Svensk ordbok 2009, webbversion
-hörning
substantiviskt slutled
~en ~ar
-hörn·ing·en
●
sluten tvådimensionell geometrisk figur som avgränsas av ett bestämt antal sträckor
som framgår av sammanhanget
Noll
fyrhörning
månghörning
trehörning
sedan ca 1730