Svensk ordbok 2009, webbversion

anagram´ substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men ana·gramm·et●ord med samma bok­stäver (med om­kastad ordning) som ett annat ord admin.rum.språkvet.den upp­märksamme observerar att ”Trause” (romanens huvud­person) är ett anagram på författarens namn Austerett anagram (av/på ngt)sedan 1748av grek. ana´gramma ’om­skrivning; om­flyttning av bok­stäver’; jfr -gram