Svensk ordbok 2009, webbversion

akvavit [ak`-äv.-i´t] substantiv ~en ~er akva|­vit·en●kryddat bränn­vin kokk.akvavit kryddas ofta med kummin, anis och fän­kålsedan ca 1650av lat. aq´ua vi´tæ ’livsvatten’ (urspr. om vindestillat, anv. som medicin); jfr eau-de-vie