Svensk ordbok 2009, webbversion
alveol
[
-å
´
l
]
substantiv
~en ~er
alve·ol·en
●
hålighet i organisk vävnad
särsk. om tandhålorna
rum.
JFR
cohyponym
tandhåla
sedan 1875
via fra. av lat.
alve
´
olus
’urholkning; tråg; avlång låda’