Svensk ordbok 2009, webbversion

koppar [kåp`-] substantiv ~n äv. ~en koppar·enCu●en mjuk, smidbar metall med rödaktig färg och mycket god lednings­förmåga med många tekniska an­vändningar, särsk. till elektriska ledningar och till legeringar ämne.kopparfärgadkopparkittelkopparrörkoppartakkoppartråden kaffe­panna av kopparkoppar ärgar i fuktig luftmässing är en legering av koppar och zinken brons med 92% koppar och 8% tennsedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kopar; gemens. germ. ord; av lat. cu´prum med samma betydelse, urspr. ’(metall) från Cypern’