Svensk ordbok 2009, webbversion

B-språk [be`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en B-språk·et●språk som studeras som det an­dra främmande språket i skolan; ofta tyska, franska el. spanska pedag.JFRcohyponymC-språkcohyponymA-språk sedan 1963