Svensk ordbok 2009, webbversion
ab
`
lativ
substantiv
~en ~er
ab·lat·iv·en
●
ett kasus som främst anger riktning från ngt
i vissa språk med rik böjning, t.ex. latin
språkvet.
(i) ablativ
sedan 1801
av lat.
ablati
´
vus
med samma betydelse; jfr
ablation