Svensk ordbok 2009, webbversion
1
alv
substantiv
~en
alv·en
●
jordlagret närmast under matjorden
geol.
rum.
sedan ca 1520
Peder Månssons skrifter (Nordling)
fornsv.
alver
; av ovisst urspr.; jfr dock ty. dial.
alben
’lös kalkjord’
2
alv
se
alf