Svensk ordbok 2009, webbversion
[ä´r]
substantiv ~en ~er [ä´rer el. ä`rer]
air·en1knappast plur.
antydd stämning
psykol.en air av mystik vidlåder alkoholenhon hade en air av förnämitet kring sig○äv.uppsyn
en högdragen airsedan ca 1700av fra. air med samma betydelse; av grek. ae´r ’luft’
2typ av dansvisa
dans.musik○äv.arieartad sång
○äv.melodisk instrumentalsats
Bachs air i G-dursedan 1740Ulla sjöng en liten air, vita bröstet det svällde och lyfte halsduken.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51