Svensk ordbok 2009, webbversion
alterna`tvinkel
substantiv ~n alternatvinklar
alt·ern·at|vinkl·ar●ofta plur.
endera av ett par vinklar som bildas när två linjer skärs av en tredje
t.ex. som de inre vinklarna i ett Z
mat.vid parallella linjer är alternatvinklarna lika(ngts) alternatvinkel, en alternatvinkel (till ngt)sedan 1876