Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
●samhällsklass med högsta sociala ställning och vissa ärftliga privilegier
särsk. i samhällen av äldre (feodal) typ
admin.samh.bördsadelhögadeladel, präster, borgare och bönderhon är av gammal adel○äv. om personerna i denna gruppadeln motarbetade ståndsutjämningen○äv. bildligt, spec. om förfinade el. ädla personerde ideella, mänsklighetens adel○spec. äv.ädelhet, förfining
han förenade hjärtats adel med bördensidel ädel adelenbart (socialt) framstående personer
i den fashionabla publiken fanns idel ädel adel och diverse kungligheter
obetitlad adellågadelsedan 1516; 1820 i bildlig bemärkelsebrev från Erik Trolle till Sten Sture med trohetsförsäkran (Styffe)fornsv. adhel; av lågty. adel ’ädelt stånd; adel’, urspr. trol. ’fäderneärvd (jord)’; jfr odal, ädel