Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en
am·mun·it·ion·en●material för laddning av eldvapen
omfattande både drivmedel (krut) och projektiler (kulor, granater etc.)
mil.ammunitionsdurkammunitionsförrådstridsammunitionövningsammunitionde belägrade började lida brist på ammunition○äv. om sprängämnen som i sig själva är vapen (bomber etc.), avsedda för strid el. övning○äv. bildligt, särsk. om slagkraftiga argument o.d.hon sköt bort sin bästa ammunition i början av debattenlös ammunitionpatroner utan projektil
vid skjutövningen användes bara lös ammunition
skarp ammunitionpatroner med riktiga projektilerför verkningseld
spaningsplanet besköts först med varningsskott och sedan med skarp ammunition
sedan 1658; 1907 i bildlig bemärkelseombildn. av fra. la munition ’ammunitionen’; till lat. muni´tio ’befästning’