Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ab·duc·er·ar●röra (en kroppsdel) från kroppens eller en kroppsdels mittlinje
med.JFRjämföradducera
patienten kunde inte abducera fingrarna, med undantag av tummenabducera (ngt)sedan trol. åtm. 1910-taletav lat. abdu´cere ’föra bort från’
Subst.:vbid1-906987abducerande,
vbid2-906987abducering;
abduktion