Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
al·litter·at·ion·en●typ av rim som innebär att tryckstarka ord som står nära varandra börjar på vokal eller samma konsonant
i (äldre) poesi, ordspråk o.d.
språkvet.SYN.synonymuddrim
JFRcohyponyminrim
allitterationen är den äldre germanska diktningens främsta känneteckenden karakteristiska allitterationen i uttryck som ”hals över huvud”allitteration (med ngt), allitteration (mellan ngra)sedan 1773av fra. allittération med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och litt´era ’bokstav’; jfr litteratur