Svensk ordbok 2009, webbversion
allofon
[-få´n]
substantiv ~en ~er
allo·fon·en●variant av fonem
som trots skillnad i uttal inte ger skillnad i betydelse
språkvet.svenskans r har huvudsakligen två allofoner, nämligen tungspets- och tungrots-ren allofon (av/till ngt)sedan åtm. 1950-talettill grek. all´os ’annan’ och phone´ ’ljud’