Svensk ordbok 2009, webbversion

abstinen´s substantiv ~en abs·tin·ens·en●av­hållsamhet särsk. från njutnings­medel på grund av tidigare (miss)bruk psykol.abstinensbesvär○äv.abstinens­besvär när drogen går ur kroppen får man abstinens○äv. bildligt, ofta med ton­vikt på besväribl. skämts.abstinensen efter fotbolls-VMsom pensionär lider han av abstinens efter att i många år ha stått i centrumabstinens (från ngt)sedan 1876av lat. abstinen´tia med samma betydelse, till abstine´re ’av­hålla sig’