Svensk ordbok 2009, webbversion
[aks-]
substantiv ~en ~er
ac·cid·ens·en1ngt tillfälligt och mindre väsentligt
i tingens väsen
särsk. fil.fil.egenskapen svart hos en bil är en accidens eftersom svart inte är en av de egenskaper som definierar föremålet bilsedan 1827av lat. acc´idens med samma betydelse, till accid´ere ’falla ned; inträffa’
2vanligen plur.
accidenstryck
litt.vet.sedan 1825