Svensk ordbok 2009, webbversion
[ab´-el.ab`-]
substantiv ~en ~ar
abb·ot·en●manlig föreståndare för munkkloster
relig.yrk.JFRcohyponymabbé
abbotsdömeabbotsstiftsedan 1355fastebrev utfärdat av underlagmannen i Sörmland Finved Larsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. abbot; via medeltidslat. av arameiska abba ’fader’