Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
all|mog·en●bondebefolkning
i ett land, en bygd e.d.
mest vid beskrivning av äldre förh.admin.samh.allmogekulturallmogen grep till vapen och fördrev de främmande fogdarnasedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. allmoghe; till all och fornsv. moghe ’folk, menighet’, samma ord som sv. dial. moge, muga ’hop; hög’