Svensk ordbok 2009, webbversion
rik`såklagare
substantiv ~n äv. vard. riksåklagarn, plur. ~, best. plur. riksåklagarna
riks|å·klag·ar·enRÅ●vanligen best. f. sing. och med versal
(titel för) chef för högsta åklagarmyndigheten i landet
jur.yrk.riksåklagarämbetetsedan 1936