Svensk ordbok 2009, webbversion

allofon [-få´n] substantiv ~en ~er allo·fon·en●variant av fonem som trots skillnad i ut­tal inte ger skillnad i betydelse språkvet.svenskans r har huvud­sakligen två allofoner, nämligen tungspets- och tungrots-ren allofon (av/till ngt)sedan åtm. 1950-talettill grek. all´os ’annan’ och phone´ ’ljud’