Svensk ordbok 2009, webbversion

affrika`ta substantiv ~n affrikator af·frik·at·an●språk­ljud som ut­gör en följd av en klusil och en frikativ konsonant med samma artikulations­ställe språkvet.den engelska affrikatan i ”church” består av tj-ljud med t-förslagsedan 1876till lat. affrica´re ’stryka, gnida emot’; jfr frikativ