Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ab·solv·er·ar●fullborda
ngn handling
mindre brukl.pedag.relig.○spec. om att avlägga examenmindre brukl.han har absolverat flera elitskolor○spec. äv.göra fri från skuld
mindre brukl.efter kriget kände sig japanerna inte bara absolverade, utan som offer för sina ledares vansinniga politikabsolvera ngn/ngtsedan 1693av lat. absol´vere med samma betydelse; jfr 1absolut
Subst.:vbid1-100250absolverande,
vbid2-100250absolvering