Svensk ordbok 2009, webbversion

allrahe`ligaste substantiverat adjektiv, ingen böjning all·ra|­hel·ig·aste●heligt rum som är av­sett bara för ett få­tal in­vigda urspr. i Jerusalems tempel relig.överste­prästen var den ende som fick beträda det allraheligaste○nu­mera all­männare, ibl. skämts.gruppen fick t.o.m. besöka det allraheligaste, handskriftsrummetsedan 1541