Svensk ordbok 2009, webbversion

abduce´ra verb ~de ~t ab·duc·er·ar●röra (en kropps­del) från kroppens eller en kropps­dels mitt­linje med.JFRjämföradducera patienten kunde inte abducera fingrarna, med undan­tag av tummenabducera (ngt)sedan trol. åtm. 1910-taletav lat. abdu´cere ’föra bort från’ Subst.:vbid1-906987abducerande, vbid2-906987abducering; abduktion