Svensk ordbok 2009, webbversion

-mässig adjektiviskt slutled ~t -mäss·ig1som upp­fyller vissa minimi­krav in­om om­rådet som an­ges av för­ledet Nollbeslutsmässigfackmässigfältmässigståndsmässigvirtuosmässig○äv. negativtdårhusmässigsedan ca 1800av ty. -mäßig med samma betydelse, urspr. ’som har ett visst mått’, till Maß ’mått; sätt’; jfr mått 2som har av­seende på det som an­ges av för­ledet Nollerfarenhetsmässigidémässigvanemässigsedan ca 1900