Svensk ordbok 2009, webbversion

rik`såklagare substantiv ~n äv. vard. riksåklagarn, plur. ~, best. plur. riksåklagarna riks|­å·klag·ar·enRÅ●vanligen best. f. sing. och med versal (titel för) chef för högsta åklagar­myndigheten i landet jur.yrk.riksåklagarämbetetsedan 1936