Svensk ordbok 2009, webbversion

1allomorf [-mår´f] substantiv ~en ~er allo·morf·en●variant av morfem med samma betydelse som övriga varianter språkvet.ordpar som ”illegal” och ”inkompetent” visar att ”il-” är en allomorf till ”in-”det svenska pluralmorfemet har bl.a. allomorferna ”-ar”, ”-or” och ”-er”en allomorf (av/till ngt)sedan åtm. 1950-talettill grek. all´os ’annan’ och morphe´ ’form’; jfr morfem
2allomorf [-mår´f] adjektiv ~t allo·morf●som upp­träder som variant av morfem med samma betydelse som övriga varianter språkvet.sedan 1804se 1allomorf