Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n affrikator
af·frik·at·an●språkljud som utgör en följd av en klusil och en frikativ konsonant med samma artikulationsställe
språkvet.den engelska affrikatan i ”church” består av tj-ljud med t-förslagsedan 1876till lat. affrica´re ’stryka, gnida emot’; jfr frikativ