Svensk ordbok 2009, webbversion

abrovink´ el. abrovin´schabrovin´sch substantiv ~en ~er abro·vink·en, abro·vinsch·en●kring­gående rörelse provins., vard.admin.göra en abrovink○ofta bildligt(till­fällig) listig lösning han hittade ingen skruv så han gjorde en abrovink med tejp○ngn gång äv.konstig sak sedan 1965sv. dial. abravink, abrovink; av o­visst urspr. men trol. besl. med sv. dial. aber, plur., ’rörelser av o­kynnig art’