Svensk ordbok 2009, webbversion
[-mår´f]
substantiv ~en ~er
allo·morf·en●variant av morfem
med samma betydelse som övriga varianter
språkvet.ordpar som ”illegal” och ”inkompetent” visar att ”il-” är en allomorf till ”in-”det svenska pluralmorfemet har bl.a. allomorferna ”-ar”, ”-or” och ”-er”en allomorf (av/till ngt)sedan åtm. 1950-talettill grek. all´os ’annan’ och morphe´ ’form’; jfr morfem
[-mår´f]
adjektiv ~t
allo·morf●som uppträder som variant av morfem
med samma betydelse som övriga varianter
språkvet.sedan 1804se 1allomorf