Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
alve·ol·ar●som har att göra med hålighet i organisk vävnad
admin.af.språkvet.○spec. om språkljudsom uttalas med tungan mot tandvallen
de alveolara slutkonsonanterna i ord som ”bord” och ”bort”sedan 1872till alveol
substantiv ~en ~er
alve·ol·ar·en●konsonantljud som bildas med tungan mot tandvallen
språkvet.alveolaren i slutet av ordet ”bord”sedan 1880se 1alveolar