Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
abs·tin·ens·en●avhållsamhet
särsk. från njutningsmedel på grund av tidigare (miss)bruk
psykol.abstinensbesvär○äv.abstinensbesvär
när drogen går ur kroppen får man abstinens○äv. bildligt, ofta med tonvikt på besväribl. skämts.abstinensen efter fotbolls-VMsom pensionär lider han av abstinens efter att i många år ha stått i centrumabstinens (från ngt)sedan 1876av lat. abstinen´tia med samma betydelse, till abstine´re ’avhålla sig’