Svensk ordbok 2009, webbversion

tenn substantiv ~et tenn·etSn●en silver­glänsande, lätt­smält metall som an­vänds bl.a. i legeringar, vid lödning, som rost­skyddande över­drag samt till bruks­föremål kem.ämne.tennbägaretennfattennstopsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tin; gemens. germ. ord av o­känt urspr.