Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men
ana·gramm·et●ord med samma bokstäver (med omkastad ordning) som ett annat ord
admin.rum.språkvet.den uppmärksamme observerar att ”Trause” (romanens huvudperson) är ett anagram på författarens namn Austerett anagram (av/på ngt)sedan 1748av grek. ana´gramma ’omskrivning; omflyttning av bokstäver’; jfr -gram