#A1
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o I.
	Ingen lrer kunna neka, at ju sdane Skriffter hafwa stor nytta med sig, som, p ett angenmt och lustigt stt, frestlla Lrdomar och Wettenskaper; Derfre hafwa och de gamla, under roliga Dikter, liufliga Samtahl eller nysamma Historier, underwisat Folket om Dygden, och likasom skimtewijs frehllit dem alfwarsamma Sede-Lror. I nyare tider, och n i dag, se wi fwen, hos kloka Nationer, sdane Skriffter med mycken nytta utgifwas och lskas. Men fast n hwarken de gamla sdane Lro-stt skulle lskat eller nyare frgdade Folckeslag dem lska, s wete wi dock at Hof-smaken och Lckerheten {r} [ro] i wrt Land s {allmn} [allmnne], at en torr ock snrrtt Sedo-Lra, som icke, ehuru billigt hrende hon hafwer, likasom smickrar och lissmar sig in i den hgmodiga efter-tankan, mste med all sin wyrdighet g in genom det ena rat, och ut genom det andra. Hon anses som en wlfrtient Underste af en Monarch, hwilken r sledes frut intagen af wissa Favoriter, at erkntzlan fr denna smickerlsa Tienaren blir ledsam och stadnar i ndiga Ord, samt hemlig gldie at slippa honom.
	Det r icke nog, at Sedo-Lran behfwer likasom med skimt ska sig frtroende hos Folcket, hon br ock wara 
#A2 ombytelig i sine gestalter, tskillig i Skrif-Arter och altid taga nya wgar, at genskiuta de p Drskaps-Bahnen lpande ddelige. Som Odygden dageligen upfinner nya stt at gira sig behagelig och insmyga sig i Menniskiors Sinnen, s br Sedo-Lran deremot wara omtnckt, at med nya pfund uptcka sdane Konst-Grep och wisa huru ltteligen Menniskior kunna lta narra och bedraga sig.
	Til den ndan hafwa ngra Personer, som fast de sielfwa icke ro ostraffbare eller i Dygde-Lran myndige {Catoner} [Catones], likwl hlla Gudz hra och det Allmnnas Nytta fr sitt ndeml, nyligen fwerenskommit at under Namn af {en Frisprkare} [then Swnska ARGUS] samla fria {tankar} [Tanckar] och opartiske upmrksamheter fwer {allt} det, som sdant frtienar. En Publici Wn kan icke annat n gilla en s oskyldig afsikt, fwensom en odugelig Republiquens Medlem, om icke uppenbarligen dock hemligen, derfwer knorrar.
	Fast moraliske wrck ro {rttnu} [i wr Tid nstanA] orcknelige, s hll dock til goda, Lsare, nr du fr ngot nytt, och wet at en menniskia aldrig frofta pminnes {til} [om] sin plikt och skyldighet. Du mrcker wl at detta Arket skal tiena likasom til Frsprk fr det friga, som efterkommer, hwaruti en Handtwrcks-Auctor skulle biuda til antingen med Hot eller Knfall at {ska} [skia] din bewgenhet, men frlt oss, at wi {gira} [gire] intetdera. Wij frmoda din Billighet, nr wrt werck sielf talar fr sig. Intet biude Wij til at utprla det med andra {frger? } [Frgor], eller at gifwa dig i begynnelsen en annan intryckning 
#A3 derom, n det frtienar. Duger det, s tro wi, at du lter det duga. Duger det ock intet, s har du skil til at missgynna detsamma ,och d woro fr oss dubbel skam, at frst tigga din Nd, och sedan ingen f.
	Med alt detta, och ehuru Wij sprka med dig, Lsare, s finne wij, at det frsta Arket r det {allraswraste} [alldraswraste] at skrifwa, ty wi weta intet genom hwad behageligit mne eller ord wi skola komma i din bekantskap och frtroende. {Wmies} [Wmjes] du wid den frsta Complimenten, s kan i ditt tycke hela wrt omgenge bli skimt. Och af det frsta Arket kan du dmma om det friga.
	Den frsta inbillningen, man fr om en sak, behlles gerna qwar i Minnet. S gr det til i werlden, men det r ortt. En Prst, som kommit i rop fr sina predikningar, kan wl f wara owulig sedan; ty man trs intet tro sina egna ron, om han slarfwar aldrig s mycket. Orsaken r, at nr man tror det han predikar wl, s intrnger sig fwen p samma rkning den tankan, det han aldrig kan predika illa. Huru mngen mager Vers har slunckit med p kipet och wunnit berm, ja Frundran, fr det Poten ftt namn af god och frtreffelig? Altfr lngt blefwo oss nu, kra Lsare, at uprkna hwad {stora wrlden} [stort wrde] en frutfattad tancka kan stta p en owrdig ting. Fram bttre lrer gifwas oss tilflle at tala derom. Twert om betages somligom all frmga til at gira wl, sedan de en gng hllits fre at intet duga. Det r rtt lyeligit, at man will neka Folck bttra sig, ty p det sttet skulle wij intet f lof at skrifwa bttre lngre fram, n nu i begynnelsen; Men wi skole nd girat, om wi kunne. 
#A4
	Wij willia bringa Lsaren til at annorledes dmma om detta wrcket, n om de Skriffter, som utkomma med Auctorernes namn, derfre sttia wij dem intet ut. De skola nu gira wl at lsa Arken fr deras wrde och intet fr Auctorens skull. Woro wra namn dem bekante, s behfdes intet mer; Ty d sade den, som hade god {tanka} [tancka] fr oss alt gott om wra skriffter ofrskylt, och en annan, som hade ringa tycke fr wra personer, skulle tro at ingen Rad deraf dugde, effter wi hade skrifwit dem. Hrwid hafwa wij aldeles ingen afsikt p de sm begrepen, som fatta tycken om Bcker effter den frstas mening, som fr dem talar derom, utan s {ledes} proppade Hiernar g Wi frbi. Om en myndig Man antingen bermmer eller lastar wrt Werck fr en bakslug semper concedens, hwilken fattar hans ord som {dla stenar} [dla-Stenar], s lte Wi Narren lpa med sine tidningar. Han kan til fwentyrs strax derp f hra en myndigare, som talar twert emot.
	Ingen m frundra sig, at wi i brjan gira sm Pminnelser til wr frdel. Wrt Knnetekn r at intet skrymta. Sije wi, at wi skrifwa detta til wra Landzmns tienst och gagn, s liuge wi intet; Men wiste wi frut, at ingen skulle tycka derom, s skarfwade wi faseligen, om wi nekade, at vi icke hellre lto blifwa alt Arbete, som derwid frefaller. Narrar wore wi, om wi skulle bry wra Hufwuden, beswra oss med Correcturers genomlsande och p kpet kan skie komma i mistning af Penningar, som gerna skier med det, som tryckes p Swenska, om Wi wiste at Wi intet annat wunne dermed, n f hra, det wi skrifwit en elak Bok? Neij, wi beknne gerna, at det skall fgna oss, om man 
#A5 will med wlbehag ansee wrt upst och dma skiligt om wra Ark.
	Det r nog lttare at skrifwa en stor Bok, n gifwa arktahls ut Discourser: I en Foliant, som bestr af mnga Alphabeter, kan ursktas, om ngra gnger p tskilliga stllen det samma och samma sijes, om et Capitel eller del r ey s wl utarbetad, som en annan, med mera; Men i ett Ark observeras snart, om det r wl eller illa skrifwit. Man skall i s f rader innefatta en wiktig sak, och framdraga det bsta som derom kan sijas, altid lagandes at Lsarens smak blir frngd i det bde saken och skrifarten r behagelig, s at Folket fr s stor Lust at lsa Arken, som de hafwa at weta nytt. Derfre om alla stora Bcker skulle komma arktahls ut med det innehll en dehl nu hafwa, s blefwo skert mnga Ark ratade, som det tr hnda skier med wrt {wrk} [Wrck].
	Men ehwad flit och mda hr wid fordras, och ehwad de Wrt Arbete nu blir underkastat, s ha wi dock hlst welat blifwa vid det sttet, at kringsprida Sedolror och hwad elliest ndigt finnes at omtalas, ty ett ark kan bli lsit, nr det r ensamt, som i en Bok intet efftersktes eller mrktes mer n tskilligt smtt i Herr Rudbecks Atlantica af ngra Antiquarier. Dessutan frgtes och misswrdas en Bok snart nog, men desse effterhanden utkommande Arken hlla Folket altid i wntan om ngot nytt och med det samma gira til fwentyrs godt gagn, nr de stundom trffa sdane Lsare, som de ang. nteligen har man wid lsa Arks utgifwande bsta tilfllet at rka p en Odygd straxt hon mrkes, hwilket sig elliest ey gerna lter gira. 
#A6
	Det r sant at Calumnia r gerna Comes Calami, men man beskyller oss hr i Swerige i synnerhet fr en srdeles lusta at tadla p hwad som skrifwes, och sannerligen {fruktas} [frucktas] billigt at mnga nyttiga Arbeten saknas derfre, at man intet welat arbeta sig til frtret. De ro intet mnga som hafwa Magan starck nog at smlta [alla] Critiquer. En frnufftig Lsares pminnelser r obilligt at frtryta; Men d gr skammen p torra Landet, nr dumma, ofrstndiga Hufwuden gira sig en ofrnufftig hra af, at sttia sina Noter wid en skrifft, som de icke mer frst n en del wre Stor-pratande Statister weta Furstars Interessen; och si det wil mera Konst at lida.
	Om ngot i dessa Arken skulle frekomma, som liknade en Satyre, s bedia wi dig, k. Lsare, intet tro, at wi frluste oss i ngot ohemult bitande skimt; men {wi willie} [wilje] biuda til at begabba ffnga och last, s at Folket m f Hat eller tminstone mindre Lust dertil. Det r bekant, at mngen intet lskar det Satyriske Skrif-sttet; Men s str dock fast, at nr det blifwer innom sina skranckor, r det intet utan sin stora nytta. Huru offta hafwa Missbruk, som sig welat inrita, blifwit derigenom qwafde, at frnufftigt Folck dem begabbat? At grundeligen, dogmatice och Brstgenges g p galenskapen lst, r wl; men, kra, huru mnge begripa wra skil eller vilja raisonera med Oss? En nakot sanning hyser man i Sop-wrn. Wi hade litet at sya, om Wi allenast bewiste at tw och tw ro fyra. Hwem wiste icke utan oss, at wi skole 
#A7 tncka p dden? Wi wilje ock icke bestyrka wrt tahl med Kyrckio-Fdernes och andra Lrde Mns wittnesbrder eller bestyrka Sanningen med en annan menniskias Myndighet; ty det synes oss fiollugt at bygga p Authoritet i saker, som rkinna Frnufftet fr enda Domaren. Kunne wi fwertyga dig, k. Lsare, at Mttelighet r en wacker dygd med andra skil, n det at Aristoteles s skrifwit, skole wi grna girat. Dessutan wilje Wi alts understdia Wr Mening om en warsam Satyrisk Skrif-Arts Nytta med sielfwa det menniskliga sinnets Beskaffenhet: Menniskian r hgmodig, hon will intet gerna fracktas, ware huru det vill. En alwarsam Frmaning at aflta sina Fel afhrer hon bde i Kyrkan och annorstdes med lika s stor Heder, som frr, men tlyet tager henne p sitt swaga. Hon tncker s: Jag har en sdan last, som denne Moralen begabbar, jag mste nu ndra mig, p det frstndigt Folck ey m lee t min galenskap och i sina Hiertan hlla mig fr en Narr. Tro skert det nappar bttre.
	Wij lofwe hwarje Weka ett Arck, om Gud frlnar lifwet och hlsan, hwar uti Wi rna tala om alt hwad wi mena lnda til wra Landzmns nije och nytta. Skullengon behaga 6understdia wrt arbete med nyttiga saker, eller pminna och wid handen gifwa ngot, som borde omrras, s sndes sdant til Factoren Herr Lochner p stora Ny-Gatan och stlles Utanskriften til {Frisprkaren} [then Swnska ARGUS]. Wij skole gira wra Correspondenter alt nije effter wr frmga och med tack-samhet rknna deras bengenhet. 
#A8
	P det man med s mycket strre skerhet m lofwa Continuationen af dessa Ark, nskar man hlst at f Prnumerationer af dem, som ro hugade at lsa och kpa dem. Hwadfre man underrttar hwar och en, at hos Factoren Herr Lochner p stora Nygatan och Boktryckaren Schneider emottages fr hela hret {6 daler kopparmynt} [7. Daler Koppar Mynt]. Eljest sljes Arket fr 2. re S:Mynt.

#A9
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o II.
	Min Lsare, din nyfikenhet at weta uphofsmannen til de i Gazetten utlofwade Papper, under namn af den Swnska Argus, frbinder mig ingalunda at uptcka mig nrmare fr dig. Icke desto mindre wil jag intet aldeles lmna dig i owisshet om desse Arkens hrkomst, p det du intet m hafwa ngon owrdig Auctor misstnckt derfre, dem til nachdel och Frlggaren til skada.
	Sedan ngra redeliga och wlsinnade Mn funnit fr det allmnna bsta helt ndigt och nyttigt at, genom allmnna skriffter, frestlla hwar och en sdane saker som ingen br frsumma at tncka vpp, hafwa de beslutit at twnne gnger om weckan sammantrda, d de meddela hwarannan sine tankar, som sedan uptecknas och til trycket befordras.
#A10
	Ledamterne af detta sllskapet ro flliande: Den frsta r en Hofbuss, begfwad med alla sinnes och kropps frmner och lrer fr de friga mina Auctorer wara frtreffeligen nyttig, emedan han knapt pnar munnen, frrn alla lyssna effter i hwad Planet wij bo, om jorden skall flyttas t Jupiter, eller om Venus skall trda oss nrmare: Dock nr orden komma fram, ro de fulla med skil och frnufft, s at han r af alla lskad. Han har hafft en god upfostran och tilbrackt all sin tid i Hof, der han hafft tilflle at gira sig om det lefwernets beskaffenhet noga underrttad. Han wet huru man skall omgs med stora Herrar, huru man p sina fingrar br weta deras swaga och styrcka; huru slipprige steg en Hofman har at g, huru mnga frst stllas fr en favorit, huru oroligt det r, at bibehlla gunst, huru mrkt och obekant en intrigue plgar spelas, huru man br syffta p ett, men mena ett annat, hwad frsichtighet man i all ting br bruka, hwad Ministeren har at innebra med mera. Han knner Fruentimmer s noga, som ngon menniskia och har deras wldsammaste passioner mlade i sitt sinne, s at de icke med sminck eller utkldningar kunna dllia sig fr hans gon; kan sledes wl omgs med dem utan at rka i fahra. I frigit r han wl wxt, har liflig hy, stora bl gon, skn nsa och blodrda lppar. P hans ben tyckes mig at han mtte heta Ehrenmenet. Ffengt skulle jag sija hwad klder han har, ty de ro underkastade en bestndig obestndighet och sllan like. Men som detta allenast r en wana af fga effterflgd, nr yppighetz frordningen blir effterlefwad, s
#A11 gir det intet til saken hos en frnufftig man, hwilken jag redan nstan s mycket knner, at jag altid wgar sija ut hwad han talar.
	Den andra r en Soldat; som tyckes heta Hiertskott. Spak som ett Lam, och grym som ett Leijon. Fromhet och tapperhet ro hans Swenska lsen. Af Sagorne finner man, at han liknar mnga de gamla Swenska, och at hans frfders blod lefwer i hans dror, fast han icke skryter deraf, at han drager Fdernet af Ulfwar och Mdernet af Dufwor. Han r en riker Man, som nu tagit afskied och skiter mera om at hushlla p sin grd, n at kriga. Med plogen ritar han nu bttre ut sin frtienst. I tiugo hr har han flgt kriget, hwarest han wjst at han hafft hierta i brstet; Nijt fr sitt fdernesland och frsiktighet i sina wrf. Han wet at tala om Soldat lefwernets beswrligheter, och frargar sig fwer de ofrsktas nswishet och falska bravourer, gifwandes altid nr tilflle yppar sig, th unga Soldater, gamla beprfwade reglor, hwareffter de kunna lmpa sit martialiske lefwerne, om de willia.
	Den Tredie r en lrd Man, af hwilkens Physionomie jag kan dmma, at han heter Hiernbrott. En lylig Person at psee, ty Peruquen sitter mst p sned och klderne i owrdsamhet, men du skall aldrig tro, min Lsare, hwad witterhet som bor i det magra hufwudet. Nr han frst kom i sllskapet, begynte alla skratta t hans sllsamma upsyn, menandes det wore en Pedant frn ngon Academia, ty grillsprngd ser han ut, men sedan han kom i
#A12 bekantskapen, begynte hwar och en sanna det gamla ordsprket, at man ey skal skda hunden effter hren. Han r en sund Theologus, stark Philosophus, belsen Historicus och lyckelig Pot. Woro han s behagelig i utwrtes tbrder, som i desse stycken, s hllo jag honom fr den ypperste af mina alstrare; men jag tl intet ngot som gier mig magwrk wid frsta synen. Dock ptager jag mig icke hr at drifwa det stdningen och alt hwad til omgngeskonsten hrer, r oumgengeligt, ty innan jag wet ord af, kan jag f ett helt Regimente af wra Lrda p halsen, som med Syllogismer kunde qwfia mig obereddan. Jag lmnar dem fltet s lenge. En annan gng kan jag laga mig till at tala bde om detta och mera. Med alt detta r Herr Hiernbrott en frtreffelig Man, hwilket jag dmer af den berttelsen han gir om sitt lefwerne: Fadren, sger han, war en Bonde, som effter han hade ngra Silfkappar, Kopparkettlor och pltar liggandes, wille nteligen ha sin Son til Prst. Bnder ha ock re-girughet, ja nedrigt folk hller fr gement wara at lra handtwrck, mycket mera at plija. De Swenska willa gerna wara herrar. S snart han genom Scholan hint til Gymnasium, gick han Sokne-gng och lrde konsten at tigga, som icke litet kte hans mod; Men nr han kommit til Academien och med frsta lppiandet smakat Lrdoms kllan, tror han, det icke s hgfrdigt krk andades under Solen som han. Det gr s gerna: Ju mindre wi weta, ju mera wij yfwoms. Wid Academien blef han straxt lrd och tyckte det Professorerne ey hade mera at sija honom, men blef dock qwar
#A13 at lysa p Parnassen, och war fwen af mngom i 10 hrs tid hllen fr ett Himmels-tekn. Derp wille han begifwa sig i Cronans tienst och redde sin hissa til at dr emottaga samma Lagerkrantzar som p Helicon, men, ack! han fant at han kunde ingen ting. Han mrkte tmmeligen sent, at han ingen frundran frtiente, ty msta delen af hans lrdom war inpracticabel. Twert om, man log, at han talade s mycket i wdret, derfre blef han s frtretad, at han studerade om igen och giorde Gud ett lffte, at om han en gng kunde f rent hufwud och otwingat frnufft, skulle han aldrig tncka p annan lrdom, n den som kunde wrkstllas eller hwarmed han kunde gagna sig och sin nsta. Det har ock lyckats honom, s at han nu will det de swraste sakerne, som en del lrda gira obegripeliga, kunna begripas af sielfwa qwinnoknet. I Theologien will han icke allenast wara Dogmaticus och Theoreticus, utan ock Practicus. Lmpandet och wrkstlligheten hller han fr oskilljaktig frn en rtt wettenskap, derfre r denna Mannen srdeles i mitt tycke.
	Den fierde r en Advocat och gammal Man, som sedan han lagt god grund i ungdomen wid ett bermt Universitet i Juridiska Saker, har tilbrackt sin friga tid med Processers drifwande. Han ger en besynnerlig qwickhet, hwartil sedan frfarenheten kom, rycktet om hans skickelighet sig s utbredt i riket, at eho, som rkade i ngon trta, genast skte honom. I den tiden tog han namn af Gyllenbalance. Han har hwiskat mig i rat, at han warit mktig til at sttia hwad frg han
#A14 wille p en sak, s at den bsta domare hade swrt at utleta rtta sammanhanget och s wahn wid Processen, at han kunnat chicanera alla andra. Ehuru halt sak och skarpsynt domare han hade, s gde han dock s gode bekantskaper och wiste s wl wgarne, at tiden kunde utdragas tils han fick utspka nya konster, understdde med wicktige skil utur Principalens pung. Sledes r Herr Gyllenbalance i stnd at gifwa mig uplysning om rttegngens bruk och missbruk; Men jag hrer honom s mycket hellre, somhan nu 9r en stilla och Gudfrucktig Man. Han hatar sitt frra Handtwrk, ngrar och beklagar at han brukat sdana Rfstrek fr rttwisan, sitter nu i roo, gir alla gott, som honom behfwa, och skaffar sig wnner af den ortta Mammon, han frwrfwat, menandes utan twifwel at gifwa Gud igen, det han tagit frn Menniskior. Han r en tilflyckt fr ndlidande, och en upriktig rdgifware fr de enfaldiga. Han r nu mera ingen Advocat. Hans wlmening lrer du, Lsare, effter handen utur mina papper f see, s at jag ey mera behfwer beskrifwa den samma.
	Den femte r en Kpman, som kallar sig Patriot. Sllsamt Handelsnamn! Nr jag beskrifwer honom, lrer man frundra sig derfwer: h, lrer man sja, det r en Interessent i Ahlingshs, Cattuntryckeriet, Linne-Fabriquen eller ngon annan Societet, som r delacktig af 5 proCents-Medlen; Men det r han fuller icke, s mycket jag wet, utan nd en gammal, hrlig, frstndig, redelig och wlmenande Kpman. Han {har} [hafwer] rest wackert i ungdomen, tient p tw de frnemsta
#A15 Contoir i Europa, frstr sledes bde andra Staters intressen, wet at tala om deras handel, effecter och Manufacturer, som ock Sweriges styrka och nu warande handel samt kan sja, genom hwad medel, den reelle handelen m frsttias p bttre fot, til Rikets och inwnarnes nytta, upkomst och frkofring. Han lrer gifwa mig sdane underrttelser, som torde hnda, gagnade bde land och stad, der de togos i akt. De frige lmnas obemlte denne gngen: Gifwes tilflle, tr jag wl ocks gifwa dig deras beskrifning.
	Hraf ser du nu, kire Lsare, mina fmmsta Auctorer, men om jag ngot allmnt och widstrckt beskrifwit dem, at du icke nog blifwit wis deraf, s wet dock, at jag giort min skyldighet. 

#A16
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o III.
	God dag, Swenska Fruentimmer! Det war lnge sedan man gaf Eder frn trycket en s frtrogen helsning. Wra Lrda synas ofrsiktiga i det de antingen skrifwa det I icke frstn, eller ock g Ehr aldeles frbij, liksom den Satzen intet woro sann, at den som str wl hos Ehr, kan utrtta hwad han wil. Edert Kn tyckes undertiden styra och beherska hela jordklotet och Eder Gunst r mngens lycka, antingen han r lyckan wrd eller intet; Derfre r jag nu s slug, at til Ehr stlles ett af mina frsta ark. Den hran tilkommer ock wrkeligen ett s delt kn at f frsta Visiten, och jag hoppas at I tagen mig wl emot. Dock at I icke mgen frakta min stora dmiukhet, s will jag sija Ehr, at jag icke kommer til Ehr, som en smickrande Cavalier, hwilken rnar med falsk dmiukhet, sta ordalag och liufligt flaterie winna Eder wnskap. Sdant a la mode-kram ware lngt ifrn Argus! Ney, jag kommer som en frtrolig och upriktig rdgifware, at wisa Eder dygde-wgen och lra Eder wackra, rbara samt Edert wna slkte anstndiga seder. n sger jag mer, ty jag kan icke inbilla mig at I blifwen misslynte
#A17 fwer en wlmenande Karl: Jag kommer til Ehr, som en alfwarsam Prceptor, hwilken tncker icke p Grska med hgtrafwande obegripeligheter, utan p ren Swnska med enfaldiga lxor frehlla Eder Edra fehl, odygder och oanstndiga upfrande, om sdant skulle mrkas, och ingen ting fr liufliga gne-kast skull sticka under stolen. I kunnen icke illa uptaga, om jag sijer alt det jag wet och afbrdar alt det mig p hiertat ligger, ty d r jag Eder lik. I hafwen ont fre at twinga Eder, s har jag. Nr I sen gubbar fhlas galne som ynglingar, s blifwen I harmse, det blir ock jag. Nr I sen poikar lpa med skigg, s len I, det gir ock jag. Nr j sen katten predika om samwete fr rttorne, s bringens I bde til harm och lije, det gir ock jag. Tro mig, wij lra wl frlikas, och om I giren ett med mig, s skola Manfolkens laster bo trngt. Snart woro de Jttarne kullslungade, om I haden samma mening som jag, och man skulle d snart f orsak kalla Swerige de dygdigas och delmodigas Boning. Somliga sija ock wrkeligen at p Edert upfrande beror Riksens upkomst eller undergng; Men detta fr jag en annan gng skirskda och afdmma. Det r en almn frga, jag wil g til de besynnerliga: Hwarfre will Fruentimret med flit misstnkas fr det, som intet duger, nskint det r stundom oskyldigt? Mnne det r ngon hra, at hllas fr odygdig? Herr Ehrenmenvet, som knner Ehr, Swenska Fruentimmer, bettre n I sielfwe, war i gr vti wrt samqwm, skrckelig frtretad fwer denna wahnan. Han wille intet denna gngen tahla om Eder Lttia och ffenga,
#A18 men ifrade starkt, at I icke weten i akt taga de dla frmner, som Naturen Eder tillagt, utan med flatt wsende taga Ehr ett Herrawlde, som blnker Eder i gonen, men fr de klarsynte r fullt med flckar. De Beskiedeliga undantagandes, sade han, arbeten I derp med hnder och ftter at Ehrt Kn m fraktas. Han tager s stor del i Ehr heder, at han berttade sig warit i tskilliga enwiges kampar fr det at man n kallat Ehr {papegoijor} [papegoyor], n swra ndwndigheter, n lustiga plgor, etc. Hwaremot I giren ingen ting til Edert frswar; Men twertom ro ngre utaf Ehr som sl sig s lsa, at hela staden blir upfylld af eftertahl och elaka gissningar om deras lefwerne, ty fr ngre dagar sen sade Herr Ehrenmenvet sig warit i sllskap hos en wiss Herre, jag m wl nmna honom, det war Herr Tlmodig, hwars
#A19 Fru Kttia Sllskapslik r bekant i hela staden fr ett lttfrdigt stycke, fast jag icke warit s nr at jag just wet om hon sdan r. Hon hade ltit sammankalla ett sllskap effter hennes smak, hwar ibland fwen war mycket beskiedeligt folk. Om deras tidzfrdrif wille han intet tala, men berttade allenast att Frun war s frdig i Kortblandande och spelande som ngon Filou, och at han sg sdan frdighet i hennes fingrar til slgder, at om hon skulle lagt sig p ngon nyttig handfning, hade hon der med gtt ganska wida. Hon war s tahlfr, {lwis} [leewis] och munnwig at hon upmuntrade laget och upwckte med sine infall allas lye. Hade hennes tunga, sade han, gtt ut p dygdelran, s hade det giort i allom en dubbel intryckning; men efter hennes wltalighet, war den lyckeligast, som giordt strsta framstegen i lttia och ffenga. En ting wnde hon bort med annat tal, nr den bracktes p bahnen, det war Gudelighet; En ting thlte hon platt intet omtalas, det war rbarhet; och en ting slarfwade hon s hastigt fwer, som Sprtthkarne, nr de skola framsija en wltalig helsning, det war hushlls wett. Med karlar skmtar hon fwer anstndigheten utan all blygsel. Med alt detta bermmes Fru Kttia Sllskapslik af sitt kn, som en hurtig, liflig och angenm Fru. Hennes omgnge skattas fr en lycka. Skall ngot roligt stllas an, mste hon wara med, etc. Hwarfre giren I s, mitt dla Swenska Fruentimmer? Kan icke hon f galnas fr sig sielf, och om ingen af Ehr tilbeder och rosar henne, s lrer hon wl bringas p andra tankar. Wijsen I, at Edra hnder och munnar ro fallne til bttre saker, n det lappriet hon fwar, hwilket s illa utropar henne hos de alwarsamma. Om hon hundra gnger icke woro sdan, som
#A20 rycktet gr, s br hon dock namnet. Hennes Man Herr Tlamod deremot gr som en {skuten} [skiuten] rn. Han heter Hanrey, och jag frucktar billigt at s r, nog r liknelsen drtil stor. Men fast n, om han det woro, rdde han aldeles intet derfre mer n det barn i natt fddes. Om hon r lsaktig, skall han bra skammen derfre? Skall han stackare umglla hennes odygd? Om wrt Fruentimmer will altid stta god frg p sdane sitt Kns frbrytelser och aldeles kasta skammen p Mnnerne, s {lmnar} [lemnar] jag hwar och en at efftertnka, om icke det r en misstnkt Sak; ty jag pstr at de d sltt intet willa bortjaga den Friheten som de engng tagit sig. Men om de wille s sija: Jag beklagar den stackars Mannen, som rkat ut fr en sdan ltt tingest. Hennes sllskap str oss intet an, Hon r wrt kn en skamflck, etc. Sij d bewiste de, sade Herr Ehrenmenvet, at de icke togo dehl i fru Kttia Sllskapsliks wanryckte, hwilken de nu urskta och hgna. Jag wet redan frut, at jag lrer f fwerlopp af Hanreyer och medan jag kommit p detta mnet, s kan jag icke frtiga en liten lapp, som i gr blef mig tilskickad, han lyder s:
	Til ARGUS.
	Min Herre!
	Ssom jag frnummit det min Herre lter sig de ndlidandes trngml g til hiertat, s wil jag i min nd hrmed til honom taga min tilflykt. Jag m beklaga mitt swra de, ty i stllet at jag i mitt gifterml skulle bli en hederlig man,
#A21 s mrker jag bde i kyrkan, p gatan och i samqwm at alla gira tekn och mysa efter mig. Min Herre frstr wl min mening. Jag r icke s boklrd, at jag kan utreda mig hrutinnan och om jag det n woro, s kan skie det hulpo intet. Men kre Herr Argus gir Edert bsta, at jag tminstone m f en liten trst i mitt elnde. Jag frblifwer etc.
	Intet frstr jag rtt denna obekanta Personens mening, men jag kan nstan swrja p, at han har samma siuka, som jag har ofwanfre skt bota. Jag wet intet hwad jag skall swara honom annat, n jag ber Ehr, kra Fruentimmer, at om I fn spaning p hans hustru, det I skimmen ut henne och sijen henne midt i synen, at hon icke r wrd Ehrt omgenge. 
#A22
{Den Swnska} [THEN SWNSKA] ARGUS
	N:o IV.
	En wettgirug nskade sig en gng den gfwan at kunna see hwars och ens tankar. Han fick henne ock af en obekant kraft, som skinkte honom en Mssa, at s ofta han den samma bar, talade alla til honom sig owettandes som de mente; Men den stackars Mannen blef snart nog ledsen wid sin Mssa, ty med hwem han talade, fick han altid nya frtretligheter. Sgo hans arfwingar honom, s kyste de hans hand och nskade honom dden. Beskte han sin wn, s tog denna honom i hand och skillde honom fr otidig och obeqwm. Ja hans skina hustru sielf, flg honom i famn och nskade honom lngt frnwarande. Korteligen, til hwem han wnde sig, fick han bannor, sorg och bekymmer, til dess han frifrad kastade sin Mssa p eldbrasan, som intet wiste at smickra, utan altid oroa honom med den ledsamma Sanningen. Jag tror ock skert at okunnigheten om andras tankar fr oss, bidrager mstadelen til wrt nije. Ltom oss derfre nija oss dermed och intet begra see in i andras hiertan, p det wi {m} [mge] undwika oro, som elliest ofta nog besker oss. Men i medlertid, fast n Argus intet ger den omtalte Mannens Mssa; s r han dock s skarpsynt, at han tiltror sig sija det ganska mycket liuges i dag fwer hela wr stad
#A23 och rike. Det skier s flera dagar, tnker du min lsare. Men intet s dierfft och fwerfldigt som i dag. Huru d? Jo men. Nu p Nyhrsdagen gr en, som intet bekymrar sig mer om den andra, n jag om stora Mogol, och sijer doch t hwem bekant han rkar, at han af alt hierta nskar honom i detta begynte hret, hlsa och wltrefnad. Den som i sitt samwete intet skims wid at nska sin fiende slag och stickfluss, ja dden p stunden, gr i dag til honom och liuger honom midt i synen, sijandes: Jag frskrar at ingen tager strre del i min Herres wlgng n jag, derfre r ock min upriktiga nskan at den stora Guden wille bibehlla honom wid hlsa och krafter samt frlna honom alskins lycka och wlsignelse, ey allenast i detta, utan s mnga hr, som knapt ngon menniskia lefwat.
	r icke detta at liuga skamlst? det underlter ju icke at wara en grof osanning, fast han talar wackert? Men stor sak, det gir mig nd gott at orden ro Christelige och det fgnar mig nr jag ser och hrer folket, efter gammalt fromt wijs nska hwarannan gott, man m nu ha mening dermed eller intet. Beware mig dock Gud fre at tro annat n at ju mnge upriktige gira det af hiertans grund; Hwad fgnad r det icke d, nr den ena redeliga betygar den andra sin innerliga gldie fwer Gudz beskydd i den framwekne tiden och nskar honom det samma med rena suckar i den tilkommande.
	Detta betraktades sidst i wrt sllskap och wid samma tilflle utbrast wr hrliga Patriot i flliande ord: Det ligger wl mackt p, sade han, at bedia Gud alla dagar, men jag
#A24 tilstr at jag med en srdeles andackt wid hwart hrs brjan nskar Gudz beskydd och wlsignelse fwer wr ndige Hga fwerhet och {kra} [kira] Fdernesland. Om I, mina wnner, det tilstdien, begr jag, som en ledamot af Edert wrda sllskap, f anmoda Argus at kringfra min upriktiga Nyhrs-nskan.
	Denna Herr Patriots pminnelse behagade hela wrt Sllskap fwermttan wl ibland hwilket ingen r, som icke hyser samma hiertelag som han fr Konungen, Drottningen och Fosterlandet, s at hwar och en snde til mig i frrgrs sin Nyrs-nskan. Fast n jag nu intet wet om jag fr den Nden at betyga min nijt fr min fwerhetz egna gon, s skall jag dock derigenom ska at upmuntra andra til samma hiertinnerliga Lyck-nskan.
	Effter Herr Patriot frst gaf detta Frslaget, s will jag ock frst hans nskan infra:
	Nr jag eftersinnar huru den barmhertiga Guden, under hela wr Fridlskande Konungs Regemente, wlsignat wrt k. Fdernesland med frid och rolighet, samt lmnat oss tilflle at tnka p landets frbttring, som s swra plgat och aldeles utarmat war, kan jag ey annat fr min ringa del n under innerlig tacksyelse med Gldie-Trar erknna den samma store Gudens outsyeliga Nde; nskandes at Swea Barn mtte lnge f behlla en s mild Konung och huld Drottning, som intet krare nska n Understarnes wltrefnad och intet hellre arbeta p n Riketz frkofring. GUD lte Konung {Fredrichs} [FRIEDRICHS] gon nnu f see fruckten af de fr-fattningar, som han til Handelens utwidgande tagit. Hans Namn, som r frt til China, komme lyckeligen tilbakars
#A25 med ymnig rikedom, som det hgnat! Hans frsiktighet blifwe bekant i de West-Indiske Strander! Alla medelhafwets Hamnar, dit de Barbariske Hedningar, som nu wrda Hans Namn, lmna oss ppen wg, fgne sig t Swenska Flaggor! Tilwxe genom din Omsorg, Ndigste Konung, flit och konst, Manufacturer och Fabriquer, innom ditt Rikes Grntzor, at den wlsignelse, som Naturen oss gifwit, ey m lngre s ofrswarligen anwndas! D lrer Konungen med hugnad f see Riket tilwxa och grnskas. Amen.
	Patriot.
	Wr Hofman, som jag kallar Ehrenmenvet, fast jag icke grant wet huru han heter, icke heller will jag frga honom, ty han ser s frnm ut, skickade flliande:
	Stora. Par.
	{FREDRICH} [FRIEDRICH]. och. ULRICA.
	Himmelens. och. Sveriges.
	gnestenar.
	Hwad. skall. jag. skrifwa. Dig. til. behag?
	Smickran?
	Det. will. Du. intet. Det. kan. jag. intet.
	Synd. at. taga. brdet. ur munnen.
	P. de. arma. lyckans. trlar.
	Berm?
	Det. br. Du. hafwa. Det. wil. jag. gifwa.
	Men. det. oroar. Din. Dygd.
	Du. rdnar. wid. Din. afmlning.
	Ty. hon. r. sknare. n. Du. wet.
	Hwi. skall. jag. d. wara. Dig. obeqwm?
#A26
	Hellre. nskar. jag. Dig.
	Ett. gott. Nytt. hr.
	Lngt. Lif. och. lyckelig. Regering.
	Min. nskan. r. at. Din. nskan.
	M. blifwa. upfyld.
	I. hr. och. altid.
	Ty. d. blir. Swerige. sllt.
	Store. LANDSENS. FADER.
	Gifwe. Dig. GUD.
	Rdgifware. til. Barn. och. icke. Barn. til. Rdgifware.
	Det. r.
	I. Rdgifwaren. Menlshet. i Menlsheten. Rd.
	I. rden. frsiktighet. i frsiktigheten. Gudsfruktan.
	I. Gudsfruktan. Wlsignelse!
	Omkring. Din. Thron. och. i Dina. mbeten.
	Frstndige. Barn. utan. Barnsligit. Frstnd.
	Mogne. Mn. Trogne. Mn.
	Gud. frwidge Enigheten.
	Och. Egennyttan. ware. hennes. trl!
	Wr kcka Soldat snde denna Skrifft:
	Ehuru ofta min ungdoms gisande blod lekt i mina dror wid dnen af de liungande skott, wid glantzen af de hotande wapn och wid anfallen af de Mordgiruga fiender; har jag dock sedan lrt besinna den liufliga Fredens delhet.
	Jag har lrt wrda plogen mer n wrjan, och tacka wr Frederika FRIEDERIC samt wr Hulderika ULRICA fr roliga dagar; Men som trygghet r ett landz lycksalighet och ingen trygghet fins utan frswar; S nskar jag i dag min
#A27 Konung och Fosterland en fullkomlig Krigsmackt. Stridzmn, som hafwa Gud fr gonen, nijt fr Fderneslandet, tapperhet i hiertat och frsiktighet i sina wrf. At, om tilfllen yppades, (det Gud afwrie) wra nu tilwxande Bussar m en gng likna den stora Konung CARL den XIItes frn Swerige utbrytande Drabanter. At ofrskt hgmod icke m intaga deras sinnen eller weklighet deras lemmar, utan at det finaste Guld m bo hr i det hrdaste stl, det r Dygd i uthrdande; ty tappre barde Mn ro
	Spaka som dggande Lamb och tappre som ifriga Leijon.
	Hiertskott.
	Wr Lrda har denna gngen gripit til Rim-fidren: Bort med ett land, der barnetuckt och snillebragd frswinner, Der hgfrd lttian tar i famn, der dumhet frlse winner, Der frckt frakt fr lrdom bor, ty i ett sdant land, Tar allmn blindhet slutelig Rikztmmen i sin hand. D blir i Folket fwerdd, som altid slutes illa, I Himla-lran wankelmod, i Sedolran willa, I dryga syslor Poikar och i ringa mogne Mn, Och hela werket rusar kull, det byggs ey ltt ign. Tnk, om det mrka Barbarie, som wittra lnder swrtat, Skull hllia Sweriges raska kropp och g oss in i hirtat, D skull wr nya glitter frgd sitt Himmelrike f, Men sg: hwad skull wr gamla frgd och fasthet sija d? Jag nskar at wr milde Kong och Kongens milda Maka, Som begge ftt af wishetz brunn de sta frukter smaka, M lrdoms blomstertiden see, som sprider liuflig luckt; Men ingen lrdom, som ey kan dem gifwa nyttig frukt.
	Hiernbrott.
#A28
	Sidst infrer jag wr redeliga Advocats Skrifft, som effter sin wana har s i akt tagit formaliteten, at jag mst hans lycknskande inlaga mycket ihopdraga och frkorta:
	Stormcktigste, Allerndigste Konung!
	Sledes hafwer Eders Kongl. May:tz Lag styrkt och rtt skipat, alt sedan Eders May:t sin Konungsliga Eeda gngit, at jag gissar, detta r Eders May:tz strsta fgnad. Derfre will jag wid detta Nya hretz brjan nska min Konung Gudz Nd til en sdan tr, ty med lag bygges land och p rtt grundar sig ett folks Sllhet. Wij hafwa ymnig och god lag. Gud lte ingen balk wara ffeng, ty utan wrkstllighet r lag onyttig. Nu nskar jag allenast, at owellduge domare m altid spkt freda och urafla utda. At penningegirige icke {m} [mge] Lagen wrnga eller rtten blinda. At oweld i nmnd m gira snarhet i rtt, ty d har egennyttan icke rderum at spela rnkor och stlla giller. Skalka-npst r redeligas lust. S har det warit i Swerige af lder, s nskar jag m altid wara i Eders May:tz tid. GUD styrke Eders May:tz kraffter!
	Gyllenbalance.

#A29
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o V.
	Jag r hierteligen glad, sade i gr Herr Ehrenmenvet uti wrt sllskap, at Landsens ungdom blifwer nu s bittida mogen. Jag mrker at man i wr tid funnit de genwgar til witterhet, som warit dem Gamlom obekante. Det r mig nu icke sllsamt, at finna en 60 hra Sil i en 16 hra kropp, hwilket ocks lrer wara det hgsta, som kan frmodas; Men skulle Menniskians Anda framdeles s fortfara at wxa frn kroppen, som hittills en tid tilbaka, s skulle wra {Barnebarn} [Barnabarn] tiena til Ministrer med Fallwalk i Pannan och Ledband p Axlarne. Wid desse Herr Ehrenmenvets ord skakade Herr Hiernbrott Hufwudet, utan til at swara, ty han hade alt fr mycket at sya, som ey p en gng kunde komma ut; Men sedan wr Hofman bedt honom yttra sin tanka, talade han sledes: I blanden Mogenhet och kunskap tilsamman: Den frre r aldrig utan den senare, men den senare, ty wrr, offta utan den frra. Man kan offta weta mycket godt som en Drm, men i frigit ey bry sig mer derom, n en prlsiuk yngling bekymrar sig om Riksens wlfrd. Det r sant at wrt tidiga Seculum ofta genom korta sprng och lndegngar gir Gossar til Karlar, men derigenom gir det ock Karlar
#A30 til Gossar, ty sdane Karlar mogna sllan. Barn tagas de ur Waggan och Barn lggas de p {sotsngen} [sot-sngen]. De Frukter och Wxter, som alt fr hastigt updrifwas, ro gemenligen smre n de, som ftt sin fulla tid. Jag nekar icke at en kort Methode, som wr tid kan fgna sig af, ju ansenligen hielper ungdomen til wettenskapers inhmtande; Twert om, nskar jag at kunna wid tilflle gifwa ungdomen sdane Lro-grep wid handen, som frkorta dess wg til witterhet, ltta dess frmente beswr, jaga skrmsel-Dimban frn dess gon och upmuntra dess Hg til Wijshet; Men at skylla wr Ungdom fr Wijshet och Mogenhet, fast en del gr lika nackhg med gammalt Folck, talar sina Sprk, raisonnerar om Himmel och Jord, ja understundom gir ett alwarsamt och moget anseende etc. Det r synd. Det r, at lgga Sten p Brda, ty han hgfrdas nog nd. Jag r nu gammal; Jag har med swrighet hulpit mig fram och wet sledes bttre, n at frackta ngons Ungdom; Min strsta fgnad r, at omgs med ungt folk; Denna granlaga ldren br icke mindre wara fri frn frackt n frn smickran; Jag tilstr ock, at mnga unga mnen ro begfwade med den qwickhet, at de icke allenast frr n andra kunna minnas, fatta och begripa, utan ock klokt dmma om alt frekommande; Men ehuru det r, will doch yrhet och ostadighet gerna hnga wid ynglingar, besynnerligen de qwicka, ty ju strre Snille-Gfwor en yngling ger, ju strre Farligheter r han underkastad. Et ungt Sinne r hastigt frwirrat, snart af en Skinhet, snart af ett prunkande, snart af ett elakt sllskap, och om icke af annat, dock af sitt eget Hgmod, s framt det intet hlles innom sina skrankor til en
#A31 tienlig tid. Fr min dehl tyckte jag at Herr Hiernbrott talade rtt. Jag will ock sya, at nr en Gosse niuter Tygelfriheten, ligger frderfwet i frst fr honom uti alla hl, fast han stodo midt i Kyrkan eller midt i fwerhetens Hf, ty han liter p sin frtreffelighet, han har nnu icke lrt den konsten at misstro sig sielf och den Mogenhet som hren och frfarenheten fda, anser han som en gammal mrk Nattstuga, hwilken allenast tienar til at sttia skrp uti. Uti detta tilstndet sfwes han s liufligt in i Lttia; ty, tnker han, hwad behfwer jag plga mitt Hufwud, som r en sdan Man? Hwad behfwer jag gira wsende af det Lappriet? Utom det beswret kan jag ju f min rikeliga Utkomst. etc. Han omgs ock med s mnga sina likar, som brista ut i samma Wltalighet, at han trster swrja p det Flitighet r en Drskap. n mer, han ser och hrer mnga omogne Gamla, hwilka i sin Myndighet betyga ganska litet Tycke fr Snillebragd, efter de ey frst sig derupp, s at Gossen ey annat kan, n styrkas i sin galna Tanka.
	Deraf fdes Okunnighet och Dumhet, som nnu aldrig har gagnat ett Rike. Det arma Publicum mste med Tiden i sina mbeten detta umgilla. Folk kan komma til Sysslor, som intet har lrt leda sig sielf, mycket mindre sitt angelgna giroml. Allenast jag fr denna Tiensten, menar Ynglingen, s kan jag wl snart lra at frst henne; derfre sker han henne frst och lrer henne sedan, med mbetets skada, som d skall slppa til Lrepenningar. Ney, Min lilla Herre, det tager intet lag, mins desse Orden: Lr Sysslan frst och sk henne sedan. Sledes fder Tygel-Friheten Hgfrd,
#A32 Hgfrden Lttia, Lttian Okunnighet och Okunnigheten Riksens Frderf. Fr 40, 50, 60 och 70 hr sedan, gick man wid Academien lng Tid, innan man tiltrodde sig begra en Bestllning, fast man {oskammandes} [oskmmandes] kunde prsidera fr en Disputation. Deraf hnde at wi i Riket fingo grundlrde Mn, hwars Namn wi nnu wrda. De som ro dde, lefwa altid, och de som lefwa, lra aldrig d, ty som det nu ser ut, lrer Efterwerlden koxa sig omkring efter mogne Mns Namn.
	Jag tycker mig redan hra, huru mngen nu ropar: Hr p Pedanten! Hr huru Schol-Grlet nnu giser fram!
	Ney tro mig skert, kre Ynglingar, min Klagan r ey ogrundad. Jag wet mycket wl at en 30 hra Lslymmel r et obeqwmt Diur i Sysslor och gir litet eller intet gagn i Republiquen; Men hwad hgn och beskydd fr Okunnigheten deraf? Fast ganska mnga lsa utan afsikt, ladda sina {tankelsa} [tankalsa] Hufvuden med ondeliga Meningar, dem de ey weta rensa eller tskillia, studera p onyttiga Theorier och blifwa fr ingen kloka, mer n fr sig sielfwa, br man derfr fr-summa Ungdoms-Tiden och lmna Studier, som ett onyttigt Handtwrk? Skal derfre Poiken hoppa frn Grammatican til Konungens Tienst? Ingalunda. En Man, som skall hafwa ett anseenligit Kall i Riket, mste hafwa fasta Tnder i Munnen, innan han understr sig det emottaga.
	Frst br han fr all ting wara wl grundad i sin Religion. r han intet det, s r hans andra wettenskaper skadeliga, ty hans frstndz-lius blir blott intriguer och Egennyttan hans
#A33 endaste afsickt. r han intet en god Christen, s will jag intet gifwa en Pipa Tobak fr hela Karlen. Dernst mste han lra at rtt bruka sitt {frnufft} [frnuft]: En konst som intet Cavaillerement snusas igenom Nsan p Poiken, utan genom tid och fning winnes. nteligen br han i sdane dle tidzfrdrif blifwa s lenge qwarhllen, til dess han i sitt wsende r stadgad. Sledes, nr wi noga skirskda den genwgen, som Herr Ehrenmenvet omtalte, finna wi at desse tre stycken afgiras p effterflliande stt: Det frsta gr man i wr tid frbi, sijandes: Jag wil intet hafwa min Son til Prst, det andra heter Schole-grl, och det tredie hielper intet i affairer. Sij p det sttet fdes man s lrd, som man skal wara.
	Men effter jag nu nmnde Prst til ett hederligt effterdmme, som det ock br wara, s torde mngen tnka at detta mitt tahl om mogenhet intet angr deras stnd. Jo, sannerligen fwen s wl som de andras. Hrtil har jag ocks skil; Men fr denna gngen wil jag blott sya, at den som til det mbetet rnar sig, mste intet tycka sig ha nog, om han kan skarfwa ihop en Predikan. Han br icke allenast frst Grundsprken, wara hemma i Kyrkio-Historien, kunna dmma om Kttare etc. utan ock wara s god Philosophe, at han kan mta en Atheist och Naturalist etc. Men nr de frra {oundgengelige} [oumgengeliga] Saker ofta fattas,
#A34 hwem undrar d at Frnufts-Bruket r aldeles osynligit? Jag skal wid tilflle frstlla wra Herrar Biskopar denna saken och bedia dem see sig wl fre, innan de wiga en Prst.
	Herr Ehrenmenvet fant sig, innan wi skilldoms t, helt fwertygad. Han mente strsta orsaken til {ungdomens} [ungdoms] flgfrdighet hrrra af Mdrarne, som gerna bestyra om dess Information och willia snart f karlar af sina piltar. Jag frifrar mig nog {iblandt} [ibland], sade han, nr jag ser Ungen komma in p Caffe'-Huset eller Kllaren, s dryg, som han wille sija: Sij hr kommer jag! Der ro pipan, tassen, och supen eller afsttaren, hans fningar. Icke mnga kloka ord fr man der hra af hans munn. Nr jag frgar effter, hwi han slppes s handlst? swarar man: Han r engagerad i ett Collegio. D trs jag icke sija ett ord. Nr Fadren gr om dagen til sitt kall, s gr Poiken ut och gir hwad han will, han en Auscultant, han wandrar omkring och hrer hwad som passerar i Staden och fller omdmen derfwer, s at gammalt folck mste tiga och skimmas. r icke detta at skimma bort ungdomen. Herr Patriot sannade detta med beklagan at fwen i hans stnd mnga kpmn alt fr bittida blifwa karlar. Jag tiente sade han, til mina 30 hr och behfde n mycket lra. Nu lper man ur boden eller Contoiret, allenast man wet p hwad sida Debet och Credit skall st, och d r man en slug kpman. Der p gir man banqueroute och nr man r frlorad, s lrer man frst handelen af sin skada.
#A35
	Jag mins ey alt hwad hwar och en sade denna gngen, men jag frbehller mig at widlyfftigare derfwer f yttra mig en annan gng, effter det r ett det wiktigaste mne jag kan drifwa.

#A36
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o VI.
	War icke det, jag spdde? Jag fr redan hra Critiquer fwer mig. Wr goda Wn, Herr Hiertskott, berttade mig, at i gr kom en Mann in p {Altnecks} [Altenecks] Caff-e'-Hus, som sade sig sedt trenne mina Arck, och at han intet tyckte om, det min Frlggare begrt Prnumerationer. Det r ock ett handtwrck, sade han, at mstra alt hwad man ser och hrer, och nd begra Penningar derfre: Intet prnumererar jag. Ett par andra sutto bredewid, som altid ro wane at swrja p denna Mannens ord, som straxt gumrade fram ett andktigt: Neij, intet jag hellre. Kan du se, min Lsare, huru swrt det r at sttia Pennan p Papperet i wr tid. Hwad skall jag sija denna Mannen annat, n at han lter blifwa bde at prnumerera och kpa mina ark? Kan han wara frutan mig, s kan wl jag wara frutan honom. Jag har redan s mycket frnmt och delsinnat Folck, som will kasta gonen p mig en liten stund hwar {weka} [Wecka], at deras Antahl mr lika wl, fast hans Person det icke {frker} [frkar].
	Eftermiddagen war wr hrlige Herr Hiernbrott i ett Sllskap, hwarest mycket taltes om Argus. Det skal fuller, sa en Galant-homme med en slug upsyn och frbehllande Lye,
#A37 betekna den frtreffeliga insikt, det Folket har i alla saker, at de kalla Boken Argus. Det r just p Tyska Maneret, sade en Magister, stor Titul p lappris saker. En grann Kpman sade, det lr g ut p det samma, som den Sedolrande Mercurius dref i fiohl.
	Herre Gud, sade en Prst, Argus! f se huru skarpsynt han blir! Til alla dessa illmenande omdmen tordes intet Herr Hiernbrott lgga ngot godt, p det de andra icke mtte misstncka honom fr at wara Auctor; Men han teg, torkade in och war aldeles sinnad i dag at sl sig frn wrt Sllskap, hwilket han ock skert giordt, s framt Herr Hiertskott icke upmuntrat honom med samma hurtiga Ord och anletes dierfhet, som han sedt sina fiender under gonen. Herr Hiernbrotts altfr granlaga Frsiktighet och rddhga hade lenge sedan skakat orden ur hans Munn och Pennan ur hans Hand, s framt denna kcka och glttiga Krigsbussen med sin behageliga Fritalighet, som str det Folcket s wl, icke hade gifwit honom Mod.
	Wr Krigsman och wr Hofbuss gira gierna ett i alt sitt wsende och talade Herr Ehrenmenvet slunda: Stor sak i widriga omdmen. Hafwa wi ngra emot oss, s ha wi dock ngra med oss, som intet ro rdda, nr Hunden skiller, eller rttare sagt, Folck som ro lika ngde om man afmlar dem eller intet, ty de se altid wl ut. De weta, at deras Bilder intet bli lika ngra missfdzel, ty de ha goda Sam-weten och fruckta intet at man drar teckelset undan dem. Fr ngra dagar sedan rkade jag en myndig Man, som hade mig kanskie misstnkt fr wrt Sllskap: Han frgade mig hwad Argus war fr en? Jag sade, han war en Frisprkare.
#A38 Hwad betyder det? sade han. Jo, swarade jag, den som utan ngon afsikt fritt ut talar Sanningen. H, h, skrek han til, jag frstr, det r en som gifwer hwar och en sin slng; Men sdane Titlar ro billigt misstnkte, det r farligt, man mste wara aktsam i wr fina tid, det r bst wara wahrsam, Pennan lper s ltt, etc. Jag blef hpen fwer hans dumma Frsiktighet och sade: Titulen af en Bok r intet annat, n Skuggan af det effterflliande innehllet. Den som nu r rdd fr Skuggan, s undrar jag intet at han r rdd fr sielfwa Kroppen, nemligen Sanningen. Jag tyckes at det dlaste teknet af ett Rikes och Folks Frihet r det, at hwar och en fr sja fritt ut, hwad han menar, besynnerligen nr hans afsikt ingen annan r, n sin Nstas upbyggelse. F se, om icke wr Ndige Konung och Riksens Stnder tycka wl derom.
	Lijligast war, at hra p, huru Herr Patriot berttade sig warit i lag med en stor hop af Borgerskapet, hwaraf en del bermde, en del lastade Argus. Nr laget sorlade som allramst, s at man skert kunde lst ut alla Bordlxorna med temmelig hg Rst och man nd hade ment det man raisonnerat; D upsteg en belsen Man ibland dem, och begrte liud. Nr man tystnade, slog han Nfwen i Bordet och sade: I m nu sija, hwad I will, s r detta bara Parsquill. Alla tyckte han rimade artigt och woro p wgen at tro honom fr rimet skull; Men Herr Patriot frestlte honom, at det som lskar Fderneslandets wlfrd, hrar Konungen, hedrar hans trogne mbetzmn, underkastar sig i alla mhl wr Fundamental-Lag, ingen Menniskia wanryktar, lrer Dygdewgen och gifwer
#A39 anledning til mnga nyttige Betraktelser, kan omijeligen hafwa Namn af Pasquinade. Men han war obijelig emot {hans} [dennesC] Frestllningar, som en Eek emot det wldiga Nordanwdret, til dess wr hrliga Kpman ntelig sade til honom; Du Narr, Tror du wl {at Hr Censor Librorum lter} [en s <gemehnC> gemen anstalt wara i wrt Land giord at man skall fC] trycka Pasquinader? {Han skall iu stta sitt namn p hwart ark} [Det ro ju <dheC> de, som taga <wahraC> wara p sdant innan de <stta sitt namn inunder det som tryckas skallC> in under det som tryckas skall stta sitt NamnC]. D begaf han sig och war detta det endaste skilet, som kunde binda honom.
	Herr Gyllenbalance gaf oss deremot at frst, at han i omgenge med Fruentimmer, frnummit at det tcka Knet r i detta ml ganska billigt och bermligt. De lsa gerna mina Arck, nr de ha tid, och flla derom mycket bewgna Omdmmen. Dessutan har jag ock ftt ett kort Bref, som nog wisar, at mngen beskiedlig Man wl uttyder min wl-mening. Det lyder slunda:
	Min Herre.
	Jag kan intet annat, n bermma Ehrt upst, til at hwar Weka willia roa oss med nyttige Betraktelser, som ang wrt upfrande och Dygdens wrkstllighet. Hela Staden och Landet r upfylt med Nyfikenhet, hwilken kommer ganska wl til pass, nr hon drifwes til ett s delt ndeml. Hwar jag gr, s ser jag Folket curieust efter lappris beskdande: Hr om dagen gick jag fwer Norrebro och sg en wldig
#A40 Folkeskara, lik den Homerus och Virgilius omtala, nr Trojanerne stormade ut at see p Grkernas Tr-Hst. Icke r jag s srdeles syngirug, men en obekant hga (wet icke af hwad grund) trngde mig in ibland hopen, hwaribland mnga Peruquer gjorde mig hel hwit p Armar och Axlar; Men sen jag med Mda kommit in, der min tr skulle upfyllas, fick jag med de andra blott see; at en Katt lg ned i Strmmen, som hlt p at drnka sig. Min Herre gir derfre ganska wl, at han anstndigare fder den allmnna Wettgirugheten, hwaremot jag frblifwer
	Min Herres
	hrsamme Tienare
	Lidanus.
	Hwad nu deras Tapperhet angr, som angripa mitt Namn, s beklagar jag fuller at Folket stedze s hastigt rusar p den, som skrifwer ngot, utan til at frst eftertnka, om han det frtint eller intet; Men trstar mig dervid, at om n mina Uphofsmn kallat mig Monoculus i stellet fr Argus, skulle man likafult criticerat derp. Man m ha hundrade gon eller wara Engd, s r det dock alla sanna Frisprkares de, at blifwa anfallne eller fraktade.
	At jag heter Argus, det betyder, at jag ymsar mngfaldiga mnen och r tskillig i Materier: Nu har Jag ett ga hr, nu ett annat dr. Icke beteknar det at jag har skarpare syn, n alla andra, s at jag kan se genom 4, 5 Murar hwad den hga Herren gir i sitt Cabinet, Nunnan i sitt Kloster, Presten i Sacristian, Gniaren i sitt Hwalf. Raggen m ptaga sig den Sysslan. Tro mig, i denna tiden r det
#A41 intet s ltt at see Folks Hemligheter. Herr Ehrenmenvet  plr tala om, huru den ena Wnnen nu wger Orden p Guldwikt fr den andra och fruktar at gifwa sin minsta ange-lgenhet eller afsikt tilknna. Man agerar nu Stats-Minister fwer inkpet af en tunna Lax, fwer bytet af en gammal Hst, fwer en Mltid, fwer en Visite etc. Man mste win-lgga sig om en dryg och alfwarsam upsyn, om i sinom tid lmpade Complimenter etc. Hwad will jag d see? Huru lngt skall wl min syn kunna strcka sig. Jag ser ibland icke annat n en kysk skinhet, der sielfwa Kttian har sitt Residence. Jag ser understundom intet annat n en helig Man, der sielfwa Egennyttan har sin kuhla. Neij, p det sttet r det intet godt at wara Argus.
	I frigit har Argus ingen annan Mercurius, som kan gira nda p honom, n Dygden. Nr hon spelar, s somnar jag in. Nr Sweriges Dygd blnker i sin fullkomlighet, d r Sedolran ondig. Men jag frucktar at jag fr bli i fred fr denna Mercurius, hwars insfwande Spel och ddande Swrd skulle wara mig s kra, som mina Uphofsmn hlla sina lif; Derfre lrer jag, ty wrr, nda Striden med Laster och Dr-skaper, frn min sannskylliga fwermann kommer.

#A42
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o VII.
	Jag mrker at wrt lif r gemenligen intet annat n et flygande omskiffte af stridande fwerfldigheter. Wr tid r mst otidighet och wrt mtt omttelighet. Ehuru {gamla} [gambla] wij ro, s liknar {mstadelen} [mstedelen] af oss {dheC} ofrskte rnungar ,som gerna willia flyga, men snart alt fr hgt, snart alt fr lgt. Medelwgen r skert ingen Landzwg hos oss, men en obekant Gngstig hr och dr {bland} [ibland] Klipporne. Wra Tankar ro aldrig stilla, det kunna de icke {eller waraA} [hellerD], men det r illa at de {ro sllan} [s sllan ro] lika: Nu gifwa de oss den skipnaden, nu en annan: Nu ro wi alt fr glade, nu alt fr sorgsne, nu hgtrafwande, nu nedrige, nu blide, nu grymme. Werldz-krleken omskapar oss huru han will, och {wrt sinne krer} [kirer wrt Sinne] med sina tmmar, wra Begrelser, s at wrt lefwerne ofrmrkt ker fram frn den ena lngtan til den andra. Med lngtan tilbringas [ock] hela wr lifstid, s at nr den ena slpper, tager den andra wid. Det r s sant, at jag tror, om hwar och en som lser mitt Ark i dag, will ransaka sig sielf, {s} skall han finna, at han altid roar och smickrar sitt sinne med ett wisst hopp eller en wiss lngtan. Hos somlige r denna lngtan anstndig och hos somlige oanstndig; Men
#A43 det r denna gngen icke egenteligen mitt mne, utan allenast at draga Wrjan emot wr hgas ofrnderlige Frnderlighet eller wr altid lika Sinnes-Olikhet.
	Intet wet jag hwar Herr Gyllenballance hade warit i gr, men s twr och trumpen war han i wrt sllskap, som en snl mbetsman, nr ngon som ey offrar p hans altare, ber honom hielpa sig i ngon sak. {Sdan wet jag nu at wr wn Gyllenbalance icke r} [Nog wet jag at wr wn Gyllenballance icke r sdan], derfre gissar jag, at han {effter} [efter frra] wanligheten blifwit chicanerad i ngon Process; men jag undrar, at han, som r s wahn wid lagsaker, intet ocks r wahn at intorcka inwnningar, taga illgrep fr reda penningar och lee i sitt sinne t wederparters frtreteligheter.
	Herr Hiertskott wnde sina altid lika friska anletes later emot hans och frgade honom i troml, hwad honom feltes: Det r skam, sade han, at en frnufftig Menniskia skal wara ett Fottrd fr alla olika hndelsers lopp och raseri, de m nu wara glttige eller ngslige. Ett hgt sinne frndras sllan, det blir sig altid likt. Intet will jag rosa mig sielf eller taga mig til Edert efterdmme; Men denna konsten har jag tmmeligen lrt mig i flt, s at jag p slutet kunde med gladt mod dricka mina wnners skl i Swerige, nr hgsta bullret war om fiendens anlopp och nr dden wiste mig sin lija med ett faseligit grinande, wjste jag honom min Tobacks-Pipa med ett otwunget lije. Jag giorde min syssla med alt efftertryck, men sllan fwerilades mitt Sinne af hitzighet, fast hildar-leken som skarpast pstod och Segren flgde oss s ttt som skuggan. Jag tilstr wl at bloden litet rrdes, hwar gng jag sg den stora Carl, men icke frndrades mitt sinne.
#A44 Magan hwlfdes litet om, nr krigslyckan hwlfdes om p Pultava wahlplatz och det susade ngot fr ronen wid Turkarnas smattrande i Calabaliquen, men liksinnig war jag altid: I kunnen wl dmma, at smsaker, som {nu dageligen kunna hnda mig} [mig nu dageligen hnda kunna], ro alt fr swaga at ndra {eller oroa mig} [mitt sinne], sen jag warit i s god Schola. Nu lefwer jag mst i roo p min grd och tillfllen ro f, som kunna upwcka ngon oro; Men om s hnde, at wr nya tidz tordnar skulle liunga skewiggar i min knut, s hrer jag dem med samma sinne, som jag hrer brkandet af mina fhr. Ingen ofrrtt, landzplga eller olycka fr af mig {see} annan upsyn, n den min Fogde hller fr ett wisst tekn til drickspenningar. fwerwld och owett kan jag kckt wrka frn mig, men de lmna i mitt samwete inga eftergrundningar, mycket mindre har mit sinne wderskifften wid klart eller mulit wder.
	Herr Ehrenmenvet beklagade wid detta tilfllet den all-mnna Sinnes-olikheten: Han sade sig knna Fruentimmer, som ro nglar den ena stunden, men den andra omskifftade i troll, alt effter som deras bijelser bli frngde eller bestridde. En enda mine kan gira dem som ett sohlskin och ett enda ord som en winternatt. I sllskap ro de liuflige nog, men i enslighet oltige. Blotta orten och rummet, der de wistas, ware sig s behageligit {som} det fins, kan misshaga dem, [s] at de wilia frn det ena til det andra. Jag knner mngen Evas dotter, sade han, s omskifftelig, at nr hon gr til sin spegel kan hon wara {s} glttig som en skinhet, den der menar sig srat {tiugo} [tiugu] hiertan, men nr hon gr derifrn, s sorgbunden
#A45 som en ung nka p sin frsta ensamhets dag. En hlsning, en dans, en kldprydning, ett hufwudknp, en mode {etc: kan gira} [kan hos en sdan ha den wrkan,] at dess sinne det ena gneblicket stiger up som en Morgonsky, men det andra faller ned som en styfkiortel, ty deras ro r en bestndig oro.
	Men hwad r det at undra p, sade han, nr de som borde ha strre begrep och starkare Natur, ro icke til ett hr bttre?
	Jag wil icke tala om de liderliga och lastbara {Manfolken} [Manfolck], som hlla wissa wlluster fr sina hgsta behageligheter, at hwar gng nijet af en sdan last r fwerstndet blir strax sinnet intagit af bdelsplgor och frtande agg, ty desse oskilige, som binda hgen til sdane flycktige spken och falska nijen, kunna icke annat n f {s olika och ostadiga sinnen, som deras begrelser och wlluster ro olika och ostadiga; men folk} [olika sinnen, alt effter som begrelserne och wllusterne ro olika och obestndige; Men de], som synas ha en rtt hra till syffteml, ro offta s frnderlige, som deras lycka r frnderlig.
	Str en sdan wl p {skdeplatsen och han mrker minsta wink til missnde, blir hieltesinnet} [skdeplatzen, s spelar han en tokglttig Comdia, som orren nr han leker, i det han hwarken ser eller hrer, men mrker han en wink af missnde, d blir hielte-sinnet] frtwiflande, fast han ey har orsak at wnta sig ngon tragdia utan af sig sielf. Hans Sinne, som war hrt som [en] sten, blir [d] miukt som en ost och faller i en skamlig nedrighet. {Deremot blir mngen} [Mngen blir] s frhfwen af {medgngen} [lyckan] ,at han ey knner igen sina gamla wnner. Hans sinne war
#A46 helt annorlunda i frmaket n i Cabinettet och i kyllern n i purpurrcken. r icke det skam, at tilstndet skall kunna {ombyta} [byta] sinnet? Somlige ro [ter] s lssinnade, at de kunna {frndras} [frandras] af det man talar dem wl eller illa i lag {uti ml af sltt ingen effterflgd, ja mina disk-kmpar} [, ja, de] rkna maten och dricken fr s wiktige angelgenheter, at nr {desse} [de] ngon gng icke ro i deras smak, {beswra de sinnet i stellet fr} [f de smrta i sinnet i stellet fr i] magen.
	Af detta mina Auctorers sammansprk finner jag at en rtt grundad och del sinnes likhet r hos oss {mycket} rarare n hos de gamla hedningar. Wr tidz hufwuden mena at de derigenom ro ganska fina och wra smakar willa dermed wisa sin srdeles lckerhet, at {de s flyktigt frndra sig effter omstndigheterne} [ingen ting upfyller deras nije], men tro mig, de ro derutinnan {faseligen dumma} [ganska dumme] och grofwe. Den som stndigt frnijer sig med dla sysslor och stdze lter sina tanckar beta i en altid blommande och altid tilrckelig ng, nemligen den hgsta fullkomlighetens beskdande, han tillter sannerligen intet at sinnet r ett Apspel fr swage bijelser. Gud r sig i ewighet lik och hans hga rd r ingen frndring {underkastadt, ty det r altid sysslesatt med sin ondeliga hras upfyllande; } [underkastat, speglandes sig altid i sina ondeliga frtreffeligheter,] derfre om hans belte will wara honom likt, mste det altid wara sig likt derutinnan, at det r {sysslesatt med} [begripit i] ting, som ro ett sdant belte anstndige och besynnerligen {med} [i] det hgsta wsendets {hra och betraktelser} [betracktelser].
#A47
	Om det altid bibehllo denna likheten {och altid frehade detta dla tidzfrdrifwet} [med dla tidzfrdrif], s skulle du mrka, min Lsare, at ingen ledsna eller ngslan intogo ditt sinne, at Gubbar icke saknade med beklagan sin ungdoms rase-tid, at ynglingar icke sudlade sig med frgd och bedrfwelse i den ena wllusten efter den andra, at bde Gubbar och Ynglingar icke s ganska offta woro roo-lse, de woro icke s offta rdlse om hwad de skulle taga sig fre, de behfde icke andra, som roade {sig} [dem], de skte icke sllskap til at frdrifwa tiden etc. utan woro altid i stnd hos sig sielfwa, at freda sin {sinnes likhet och inwrtes roo} [sinnes-likhet]. Orsaken {dertil} will jag sija dig, {S} [som tilfrne: de] rena tankar p grundfaste ting, som icke wanfreda, utan hgna samwetet, {blifwa nijsamme och ofrnderlige i alla slags ansttar, ty} [ro nysamme och ofrnderlige derfre, at] Siktemlet, som de stllas p, r nysamt och ofrnderligt; hwaremot wllusterne ro lsa och frnderlige ting, som intet annat nije och wrde hafwa, n det en oren och galen tanka stter upp dem, s at nr de ro frbi, r ock det orena och galna nijet frbi, derfre kan omijeligen ett sinne wara roligt, som derwid fster sig. Jag vill ock sija, at fast [n] Sinnet icke s srdeles fster sig wid wissa Wlluster {och ffngelAigheter}, men likafullt r orkelst ifrn det {omtalte} dla Tidzfrdrifwet, kan det dock snart {blifwa} [bli] bekymrat och omskifftat af sm fraktelige Orsaker .{, ty det seglar i ett haf, utan styre. } [. Jag wet! Sanningen at sija, icke hwad Menniskian r fr ett Diur, nr hon inge andra Sysslor har, n de som ro i Slktskap med Fnadens: Om morgonen stiger hon upp, hon klder sig, hon
#A48 spatzerar, hon ter, hon dricker, hon spelar, hon lgger sig, hon sofwer: Det skier en dag, det skier 20000. Annat blir hr intet af. Der r hennes Lust och hela hennes kra lif, som hon s lskar, at Ddz-Tankan r fr henne en skilfwesot. r hon d intet fdd til annat? Kan hon annat wara n frnderlig? nr hon icke bygger p fastare Berg? Ney, ett sinne, som icke annat har at tnka p, mste ofelbart wara utsatt fr minsta Wder-pustar. Fr min del will jag winlgga mig om ett dlare Mod, nr omilda Lsare flla om mig frackteliga Omdmmen, s at, oaktat en Man, hwilken af alla woro hllen fr wr tidz Underwrck, behagade kalla mig bara Lappri, skall det dock icke bekymra mitt Sinne eller Upst.]
	Denna Betracktelsen anfrtror jag alla wra Wder-Sinnen, som en frtreffelig Lkedom, och rder dem at {nr de mrka ndring och oro} [om de finna sig orolige], de d taga en god Dosis af dla Sysslor och hga Tanckar utan Hgfrd, ty den som s alwarsamt lefwer, [han] lrer p slutet skimta med {sielfwa} dden.

#A49
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o VIII.
	Det r alt frwl, at jag slipper moralisera s starkt i hwart Ark och gira mig osmakelig fr s mnga. Det r rtt ledsamt at swettas fr fijnhet i ord och Sedolra, men f grofhet til ln af Tr-Hufvud. Nu har jag ftt Hielp af Bref, som intet ang hwars och ens lilla Rike i synnerhet, utan det allmnna; fr nu se huru det tar lag. Sg nu fritt, utstofferade sna, nr du tuggar desse rterne, at de ro lnte, ja stulne om du will, ty mina Correspondenters Hielp anser jag med tacksamhet som en Heder fr mig; Men hittils eller hdanefter, nr jag det intet sielf tilstr, har du intet skil dertil, ty will du taga til goda, s skal jag fordra dig med mitt eget Grs.
	I wr sidsta Sammankomst uplstes en myckenhet Bref, som til mig inkommit; och ehuruwl jag gerna skulle nska at kunna utsprida dem allesammans ju frr ju hellre, s mste jag dock i anseende til tskilliga omstndigheter, lta dermed nnu hafwa anstnd. Imedlertid erknnes mina Correspondenters mda med all uptnkelig tacksamhet, som behaga
#A50 understdia Argus med nyttiga mnen och frskras, at jag skal beflita mig om deras frnijande det bsta jag kan.
	Wr Wn Herr Patriot tog afskied ifrn oss p ngon tid, at resa fr sina angelgenheter skull til wr Bergslag. Kanskie, nr han kommer tilbakars, at han berttar oss hwad der  Orten r wrdt at omtahla, hwaraf du fwen, Min Lsare, wid tilflle skal f behrig dehl.
	Wid Afresan lofwade jag honom at gira fljande Bref allmnna:
	Det frra r oss tilsndt af en som kallar sig Patrianus och lrer wara af samma Familie som Herr Patriot, det senare r en Afskrifft af ett Bref som kommit frn London:
	Til den Swnska Argus.
	Min Herre.
	Tw Orsaker gira mig tilflle med Honom at correspondera, hwaraf den frsta r betydelsen af des Namn, och den andra r des Patriotiske Sinnelag i des nya Skriffter redan anmrckt. r nu af Edert eljest skarpsynte 100tals gon et allenast ricktat p wrt wsend och Tiders tilstnd, tror jag at sdant ju genast lrer falla underligt och fult af Intriguer. Ibland Konster och Swek, samt skadelige Frsk ro de mindre, som wanka privatos emellan, men strre och farligare ro de, som ang Landsens allmnna bsta och des Grundwahl. Jag trtzar hela wrlden och alla Lrda i henne ro, at en af den stora hopen skal gitta bestrida, det icke god Oeconomie i Riket r Lands och Folcks rtta Wllfrd, utom
#A51 hwilken hwarcken gemensam Nytta eller enskylt kan fs, ey heller fwerhet och Understare best.
	Det r en uppenbar samt af klokt och wlsinnat Folck widknd Sanning, at all Rikets eljest goda Hushldning, som ey ger Manufacturer och Commerce til Understd och Medhielpare, r doch otilrckelig och miserabel; Ja, det r s af publique som private Mn och Sammankomster klart bewist, at Landt-Bruk, Bergzlag och Handel utan Fabriquer och Handtwrkare nd lemnar t inbyggiarena en Gldbunden och elndig lefnad. Ach! huru redligt Folck har alt detta betracktat, ach huru wlgrundade Medel och Hielpredor hafwa de icke hrutinnan stadfstat, som af andra de mcktigaste Grannar jemwl efterflgt blifwit? Men, fwen desse, mste doch oskyldigt wis blifwa delacktige af Frlsarens Lidande i knene. Nu wl! min Herre, se Ehr wl om p alla sidor, mrck at Snille och Idoghet hos oss ro utsdde, som gro, wilja upkomma och lofwa oss Frkfring och Rikedom i deras Mognad, lt desse nnu spda plantor i deras Barndom ej frqwfjas, och lt oss ey skrmas af frmmandes eller falska egnas trug och Hot, utan tro at wra Producter ro Lif och Sil fr Utlnskas Wrkstder och Smidior, tro at deras Offerter til wrt providerande med Wahror och Kram r deras Winst och wr Ruin, och tro at Mod och Mandom, Lust och Flit, samt redligt Hierta i Swensker Kropp skal doch segra p slutet.
#A52
	Om denne nyttiga Materia frbehller jag mig hrnst tydeligare f tala, imedlertid frblifwer
	Min Herres
	Uprichtige Tienare.
	Patrianus.
	Copia. 	London den 6. Decemb. 1732.
	Hgtrade Herre.
	Mit frra war af den 16 sidstl. Novembr. hwarp mig refererar. Angende de Raisonnements som hr hras om Sweriges frfattningar til Handelens utwidgande och Manufacturers inrttande; s kan jag frskra, at man nu en tid bortt begynt spnna up ronen. I frstone frestlte man sig at ngra wisse Personer alenast giorde sig mycket beswr med allehanda Frslagers framgifwande dels i afsickt p ngot egit Interesse, dels til at gira sig namnkunnige. Men sedan det frmrktes at ey alenast Regeringen och Riksens Stnder alfwarsamt befordrade bde det ena och andra, utan ock Nationen efterhanden wisat strre och strre Hug derfre, har man funnit at wrket mste winna framgng. Nu nyligen har jag terigen mrkt i samtal med sluga Kpmn, p Grigsbys Caffe-Hus, som frst, bde hwad frdel Swerige sig hrigenom kan frskaffa, som hwad skada dess gamle Handels-mn lra taga, at de lika som f nytt hopp, at det spda och n lika som wacklande wrket skal kunna kastas fwer nda. Hwaremot d jag frskrat dem Contrarium, hafwa de af deras egit Exempel frestllt mig, at et Land som r want at draga Profit af et annat, lrer nppeligen tilstdia och
#A53 efterlta detsamma at ndra dess Handel. Jag har swarat, at jag wl intet kan se huru ngon Sweriges wn kunde wisa sig missngd, mindre lta mrka sig at han wille hindra ngot som gagnar dess Crona och Understare, det wore at rja en ofrskmd tr at skinna och skada: At jag heller icke kan frst huru det skulle lta sig gira at hemligen lgga hinder i wgen. Jo, hafwa de sagt, wet I intet at Hollndarnes sluga anstalter uppehllo wre Ylle-Fabriquers inrttande lnge, fastn wi inbilla oss at den saken sg nog lttare ut fr Engelland n fr Swerige: Och det som wrst war de arbetade altsammans genom wra egne. De skte at inbilla oss det wi af sdane inrttningar aldeles ingen frdel kunde frwnta utan snarare skada, de satte wra Ull-Handlare i Upror, s at om intet Regeringen snart giort alfwarsamma frfattningar dremot och skyndat p Fabriquernes Fortgng, hade wi i denna dag suttit i wrt frra mrker och warit i mistning af Millioner Folk och penningar som med desse Fabriquers inrttande nu ro wundne och til Engellands anseende det msta bidragit. Ehuru girige desse Handelsmn altid hllits fre, s togo de den gngen spender-bxorna fram, s at hr hrdes et grufweligit glumkande om deras Ducaters och Gyldens stora wrckan. Man sg mnga frgylde meningar til deras frdel och man hrde mnga silfwerklingande Stmmor gilla fr dem i sielfwa Parlamentet; s at saken sg tmmelig gunstig ut fr de goda Hollndarne i frstone. P slutet gick dock alt wl, s at twedrckten om Fabriquernes inrttande aldeles frswan: Ock giordes et helt annat bruk af de Hollndske Ducaterne n deras Generosite' frwntat. Hr steg
#A54 en god Patriot fram, som i nrwaro af en hop misstnkte personer, sade: Om intet annat kan bringa oss til enighet i s angelgne saker, s m de gyldene Lxor Hollndarne oss s fwerfldigt tilsndt, upmuntra oss drtil. Hwad menar I drmed sade de? Jag wil sja, swarade han, at om wi lsa deras Ducater med betnkande, s finne wi, at genom enighet kan et ringa Land snart frkofras men genom twedrkt, et mktigt Rike ltteligen frstras. Menen I, hafwa de sagt, at en Krigsmackt af sdane Bussar som st p andra sidan af Ducaterne r s ltt at emotst? Min Herre kan wl tnka at jag alt detta med raillerie slog bort, sjandes: De Swnskas Brst ro mera hrdade, den Metallen r fr wek til at wrka i sdane Hirtan som aldrig fruktat fr sielfwa det hrdaste stlet. Fast jag intet anfrtror Pennan, hwad jag tnkte.
	Effter jag wet, at min Herre har goda Bekantskaper och kan gira godt bruk af det jag har den hran at bertta, wil jag intet frtiga, at en wiss Man hr i London, fr ngra dagar sedan, hade mig ter p frsk, fwen denne Saken angende. Han begynte at tala om Swrigheten ja omjeligheten fr Swerige at komma til rtta med dess fretagande. I hafwen begynt i Swerige, sade han widare, at anlgga Fabriquer, men det r sllsamt och frwida gngit, at I belggen wra Wahror med 5. pro Cent. Jag wijste honom at den som unnar oss ndamlet, som r vr frkfring genom god hushllning, mste ock icke heller missunna oss medlen som fra til samma ndaml: fwertygandes honom med mnga Exempel af andra Nationers, i synnerhet Engellands egne Historier, at de altid betint sig af samma Medel: Jag
#A55 drog fven ett eller annat fram, som bewjste fwerfldigt at Engelland aldrig giordt twifwelsml om at taga samma steg i anseende til Swerige, hwarp man aldrig undrat en gng, med mera. Ehuru klart detta lades honom fr gonen, for han nd fort; n om wi belgga Edert Jrn med 5. proCent, sade han, hwad skulle I tycka drom? Jag swarade, at jag fuller fr min del intet ser, huru Engelland en gng kan utmla ngot sken, mindre wisa med skil, sig hafwa ngon Orsak drtil af Sweriges frhllande: At jag lmnar desse Disputer til Ministrer, dock at jag, som en Kpman, aldrig kan lta inbilla mig, at sdant hr en gng kommer in qustione, mindre til wrckstllighet, emedan ingen skulle draf mera lida n Engelland sielf. Han hotade med det Ryska Jrnet och de tillwrkningar som skola giras i de Engelske Colonierne. Men jag swarade, at som jag nu redan ngre r sielf lagt handen wid Handelen, kunna desse skil intet mera glla hos mig, n hwad en slug Physicus wil inbilla en frfaren kerman, fast n kanske de kunna frskrcka den, som intet har nog insikt druti. Sledes har jag bordt beswara min Herres angenma af den 12 October, hwaraf min Herre behagar intaga at man gir hr nog observantz p Sweriges steg til Commercens och Manufacturernes befordran. a Gouverno. Gud gifwe drtil sin Benediction! Jag beder tinsteligen f Notitie om hwad a Costi passerar. Jag frmodar med Guds hielp, at saken har goda Rtter nog, men det kan jag frskra, at om man i Swerige lter mrka det minsta Tekn til ostadighet, f ey allenast frmmande Handtwrkare en fasa fr at g djt, utan wi Swnska som wistas utom Riket mste
#A56 smlta mnga grofwa Pikar. Skulle af ngon min Herres Wn Handtwrkare desidereras, skal jag frsrja dem med Rese-Penningar och annat ndigt. Jag frblifwer med tillnskande af all Prosperitet. etc.

#A57
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o IX.
	Herr Hiernbrott r en hrlig och upbyggelig Man; men han har sitt lilla Hufwud fr sig, at gerna willa wara speculativ och frlusta sig i tankar, som icke frlusta wrt Seculum. Han uppehller oss med Versar, som han finner sinnrike och wl gifne. Nu wid tilflle at jag ftt en hop rim i ett Bref, rrer han den frgan om Heroiska Versar bra g p rim eller ey, med samma alwar, som om frgan woro, antingen Lurendreijare bra visiteras eller ey. Han frgar med samma nijt om Rimmen rygga Tankarne, som om egennyttige rygga Frordningarne altifrn 1622 til 1722. Han skirskdar liks ifrigt, antingen en Heroisk Skald har strre lycka i Swenskan eller i Latinen, som antingen en Heroisk Handlare har strre lycka at lta frysa sig fast i Sin eller at g sin gilla gng p landet. Men hwad r sdant snack? Mnne jag eller mina alstrare ro giorde fr ngra f tankspelare, som sitta
#A58 hr och dr i wrrne? Ney, wi ro giorde fr det allmnna och dess bsta. Nr Kroppen wndas i hitzig Feber, s r ingen tid at bekymra sig om Liktornen. Nr fosterlandet frst ftt hugna sig af sin upkomst i handel och wandel dygd, rttwisa och rikedom, sij d f wi god tid at sprka med Herrar Poterne. Dock har jag denna gngen mst frnya wr goda Herr Hiernbrott och be dig, min Lsare, hlla til godo med efterfljande bref: Min Herr Argus.
	Flliande Versar ro mig i hnderne fallne och har jag ingen roo, frr n jag fr dem min Herre tilstlla, at frnimma, hwad omdmme han derom fller. Jag frblifwer
	Min Herres Hrsamma Tienare
	Lidanus.
	En sann och en falsk hra: Uptnd lycktor och blss, enfaldiga Skalde-Gudinna, Sk uti winklar och wrr, at wi mgom ndtelig finna hran i all sin Glantz. Slikt arbete mste du lra Midt uti hrans land, der hwar man skryter af hra:
	Du sger ack, hwad skulle wl hr grant ska behfwas? r jag d blind? Jag ser ju at hran ondelig fwas? Derp gr alt wrt tahl, wra wrk, upp henne wi tnka: G wi til Hfs, der se wj ju hran i ddliga blnka; P mngfaldiga stt? Wr Kong som Stiernan i Norden Str bland Stiernor i ring, rotfstad i hra p jorden.
#A59 Gack uti Rde, besee det Folck, som Hermline bra, Mrck at i lustigt swall en Hfding simmer i hra. hra det r, Guld, Titlar och Godz bland Sysslorna wrfwa At sina Barn, som sku det i Swerje til ewighet rfwa. hrade g wr Kungs Tro Mn, fr hwilka s mnga Bija sin hufwud. Mrk fwer alt huru Riddare prnga Med sina Godz, Slckt, Drckt, Hf, Hstar och Wagnar och
	Drngar, Och fast somliga skull' uti mangel af Adliga Pngar Sllia sitt arf, bortslsa sitt Odal och andra bedraga, Fylla de dock en tid utaf hra sin hungriga Maga. hra det r, nr stofftet utur nyskapade Dammar, At hafwa lif af Kongelig Blod, urldriga Stammar, Hija til Himmelen upp sina Fders wyrdiga Fahnor, Gamla Gewr, kort sagt, sina fyra och sextio Ahnor; Den icke kan, tycks likwl at han utaf hra sig glder, Om han i miugg fr bilda sig in frnmliga Fder, Och byta namnet i lngt af skild, Hilm, Cronor och Krantzar, Lufwan i Hielm, Karfstcken i lantz, Skinplsen i pantzar. Cronan uti sina tienster har allstans gon och Hnder, (Domare med Hushllare kring sina Stder och Lnder) Som upp hran see samt gripa de Medel i Blte. Som draga dit: En i hrans flt slik kmpande Hilte Gir icke blott ett steg utan han blifwer hyllad och krnter, Fr tw Rader, ett Ord, ett rd, en tancka belnter. Prster ha ock den sed, at i andackt famla til hra: Nije det r at see dem glntzande Hattarne bra,
#A60 Hra det de fr wggar och hwalf wlklingande prata, Weta det de hafwa lrt siuhundrade kttare rata. Konstigt winnes ock hran utaf bokfrgdade Lrde, Ty de betee sina skattlsa Pund oskattbara wrde, Prgla p lappris wrck sina namn uti Stl och i Ceder, Wxla sig til fr grl utaf ungdom Pengar och heder, Och om n hran i mrkt frnuft skull' Strlarne wgra, Willja de dock p Grska dess hgd med minne belgra, Stoppade, proppade med sin plgade, rgade lsning, Tro de det hra som hl str fr dem frdig i gisning. Smak utaf hran ha ock wr tidz Vers-Makare funnit, Lyckelig den, som til deras hghet i werlden har hunnit! Bort med ett allmnt wett, bort ringa, begripliga Skrifter. Ord som icke begrips prla p Brud-Sngar och Grifter. hra med aln som siden utaf wra krmare mtes, Af wra Borgare dricks hon i win, af Kpmn hon tes; Ty de ha mestedels handel i Gross med Riddare seder Och genom utlndsk hielp tilhandla sig hra fr heder. Men tyst, lmna nu rum, hr komma de sttlige Karlar, Unga til hr; men gamla til hra bd Hersar och Jarlar, Som hafwa glindrat i fremmande Land som hurtige drengar Och uti Franckrike wijst at Sweries Gossar ha Pengar Utsttt fahrlige prof men trtte af utrikes heder Will' de nu hemma i hrans sng bltt kasta sig neder. Slutelig hran r altid i frd med prunkande Titlar, Wiktiga Tienster och Guld, som Folket i tankarne kittlar:
#A61 hra s jemt syns flja de Mcktige, Prcktige, Rika! Som stedz skuggan ifrn sin kropp ey nnsine wika.
	Ney, kra Barn, du ser icke rtt, blif bttre bekanter, Guld r ey alt, som glimmar och alt Glas icke Demanter: Tror du wl hran wins bland pengar och hghet i lotten? Tror du wl, at wr Kung, den prisliga, prydliga Drotten, hras utaf sin Scepter och Glantz, sin Kongliga Crona Och tilbediare, som honom ey frn smickrande skona? Neij, slik blnkande Sorg, slikt gyllene Trne wi jfwa, FREDRIC har hran utaf sin Dygd, at Lasterne bfwa. hra f ey Riksrden i prackt, stolt bonad och fda, Purpuren r blott mlningen af dess wiktiga mda; Men, Gudi lof, utaf dla begrep, Rikztrefnad i hgen, Klokhet i wrk och fasthet i Rd, som klippan i wgen. Den som i Rikzens wrf plr landzens blomstrande mana, Den som i Andans wrf plr Silar t himmelen ana, Den som i wisdoms wrf med wett plr Swerige smycka, Plr icke wnta sig hran utaf Godz, Hghet och Lycka.
	Tnck huru tidt man ser uti lyckan en sna beprydder, Som fritt spckas utaf Sielfnytta, som rter och Krydder; Men gir dden ett hugg med sin dumdristiga glafwen, Ruttnar ock hran i stort tillika med Aset i Grafwen. Twert om, mste du tro, enfaldiga Skalde-Gudinna, At {du} [tu] kan hran {iblandt} [ibland] hos Fattiga, nedriga finna.
	Sllsamma ting! Ack neij, skull' den hafwa stmpel af
	hra,
#A62 Som icke plr stolt Namn, stolt drckt, stolt mbete bra? Som uti Pungen har ey den blnkande, drifwande styrkan? Som icke fr heta Doctor och wisa sin hghet i Kyrkan? D skulle wist den liufliga seed uti Tyg-Huset hngas, At uti Hfwe med hfliga drp om tiensterne trngas: Hwem wille d Skattgimmare, Dommare, Konstlare blifwa, Om man t hrans Thron fr penningar ey skulle klifwa?
	Jo, du br hrans Folk frn prcktiga tiggare skillia, Som fr en enskyllt wanskelig winst hos Gudarne gillia. Hiltar i dygd blott g under hrans modiga fahna, Och at {du} [tu] m dem knna, s mrck deras Adliga wahna:
	Den som i werlden har ey stedz werlden och flrden i
	minnet, Men redan af Gudz ewiga lius br strlar i sinnet, Som lite brydd at dygden r ey med lycka bemtter, Ser Favoriter i Hf nedan om sina stadiga ftter, Som at fgna sig sielf med flit sin sysla beklder Och stedz frn Sielfkrlek i fred sitt samwete glder. Lttelig ngd, nog rik, stedz frdig at hugna sin nsta Anser han altid uti sina wrck det allmnna bsta. Sdane mste du tro wara wrde de ewiga stoder. Sk slikt folk. Mrk, dygden r hrans lifliga Moder.
	Hwad nu denna Posien angr, lemnar jag i Herrar Poternes omdmmen: Med dem gier jag mig icke s snart om bord, fast Herr Hiernbrott ocks kan scandera en Vers; Men {deras} [theras] innehll kan jag bermma. Doch, jag wet wl, kra Junkrar och {dckor} [Dockor], som st altid fr speglarne, at I litet bryn Ehr om en sdan hra. I borden blyas om I intet
#A63 rtten Ehr derefter. Men I Snle och Gniare, Ehr will jag intet tahla til, ty frr skullen I tro den Hel. Skrifft tala i wdret, n at icke hran bestodo i Edra {skatter} [skattar].

#A64
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o X.
	Nu skal du tro, min Lsare, at jag har ftt gira med ett lyligit Par: Jag wiste icke ord af, {fr} [frr] n Herr Ehrenmenvet wrkte det in p mig frleden Lrdags, d jag satt i min roliga enslighet, p det at jag skulle afmla ett s mrkeligit {hionalag} [Hionelag]; men jag blef s frwirrad af deras sllsamme pseende, at jag fruktar denna Afbilden blifwer icke anstndig fr s frnma personer, som tilsamman wl ga 100000 Vasaller emellan de Norska fiellar och de Beltiska Bllior. Desse Makar ro trogna Fljeslagare, men Hufwud-Fiender. De hnga efter hwarannan s ttt, som Jalousien och en skin Flicka, ja som Lttian och Fattigdommen, men de frlikas som Hund och Katt. Will du weta Namnen, s heter Han 1696 hrs Stat, men Hon heter 1733 hrs Hgfrd. Han r en rbar och sedig Man, som upfrer sig sltt och rtt efter gamla Swenska wiset; Men hon r en rasande filla, en frargelig Apa, som icke wet hwad hon will hrma efter, ty hon will hrma efter alt, Ett odygdigt stycke, som aldrig unnar den stackars Gubben ngon roo. Nr han kom in, tog Han mig i Hand liksom wi hade warit lnge bekante, doch torrt, alwarsamt och med den slitne, men aldrig utslitne goda
#A65 Frgan: Huru str til? Men Hon satte begge Hnderne i sidan och skrattade af alt Hierta och full Hals t mitt ringa anseende och srdeles t min hemma giorde Rck. Hwad skulle jag gira? Jag tager mig icke srdeles nr, d en sdan fraktar mig, derfre log jag nstan liks argt, som Hon, och bd Henne sitta p en liten Tr-Stol, men Hon sade spotskt, at Hon icke woro wahn at sitta, utan i Fauteuiler och Canape'er. N statt d, tnkte jag. Hon spatzerade af och an, speglade sig bde fr- och eftert och finglade sitt 1000-tals Lappri Hon hade p Hufwud och Kropp, hllandes en sdan Mnstring i wr syn med sina Klder, som en skienhelig Gniare i enrum med sina Panter, Sedlar och stemplade Metaller; Men Gubben satte sig tryggt ned p en Fallbnk. Jag satte mig bredewid och frgade honom huru lnge han warit gifft med denna Frun? Han swarade sig aldrig blifwit wigd med henne, utan Hon hade mot Hans wilja blifwit Hans Maitresse. Hans rtta Hustru, sade Han, heta Sparsamhet, men denna undflydde Honom det msta Hon kunde fr Frillan skull, och bodde mst p Landet eller ock mycket ensligit i Staden. Med henne hade Han en Dotter, som hette Wlmga, men detta kta Barnet, sade Han med Trar, wara s siukligt och spdt af sig, at Han twiflade om det nnsin kommer til laga lder. Deremot beknde han sig hafwa mnga trefne Foster med denna nrwarande Knan: Jag mins dem ey alla eller deras Historier, men det wet jag at en hette Bedrgerie, en annan intrigue, den tredie Banqueroute, den fierde Armod, den femte Frtwiflan, etc.
#A66 Fuhla Ungar allesamman, men friska och frodiga p sitt stt liksom de intet annat drucko, n Dubbel-hl.
	Han pratade tskilligt fr mig och jemrade sig fwer sin elacka Hustru, som smickrar och smdar honom p en gng, kysser och biter honom p en gng, klappar och rfilar honom p en gng, s at det r bde lijligt och ledsamt at see dem ihop. Woro intet han, stackars Gubbe, s kallade jag dem Kltringar begge tw, men nu beklagar jag allenast honom, s lenge han r bunden wid {den snan} [det KreaturetC?]. Hon dricker icke af ett Win, hon skriker p mnga [slagsC?] och will de skola wara utwalde, men blir nd aldrig otorstig. Hon ter icke utan plat de menage och ondelige Sophisterier i Rtterne, men blir nd aldrig mtt. Hon will ha en ny Kldning hwar dag och stter all sin Heder i, at kunna drilla yppighetz Frordningar, dem hon kallar Drskaper och Frtreteligheter, men blir nd aldrig kldd. Utlndske stolte Tapeter skall hon hafwa, der hon r, elliest blir hon mrkrdd och samwetsswag. Hwad skall Gubben gira? Han str i Skiortan och swr p, at han intet ger mer, n det han gr och str uti. Han kallar henne Ndig, antingen hon beklder stort eller medelmttigt Rum, (ty det mste jag pminna, at han sade henne wara i alla stnd och tienster i Riket) bediandes henne dra {hin hle i wld} [til <tillC> -- C?] Men hon gir ett flatt och frakteligit lije t hans Nedrighet, och om hon intet af honom fr det hon will, s har hon kanskie tw eller tre sina Barn och dessutan tskilliga Galanter, som skaffa henne Medel, hwaribland Monsieur Mutkolf wille gerna, om han tordes, betiena henne och tniuta hennes blidi-bragd.
#A67 Madame Lnde-Rkning, som r en arg Kopplerska, will som offtast i tussmrkret smyga sig til henne och stta mod i detta Trollet. Derfre frgade jag honom af hiertans grund, hwarfre han icke skillier sig wid henne och alt hennes Pack? Men han kunde icke swara utan med suckar. Woro det s wl, sade han, at jag kunde bli qwitt henne, d skulle jag bli liks modig och hurtig, som en Frken mitt i dantzen, jag skulle f unga Ben och jag skulle kunna bra mig s kckt med egna kraffter, som en prlande Cavailler br sin frtienst med andras; Men jag lrer wara frtrollad. Hon r hxad p mig och det will mera til at skillia oss t, n Ord och bewis. Jag tyckte Gubben talade sllsamt och mente at han blifwit lik ngra gamle Mn, som ro Barn p nytt; Men kan hnda det s r som han sade. Kan skie, sade jag til mig sielf, kre Argus, at {dina} [tina] Papper skulle gira s mycket til denna Skillsmssan, som Skigget gir til en Mans wyrdighet, derfre behfwes wl en starckare Hand dertil.
	Rtt som wi suto, wille den swfwande Frun ut och Gubben mste fllia med. Han wille at hon skulle g med honom til footz, men hon utan til at swara, och s bekymrad, som hon hade hafft Rikzens wrdande hrender i hufwudet, kastade sig i en stolt Wagn, som war omgifwen med en hop nswisa Laquajer och beprydd med en skrckelig Kutsk, som hade Pls och stora Moustacher. Hstarne hade Birn-Harnesk och hela Equipagen war hotande och glindrande. Gubben lunkade efter. F se huru denna Stten tager lag med tiden, sade han: Kom wdz at wr naturliga Son Armod lyffter {dig} [tig] en gng ur Wagnen, nr han blir stor. Glad blef jag, at jag slapp denna Visiten.
#A68
	Hittils, min Lsare har jag intet annat giordt n skimtat. Nu will jag tala alwarsamt: Jag har giordt Personer af {de} [dem], som intet annat ro, n allmnt wanliga bruk. Wr Stats Nykterhet och wr Hgfrdz fwerfld har brackt mig til at gira af twenne handgripelige ting, ett par obegripeliga Makar. Anledningen gaf mig Herr Ehrenmenvet, som giorde frsta Anmrkningen hr fwer och sade sig icke weta at starkare Antidote kunde finnas emot 1733 hrs hgfrd n 1696 hrs Stat, ty han r knapp och hon frikostig, han pstr goda Hushllare och hon wil hafwa slsare; Men tnck, sade han, huru desse nd kunna boo tilsamman. Myntet r smre och kipet p mst alt det wi behfwa, r dyrare n den tiden Staten giordes, och nd r prackt och fwerfld wida wgnar strre. Det ser nu s rasande frnmt ut i Swerige, sade han, sedan det blifwit ont efter penningar, at om de kommit fram, som frfattat 96. hrs Stat och fingo see alt detta, skulle de frst tro at Sahlbergs- och stora Kopparbergs-Grufwor blifwit lngt gifmildare och sedan, at den gamla Staten blifwit frmerad til {ngra} [ngon] 100 ProCent. Enr de ibland suus och dus, slserie och lckerheter ftt hra qwdas klagowisor fwer swra tider och sm lningar, skulle de bli illa utkomne, innan de kunde finna sig deruti. Nr jag kommer ihog, sade han widare, huru Folcket lefde i min Ungdom och ser huru det nu lefwer, s wet jag knapt hwar jag r hemma. Det r wist at de d brukade bde Galoner och gyllene Tyger, men s ha de nu Siden-Tyger, som offta ro dyrare, och fram fr alt en frnderlig Anda, som will doublera, ty d brukte de en heders Kldning mnga hr, men nu skier stndigt ombyte. Mnga af
#A69 Fruentimret skulle nu wl willa sl mig i Munnen dermed, at de tilfrne warit mycket grannare men jag kastar dem det tilbaka, at de d intet woro hlfften s hgflygande och ombytelige, utan hade de d ngot kostbart, s wiste de at waktat och brukat. D sg jag f Wagnar, men nu fr jag icke g mnga steg, frn jag mste wakta mig ur wgen. Detta, sger mngen, r en lustre fr Staden, det kan s wara, det r ett helt annat mne; Men jag talar allenast om, huru det gr ihop med den omtalte Staten. F wi Pengar nog, s skall icke jag wara emot slsandet, allenast Penningarne blifwa i Landet; Men nu mste wi bygga p den Grund, wi {hafwa} [hafwe].
	Fast jag wet, tillade Herr Ehrenmenvet, at mngen beskiedelig Man pustar nog och klr sig bak rat, nskandes ndring hrutinnan, at wrt lefwerne mtte sttas p gamla foten och inrttas effter samma Stat, som han niuter Ln af; Ser jag dock intet, at detta blir ngot bttre, frn sdane wisa sig alwarsamma i sina Hus i sielfwa wrket och gira Sparsamhet til et Mode. Der til fordras i synnerhet, at man litet tager Byxorne af en dehl Fruentimmer. Det gir dem med tiden godt sielfwa, fast de i frstone skulle see litet sura ut. Yppighets-Frordningar ro goda och nyttiga, om de effterlefwas, men de Frordningar, som hwar och en Husbonde gir i detta ml i sitt Hus, utrtta mera.
	Herr Hiernbrott, som jag i mitt sidsta Arck beskylte fr ondige speculationer, hwarmed jag ingen mening hade, ty Gubben will allenast lta se sig s ibland, effter han, som jag, wl wet at wrt hgsinte Seculum heller ser, at man skrifwer fr roo skull, n fr nyttan skull, swarade Herr Ehrenmenvet
#A70 wid detta tilfllet smmysandes at man icke borde handla s hrt med wrt Fruentimmer som kunde gira upror och komma Argus i wanryckte. Hellre bra wi tala dem s til, sade han: dla Kn! Nr prunkande Manfolk ska behaga tig med slsande och sin Egendoms frsttiande, s war du den frsta, som fraktar en sdan Wettwilling. Frga honom med {din} [tin] naturliga Tckhet, huru han menar kunna sttia Hustru och Barn i godt stnd? Huru ett Fruentimmer skall kunna frtro sin Wlfrd i en Slsares Hnder? Hwad han winner dermed at han frlorar? Om han mrker at {Du} [Tu] har misshag derfre, s lrer han skert ndra sig, ty alt det prl och kostnad han gir, skier fr {din skull} [tin skul], effter han menar winna titt tycke dermed, {Du Jordens} [Tu Jordenes] Herskarinna.
	Sij detta Herr Hiernbrotts Frslag gillade bde Herr Ehrenmenvet och wi andra. Sannerligen, wr Lrda har ingen Lrdom som r onyttig, nr han dermed kan stlla sig in hos Fruentimmer.

#A71
	THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XI.
	Understundom kunna mina Uphofsmn sitta och roa sig med fwentyr, liksom de intet annat hade at gira. Dock, hwad skal jag sya derom? De ro d sdane, som folket i wr tid will ha dem, ty man will skratta t mina Ark, men icke deraf hmta alwarsamma Betraktelser. S giorde fordom Athenienserne, fr hwilka en wiss Orator hlt p Torget skrckelig hrda Tahl, som han mente skulle miuka Demanter och de hrdaste Penninge-Hirtan, alla angende Republiquens Wlfrd och de Fahrligheters frebyggande, som hotade henne: Men detta flg bort med Wdret, och de sielfkloka wnde sig frn honom, at se p Barnlekar. En gng fann han p detta Rdet: Fria Folk, sade han, Gudinnan Ceres, hlen och Swalan gingo fordom ut at wandra: de utstodo tilsammans mnga goda och onda den, til dess de kommo til en stor Flod. Huru skulle de komma fwer? hlen sam genom Wattnet, Swalan flg genom Wdret til andra Brdden. Hrwid hllt Oratoren.
	Alla ropade strax: n Ceres d? Huru blef det med henne? Tnck, swarade han, hwad tokar I ren allesamman, som stn hr och frgen efter lappri! n Kong Philippus d? Hwi frgen I intet snarare hwad han gir, som r en s
#A72 mktig Granne? Han utsr ibland Ehr Oenighets Frn, och tager Edra Rrelser i akt, p det han snart m upswllia Ehr, men I frlusten Ehr med Kringsladder.
	Fljande Saga lrde jag af Herr Hiernbrott i wr sidsta Sammankomst och sade han fuller at hon war mycket gammal fr de Hedniska Dikter skull, men jag will sl wad at han funnit p henne sielf:
	En wiss Hilte war dd p Jorden och Gudarne fwerlade i Himmelen, om denne skulle intagas i deras sllskap eller ey. Meningarne woro skiljaktige, hr woro wissa Partier och de oddelige woro nu lika de Ddelige. En Del hade ftt Offer och Lfften af den Dda Hiltens Wnner, en del af Hans Fiender. Deltagande woro de alla. Jupiter wredgades fwer slik Twist och frgade hwar nu Gudinnan {Odelachtighet} [OwldughetC], woro? Hon war d icke tilfinnandes i Himmelen, derfre skickade han Mercur efter Henne, som frde Henne sent omsider til Hgden igen; Men sedan befallte han hemligen en ung ofrskt Satyr fara ned p Jorden och gira sig meriterad dermed, at han blefwo kunnig om de stllen, hwarest denna Gudinnan mst uppehllt sig, p det man en annan gng ey mtte behfwa s lnge at leta efter henne. Detta Diuret, som man s wl kunde ombra i Himmelen, reste genom det stora Stierne-Fltet, men ibland s mnga glntzande Klot, rkade han intet strax p Jorden utan p Mnan; Der fann han fuller artigt Folck; Men Envoije'ens Creditive war icke stlt p thenna Orten, derfre frgade han effter ngon som war frn jorden; Men dr war sltt ingen,
#A73 utan allenast ngra Expediter frn Swerige. Han blef dock glad, at rka ngon, och sade sig tilst at {detta} [thetta] landet woro mktigt, som kunde hlla Expediter s lngwga! Men man swarade sig fwen twifla om {det} [de] hllo sdane i ngot annat land. Effter deras anwisning kom han ned p jorden, hwarest han begynte anstlla sin ransakning, i liknelse af en Markatta, p det han skulle bli behagelig.
	Frst skte han til Souverainiteten i landet, {dit} [der] han kom: Icke den {souverainetet} [Souverainiteten] som bor hos en Person, men den som bor i Lagen och allas Frihet, menandes der finna {Odelaktighets} [Owldughets] yppersta wistande, men det war ffengt. Wr lijliga Envoije' fick hr npligen see annat, n Gudinnans Namn och Skugga. Derifrn reste Markattan til Hfwet, emedan hon hrt at Fru {Desinteressement} [Desintressement] skulle der offta wisa sig. Hon blef ock glad nr hon kom dit, ty alla woro wnlige, alla hflige, alla krlige, alla syntes lefwa i fullkomlighetens stnd med gonen p den allmnna Sllheten, utan afsikter. H, h, tnckte hon, jag slipper resa lngre, {Desinteressement} [Desintressement] bor icke annorstdes, n hr; Men sedan hon nogare sedt sig om, war det intet annat n wisse Partier, wissa frbund, det ena mot det andra, som dock i sig sielfwa blott hngde ihop af Egennytta. Somlige waktade p Printzens pkldning, somlige p hans afkldning. Den ena lurade p hans utresa, den andra p hans hemkomst, den tredie p hans Mltid, den fierde p hans gnekast etc. (Hrwid prustade Herr Ehrenmenvet) Desinteressement fans intet utan hos Printzen sielf, som intet wiste hwilken han skulle frnija, ty han wille stlla alla tilfredz.
	Hr p begaf hon sig til Domstolen, der Rttwisan sades boo, som war {Odelaktighetens} [Owldughetens] Sam-Syster. Envoije'n gick i
#A74 Frmaket, men fick ingen Audience. Betienter och Drngar sade honom med rasande chicanante Ansikten, at Frun sof nnu och at de intet wiste nr hon upwaknade; Men s snart han gifwit ett par af dem Drickz-Penningar, sade de honom rent ut med blidare Anleten, at han wntade ffengt, ty de knde intet den Gudinnan, han frgade efter.
	Han sade sig nog weta at {Odelaktighet} [Owldughet] icke funnos hos Parterne, som skte Rttwisan, ty den ena Norrmannen kallade den andra Bngel fr en Hundwalp skull, eller fr ett tiog gg; Men han pstod at hon skulle finnas in i Cabinettet hos sin Syster. Neij han fick intet wida0re beskied. En Wackt-Mstare, som intet offtare sg dagen n genom bottnen af Bouteillen, mente at han intet war klok och kastade honom ut fr Trapporne. (Hr wid log Herr Gyllenbalance.)
	Der ifrn wandrade han til Templen; Der alla Gudinnor borde wistas, men den ena Prsten ropade om sitt Orakel, den andra om sitt Belte, den tredie om sina half-Gudar, den fierde om sina Offer etc. s at Markattan gick ur Kyrkan lik s klok, som hon hade gtt in. n hos de Lrda d, tnckte Satyren, Sanningen r en, Meningarne mtte ock wara enahanda, och inga Prjudicer lra dllia mig, at ju Owldugheten finnes hos dem. Men ack, om aldrig Partier woro p de frra stllen, s woro de hr: Den ena Wurmen war intagen af Auctoritet, den andra af {tankfrihet} [tank frihet] och begge woro de interesserade Narrar. En sade at Aristoteles war en Gud, en annan at han war ett F. Cartesianer skakade jorden och Wolfianer bestormade Himlarne. (Hr wid suckade Herr Hiernbrott sielf.)
	Tyst, sade Markattan, kan skie {Odelaktigheten} [Owldugheten] fins hos Fruentimret. Gudinnan lrer lska Knet och trifwas bland
#A75 det Slktet, som intet wet at frstlla sig. Men sij, bland denna fagra hopen, fick hon sllan hra andra Ord, n dem som Interesset och Sielfkrleken framstafwade: Hr woro ock starka Partier: En del frklarade sig fr de stora Solfidrar, en del fr de sm, en del fr Sackar, en del fr Lifklder, en del fr {famnwida} [famn-wida] Kiortlar, en del fr medelmttiga, en del fr Triumphanter, en del fr Succumbenter etc. etc.
	Frn dessa for Markattan til Handel och Commerce at ska {Odelaktigheten} [Owldugheten]; Men det war nstan lika som at fara frn Stockholm til Tellie at ska stort omgenge: Hr lgo Manufacturister och Commissionairer hwarannan i hret och uppenbart Krig war emellan Patrioter och Krmare, s at Satyren war glad, at han fick taga sina Wantar och g bort.
	Stackars Krk, sade Markattan, hwart skall jag taga wgen? Intet finner jag ngon Owldughet. Hon flg up och rnade sig ter til Himla, men rtt i det samma fick hon see ett ensligt {hionalag} [Hione-Lag] i en Skog, hwars frihet syntes wara ett dageligt Gstebud. Ho wet, sade hon, om icke {Odelaktigheten} [Owldugheten] s snart wistas hr som i de stora Folk-hopar? hon frgade hos detta Folket effter Gudinnan. De swarade: Hon r hos oss mst altjmt och har hon hr sitt Hufwud-Quarter.
	Denna afsides-Orten sade Herr Hiernbrott wara s lik Herr Hiertskotts Grd, at han mente der p wara ingen ting at skillia.
	Hrwid upstod Herr Hiertskott och beknde sig wara af det sinne at denna Gudinnan altid hade hos honom fri boning. Jag bryr mig, sade han, hwarken om Pehr eller
#A76 Phl, mindre blandar mig i Partier, s framt Rikzens Wlfrd ey derupp beror, d jag altid frklarar mig utan ensidig Nytta. Jag har ltit vertera flliande Ord af Boileaus 6. Epitre effter Fransska Vers-Laget och skrifwa i min Sng-Cammar med gyllene Stafwar:
	Ack, huru lycklig r den som af Werlden glmd
	Ngd lefwer med sig sielf i en wr stilla gimd;
	Ty af lust fr det Null, som hos oss kallas hra
	Och en flrdfuktig rk kan han rus aldrig bra.
	Han gir det til sin frgd, at f i frihet bo,
	Han sig allena sielf gir reda fr sin roo.
	Fr wld och alt frtret han slipper flla trar,
	Han trotzar uti fred wr mnge stridand drar.
	Af sdant allt, som jag hrt sjas i dag r jag nu blefwen s bekrfftad i den Bragd, som Fransoserne kalla desinteressement och de Swenska Owldughet, at man knapt skall f hra Argus wara partisk. Om jag frer olika och mot hwarannan lpande Correspondencer til Torgs, s r det blott derfre, at jag wil lta Publicum derfwer dmma, nr det icke r sdana sanna Saker, som hwar och en tncker i sitt Samwete, men ingen wil sija fram utan en Frisprkare. Guld- och Silfwer-Naglar skola icke tilsprra mitt sinnes Drr
#A77 fr Owldughet, men jag skall altid kalla en sna en sna och en Hgfrdig en Tok. Lyckan, det Spket, och jag, kunna wara goda Wnner, men icke re vi s hopwigde, at mina afsikter skulle dragas frn Sanningen och p henne.
	Se hr, min Lsare, will jag meddela tig ett Bref, som en tilskickat mig i mening, at jag woro partisk, men sannerligen han bedrager sig ganska mycket, ty man mste gira tskillnad emellan Egennytta och Samwete.
	Min Herre!
	Jag har altid ansedt Ehr fr den, som talar Sanningen utan ngon afsicht och som en frtrfligen desinteresserad Man; Men jag frucktar gissa ganska rtt, nr jag tror Ehr ha hemligt Frstnd med de hr i Landet theoretice tillwxande Manufacturier. Emedan I nnu ingen gng tilbudit wisa omijeligheten af de Slott, som Folcket s gierna will bygga i Luften. Fr min del skulle jag fuller nska, at wrt Fdernesland kunde sielf ga sitt dageliga Brd, utan at dereffter se andra i Hnderna; Men nr jag ser s mnga tilbud g Krfftgngen s woro jag en Narr, om jag opiniatrerade mot Himmel och jord. Huru gr det med West-Indiske Compagniet? Huru str til med Porcellains-Bruket? etc. Hwad willien I sija? Mnne jorden r wreden ur sin Medel-Punct, s at Swerige nu ligger ongefr under samma Climat som tilfrende Engelland? Folcket kan hnda har ftt en sdan hastig omskapnad, emedan man rtt nu intet har afsky at mrda sig sielf fr fdan skull och desutan fr s hg Smak
#A78 i Oeconomien; Men icke tror jag jorden r ndrad: S framt icke Edra Skriffter ga den Krafften. Neij hon lrer sannerligen blifwa in statu quo, och Swerige skapat hdan effter som hit tils, det r, at stdse behfwa andra Lnders hielp. Huru mnga mogna Mn hade wl icke redan gifwit rd och frslag, om ngot hade sttt til at gira i dy mhl, som nu giras s mijeliga? I frigt frblifwer
	Min Herres
	Hrsama Tienare
	Monoculus.

#A79
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XII.
	Den som knner sig sielf, sade Herr Hiernbrott i dag, han kan altid styra sig sielf, och den detta kan, han r den Enewldigaste Konung i hela werlden; ty Lyckan r fr hans Sinne, som en Mygg mot en Elefant, och Olyckan, som en ltt Wderpust fr ett Hlleberg. Han liknar sin Skapare och han ger innom sig alla de Frmner, som han betraktar utom sig. Hans Lycksalighet lyser bland de andra jordiska Sllheter, som Solen bland de Himmelske Lius, ty om de skola ga ngon skinhet och glantz, s mste de af henne lna: Utom Knnedomen af mitt eget Tilstnd och utom Hrskandet fwer mina egna Byelser, har jag intet nye i ngot nye: Hgheten r mig fuller d s liuf, som prktig, men hon r mig ock den aldrabrantaste Klippa, p hwilken jag rider sofwandes, fast en Klok behfwer der waken taga sm steg, derfre r Hgheten mig fahrlig. Lrdom r mig fuller d ett Tidzfrdrif, men jag gir icke annat n drmmer, grillar och yfwes, derfre r Lrdom mig bedrgelig och bekymmersam. Hlsan r mig fuller d behielpelig i mina Wrf, men jag missbrukar henne til Drskaper, derfre r Hlsan mig skadelig. Rikedom r mig fuller d anseenlig, men jag
#A80 lskar honom som det hgsta goda, s at jag utom denna Klimpen har ingen roo, derfre r Rikedom mig orolig. Krleken til Knet kittlar mig fuller d i Hirtat, men han frer mig i mnga swrigheter, derfre r Krleken mig en Plga. Korteligen: Den icke knner sig sielf, r usel i alla frmner, men twrt om, den blir aldrig olyckelig, som -- hwart nu? sade Herr Ehrenmenvet, som fll hrwid wr Philosoph i Talet. r detta wrt Aftahl? Ha wi icke beslutit, at icke afspisa wra Lsare med hga Betraktelser, emedan minsta delen af dem will mda sig dermed? Detta r ett frtreffeligt mne, men intet mste wi komma fram dermed p detta sttet.
	Men lt mig allenast, sade Herr Hiernbrott f sija ut: Nr en Menniskia knner sig sielf, s fr hon weta at hon r Ingen Ting. Hon finner den dyrbara Klenoden, sitt Intet, och slipper sledes den hirtngslande hregirigheten, alla Plgors -- Ney, sade Herr Ehrenmenvet, I fn nu intet tala lngre. Godt stycke hrifrn och dit, sade Gumman sg til Mnan. Det blir lngt innan wi f tala med s hg stmma. Skrubbhflen mste wi bruka, s lenge wi ha qwistiga trn, och sudden p Segelduken innan wi f gripa til de fina penslar. En hop af wra Stockholms boar lra stort frga efter knnedomen af sig sielfwa. Lgg ngra Ducater bredewid, s fn I see hwilket de hlst wllia. Ney hr p hwad jag sger:
	I en wiss province hr i Riket r ett gammalt Steri, vpbygt af Herr Boo Tykeson i Kung Erics tid af Pommern, och prydt med rundt Torn, i Herr Svantes tid, af Fru Grvel Herr Knut Alfssons. Dr hnger en Jul-Klubba i ett rum, som har den egenskap, at den som sitter under henne och
#A81 dricker, nr hon swingar kring Hufwudet fr en kck hrfil om han intet knner sig sielf. I samma rum r en stor Smlendsk Ost, fwer 50 hr gammal, hwilken r s god, som d han ystes, och om ngon knner sig sielf och slipper hrfilen af Klubban s fr han en god skifwa af denna Osten, som ligger i en Kista, hwartil Inspectoren, Fogden och Deijan hafwa hwar sin Nyckel.
	Orknelige Personer ha kommit dit med sina Sedlar, (ty Prst-bewis mste de ha med sig, at de fr mennisklige gon synes knna sig sielfwa) och druckit under Klubban, men ftt sdane Knuffer, at de intet mer nosa dit. Osten synes icke mer frdelse p, n om ngra Rttor skulle ha warit ihop med honom, ty Kistan pnas knapt i ens Mans lder, och har Fogden redan supit up sin Kiste-Nyckel, ty han wet wl, at han intet brukas i hans tid. Lustigt har warit at see upp, huru en Hofbuss, som mente sig wara den Klokaste Minister i werlden, fick en rfil af Klubban, at Pudret rk ur Peruquen, hwaraf han blef sticken, men oskiligt, ty han knde sig icke sielf: Han trodde sig wara ett stort Creatur, derfre at han fick wnlig upsyn af sin Ndiga fwerhet, smickrade sig med den ena Wllusten effter den andra och prunkade af all makt. r sdant at knna sig sielf? En annan Adelsman fick ett drygt slag, ty han slde alla sina Godz, p det han skulle f lefwa friskt. En annan fr det, at han war ddeligen kr p 10 eller 12 stllen. En Prst fick en pust, s at Calotten fll p ena rat och hlet p Kofften, utan twifwel derfre, at han predikade s hiertelig wl i sitt tycke, endast at lta hra sitt Ordaprng, utan bekymmer, om det giorde upbyggelse, eller ey. En annan fr det, at han tog
#A82 sitt Samwete til wittne at han woro wrd en Doctors Titul. En ung Officerare miste lilla Mssan under Peruquen, derfre at han skrt, huru manhafftig han med tiden skulle bli i Fllt, fast jag, som icke knde honom s wl som Klubban, kunde swurit p, det han skulle bli en Poltron, emedan han frfrde sig p alla wrnlse. En nyklckt Professor fick en knyla i Hufwudet, derfre at han mente sig wara skrckelig lrd och storsnorkade fwer alla andra. Jag mkade mig fwer en wiss Frken, tmmelig wacker, som fick en rfil, at Dormeusen flg fram p Golfwet, endast derfre at hon trodde sig wara s fwermtton skin. Mnga Fruentimmer, som nu ro onda p Argus och kalla honom grof, owettig och bitande mot Knet, skulle jag nska at see under Klubban, ty om de knde sig sielfwa, s knde de wl hans wlmening, som intet hellre nskar, n wrt kra Fruentimmers Gunst, frbunden med en del Dygd. En ung Cavalier fick en god Pannknpp fr det han mente all en Menniskias prydnad best i skina klder och Coiffre. Dit skulle man ha alla wra Sprtthkar. En Pot fick ett Dunderslag och skakning i Hirnan, derfre at han mente sig gira drpeliga Verser. Mnga Skomakare, Skrddare och tskilliga slags Handtwrkare frn Stockholm ha rest enordz dit, at f smaka Osten, men de ha ftt wackra rfilar i stellet, derfre at de junkrade frmycket hr i Staden p Kllare och Krogar, och skinnade alt fr grofft p sitt arbete. Sent woro, at uprkna alla de, som ftt slngar p denna Grden; Men man mins likwl, at ett par gamle Mn, hwaraf den ena slitit ondt i Fiende-Land och offta sedt dden fr gonen, den andra warit spkt af lnglig Siukdom, hafwa blifwit orrde af Klubban och ftt ta af Osten. En gammal Krigs-Pamp, som wiste
#A83 med Gud och sitt Samwete, at han legat bak Buskan och en stackars Prstman, som intet dristade sig til Prstemte fr sin okunnighet skull, gingo ocks lyckeligit igenom detta Profwet och emottogo med srdeles Gldie och Appetit sina Ost-Skifwor.
	Sedan Herr Hiernbrott hrt p alt detta, sade han sig wl kunna lee t alla dessa Exemplen och tilst, at om Cronans Cassa skulle icke rras med andra wilkor n denna Osten, s skulle Swerige hrligen ha e mrkelig Besparing: Men sade si6g icke stort lra deraf, huru en Menniskia rtt skall knna sig sielf, samt utleta och styra sina bijelser, derfre frbehlt han sig en annan gng hr om at f tala.
	Herr Patriot, som nu r hemkommen frn Bergslagen och lrer framdeles orda derom, frgade wr Hfman, om han intet hrt, at flere Borgare warit under Klubban, n ngra Skrddare och Skomakare? Jag hade lust, sade han, at see mstadelen af mitt stnd p detta profwet, ty jag r i stort twifwelsml huru det wille g. Jag menar, at en Skomakare r Skomakare, en Skrddare Skrddare och en Smed en Smed; Men det r frskrckeligt, at den Menniskia, som r smre n en annan i anseende til den ordning, som mste wara i en Republique, altid nd wil tfla och kmpa med den samma om Rangen, fast begge ofta ingen Rang hafwa; Och det som wrst r, de ska Frtrdet genom braskande och stort upfrande; men hwad utrttas dermed til deras fromma? Annat intet, n at det frst kostar dem mer n de kunna frtiena, och sedan, om de n ha rd dertil, draga de sig alt klokt Folks tlye p Halsen, och f s blygd fr sina Pengar. Munser Petter wille nteligen ha Sidentygs Foder under Rcken och skina Silkes-Strumpor, men stackar han
#A84 war af ett godt sinne, s at hwar gng han kom in til frnmt Folk, som knde honom, s skimdes han och knpte igen Rcken. Hwad godt hade d den Token af sitt Sidenfoder? Man ler ofta t Bonde-Hgfrd, men sannerligen Borgare Hgfrden r intet bttre, ty den allmnna Crediten tager en anseenlig stt deraf. Somlige mena kanskie, at de f derigenom mer Credit, men det r lngt derifrn. Andra ska p det sttet stora bekantskaper, men sdane har jag lnge warit rdder fr och rder jag hwar beskiedelig Kpmann derifrn. Wl m han wara knd fr en hrlig och braf Man, men intet m han kmpa med frnmt Folk i Taffel, Meubler och Klder. Det swider mig i Hiertat, nr jag tnker p den yppighet, som sig i wrt stnd s inritat, at hon aldeles wunnit Borgare-Rtt.
	Herre min GUD, sade widare Herr Patriot, nr jag tnker p de frra tider! Jag war hemma i min Faders Hus med 3 Systrar, tils jag war p mitt tiugunde hr. Min Fahr war en s hederlig Kpman, som ngon nu gr p Stor-Torget. Hos frnmt folk war han wl ansedd, och ibland sina Gelikar hade han hra och Heder; Men weten I, huru det gick til i hans Hus? Min Mor bar sllan Siden-Klder oftare n andra dagen i stora Helgder. Hon gick med en Bindmssa, Reggarns-Trya och Frklde i Huset; Men, Gud frgde Silen! nr hon Morgon och afton gick med sina Flickor til Kyrkan i Bnen, s tog hon d en Koffta utan p af Dantziger-Tyg. Ingen af Flickorne bar ngon Siden-Klut, frnn hon stod Brud, och det hade nd intet skiedt, om intet Mgarne warit mycket hederliga Mn. Jag hade intet dyrare Rck-Klde n til 6 Daler Alnen. I en Sal hade min salige Fahr Tapeter, som warit i Huset efter min salige Morfar. Aldrig sg jag
#A85 Silfwer-kramas p hans Bord, frutan Bgare och Kanna. Mat och godt hl fick hwem som kom, men rara Winer behfde ingen spilla p Klderne i wrt Hus, ey heller fick ngon Magwrck af frmycket konstig Mat. Nr Frldrarne dogo, lmnade de oss hwardera 82000 Dal. Koppar m:t, fast de intet skrto af sin wlmga. Hem ifrn sndes jag til Amsterdam, der jag en tid tinte. Sparsamt lefwerne sg jag dr hos min Patron, i hwars Hus ingen ting war wrdt gnafste, frutan Wexlar och roulerande Capitaler. Hela ret arbetade Gubben fr en gammal Rck och halfwa Magen Maat om dagen. Sedan jag der tient och frrttat mina resor in alles i 14 hr, kom jag hem: Men mins, jag fick stora gon. Hr war d redan en god begynnelse giord til wrt nu warande lefnadz stt. I frstone tnkte jag det ena war rttat effter det andra; men jag bedrog mig skrckeligen, ty gendomen spisade intet emot Modet och Yppigheten. Sedan har det s tagit til, som hwar och en ser: Husbonden frtrer Penningar tusendtals och lefwer wl, Matmodren r granner som Hin, Flickorna m flyga bort af granlt; ty strax de slippa Amman, skola de ha siden Klder, rhngen, Halsband och alting liksom Frknar och Printzessor. Snerne ro intet smre, Tienstefolcket ro nu flyktigare och stutzacktigare kldde, n d fr tiden Husbnder och Matmdrar, och en hop Poikar mste en Borgare nu ha, ty Barnen ro fr goda at gira sm Sysslor och lpa hrender. I husen ro nu alla rum meublerade. Siden Sngar, stora Speglar, Bord-Silfwer etc. etc. slipper man nu hos Borgarne at leta effter, men man letar likwl effter hwars Vexel r god ibland desse stora och prktige Matadorer.
#A86
	Tigen nu Herr Patriot, sade jag til honom, ty Ehr Ifwer och Nijt stter mig elliest illa ut. Kanskie at I redan talat fr mycket.
	KUNDGIRELSE.
	I Nst frra Arket ro Herr Hiertskotts Versar i god mening ndrade, emedan Vers-Laget, som r owanligt hr i landet, warit obekant, men som de derigenom blifwit ngot frstllde, s fllier nu den rtta Editionen, som lses effter Fransska sttet:
	Ack, hur lycklig r den, som af werlden frglmd
	Lefwer ngd med sig sielf i en wr stilla gimd,
	Ty af lust {fr} [til] det Null, som hos oss kallas hra
	Och en flrdfuktig rk {kan} [plr] han rus aldrig bra.
	Han gir det til sin frgd, at i frihet f boo,
	Han allena sig sielf reda gir fr sin roo.
	Fr frtreter och wld slipper han flla trar,
	Och han trotzar i fred wra stridande drar.

#A87
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XIII.
	Jag hoppas du knner mig nu, min Lsare, s at du ursktar, om jag diktar litet, ty det skier blott fr at f sija Sanningen. Jag rr mig ock intet sielf, ty mina Alstrare ha nu fretagit sig, at fullproppa sin Frisprkare med det slag, som r til anseende Dikt, men i wrket Sanning, hwarwid jag mstedels liknar det femte Hiulet {i} [p] Wagnen, och bryr mig intet mer der med n mngen Rdman eller Nmde-Man bekymrar sitt Hufwud med Domen, som han underskrifwer och gillar, utan lter min syssla wara, at sanna med, och liksom sofwande gifwa mitt Votum. Du mste och tilst sielf, min billiga Lsare, at det r ndigt i wr tid at liuga Sanningen i Folck:
	Wr Fader Adam och Moder Eva sijas fr kort sedan ha stigit up ur Grifften och warit p sin Grd Tielkestad, hwarest de utlyst nstan fwer hela Atland ett Alshriar-Ting eller Rikz-Dag, p hwilken alla deras kra Barn af begge Knen hade sig at infinna personligen eller genom Fullmcktige, p det desse allmnne Frldrar mtte see och fgna sig af sin Nordiska Sd, frnimma huru wackert hwar
#A88 och en upodlade sitt Pund och frmana dem til at hedra sin Skapelse.
	Hr samkades en anseenlig Folke-Skara. Ifrn den strsta til den minsta gick hwar och en fram, at kyssa Grand-Pappas och Grande-Mammas Hand. Man bugade, man neg, och msta delen af Landzens Inbyggare tflade nu sins emellan af all mackt med Sil och Kropp, med in- och utwrtes Sinnen, hwem som mst skulle behaga sina frsta Frldrar; Ty man kan tnka, det war intet narri, at kunna gldia dem med sin Frtrefflighet nu snart femtusend hr effter deras Dd, och sija i sitt Sinne: Sij Adam hwilken Son du har, sij Eva hwilken Doter du har, etc. Adam, som wrdade den frsta Skapelsen och lskade Naturens liflighet, hwilken icke thl twng eller tilsatzer, blef hpen d han sg sina Barn, ty han kndes icke wid halfwa delen: Hwar ro desse komne ifrn? sade han, De ro aldrig mina, utan mste hr skert en ny Skapelse ha warit framme, som til pseende hwarken Gud eller jag har del uti. Eva war redan blifwen hgmodig af s mnga Foster, men blef litet flat wid dessa Orden, och sade: Jag skulle frucktat, k. Fahr, at I giorden mig til en passelig Qwinna, s framt icke alla wiste, at wi warit ensamme i wrt cktenskap. Nog r det Ktt af mino Ktte, swarade han, men Barnen frstlla sig s skrckeligen i det de willa behaga, s at de mista alt det behag, som en otwingad Liflighet elliest ltteligen skulle f. Dock, hwad sger jag? Jag ser wl at wrt fall r orsaken til denna och flera Oordningar.
#A89 Mig tyckes, sade Eva til sin Gubbe, at I skullen anstlla en Mnstring och lra dem stackars Barn, huru de skola bra sig t at de icke blifwa s wanskapelige. Ja wl, detta blef faststllt och skulle nu alla g fram fr Adams gon, antingen de hade omskapat sig eller ey. Sielf satte han sig p en Jord-Wall och alla fria Konster stodo omkring honom. Kre Barn, sade han til sina Foster, kommen nu fram, at jag m see huru I tilpyntat Eder. hregirugheten r orsaken til denna Nya Skapelsen, som icke sker den stora Skaparens, utan Eder egen hra:
	Nr de sm Barnen framkommo, som utan Affectation framlspade sina spda Tankar, blefwo de af Gubben och Gumman med Trar kyste, hwilka sade Naturen i dessa icke wara twungen, utan nskade at han framgent i denna Friheten mtte bibehllas: Sij dessa, sade de, gifwa behag, utan at sielfwa weta deraf, och detta r krnan af behaglighets Konsten. Mnga Hfdyrkare och Folck af fre Wningen, hwars Ambition gick mst ut p Kroppen, stego ocks fram, och som mstadelen hade s kckt fwat sig i Gebrder, at de hwarken i thfwor eller ord syntes affecterade, wunno de ock tmmeligen i denna Arten de gamlas tycke; Dock woro ngra af dem, som srdeles mente sig behaga Konungar och Furstar, hwilka togo sig yfwigare Upsyner, n de hade rft, och frde Kroppen i strre skick n fdzlen dem gifwit, under kostbara och i granlaga Ordning twingade Kldedrckter, s at de der igenom bortskimde all sin tckhet, ty Adam hade en leda
#A90 fr s twungne Gestalter; Men hwad han icke hade i desse, s hade han i en del, som effterflgde: Det war Folck af medelmttiga wilkor, som wille kmpa med de frra, ja med sielfwa Naturen i {behagwinnande} [behag winnande]; Nr desse hade mrkt frnmt Folck ha ngot lyte eller srdeles Maner, s hade de sdant antagit af den fattiga hregirugheten, at tminstone {willa} [wilja] likna de hga i Bagateller: Ngra satte en eller tw Rynkor i Pannan, ngra en srdeles Mine p Munnen, ngra lspade eller stammade med flit och instmde sllsamma lten i talet, ngra giorde sig underliga lijen, ngra hade underlig bgning p Axlarne, ngra en frstlld gng, ngra formerade sig politiska och statistiska Anleten, etc. etc. och alt twert emot deras elliest naturliga wsende. Ja, jag kan sija I sen rtt wl ut, sade Adam: Jag har intet liten heder af Ehr: Men hren p, jag will sija Ehr en liten Historia: Man har berttat mig, at min ryktbara Son Alexander den stora en gng wridit sin Hals ur led, s at han mste g ngot sned med Hufwudet. Strax bewektes alla hans Herrar och Hfmn at g lika s med, srdeles fr hans gon, i mening at fwermtton behaga honom. En ibland dem, som antingen af nijt fr sin Herre eller krlek til sig sielf, wille besynnerligen wara Konungen lik, wred Halsen s illa, at hans tappra Furste, af sdant Gckeri frifrad, gaf honom ett s alwarsamt slag, at denna rfilen satte Hufwuden til rtta igen p hela Hfwet och Armeen. Om jag nu orkade, s delte jag skert ut mnga Krleks-Slngar, at bota alla de owanar, hwarmed I menen behaga.
	( Jag nskar at Argus hade i dag samma Wrkan, som rfilen, ty d sgo wi i Morgon mnga affecterade Krymplingar s friska
#A91 och frdiga, som d de kommo ur Moderlifwet.)
	En del af Ehr, fortfor Adam, har jag mrkt twinga sig til at halta och luta sig rtt alwarsamt med stor olgenhet p Kppar, liksom 2o hra Ben redan woro bekajade med Rikmans siukan; men om d ngon togo Kppen och lrde Ynglingen at springa, s giorde han rtt. Menen I det r ingen frmn, at hafwa goda Ben? Om I tnken p {det} [detta] sttet at hrma bermligt folk, som sagt r, s skolen I weta, at det ofta frargar den som efterapas, s mycket som det wanskapar Apan sielf.
	Mnga af wrt Fruentimmer, som dageligen sins emellan tfla om gandet af de strsta behageligheter, framtrdde p Noter, at med sin Tckhet frgda de Gamlas Hirtan; men det gick intet lyckeligt, ty den ena giorde en Grimace i det hon satte Munnen i Kyrkelag, den {andra} [andre] wanstlte Lineamenterne i det hon wille wisa sina skina Tnder, den tredie wnde gonen s sllsamt, at hon blef bde winn- och skielgd, den fierde hade frstllt sin wackra Hy med Tilsatzer frn Apoteket, den femte tog sig en matt gng, den siette syntes med flit ngot siuk och languissante, en Prst-Hustru twingade sitt milda Ansikte til en spotsk Mine, en Borgar-Hustru giorde sig st i Truten med rbrkade Franska Ord, och war orrlig i Kroppen fr sina wackra Klder skull, en Krmar-Dotter fick intet tnka p annat n at krumma sig, en annan Jungfru wred Ansicktet fwer begge Axlarne med en styf Upsikt, etc. etc. s at Eva sade: Hwad r detta? Willen I behaga mig med wld? Ack, Fillor, om I willen #A92 wara tcka, s skolen I intet tnka derp. Sdant ska komma Ehr owettandes.
	Nr Eva sade detta, s klagade ngra Manfolck fwer en del Fruentimmers ffenga och glttiga Flyktighet, men de fingo en lng Nsa, ty Adam sade: Willjen I nu ter omskapa Naturen och gira dem til Surmulne, som ro fdde til Eder roo och upfriskande Hielp? Det anstr kanskie bttre Ehr, n dem, at wara twrwiggar. Om ngon r fdd til alwarsamhet, s str det henne wl at hon sdan r, men willien I at de andra skola wara Eder lika och mda sig med Edra Tankar, s blir det galit frespnt, til Exempel: Ett Fruentimmer kan wl roa sig med Bcker och sm snillebragder men gir hon Studier til sitt Handtwrck s blir hon Pedante.
	Men Malcontanterne jemrade sig ter at deras Mstarinnor wille at Manfolken skulle likna dem i all ting, undantagandes i Knet, och ha dem i frigit aldeles til Qwinfolck, dock Adsm swarade: ren I sdana Narrar, s skun I f rda: Jag ser mnga Qwinno-Junckrar, som redan undergtt en sdan frwandling, men det frlikar sig med deras Natur, som ler med Lnghalm, och skert tycks beskiedligt Fruentimmer intet sielfwa derom.
	Widare sade Adam: Nu mste jag lee, see p den blyga Ynglingen borta i hopen, som r s rdd fr at synda mot Affectations-Wanan, at han intet wet huru han skall hlla Hnderna: n sticker han dem hr, n dr; Nr han bugar, s ser han sen med hpenhet p alla om han giorde rtt.
	I det samma kommo ngra Lrda och Poter fram som
#A93 med Reverenzer prsenterade sina Wrck och Versar, hwar af de ngot uplste, men Adam sade: Barn, I ren fdde til at bli Skomakare. Sylen anstodo Ehr bttre n Pennan. Handtwrk haden I giordt gagn och behag, men icke i Studier, Gfworne ro mngahanda och hwar och en br skirskda hwilkendera han ftt.
	Derp framsummo i sakta fit ngra Prster, aldeles frskrade, at de skulle f en Caresse af Gubben fr hwar gng de nmnt honom i Predikningar; men nr den konstfromma gngen redan misshagade honom, hwad skulle d icke de utcirklade Orden och tvungna souveraina Mlfre gira, som spckades med Rosor utan Lukt? Tnk, om han hade sedt en del i Predikstolen med Comdiant-Affecter, eller ock {dem som} [huru oanstndigt <dheC?> deC?] kasta och wrida sig dr. Adam sade dem korteligen: slikt lappri r ondigt i Edert dyra mbete. Deri bestod hela Caressen.
	Det r mig omyeligit at minnas, eller nu kunna beskrifwa alla dem, som denna gngen skimt ut sig fr Farfar och Mormor. Det wet jag at Japhets Fader hlt denna Frmaning: Mina Arfwingar, sade han, lten nu wackert see, at I intet s illa wanskapen Ehr, som I hittils giort: Den ena tage icke ens annors Pund och wanryckte sitt eget: Prfwen Eder sielfwa hwad Skaplynne I gen och blifwen derwid, s skun I p hwarannan mrka, at icke ett r, som icke r behageligit i sitt slag, nr det rtt brukas: En trumpen kan wara behagelig med sielfwa sin Trumpenhet och s widare. Dessutan br hwar och en gifwa sig til den Tienst i Riket, som han r fallen til, och ingen hrelystnad br gira hemgng p
#A94 Naturen, hwarp jag seri bland Ehr s mnga Exempel, at jag rttnu -- Hostan frtog Gubben orden, at han twrstadnade och strax m tro, hela Swrmen giorde Grimace p Grimace och skrattade t de Gamla. Stackars gamla Hion, de blefwo glade, at de kommo frn Tielkestad och fingo lgga sig i sin Graf. S gick det med den Rikz-Dagen. Ja, tro mig skert, den som will sija Sanningen, kommer ut ibland som en Hna p en Kpp i Bls-wder.
	{Flliande korta} [Fljande] Bref fick jag fr ett par {dar} [daar] sedan.
	Min Herre,
	Edra Arck hlla p at gira stort wsende nedre i Landzorterne, och r knapt ngon som icke finner ro dervti, och bermmer Edert upst; men den Terminen, som blifwit utsatt till Prnumerationers insamlande r sannerligen alt fr kort, srdeles fr de mycket lngwga wistande, derfre tyckes mig han borde nnu prolongeras, hwarmed frblifwer. etc. Gtheborg, den 16 Februari. 1733.
	Omsorgen om denna saken, lemnas i wr Uplggares gottfinnande, til hwilken alla behaga i dyml hlla sig.
	Efter tskilligas stundan och begiran som i Lands-Orterne ro boende och intet haft lgenhet at hrtils angifwa sig til prnumererande p den s kallade Argus, warder i Anledning af fregende Bref den frr utsatte Terminen dertil
#A95 prolongerad til den 1. nstkommande April, d sedan inga Prnumerationer widare mottages. De som stunda Arktals afhmta deraf, kunna det intet bekomma fr mindre Prijs n 12 re Kopparmynt Arket, emedan alt fr mnga Maculaturer deraf komma mig til Last.

#A96
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XIV. Mitt Arck har i Dag understtt sig at kringfra en Materia, som 50 Folianter skulle ha nog at dras med: Det will handla om Prjudicier eller frutfattade inbillningar och falska Omdmmen, men i anseende til mnet lrer det sija mycket litet:
	Jag wet intet hwar Herr Hiernbrott har tagit en Saga, som han berttade nyligen i wrt Sllskap, ty i alla Sweriges Historier finner jag henne intet: I den tiden, sade han, nr man menlst och utan enskylte afsikter dmde om allting (wackerTid sedan den Tiden, tminstone war det intet i fiohl) d kommo o.frmodeligen twenne sllsamma Knor til Sweriges Hufwud-Stad, Mor och Doter, raska i Lemmarne och swartare i synen n {roderskor} [Rodderskor], hwaraf den ldre kallade sig Sielf-Krlek, den Yngre Egennytta. De woro s lika, som det warit en Person, och s hirtans fuhla och faseliga i Upsynen, srdeles Dottren, at de sm Barnen storskrlade wid deras pseende, ja sielfwe de gamle Kmparne frgade med bestrtning effter sina Brynior, menandes, som kanskie sant war, at Bergtroll och spken gingo fram til Husen om liusa Dagen. Men de woro derjemte med Guld och dla Stenar s utprlade, at Folket, sedan den frsta rdslan war fwerstnden,
#A97 samkades omkring dem s tiockt, som om en Ambassadeur kommit frn rika Arabien, i mening at f weta nytt. Curiositeten war redan d ibland Folket. Somlige wille dra Knsel p dem, men wiste intet hwar de skulle taga dem igen. Desse twenne Markatt-Ansikten hade Korgar p Armarne liksom Mnglerskor och satte sig ned midt i Folkhopen, hwarest de begynte prata s smickerstt om det de hade i Korgarne, at den wltaligaste Krmare skulle ha swrt fre, at s lyckeligen rosa sitt Kram: Kommer hit, sade de, alla ddelige och kper utan Penningar {lskelige} [tskillige] ting. Man war enfaldig p den Tiden och trodde alt det man hrde. Tro mig, det skulle intet g an i wra dagar.
	Den ena pnade sin Korg, men ack, hwad war deruti? Der woro sm spkelser, nstan lika Krfwetor, ty de krpo bakut, men et par gamla Mn, som mrkte ord, sade det wara Skorpioner. Hwad kallas dessa Diuren, frgade man? Hon swarade; de heta Prjudicier, de ha en fwermtton lcker smak och den Wrkan, at de stlla Hirnan til rtta. Strax stormade man til, och ju mera man bd til at tmma Korgen, ju fullare blef han, s at hwar Munn i Staden fick smaka sin Prjudice, ja innan en Mnads tid war knapt ngon kfft i Riket, som icke tuggat 100 af desse Diuren, ty den ena delte til den andra, de smakade wl och man fann strax p det grepet at ta dem r med spen-warm Milck. Man klappade sig p Buken sen man tit, liksom et helt Sterie slunckit ned och man blifwit ngra Tunnor Guld kostbarare, man tog hwarannan i hand med et grtmyndigt Wlbekomme
#A98 och man hlt den fr en Narr, som intet tit denna {rareteten} [Raritten]. Dock, hwad hnde? Man fick derefter en faselig Appetit, s at nstan ingen blef mtt eller otorstig, utan man wille altid ha mer; men det wrsta war, at smaken blef aldeles frndrad, s at surt blef stt och stt blef surt. Brnnwin begynte smaka som Nectar och brnda Bnor som Gudarnas Frukost och afftonward. Tobak brjade smaka Poikar som Scker, effter de tyckte denna Rken wara {karlawuren} [KarlawulenA?] och Nykterhet blef dem betsk som Galla. Altsedan har mst en frskimd smak warit hr i Landet.
	Den andra Knan hade et annat slag at utdela, som hade samma afgng: Det war Glas-gon. Kom nu hit Folk, sade hon: Mig tyckes I lpen in p mig, liksom I woro nrsynte, jag will frka Ehr Syn med desse Machiner. Hwad r det, frgade man? Det r ocks Prjudicier, swarade hon, och har jag wl n tusendslags Kram af samma Namn, men det kan wara nog denna gngen. Hwar och en ddelig fick sitt par Glas-gon och s snart man satt dem p sig, sg man Sakerne helt annorlunda n de woro. Det som war hwitt, blef swart, swart blef Purpur, Purpur blef grnt, Grnt blef gult etc. En sna sg ut som en Sng-Gudinna, en Markatta som en Cavailler, en Hielte som en Hare, en Hare som en Mars, en Blod-Igel som en Patriot, en Patriot som en Igelkott etc. och det som lyligast war, sielfwa desse fuhla Knorne sgo ut fr Folket som de skinaste Frknar, ja som nglar i Kitt. Alla lskade dem, alla bdo dem hem til sitt, men de sade sig nd altid skola wisa sig fr Folket i
#A99 hwars och ens inbillning, sedan man emottagit deras Gfwor. Dermed frswunno de och Glas-gonen med, sedan de frst grodt fast wid Nsan p hwar och en Menniskia.
	S will nu Sagan, sade Herr Hiernbrott, at Prjudicier skola wara tilkomne.
	Utan twifwel, sade Herr Ehrenmenvet, ro desse osynlige Glas-gonen gngne i arf, s at mst hwar och en nnu har sitt Par. Jag har mrkt i mitt Stnd, at ganska mnga se Saken p galna sidan. Orenlighet ser ut {iblandt} [ibland] som Guld, och Diamanter som Glas-Bettar. Dessutan har jag funnit tw ting som gira mig ondt: tskillige af de gamla Familier see intet annat genom sina Glas-gon, n at de nya ro lika Tomdyflar, Hst-Flugor och dylikt Pack, ehuru klart det eljest r, at Dygd och Odygd, hos hwem de finnas, bra tskillias, lskas och hatas. tskillige deremot af de Nya see med sina Glas-gon intet annat n at de Gamla ro lika Gastar, Skogsrn, Tomte-Gubbar och dylika gamle skipnader. Woro intet de elacka Glas-gonen, s sgo wl beggedera hwar och en effter sitt wrde. Jag trs intet sya, at ganska mnge af wrt Fruentimmers Nsor ro bewpnade med desse Glas-gon, ty d skulle de see p mig och swrja p, at jag woro lik en Wurm eller en frlsen Tok.
	Herr Hiertskott sade mnga Krigsbussar ocks hafwa ftt hraf sin del: wrdzlsa och tygelfria Seder, otidigt lefwerne, swrmande och skrppsktt ansee de genom sina Glas-gon
#A100 fr sanskyllige prof af tapperhet. Den detta undflyr liknar i deras syn ett krypande Krk. Ngra af wra Soldater tras wl ock ansee Studier och bokflit fr gammal hrsk smrja, som icke spisar til hlfften i godhet mot den de stryka p sina Gewr.
	Herr Gyllenballance utlt sig, at en skrckelig hop af dem, som bde skipa och ska lag och rtt, hafwa sdane Glas-gon. Jag wet, sade han, Advocater och Parter, som ansee Principalers och Contraparters Wlfrd klenare n Sol-Grann och lttare n fider, dem de willia blsa bort. De liuga til dess de sielfwa tro det wara sant. Mngen Domare, som kan f den menlsaste sak fr sig, blir s willer i synen, nr han glor genom Glas-gonen, at han sger: Denna saken ser illa ut. ter kan han sya wid den {allrastyggaste} [Aldrastyggaste]: Ja wi mste see oss fre, wi finna hr goda skil. etc.
	De lrda, sade jag, lra intet ha sdane Glas-gon. Neij, stackare de, sade Herr Hiernbrott, jag menar at ibland dem finnas de msta och at jag fingo sent slutat, om jag dem alla beskrefwo. Hos dem r en allmn wana, at skda Drskap i stelle fr Sanning. Hwad tron I om de finnas i sielfwa Religionen? En Swrmande ser offta ut som ett Helgon, en Gudelig som en Skrymtare och en liderlig som en Orthodox. Mngen wyrdig Man blinkar genom Glas-gonen, nr han ser ngon frn en misstnkt Kyrka, eller som lst en misstnkt Bok, eller som wrdat ett misstnkt Namn, och tycker sig igenknna en Pietist. En nygiru Swrmare deremot ser ingen likare hin onde n en Orthodox, et5c.
#A101
	Herr Patriot pustade hrwid af innersta Hierta: Ack, sade han, hwad Glas-gon har man icke i wrt Stnd? De bsta Hushllsgrep och Frslag, som kunde sttia Riket i Kraffter och blomma, ja som utom desse Glas-gonen skulle see ut som de fagraste Mrgonrdnor, blifwa nu af ngra Pungtmmare och utlndske Betiente ansedde fr de osundaste Orcaner. Glas-gonen ro s fastgrodde, at nr alwarsamma Frordningar och friska Handgrep willia biuda til, at rifwa dem lsa, blifwa deras gare Hufwud-siuke, frryckte och frtwiflade. Fr Borgares och Bnders gon ro mstadelen de Hushllsstt lika Ormar och Paddor, som icke warit i bruk frn Hedenhs, etc. etc.
	Sedan jag hade hrt alt detta, tnckte jag p mig sielf: Mnne Argus tnckte jag, har ett par Glas-gon fr hwart ga? Kanskie; Det r bst at intet lita fr mycket p mig sielf. Dock skall jag tminstone intet bruka dem af upst fr enskylt nytta skull, ty fast n Nsan skulle fllia med, s skola de bort, om jag dem mrker; Men det wet jag, at mngen ser hwar {weka} [Wecka] p Argus med stora osynlige Glas-gon. Kra min Lsare ryck dem af dig, om du kan. Somlige sija Argus skrifwer alt fr konstigt, somlige alt fr enfaldigt, somliga kalla honom en Ls-Pedant, somliga en Lrdoms Begabbare, somliga gira honom til Manufacturist, somliga til alt fr flat mot Commissionairer etc. Gud wet hwad Namn jag fr; Men utan Glas-gon tyckes mig jag kan dmma om mig sielf: Jag woro alt fr dum eller en Skrymtare, om jag intet tilstodo, at jag kringsprider nyttiga Saker och det som r wrdt at lsa och betrackta. Huru skall man kunna tuckta sina fehl, nr man intet kan skillia godt och
#A102 ondt? Br man utan Prjudice see sin Odugelighet s br man ock weta hwad som r dugelighet; Fast jag tilstr at med alt detta wger wrt wrde mindre n intet. Om ngon icke finner nije uti mig, skal sdant mig icke frtryta: Alla Sinnelag och Hufwuden ro ju intet lika och jag woro en Narr, om jag wille twinga mig p den, som jag icke r til behag. Sdane ha ju mnga utkommande Skriffter at lsa frutan Argus, som med dem kanskie bttre komma fwerens, til Exempel: Nijsame Samtal, Otroliga Nya Tidningar, etc. etc. Dit wiser jag dem, som icke ro ngde med mig.
	Det r rart at finna den, som r fri frn de omtalte Glas-gonen. Monoculus, som skref mig til i IIte Arket lrer wl ock ha ett par, at underhielpa sitt ena ga, ty han ser slott i lufften och Menniskio slktets frndring, dr jag menar mig intet annat see, n folck, som willa arbeta och nra sig sielfwa. Dessutan har nyligen en Man tilskrifwit mig p 2 Ark, som ro altfr widlyfftige at infra och skulle kanskie intet roa mina lsare, derfre lrer han urskta om de utelemnas. Han kallar sig Mercurius, til fwentyrs at gira sig faselig fr en Argus, och biuder til at npsa mig fr det at jag i mitt tredie Ark illa handterat Fru Kttia Sllskapzlik. Togo han Glas-gonen af sig, s sgo denna Frun intet s tck ut fr hans gon. Hans skil borde jag infra och med all hflighet jfwa, men hwad dehl tager Publicum i wra enskylte twister? wrt dla och dygdiga Fruentimmer skulle frargas och med skil wredgas, om de hrde ngon frswara detta lttferdiga stycket. Det lyligaste r, at han menar ngon wiss Fru under detta namnet wara {afmlad} [afmlat], liksom
#A103 wi icke hade lf at gira personer af seder, laster och dygder. Jag lrer wl p det sttet f skrubbor af ngon som ment sig wara afbildad med 1733 hrs Hgfrd, och tack af ngon rbar Gubbe, som tror, at jag ment honom med 1696 hrs Stat etc. Herr Ehrenmenvets Drng r alt fr glad t sdane Bref, ty han snokar hwar affton effter Papper til {papillotter} [Pappillotter].
	Sluteligen wil jag rda mina lsare, som af de {fromtalte} [frromtalte] gifftige diuren ha en frskimd smak, at de ngra gngor om dagen taga in en god Dosis af Sanningz-Salt. Fast det r ngot bittert och smakar illa, s skal man dock finna, at det aldeles uphijer och terstller smaken. De som mrcka sig ha de ingrodde Glas-gonen, kunna st s lenge fr Sanningseld tils desse Machiner med lmpa smlta bort, ty den elden skadar intet synen, fast han ngot swider i gonen.

#A104
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XV.
	Jag mste bertta {dig} [tig], min Lsare, hwilket Skalkstycke Herr Ehrenmenvet och Herr Patriot giorde mig i Fredags Morgon: Medan jag sf ngot lnge och hrdt, s lto de bra mig med sng och alt s sakta bort i Grannskapet, hwarest jag {omsidor} [omsider] waknade i en ogemen stor Sahl med sdan frwirring, som jag kan frestlla mig framledne schylus (Potisk i minnelse) waknade i andra Werlden, hwilkens skallota Hufwud blef krossat i smnen af en stor Sncka, som slptes ur Lufften af en rn. Jag reste mig up och sg Folk omkring mig af alla slags wilkor, alt ifrn sammetz til blaggarns Klder. {Jag igenknde en stor hop bekanta, men af Rdet och Collegierne sg iag der icke s mnga, s framt iag icke wil rkna en hop sm skrifware och Extraordinarier til en anseenlig myckenhet. Elliest war hr} [Hr war] mycken Adel, Prster, Borgare och Bnder samt Fruentimmer af alla Stnd och en wlsignad skara af ungt Folck. Somlige spatzerade af och an at frdrifwa tiden, somlige gingo tigandes med spotska Ansikten och yfdes fwer sin Prackt, somlige drucko Win, Brnwin, The', Caffe och {chocolate} [Chocolade] ihop, somlige spelte Kort, somlige lgo och sufwo hr och dr ut med wggarne, somlige giorde intet annat n kldde p sig, to, drucko, gingo ut at hmta frisk Lufft och kldde af sig igen, somlige syntes hel liderlige, at om de n hade Klder gingo de dock halfkldde, etc. etc. Jag kldde
#A105 p mig med smnen i gonen och blygslen i hyen, frgandes en Epicurisk Philosoph af mina Wnner, hwar jag war? Han log t min okunnighet och sade at Fru Lttia bodde hr. N, n, tnckte iag, du fr wl lta wl nd. Mycket osnyggt och oordenteligt war hr inne, s at det som plgar st i wrr och under Sngar, stod p Bord och Stolar. Drren til Fruns Sng-Cammar stod altid ppen, hwarigenom Folcket strmmade ut och in. Jag war ock frweten och flgde med: Der lg Frun sielf p en prcktig Sng, matt och owrdsam, men frodig til anseendet som en Ros. Alla intil {Hndtwrkare} [Handtwrkare] och Bnder gingo fram at kyssa hennes Hand, hwilket skiedde af hiertans grund. Man giorde mig en winck, at jag skulle gira s med, men jag nekade; Man tog mig under Armarne och wille med mackt twinga denna Complimenten af mig, men jag stretade emot, hwarfwer Frun s harmades, at i det hon wred sig, fll rngottet p Golfwet: Kom fram, sade hon til mig, du ohflade Wurm och tag up det som fll. Ja du kan ligga dr s lenge, swarade jag, tils jag lgger rngott under dig. Strax framkommo ngra Herrar, til anseendet myndigare n jag och lade det under hennes Hufwud, men en Cavallier, som intet ngde sig dermed, mante mig ut til Duell. Ja, med Pennan, swarade jag, ty jag r af det slaget, som utgiuta mer Blck n Blod fr Fderneslandet; Men han moquerade sig och gick bort. Derp tilbrakte jag ngra gneblek at betrakta Fru Lttias Familia: Den ofrnufftiga Mesen, som skulle wara hennes Man, lg p en Matta under hennes Sng. Han hette Herr Kropp och fick sllan annat gira n sofwa eller ligga orrlig, ty s offta han af sin rtta
#A106 fwerhet Silen rrd, wille up at taga sig ngot fre, s offta gaf hon honom antingen en tryck i Hufwudet, eller ett stycke Scker, eller en Barnlek, tils han ter wrkte sig neder igen. Tw lnga snor til Dttrar hade hon ibland andra barn, hwaraf den ena kallades Inwrtes Uselhet, den andra utvrtes Uselhet: Den frra var deijelig nog och kldd effter nyaste Fransska maneret, men dum som en Koo, hwilket dock {icke} [ey] hindrade, at [icke] all den prlande Ungdomen stlte sig in hos henne med allehanda Caresser. Ja, mnga gamle Mn, och hgt upsatte, jemwl wyrdige, togo henne krligen i famn. Den andra Dottren sg fuhl, illslug och arg ut, samt s elndigt kldd, at den ena slarfwan sade til den andra: Hwar r du? hr r jag. Ingen kunde lida henne, men hon flgde dock ttt efter sin Syster, som en trogen Piga, och skildes intet wid henne, fast n hon skulle gira Roman-Resor med sina Galanter intil Hiertat af Chatelet i Paris.
	Sedan jag sttt hr en stund, fick jag, wet icke hwad fr ngslan i sinnet, som war blandad med en leda fr detta lefwernet: Den stora Guden, sade jag, har ju skapat oss til annat n till denna orkelsa Fruns tienst, som intet annat fder af sig n allmnt och enskylt frderf? Man bd till at hlla mig qvar, men om man n hade bredt fr mig 100 pund Sterling och 1000 Guine.er dertill s hade jag det intet giordt. Jag gick ut i det alla giorde Miner effter mig, och rkade Herr Patriot, som berttade mig huru han och Herr Ehrenmenvet frt mig in i detta Huset, p det jag skulle see dess beskaffenhet. Fr mig nu p det stlle, sade jag, der
#A107 mera nije wankar. Det skall jag gira, sade han, och strax kommo wi in i en Grd, der wi i alla Rum intet annat sgo och hrde, n Arbetz Redskap och idoga Hnder: Hammarslag, Wf-Stolar, Stampar, Hiul och orkneliga tilwrknings Machiner woro fr mina ron med alt sitt sorl lngt liufware Toner, n alla de Krleks-Wisor, jag hrt hos Fru L ttia, ty alt detta gick ut p Landzens bsta och ingen syntes ffng. Hwem bor hr, frgade jag? Herr Fljt, swarade han, och hans Fru Mttelighet. Jag begrte see dessa Personer, det jag ock fick: Herr Fljt gick ofrtruten omkring til sitt Folck med glada gon och swettigt Anlete, upmuntrandes hwar i sitt skr s kckt, som om de skulle fcktat fr Hustrur, fverhet och Sweriges gamla hra (det tror jag ock skert at de giorde, fast man icke grep til Pliten:) Hr arbetades med Hufvud och Hnder. Ibland de {Prster iag der} [Lrda jag dr] sg igenknde {iag} [jag! ingen {Postillryttare eller bondklippare. } [Pfwe, Afguda-Belte eller Ynglingeskrmare! Ibland {de lrda} [Kpmn] sg jag ingen Commissionaire eller Goddags-Galt &c.
	Fru Mttelighet sg tck, snygg och rbar ut, hel olik det Fruentimret, som jag sg hos Fru Lttia och det som underligit war, starkare n elliest, {derfre at} [effter] som hon war hafwandes. Nr jag det sg, frgade jag hennes Man huru mnga Barn han hade? Tw Sner, sade han: Den ena, som I seen (hwilken ock war det skinaste Barn jag sedt, ty han war nglalik) heter Inwrtes Rikedom, den andra, som nnu r i Moderlifwet, (ty Son hoppas jag det blir) skal heta Utwrtes Rikedom, om Gud wil, at han nnsin fr see Dager. Om han kommer lyckeligen til werlden, skal jag bli s glad, at jag skal biuda Kong {Fredric} [Frederic], Rikzens Stnder och mnga
#A108 Konungens Tro Mn til Fadder. Hwi s, sade jag? s hgt up? Ja, sade han, desse ro nst Gud de Skildar, som hlla mig ryggen fri, elliest hade min mktiga Grann-Fru Lttian och hennes interesserade lskare lngesedan giort khl p mig. Jag r s godt, som nyligen hitkommen och en Fremling hr i Landet, fast jag det intet borde wara, men om hon och hennes fllie rdde, s fingo jag ingenstdes fritt hemwist, utan p Marstrand. Jag behfwer Privilegier, om jag skal f bruka mig, men hon intet. Hon har tusend Maximer at f mig bort: n liuger hon p mig fr hela werlden och kallar mitt Folck fr Matliugare, n skrmer hon mig med Naturen och Nordens kld, som skal hindra mina Barns upwxt och gifwa dem Lungsot, n lter hon wisa mig utlndskt Kram, hwilket jag intet skal kunna tilwrka, n skickar hon til mig sina prunkande {Snningebud och Myndige Ministrer} [Snninge-Bud] med smickrande Frestllningar och bewekelser, at jag med goda wille afst med sdan drskap, ty de Swenska, sger hon, gira sig omyeligen s gemena, at de skulle willia skaffa sig sielfwa det de behfwa til sina Kroppar. Fr icke utlnningen lnge nog wara deras Tienare? Stora Herrar och Fruer betala fr sig och lefwa friskt, utan til at plya, wfwa, sy eller koka, etc. Jag swarar henne derp med all Hflighet: n om Pungen tryter, och den stora Herren intet will med arbete laga om sig sielf, mste han icke d taga til Pssan ock Tiggar-Stafwen? Wacker Equipage! {S r det nu med ett helt rike. } Hwilket r nu hederligare, at nra sig med Mda, eller tigga med Hgmod? etc. Men hon gir blott frakt af mina Frklaringar. I gr skickade hon til mig
#A109 en {fasel. } [farlig] hgdragen Krmare, som med sitt eget Exempel skulle betyga mig, at han intet behfwer mer n st p ett stlle i sin Bod och pna Munnen, {frn} [frrn] han fr Penningar, min Hielp frutan, hwarwid han kan bygga stora Hus och lgga p Flsket med stolt uppehlle. Lycka til, sade jag, det r ingen Konst, men wi f see huru det gr i lngden. Min swett r mig angenm, nr han gifwer mig mitt eget, och en sker gendom til det Allmnnas styrka i framtiden. Hon bannades i dag p mig genom en Madame, som plr resa omkring, at hlla sqwallret wid {lika} [macht], fr det at jag skal bortskimma Fruentimret, s at hon nu skal kunna rkna  til 10, ja wl 12 Fruer i Stockholm, som i sina Hushll fwa Flit och Arbete i stelle fr flttia och ffnga. Det r rtt wl, swarade jag, jag nskar at de woro flere, ty d mdde Riket bttre. Jag lt henne weta tilbaka at hon skimmer bort s mnga af wra Handtwrkare: De g s lnge hos henne och sl danck, s at de mste ndwndigt skinna, liuga och wara skamlsa i sitt arbete, om de skola hafwa Winst och icke swlta. Sdan grannsmia r emellan oss begge. Gud gifwe den styggan woro ur Landet, sade Herr Patriot. Herr Ehrenmenvet kom til oss medan wi s pratade och tog Herr Flit i Famn, syandes det fgna honom, at en s hrlig man mdde wl: Det r I, min Wn, sade han, som skolen gifwa oss Brd p slutet, s framt en Allmn frwirring icke r frhanden. [Vra stormodiga Lttingar
#A110
	Frlt mig min Lsare, Argus fick frhinder.]

#A111
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XVI
	Du undrade wl sidst, min Lsare, hwad frhinder jag fick? jo men, rtt som Herr Ehrenmenvet hlt p at tala med sin wn Herr Flit, kom Drengen til honom med mitt 14:de Ark, hwilket han tilfrne icke sedt. Jag wntade, at han skulle finna nye deri, men han blef rtt sticken, at jag s plumpt utfrt hans Ord fr det allmnna; Skall intet du weta bttre, sade han, om jag sger ngot emellan oss, ssom wnner, n kringsprida det efter Bokstafwen och stta mig illa ut. Det r intet gott at sya ngot fr dig, om du r s ohflad. Ney, det skal aldrig skie mer, gack bort frn mina gon. D hade jag rnat darra, som et Aspelf, men Herr Patriot gick tyst bort til mig och sade sig wl skola gira det godt igen. Du kan wistas bland Drngarne, sade ytterligare Herr Ehrenmenvet, ty ibland oss fr du nu intet wara. Jag gick ut med igensluten Munn och ppet Hirta, undrandes hwad Herren fattades. Jag kom derp i Underwningen, at lefwa ibland de nedrigaste och stormodigaste. Artigt Compagnie! Annat det, n wara bland Herrar. Jag tnckte til at omgs med Cammartienaren, men han fraktade mig, efter jag intet wille kalla honom Herre, utan allena k. Hkan: H, sade han, I r {mycke} [mycket] stor p Er I, som inte kan gie en honnet Karl sin Carite'r. Laquajerne glmde
#A112 jag at kalla Monsieur, och fick derfre intet annat af dem n wrnga Ord, rynkade Pannor och {blngande} [blinkande] gon. Stall-Drengen kallade jag fr Plle, men han hade s nr strukit til mig med sitt Gevr, om jag intet hlsat honom fr Underkutsk. Den rtta Kutsken sg ut, som han skulle welat heta Stallmstare, eller tminstone fwer-Kutsk. Ack, tnckte jag! nu r jag utrkad! Hr glla inga Raisoner. Jag mste nu, som frr, tiga och samtycka. En gng stadnade alt Tienst-Folket omkring mig, at undra p mig, liksom {ohngefhr} [ungefr] Boskapen fordom omkring Orpheus, d de ock af srdeles gunst wrdade at skratta t mig. Detta tilfllet tog jag i akt och tilsprkade dem slunda: K. Wnner, hwilket r den strsta Heders-Titul, som en Betient kan f? De {bligade} [blijade] p hwarannan, utan til at swara, ty de mente det wara en Gta och at jag war Boklrd: Jo, sade jag, dess strsta hra r, at wara trogen som Gull, flitig i sina sysslor, ofrtruten i sina hrender, nyckter i sitt lefwerne, bestndig i sin tienst, at han intet flycktar hastigt frn den ena til den andra, samt dmiuk, ngd, lydig och alsintet hgfrdig i sitt wsen Den Husbonde och Matmoder som intet hielper en sdan til et stycke Brd, nr Tiden krfwer, om myeligt r, synes icke wrd ngon betiening. Hwad skun I med dessa tokota Titlarne, som alla lee t och skimmas fre? Hr gn I ock stten Nsorne i wdret som Mopsar, men om gagnet och den hedren som jag omtalade, bekymren I Ehr intet. Ney, lt mig nu see, at I blifwen kcka Swenska drngar ock pigor, som de woro frr i werlden, alwarsamme, snlle och stadige, ty {d} [t] kunnen I med tiden bli Folk. Kan du tro min
#A113 lsare, at de begynte f tycke fr mig ock hade warit p god wg, om icke ngra deras Kamerater kommit, som kallade Hus-Pigan, Twetterskan, Kks-Pigan etc. fr Jungfrur, hwaraf hela hopen ter blef hgfrdig ock blygdes fr at lngre hra p mig. Jag leddes wid detta sllskapet, gick bort och wankade hit ock dit. Den lilla halfguden Rycktet skinkte mig en frmrkelse-kappa, som giorde mig Osynlig, at jag utan hinder kunde g hwart jag wille: Ingen sg mig, men jag sg alla: P Riddarhus-Torget hrde jag Raisonnemens: Igenom ena rat blef jag sorgsen, igenom det andra blef jag glad, s at Sinnet nd blef lika: Nr det ena Ordet frn Wster wille gie mig Feber, s gaf det andra frn ster mig nya Kraffter, s at jag nd war frisk. Tnck, at en Skomakare och en Skoflickare talade, som jag menar, om mig: {westu} [Wetstu], sade den ena, at Actus r dd? Ja, jag hrer det ringer, sade den andra. Hr vid mste d den Dda lee; Men detta lijet war likwl blandat med ngslan fwer Herr Ehrenmenvets Wrede: Jag undrade om jag skulle bli Miltsiuk af denna Pskeskrcken, och gick bort p en enslig Ort, hwarest ingen ting frekom mig liufligare n at srja: Ack tider, ack seder, sade jag, hwarfre ndgas min frnmste Auctor wredgas fwer mig fr Ehr skull? Skal d Sanningen rtta sig effter Ehr willia? O mitt Frnufft! huru skal jag frstma mitt bittra de? Jag kan p detta sttet bli dum som ett Klhufwud. Kappan kastade jag af mig och tnckte, stor sak om man n knner mig. I det samma sg jag mig om och blef warse en gammal, grhrig och hederlig Gubbe, wyrdig som sielfwa Wyrdigheten och gladlynt, som sielfwa Gldien: Hwad srjer du fr, frgade han? Jag swarade, at
#A114 jag rkat i Ogunst hos min Gynnare, som kallar mig plump och ofrsiktig. Och derfwer, sade han, kan du srja? lskar du dig s mycket sielf, at du intet tl rttelser, fr hwilka du borde tacka? wisa mig en menniskia under Solen alt ifrn {purpurn} [Purpuren] til Walmars jackan, som icke har sina fehl, huru will d du wara ostraffbar? lr at dmpa dina Affecter ock hr p en berttelse, som kan lnda dig til bttring, fast hon r dlare ock alwarsammare, n at hon wl kan lmpas till ditt tilstnd. (Hr du ocks p henne, min Lsare, med upmrksamhet, ty du, s wl som jag, lrer kan hnda, ha dina fehl. Sdane Betracktelser behfwer du p den dyra Dagen, som infaller i morgon, ja fwer hela {pskhelgen} [Psk-Helgden] och til din ddzstund.) Lemna derfre ditt Sinne en liten stund til en alfwarsam frestllning.
	Theologien syntes mig som en Gudinna komma frn hgden i en klar sky, och alla wra Religions-Frwanter samkades omkring henne: I ddelige, sade hon til dem, nr I kasten Edra gon p den dyra Hielten, som fr Ehr blifwit korsfst, s lra de bli frblndade af Ewighetens strlar: men edra hiertan mste tilst, at den Krleken r ewig och lskar Ehr ewiga Salighet, som ltit sig s hrdt plga, at han betalt det ewiga Straff, som I hade bort underg. I seen nu s klart {den} [then] Stora Gudens wlmening med Ehr; Derfre wil jag frga, om I, fr Ehr dehl, wiljen blifwa Salige? hela hopen swarade Ja, Ja, fwer alt. Men, sade hon, d msten I ock bra Ehr Frlsares Korss. Strax blefwo mnga flate och gingo bort, tnkandes at upskiuta s hrda wilkor til lgligare tid; men mnga som blefwo qware, sade sig dertil wara willige och at de
#A115 redan hade sina korss i beredskap. Nu wil jag, sade Gudinnan, lta desse edra Korss bli synlige p Edra brst, at I sielfwa mgen see af hwad slag de ro. Det skiedde ock: msta Parten, ehuru elndige, siuke och olyckelige de syntes, hade sltt inga Korss, ty deras Sinnen hyste i all deras Uselhet intet mindre n Gudzfrucktan. Hwad? sade de: Hwar ro wra Korss? ha intet wi elnde nog, s wete det Gud. Ney, de woro bedragne, ty de woro sielfwa orsaken til sina plgor. P en stor hop wiste sig Korsstekn af Bly, som jag ey wet, om jag skall kalla Korss: Desse menniskior hade af srdeles Gudz nd ftt timmelig tucktan, Kranckheter och olyckor, hwilka lik som tmmar och gisslor skulle kra dem til himmelen. En del hade Korss af Silfwer: De, nemligen, som blifwit med {sinnes motgng och kropps swagheter} [ngra <sinnets> oroligheterC] belagde, til prof huru goda Christne de woro; men ngra f hade Korss af Guld med infattade dla stenar: Hwilka woro de, frgade jag. Jo, swarade han, de som af en fwerjordisk Krafft beflitade sig om, at dmpa sina onda bijelser, frqwfia sina begrelser, frnedra sitt hgmod, spegla sig i sitt Intet och wrda Skaparens Alt. Detta kostar p fr menniskian och heter med rtta Korss. (en gyllene Lngfredags Klenod) Derfre, tillade den gamla, willja wi mda oss med detta dla dmpandet af wr tyckmyckenhet, i hwad stnd wi ro, och uptaga Sanningens skarphet med nije. Med denna mdan g wi i wr Frlsares Fotspr, ty fr wrt hgmod har han warit frringad och fr wr ondska har han swettat blod.
	Jag wnde mig om och strax sg jag intet mera til denna
#A116 wyrdige Mannen. Af detta upbyggeliga tal fick jag en frimodighet, som icke engng war i slcktskap med frmtenheten. Jag lfwade mitt Samwete ett lffte, at jag skulle tukta mina egna, s wl som andras Fehl, och aldrig fruckta fr Sanningen.
	P gneblecket kom Herr Ehrenmenvets Drng hoppandes, lik som han hade sprungit undan Fienden och bdade mig til sin Herre. Jag gick med honom och rkade min frnmste Auctor, som rckte mig Handen p hrlig Swenska och sade sig ngra sin lilla fwerilning: Jag har betnckt, sade han, at en Moralist har samma Frihet som en Prst: De f straffa och frfllia Synder, Odygder och Drskaper, men icke nmna Personer. Nr ett Fehl generelt utstlles fr tlye, ock ngon det illa vptager, s --- Jag kan intet thla {de} [demC?], som wid hrandet af sdant, st jammandes och sya; det r wl sant, det r wl sant, men ---
Jag gaf Herr Ehrenmenvet ngra bref, som jag i desse dagar, ftt, hwilka han genomlas och bad mig tacka mina Correspondenter fwermtton fr det srdeles frtroende de uti bewekeliga utltelser til mig behaga draga, men som brefwen finnas innehlla anagrammatizerade namn ock utg p wissa personer, s lra de urskta ett desintresserat Sinne, at sdant Publico icke meddelas.

#A117
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XVII.
	Jag r intet gerna mrkrdd, men nu mste jag allmenneligen tilst, at jag det warit: Fr ngra Dagar sedan, d jag i {tussmrkret} [skymningenC?] hade beskt Herr Patriot (ty om {liusa} [liuse] dagen at slla sig til hrligt Folck, r ngot misstnckt fr en del af wra Politicis) och jag war p wgen at g ifrn honom, mtte mig i Mnskinet uti Salen en faselig Gestalt, som syntes rna sig til hans Kammare: Tre gnger giorde Blodens rrelse mig tanckels och tre gnger repade jag mod igen. Tre gnger war jag en half Kring och tre gnger en half hielte: Mitt sinne war likt en Krigs-Bestllning, ty det war en ymseplats fr poltronen och Soldaten: Stundom drog jag wrjan som en gammal Riddare, och stundom knt jag Nfwen i Byxscken, som en faktig Dreng mot sin Herre; Dock, mina Principier ware tack! jag kom til at stadga mig. Om jag warit widskiepelig, s hade jag liksom de qwinlige, dmt efter hwem som bygt huset eller bodt der, hwars genfrd det war, om ngon der blifwit ihilslagen etc. Men jag misstrodde snarare mina gon, n mitt frnufft: Denna Skipnaden war ett lngt Benragel med ett swepelakan p ena Axlen, skallot hufwud, insunkne gon och hela Kroppen bestende
#A118 af npligen annat n {skinn} [Skin] och Ben: wid dess minsta rrelse, sg man och hrdes Led-braket af hela dess mkelige sammanhang, s at en del af wra Feltskirer icke skulle hafft sdan mda, at trffa Senan i stlle fr dren, som de nu hafwa: det flsade, som det skulle legat i sidsta Andedrkten, och haltade s skrckeligen p begge Benen, at jag tnkte: Nu ligger du der. nteligen mente jag: ho wet? Det kan g in och skrmma slag p min wn, jag wil g frut och gira honom frimodig, smg mig frdenskull in frn spket hinde fram och slt drren til. Herr Patriot undrade hwad mig felades, efter jag kom s snart och bestrt igen; Men jag frgade hwad Dd-skrmsel det war, som wille gira honom visite? Hade intet jag kommit in, sade jag, s hade en dyfwel, som str hr utanfre, giort Ehr mer frskrckt, n om I mist en hel Spaniefarare. {h} [Ach], sade han, jag kan frst, hwad det r: detta besket r icke s farligt: Lt honom stackare komma in, det r Swenska Crediten; Det gir mig s ondt, at hiertat swider, hwar gng jag ser honom. Orost fr Gud, woro intet jag och ngra mina likar, s hade han lengesedan legat i grafwen bde dd och uprutnad, ty wij hysa hans Mor Redeligheten, hwars brst han ndwndigt mste dija, s framt han skal lefwa. Aldrig r det Crediten, sade jag. Jag mins, at nr jag sedt honom betiena en del Krmare utomlandz, har han sedt s frck och trefwen ut, som de sielfwa. Men Herr Patriot sade: I faren wilse: Den Crediten, som I menen, r ockta, och icke en gng slckt med denna, som r infdd redelig Swensk. Wr Kpman lt up drren och denne mkans-wrde Personen kom in:
#A119 Huru str til med Ehr, frgade honom Herr Patriot? Nu som want, rtt illa, swarade Crediten. Frtllien fr denna min wn, sade Herr Patriot, om Ehrt tilstnd. Gerna sade han, och begynte sledes: Til fdzlen r jag af den dlaste hrkomst och en stmma som i Swerige florerat i urldrige tider, tminstone p mdernet: Jag r den frsta Son, som Fru Redelighet hafft med Handelen, dock p en gng fdd med mnga Brder, som ro i andra Land. Hwad skil min Mor har at sllan wistas bland Folket eller lefwa s incognito, som hon nu gir, wet jag intet, men i medlertid mste jag wanmcktas och taga af, som I seen, ty jag rkar henne s sllan och hennes Spenar ro likwl mitt endaste uppehlle. I Herr Patriots Far-Faders tid, ja fwen i hans Faders tid, mdde jag tmmeligen wl, men nu r det med mig p upphllningen, ty jag fraktas, wanwyrdas ock frsummas, at jag innan kort {gufwo} [gfwo] up andan, s framt wr Konung med sina Stnder och trogne Mn icke huldade sig om mig. Jag har giordt Riket stora tienster, jag har satt det i anseende, jag har understdt min Fader, jag har hulpit den Fattiga med den rikas Frdel etc. Men Werlden r sig altid lik i Belningar: Den Hsten som str p Stall fr prackten skull, blir prydd och fodrad, men den, som plijer kren, blir utmagrad, skafwen och Sehl-bruten. Jag tyckte, at han skrt och mente det warit en Swensk Gascon, ty af det slaget har jag mrkt ibland oss en anseenlig myckenhet, derfre, som jag gerna talar ur Munnen, hwad jag menar, sade jag: En enda Persons Dd kan just intet gira s stor afsaknad i en Republique. Det fn I se kan skie om ngra hr, sade han,
#A120 och at min dd kommer mngen til at sticka Fingren i gonen. Min Siukdom har redan nog frswagat Riket. Jag br aldrig wara stilla, utan resa frisk och wlmende allestdes omkring. Uti stora Stapelstder r jag aldeles oumgengelig, jag br wacktas som gnastenen, och fredas mer n Beskare och Tull-Betienter, ty de d intet straxt af litet Stryk, men jag kan oboteligen skadas af en Zifra eller Pennedrag; Dock oaktadt alt detta, gr jag nu p grafsens brdd. I tskilliga andra Lnder m mina Syskon wl: Min Bror i Holland har nnu tmmelig goda Dagar, (fast han grufwar sig fr stor brist i anseende till fordna tider) ty med hans tilhielp kunna Herrar General Staterne upnegotiera strre Capitaler n nnsin kunna betalas, emedan Interesserne falla riktigt ut, med mera. --- Strsta frndringen hade jag i kriget: Narva-slag uphgde mig, men Pultava- kastade mig i backen som en tom Matsck etc. P freden wntade jag med tlamod, men --- Jag fll honom i tahlet och frgade hwaruti hans Olycka i synnerhet bestod? Kpmnner, sade han, ro de, som bra hlla mig i wrde, men en del af dem hafwa s bemtt mig, at jag rttnu r ledsen wid mitt lif: Hwad Hgfrden giordt mig, kan jag ey beskrifwa, hwad jag har slitit i Norige r otroligt, hwad Puffar jag ftt wid Cmners-Camrar och Under-Rtter, kunnen I aldrig tro, och dit will jag s ndigt dragas: Det synes likwl oanstndigt, at jag, som r af s ypperlig stmma och s granlaga hos ett Folck, skal st ibland skamlsa Kringar och owettigt fllie i Frmaken och frnta min tid. Der skal en blna, en rfil, ett Skils-Ord och dylikt lappri, som i sldders Processer genom Brnnwins-Advocaters
#A121 illfundiga Lagklokhet widlyfftigt beskrifwes, hindra mig, fast n jag kommer med en klar Wexel. Domaren skyller jag intet, ty han mste gira sitt mbete, fwen med dylika oroligheters styrande, men olyckeliga Konstlare, som s wanwyrda mitt anseende, kan jag icke frlta. Nu kan jag icke bist en hrlig Man med Penningar p gendom och Pant, utan hos Judar, som ockra och skinna til bara Benen, och dermed r han intet betient, om han icke med flit will bli en Tiggare. Dessutan tl jag intet at man lter alla allmnneligen koxa i de Hemligheter, som bra vara emellan en Creditor och Debitor.
	Med alt detta sg Crediten mkelig ut, s at det rrdes uti mig hwar gng jag sg honom i synen, hwilket medan Herr Patriot mrkte, gaf han Crediten en wink, at han tog sitt aftrde til widare. Han haltade s illa vid utgendet, at jag frgade Herr Patriot, om han intet wiste ngot rd fr de arma Benen? Det ena, swarade han kan botas med en promt Execution, s at Stndz-Personer, som hafwa Capitaler, kunde med skerhet gifwa Kpmn Penningar, det andra med ett alwarsamt frfarande i Fallisements-Saker, och will jag icke annat frmoda n ju desse Medlen i akttagas. Denna Curen frstod jag mig intet p, utan lmnar den til wra frfarna Politiska Lkare. Ytterligare sade Herr Patriot: Innan Crediten bland kpmn kan aldeles blifwa frisk, mste ndwndigt flljande komma j en m tanka: Wi hafwa f Capitaler i handelen emot dem wi kunde hafwa, derutaf, at alt fr mnga ha en orimmelig tok-Hgfrd i Hufvudet: De willa alla wara wlborne Herrar ock junkrar. Kpmansstndet
#A122 r dem alt fr gement. Nr nu ett Capital genom mnga hrs frsiktighet r sammandragit, skingras det strax d Kpmannen dr, ty hans Sner skola fr allting blifwa store Mn ock dttrarne frnme Fruer. Nu kan man ltteligen frestlla sig, nr Kpmannen med fattigt eller alsintet Capital skall begynna arbeta, huru lngt han hinner, ty om han har aldrig s gott Hufwud, s r dr ingen frmga at drifwa Wrket fort. Sdant hindrar icke allenast Kpmannens eget ock hans Credits wlstnd, utan fwen andras. Til ex: Under min Resa til Bergslagen, mrkte jag at mnga mste taga frlag til brukens behriga drifwande af fremmande. Hwarfre tagas de icke af wra egne handlande, om s skulle behfwas? De hafwa intet. Det r illa nog.Hwad mste 4icke Riket lida deraf, at de hafwa handen i sdet, der wra redbaraste Effecter finnas, som aldrig wnda sig t Norden utan fr winst. Nog r nteligen s mycket penningar i landet, at sdant kan hindras genom god anstallt, men i medlertid r det swrt, om icke flera Capitaler komma i wra Kpmns Hnder.
	Ssom Kpmans-Stndet intet har sitt tillbrliga anseende i folks inbillning, s lgga Rika mns barn sig intet derp derfre effter min mening, skulle man encouragera wlmende folk, utan hwilkas affda Purpuren lika fullt kunde skimra, at fda sina barn upp deruti; ty man kunde wl nd hitta p, at frnya deras hregirughet, som gagna landet i handelen, fast icke med skild och glafwen. Wr fattigdom r nu Creditens wrsta fiende, ock denna synes liksom hafwa wunnit fasta ock skite p wr grund: Wi ndgas sllia det wi kunna
	til wga bringa, ssom wi kunna, ta ock da derp lst,
#A123 frskrifwa kram fr redbare effecter, krma det ut det dyraste wi kunna, ock til tacka, offta f see fremmande Hiert-Klmmare pina oss om Remisser. En reel Handel krfwer stora Capitaler, och de finnas intet der de borde wara. Sij, s r liten Rrelse Orsaken til liten Credit. Uti mitt Stnd ro ngra, som ga Capitaler, men s rdde och otiltagsne, at jag skims p deras wgnar. Sdant duger intet: Den icke wgar, han intet winner. En Kpmans syssla r at frska, dock efter moget fwerlggande, ty jag rder ingen at rusa {blintwis} [blindtwis] stad. Sitter en Kpman stilla, som kan rra sig, s gir han emot sitt samwete, ty fast han kan lna ut Penningar p Interesse och skackra med Reverser, tils han fr Pungen stinn, mste han dock weta, at han r frbunden at gagna sitt Fdernesland s mycket han frmr. En god Rikets Lem hller det icke fr nog, at fda sig sielf och skrapa Penningar tilhopa, utan han will bidraga til hela Kroppens Hlsa.
	Hade wi ymnighet af rtta Kpmn, skulle Crediten intet see s elndig ut.

#A124
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XVIII.
	Kom nu och skilg trtan, min Lsare; Herr Gyllenbalance pstod i gr at Souverainiteten r qwar i Landet, och Herr Hiertskott sger sig minnas nr hon upgaf sin befallande Anda. Du lrer intet willa blanda dig i denna grannlaga twisten, utan snarare tro at Herr Gyllenballance blifwit Hufvudyr af de mnga Frordningar han lsit, som understr sig tala s dierfft; Men stor sak, det r intet s fahrligt som det lter, och i frigit kan jag frskra dig, at desse mina Auctorer aldeles intet {lijkna} [likna] de gapande Korpungar, som p Torg Caffe-Hus och i Lag skrika om hurudana rnar de ro, och [lijk] som pminna Jupiter hwar gng han skal gripa til dunder och blixt eller lgga det bort. Herr Hiernbrott drog p munnen wid denna skiljaktigheten, utan til at pna honom, ty han har som flera Lrda en slng af den fwermtton frsiktiga {rdhgan} [rddhgan], dock p Herr Hiertskotts tappra upmuntran, som med sitt goda samwete icke r rdd fr dden, mycket mindre fr hot och ffengt brakande, talade han sledes: Herr Hiertskott lrer tyckas, at intet annat kan kallas Souverainitet n en Regerandes Oinskrnkte Enewlde, i hwilket anseende han ock har rtt; Men Herr Gyllenballance frstr hrmed {Lagens} [Lagsens] Oinskrnckte Enewlde, hwilken
#A125 Souverainitet intet annat heter p Swenska, n Wr Frihet. Huru kan Twng och Frihet wara ett, sade Herr Hiertskott? Jo rtt wl, swarade wr Lrda, Ondskans Twng r Dygdens Frihet. Jag kan bde lee och grta nr jag hrer ngon inbilla sig, at Allmnt Hgmod, fwerfld, Wld, Bedrgeri, Upror, Partier, Dumhet, och med ett Ord, den liderligaste Obndighet, ro Frihets-Tekn hos ett Folck; Men jag wil taga saken lngre tilbakars och I skolen henne ltteligen begripa:
	Ingen kan neka, at ju Gud r den Allrafriaste warelsen, men hans Frihet bestr deruti, at han af ewighet, {tilbundit sig dessa lagar} [ochs r then aldrafullkomligaste warelsen; hans warelse r sielfwa then LagC?], frn {hwilka} [hwilkenC?] han omijeligen kan g, s framt hans hghet skall wara den hgsta och hans hra den hrligaste. Friheten har han fwen meddelat menniskian, sledes at han bundit henne til en naturlig Lag, ifrn hwilken hon icke kan g, s framt hon icke wil frlora likheten med Gud, men i anledning af denna Lagen fr nu den ddeliga gira hwad han will, wara sin egen Herre, Konung och Domare, och deruti bestr hans naturliga Frihet.
	Nr en hop Menniskior sllat sig tilsamman i ett frbund, har det skiedt i den tankan, at f lefwa i Frihet och Fred fr ofrrtt och alt frtryck, s wl innom som utom sig, til hwilken nda Gud i Naturens Lag befalt dem inrtta sig borgerlig Rtt, fwerhet och Domstolar; Men g de ifrn denna Afsikten och Missbruka sitt Lagstifftare-mbete, s blir hela Folk-Kroppen en Slaf af sina swagheter och dess Frihet trampad i trcken: En Frihet som elliest nr Lagen blommar i sin wlmackt, r ett hgt och delt Wlde. Detta Wldet
#A126 har ett folck ftt af Gud och detta wldet fwerantwardar ett Folck understundom frn sig til en Konung: S giorde det fria Folcket som Romulus hade plantat p brdden af Tibern, hwilket sedan utspridde sig kring hela Jorden: Ett Fragment, som nnu frwaras i Rom uti Kyrkan S. Johan af Lateran, innehller dessa Orden: Han (Vespasianus) skal hafwa rtt och mackt at fretaga och gira alt det han finner gagneligit fr Republiquen och enligit med Guddomliga och menniskliga, Almnna och enskylte Angelgenheters hghet, likasom Div. Augustus, Tiberius, Jul. Csar Aug., Tib., Claudius Cs. Aug., och Germanicus fr honom hafwa hafft. S hafwa ock flera Nationer giordt, men om Konungarne gtt fwer sina skrankor, s hafwa de icke dermed upphgt sig, utan frnedrat sin Hghet och beflckat sin Glantz. Samma tskillnad, som nu r emellan en rtt Konung och en Tyran ({nemligen den} [thet r en sdanC?], som missbrukar sitt, af Folket skinckte Enewlde) samma r emellan en rtt Frihet och ett obndigt Sielfs-wld, som icke annat r n ett Folcks Ook (fast det icke knnes tungt) och ett wrkeligit Slafweri, ty Lagen som r ett Folcks Frihet, blir derigenom underkufwad.
	Nu ren I alt fr Alwarsam, sade Herr Gyllenballance: F see, om intet Argus fr omaket fr heta torr i dag. Ja, tnkte jag, det r bst at intet frlora det allmnna tycket fr Herr Hiernbrotts skull: Effter I talen om Lagen, sade jag, will jag bertta hwad mig hnde fr ngra dagar sedan: Jag gick s diupt i tankarne, at jag intet wiste Ordet af, frn jag genom en liuflig spatzergng, kom ofrtnkt in i ett stort Hus, hwarest jag i ett annat rum hrde en Mans rst, som
#A127 utan krus och bewis strngeligen alla i ett Rike gagneliga pbd och frbd skadeliga gierningar. Detta liudet war s myndigt, at det satte mitt ansickte i dmiukt skick och brakte mina hnder til at blotta mitt hufwud. Jag lade rat til och tnckte: Om du blir s tlydd, som du befaller, s stu en stor Man. Hans Pbud woro billiga, men oaktadt alt det han hotade med Straff och witen, war jag s underlig den dagen til sinnes, at jag icke kunde inbilla mig, det alt blef efterkommit. Dessutan talade han offta s mrckt, at det behfde ondeliga uttydningar, ty Contradictioner kan jag icke tro der woro, fast mitt ringa och bfwande begrep s tyckte. Emedan talet war liufligt och rttrdigt, trodde jag at denna Mannen intet war hgfrdig, utan lt Folck tala med sig, derfre fattade jag mod och steg in til honom. Aldrig har jag sedt s wyrdig, hederlig, gammal och tillika frisk Man, fast han war blind som en sten.
	Han satt i en Lnstol och commenderade som en Pfwe, men blef hrd som en Tiggare-Munk, ty nog sg jag uti en ppen Sahl, som war ngot lgre belgen, en orknelig Folkeskara, som lystnade t hwad han predikade, men de woro dock f, som af godt hierta giorde derefter. De frige drogo sig slugt undan, s framt de icke blefwo tvingade. Dessutan stormade en hop Advocater, Process-makare, Formalie-skrikare och Stafwelse-Fngare som Brmsar, at stackars Folcket intet fick ron-Liud, utan desse uttydde Orden efter sitt tycke. Han hrde at ngon war i rummet hos sig och sade: Min kraste Maka, hwi skiljer du dig s offta ifrn mig? Hr sitter jag hela tiden allena, fast du wet, at din nrwarelse r mitt halfwa lif. Hwar til tienar jag, s lnge du ligger i en
#A128 wr och hwilar dig? Jag undrade hwad han mente, wl mrkandes, at han tog mig fr ngon annan, och swarade derfre intet. r du intet min Hustru, frgade han? Ney, sade jag, man hller mig fr ett Manfolck. Hwad stu fr en Person, sade han? Det wet jag rttnu intet sielf, swarade jag. Hwad heter du d, sporde han widare? Jag heter Argus, sade jag. r det du, sade han, som s mnga ro onda p, och nska, at jag mtte bannlysa dig. Det will jag icke frmoda, swarade jag, billigare Folck ha wi, Gudi lof i Landet, n s. Du lr intet weta, sade han, hwem jag r: Jag heter Sweriges Lag, och innebr alt hwad som skal giras och ltas i alla Sysslor, Ml och Orter. Min hustru heter Wrckstellighet, men nu r hon intet inne, Gud wet hwad hon gir s lnge borta. Jag frucktar at {mina} [mine] Fiender imedlertid utan straff stila gonen ut p Folcket, at tiufwar och skilmar bli flera n hl och fngelse rcka till och at Madame Chicanen den Horan understr sig om liusa dagen at g fram i hederlig drckt, liksom det skulle s wara. Dock, hon lrer wl utan twifwel wara i angelgne Sysslor, s framt icke skalkar ha narrat henne til at lpa wilse, eller bundit henne hnderne, som ngra gnger skiedt, med Guldsnren. Det r swrt, tnkte jag, at intet Gubben skal f ha sin hustru i fred. (Aldrig m de hrliga bttre, n nr skillmar bli straffade.)
	Du kan dmma, tillade han, om min lder, nr jag rknat lngt fwer 1000 Wintrar. Abaris, Zamolxis, Wiger Spa och mnga lderdomens Lius ha warit mina Foster-Fder. Ngra tlffter Swea och Gta drottar ha warit mina hgnare. Min
#A129 hrkomst r ypperlig: Naturliga Lagen r min Fader och Himmelens Monarch min Farfader. Min Far hade tw yngre brder, hwaraf den ldre kallades Folcks-rtt och blef werldslig, den andra hette Mose-Lag och slog sig til det andeliga Stndet. Deras Systrar Himla-Lran och Sedo-lran blefwo giffte, den frra med Nijt, den andra med Frnufft, s att du med alt detta ser, at jag r storslcktad. Jag har ock hafft barn: Mina Sner flgde med detta Landetz forna Hiltar i mnga fremmande Lnder, der de sig nedersatt och sijas nu m wl. Det gir mig godt om Barnen. De skola [ock] ha {Wrkstlligheter} [Wrckstelligheter] til Makar, som aldrig g ett fit frn sina Mn, fast det skulle kosta dubbla brdor fr Galgar, Bhl, Grafwar och Galerer. Jag hade rnat at rkna mig lngt omkring i slkt med honom p Sedolrans sida; Men i det samma kom en Hieltemodig Herre in, samt fyra stora och en ngot mindre Person, hwilka hlsade s bekant, at de syntes komma dageligen dit. (Jag trs sija, at det war wr Konung med Riksens Rd och Stnder, s delsinte och tcke sgo de ut.)
	De frgade Gubben huru han mdde och strax, m [manA?] tro, Fru Wrckstllighet wiste til at wara tilstdes med s oskyldig Mine, som om hon aldrig skulle warit ett steg borta utom sin Mans Wettenskap. Jag kan tnka, hon tordes intet annat beknna. Sedan de styrkt Gubben med tienlige ting, togo de sitt aftrde. Wi pratade sedan om tskilligt, hwilket Herr Gyllenbalance wl lrer ha hrt frn i dag. Utan twifwel, swarade wr Jurist, du skal weta at jag knner den Gubben p mina fingrar, Gud beware honom s wist ---
#A130
	Jag frgade Lagen, huru det kommer til, at Fru Redelighet s sllan synes. Det r illa, sade han, men det angr mig intet. Detta r Himlalrans och Sedolrans ensak, hwilkom det tilkommer at skaffa henne i {omgnget} [umgnget]. Ja, tnkte jag, det r wl s ltt fr dem at gira: Mnga skalkar see nu ut som de Redeliga och aldrig r ngon s elak sak som icke kan f fromma Klder. Det grepet r det ldsta af alla som Hin Onde brukat, ty det klingade frst fr de fullkomliga ronen i oskyldighetens Stnd och giorde en rasande willa. Prtexter mste man nu taga fr reda Penningar. Men jag trstade mig wid en ting, det r Samwetet, och dermed gick jag ut.
	At Fru Redelighet r ldrig hr i Landet lra mnga ha sig bekant; Men til Upmuntring fr dem, som nnu ha del blod i sina dror och til skam fr dem, som med sin Falskhet willia dock ha frtrdet i {sitt} wsende, seder och Dygder fr de forne tiders goda Mn, hwilket hindrar denna dla Fruns skra wistande ibland oss, will jag infra en del af ett gammalt Manuscript ur Herr Hiernbrotts bibliotheque, skrifwit af en rttsint man, fast han hafft en wilfarande Religion:
	--- Swa bider jak warum Gud, den heliga Jomfru, S. Eric Konunger, S. Henric af Upsal, S. Bryniel af Scarom, S. Sigfrid af Wrng, S. Eskil af Strengans, S. Niclaus af Linkping, S. David af Munkatorp, S. Botwid, wara Moder S. Brite af Wastenum och henna doter S. Kadrin, S. Elin af Skdwe, S. Ingrid af Skeninge, S. Ragnild af Tellge och all Helgon fore then hrlika Riddare Herr Stens Sial, fore ty at han war winsll, trofast og huldfrgdadur, og lekte
#A131 aldrig med twa skildom, og bar aldrig twa tungor i enom munn, tolket lat han at dlskom og flskom, {og} [och] war i hierta som i ordom, og lat bygga pa sik, swasom a hellaberg, og torfde icke wider lagur og rtter, i ty han war spaker og goder, men gat icke see ortter gaa ostraffelika --- 	n finnes, Gudi hra, Folck i Swerige af samma arten, men nr du nu slutar Arket, min Lsare, s gir mig den Wnskapen och tilst med mig, at de liksom Penningarne ro tunt sdde. Kanskie jag bad dig om en ting, som du hade giordt min Bn frutan.

#A132
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XIX.
	Hwad sger Argus i dag? Han sger at Menniskian r mstedels ett {oskiligt} [ofrnufftigtC] sammanhang af Hgmod och wanmcktighet, Aristoteles m nu sija huru lnge han wil, at det r ett {skiligt} [frnufftigtC] Creatur. Kanskie hon war s p den tiden, men tminstone wet jag wist, at hon intet r s, i denna. Du ursktar mig fuller, min Lsare, at jag talar s blindt ut, det andra {tnka} [tncka], utan anseende til Personen, ty du kan trsta dig derwid, at i desse Definitioner (min ock Aristotelis) finnas Grader, mer och mindre tillmpning, s at {du} [tu] til fwentyrs fr rkna dig til den senare; Men trsta dig icke frmycket, ty egen smickran r wrre, n Hostan, hon kommer wl sielfbuden. Du wet wl dessutan, at jag r Prst i {Sedelran} [Sedolran] och sger ofrskrckt hurudan du gemenligen r och will wara, hwaremot Grken icke annat lrer sagt, n hurudan du rtteligen br wara, ty elliest skulle jag sannerligen gfwa denna gamla Auctoren, som en Kttare i min {Kyrka} [Kyrkia]. Den som ser wr tidz Hgmod och Ringhet, och intet sannar min Definition, han r skert en Kttare i Moralen, och lrer, kan hnda, bli mnet til detta Arket:
#A133
	Nr den stridzmanliga Swenska {Kongen} [Kungen] Ragnar Lodbrok hade mist sin Drottning Thora Borgarhiort, en stor Grefwes Dotter frn Sdermanland, fr hwilken han effter {den} [then] tidens bruk hade wgat lif och Blod innan han fick henne i Brud-Sng, som nu mera (Krleken ware tack!) icke behfwes, war han i brjan, som mnga nklingar nnu kunna wara, otrstelig, lofwandes Thor ett lffte, at han aldrig mer skulle giffta sig; Men ett halfft hrs frlopp upfriskade det siuka Hiertat, utdref den frtviflade Sorgen och brackte honom att betncka sig. Den som r wand wid wr tid, lrer icke tycka, at alt detta r sllsamt. S snart han hade sedt Aslg Sigurds Dotter, en Printzessa af Halland, knde han den Elden, som wra Manhaftige Qwinno-Junckrar kalla Krlek. Han frgat intet tillflle, att f yttra fr henne sin brnad; Men den Skina hade deremot ett sllsamt Frken-Sinne och war ganska olik wra Jungfrur, ty hon gimde sig undan fr den stolta Printzen, frkldde sig i grof Drckt, gick i willa Skogen wall med Getter, swartade Hyen, at hon icke mtte igenknnas, och p det hon nd icke skulle menas wara hwit eller Konunga-Barn, kallade hon sig Krka. S kr hll hon {Jungfrustndet} [Jungfru-stndet], och s swr hll hon Drottninge-Hgheten. Rart Exempel! Det frra lrer wr tid mena wara tyngre n Bly, och den senare lttare n Fider, elliest frstr jag intet dess mening. Nr Aslg en gng satt i Skogen och rknade sina Kidlingar, hrde hon bland de hliga Klyffter ett Dwergaskrn eller Echo, som jag menar sielfwa Sanningen med sitt rop lrer {frorsakat} [frordsakat]. Det talade sledes:
#A134
	Du Fofnisbanas Foster, nr alt Folck af begge Knen hafwer ihoplagt gonen, lra f af dina likar kunna tllias, ty du retas icke af Kitzligheter och du dras icke af en ffng hra. Du dlier din hgbrdiga tt, ditt stora Namn och din fgring under Bergs-skuggar och Walmars-Klder, men dermed dllier du intet din Dygd, derfre stu nd wrd en Crona. Du kan icke emotst det: Det har beslutat at Sigurd Rings Son skall ga dig til Drottning, och at de yfwerborna Konunga-Slkter skola hrstamma af din blod: Af dig skola komma Inglingar och Tatlingar, Bnder och Folkungar, Wasar och Palatiner, hwilka hela werlden icke nog skall kunna wrda; men effter Du, som en hg Person, wil likwl wara ringa ansedd, mste du weta, at i de senare tider skola komma ringa menniskior, som nd {willa} [willia] wara hgt ansedde, s at {de} [the] som icke stunda hgre Namn, titul och wrde n de frtiena, lra snart kunna rknas. S olikt blir den tidens sinne emot ditt. Dig tyckes wl nu, at {ditt} [titt] Guld r lika dyrbart, fast det gimmes i mrkret, men d skall man utropa sitt Glas fr delstenar, sina Swin fr Elefanter, sin Fogde-safft fr {Kongelig} [Kongeligt] blod och sina sm Namn fr Heders-titlar. Man lskar d s hgt sitt eget, at man intet wet med hwad strek man skall prnta och utrita sina Kra Namn, d de skola skrifwas. Den ena dmmer effter sig sielf huru den andra r sinnad, drfre skall Smickran taga fwerhanden, och falska titlar skola flyga i lufften s tiockt som stofft. Det kan nteligen lidas, at mngen, ehuru Arm han elliest r, synes f sitt uppehlle af hgre Caracter hwarmed han antingen kan mtta sin hrelystnad eller sin
#A135 Hustru, som fwen mste nras af ffngan; ty Mannen kan ha sitt frsiktiga ga p det tilkommande, nemligen at f st s mycket hederligare i sina eller sina Barns Personalier, upfyllandes sledes med Caracter, det som {fattas} [fattades] i frtienst, och Qwinnan kan frblindas af det nrwarande, nemligen at f sitta hgre vp i lag, botandes sledes med frtrde det som brister i berm (i hwilket konstiga Grep fwen mnga Mnner {icke lra} [intet] gifwa ngot Fruentimmer effter); [Och mste du dess utan weta, Min Lsare, at ffngan r en s mktig Fru, at hon offta kan bidraga til Riksens Inkomster, hwilket kloka Mn hafwa i ackt tagit;] Men det lrer icke skligen kunna lidas, at mnga af det slktet skola otilbrligen tilwlla sig de titlar, som dem icke tilkomma. Dessa Orden, Aslaug, som til fwentyrs af Sagorne blifwa framfrde, hrer du af den, som icke r rdd, fast alla den tidens titul-giruge wille gripa til sina caracterizerade wapn. Ngra Adelsmn tyckas icke wara gode nog, om de icke f kallas Baroner, fast n utom Matrikelens {wettenskap} [Wetenskap]. Nds-Titulen blir klistrad p alla rda Byggningar och mer n allmn giord. Ofrlsefolk mste d fr allting bruka mrken och Signeten med hilmar och afdelningar som Adel. Adeliga Jungfrur af medelmttige wilkor mena sig ingen hra hafwa, om de icke f heta Frknar. Hwar och en Prst mste ofelbart heta Magister, antingen han blifwit Promoverad i bond-gstebud eller p Parnassen. Hustrur, som en tid frut med heder hette kra Mor, f d alterationer, om de icke {bli} [blifwa] hlsade fr Fruer
#A136 eller Madamer. Hwar och en skrifware, som ftt en stor Peruque, en grann kldning och frbehllande Mine, skall heta Secreterare. En hop Bokhllare bli icke stinne nog, om de icke f heta Camererare, ngra kladdrknare, igenom hwilkas hnder knapt 100 Pltar hrligen roulera, skola nteligen heta Bokhllare och ngra ymkeliga Fogdar, som p sm Sterier knapt hafwa Nyckel til en Spanmls-Bod, mste heta Inspectorer. Hwar och en Gesll, ja, hwar och en {bnhas} [Bnhs] will heta Mstare. fwerheten i landet lrer ndgas, at ibland de anseenligare uprtta Rang-Ordningar, elliest skulle Hgfrden s utwrka Ordenteligheten, som fwerflden utskyfflar Penningarne. Det blefwo dig frlngt, Aslaug, at afhra all den tidens hgmodiga Nedrighet och nedriga Hgmod. War ngd, at du icke sielf r s sinnad, och at du lefwer s lng tid frut.
	Printzessan suckade, steg up, gick hem, bortlade sina Wall-Klder och beredde sig at jaka til den stolta Ynglingens Krlek. (Nu kan jag knna igen henne, nu wet jag hwem hon war lik, fast hon giorde der med intet annat, n rtt och rbart.) Hon tackade Gudarne fr uplysningen i sitt greml, och at hennes ron intet woro skapade til at hra de omtalte Titlarne.
	n jag, min Lsare, som tycker at denna Spdomen trffar in p wr tid. Hwad tror du wl om min Dristighet? Mnne jag intet fr {omaken} [Omaket] fr alla wra Guldsmidde Apor p halsen? Dock, kan skie de besinna sig, efter det icke lrer wara mdan wrdt at bestrida mig: I fllt mot strre Auctorer kunna de inlgga strre hra. Alt det jag har sagt, har jag hrt af Herr Ehrenmenvets egen Munn, och jag hoppas at han wl kan frswara sina Ord.
#A137
	I gr stack Herr Hiernbrott til mig flliande Bref, som lnge sedan blifwit honom tilstlt och kan komma i detta Arket fwerens med mitt mne, ty s mycket mijeligit r, wil jag bibehlla mina {Correspondanters} [Correspondenters] wlwillia:
	Min Herr Argus.
	Jag har med nije fwerwgat Edra wlgrundade Critiquer, och twiflar icke, at I ju nnu lren med tilbrlig beskiedelighet hfla utaf den grofhet, som finnes hos tskilligt Folck uti wrt allmnna wsende. I synnerhet lrer det inritade missbruk af sielftagne store Titlar, hwilka mig icke annorlunda frekomma, n knamn, frtiena en hwass Skrubb Hfwel: Jag har icke allenast offta med missnije hrt huru ett falskt Hierta kan skira til i wxten, nr det will smickra en annan; utan ock med frargelse frnummit, huru mngen kitzlar sig af sdane klingande k-Namn, och derfre hgeligen kan frtrnas, nr han af redeligt Folck blir nmnder effter sitt Frstnd, sitt mbete och sina Frtienster. Dock som jag hoppas, at alt detta lrer i gemen komma under min Herres omprfwande, s wil jag allenast nmna det missbruk, som skier med Magister-Titlen i Prstestndet: Ty npligen har en nyss utklckt Student, som ock knapt gtt om kring Academien, ftt Kragen kring Halsen och Kappan p Axlarne, frr n han mste hlsas fr Herr Magister. Jag wet wl at desse Heders-Titlar blifwa tmmeligen fahla fr Penningar, hwarfre de ock blifwa nog frakteliga; men s kan dock ett sdant Missbruk icke uphfwa sielfwa Bruket: det kan ei heller prjudicera en braf Karl, hlst som snan ndock icke kan dllia sina lnga ron, oansedt hon i Pannan
#A138 skulle bra en hel Intimations-Tafla med ett stort M upp. Imedlertid synes det dock wara en otilbrlig hre-lystnad hos dem, hwilka ehuruwl de icke kunna passera fr goda Lrjungar, likwl willia hlsas fr Mstare.
	Sdane inbillade Magistri plga frswara sig med detta inkast: Det finnes likwl mngen, hwilken nskint han icke r Magister, dock i sina studier r en s braf Karl, som ngon Magister. Jag har ock aldrig nekat det, men s tror jag dock, at {de} [the] som s i sanning ro, aldrig lra stunda den Titelen, hwilken de sig aldrig frwrfwat, och hwilken i krafft af Kongl. Academiske frordningar allenast kommer dem til, som aflagt offenteliga prof af sin Lrdom. Hwarfre man ock sllan eller aldrig skal hra ett sdant inkast af andra n dem som lna fidrar af Pfoglen och sedan skimmas, nr hwar {tar} [tager] sin fider igen. De willia wl urskta sig dermed, att de {mot} [emot] deras willia s blifwa nmnde; Men hwem wet om de icke deraf innerligen kitsla sin regirughet? Ty elliest kunde de med beskiedelighet afsl en sdan ofrtient heder. Det r intet utan, at ju en stor del st i den inbillningen, det Prst och Magister ro alt ett, och r underligast, at folk af frstnd och wilkor jmwl gira ett med de frra; Men s tror jag skert, at om wra inbillade Magistri lrde rtt knna sig sielfwa, s skulle de weta i rttan tid ock med all hflighet, at betaga dem en sdan inbillning. Doch jag m intet widare tala om detta missbruket, hlst som jag hwarken sielf frwrfwat mig en sdan Titul eller r
#A139 ibland de Lrdas antahl; Utan m samtelige Herrar inbillade Magistri gerna s heta, s lenge de kunna f lagren i grna Gngen, fast de intet ftt honom wid Academien, och s lenge som Ironia r Tropus i Rhetorican. Jag frblifwer
	Min Herres
	Hrsamme Tienare
	Ccus.

#A140
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XX.
	Det r bde ljeligit och beklageligit at hra huru dierfft och hgmodigt en del Menniskior ibland oss frswara en i sig sielf elndig och nedrig mening, i det, de pst at wi nu fr tiden bra wara ngde med de frfattningar som wra Frfder giordt til deras wlfrds wid makthllande och ingalunda utse andra Maximer n dem de prfwat och frskt. Den som besinnar huru en stndig obestndighet hrskar och regerar i alla jordiska ting seer ltteligen huru illa det Folck mste rka ut som wid alla tskillige omstndigheter skickar och frhller sig altid lika, och den som tror at Menniskior ftt frnufft til den ndan at de skole betiena sig draf til deras frmn och nytta, kan intet annat n beklaga at en s dyrbar gfwa blifwit dem anfrtrodd, som intet rna bruka och nyttia densamma.
	Ehuru orimmelig denna Meningen r, s hindras likwl derigenom mnge nyttige inrttningar. Anledningen til det jag sger, har i synnerhet denna gngen en obekant Correspondent gifwit mig som giordt en utrkning p hwad frdel Swerige skulle hafwa genom ett Assecurance-Contoirs inrttande. Hans bref lyder slunda:
#A141
	Min Herr Argus.
	Af min Herres hwar Torsdag utkommande Ark, finner at min Herre r mycket wlmenande fr det allmnna bsta, s r ock jag effter min lilla frmga, min Herre kallar sig Argus, det r en Man som med 100 gon see kan, utan twifwel lrer min Herre med ngot {dera} [thera] ga hr i Staden sedt, ett project til ett Assecurantz-Contoirs inrttande, hwilket tyckes fr wrt kre Fdernesland wara hgst nyttigt och ndigt, men beklageligen r, at s snart ngot nyttigt fr Fderneslandet projecteras finnas de som der emot arbeta, hade Herr Argus s mnga ron som gon, r skert at han hrom redan alt fr mycket hrt talas at det r en Nyhet som fr wrt Land r skadelig. Men at intet s r, ses af understende Copia af ett Bref ur Amsterdam til en sin Wn hr, d jag war hos honom, lt han mig det see, och bad det jag hemma wille rkna effter om Calculation war richtig, som jag ock giorde och med samma lt copiera Brefwet, hwaraf ses hwad {farlig} [farligt] frst stlles fr Assecurance-Affairer. Min Herr Argus laga s at wist slut blifwer angende denna Sak innan hinder kommer i wgen, hafwa wi {bda} [bde] ingen privat {nyttia} [Nytta] deraf s hafwa wi dock som rliga Patrioter den {fgnan} [fgnad] at see och hra det stora Capital besparas i Landet, och at wi d f boo i ett frmgit Land, dr stor Fattigdom tilfrende warit.
	Jag r en Kipman, som intet annat sker n Gudz hra och mitt Fderneslands frkfring, {nskade} [nskande] det s i min Macht som i min wilja stode, hoppas d skulle g bra til, jag gir min flit utom {Rijket} [Rikes] at nobilitera wrt egit
#A142 Landz Producter och Manufacturer, hwilka ingen Utlnning kan wara frutan, fast de s sja, weet jag det bttre, jag lter frn utrikes igen inkomma sdant som hr i Riket intet kan giras, som Salt, Wijn etc. men aldeles intet ngot kostbart och skadeligt Kram-Godz, jag fr min del och fr min lilla handel, betalar hrligen til Holland en 10000 Daler Assecurans Penningar, hwilka {nskel? } [nskar] hr i landet kunde besparas {egenom} [igenom] ett hr wl inrttat Assecurans-Contoir, hwad mig angr skal intet frsumma at befodra ett s nyttigt Wrck, hoppas min Herre ock sin flit gir.
	Jag frbehller mig widare den hran at f correspondera med min Herre angende Materier som kunna wara wrt kre Fdernesland nyttiga, emedlertid frblifwer V. P.
	Copia af {frenemde} [frenmbde] Bref daterat Amsterdam den 6 Januarii St. Nov. 1733.
	Wr Beurse r rkat i stor Confusion fwer ett Project til ett Assecurans-Contoirs inrttande i Stockholm, man har hrtils hllit sdant fr ett lst Spargement, men Bref s wl frn Hamburg som London berttar det wara wist. I swar af detta har den hran at wnta min Herres mening derom, och hwem sdant m hafwa projecterat samt om des {designe} [deseine] intet skulle kunna frgiras med ngon anseenlig Discretion, tror min Herre sig kunna tina wr Republique som elliest innan 60. och 70. hr kommer i underballance med Swerige, skulle straxt gifwas anwisning til en hederlig belning fr min Herre. Emedlertid beder i alt frsichtigt at g, p det at wrt frehafwande ei m {ryas? } [rijas].
#A143
	Til min Herre ssom min frtrogne Wn {will} [wil jag] gira en Calculation at see hwad wr Republique hrligen frlorar och Swerige winner och besparer derest {Ass: aff:} [Assecurans-Affairer] i Swerige har fortgng, man calculerar at frn och til Swnska Hamnar, navigera hrligen aldraminst 1200 Swnska {skep} [Skiepp], hwart och ett rknas med {skep} [Skiepp] och ladning minst til Fl. 20000. --- r fr 1200 {skep} [Skiepp], --- Fl. 24000000. --- a 1 1/2. 2. 3. 4. 5. proCent Premie, nu wil jag rkna fwer hufwud til 4 proCent, gir --- Fl. 960000. Fr 2400 St. Poliser, 1 p Skeppet och 1
	p ladningen wil allenast rkna fast det
	wl hnder at 3 a 4 Poliser brukas
	til hwart Skeps Last a 36 Stver 4320.
	Polis kallas i Holland det tryckta och stemplade Papper hwarp Assuradeurerna tekna sina Namn och Summan som de frskra. NB. Til Herr Argus efterrttelse blir fr sdane Poliser hr i Stockholm en hrlig avance til Charta Sigillata-Contoiret, en Summa af ungefehr Dal. 13000 Kopparmt.
	Commissionerernes provision 1/2
	proCent af 24000000 --- 120000
	tilsammans Fl. 1084320
	eller Riksdal. 433728 Hc. som gir a. 34 Marck. per Rd. Dal. 3686688 Kopparmynt skulle nu Assecurantz-Compagnie i Swerige komma i Credit, {egenom} [igenom] des goda inrttande och {Siskadarnes? } [Si-Skadernes] promta afgirande och betalande, fruchtas at mnga andra Nationer der skulle lta frskra sina Fartyg, i synnerhet de Stder som ligga wid ster-Sin, hwilkas Frskringz-Summa hrligen bestiger
#A144 til Millioner Gyldens, p det sttet fruchtar man at Swerige blir ett mchtigt Land, och at det blir mycket folckrikt om Fabriquerne och Manufacturerne hdanefter som hrtils redan encourageras. P. B. E.
	NB. Hwad frestende Calculation angr finner at Herr P. B. E. i Amsterdam fr {minder} [mindre] n fr mycket calculerat, det befinnes at frledit hr allenast ifrn Stockholm til diverse utrikes Orter utgngit 476 Skepp, och s mnga ro ock wist det hret inkomna til Stockholm, d det gir tilsammans 952. Effter Herr P. B. E. Bref skulle d allenast til och frn de friga Hamnar i Riket wara 248 Skepp, som tyckes wara frlitet, och kan man skert rkna 952 som d gir fwer hela Riket 1904 Skepp, kommer alts nnu en god Summa Rd. at lggas til de ofwannmde 433728 Riksd.
	Du skulle fuller tncka min wlmenande Lsare, at alla skulle nska en slik inrttning, hwarigenom wrt Rike rligen kunde bespara ett ansenligit Capital, men kom wds, at ett slsamt slckte {skulleA? } nd komma och knota deremot, frebrandes: Swerige har stdt s lnge och aldrig har man wetat af ngot Assecurance-Contoir, hwad r detta fr optog? Wi hra s mnga Nyheter. M intet wra gamla kloka Kipmn som gde Capitaler, kunnat gira detsamma om de s funnit fr Riket nyttigt? med mera: Men min enfaldiga egennyttiga eller afwundsiuka wn, Swerige har frsedt sig mycket, skal det aldrig rttas: Swerige ricktade lnge andra med Tackjrns utfrande, at jag allenast m nmna ett Exempel, innan hr
#A145 smiddes Stngjrn hemma i landet. Du skall ock weta at wra Frfders omstndigheter woro ganska olika ifrn wra. Deras lefnadsstt krafde intet all den omtanka huru de skulle {brja} [brga] sig, som wr nrwarande tids maner ndwndigt fodrar af oss. Intet wil du snyta i Nfwan och slnga i Golfwet utan du wil hafwa Silkes-Nsdukar, intet wil du ta Smrgs om Morgonen, utan du wil dricka The, Caffe' och Chocolade, intet wil du g hela dagen utan ett Glas Wijn, som de giorde. Ser du d at det r {hgst oss} [oss hgst] angelgit at blifwa rddare om Penningar n de, efter wi bruka mera draf. Jag will intet uppehlla dig med en s klar saks bewisande, utan som jag hrt af Herr Patrioten at ngra wlsinnade af wrt Borgerskap, redan giordt sig den bermlige mdan at fwerlgga om huru ett sdant Assecurance-Contoir, bst m kunna inrttas, s at bde utlndske och inhemske f Credit drfre, wil jag til slut bedia dem fra saken til slut s snart girligit r, ty jag tror det skal med Guds hielp lnda til det {allmnnas} [allmnna] Bsta och deras egen heder.

#A146
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXI.
	Kre Argus, fullflg widare den Definitionen, som du fr fiorton Dagar sedan gaf p Menniskian, sade Herr Hiertskott til mig i Mndags, ty at hon r sannfrdig, kan ingen bttre weta, n den som offta warit ibland Soldater. N {wll} [wl]. Jag wil brja p: Menniskian r ett Sammanhang af Hgmod och Wanmcktighet. Det r ett s rikt mne, at jag dermed kunde upfylla s mycket Papper, som hrligen des i ett Kongl. Collegio, men nu wil jag allenast tala om det Diuret Skryt, som aflas af desse tw Fahrsoter, Hgmod och Wanmktighet (hederliga Frldrar) och sitter p Tungan hos hwar och en som af dem r intagen: Det r s litet, at det intet synes, men det {utfser} [uthser] ord, som offta ro 10 gnger strre n Personen. Tnck, at en s liten Matk skal kunna utblsa s stora wder! Jag har offta tnckt, at ngra af wra Medici skulle kunna utrota detta lilla Odiuret, som gifwer en alt fr elak stank fr de kringstende och frgifftar de unga Sinnen, troendes skert, at en del af dem (oaktadt alt {det} [thet] man talar om deras okunnighet) skulle thet frm, om de frdubblade sin Konst, ty det trifwes intet gerna hos dem, som af deras hand f dubbel siukdom, icke heller hos dem,
#A147 som ro frdige at stiga neder i grafwen, hwartil jag wist wet at dessa Medici msterligen kunna bidraga. Men hwad skal man sija? Det r bst de innehlla sin Konst. Dess utan {willa} [willia] mstadelen Menniskior intet mista sitt Skryt, utan nska frr, at bli af med den ledsamma Gsten Samwetet, som sitter innan fre och knotar p detta Diuret.
	Wid Mlarens Bljor har Fru Lycka en ansenlig Stes-Grd, som glindrar af Torn, byggnader och Lust-Grdar, p hwilkas leende Alle'er otaliga denna Fruns tilbediare, lskare och Betienter uttrtta sina ltta Ben och sina snarslintande Ftter. Bland andra frtrollade Hrligheter, frer den bredaste af dessa Spatzer-gngar sina Trampare til en stor Grotta, inhuggen i Klippan och innan fwerdragen med blnkande Muslor, skinande Bergsten och falska Coraller, hwaruti alla under sin Hetta och matthet taga frisk Lufft och nya Kraffter, ty der infinner sig nstan dageligen lyckans mcktiga Cousine Fru Drskap, med hwilken jag s ofta (ty wrr) ligger i Process, som utdelar til alla ett slags upfriskande Gele.e, hwilket liknar Cristall och kallas Hgacktning; Men det r til at mrka, at alla frst skola upspnna Kfftarne, p thet Frun m see, om de p Tungan ha det lilla storblsande Diuret, (Skryt) ty utom detta f de intet gerna smaka denna Hgaktningen.
	Effter jag hrde glunkas af de Spatzerande, at de warit inne och refraicherat sig, mente jag mig sdant bst behfwa, fast jag i denna Tr-Grden intet blifwit srdeles trtt, och flgde Troppen in i Grottan: Jag hade strsta mda (fast jag smg mig det Stats-klokaste jag kunde) at slippa genom trngslen af famntagande Kiortlar, styfwa Rckar,
#A148 hwitswfwande Peruquer och armfste Hattar, hwarjemte fwen hwar och en som jag rrde wid, bendade mig med en hwass Upsickt, som man wred p mig fwer Axlen. Jag {hinde} [hindte] nteligen, at st bland de frmsta, men ack! Hr war ett faseligit gapande. Jag undrade om min Nation blifwit antropophager, eller Menniskio-swljare, men det kunde jag sen intet frst. De utwidgade sina swalg, at jag nskade wara wl ute igen; Dock som {skrckeligen} [skrckligen] stora Ord flgo ur desse gapande Munnar, war jag frweten at bli qwar, som en upmrksam hrare, fast jag sg huru Fruentimret fraktade mitt lilla anseende:
	At hra skryt om sin ungdoms hurtighet, Snille-Gfwor och sllsamma hndelser, fwen af gamla Munnar, war hr intet rart. Ngra Odalborne bermde sig af sin gendom, sina grdars belgenhet, och sina makalsa Oeconomie-Grep, dem intet mnga fingo lra. Ngra af sina curieusa Saker och Samlingar, dem de trotzade hela Europa at ga. Ngra giorde bng af sin milda fwerhetz Nd, blida Hlsningar och Ord, stora Herrars bewgenhet, den de fram fr andra tniutit, sina fwentyrliga Resor och alla de mrkwrdigheter, de med sina egna gon sedt. (Paris, kan du tro, blef icke frgtit bland de andra Europiska orter.) Ngra pratade om sin hrkomst och hga Slckt, at de tminstone p ett eller {tw} [tv] stt woro frbundne med stora Namn, (doch mste jag pminna, at mstadelen de manliga tungor, som jag wiste wara wrkeligen uprundne af dla rtter, framfrde icke detta slags skrytet, ty den som wet sig aldeles ga en ting, wrdar icke at derom tfla, tyckandes sig wara hgt fwer Jalousien.)
#A149 Vr ngra unga Bussar flgo Dunder-Ord, huru de kunde rida, fckta, jaga och dantza, besynnerligen hwad lycka de hafft i de tw sidsta. Ngra lto klinga sin flit, sina dryga Arbeten, sina sysslesatta stunder och sitt obegripeliga frstnd i Affairer, anatomizerandes Hufwud-Hr och sohlgrann, s at effter klanget skulle Naturen f ett bttre lopp och regeringen ett bttre skick, om de fingo ensamme rda. Ngra predikade med hfftighet om sin skra kunskap i de tilkommande hndelser. Ngra lto hra huru sluga de warit i Lag-Saker. huru de drillat sina wederparter och med hwad heder de sttt in fr rtten. En wyrdig Man bermde sig med all dmiukhet och utskte ord af sin ringhet och heliga swaghet, (lyligt slags skryt.) En stor hop skrt med hgwisa anleten af sin fromhet, sina dygder, sin {Kyrkegng} [Kyrko-Gng] och sitt rbara lefwerne. Det kunde jag nteligen lida, men en del frifrade jag mig fwer, som skrt af sina laster och drskaper: Tnck, at en Cavailler bermde sig af sin kta lsachtighet, sin lyckeliga framgng i krlekshandel och sin ogemena gunst i dyml hos det qwinliga slcktet. En ofrskt Adels-Man, en Krigs-Buss, en Magister, en Prst, en Borgare etc. stormade starkt om sin Tapperhet i supande hwarutinnan de alla sina medtflare kunnat omkullkasta, (stora Meriter tnckte jag) ngra fwentyrs-mnen, unga Officerare, Studenter, dieknar, btzmn, Drngar, och gemena Ansikten bullrade om sina slagsml och hwad tilfllen de hafft at deruti wisa sitt Hiltemod. Ngra dlingar och weklingar skrto med spdare Gnllande af sin lttia, sin smn, sitt frssande och sina goda dagar, rknandes fr en stor hra sin okunnighet i Studier,
#A150 dem de kallade grl. Ngra Phantastiske skipnader bermde sig af sin skra renhet frn synder, sin wanwyrdnad fr Orthodoxien och det frackt de kunde gira af Religionen. Ngra gamla Prster och Lekmn skimdes intet at frgda sig af de Drskaper, som de i Ras-hren giordt vid Academier, Gymnasier etc. Ngra Slump-Handlare wiste med stora Ord utmngla, huru kckt de dragit up andra godtrogne i handel. Alt sdant war ju intet at bermma sig af?
	En hop Politici, Affaire-Drifware och Skrifware woro s fulle af stora Herrars Secretesser och Stats-hemligheter, at ordablsten uplyffte Fru Drskaps Kiortlar: De syntes sitta hr i sina Cabinetter (frlt mig at jag {lnar} [lnar] stort Folks rum t sm stympare, som kunde nija sig med mindre) och Dirigera Konunga-Wahlet i Pohlen. Ingen fick liud fr en Krigs-Man och en som flgt Kriget, ty ingen Bataille hade sttt, der de icke giort en faselig Figur, dundrandes med sina fahrlighetz-Historier, lik som utslitne Soldater ro wana p Krogar och Gestebud, der den dumma hopen samkas omkring dem, som undrande F, at med suckar och bestrtning hra deras Sagor. Hrwid kommer jag ihg, at p hwart {Caffehus} [Caffe'-Hus] har man mstedels en wiss Officerare, en wiss Skrifware, eller en wiss Borgare, som r det rummetz Orakel, och skal afdmma uti alla emellan Supar och Tassar frekommande ml och nouveller. Hans lilla begrep har dr en stor wrdnad. Ngra storsnorkade om sina Patroners wlde och sitt wlstnd, lik som Poikar och Barn skryta af sina Frldrars mackt och sina granna Klder. Du menar wl, hr woro inga
#A151 Fruentimmer? Jo, mngfaldiga: En Fru, en Frken, en Jungfru etc. framfrde p sitt stt mycket wltaligt huru kcka Repliquer, swar och tiltwlningar de gifwit antingen Manfolck eller sina medtflerskor. En skin Flicka kunde intet tiga med sina mnga Friare, (fast, Gud wet om hon ngon hade) och en annan lt ofrmrkt, p sitt stt, men ganska handgripeligen frst, huru hon srat de starkaste Hiertan. (Sdant r de wackras kraste tidzfrdrif.) Ngra sade rent ut, fast de icke lddes skryta, at de p sina fingrar frstodo den dyra hemligheten, at upstta Mssor, coiffera sig och rtt bruka de nu wanlige Moder p Klder bttre n sielfwa Franska Flycktigheten. Ngra rosade sig af sin matlagning och Hushlls-Wett, men dessa woro dock icke mnga. Af Pot-Skryt kunde man hr f ondt, ty det war alt fr osmakeligt, och af de lrdas kryddade Pedanterier war {magan} [Magen] snart uprrd, ty de woro utan Salt. Men t en ting log jag hierteligen: En Prst och en Handelsman, som jag och hela Werlden knde fr rika Gniare, bermde sig af sin Fattigdom, sina Motgngs-sttar och sin stora brist [i Ndtorfft]. Omijeligen kan jag nu minnas alla de Skryt-wder, som mig hr hwinte kring ronen; men det sg jag at mst alla, som gapade, fingo ngra Skiedblad af det Gele'e, som jag nu strax omtalade. Denna Lystnan betog mig ock, s at jag satte mig til at gapa fwen s argt som de andra; Men Fru Drskap, den Styggan, knde igen mig, s at antingen jag nu hade den lilla Matken p tungan eller ey, s fick jag dock intet Gele.. Jag frgade en min Bekante, som plr skryta om fr
#A152 mig, huru dristig han r i mrkret, huru offta han sedt Spken och slagitz med Gastar, hwad smak detta Gele.et hade, hwilken swarade at det smakade som Snmos, hwaraf jag bewektes at taga mitt aftrde, lika ngd om en sdan Hgacktning.
	Derp wandrade jag i Trgrden af och an, och satte mig ensam ned p det grna. Der sg jag en liten ung {fr} [GrodaC?] resa frn en puss, sitt Fdernesland, och klnga sig up p en liten Sten. Frn detta Slottet sg hon sig omkring och fick stort mod! Sannerligen, sade hon, min Fahr, den stackars Herren, har aldrig wgat sig s hgt. Mina hemma warande Slktingar, de mesarne, ha aldrig sedt det jag ser: Hon undrade p Trd, p Stenar, p skyar och p mig, som en omtelig Jette, den hon braverade; Men wid det jag rrde mig, tog hon med {bfwan} [bfwande] dristiga Comdiantsprng ned i en stor {dam} [damm]. Effter en liten stund hoppade hon hastigt tilbaka, och mtte med pickande hirta en af sina likar ur pussen, som frgade henne orsaken til sin bestrtning: Min Syster, sade hon, Himmelen ware tack, jag kan piquera mig af Courage, men i det stora Hafwet, som jag war, sg jag en frskrckelig gestalt, som gapade til at swllia mig. Nog hade jag kunnat gira tappert motstnd, men jag kan aldrig s sija, huru jag blef betagen. Den andra log t hennes skryt, och frstod, at hon i Dammen sedt ngon Ruda eller Karp; Doch min lilla {fr} [GrodaC?] skrt likafult af sitt hilte-mod och lofwade Mars ett lffte, at hon effter den stunden skulle trotza, jag wet icke hwem. Men en Fransos, som derp fngade henne i nfwen, knde huru
#A153 modet hoppade i Poltronen, doch slpte han henne straxt, effter hon war alt fr klen til at ta. Jag wet intet om hon sedan skrt mer, men det wet jag, at den som ftt den fuhla wahnan, slpper henne intet s snart.

#A154
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXII.
	P Drmmar gifwer jag aldrig akt, och jag ler t deras lyliga uttydare: Nr en {widskiepelig} [widskeppelig] miltsiuk i smnen sedt wattn, wntar han sig nd. Nr en Gniare sedt hwita Pengar, fruktar han fr brist i sin skatt. Nr en Qwinno-Pilt sedt eld, frgdar han sig at f ny krlek. Nr en Flicka sedt bruna Hstar etc. twiflar hon icke at den dagen f see sin Fstman, och putzar sig det grannaste hon lrt. Nr Syster kommer ihop med Syster och Systers Syster, fr man hra orkneliga drm-fwentyr, och d m du tro min Lsare, det br til at votera och resolvera fwer de bsta uttydningar och mrkeligaste intreffningar: Alt detta underkastar jag wra Fruentimmers Collegiers mogna omprfwande, om icke det r filligt; Men om jag i dag utan uttydning berttar en mrkelig drm, lrer det utan de klokas tlije kunna skie:
	( Stackars Argus lrer ngon tnka, nu mste han gripa til det slitne Poetiska grepet at drmma: Andra pfund ro nu tmde ur hans hierna. Ingen fara min Lsare, s lenge du och jag lefwa, fr jag pfund nog; Men wid det grlmnet jag har i dag, mste jag ndwndigt drmma, antingen jag wil eller intet.)
#A155
	Herr Hiernbrott hade fr ngra ntter sedan fljande drm: Jag tyckte, sade han, at jag kom til en ofgammal bonings-ort der belgenhet och alla kringliggande platzar snackade om forna sagor och urqwdins mrkwrdigheter. Jag blef kr i orten och wille g in i dess prydnad, ett stort Hus; Men en wrdhllare med en yfwig Peruque, som {det} [thet] mrkte, slt Porten til midt fr min Nsa. Ju dmiukare jag stlte mig, ju hgdragnare blef han. Han war d sannerligen lik Menniskian i wr tid. Jag begrte med alla mina Drmmande frestllningar at f g in, men han wrdade knapt at swara mig, neij. Jag frgade; Hwarfre? Han swarade: Karl, westu intet, at detta rummet r inwigt t Phbus och de nio lrdoms Systrar: Hr knfalla deras tilbediare, hr wistas deras dyrkare, som framfr andra tagit obegrundeliga mtt i wettenskaper, och du will nosa djt! Men, sade jag, om jag {fingo} [finge] g in en liten stund. Hremot blef hans Ansikte s owettigt, som ngra Waktmstares eller Collegie-Betienters, innan de ftt Driks-Penningar til des jag grep til Byxscken, d han strax sade obuden: dock, om Herren will g tyst, kan han f stiga in om Drren. Mannen blef sledes strax belefwad, hwilket jag mrkte wara rart bland det folket, jag kom. Jag gick in i ett mkta stort rum, hwarest en hop wrdnad-stinne Mn med mda kastade p mig sina hre-Blnkande gon. De suto kring ett Romerskt bord p Grkiska Sten, de hade Glas-gon p sina Nsor, Bcker fr sina Bukar och osletne {pennar} [Pennor] i sina wahrsamme Hnder. Alla Wggar woro prydde och betckte med otahlige Bcker, s at Hyllorne med suckan swiktade under utlndske Lrdas werk. Midt p Sahls-Wggen stod ett Glas-Skp, hwaruti
#A156 man hade inlst en Person, som i misstrstan, at f slippa ut, syntes ha slagit sig til Smnarbetet och finna nu deruti sitt nije. Han hade elliest {alwarsamt} [alfwarsamt] anseende och sades heta Omdme. Hans fngelse misshagade mig mycket, och frgade jag dristigt en af dessa Fderna, hwar nyckelen {woro} [wore], at jag mtte lsa up drren och lta Omdmet f sin skiliga frihet. Men han bad mig intet bekymra mig, sijandes, at detta Diuret skulle frorsaka deras alt fr stora oro, om det sluppe ut, och at Nyckelen med flit wore borttappad. Ett litet Grskt Creatur, som sg behageligit, men dumt ut, hade de deremot emellan sig, hwilket de under Namn af xxxxxxxx kyste, klappade och lskade. Jag tilstr wl at detta Diuret i sinom tid mste lidas, men at gira deraf s mycket wsende, som de giorde, {thler} [tl] jag intet. Man citerade mig dagen derp ngra gamla hgtrade sprk och derwid mste jag tiga. I det samma tyckte jag mig see Argus, som sade: Hwem undrar at Omdmet sitter i hfligt hktelse, nr somliga hr bruka frwara sielfwa frnufftet i Spiritus Vini. D lrer jag ha ledt i smnen. Jag frgade en som stod afsides och genom ett Microscop beskdade sin tankfrihet, hwilken war fastbunden med ett hufwudhr, om icke hr woro Wisdomens Boning, hwartil han jakade. Ack, sade jag, huru lyckelig r jag nu, som kommit hit at f smaka sttman af denna Himla-Frukten, hwilket jag altifrn min ungdom nskat? Men han swarade: Det lrer npligen g an, ty sdane grundlrde, som hr {sitta} [sittia], taga sig sllan den mdan p, at lra ngot t andra. Wisdomen r dem dyrare n s. Det r nog at de ha dess frborgade hemligheter sig sielfwom frbehllne, i
#A157 anledning hwaraf de kunna pst den friga werldens wrdnad och frundran. Det skulle wara emot deras egen Nytta, om andra wiste, det de weta. Hwad gira de d fr gagn i werlden, frgade jag! De lysa, sade han, i den Lrda werlden med sina Namn och mbeten, som lyktor och blss. r icke det alt nog? Egne hnders werk eller bryeri om Riks-Kroppens ndtorffter taga de sig intet p, hwartil icke {behfwas} [behfwes] s diupsinnige och Grund-fine hufwuden. Denna wurmen gick jag twrt ifrn. De Gamlas bord war kringhwrft af ynglingar, som med andakt anmrkte deras anletens rrelser, deras ord och befallningar. Sdant war alt wackert, men den ffnga och frsummade Vngdomstiden giorde mig ondt: Nog woro Gssarne sysslesatte, ja de ldre ock, ty en Jungfru, som kallades Minne, insknkte mngfaldiga Glas af den Aganippiska Wtskan fr de gamla, som sedan genom samma Jungfru utdelte torstedrickar bland Vngdomen, s at hr gick temmeligen friskt til med sklarne; Men hr p hwad de drucko, och besinna om sdant kunde stda Hufwud och upodla hirnar til Rikzens tienst: Sedan frwetenheten bracht mig til at dricka ngra glas, fann jag, at det smakade i sanning rtt stt och roligt; Men wid hwar dryck slog en dunst i Hufwudet af en ondig kunskap: til Exempel: ur ett Glas fick jag weta, at berget Grisim warit sandigt som Brunkeberg contra nonnullos Rabbinorum Explicatores. Ett annat afbildade mig Lrjungarnas Fiske-Redskap, som starkare n denna tidens. Ett annat frskrade mig at jag aldrig skulle bli otorstig, om jag intet wiste at Kidrons wattn hafft starckare mineral n {Medevi} [medevi], fast det sedt grumligare ut. Ett annat gaf mig en lijlig ifwer mot dem, som kalla Vbboniter fr Mennoniter. Ett annat uphitzade mig mot de faselige
#A158 Nicolaiterne, Ett annat giorde mig wred p dem, som underst sig gira Leibnizes hirna til frsta waggan fr Monader. Ett annat upfylte mitt Hufvud med quidditeter, hcceiteter identiteter och orkneliga dylika spken. Ett annat underwiste mig cur O ante Nummerum, Ex. gr. 02, Nihil auget. Ett annat fwertygade mig at Aiax hafft strre rtt til Achillis Wapn, n Ulysses, och at de gamlas Cothurner warit lngt beqwmligare n {wre} [wra] snsckar. Ett log jag t, som brackte mig mnga citerade bewis, at Lucretia hafft hel annan upfostran n wrt Fruentimmer. Tro mig, detta Glaset war intet s galit. De Logiska Glasen skinkte mig termer och tahlestt, utan ringaste frnufftets rensande: Jag tycktes wara ngd at bli wijs p Mechaniskt stt genom ordalagens sammanhang, utan at p frnufftigt stt ska ideernes rtta ordning. Korteligen: Jag blef, liksom Logici, mer bekymrad om ord, n om Sanning. Somlige Glas {gufwo} [gofwo] mig wacker kunskap i Naturens rtt om lagen och wra skyldigheter, ja tils jag blef ledsen; Men frbindelsen at lyda, knde jag intet til, s at jag dmde, det wrkstlligheten deraf, i ynglingarnas samweten, skulle af s mnga lag- och plickt-brdor bli mer frkiust och blind n frr, bestendes i blotta Speculationer.
	Detta drickandet begynte ska mig, at jag mente bli siuk, men mitt lije satte magen sedan til rtta: Jag kom i ett annat rum, hwarest en hop Docentes och Discentes hade belgrat en Pasteij, hwilken de ldre intet nndes taga mycket af tillika, af fruktan at hon icke skulle {rcka} [rckia] til, utan hlls hon snarare fr en bordheder, liksom ngra offta wgfarande Bnder hlla sina skinckor, hwilkas skirande r en Lifs-Sak. Man sade denna rtten heta Forma Aristotelis. En Pedant
#A159 sg jag mta flitigt i wdret med en Cirkel, hwilken man skulle tagit fr ursinnig, fast han tyckte sig begrepen i en stor angelgenhet: han sade sig ska Medium inter Substantiam & Accidens. En {likasdan} [lika sdan] stod och hfwade i lufften med ett fint Nt, i tancka at fnga Vacuum. I ett annat rum stod en hel Esquadron Academiska bussar med fingrarne i wdret, frdige at swria p Auctoritet och de wisa Mstares ord. Derp tyckte jag mig komma uti en trgrd, der 4 Karlar hllo ett skrckeligt wsende och wnde allting up och ned med grafwande p en gammal tomt: Jag frgade hwad deskulle gira, man sade den ena ska quadraturam cKirculi, den andra Lapidem Philosophorum, den tredie en gammal fr 6000 hr sedan frlorad lnck eller Medium inter Spiritum & Corpus, och den fierde det sndriga wid skapelsen borttappade Perpetuum Mobile. Jag rosade ngorlunda deras upst, men beklagade, at de arbetade ffengt.
	Mst alt folket syntes hr storsint och mkta intagit af sig sielfwa och sina gierningar, til Exempel: en stod och skrt med ngra Sexterner pluttrat Papper, det jag mente wara bortskimt, sijandes sig nu kunna fwertyga wrlden, at han rkat p rtta utsprket af ordet Cicero, &c. Dock tilstr jag, at hr funnos ngra Mn, som intet syntes taga del i de frigas ffnga, utan wrckeligen gagna fderneslandet genom de unga Sinnens kloka tilwnjande och rtta skapande.
	Sidst frekom mig i drmmen, det jag annorstdes sedt medan jag warit waken: Herr Hgmod och Fru Lttia gingo in i ett Badstugu-Rum, at beska sin dotter Fru Okunnighet som lg i Barn-Sng, Barn-Fadren war intet wiss, ty de woro alt fr mnga. Barnet spddes bli en Prinsessa, som skulle
#A160 hrska fwer alt, ja fwer de Lrdas fstningar, ty det war en Mening: Man twistade om hwad Namn hon skulle f, tils ngra gamla Doctorer framtrdde, som af egen myndighet kallade henne Sanning, hwilket af hela Flocken med stort skrik biflls. Hrvid waknade jag.
	Hwad tyks du nu om denna drmmen Argus, sade Herr Hiernbrott til mig: Jag trs intet stort utlta mig swarade jag, utan m wra Lrda uttyda honom sielfwa. Jag r wl s klok, at intet gie mig med dem om bord: wi willia lefwa i godt frstnd: Jag tilstr, at deras Lrda stillatigande, i det de litet eller ingen ting skrifwa, r frsiktigt nog, ty d ha kitzliga Bokdommare intet derp at tadla, fr hwilka jag likwl mste wara utstld. Om d jag sledes ursktar deras tysthet, s har jag til dem det frtroende, at de urskta mitt sprkande: den lilla belningen kan jag tminstone pst. Nog kunde jag tiga som en Mur, ock bli ledamot af ngon Illustre Societet; Men jag har det felet, at intet kunna hlla mig frn lije, nr man r lijlig, och at intet kunna tiga, nr jag ser Drskapen frkldd {willa} [wilja] inbilla Folket at hon r
	Wisheten.

#A161
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXIII.
	Afwund, Afwund, om jag nu kunde utmla dig s stygg med mina Ord som en Apelles eller en Ehrenstrahl med sina Penslar, s wet jag at man fr dig fingo en leda, ty om ngot skal rra Folket i wr tid, s skal det kunna synas utwrtes fr gonen. Sinnets gon ro mst nrsynte, sura eller blinda. Eftertankan r antingen alt fr hgfrdig til at willia bo i s sm hemwist, som wra Hirnar, eller ock alt fr beswrlig at hysa: Det r nog lttare at sya: Argus r en Narr, han wet intet hwad han sger, n at betnka hans Ord och wrkstlla hans {sedelror} [Sedo-Lror]. Narr-Omdmen kosta mina sielfkloka Domare minst. Men tnk likwl efter hwad jag sger, ehwem Du r, s skal Du mrka at jag menar wl, och at jag intet finner mina kringflygande ord p Bottnen af de tmde Win-Glas. Mina Auctorers Meningar kasta sig sannerligen intet med Stflar och Sprar p mitt Papper.
	St nu fast p Benen, min Lsare, eljest stupar du rttnu kullbytta, och d m du tro, Afwunden lrer skratta: Det hnde sig en gng, at Fru delmodighet wille hlla en liten eftersyn, huru mnga lskare hon gde i Swerige, som icke woro intagne af ofrsiktigt Hgmod i medgngen: Budkaflan
#A162 fohr hastigt omkring, denna Mnstringen kom ofrwarandes p, och de upblste Hirtan blefwo flate; dock hwem will icke hllas fr delmodighetens rena lskare, fastn stofftet skulle ligga s tiockt i sinnet, som Pudret i wra Hiltars Pannor? Derfre samkades man willigt in fr Gudinnans gon, som satt p sin Thron, och hade Afwund, Wrede, Frtwiflan och alla Laster nedtrampade under sina Ftter. Afwunden r nu den allenast, som jag i dag will omtala: Han lg lik en falsk och bunden Tiger. Han wred sina gldande gon p all ting. Hans gohla Hy giorde hans fuhla Upsyns Rrelser nnu faseligare. Han frtte sig sielf, han snarfwade och bet det Flget, som lg bredewid honom, och han war af sielfwa Afgrunden et litet Begrep; men detta Trollet kunde nd lee. Orsaken war, at alla, som hyste detta ofrsiktiga Hgmodet, stupade kullbytta, antingen de wille eller intet, nr de bugade fr Gudinnan, och fingo jemmerliga slag. (S gr Hgmod fr Fall.) Det war s Gudinnans wilja, p det de nedrigtsinnade mtte skiljas frn de delmodige, som stodo fasta p sina Ftter: En hgtupsatt Man, som knapt wrdade sknka ringare Folk et gnekast, tumlade s kckt omkring, at Rummet syntes fr honom hwlfwa up och nid. (Afwunden log.) En Favorit, som sg alla andra fwer Axel, och trodde ingen wara til, utan han och hans Printz, fll s hastigt Hals fwer Hufwud, at han intet wiste huru det gick til. (Afwunden log.) En Rik Girig-Buk, som skattade hwart steg, han tog, fr en Plt, och wille knapt hra annat Tahl, n Penninge-Klang, dmandes hwars och ens wrde efter Egendomen, giorde ett s hotande fall, at Sil och Sinne i honom uprrdes. (Afwunden log.) Det war bewekeligit, at see Fruentimmer stupa s hiskeligen Kullbytta, som af sitt
#A163 wlde, sin fgring, sina lskare och sina sm Frmner, woro s hgswfwande, at de intet wiste p hwilken Foten de skulle st; ty sedan de p Golfwet rkat i detta Kullbyttskicket, hade de, fr all sin uphwlfde Kld-tross skuld, ingen mackt at hielpa sig up igen. (Afwunden log.) Nyfidrade Kipmn och Krmare, som af ngon medgng i Handel och Credit hade Mine, at wilja i {allting} [all ting] tfla med Rikzens Rd och {Tro Mn} [Tro-Mn], giorde s skakande Fallsprng, at deras fina och af skina Winer bortskimde Klder upsprucko i smmarne. (Afvunden log, ja wid alla desse ynckelige {Kullbytter} [Kull-Bytter] hlt han med sitt skrattande sdant wsend och wridande, at hans wackra Stallbrder, Wreden och Frtwiflan, de Bestarne, foro ned i afgrunden at klaga. S gnabbas Lasterna sins emellan; Den ena Odygden ter ut den andra; I dag offra wra Egyptier Rttan p Kattens Altare, i morgon Katten p Rttans.) Mrksens Furste afhrde de Krande, men fann intet, at Afwunden brutit i sitt mbete, utan upfrt sig, som en kck Diefwul. n mer: Han hlt Rdstuga: Alla stora och sm Dieflar togo sina sten och stmmor. Der bermde Hans Eminence sin Comminister Afwunden, och berttade sig genom srskilte Bref frnummit, huru hurtigt han segrade fwer det tappraste Folkeslag i werlden. Men p det han likwl mtte stlla de Klagande tilfredz, wille han utskicka en Legat, at ofrmrkt frnimma, om Afwunden kunde besls med ngon mbetes felacktighet. Til denna Resan utnmdes den slugaste af alla Herrar Mensales, en listig Anda, som kunde frskapa sig i en liusens ngel, hwartil ock den frmnen kom, at hwarken Afwunden eller ngon ddelig skulle
#A164 kunna taga honom fr annat, n det han wille synas. Han hette Skrymtare och war storslcktad i {helwitet} [Helwetit], ty Fadren war Bedrgeri och Far-Fadren Beelzebub, som frst upfann Mutor, Lndehandel, Ocker, Tull-Tiufnad och mnga frtreffeliga illgrep i Bannomanien. (Nu skal dig intet sllsamt frekomma, min Lsare, at jag lter detta Spket antaga wackert Folks liknelse, s at, om det af Afwunden {frflljes} [frfljes], r Afwunden lika stor Synd.)
	Nr denna Andan kom hit up p jorden, antog han frst en stor Herres skiepelse, frde sig anstndigt an, hlt {oppen} [ppen] Taffel och wacker Equipage, gjorde, som mild och delsint, mnga Menniskior gott, war hedrad p Hofwet och tilbeden i Koijan, frtiente all hgaktning, fast de Lycke-Girige offrade honom sin smickran, de Lrda sina Plck-werk och Poterna sina Drskaper; Men ju mer hans rttmtiga hra tiltog, ju mer sg han Afwunden grina illa t sig i hwar wr. Derp skapade han sig til en kck Riddersman, som inlade ewrdeligt berm, wgade lif och wlfrd fr Riketz bsta, och frtiente derfre wackert Frlse af sin Konung; men Afwunden begick det s frsiktigt genom andelige och werldslige, ja genom hans egna Likar och Slcktingar, at hans Godz blefwo reducerade, och han knapt behlt sitt lifs-uppehlle. Sedan tog han liknelse af en til Riksens tienst skickelig Man, hwars begrep intet korsade sig med wrdsam Dumhet fr ngot hgml, utan lt Affairerne wl arbetade flyga ur sina hnder; Men Afwunden frsummade sig intet at swrta och utesluta honom frn sysslorne, p det Tr-hirnorne intet mtte blotta
#A165 sin Dumhet, och Talg-Dankarne intet mtte frmrkas af denna lius Cronans glantz. Sedan ingick denna Andan i en Hfman: war slug och enfaldig, hregirug och dmiuk, twr och wnlig, korteligen, han kunde p en dag 10 gnger ut- och inwnda sitt Skinn; men efter han derjemte med sin kckhet war wrdig til den stora Nd, som han af sin Furste tnt, s hade Afwunden Rf-swantzar och rne-tasslare tilredz, som brackte honom i Ond. Sedan giorde han sig til en rlig Riddare af gammal stmma, och tnckte at, jemte sin egen Skickelighet, bli lskad och hulpen fr sina delmodiga Fder skull; men Afwunden giorde anfall p honom med knapar och sldder, som wille frtrampa honom derfre, at han kommit af wackert Folck. Sedan frestade han twert om, at uprinna af godt hrligt Ofrlse Folck, och genom Dygd och frgd binda ridderlig Skild p sin wrdiga Arm, samt beklda anseenlig tienst; Men Afwunden war intet sehn, at begrina hans Hrkomst och tadla hans upfrande. Hrp kldde han sig i Prst-Kappan, och war en efterdmelig Man i lra och lefwerne: Grundsprk, Controversier, Kyrkio-Historier och hela den Orthodoxiska Theologien hade han p sina Fingrar; Men effter han fwergick s mnga af sina Medbrder i Lrdom, och dessutan hade wackra Inkomster, s utropade Afwunden honom fr en sna eller en Pfwe. Sedermera blef han Soldat, och kldde som en annan Hercules, blodig Skiorta fr Fderneslandet, men det war lika nr: Enr han, fwertckt med ridderligt Stofft och heder p terkomsten frn sina Segrar, wntade frnijelse, s satte Afwunden honom i lika anseende med Poikar, som wid Spis-Elden med
#A166 Chocolat-Tassen i handen trotzade Carlar och Eugenier i fllt. N, tnckte han, jag wil taga mig ngon hwila, satte sig s ned p landet och upbrukade sitt Godz; men Afwunden sttte i Basun, at han war en Adelig Lathund. Hrefter antog han skapnad af en hederlig Fru, et Mnster fr wrt Fruentimmer, en kysk Deijelighet, en belefwad Hushllerska, sin Mans hgra Hand och sitt Husfolks Hopp, men Afwunden utropade henne, genom de swartsiuka qwinliga Tungor, fr et otckt, argt och gement stycke, derfre at de intet kunde wara s beskiedeliga, som hon. Yttermera gick han in i en Rik Mans Kropp, hwars Hushld brackte rundelig Frtienst fr Winhandlare, Byggmstare, Bryggare, Slacktare, Bagare och alla skren: De stora ansgo honom hgt, de sm skte hans Gunst och alla nskade bli hans Arfwingar: man talade intet i hans Hus, utan genom Ducater, Riksdaler och dubbla Caroliner; Sex styfrar woro de minsta Orden; Men Afwunden flgde honom i hl och hamn, och tog alla tilfllen i akt, at f milka hans feta Penninge-Koor. Widare frwandlade han sig i en lrd Man, som med sin fruktbrande Wettenskap brackte Academier, Gymnasier, och Scholar i stor frgd, prydde ungdomen med nyttig lrdom, och war i Landet s god som Ungdomens utlndske Resor; men Afwunden uphitzade mot honom hans medtflare, som alt omkring utsdde Misstankar, at han hyste farliga Satzer. Derp lade han sig p frtreffeligt Bibliotheque och curieuse Samlingar, som borde anses fr Landzens Klenoder; men Afwunden afskildrade honom genom de orkelsa junckrar, som en Wurm och Grillfngare. Sedan idkade han snillebragder, gagnade och roade alla med sina qwicka
#A167 pfund; men Oxarne blade p honom genom Afwundens drifft, och utdmde honom som en tok. Derefter blef han Jurist och s frfaren i Processer, at jag tror han kunde skaffa rtt der ingen rtt war: Han war en tid de wlmendes dagelige Gst och de ndstltes Fader; men Afwunden brakte honom snart nog i Miss-Credit, s at en i Tingstugan altid sofwande Nmde-Mann blef mera betrodd, n han. Derp blef han Medicus och giorde lyckeliga Curer, men Gud wet, man kan i den Konsten intet altid wara sker om Lif och dd, Hlsa och Kranckhet; derfre krnte Afwunden honom hastigt til Qwacksalware, och hela Staden gaf ett terskallande Bifall. Han bd och til at bli en ofrliklig Rijtmstare, Mlare, Bildare, Musicus, ja mngfalt Konstnr; Men Afwunden gaf honom altid Mster-Bref som t en Bnhs. Han fretog sig ock, at bli en snll och ofrtruten Bergs-Man, som {t en} p winst och frlust uptog Rikedomar ur jorden, och wgade sin Egendom icke mindre fr andras, n eget gagn; Men Afwunden gnagde p honom wid dess minsta rrelser, och hindrade wid alla tilfllen hans granlaga wrck. Sedan skapade han sig til en hrlig Kipman, som med flit, frsicktighet och bekymmer, utan skinnande, brukade eget Frlag, at drifwa sin handel til Rikzens stora frdel och heder. Han giorde mer: Han bidrog til Manufacturers och Handtwrcks frkofring, han wille hielpa landet ur frmmandes trldom, och laga at Handelen kunde st p sina egna Ben; Men igenom Krmares och
#A168 Commissionairers swalg, utgnall Afwunden honom i alla Winklar, ssom en egennyttig Frslags-makare, hwilken med sina Drskaper wille blott rikta sin egen Pung. S snart han pbegynte ngot fr det allmnna nyttigt Wrck, s giorde Afwunden s mycket, at hans Landzmn icke allenast intet wille hielpan, utan aldeles stielpan. Ytterligare, slog han sig til Handtwrkare, blef god Borgare, som nrde sig med hran, och en starck fiende mot liugande, skafwande och bedragande, s at man hos honom fick bsta arbetet fr lindrigaste kpet; men Afwunden utgiorde alla hans likar, hwilka hackade p honom natt och dag, som Skator kring en Hk. Hwad r detta, sade den stackars Diefwulen: Mn jag intet fr bli i fred, om jag blir Drng eller Bonde? Han giorde s: Han war beskiedelig p deras stt i hgsta mtton; men ju bttre han war, ju mer dref Afwunden Lymlarna och Fnaden at skrla p honom. Han fohr derfre tilbaka neder i Afgrunden, och berttade huru flitig och effterhngsen Afwunden wiste sig i det Landet, som han war skickad til, swrjandes dyrligen, at han lg i hwart hl. (Fr min del tror jag denna Berttelsen, och at fwen denna Lasten mst skadat Swerige i alla tider.) Den underjordiska Tyrannen och hela det swarta Riket, bermde sin kra Bror Afwund, med Frgde-Rop, at det gaf genliud i de swafwelbrinnande strander. Man sger at hela Tartarus drack hans skl, och at {smdieflarne} [sm Dieflarne] dansade la folie d'Espagne til hans hra.
	Nu gifwer jag dig {til at betnka} [at betnckia], min Lsare, huru anstndigt det r, at den stora Gudens belte skal hysa den
#A169
	Last, som frgdar Helwetit och oroar samwetet. Om n alla woro afwundsiuka, s lt tminstone du denna nedriga och gemena Byelsen intet behrska ditt Sinne.

#A170
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXIV.
	Min Herr Argus.
	Hos fljande {verser} [Versar] har jag fuller mrckt fr detta wara i tskilligas hnder; men som de synas frtiena, at allmnt blifva bekante, eller tminstone Ehr, min Herre, meddelade, som s ofta med det allmnna talar, s har jag dem welat Eder tilskicka och frblifwer etc.
	I Stallet hafwer nyss en slantig Pelle gtt,
	Och skitt en wacker Hst, som frmst af alla sttt,
	En Hingst af Spanska Drckten,
	Han fick sitt Foder jmt, sin putzning och sin ans,
	Han blnckte, som en Sol, med gnggan och med dans
	Hgfrdig liksom slckten.
	En gng, nr Pelle gaf sin Kamp en bitter slng,
	{sad'} [Sad] han: Jag r wist god, som thl en sdan Drng
	Med otck Hud och luggar,
	n swrjer han p mig, n nskar han sin dd,
	n lappar han sin Rck, n stil han {mglat} [mglot] Brd,
	Hwarp han altid tuggar.
#A171
	Skal jag som r s skin, ha s fracktlig Slaf?
	Han r, min sann, ey wrd at ta af min draf,
	Men st i snans stlle.
	Hwad hnde? Pelle slt sin tienst i laga tid,
	Han gde knapt en Fyrk, men Lyckan war s blid
	Och wnde sig til Plle:
	Frst blef han Tull-Betint, sen Tullnr, Inspector,
	Sen Sterbhus-Cammerer, sen Adel, prcktig, stor,
	Herr Petrus blef s stinner,
	S rik och mktig, at han kndes knapt ign,
	Hwar man i staden wil strax gerna bli hans wn,
	Hans Tunna stndigt rinner.
	Men Hsten deremot blef gammal, mager, fuhl,
	Gick tienstls utan tak och snugga' fram mot Juhl,
	D har han detta Sprkat:
	Hr skal jag utan trst p gidzel-hgen g,
	Och Pelle skal s {wll} [wl] med Barn och Hustru m,
	Som har min Krubba mkat.
	S mycket har jag nu p gammal lder lrt,
	At ey frakta Folck: Det nu syns ringa wrdt,
	Kan hijas up til hra.
	Den kan wl Doctor bli, som nu med snan gr,
	Den nu Sexterner skref, kan innom 10 hr
	F Hermlins Hatten bra.
	Nr jag nyligen gaf Herr Ehrenmenvet detta mig tilsnde Bref, spatserade han tillika med Herr Hiernbrott och Herr Patriot ut t Diurgrden, at i akt taga den wackra tidens nalkande. Lyckan har intet stort at bestlla med de Frnufftiga, sade
#A172 Herr Ehrenmenvet: Jag har knt tw hga Mn, som p olika stt upstigit p hrans Trappa: Den ena war intet annat, n en grann Kldning och en blnkande Figure. Den andra andades intet annat n Wishet och Frnufft. Den ena kom genom en obetncksam Patron in i Riks-Sysslorne. Den andra genom sitt Wett och omistelighet. Den ena fick lyckeligit Giffterml genom en slump eller en lyckelig Natt. Den andra genom sin rbara Frsicktighet. Den enas hgsta konst war at gida sig. Den andra swettades fr Rikzens tienst bde inoch utrikes. Den ena war nu i Nd, nu i Ond, nu i tienst, nu afsatt, ja hans lopp war likt en liten Sten, som jag sparkar hit och dit med foten. Den andra deremot gick liksom Plogen nda fram, och skar igenom, at Stofft och Mull mste p sidorne undan, tils hans ker war frdig. Den ena war altid bekymrad om sin oskra Werld, och stedze p Kn med Trar i gonen at tilbedia Hennes Nde Lyckan. Den andra war altid glad och sker, med handen om Syslan och hiertat til Gud. Den ena fick sin sidsta hga bestllning i sdan owisshet, at han intet wiste om detta hga Budet wille kasta honom i Fngelse, eller gira honom til Pfwe. Den andra fick intet annat, n det han wntade sig {lngt} [lng] tid frut. Begge lyfftes de sledes p lyckans Wingar; Dock med den tskilnad, at den ena tumlade neder tio eller tolf gnger och blef ter af Lyckan uptagen; men den andra hade tyglar p den goda Frun och satt fast i Sadlen. Hwilken br nu heta Lyckelig af desse? Den frra, utan twifwel; ty Lyckan war hans Drottning, men fr den andra war hon en Trlinna: Hon hade icke ett Ord at sija fwer denna Bissen som allenast blef belnt fr sina Frtienster.
#A173
	Med alt detta hwlfde mina Auctorers Samtahl derp ut, at skra steg och utmtna Mtt i wr wandring och wandel ro all den lycka, som ett Frnufftigt och delt Sinne kan begra. Kostelig Mat fr Herr Hiernbrott, som d war {Peripateticus} [Peripatheticus] och en wandrande wjs! Jag undrar sade han p den, som gir Rkning p ngot {owisst} [owist]. Aldrig gr den sin gilla gng effter den Hel. Skriffts och frnufftets lius, som stdze lefwer emellan lyckans och olyckans Hopp och fruchtan. Wi ha hr i Landet s mnga Blind-Bckar, at jag intet undrar, om den ena lper omkull den andra: Mngen Vngkarl af mindre inkomst n jag, hller sig s stolt, som 30 Frlse-Bnder stodo under hans befhl, ty sedan han p ett par {wekor} [weckor] tit och druckit up sin ln, stryker han sig om Munnen med det sta Hoppet, at en rik Brud skall betala laget. Ah ja! det r mycket ltt giort; Han str i gild til Hakan, och wet ingen annan at draga wxel p n p Lyckan. Lyligt sinne! Det wet intet antingen det skal stadna i en rik wlmga eller p {gillstugan} [Gill-Stugan]. Mngen frer stor Stat, i mening, at dermed gira sig frnma wnner ock bli befordrad til en fet bestllning, som skall uprtta dess frfallna Hushllning; Men kanskie, medan Grset gror, dr Mrren. Somliga kan jag med frundran lee t: De wga icke allenast alt det de ga, utan ock alt det de kunna f lna, i Hopp af den winst, som de sig af et Korteller Trning-Spel twehugse frmoda. Frtwiflade Tanckar! Kunna de intet rra Himlarne, s willa de tminstone hlsa p afgrunden. De tras wl
#A174 ock flla innerliga suckar til Gud, at Spel-Lyckan mtte hwlfwa p deras sida, liksom Gud omedelbarare rrde Trningen, Kortbladet etc. n den Kppen jag nu kastar ifrn mig. Jag r intet emot Spel: De kunna menlst brukas til wr roo: Men intet thl jag, at man derp wgar mer n man utan srdeles skada kan mista.
	Effter I tahlen om Spel- och Lott-Lyckan, sade Herr Patriot, will jag frga om I ngot insatt i General Tull-Arrende-Societetens Lotterie, som i desse dagarne skall dragas. Ja, swarade Herr Ehrenmenvet. Lycka til, sade Herr Patriot; Sdant lrer icke komma under Ehr skarpa dom angende byggandet p osker Grund, ty det jag har insatt, har skiedt til Publici bsta ock icke s srdeles i frwntan p min winst. Winner jag ngot, {s} r det wl, hwar icke, s lrer jag icke stort frlora. P hwad stt hafwen I tagit Lotter til Publici bsta, frgade Herr Hiernbrott? Jo, sade wr Borgare, sdane Lotterier ro ganska nyttige fr en Republique, och om jag intet hade insatt, och alla warit af samma sinne, s hade alla Lotterne blifwit blinda:
	Men man br i akt taga, at de wl ock ntt inrttas, at de utan flrd dragas, at man intet i frstone tager alt fr stort til, at man intet fr bittida utstter dragningen och sedan drijer lngt fwer tiden, etc. fr hwilcket sidsta man kunde finna p tskilliga medel, til Exempel p det intet alla som rna insttia, mga drija och lura p hwad det lider, kunde man uphitta fr dem ngon frmn, som frst skyndade, med
#A175 mera. Jag har hrt ngra intet willja, at Lotterier skola hr inrttas, fast n stora Pengar g ut i frmmande Lotterier, frebrendes oss den ndring, som r giord i frsta inrtningen, effter det frsta intet blef complett: Men mnga Lotterier utom Landz ha fwen gtt tilbakars fr samma orsak. Dock en del kan intet hlla sig ifrn, at gnaga p alt hwad wi fretaga i Swerige, antingen deras tadel nu skier af drskap eller wissa afsikter. Lotterier til Publici gagn, som detta Societetens, eller ad pios usus inrttade, ro de bsta: Det giorde mig s godt, nr jag hrde med hwad upst och Frstnd man fwen sdant inrttat i Lund i Skne, at jag ocks ditsatte en hop lotter, och nskar at hwar Magistrat i de strre stder wille i dyml efterfllia s bermmeliga fit. Sedan detta wrt lotterie r dragit, r tid at profitera af lgenheten, ty mnga upmuntras deraf, at ngra winna. fwerheten lrer d utan twifwel kasta uplyste gon p huru dermed tilgr, at dess credit eij frdrfwas genom kladderi etc. Ty genom et frstndigt Lotterie har Publicum ltt tilgng til Penningar och hos Private frorsakas deraf roulering p et stt som intet betungar myckenheten, men kan anseenligen hilpa ngra. Frmmande Pengar kunna dermed jmwl dragas in i Landet.
	Venedig, som jag wrdar fr en den klokaste Republique, fast jag intet r Stats-Man, har frst med efftertryck hmtat detta nyttiga bruket ur lderdomen, och wunnit derigenom otroliga summor. Der har Lotterier kommit s wida, at om en Privat med frdel will mista en kostbar gendom, hwars
#A176 frslliande woro honom elliest swrt, anmlar han sig derom hos Rdet, som honom sdant emot en wiss afgifft tilstdier. I Engeland, nr Parlamentet 1694 war rdlst om Penningar, trffades til all lycka det rdet, at man inrttade ett Lotterie af en million Pund sterl. som deltes i 100000 Lotter, hwar lott til 10 Pund, och blef det icke allenast {complett} [complet], utan man mste sen frka det til 200000 Pund. Deraf fick Konungen en anseenlig summa tilsammans, ty fr Winsterne fingo de winnande interessen i wissa hr a 10 proCent, men Capitalet behllt han til sin frndenhet. Hollndarne ha indragit stora Capitaler genom Lotterier: {1695} [1696] inrttades et til en begynnelse i Amersfort, hwaraf staden profiterade fwer 30000 Gyllen, och sedan hafwa Lotterier i Holland blifwit s allmnne, at ganska f lra funnitz i Landet som icke dermed frkt sin lycka. Nr jag i ungdomen war t Franckrike, mins jag ett Lotterie i Rouen a 35000 Louis d'or. I Bourdeaux, I Troyes, {i} Lion ha sdane blifwit inrttade af stora Summor. Hamburg giorde ett Lotterie til sitt wrck- och Tuckthusupbyggande af 15000 Lotter. Leipsig, et fr de Fattiga a 24000 Rixdaler. Lbeck et af 150000 mark til S. Ann fattig- och arbetshus. I Dantzig inrttades et af 35 Tunnor Guld; ja, otaliga Lotterier ha p dessa och flera orter blifwit med nytta dragne, och huru angelgne alla Republiquer om dem warit, ser man deraf, at de inventerat allehanda Planer, at gira wrcket smakeligt fr frmmande.
	Mina Frmn frgade mig, hwad jag mente om Lotteriet? Jag menar alt det I menen, sade jag: Jag winner med den, som winner den strsta Lotten, och jag stryker p Foten
#A177 med den, som fr intet. Jag tager altid dehl i allas delar i wrt Fdernes-Land, och biuder derigenom til at {intet} [inte] wara interesserad. Men det rder jag mina Lsare, som hruti ha insatt, at de intet gira rkning p de stora Lotter, som Kringen p profiten af sina gg, dem hon strax slpte i Golfwet. Och at, antingen de winna eller intet, de ro frngde. Jag nskar Ehr ingen lycka, mina Landzmn, jag nskar Ehr Wett och Frsichtighet i all ting, och srdeles Frnijsamhet, bde i detta och andra ml. En gammal hndelse rinner mig hrwid i hgen: Jupiters Apa hrde huru de oroliga Menniskiorne altid skreko p Gudarne och aldrig woro ngde, derfre tnckte hon finna p rd, hopskrapade i Himmelen alla slags frmner och inrttade ned p Jorden ett Lotterie: Tiden kom, man drog: Fruentimmer fingo tystltighet, Commissionairer egna frlag, neij hll! hwart br detta till wgs? Ministrar fingo tysthet, rtta Kipmn sker handel, Fruentimmer togo hellre skinhet och wlde fwer manliga hirtan, Commissionairer kastades i goda dagar etc. etc. Somliga fingo Cronor och enewlden, somliga drpeliga tienster, somliga stora godelar, somliga Wltalighet, somliga Hg fdzel etc. Jag mins eij alt. Men Apan gaf dem Smr utan Brd, ty ingen fick frnijsamhet. Man skal ock altid see, at Ingen r gerna ngd med sin Lott.

#A178
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXV.
	Enda ro och enda Oro i Lifwet, du klara och ma gnesten, grannlaga smak, qwickaste ron-Hinna, lefwande luckt och finaste knsel, med et Ord: Samwete, i dag wil jag tala om dig (understundom alwar och understundom skimt, min Lsare.)
	Jag gick fr en tid sedan omkring i en stor Stad, hwars Hus icke woro lika de nu brukeliga, utan lngt kostbarare: Wra Kongeliga Slott, med alt sitt anseende, woro emot dessa, hwad Konstbygnad angr, smre n Torp, ja Versailler och Escurialer spisade deremot lngt mindre n Trosa, Grenna eller sthammar, mot Paris, London eller Rom. De syntes upbygde af den frnmsta Byggmstare, och frtiena Namn af Andelige Tempel. Den minsta Delen af hwart och et Hus war ett {msterstycke} [Mstarstycke], som satte alla wisa och Naturkunniga i frundran: Man behfde intet mer n taga Fnstren til bewis, at Byggmstaren hade skapat Himmel och jord, och {woro} [war] nu hela Werldens bibehllare. Korteligen: De woro {befwande inwnningar} [lefwande wningar]. De hade til garne intet blifwit slde utan skinckte. Du kan wl tnka, min Lsare, hwad
#A179 intryckning detta skdandet giorde hos mig, och at jag nskade det s stora Herrskaper mtte hr bo, som Husen woro dyrbare til; men ack, jag befann, at msta delen woro uthyrde til gement Pack, som skulle bo i Afgrunden och icke dr, om jag fingo rda. Ny-modiga Gster; Egennytta, dumhet, hgfrd, afwund, Wllust etc. Ja ingen last, menar jag, fins i de diup-swarta Boningar, som icke der hade fritt hemwist. Men deras hemwist hade nd warit friare, om icke fwerherren, som icke thl at sdant fllie skal bebo sina bygnader, hade i hwart och et Hus lemnat en sin Hofmstarinna, icke allenast til at bewaka sin fwerrtt, utan ock at hlla Husen rena frn andra n dess rtta Agare. Denna Frun hette Samwete, och war af s snrrtt begrep, s skarp Syn och s spd knsel, at lasterne giorde i Huset icke det minsta buller, frr n hon mrckte det, sg det och knde det med sweda: deras sorlande giorde henne s ondt, som det giorde dem godt. Aldrig frr mrkte hon ngon af desse Gsterne wara inkommen, n hon lt piska ut den samma, hals fwer Hufwud. Kckt mane.r til at emottaga sdant sldder! Jag nskar at de altid hade en sdan undfgnad. Understundom hnde, a deras myckenhet war henDne fr starck, och d satte hennes qwal hela Huset i bfwan. Hon och {byggnaden} [bygnaden] rkade d i mkeligit tilstnd, om icke fwerherren kommo henne til hielp. Men wiste hon et, s wiste de et annat: de woro lika de, som plga chicanera i wra processer, hwilka hitta p rd och nya rnkor, fast lagen woro aldrig s klar. De sgo sig utwg, som wra prlsiuka trnga sig in i
#A180 fwerflden twrt igenom yppighetz Frordningars grdsgrd. Hr p huru de giorde.
	I Staden wanckade tre Personer omkring: En Herre, en Fru, och deras gamla {laquaij} [Laquey], som war Fahr t alla Lasterne. Skulle jag beskrifwa dig denne Herren, min Lsare, s blefwo jag bde ledsam och frfrlig. Jag lemnar hans afmlning och bestridande til wrt Prsterskap och sijer med et ord at det war Hin Onde. Frun war Prcktig, Dijelig, Stolt och smickeracktig: Hon kallades Wrlden och den trogna Drngen war gamla Adam. Desse ha gtt p denna orten frn hedenhs, ja lngre tilbakars, beskdat Husen och grundat p, huru de mtte bli deras ewrdeliga gare, hwartil de ha betient sig af lasterne, som i denna staden ro trogne Tomt-Mysingar. S snart nu Samwetet krde ut ngot af dessa Spken, sprng det {strax} [straxt] til sin Fahr och hans Herrskap at klaga. De lutade sina Hufwud tilsamman, och gamla Adam fick lof at {raisonnera} [raisonera] med: det r ingen konst, ty han sannar altid med, hwad hans Herre sger frut. (S {raisonnera} [raisonera] wl flera, n drngar, i wra dagar), Hin Onde {fann} [fan] p det grepet, at sfwa, frblinda eller frhrda Samwetet, p det Tomt-mysingarne mtte f glammas i huset, som de wille, och sen skaffa det i hans hnder. Huru de wrkstlla det frsta, neml. at sfwa Frun, wil jag nu allenast omtala: Wrlden besker henne i all sin putz och prakt, frer til henne flera skinker, n den Abyssiniska Drottningen til k. Salomon, och meublerar hennes hus med sitt glindrande Intet, bde utan och innan. Hon winner frst
#A181 med sin smickran s mycket, at Samwetet lgger sig p en kostbar och miuk sng med waggftter och skerhetz bolster, som hon frskrifwit frn de Stygiska yar. (Jag wet intet af hwad slags Krmare hon betienar sig til dess frskrifwande, men ingen Tull betalar hon derfre.) nd r Samwetet oroligt och fr liksom ryckningar d och d, wid lasternes dn; Men gamla Adam r d tilredz med sin spel-redskap, (ty han har lrt ett slags lfwe-Dans, som {bringar} [bringer] Samwetet at sofwa) hwarmed han icke allenast gir henne liumhrd, utan ock smntung. Men nd r Samwetet intet tillfredz, utan wcker til, liksom bfwande, wid det minsta buller; Derfre kommer sluteligen Hin Onde in i ngla-liknelse, stter sig wid Sngen och talar som en Doctor: Jag har swrt {fre} [fr], at hrma hans wltalighet, men jag wet, at han brukar kittlande Frestllningar, at fwertyga denna Frun, huru frnijsamt detta lifwet leder stora Landzwgen t Himmelen, fast n alla Laster skulle fllia med. n uphijer han henne som enda Drottningen fwer sitt hus, twiflandes om nnsin ngon fwerkonung r til, och n afbildar han denna fwerherren, om nteligen en sdan skulle gifwas, s {fwermtton} [fwermttan] ndig, at han lter henne gira hwad hon will, ware sig mot eller med dess hra, {utan at derfre minska sin krlek}; wlklingande Sagor och Exempel sparar han intet om dem som ha rest med Wagn och Hstar in i Saligheten, eller stigit ur Rfware-Kulan in i Paradiset. Af alt sdant somnar Samwetet, och gamla Adam waggar: Han r s bestllsam, den Lymmelen, och rdd at hon skal wakna, at han siunger sina wagg-wisor med hel tyst liud, och somnar
#A182 hon derfre s hrt in, at hwar smn kan rcka mnga hr bortt; Dock mste man weta, at Samwetet ofta har waknat med sdan Frskrckelse, nr Himla-Lagens skewiggar nedslagit, at det fallit i Raserie; Frtwiflan har intagit des Rum, trampat det under Ftterna, och satt Huset i Brand. Dden har ock ofta kastat Huset omkull, innan Samwetet waknat, och begrafwit det i samma frderf, ja jag kan aldrig sija i hwad oskert tilstnd huset r, s lnge denna Frun sofwer. Gamla Adam stter en af sina Bytingar, Lasterne, til at wagga, och gr s med sitt Herrskap, Hus frn Hus, hwarest de p samma stt sfwa Samweten. Altid lmnas en hufwudlast qwar i hwar {byggning} [Bygning], som skal wara Husbonde och swara fr bordndan:
	I en frnm Persons hus, hrde jag wid lyssnandet, huru Samwetet halfwaket qwillade, men gamla Adam war d tilstdes, {och} [som] med bttre Rst n klckare p landet, sng henne ter i smn med den wisan: Himlen br ju fr de stora mer frsyn, n fr de sm, Ser med dem igenom Finger, som i hrans Mantel g; etc.
	I detta Huset prsiderade Egennyttan (fast jag wl sg henne sen i andra Hus, n i de frnma) och Falskheten satt med sina syskon i ring, at fwa sig i wnligit Tahl. I ett Hus, som man sade hra en Adelsman til, gingo Hgfrd och Okunnighet af och an, pratandes om Stats-Saker. I en Favorits Hus, lg Afguda-dyrkan p Kn med Rkwrk i
#A183 handen: Et tokugt hopp stod ocks pckandes i en wr, och satte Ktt til arm. I ngra Domares och lagskande Parters Hus gingo Chicane, Lnde-giller och Lag-blindning med hwar sin wiktskl i Nfwen, mycket syssle-satte, at wga Winst i stellet fr rtt. Hos en Krigsbuss sprungo swordom, lsacktighet och fwerdd fwer Bord och Bnkar, hllandes s faseligt wsende, at jag tilstr, Samwetet sof hrt, som intet waknade. I Qwinno-Piltars och en del Fruentimmers Sahlar dansade Dumhet, Kttia, Lttia och flttia dubbel Menet. I en andelig Mans Cammare, satt wltaligheten som en Papegoija i en Bur, och Madame Skrymtan lrde henne Prata: Girugheten stod brede wid ock log. I Sahlen hos en Lek-Man lupo Lnde-Rkning, Mutor, ja hela Snlhetz-Packet och lekte tw sl den tredie. I ngra granna Ynglingars Hus, hll Obndigheten med sina liderliga Brder sdant stim, at stackars Herr Bokwett, som rkade in i frmaket, blef af dem {uplagd fr en stut} [handterad som en Schol-PoikeC?]. Hos ngra handlande sg jag falsk wickt och mtt, samt Lurendreyerie, spela {Vorkehren} [Verkehren], och winna Pengar af alla godtrogna, som de kunde f narra in. Et slags okta Credit skinckte i Glasen fr dem och sng hl-Wisor. I ngre Hus, som hrde Frlse-gare, Husfder och Matmdrar til, syntes Obillighet och Grymhet rida fram och tilbakars p garens fattiga underhafwande, och handtera dem wrre n skiutz-Hstar. Hos Betienter och Tienste-Folck deremot, satt Olydnan i Lag med Dags-Tiufwen och spelte Kort. Jag mins ey alt, men i alla sdane Byggningar lg Samwetet i diup smn, och ingen ting
#A184 utan srdeles Himla-Dunder kunde upwckat. Jag fann likwl ngra lefwande Wningar, hwarest Samwetet hlt sig waket, och man sg med Nye at desse hade en dubbel Glantz, nr den sanna Solen kastade p dem sina strlar. At ju laster och orkneliga swagheter anwnde, genom sina intriguerande Patroner, all flit at f komma in, nekar jag icke, ja de hade ock, nr Samwetet af tunghet rkade {til} at insomna, lnga stunderne fritt insteg; (ty hwem r wl synda-ls? Den som ibland oss kan wisa mig en ngel i ktt, wil Jag hlla fr den yppersta af mina motstndare) men s wahrade dock deras Gstebud hwargng intet lnge, frn de blefwo utkrde.
	Men huru lrer wl detta Arket taga lag? Argus r skrckelig torr, lrer man sija, faselig Theologisk och s diup, at intet mnga frst honom i Dag. Jag wntade mig detta, nr Arket fddes: s snart en sida war frdig, hlt jag Pennan tilredz, at stryka fwer et helt Blad. Jag war i s obesluteligit tilstnd, som en Flicka, nr hon har tw Friare, en alwarsam och rik Gubbe, samt en Glttig och Fattig Yngling. Om jag winner hrmed ngra f frnuftiga Lsare, s tappar jag all den andra legionen, som lskar at lee. Dock, tnckte jag, jag r ngd om ngra lsa mit Ark med betnkande, och at det nd p ngot stlle kan gira Upbyggelse. Det woro intet skimt, min Lsare, om Samwetet hade wakna gon fwer alt. Ack, huru roligt det d woro at lefwa! wrt omgnge woro oss d en {lustgrd} [Luste-Grd], och den ena gingo i skert bete p den andras ng: wr Herde och wr Herdinna,
#A185 FREDRIC och ULRICA, skulle med hiertelig Gldie rkna sina Lamb, och sielfwa fwerherden skulle bli kr i wr menlshet.
	Wid detta tilflle wil jag bertta, at jag hwar {Weka} [Wecka] finner fr mig en stor hop Bref, som jmra sig fwer wissa sofwande Samweten wid Domstolarne, bedia mig antaga deras Saker och hielpa dem i enskylte angelgenheter. Men hwad har Argus at gira med private ml? Hwar och en mbetzman swarar fr sig, och jag hller mig innom Sedolrans skranckor.
	Herr Gyllenbalance lrer och frst sin sak bttre, n at dma utan begge Parternes hrande, eller yttra sig i de ml, som intet honom utan wederbrande Domare ang. Fr min Del hoppas jag, at Domaren r betnksammare, n at han lter sitt Samwete insfwas. Mitt Ark lrer ha pmint bde honom och flera derom.

#A186
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXVI.
	Ney, min hrliga Schneider, detta gr intet an. Ett och annat litet Tryckfel kan thlas, nr Lsaren kan rtta det sielf; Men at mina Arck {bli} [blifwa] s wanskapade, som det sidsta, lider jag ingalunda. Min Galla kan nstan uprras, nr ogena Mstrare frtyda mina oskyldigaste utltelser, oansedt de effter min willia st tryckte; (fast jag intet nekar, at ju mitt wrck har sina fehl) men huru bestrt, menen I, jag icke blir, nr jag ser, at wra dummaste Hirnar ha skil til at hlla mig fr en obegripelig Wurm? Tron I wl det blir roligt, at hra sielfwa Okunnigheten, i ngon prydd och pudrad stod, med segersng qwda desse Orden, eller s bortt: Rttnu skrifwer Argus, den Token, det hwarken han eller andra frst. Eller hwad tron I, min k. Boktryckare? Blir icke det behageligit fr mig, at mina Hcklare, mina Moralers mnen f s skarpa Wapn emot mig? Blir icke det nijsamt at hra ngon billig Lsare willa gerna frswara mig, men intet kunna, utan bli fwerwunnen af mina Fiender? Blir icke det lustigt, at see ngon enfaldig och god Karl fiska i dessa Tryckfelen, efter ngon diup och frborgad mening, men nd ingen finna? Menen I wl, at jag r ngon af de gamla Auctorerne, som lefwat fr 1 eller 2000 hr sedan?
#A187 Ney, stor tskilnad: Deras Ord ha wunnit Frlse-Rttighet, men mina anses fr Landstrykare: Nr ngon obegripelighet influtit i deras Arbeten, s ha de Lrde antagit henne fr godt Mynt, trodt at sdane Mn aldrig kunnat fela, tillgnat henne ngot fwernaturligit innehll, tagit sitt frnuft fngit under frundrans Lydna, gifwit orden den Uttydelse, som de gamla Scribenterne, de goda Homerer, Platoner, Stagiriter, Pindarer etc. etc. aldrig sielfwa kunnat lukta til, och sledes fr allting frlst desse hedrade Gubbarne frn det tadel och tlije, som deras wrk, kan hnda, utan desse sina mhiertade beskyddare, frtient; men sij jag, k. Schneider, (det weten I s wl som jag) jag har intet mnga sdane Uttydare: hwad mstadelen mina Domare, kunna gira wrre, intet gira de bttre: de byta mig gierna Tupp i spd kyckling och Tiur i nyburen Kalf; n finner en Stats-Man uti mig et crimen lsi status, n trffar ett Fruentimmer et crimen ls virginitatis, n snappar en Jurist up et crimen ls legis, n rkar en Lrd p et crimen ls Academi, n mter en Krmare ut et crimen ls fidei i mina Ark, der jag icke mer tnkt p sdant, n en prktig Flicka lrer tnka p de 5 Hufwudstycken i Catechesen, nr hon str fr sin Spegel. Nog har jag frnufftigt Folk, som gynna och uttyda mitt wrk bttre, n jag sielf tycker mig frtiena; ja jag har goda Omdmmen bland de nedrigare, s at den som intet mer frstr, kan tminstone sija: GUD wet hwad de willa den der Argus, han skal ju wara som han heter, han br wara Arger? men om min Boktryckare s utspkar mig, som p
#A188 et par stllen i sidsta Arket, s lrer jag st mig sltt. Ja, k. Schneider, I kunnen dermed stlla bde mig och Ehr sielf illa ut: I kunnen likwl intet klaga, at ju mitt wrk har wacker afgng: tnck huru mnga af wra Boktryckare jmra sig, at lrda Arbeten och wltitlade Bcker ligga dem til last! Bcker, fr hwilka s mnga ha swettat, bli intet kpte, utan mste under namn af dda Capitaler ligga i {wrrne} [wrerne], och sucka fwer sina alstrares mda. Jag har sedt Strutar i Kryddboderne af Nijsamme Samtal, Oskyldig Mhlroo, som med sdan Lrdom war utarbetad, hinde intet lngre n till frsta anrttningen. Otrolige Nya Tidningar blefwo knapt trodde. Konstige frestlningar om Wampyrer, Saltzburgare, Solwisare i hnderne och (Gud wet) alla Rareteter i Staden, ha blifwit bortkastade sedan ngra dem lsit. Jag bringar Ehr allenast ett litet Ark hwar wecka, och Ehr myntkatt, sger man, skall gira sina goda mhl. Hr man p huru mitt sidsta Ark r tilpyntat: I stllet fr alfwar han I satt rawla. I hwad Schibolet eller Swnsk Orda-Bok han I sedt detta? Eller menen I, at mina Lsare ro Orientaler, som lsa t wnster? Ney tro mig, de weta wl huru de lsa. I andra ml kunna wi ha ngra Judar, men icke derutinnan, den minsta Tull-Skrifware wet at lsa Dalern fr ret och ret fr Halfren, s framt icke de senare skulle finnas beqwmlige fr hans pung: D r det en annan sak: D kan han lsa sm-plcket frst. Nog ha wi {dessutan} [des utan] mnga som lsa bak fram, ja som alt fr gerna taga de lag-grannaste Saker p galna ndan; Men han I hafft afsikt derp? Wiste jag det, s bortlade jag min Critique-fieder och lmnade Ehr min tienst. Det kunde jag ltt gira, ty hon btar mig {intet stort: } [aldeles
#A189 intet.] Jag har hwarken kpt eller tilbytt mig henne, derfre kan jag afst henne lika s ngd, som d jag tog henne emot. n mer: Sedan jag i sidsta Arket hade giort min Flit p frsta Sidan, at beskrifwa menniskliga Kroppens Konst-Byggnad, och tnkte nu wackert sluta afbilden {med dessa orden}: Korteligen, de woro Lefwande Wningar, s stten I mig i stellet: Korteligen: De woro Befwande Inwnningar. Hrlig frklaring! Mnne intet mina Adel-Sinte Lsare, ha blifwit Sm-Flate fwer detta Rummet, hela denna Weckan fwer, och intet wetat hwar jag warit hemma? Hwad menen I med bfwande Inwnningar? Sdant mins jag mig sllan ha hrt: Nog har det kunnat hnda, at ngon mbetsman, d Rikzens Stnder fordrat hans frklaring, hafft bfwande Inwnningar. Nog kan en Collegie-Betient, d hans frmn begrt reda fr sm Konst-Grep, ha hafft bfwande Inwnningar. En Poltron, som med sitt Manskap blifwit {commenderad} [commenderat] mot fienden, kan ock ha hafft bfwande Inwnningar. En mkelig Prst, som emot sin willja blir utnmnd at ha Partes i ett Prstemte, kan ha bfwande Inwnningar. En Lymmelaktig, eller otrogen Crono-Betient och Lnsman, kan fr sin alfwarsamma Landzhfdinge ha bfwande Inwnningar. En drng, som fyllt sig om Natten och sfwit om Dagen, kan fr sin strnga Herre ha bfwande Inwnningar, och s widare; Men si sdant r rart, ty den, som i wr tid wet ngot ont med sig, r gerna ofrskimd; Dock huru kommer alt detta fwerens med desse Lefwande Wningar? Sannerligen, Min Boktryckare, jag r s mhn om mina Ord, som en Moder om sina Barn: Om I wnden bakfram eller wanskapen dem, s kan den ifren
#A190 komma p mig, at jag en gng gr in i Ehr Wrckstad, och wnder up nid p alt det jag ser, effter wedergllnings rttens 1 *SS. Far wl, min hrliga Schneider.
	Frlt mig, min Lsare, at jag hittills warit sysle-satt med mitt Hushls-bekymmer. Jag hade fresatt mig i dag at tala om ett slags Credit, som min Boktryckare i mitt nstfrra ark kallat redit, och derigenom til fwentyrs brakt ngon til at draga detta ordet frn redire, och sledes hlla det fr Penninge-Retour, hwarifrn denna Crediten likwl r wida wgnar tskild; men nu lrer mitt tahl derom bli kortare n jag hade rnat:
	Tnk, at Juvenalis fr mer n halfft annat {tusende} [tusend] hr sedan, har sagt, at wra Commissionairers handel str p mkeliga Ftter. Lt nu ngon af dem komma och angripa mig. S sger denna Gamla Auctoren, som i Scaligers tycke fwergick alla frisprkare ock sannsijare:
	S wist man pngar kan utur sitt skrin befalla,
	S wist har man Credit ---
	
Annat sger intet heller jag. I denna Versen min Lsare, ser du all rtt Credits Grund. Den som p annat r bygd, tror jag icke p ett hr.
	Fr kort sedan, d jag war hos Herr Patriot, kom en ung slle in, som fuller sg frisk ock frodig ut, men hade dock en misstnkt upsyn och bligade under lugg. Denna gaf honom med en borgerlig Compliment ett Memorial, som han bad honom frambringa til wederbrlig ort. S snart Gubben det pnat, blef han rd i Synen som Blod, och med
#A191 Eldgaffelen i Handen jagade denna Monsieuren ut fr {Trappen} [Trappan] (Lijligt Ceremoniel. S hitzig r wr Kpman {iblandt} [ibland], ja han r s m om de Saker som ang Riket, at jag tror ingen r mare om sin egen gendom) Jag frgade, hwem det war? Han swarade: Det war en Credit, som plr resa emellan Swerige och andra Orter. Hwad wil han d sade jag? Han will, swarade han, allmnneligen bli frklarad fr kta. H sade jag, om den Token teg dermed, s wiste ingen, at han woro ockta. Eller hwem, menar han, har macht emot lag och Natur, at byta olaglig fdzel i laglig? Jag frgade: Hwi han war s feet? han lefwer friskt, swarade han, ter och dricker: Hans Mat bestr i det ena Rikets Handlandes gifmildhet af Wahror och Kram, t sina fattiga Commissionairer i det andra, p det de altid m hlla dem och alla det landets tilwrkningar i undergifwenhet, hwarwid de ock ha den Frmnen, at de bli af med frlegat Gods, som de, i fall Debitoren skulle bedraga dem, utan stor skada kunna mista. Hans dricka r den hgt lskade Lttian och Hgfrden, at intet willia mda sig med de Medel, som kunde skaffa Riket egen tilgng til egna behof, utan g som Herrar, och lefwa p sina utlndske Drengars Pungar. Det r ett stolt Gstebud, en full Tunna, m du tro, som han intet tmmer s snart, ty jag fruktar, at ju mera han dricker, ju fullare blir hon, och ju mera frgiftar hon Luften, fr den rtta allmnna Handelen. Denna Crediten har stort med-hll hr i landet: Nr man wil begynna det ringaste fr det allmnna nyttigt
#A192 Wrck, s skrikes i Himmelshgd med Klagan, at han kommer til at lida. Ja ljd, tnker jag, lenge nog. Men, sade jag, I msten likwl tilst, at en sdan Credit har sin nytta. Jag lemnar det, sade han, i enskylte ml: fr en och annan Kpman kan han d och d wara frdelaktig, besynnerligen s lenge wi ro i detta tilstndet, d ingen heller kan stta honom fr Hufwudet: Jag kunde sielf af honom betiena mig; Men nr jag talar fr det allmnna, Argus, s gr jag ur mitt Contoir: Jag r d intet mer min egen, jag inbillar mig ga hela Riket. S lrer och hwar rlig Kpman afklda sig sin egen hamn, d han will skirskda det allmnnas tilstnd. Argus, sij du man s i ditt nsta Ark: Skrif, jag will dictera, och tala i gemen om ett land, utan til at nmna hwarken Swerige, Engeland eller Holland:
	En wlmende och frmgen kan snarare f en annans Capital, nr han det stundar, n en fattig (hr, min Lsare: talas intet om den Christeliga krleken och Borgerliga Samhelligheten, som br understdia Nstan, utan at s noga se sig fre.) Skier det {iblandt} [ibland], at ngon, som r uslare p Penningar, n en del Stats-Mn eller Krmare p Nit fr det almnna bsta, fr stor Credit, som man p slutet af hans hederliga banqueroute fr see, s kommer det deraf, at han frstdt at lysa med falsk glantz i godtrognas gon, eller ock r sielfwa Girugheten orsaken dertil; ty den som aldrig tncker at betala, lter sin Creditor gerna stta Avancen med mnga Siffror i Boken. fwen s kan et Land f credit til sin frmn och til sin skada: til ex: nr et Landz kpmn af utlnningar ro knde fr redeliga mn, starka i ryggen, utan winglande, krnlsa Affairer, wderhandel, falska wnningar,
#A193 konstigt remitterande, trac/erande och dylikt Pappers Wrk, d fr Landet credit hos frmmande, och denna r en hrligsak. Jag wet intet om wra bry sig s mycket om detta. Tyst, s nr hade jag skarfwCat: jag wet det wl; men jag will intet sijat, effter man tror, at jag dermed lter utlnningar weta huru med dem r fatt. N, wl an d, jag talar i gemen:
	Deremot har et Land Credit til sin skada, nr det aldrig bekymrar sig om, at kunna sielf frsee sig med de saker, som Konsten skal frsee et Folk med, utan lter andra frskaffa sig sdant. Nr det insft i Lttia och Okunnighet, betalar sin Granne fr alla sina oumgngeliga ndtorffter, smriandes sig om Munnen med sina egennyttigas Smickran, korteligen, nr det r frgtit af sin wlfrd, d blir den winnande parten eller Leweranten ndwndigt Frlagsman, hwilket han gerna gir, ty d hller han den, som sitter i frlusten, uti contribution (Herrar Bruks-Patroner, har icke Herr Patriot rtt? br icke en kck och omistelig smed hos Ehr belasta sig med stor skuld? gifwen I honom icke gerna credit? til hwad nda? at han altid m wara i Edra hnder, och detta r klokt. Sannerligen, en sdan credit r en artig Prst: han wiger Gldenren ihop med glden, och gifwer hela hemgifften t Frlags-Mannen genom et rikt interesse) Sledes mste ett Land, under en sdan gyptisk trldom, sluteligen wanmcktas och upgifwas, om intet Folket fr desto uplystare gon och bttre mod i hirtat. Nu kan man lmpa detta p oss eller andra, det gir mig lika mycket. Det frtryter mig likwl, at Folk, som lta skira sig s dickt, tro nd at de st i obligation fr god credit.

#A194
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXVII.
	Wr Lrda frgade mig i gr, om jag intet kunde rimma och dikta fabler, som sopus, Phdrus, dela Motte och la Fontaine. Han bd til at taga mig p mitt swaga, ty hwem r wl Pot, som icke r swartsiuk om sin skaldekonst? Den Siukan strcker sig til wra mkeligaste rim-brkare: Jag wet intet hwar Jalousien mst wankar, antingen emellan tw skina Fruentimmer eller tw Poter. Jag swarade, at om jag rimmar, s blir det nd bara lappri. N wl sade han, skrif om lappri: Lika godt hwad det r, allenast jag fr see om du har Vers-dren. Sen jag upspnt gonen en stund, utan til at hra fast n man skulle talat aldrig s hrt til mig, diupgrundandes och sans-ls af lappri, som mnga mina bekanta, fast n de intet rimma, lade jag denna Fablen p papperet:
	Cameler swljas nid och myggor plr man sila:
	Hel swettig frn sin plog en Oxe gick at hwila,
	Nr p dess Herres grd, en knhund, fet och lat,
	Bemtte dragarn med ett knorrigt glafse-prat:
#A195
	God wn, {sad} [sad'] Oxen, tyst, ett ord i troml swara:
	Wrt Herrskaps tidzfrdrif, hwad plr det offtast wara?
	Hwad sija de om mig och mina likars swett?
	De mkas wl? ja men, de ha wl kren sedt?
	Jag swr, sad {Mufti? } [BuffiA?], wid de dla mopsars silar,
	At aldrig sgs ett ord om dig och slika trlar,
	De ha wl hgre bragd: Jag tror du drmmer, nt,
	Du talar liksom oss alt angelget trt:
	At wga {Solegrann? } [Sole grann] i Klder, tahl och miner,
	I gng, gebrder, Smn, hg smak i Mat och Winer,
	I l'ombre och piquet, sij sdant r solide;
	Det du s ndigt gir, det pl wi skimmas wid.
	Neij, lr nu bli poli, drif Dumhet ur din panna:
	Du menar wl man br wr Hkan derfr banna,
	At han i laster kan alt Stockholm fwerg?
	Neij, derfr at han mig plr slurfwigt trampa p.
	Om han slr kull ett Glas, f flck p sina Klder,
	Om han eij talar ntt, br han med sina fder
	Bland Lymlar dmas ut. Wr Maia fwens,
	Om hon ey Bddar rtt och eij kan trippigt g:
	Om hon min mat och bdd p rtta timan glmmer,
	Man henne strax til rasp- och spinnar-huset dmmer;
	Stor sak i all dess last. Wr Lisa swr s dickt,
	At hela Kket rrs: slikt r af ringa wickt;
	Men om p maten hon eij finsta smaken rkar.
#A196
	Om hon --- Neij, {Mufti} [Buffi] tig, om du ey bttre sprkar,
	Du r en Narr, och den som intet bttre lrt,
	An rkna lappri mer, n det som mer r wrt.
	Af denna anledning will jag sl ifrn mig alwarsamma saker och handla om lappri i dag: O Himmel, hwilket rikt mne! Huru mnga Folianter ro icke dermed upfylde! Huru sysle-stter det icke tw tredie delar af wrt rike! Huru kommer det icke mnga i Affairerne til at swettas! Hwad spisar mitt ark til at beskrifwa en s widlyfftig sak, mer n en enda dans hinner til at upfylla en yr flickas springlust eller en enda Ducat til at stoppa en mutgirugs Pung? Dock, litet r bttre n intet: Jag kan sija mer derom en annan gng.
	Jag wet icke af hwad hndelse jag kom nyligen in i en gammal af hedna werlden helgad skog, hwars wyrdiga Eekar och wl-Lrde minnes-stenar frnyade mig min wanliga krlek fr lderdomen. Jag gissar at detta war den Philosophiska ensligheten: Nr jag mente mig wara som ensammast, blef jag bestrt at hra ett diupt snyfftande och jemrande klagowisor: Jag sg mig omkring, men mrkte intet mer n liudet af en Karls Grtande. Det ylfwade {iblandt} [ibland], at jag mente denna mist sin frihet, och blifwit antingen fr skinhet skull eller ngot capital, bunden wid den bittraste Hustru i werlden, men det war helt annorlunda: I en hlig Eek blef jag warse den gamla Heraclitus, som med ett Perspective i Handen, flde sina modiga trar fwer denna werldens lappri. Jag log t hans Lipande, och det hade warit lijligt fr den
#A197 {tredie} [tridie], at see oss ihop. Men han sade: Min Wn eho du r, see genom detta Perspectivet och dm sen om jag icke har orsak til at grta: Jag giorde s, men det hade en hel annan wrkan, ty jag log af alt hierta: Hwad ser du, frgade han. Jag ser, sade jag, tw Fruentimmer sittia och trta om Nyaste Modellen p en neglige'e. En ser jag uphija den andra til Gudinna, fr det, at hon s konstigt upsatt hennes Mssa. En ser jag g trumpen eller tankfull, fr det at en annan har wackrare mnster p sin Kiortel. (emellan hwar gng Glaset sattes til gat, wiste sig ett nytt lappri fr min syn, ja jag kunde hra hwad gestalterne sade) En hrer jag gira en widlyfftig berttelse fr ngra sina likar om hwem, som blef frst uptagen til dansen, den eller den gngen, huru mnga gnger hon dansat, hwem hon war skyldig en Dans, och hwem, som war skyldig henne etc. etc. alt med sdan efftertryck, som hon hafft at gira med de angelgnaste syslor. Ngra Fruentimmer sg jag til Bordz, men intet hlfften ta, emot det de lade mycket mhiertade p minnet, huru de andra woro kldde, hwad de hade p Hufwuden etc. rknandes noga rtterne, om hwilka de flde sina hemliga omdmen. Derp tog Heraclitus Perspectivet och kikade: Jag ser, sade han, ngre Mn diupt insnkte i Rikzsyslorne, men frdige at lta en hel sak hwila eller afstadna, derfre at de intet f rtt p ett {wisst} [wist] lappri, som intet gir til Hufwud-mlet. (emellan hwar gng flde han ngra trar) Nu ser jag ngra dylika wara Hufwud-fiender fwer en Rf-Orm, som de funnit i Skinnet p en wiss Act eller en wiss Affaire: Den ena
#A198 sijer, {at} han har 6 Ftter, den andra sger, han har 8, och dermed gr tiden fruktlst bort. Nu ser jag en Prst fwa sig i rstens uphijande eller snkande, som ett srdeles Hgml, i hndernes utstrckande, gonens kastande och hela Kroppens stllning, hwilket skall frtreffeligen bidraga til hans wltalighet i Predikstolen. (hrwid grinade den grtande Gubben rtt illa) Ngra Predikanter hrer iag weta hosta, nysa och spotta i sinom tid. (Sannerligen, tnkte iag, detta r intet aldeles lappri; det r et beqwmt grep, at dra sig ur wndan, nr minnet slr felt:) En wyrdig man, sade han, ser iag med srdeles andakt, imka sitt skigg (intet lastar iag skigg; men om ngon wil mig gira det til en hufwudangelgenhet, swarar iag, at det, i ett s dyrt kall, r af de mindre ndige wahror:) Hans hustru str bredewid och betraktar hans kofft, hans kappa och hans krage, som den yppersta hlfften af hans mbete. fwer en ung Prst kan iag frarga mig, som i sin kldebonad och hela sitt wsende aldeles apar efter en prunckande Cavailler. Jag ser ngra Lrda i hrd twist: En af dem drar fram et gammalt rart Manuscript, hwilket den frnmsta af hans wederparter genom glasgonen skirskdar, dess bsta medhllare lgger gonen p snedden til, och dess friga tilbediare upstrcka sina halsar och koxa honom fwer axlen, at tminstone p lngt hll f se et slikt jrtekn: Nr alt kommer omkring, s r det intet annat, n at den andra dem fwerwunnit och fwertygat dem, at dn {heliga} [helige] GCunichildus borde med rtta heta Grimchildus, etc. Sedan tog iag perspectivet en stund: Jag sg en halflrd, stormodig och talsam Buss inkomma p ett Caffehus, der han r wahn at sya bons-mots, och sprka domwldigt
#A199 om alla mnen i werlden: Han talade om {Alt} [alt], som det woro Ingenting, och om {Ingenting} [ingenting], som det woro {Alt} [alt], s at alt det han sade, war lappri. Sen sg iag ngra wra granna ynglingar och {sm-gamle} [sm-gamla] gssar storsprttandes g af och an, skda sig nu i brstet, nu p ftterne, nu i synen och [i] hufwudet, om de woro s lyckelige at rka ngon spegel, och under alt detta see sig omkring, om ingen gaf akt p dem. mme om sin oskattbara frukost, sin himmelska Chocolat, sitt utwalde {Caffe} [Caffe'], sitt goda glas wijn, sin maat, sitt spel, sin smn &c: undflydde de alfwarsamt arbete som derutinnan skulle kunna bekymra dem. De lddes wl intet wara ofrmgne til de wiktigaste hrender: Men iag lste i deras gon, at deras hiertan hade derfre en hemlig bfwan, och at de med lappri kommo lngt bttre til rtta. (hwar gng iag log, s gret Heraclitus. Ja, tnkte iag, gossarna lra lnge f wara narrar, innan de komma mig til at grta:) Alla deras samtahl gingo ut p hga ndwndigheter; til ex: den wackraste Galon-hatten, den wackraste kppen, den wackraste wrian, Snus-dosan, Kldningen, Peruquen, Coeffuren &c. Understundom uphgde de sina tanckar och talade om den wackraste Flickan. En sg iag skrckeligen modflt fwer et par stora rynckor i styfningen p sin rck, dem han flitigt skte utplna, och n mer sysslesatt med en kldesborsta, som giorde 100. dagsresor fwer framdelen af hans kldning. Mrkte han hret, Hrpungen, Skospnnet, Knbandet &c. p ngon wara i olag, d hade han wunnit spel och drog frsmdeligen p munnen. (Tro intet, min lsare, at iag lskar wrdzlshet i {kld-drkten? } [kldedrkten], neij, iag harmas allenast
#A200 fwer den, som lter putzningen wara sin hgsta lust och tidzfrdrif:) Sen sg iag et Fruentimmer snubba och mstra en Karl, derfre at Halsduken, Peruquen eller dylikt smtt icke satt i sitt skick: Det lrer ha warit hennes Man, Fstman eller Galant; Ty han uptog hennes wiktiga rttelser med undergifwen lydnad. Derp sg iag ngra {fornma} [frnma] hlla granlaga mnstringar med sina underhafwande, intet i ngot mhl af wrde, som kunde befrmia deras tienst, eller de ringares upbyggelse, utan i lappri: De borde ha en Ordentelig reda hwar desse senare hade warit, hwem de hade talat med, huru offta de gtt genom drren &c. Hade Hofmstaren giort en liten resa, s borde han uprkna fiten, och om Prsten ltit en annan i sitt stelle predika, mste han noga kundgira sitt frfall. Alt detta, icke af synnerlig mhet fr personerne; Men at den helgade {etiquetten} [e'ttiquetten] mtte bli orubbad. Deremot woro betienter och tienstefolk intet begrepne i annat, nr de woro i sin frihet, n at dma om sina Herrars och Fruers upfrande i de minsta ting: de tadlade det oskyldigaste, de begrinade det rbaraste, de frkastade det dugeligaste och de behllo lappriet fr sig. Hrp nappade Heraclitus Glaset af mig: Jag ser, sade han, en stor Wagn med ofrliklig mnga hiul, som {frorsaka} [frordsaka] en 10-dubbel tyngd. hwad? sade jag, mer n 4? De friga ro ju ondige? {h} [ach], sade han, jag ser nu hwad det r: Der ro en hop ondige formaliteter under en rttegng (strax bar det til at lipa, och jag rykte ter Glaset ifrn honom) jag sg gamla Gubbar,
#A201 60-ra mn s barnslige som de flyktigaste Ynglingar: S matte som deras kropps Kraffter woro s hitzigt hoppade deras hiertan af lusta til krleks handel: skdandet af de fagra Fruentimmer gaf dem en eld, ett mod, som deras hr och sielfwa naturen dem nekade: de mindes sin Ungdoms lyckeliga stunder, som de behageliga Drmmarne, hwilka icke mer kunna terkallas (Herre Gud, tnkte jag, ha d desse intet annat fr sig, som see Grafwen half-pen?) De hllo sig fr gamla hofmn, som mer n en gng i sina dagar dragit p sig de skinas gon, de smyckade sig med all flit, och de tackade hemligen det ndiga det, som frst upfunnit peruquer, hwarigenom deras magra och ddeliga ansikten kunde yngas up igen. Gamla Gummor sg jag pryda sina safftlsa skinn och Ben, med samma omsorg, som gifftwuxna Flickor: Man sg de Rosor p deras klder, som fattades p deras Kind-Ben, fast jag tilstr, at om Lif-Frgan skulle skaffas frn China, s fick det intet hielpa, allenast hyen kunde bli ung, och kringen p lngt hll fr swaga gon kunde gifwa behag. Jag trs wl intet sija, at jag sg mycket ungt Fruentimmer, som med sin Grannlt frblndade mina gon, ty d frlorar jag aldeles min trowrdighet; Men s mycket kan jag sija, at mstadelen woro s sorgfllige om den minsta lck, den minsta fll, det minsta band etc. at de hllo den fr half-galen, som intet rknade Riks-Syslor fr lappri emot desse angelgenheter. Wid deras spelbord och i deras samtal wankade intet lappri; neij, besynnerligen d ett slags Cavaillerer eller Petits-maitres woro deribland. d hrdes intet annat n wiktiga utltelser. Men hwad sger jag?
#A202 Hwem frstr icke at jag nu hrmar ett slags folk ibland oss, som sija ett, men mena ett annat. A propos; om Petits-maitres: Jag sg en myckenhet Markattor lpa frn det ena Huset til {den} [thet] andra med nouveller, hlsningar etc. Ingen Ministre med en hel tractat i Hufwudet kan mena sig wara p s wiktigt hrende, som desse med sina drskaper: Ingen fick tahla, nr en sdan begynte med sin gycklande l-wishet, och intet litet ord hwiskade Oden i Friggas ra, som icke denna wiste bertta; Men altsammans war lappri.
	nteligen, jag sg en hop Fruentimmer och qwinliga Manfolck falla i matthet och behagelig opasslighet af ingen ting: Ett Sohl-grann giorde {dem} [them] bestrte: Sohlskin, frisk Lufft, {minsta hetta, } minsta kld, minsta wderskiffte afplaggade dem sina wanliga Klder och pkldde dem siuklinge Uniformen. Blotta {rdhgan} [rddhgan], at falla i siukdom, hll dem qwara i sngen, de suckade under brdan af det minsta lappri, hwilket de utmlade som en sak af stort wrde: de tordes intet smaka hwarken mat eller dricka frn de hllit lkare-rd om sdant skadade eller ei. Desse krmpor utan krmpa, desse kra tidzfrdrif fr de orkelsa, woro likwl af stor frmn fr ngra Herrar Lkare, som d hade tilflle at wisa sin konst och bota den som intet war siuk. Detta lappri war sledz ett nije fr siuklingen och en profit fr Qwacksalwaren. Til at uprkna alt det lappri jag denna gngen sg med lije och Heraclitus med Trar fordrades fwer 10 Ark; derfre will jag {hrwid} sluta och tilst at jag i dag intet annat skrifwit n
#A203 lappri. Jag har giort det til den ndan, at den sielf-kloka m ha ngot at sija som gerna fller om mig ett sdant omdme. Jag wil biuda til at tiena s wl mina Hatare, som mina Gynnare.

#A204
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXVIII.
	Trsta mig, min Lsare, jag gr nu allena hr i Stockholm och lng-ledes, sedan mina Auctorer ha rest til Brunnarne: En, menar jag, r faren til Medvi, en annan til Viksberg, den tredie til Wrby, den fierde til Flckebo, den femte lngst bort t Loka, och hr gr jag qwar i en folkrik demark. Jag har nu intet s mnga at frtro mig til: Jag begynte lngta redan innan de woro bortreste, och jag fresatte mig at tala i detta Arket om en frtrolig Wnskap. Sannerligen, min Lsare, om du menar som jag, s willja wi nu ter frbinda en upriktig Wnskap: Jag r en af dina Wnner, war du en af mina: Wi wilja sija hwarannan sanningen, som redelige {Swenske} [Swenska] Mn: Jag swr p Argisk tro, at du aldrig skall finna mig skrymta, och jag beswr dig deremot, at du rensar ditt sinne frn falskhet. Will du ha en nysam stund, s terkalla den gyllene ldren i din inbillning: Frestll dig den tiden, d Naturen lekte fr de ddeligas gon: Jag will intet ha dig tilbaka i fullkomlighetenes stnd eller at sakna med suckar de altid mysande rs-tider, de sorglsa Dagar, de menlsa Ntter och en Arbetsls wlmga. Ney, intet s hgt up. Pminn dig allenast wra fders enfaldiga trohet, deras Dumhet i det Onda,
#A205 deras snrrtta Ord, som icke gingo et hrsmn frn deras tankar, deras hirtan, som lefde i det liufwaste ktenskap med deras tungor, deras oryggeliga Foster-brdrelag, deras dla Blod, som war ospard fr deras oskyldiga wnner. Korteligen, pminn dig den Gamla Redeligheten. Jmfr deremot denna tidens frtrolighet: Du har wl sedt Rtt-Fllor? h, ja, sdane ro mycket brukeliga ibland oss: liksom den bedrgeliga Maten lckar Rttan, som doch menar sig wara mycket fin, in i Fngenskapen; S ro nu gemenligen den enas Staste ord intet annat, n upstlde giller til at fnga den andra. Aldrig woro Wnskaps-betygelser s allmnna som nu, aldrig blefwo de mindre hllne och alldrig mindre trodde. Eeder och lfften Wnner emellan, ro nu tredubbelt brukeligare, n {snusdosar} [Snus-Dosor]; Men en Tok m tro dem, ty den gr fr en Narr, som hller dem. Hll, hwart lper jag nu? Jag har likwl mnga upriktiga Landzmn. Jag frucktar ock, man gir mig nu det inkastet, at om den ena intet fr tro den andra, s r ju Falskhet ndig mot Falskhet? Hin m wara god-trogen: Den skulle komma til at lida, som intet slugt wiste Wrkstlla det Ordsprket: Din Rf Skal intet bita min Gs, etc. Jo, jag rder mina Landzmn, at nu bli genom-upriktige alla p en gng, p det den som frst effterflljer min Lrdom, intet m komma ut som ett Rapphns bland mnga Stormodiga Tuppar. Alla p en gng bli
#A206 upriktige? Neij, detta swaret gr intet an: Det lter intet wrkstlla sig. Huru skal jag swara d? Lt mig betnka mig: Jo, jag lskar en from frsiktighet, men ser intet wederstyggeligare, n en illistig Falskhet. Man kan ha ett upriktigt hierta, fast man intet lter narra sig. Ja, min Lsare, dyrka man du fritt en hrlig Wnskap: Det skal ingen fahra ha. Ditt upfrande lrer d st, som en orrlig Klippa mot de falska blliors ffenga Swall, och det trogna Ryktet lrer intet underlta, at p samma Klippa {upbygga} [upbyggia] dig effter din dd en {hedersstod} [hederstod], beprydd med brinnande Lyktor til de sifarandes rttelse, som p detta Werldz-Hafwet omkastas. Skulle du ock ngot komma til korta med din upriktighet, s besinna, at du kan gldia dig af det samwete, som felas din falska wn.
	Nog wet jag at sanna Sagor bli intet trodde, nr de lta orimmelige, som det gick med den bekante Norrska Klipparens: Han Reste i sin fordna Konungs Sigurd Jrsalafarares {fotspr} [Fotspor], frn {det} [thet] kalla Norige genom Engeland, Frankrike, Spanien, och landade til fwentyrs i det warmaste Africa, der Kong Leijon regerade: Man kan wl tnka at en sdan person skulle til hfs och betyga Printzen sin wrdnad, ty han hade wl kommit som ett nt tilbaka igen, om han intet wid alla tilfllen kunnat bertta, at han blnkt wid de utrikes hfwen (s skall man iu gira, om man skall komma fort, fast det skulle kosta bde fderne och mderne?) Leijonet frgade den frmmande Herren, hwad han tyckte om hans Rike? Denna Orten, sade Norrbaggen, r ganska olik mitt Fosterland: Hr r folket swart, hos oss r det hwitt. Hr
#A207 r jorden grn, dr r hon mst hwit. Hr ro Floderne rinnande, der ro de mst hrda. h hut, sade hela Hfwet, denna lymmelen tar oss fr Bnder. Ut strax, wrak, och liug aldrig fr klokt folk. S gick det med det stackars krket, som enfaldigt talade sanningen. S gr det wl med flera: Kanskie at jag offta har samma lycka med mina menlsa ord; Men ehuru det r med det, som lter orimmeligt, s trodde jag likwl i frrgrs en sdan berttelse, och jag trs sl wad med min Inbillnings gfwa om 5 nya pfund, at du, min Lsare, fwen lrer tro henne: Jag gick p Skieppsbron och rkade i samtal med en liten lylig skipnad, nyss hemkommen frn Resan och til anseende lik de afmlade Satyrer. En annan n jag, hade kunnat bli rdd fr honom. Jag frgade {hwarifrn} [hwar frn] han kom. Han swarade: frn et sllsamt land, hwars Hufwud-Stad r belget 59 gr. 34 min: under polens hgd. Han kallade det af sin egen myndighet Nya Swerige; men hwarfre han det giorde, frgade jag intet effter.
	Det war lustigt sade han, at wistas i det landet, ty man hade altid tilflle, at hlla sig sielf fr sin bsta Wn: til ngon annan kunde man sig sllan frtro; ty hr sannades ordsprket: Ingen bror i Hafsnd, fast man gick p fasta Landet. Den ena krp ganska dmiukt fr den andra, och betygade sin obestormeliga wnskap, men minst af Hiertat och mst af enskylte afsikter. Hade man nytta af Wnskapen, s war han som en Kyrke-Mur, men hade man intet det, s
#A208 war han som ett Sparr-Lakan. Hflighet trt hr aldrig, men n mindre falskhet. Man hade et oerhrt stt til at Bygga sina wnskaps-Hus: Du wet at rttsinnigt Folk plr lgga Grunden dertill med Krlek til dygd, Frtreffelighet och et ofrnekeligit wrde: men hr lades Grundwalen af et helt annat slag: man bygde dem p Penningar, Tracteringar, Sknker och hielpsamhet til sitt Syfteml, det mtte nu wara aldrig s elackt. Hade man allenast beqwmlig Fyllning, til at stoppa alla Hl, altid fick man Wnner, det war ingen Konst. (Tro mig, man kan annorlunda kpa Hirtan hr n fordom hos de gamla Romare &c.) En mktig och wlmende Man hade s mnga wnner, at de af krlek s nr tit up honom; men efter hans Dd knde de knapt igen hans nka eller Barn. P en wldig Herres rrelser stodo mnga wnliga gon stllte: Han kunde wara sker om et tahlrikt anhang och et partie, som i medgngen fr honom wille wga det kraste, ty Egennyttan regerade et sdant sammanswurit Sllskap med tre starka Tmar: Dumhet, Liumhet och Falskhet: de skirskdade intet s noga om deras Mtt och Steg woro stlte p det, som efter den Himmelska Lagen war Rtt, nyttigt och anstndigt, men allenast, om de kommo fwerens med deras mktiga Gynnares behag och deras egen frdel; derfre skulle man ock gerna see, at om en sdan Half-Gud miste sin styrka, s wnde strax hans tilbediande wnner sig ifrn honom til en annan, som intagit hans makt: Med denna Nya hilten och hans wnner torde det och ter g sammaledes s at wnskapen p denna orten wnder sig stedze effter hgsta frmgan, liksom Sol-blomman
#A209 effter Solen. Wnskaps-Sinnen stodo sledes esquadron-tals under den Tyranniska Prinsessans Befehl som jag kallar Egennytta: P hennes minsta wink gingo de hwart hon wille: Man skulle ha trodt at Pythagor Methempsycosis, (som lrde at Silarne wandrade frn den ena Kroppen til den andra) hade sin warelse i detta Landet; Ty s lenge twnne wnner behfde hwarannan, s befallte Egennyttan deras Sinnen wara oskiljaktige; Men blef den ena af lyckan i bttre tilstnd uplyfft, och den andra intet, s Commenderades strax den frras Sinne af samma Fru Egennytta fwer 50 stadier wgs frn den andras: Dess wnskapsSinne mot den ringare, som likwl hade warit hans gamla wn, fick d ordres at begifwa sig Hufwud-Stupa ur hans hierta och in i en annans, som kunde wara til lyckan jmngod med den ringare: I det stellet torde hans brst f hysa ngot sinne, som tilfrne warit i ngon Haman eller Ingiald Illrda &c. och war sledes wnskapen ute. S skrckeligen blifwa Sinnen och wnskaperne i detta Landet af Egennyttan omquarterade. Ett slags Wnskap war mrkwrdig: Om ngon god wn fll i wattnet til midian, s halp man honom gerna up, stod det honom under armarne s halp man honom ock gerna up; stod det til Hakan, s halp man honom ock, h ja, hwarfr icke det? Det woro synd annars; men stod det litet fwer gon och ron, s tryckte man honom med hast under wattnet til Bottnen, och giorde en Grimac/e til anseendet bedrfwelse, til Wrket lije. Jag kunde intet annat n lee
#A210 d jag sg en Man af frdelaktig tienst ligga p sotsngen: Hans wnner hade bud hos honom hwart gneblek med ma och bekymrade frgor, huru han mdde; Men mrk, af hwad Grund: De wille allenast weta, om intet silen snart skulle frdas ur Kroppen, p det de mtte ska hans Tienst, eller i den Tienstwndningen f gira et steg i werlden hgre up. Den som war i tilstnd at hielpa ngon, war altid St i Truten, och lfwade alla, som budo honom derom, et redeligit bistnd; Fast det offta fr honom war omijeligit. (Men hwartil tienar sdant? r icke det bttre, at en sdan wisar den, som fwerligger honom, rent ifrn sig? d blir intet den andra stackaren i sin rkning bedragen.)
	Denna Personen hade mycket mer at prata fr mig denna saken angende; Men iag hade intet Lust at hra derp: Wnskapen i et sdant nytt Swerige stod mig alsintet an. Jag tror, min Lsare at Du och iag willia hlla oss i detta ml wid det gamla Swerige, och stlla oss sledes likare Gudz willia. Aldrig r liufligare i omgnge, n en {fortrogen} [frtrogen] Wn: Man kan i hans skite lta sina Angelgenheter hwila och i hans Hnder frtro sin timmeliga Wlfrdz klenoder. Hwad r frnijeligare, n at kunna i en annans famn aflasta sit sinnes brdor och gira en annan delaktig af sitt menlsa bsta? Men wet Du rtt min Lsare, hwad iag frstr med en frtrogen Wn? Jo den som aldrig smickrar dig, men af en {rtt stlld} [rtt-stld] krlek til din Person, sijer dig altid Sanningen: den obehageliga Sanningen. Den som lskar din Wlfrd;
#A211 men intet dina Fel, den som r Wn med ditt sinne; men intet med din Lycka din Egendom din wlmga etc. Den kallar iag en frtrogen Wn. Sdan skall du altid finna mig: p det sttet will Argus ha den hran, at tniuta din wnskap. Sg mig, tcka Qwinnokn: nr iag r wn med Edra Personer, huru kan iag d wrda Edra drskaper? Huru stor tskillnad br iag icke gira emellan s behageliga Bilder och det som r filligt? Jag hoppas derfre, at I urskten, om Ehrt maste fr litet rjs af mig {iblandt} [ibland], ty det r blotta krleks-slag af en god wn.
	Sluteligen will iag gerna pminna Ehr, mina Lsare, at I lsen mig i enrum fr Ehr sielfwa, och intet i stora Samqwm fr mnga ron; ty om iag d talar aldrig s rtt, kan iag fr mngen bli Frtretelig: All den nytta iag kunde gira under tw gon, kan d stadna i Blygd, ifwer och hmdgirughet: mngen Stympare kan frbttras af et hemligt Rd, men han kan bli aldeles hrdnackad, om han fr Bannor i mngas nrwaro. Det r ledsamt at see den ena Rdna, den andra blekna, den tredie dra p Munnen, den fierde blincka med gonen, den femte Swria, den siette Stor-Skratta etc. Hwaremot man i enrum kan torka in alt det iag sger och hlla mig til godo.
	Jag ber mina Correspondenter, at de gifwa sig Tlamod med det, som hwar och en kan hafwa mig ombudit. Wid sina tilfllen skall det intet bli frgtit af den, som de skert kunna kalla sin upriktiga wn.

#A212
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXIX.
	At jag skulle undfly Fruentimmers Sllskap? neij, aldrig. S wild och grym blir jag intet af mina Auctorers Moraler, fast de ro alwarsamme, ty de ro s billige i detta, som i andra ml. De weta {mycket} [mycke] wl, at Manfolk ha fwen s stor frbttring, som Roo af Frnuftigt Fruentimmers omgnge. Det r sant, at om inga Manfolk woro til, s frswunno mst alt det, som nu r angenmt hos Fruentimret: Farwl Grannlt, farwl omistelige Speglar: D skulle intet synas de tcka lijen, de qwicka gnekasten, den lckra Hyen och alla de lskeligheter, som gira wra Hiltars Hirtan til Nldynor; men s r ock det sant, at om wrt kn, som af Naturen r Torrt, Surt och befallande, skulle lefwa utan Fruentimmer, s blefwo msta delen af oss bara twrwiggar, obelefwade Karlar, fullproppade med en hotande Philosophie: Jag menar wi skulle see ut, som de wrsta si-gastar: Wra prlsiuka ynglingar, som nu g s granna, skulle d lpa som {fogle-skrmmor} [fogla-skrmmor], och de som nu intet weta hgre dygd, n at pryda sig fr flickor, skulle d kasta sig i ett liderligit swin-lefwerne. Korteligen {Fruentimret} [Fruntimret] hflar nu mycket upp
#A213 oss, derfre br fwen jag hos dem infinna mig; Men tnck sielf effter, Tcka Kn, i hwad mngfaldiga hrender iag skickas: Nu mste jag g til de lrdas fristder, nu til handtwrkares wrkstder, nu i Kpmans Contoir, nu i de {wyrdiga? } [wyrdige] boningar, nu til domstolar, nu i krmare-bodar, och strax ter i stora Mns hus: Alt offta p en dag. Mngen har mindre at lpa effter, och sger nd at sysslorne rifwa honom snder. Derfre lren I wl frlta mig, om jag hos Ehr intet s offta aflgger mina visiter. (Krusa intet s mycket, k. Argus, torde nu mngen skinhet sya: Hwi ursktar du s fwerfldigt ditt drgzml? Din upwaktning kunna wi wl ombra. Menar du wi intet annat ha at tnka p, n dig? Har du ondt om tid, s kan du iu bli ifrn wra samqwm, utan til at gie oss ett godt ord, ty wi urskta dig nd, &c. Intet s hastigt. Jag ber. Litet tlamod, Min wackra ---) I brjan drogo mina Moraler p mig mnga Fruentimmers omilda upsyner, effter de kanskie hade smak af en 6ora Gubbe, en lder, som intet ger srdeles {behageligheter} [behagligheter] fr Fruentimmer: dertil war mycket Herr Hiernbrott skulden, som gerna r Torr och Diupsinnig, intet aktandes den kosteliga Maximen, at smeka sanningen i Knet; Men nu hoppas jag, mina qwicka och muntra Lsarinnor, at I hafwen bttre tankar om min lilla Person: Jag berttar Ehr ju {allehanda} [allahanda] hndelser, Historier, Drmmar och Syner? Lt ngon af Edra gilliare komma fram och prata bttre fr Ehr om lappri n jag har giort, fast n de intet annat ha fwat sig uti. Det r wl intet utan, at ju ngra ibland Ehr misstro mig,
#A214 som de lata Schol-Gossarna misstro en Apostle-Dag; men om de knde mitt Hirta, s hade jag skert Nyckelen til deras. Efter jag nu har den frmnen at wara i Edra tcka Hnder, s wil jag bertta Ehr, at jag nyligen i en wiss skinhet blifwit kr. Ja men, Argus har blifwit kr: (lee intet t mig, Flickor, den Siukdomen kan mycket galnare komma ihop med Ehr) Jag giorde hr om dagen en visite hos en Fru som r alt det samma bland Fruentimret, som Herr Ehrenmenvet bland Manfolken: Hennes Fgring prydes af kyskhet, hennes wett af Lraktighet, hennes dla Blod af dmiukhet och hela hennes wsende af delmodighet. Visite hos en sdan Fru? Du har temmeligen frmtne inbillningar k. Argus. En s dyr Person lrer bry sig om dina visiter? Ja wist, min Hcklare du menar wl, at jag altid i Frmaken sitter p under-Stolen uti en ring af sm Betienter och Drngar, som gapa t mig? Neij, jag gr wl ock in til frnmt Folk. Men hwart lper jag nu? Jag skulle ju omtala, at jag blifwit kr? Hos denna utwalda Frun och wid hennes Natt-Duk, satt nu det Fruentimret, hwars Skinhet segrade fwer mitt Hirta: Intet r jag af de Karlar, som bli kra i hwar slya, i hwar Sac, Battenil eller Natt-Tyg; men jag tilstr, at jag blef nstan halfdd wid dennas skdande. Jag har ont fr til at beskrifwa hennes Deijelighet: (blif intet Jalouse, min Lsarinna) Hennes gon spelade intet flyktigt omkring p all kttia, efter det nu brukeliga sttet; men de hade en oskyldig Glans, som gaf klart tilknna, at hennes inwrtes
#A215 Prydnad war lngt hrligare. En Hy af en underbar hwithet och Lif-Frga, et anseende, som endast syntes fdt til at gifwa Sceptrer och Cronor sin fgring, en Drkt, som med sin Enfaldighet, Snygghet, och behagelighet trotzade alla wra Galanterier &c. woro ju Prydnader, som kunde binda et menlst sinne? Jag fll nid fr hennes ftter: Gudinna, sade jag (ty fr annat kan man Ehr intet ansee) tillt mig betyga Ehr min oddeliga wrdnad: Jag har sedt Ehr hos wr ndiga Drottning och p ngra andra stllen, men i {frigit} [frigt] s sllan, at jag skattar wr tidz Manfolk fr olyckelige, som intet fwer alt f bli kra i Ehr skinhet: I Ehrt stlle lska de nu mnga falska Afmlningar af Ehr Skapnad, som intet mer likna sitt hga original, n en hop K. Carl den {XII:s} [XII]. Portraiter. Jag mrker, sade hon, at du r Argus, men du bedrar dig, om du menar mig af alla wara s tilbeden, som af {dig} [tig]: Det r i fruktan, at bli hllen fr en blygd och en obelefwenhet, som jag s sllan synes. Den som ser Ehr, sade jag, och intet lskar Ehr, mste wara som det Cretiska miss-fdzlet, half Menniskia och half fnad. Jag r fdd, sade hon ytterligare, til makt och hra, men mnga {willa} [willia] nu gira mig til trlinna. Jag borde beboo de strsta Hf och wara tckheten af de ypperste samqwm, men jag sker nu ofta ffengt efter Herberge i 100 Hus. Konungar ha bugat fr mitt Anseende och Drottningar ha skattat mig mer n sin hghet; men nu begabbas jag af den mkeligaste ungdom, ja af de beklageligaste Gubbar och Gummor. Swerige har likwl altid warit mig s krt och detta Landet har altid
#A216 haft Heder fr min Krlek. Hr wid tilrade Trarne ned p hennes Kinder och uprrde  nyo mitt Hirta: (En grtande Skinhet! Hwem kan icke deraf bli betagen? desse Trarna hade ingen likhet med de arga Qwinfolkens.) Min Slkt [sade honA] r likwl hg: jag rknar mina ahnor i de himmel-borne dygder, och at du intet m lngre famla om mitt namn, s heter jag rbarhet. (Wid detta ordet tycks jag mig see huru flata en del af mina Lsarinnor blifwa, som utan twifwel wntat, at jag skulle talat om ngot annat Fruentimmer n sielfwa rbarheten.) N, wlan d: Farwl s lenge Fru rbarhet, ogerna skills jag frn Ehrt omgenge, men jag mste tala om en annan, som blir mera dyrkad. Ja, j som intet finnen nije i denna Guda-Dottren, jag will intet lngre sija, at jag warit kr: Det r ledsamt bde fr Ehr och mig: Jag will bertta Ehr en annan visite: En hop af Edra rasande Galanter harfwade mig fr kort sedan med sig, at jag skulle f see den skinaste lefwande bild i hela Riket: Jag r godtrogen och I kunnen tro, at jag flgde med, (hwar och en af Ehr hade giort det samma) fast jag tilstr, at jag under wgen misstrodde dem, ty de ste ur sig de ord, som jag menar Fru rbarhet skulle swimla utaf: Ah, skreko de, Courage Argus, wi sku gira dig belefwad: En Rad Sngo de fr mig, af de liderligaste Krleks-Wisor och en Rad Swuro
#A217 de, s at jag flgde med dem som ett Stycke trd. En Ung Buss med Hatten p sned och Hwisslande Munn blinkade t mig med en srdeles Mine, at jag skulle see p en flicka, som fohr frbi: Jag sg wl effter henne; men min korta upsyn giorde intet mnga glade i det slskapet: nteligen, wi kommo til den {ryktbara} [ryktbare] Skinheten: Jag tror, at hon hade en hel Armee' hos sig af wrt Qwinnokn: Man frde oss in p en ansenlig skdoplatz, En Schola, der {Fruentimret} [Fruntimret] mente sig lra de dyrbaraste wettenskaper i werlden: Equivoquer och twetydiga ord, som kunde lmpas p krleks saker, flyktiga klder, som lmnade kroppen half-naken, {gebrder} [tbrderA?] och gnekast, som uttydde deras gilliande byelser, Fritalighet utan blygd och otaliga misstnksamma tekn giorde mig hel bestrt: Alla mkades med srdeles frakt fwer min enfaldighet, de hade medlidande med det lilla begrep iag gde om dessa {behageligheter} [behagligheter] och de logo t min blygsamhet. (Jo jo, Argus, detta war annat, n at bli kr i Fru rbarhet:) nteligen fick iag see Frun sielf: Jag knde igen henne: Det r hon, som Fru rbarhet med trar beklagar sig fwer, at hon nekar henne Hgstet p de {msta} [mste] stllen. Hon lt kalla sig p Fransska Bienseance, Sc/avoir vivre &c: p Swnska Frihet, Hurtighet &c: men iag undrade wid mig sielf, at desse Friborne Qwinnor lta denna Ockta Apan missbruka sina
#A218 Adeliga namn, dem de borde taga af henne och kalla henne, som hon rtt heter: Frckhet. Kcka bussar och elliest dugeliga Mn giorde henne knfall, {derfr} [derfre] undrar iag intet p hennes stora mod. Ney, Gossarna bedrogo sig, iag blef intet kr utan gick bort med stor leda fr detta gemena spket. K. {Fruentimmer} [Fruntimmer], sledes r Argus kr i Ehr rbarhet; men ingalunda i Ehr Frckhet.
	dla hrbarhet, jag kommer til Ehr tilbaka igen: Ehrt frnma wsende r wrt {Fruentimmers} [Fruntimmers] tckaste Juveler och hederligaste klder; Huru kan Ehr dyrkan tilfyllest uphyas?
	Jag har likwl, swarade mig denna Liufwaste Frun, ocks Kttarinnor, som tilbedia mig med widskiepelighet: Jag wil gerna ha en ren dyrkan; men kom in i detta klostret och see wederspelet: Nr iag inkommit i detta mrka rummet, fick iag see rbara Kttarinnor af tw slag: det ena slaget skrymtade, det andra intet: De frra woro sm helgon i synen, s at de aldrig wille see p en karl; men i mrkret och nr ingen det sg, woro de intet s blyga: De senare woro af ngon phantastisk Anda bedragne til at undfly alla menlsa nijen: De inbillade sig med sin renhet herbergera hela Himmelen, och med sin omwndelse ha intagit den fullkomlighets Borg, der de nu woro fria frn synder (Ack, hrlighet, som wi, ty wrr, i detta lifwet icke kunna frmoda! Inbilla wi oss detta, s ro wi frst galne.) Desse mkeliga Nunnor sutto med Grt-Rda gon och ansgo alt
#A219 {Hflefwerne, } [Hf-Lefwerne, och] oskyldig roo och anstndiga samqwm fr Frdmligheter. Jag hade medlidande fwer deras goda upst, som s war frblindat. Swaga kril sade jag, antingen skolen i fwerflda af den ena drskapen eller af den andra: I ren lylige Foglar, som antingen flygen s lgt, at i frloren Ehr i hafs-Wgorne, eller s hgt, at Skyarnas wld kastar Ehr maktlsa ned i blljorne. Lren nu af mig, at hlla medelwgen.

#A220
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXX.
	Fru Myndighet (min Lsare, du knner henne wl [: Hon heter ibland AuctoritetC]. Det r hon, som gir at Clienter, Favoriter och Tilbediare lgga sina Patroners och Gynnares Tyglar p sin Tank-frihet, det r hon, som gir at en Tokug wahna blir ansedd som en Lag, det r hon, som bringar en del af wra Lrda til at tahla och skrifwa s mnga osmakeligheter, det r hon, som ibland understr sig frblinda Sanningen etc. Jag menar intet den tilbrliga Myndigheten.) Hon kom in til mig i gr med faseligit swfwande ock hotande Upsyn, nr jag intet mindre tnkte p, n s stort besk: Mina klena Lemmar wille redan skilfwa af hennes skdande, och jag war i det tilstnd, at om hon hade sagt Korpen wara hwit, s hade jag sagt det samma. Jag mins af rddhgan intet alt hwad hon talade t mig, men det mins jag, at p alt det hon sade, swarade jag intet annat n ja. (Aldrig tnkte jag, skal jag lee t den ringa Prsten, som lyffte p {Calotten} [Callotten] hwar gng han hrde nmnas Biskopen.) innehllet
#A221 af hennes tahl kunde jag likwl samla och war det sdant: Argus, du st en owettig Person, jag befaller dig tiga. Om du pnar Munnen s --- du kan wl tnka, min Lsare, at jag s giorde, och at jag knapt wid utgendet torde bija mitt hufwud ned emot Golfwet ock hwiska fram ett bestrt: Allerdmiukaste Tienare. Jag tog min undflykt in i en gammal Sahl full med Skrp, hwarest jag tnkte intet Sllskap skulle komma och narra mig til at tahla. Sedan jag effter befallning en stund sutit tystare n en falsk Wn, d det gller at frswara sin frnwarande Wn frn ohemult tadel, s m du tro, min Lsare, at jag fick gon och ron: Tror du wl, at alt det gamla Skrpet i detta Rummet begynte prata, hwart och {et} [ett] p sitt wis: En gammal Peruque-Stck framknotade dessa orden: Jag undrar hwarfre icke jag s wl skal f bra den stora Alonge-Peruquen, som det Hufwudet, hwilket nu br honom: Liks mnga solide Wettenskaper har jag som det: Det menar wara hela Werlden, at kunna med Eftertryck skrika en hop Galimathias i samqwm, skimra i Lag med lappri och storsnorka fwer den, som r mindre Tahlfr, blygare och betnksammare. En gammal Sng frgade Fnstret hwem som war inne? Argus, swarade det. Ah, sade hon, r det ingen annan, d kan jag bertta hwad som uti mig har hndt: Det weta intet mnga: Den skina --- Ney, jag wil intet sya hwad Sngen sade. Et Blck-Horn trtte fwerliudt derfre at en mkelig Pot uttmt alt dess Blck och drmed fullkladdat en stor {hop} [hoop] Papper under Namn af
#A222 Versar, hwars aftryckte Exemplarer warit lyckelige, om de kunnat strax efter Fdzlen f hwila i Kket under ngon Bakelse, eller i Scker-Boden omkring [brndaA?] Mandlar, etc. En gammal Wf-Stol talade med srdeles Wikt om Tygs-Fabriquernes Ndwndighet hr i Landet; s at jag deraf blef mycket upbygd och skal wid tilflle betiena mig derutaf. En halfsliten Rck dundrade kckt p den nu tiltagande Hgfrden och undrade skrckeligen, hwarfre han icke nnu et hr skulle kunna brukas utan skam: Jag war, sade han, i 6 Mnader en Sprtthks endaste Prydnad; (En Frtienst och et Wrde, som hwar Afton afplaggades,) men blott derfre, at han fick see en litet nyare Modelle, eller at jag p ett paar Stllen war Lo-sliten, s blef jag dmd til detta Hcktelset; dock, f see hwad hans Pung sger med Tiden. Med f Ord: Min Lsare, alt det hr war inne, begynte sya sanningen, sedan jag hade begynt at tiga, derfre kunde jag intet annat n lee t denna orimmeliga Befallningen.
	Det r s ffengt at stta sig emot Sanningen, som at hindra det allmnna Dagsliuset: Om Folket med henne tiger, s skola nd Creaturen tala: Det woro mycket, sger du; Jo utan twifwel, Min Lsare, Bielkarna i Trssningen skola sucka drfwer. Jag wet intet hwad Sanningens Motstndare tnka p: At inbilla sig kunna twinga den som omyeligen annat kan n segra, uplysa de mrkaste Saker och strla igenom de tiockaste Murar! Hga Himmel! Huru obetncksamme ro de, som med sina Sannings-lsa Afsikter willa frblinda nrwarande och tilkommande Tider! Tokugt tilbud!
#A223 Nr de ro dda, s sger nd Efter-Werlden i andra, tredie eller fierde Led, at de ha lugit. Wackert Knnetekn i Historierne, om Namnet ntelig skal dit! r icke det s godt, at hlla sig fast wid denna ofwerwinnerliga Dygden och gifwa all ting sina tilbrliga Frgor och Namn, efter nd ingen ting med Tiden kan dljas eller sminkas. Jag thl intet sminck: Den som intet samtycker til det, som klarligen sknjes gagna Fdernes-Landet, den kallar jag Egennyttig. Den, som intet begriper at 5 och 1 gir 6, kallar jag Dum. Den som fr sin lycka skull konstigt insmickrar sig hos alla, intet frgandes effter om de ro {wl-eller illa-sinnade} [wl eller illa sinnade], kallar jag en Lissmare. Den som med sin Wn talar et, men menar ett annat, kallar jag falsk. Et Fruentimmer, som aldrig tnker p annat n Drskap, kallar jag en Filla. En Yngling, som intet dlare wet, n at wara Grann och frakta Studier, kallar jag en wettwilling. En andelig hgdragen och skienhelig kallar jag en skrymtare. {En Phantast kallar iag en Tok} [En som beropar sig p sina Syner, <syhner,> Drmmar <drmmar> och Hugsktt, <hugskott,> kallar jag <en> Fantast och en TokC]. En grill-sprngd kallar jag en Wurm. En rdd Krigs-Man kallar jag en Poltron. En Commissionaire kallar jag en misstnkt Handelsman etc.
	Den ewiga Sanningen har dessutan sledes uptnt wra frnuffts-Lius, at ingen ting behagar dem utan Sanningen: Hwarfre har jag nd hos min fwerhet? Hwarfre gynnas jag af Rikzens Rd och Tro-Mn? Hwarfre lses jag p Hfwet? Hwarfre gir jag Wsende i Staden? Hwarfre
#A224 flyger jag hela Riket omkring? etc. jo, derfre at jag sger Sanningen. Sielfwa min fiende, som gerna emotstr mina bsta syffteml, ware sig af samwete eller slughet (det bryr jag mig intet om) mste dock {tyckas} [tyckaA?] om mig. Tyst, jag smickrar mig ngot mycket: Det gr aldrig an; Jo lt g: Jag r ingen skrymtare, jag tilstr at jag har litet hregirughet: Woro wl om alla wra Auctorer beknde det samma, ty d hllo de sig wid sanningen.
	Men Herrar Lrda (hrwid kommer jag Ehr ihg) sijen mig rent ut p Edra Samweten, om I hafwen ngot Agg til mig. Dmmen mig intet ohrdan eller frnwarande. Felar jag, s sijen mig det medan jag lefwer och kan antingen rtta eller frswara mig. Hwad I nu tahlen i Wdret, det blir intet bestndandes i Efter-Werlden, derfre om I hafwen ngot emot mig af wrde, s gifwen det p trycket. Tnck om Werlden str s lnge, 2, 3, 4 eller 5oo hr hreffter, och man kallar mig den frtreffeliga ARGUS! (O du lskade ffnga! Effter s mnga dyrka dig, s kan ju jag gira s med? Det r ju s godt, at sija rent ut sina Drskaper, som at rua dem innombordz?) ja, om man sger den Ofrlikneliga ARGUS! O framtid, mitt Hirta hoppar redan uti mig. Ja, tnken I wl, det lrer du ha godt af, der du ligger i Aska. N wl r icke det nog, at jag nu kan frgda mig deraf i min Inbillning? Tnk om ngon stor Kong eller hg Person d lter infatta mig i et kostbart band, finner roo uti mig och kallar alla dem, som ha bibbat p mig, fr Narrar! D torde och ngon uplgga mig  nyo med Anmrkningar och Namngifwa fr en 1000-hrs nyare werld alla dem, som
#A225 ha satt sig emot mig eller de allmnna Saker som jag welat ha fram. Ja, akten Ehr wl, Mina Motstndare: til ex: Swerige kan omyeligen bra sig lnge utan sker Handel, egna Manufacturer ock Commercens Jmn-Wikt mot Grannarnas! Desse skola {til? } [nteligen framC] de m nu tagas hwar de kunna. Sedan de nu kommit i sitt Stnd, s kan aldrig bttre tilflle wara, at nmna deras Weder-Parter, n i Brdden p ngra af mina Ark. Sannerligen, Herrar Lrda, jag liter p Sanningens Frswar, liksom ibland Ehr en elndig Respondent kan lita p sin Prses; Hon skall tala fr mig och I skolen wara witne dertil.
	Aldrig r ngon af Ehr som jag frmodar s oskilig och intet, liksom jag, gir tskillnad emellan en Lrd och en Wurm: Den frra bermmer jag, den senare ler jag t: Den frra r ju den, som wet mnga nyttiga saker, hwilka ha gtt genom hans Efter-Tankas Mnstring, kunna styrka hans frnufft och uplysa honom i sina skyldigheter? Den kallar jag Lrd, som sledes med nije och wishet kan tilbringa sin lifztid; Men den senare klistrar sina ostdade och oordenteliga Ide'er faste wid termer och tahle-stt, Talandes p et s tokugt wis, at han intet frstr sig sielf, och det samma will han lra Ungdomen. Ltom oss derfre komma fwerens och af krlek til Landzens ungdom gripa hwarannan under Armarna i des rtta upfostring, underwisning och upmuntrande.
	Det r underligit, at en del hller mig fr at sija de mst halsbrytande ord, som nnsin ro sagde, och will derfre rida ryggen af mig. At jag sielf m sijat, s ha likwl mina
#A226 Moraler warit mycket lenfllige och litet til rknande i dristighet emot det mnga andra ha sagt: Jag will intet tala om de Gamla, som nog ro bekante; men hr p huru Boileau brukade lee t qwacksalware och Wurmar, Sat: 8. Bland Fnad ser man ju ey Universiteter, Ser man hos dem i Blom de fyra Faculteter,
	Dr finns ey lrda Mn i Lag och Medicin,
	Skarlakans prydde ock i fodrand' Hermelin. Ney: Aldrig har bland dem en Medicus utskifftat De Mrdar-Konster, som bd Skog och Marck frgiftat,
	Och aldrig skrek sig dr en Doctor bland sitt grl
	Uti Cathedren hes utaf Pedante-skil.
	n mer: Tnck om jag talade s til Hfmn, som La Fontaine, Liv. 1. Fab. 3. Herrar Hfmn, lt Ehr Swans til hwars annars fall ey slpa, Gn til Hfs, om mijligt r, utan at hwarannan Drpa: Fyrfalt ont mot enkelt {gott} [got] gr bland Ehr som reda Pngar, Smickran, tadel-Swrta, swik gier och fr s dryga Slngar. Wakten Ehr, uti Ehr werld kan Ehr konst s litet bta, Ty den ena ganska rart plr den andras list frlta.
	Sdant r alt sant, men somliga willa likwl neka mig at sijat. I stellet fr at gripa til Wapn mot De la Motte, s gaf man honom allmnt berm fr dessa orden: Liv. 2. Fab. 2. En mbetz-Man har hafft en gng en Upbrdzman,
	Ock Upbrdzman en Drng och Drngen had' en Skata,
#A227
	Fast alla hlst om rof och winning wille Prata S war den sidsta dock den bsta som jag fann: Den frsta stahl sin Kong, och Upbrdzman sin Herre,
	Och Drngen {Upbrdzman'} [Upbrdzman], och Skatan stahl Herr Drng,
	( Min Truls, den Tiufwen, {had} [had'] sin tiuf uti sin Sng) S r wr Werld en Ring af Tiufnad, strr' och smerre.
	Den som har gott samwete skall man aldrig see taga sig nr, at en wiss last utstelles fr allmnt tlije, utan twertom! han fgnar sig, at den samma med hnder och Ftter utrotas.

#A228
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXI.
	Herrar Krigsbussar, Herr Hiertskott r p Landet; men Argus r i Staden qwar, och mins grant hwad han af {denna} [denne] kcka Soldaten inhmtat: nu kommer Lotten til Ehr, och I skolen intet illa uptaga, at jag r m om et slags Folk, som i alla tider warit Sweriges Heder: Historierne ro upfylde med Ehrt stnds {oddeliga} [oddliga] hra, och utan til at uppehlla mig wid Sagorne af Rolfar och Olfar, Hialmarer och Angantyrer, Stark-ottrar och Wikingar, Eirikar och Stenar, Gustaver och Karlar, will jag allenast sija, at ingen af wra dla och hederwrda slkter lrer wara, som icke uti Eder tropp uptnt sina Bloss, icke heller ngon af wra Grannars Ryggar, som icke knt Edra likars nfwar; Men nu i en trefalt liuflig tid, d bde den Gyllene Freden, som nu i 12 hr fgnat Norden, och den upfriskande Midsommars mnaden, och n mer, i Dag, d wr stora ULRICAS Namn glder bde {Landzens} [Landsens] Fader och Barn, har jag fresatt mig, at allenast gifwa Ehr en efftertanka, huru Swears och Gtars gamla hra uti Ehr m blifwa bibehllen. Denna wackra tiden, sger jag, har jag wntat p, I unge och tilwxande Bussar, (Ty til Ehr
#A229 talar jag allenast i detta Arket) at kunna gifwa Ehr ngra sm frestllningar, emedan I nu hafwen s god tid och ro at tnka derp.
	Hwarfre, mine Herrar, han I slagit Ehr til Krigswsendet? dristig frga, tncken I; ney men, det r bekant, at de som gifwa sig til den Hilte-Syslan, at frswara Landet och sl Folck ihil, gira det af fyra orsaker: fyra minnens I bst: Jag talar til Ehr genom Swensk Lsen: Frst, af krlek til Fdernes-Landet, och de som det gira, menar jag, ro f. Sedan af Armod, at de i sielfwa Dden {willa} [willia] ska sitt Lif, Brd eller Dd. (Frtwifladt Beslut.) Dernst af regirughet, at f rra Himlarna, fast det skulle kosta 1000 olyckeligas Resa til Afgrunden. Och nteligen af hirtelig trngtan til de hurtiga Klderne, til den galonerade Hatten, til den hran, at see en skrckelig Buss skildra fr sig och ha en hop Drakar under sit {befehl} [befhl], til det nijet at i marchen f lysa fr Wnner och Ownner, bekante och obekante, korteligen til et hilte-anseende i Kroppen, huru det nu {sen} [seen] m wara beskaffat med sinnet. Jag wrdar det frsta slaget och mste med frundran gifwa dem ett wlfrtient Berm. Jag frlter de andra stackarne. Jag frifrar mig s mycket mer fwer det Tredie slaget, som man will inbilla mig at sdant r delmodighet, och jag leer t de sidsta: Desse ro mina Bussar, som jag wil Predika fr: Sdane betrakta intet mer n Uniformen och sprttandet af hela {den} dryga Soldat-Syslan, derfre wil jag gifwa dem derom ett litet bttre begrep:
	Herr Hiertskott berttade mig fr en tid sedan, at han
#A230 tilfrne en gng har hafft en hop af detta sidsta slags Hiltarna under sitt anfrande: De hade, sade han, intet mer sedt af Kriget, n en glntzande Arme'e och wl inrttade Swenska Troppar i sin ordning, men deraf hade deras mod redan upspnt Kifftarne, til at sluka alla fahrligheter, som en Wahlfisk de orkneliga Sillar. Deras tapperhet t redan i tankarna sin segrande Frukost i Clitschow, sin Middag fwer 1000 Lik p Fltet wid Frauenstadt, sin aftonmltid i ett Triumpherande Bender och hon sf om Natten hos den wackraste Skikian i Serailen. Deras klemiga upfdzel och deras blta hem-Bdd hade nu intet s stark wrkan i deras minnen, som ett halfft hr frut; utan de woro frdige hwar och en fr sig at med sina Bedriffter frmrka wra i frra Tyska Kriget rycktbare Hiltar. Hr huru de d buro sig t, nr jag med dem lg uti en befst Stad: I stellet fr at en dristig Soldat br mer fruckta fr wlstndet och skerheten, n fr sielfwa Elden, s giorde de spee af sina Fiender: Detta flliet narrade mig til at gldias fwer deras tapperhet, och mena, at jag i Krafft derutaf kunde ingirda alla Beltiska Wgor {med} [widC] Swenska Strander. De lefde nu i goda Dagar: Deras Syssla war, at upfinna nya Wlluster och nya Grep til at frackta Wisheten: Man swor faseligen och man log t den som las. Man fortplantade den Fruckt, som man intet wille knnas wid. Man fwerlade om Krigs-Puss til at kunna dra de skina Fruentimmer. Man profwade de rara Winer, man blandade utwalde wtskor tilsamman, och jag fick d
#A231 frsta gngen smaka Bischoff. Hwad hnde? Staden blef ofrmodeligen omringad af en Belgring, och min tappra flock blef litet mera eftertncksam: Man blef allenast litet twifwelacktig huru det wille g. Men om en Natt, d de Belgrande wille fr all ting segra fwer oss med stormande Krafft, och en fiendtelig Eld-Kula redan satt det strsta Kyrcke-Tornet i brand, d nskade desse Hiltarne med hemlige Trar, at wara i sine Mdrars Skiten. Alt Stadz-Folcket war frskrckt och (efter de msta Christnas wana i Fahran och Nden) suckade til Gud, som de i lng Tid intet tnkt upp. Qwinfolken sprungo ut i bara Lintygen och mina bussar sgo {p} dem utan sinnes rrelse: Poltronen hade warit s modig, at han hade jagat Krleken ur deras hiertan, den i brstet befste Krleken. {den stormodiga krleken. } Korteligen, alla woro Gudfruchtige. Om jag d intet hafft en hop ofrfalskade Swenske Krigs-Mn, mttelige bde i med- och motgng, som fruchtade fr Fahran innan hon kom, men intet sedan hon war kommen, s hade wi alla warit frlorade. Deras mod och trogne Armar giorde Fiendens Frslag til intet, hwaruti Sprtt-Soldaterne hade intet mera del, n at de, sedan Skilfwan war fwerstnden, kunde skryta deraf. Ngra blefwo likwl upbygde af denna Orfilen, och jag wet intet annat, n at de sedan blefwo kcka Soldater.
	Om I nu intet alle, mine Herrar, ha gripit til Pliten fr den frsta Orsaken skull af de fyra ofwannmnde, hwilket jag ock tror, s giren det tminstone hdanefter: Det r nnu intet frsent, at lee t Ehr frsta Drskap, och blifwa s mycket bttre wrt Landz Frswar, wra Fienders skrck
#A232 och wra Sagors prydnad. Ransaken edra hurtige Hiertan, och om Narren r inne, s iagen honom ut, p det Hielten m f rum. Men weten I rtt hwarp man skal knna en Krigs-Hilte? Jo, I weten det wl, men jag wil allenast hielpa Edra Minnen: Frst r han Gudfrucktig. Sllsamt Knnetekn! Han gr fram i sitt kall, som en David mot en Goliath, och anser Dden med samma gon som en frsiktig Segerwinnare sin Fnge. Han siunger intet Swordomar wid hwart annat Ord i Dans med alla Laster, som mnga Hilte-Apor nu gira, utan hans tal r en Tolck af ett Sinne, som dmiukar sig fr Himla-Konungen och r altid ngt med hans willia, det {ware} [wara] sig til at d eller lefwa. Men hwem skulle tro, at en del af wra Bussar ro kloka? Om man lgo p ett stlle, der man ingen ting sgo, men allenast skulle dmma om tilstndet efter deras Ord, s borde man gldias fwer deras Eder och srja fwer deras Gudzfrucktan. Hwarfre? jo, nr en sdan aflter at tala ogudachtigt, s r det ett wist Tekn til Fruktan fr ett hotande Frderf, hwaremot han i Wlstndet mst frsmdar Himmelen. Nr en sdan, spckad med upsteliga Laster, ser sin Fiende under gonen, har han intet annat Mod, n en liderlig Frtwiflan. Gr han lyckeligt igenom Blod-badet, s r det wl, d hlsas han fr en kck Soldat, fast han i Barde-Leken hwart gneblek intet annat wntat, an at see Barde-Leken i afgrunden, hwaremot en Gudfrucktig Hilte intet mer fruktar fr dden n fr sin Fiende, och
#A233 intet mer fr sin Fiende, n Argus fr en Wurms Critique. Sledes fracktar han Fienden och fracktar honom nd intet, ty han gr p honom med dubbelt Mod, dubbel Frsicktighet och dubbla Kraffter.
	Fr det andra r en Krigs-Hilte Philosoph: H, lrer nu ngon Buss sija: Du drmmer Argus. En Officerare Philosoph? Gack tilbaka i Bset med Pedanter. Sakta, Fred, mine Herrar, lt mig uttyda mig: En Philosoph r ingen Pedant. Han r en Herre fwer sina byelser och kan altid, i hwad tilstnd han r, roa sitt sinne. Mnne d intet en god Soldat br wara Philosoph? Medan wi andra ligga hemma i en warm Sng, {sitta} [sittia] i lustigt Sllskap, glamma med wra Wnner, lsa roliga Bcker, weta intet mer af Kriget, n de Tidningar wi f fr Brasan etc. S kan ngon af Ehr st och huttra under bar Himmel om Winter-Natten, st p en Breche bland hundrade knallande Ddz-Bud, g i en Lpare-Graf ett Hrsmn frn andra Werlden, swinga sig i en Drabbning bland tusende Br-Ddar, {sitta} [sittia] i ett Fngelse och aldrig see annat Folck, n en tyrannisk Wackt. &c. &c. Mnne det d intet r godt, at kunna som en Hielte och en Philosoph wid dessa tilfllen ha ofrndrat Sinne, roliga Tankar, godt Samwete och lika s stort Nye uti sig, som wi andra. Nu medan I hafwen s god Tid, Mine Herrar, s kunnen I lra {Ehr} at bli sdane Philosopher, och I skolen en annan gng tacka mig fr det Rdet, ty om ngon i Werlden behfwer flja det, s behfwer en Soldat, det r, En Menniskia, som skal ingen tskilnad gira emellan Hunger och
#A234 Plgning, Kld och Wrma, Sweda och Kitzlan. Han skal hlsa de ddeliga Kulor fr sina sm Wnner, tmja de Barbariska Upsyner som sm Birnungar och {sofwa} [sfwa] i Stenklamret s stt, som i Sngen.
	Fr det Tredie r en Krigs-Hilte snll och frfaren i sin syssla: Hr kommer jag til en wiktig Punct, men jag har deruti intet stort at sya: Jag skulle wisst komma ut som en blyg Officerare bland sina swrmande Camerater, om jag ptogo mig at lra wra Krigsmn sina Exercicer. Neij, Ehr Tienare, nog frstr Herr Hiertskott dem, och alt hwad en Soldat tilhrer, men wi ha i Riket s mnga kcka Chefer, hgre och nedrigare, at det woro liksom til at sya wra Hfmn huru de skola buga sig. At tala Nagelgrant och sya om Lederne skola st s widlyfftigt, som wra Sexternskrifware skilja sina Rader, eller Manskapet s lngt frn hwarannan, som deras Ord och Bokstafwar, det bryr jag mig intet om. Dock ingen kan neka mig, at tala i allmnhet om hwars och ens skyldighet, at bermma det, som r bermligit och lasta det, som r lastbart: Til Exempel, Jag fr ju sya at wrt Rike har s kcka Regimenter, s wlfwadt Artillerie, &c. som trotz ngon Mackt i Europa, och jag fr ju fwen sya, at wi ha en hop hgdragne Bussar hr och dr, som ingen ting duga? De sl dank och frdrifwa Tiden med Laster och Drskaper: Kllaren r deras Hufwud-Quarter och Caffe-Huset deras bsta Kyrka: Ha de Pengar nog dertil, s r det wl, hwar icke, s mste de skaffas, det m nu kosta ngon Frus, wlmende Hustrus eller annat Fruentimmers
#A235 fwerfldiga Gunst och endaste hra, p det de nd intet i en s hurtig bragd {mga} [mge] gifwa sina tappre Stall-Brder efter.
	Drfre, frtreffelige Krigsmnen, medan I nu kunnen fgna Ehr af den oskattbara freden (hwad sger jag? Jag blir wist af en del Krigs-Bussar ansedd fr en Bonde, som intet nskar Krig,) medan I hafwen den dyra Freden, som man intet saknar frr n man henne mist, s nyttien henne: Inhmten Kloka Soldaters Frfarenhet, fast n I liggen i den roliga skuggan och lren Ehr mitt i hwilan, hwad i skolen gira och lta {mittA? } [midtD] i hildar-Leken. En Dag, mine Herrar, (GUD lte den dagen komma sent!) En Dag blifwa hela wrt widtfrgdade rikes gon stlte p Edra rrelser, och I blifwen et hopp fr det Tappraste Folkeslag. Wakten Ehr d, at intet wra gamla Fder see up ur sina grifter och kalla Ehr fr wanslktingar.

#A236
THEN SWENSKA ARGUS
	N:o XXXII.
	Du bedrar dig, min Lsare, om du tror min Dickt, men tror du min Sanning, s blir du intet narrad, och det r s ltt at tskillia dem, som fr en frnufftig Menniskia til at tskilja en hrlig Man och en Skilm, nr man har {beggederas} [begge deras] gierningar i hnderne.
	Fr en tid sedan sg jag en Fldermus i en Uglas Klor, och alla dess Bner tiggde ffengt om hennes Natt-mktighets nd: Hr war ingen annan Nd at frmoda, n at bli befriad frn detta mdosamma lifwet. Det r wl godt, men lifwet r krt. Jag tnkte d p den Mktiga Rika och Samwetzlsa, som har den fattigas Wlfrd i sina faggor, men rknar hans undergng fr Null i sin Bok. Bner af en arm Debitor, som i en Girig-buks Hnder utsatt sin Egendom, kommo mig wid hrandet af desse Bnerne i hgen; Skona mig, jag blir ruinerad. Neij, swarar den Mktiga, tiden r ute, du kan intet betala, du hrer mig til med alt det du ger, stig neder i de olyckeligas Hyddor, min Pung kan intet lida fr din skull etc. Deri bestr wr tidz Barmhertighet. Jag frifrades
#A237 fwer denna {domwldiga} [domwldige] Uglan och frlste den wrnlsa ur den mcktigas snla Wlde. (Rart Exempel i Rttegng.) Nr Uglan sledes mot all wr tidz wana, rtt och billighet, med ngra slngar war bortjagad, fll den oskyldiga befriad til mina Ftter; men hwad hnde? Hon blef intet lngre Fldermus, hon syntes mig som en Flicka, fager och tck, och hon tackade mig med Trar: det, sade hon, har fr 3. hr sedan, genom en hxande Medtflerska fr en Fstman skull, plagt mig at wara Fldermus, tils jag blefwo befriad frn en Rof-Fogel af en Ungkarl, som sger hela Sweriges Fruentimmer Sanningen. Swrare wilkor hade knapt kunnat gifwas. Men nu ser jag at alt r upfylt, och I skolen derfre af mig emottaga en liten wedergllning. (En liten wedergllning, min Lsare, sedan man redan tient ngon i sin stundan, det r inga Mutor, fast jag wet wl, at efter den Musiquen dansa Mutor friskt ibland oss.) Jag gifwer Eder den Gfwan, at kunna i 3 Wekor antaga alla andra {menniskors} [Menniskiors], bekantas eller obekantas sinnelag och skapnader, 1, 2 eller 3 Dagar hwardera. Jag emottog denna Skncken, p det jag kunde omgs med hwem jag wille och i dag handla om Omgnget.
	Frst skapade jag mig til en Ny-modig Cavailler och giorde intet annat n Visiter: Hr p hwarigenom jag war sdane Herrar lik, och lyste i Samqwm som en Stierna: Jag rullade hela dagen i Wagn. Jag fraktade Sysslor. Jag war i 20 Hus, ett gnebleck i hwart. Jag pnade 100 gnger min Snus-Dosa. Jag kringfrde Nouveller. Jag talade i ett
#A238 talande, och wiste knapt hwad jag sade. Jag blnkte i Klder och drog p mig de enfaldigas gon. Jag sg hundrade Ansikten, som jag intet brydde mig om, och som intet brydde sig om mig. Jag bugade och giorde Complimenter wid hwart tredie fit. Alting giorde mig ledsen, och jag kunde intet roa mig sielf. Caffe- och Spel-Bordet eller ngon skinhet woro de endaste Bomar, som ngra stunder frmdde terhlla mitt stolta lopp. Jag smakade mst alla utwrtes Nijen, jag wille om intet annat hra talas, frstod mig ock intet p annat, och hade warit ngd at d den stund, jag dem skulle sakna. En af mina d warande likar uprttade Wnskap med mig, och bad mig skrifwa sig til p landet om alla Angelgenheter, som mst rrde Qwinknet, och lra, min Lsare, fr dig och mig, nr wi ro i wrt rtta Sinne, wara Lappri. Nu sen jag kommit til mitt Frnufft, har jag skrifwit honom helt annorlunda til, hwaraf han lrer gissa at jag r Argus. Brefwets innehll fr du intet weta, men du kan dma om Personens Natur af Utanskrifften, som efter hans stundan har hg Titul, fast jag twiflar at han r Adel. Hon lyder slunda:
	Til den (de Facto) Hgvlbrdige Herren
	H. Kleinhold Orkels, Grefwe til Sngen, Cammaren och Spel-Bordet, Friherre til
	Matbordet och Bouteillen, Herre til {The, Caffe} [The., Caffe.] och Chocolat, Arf-fwerjgmstare
	i Fru-stugun, Samt Storfrtare af Smultron och grna rter
	a Lttiestad.
	Derp blef jag ett Fruentimmer, som intet heller kunde trifwas utan Visiter och lag: Jag talade intet mycket
#A239 frnufftigt, s framt icke om Granlt med mina likar, men jag fwade s mycket mer mitt Ansickte i Miner, mina Axlar, Hals och Lif i rtt stllning, mina Ftter och Knn i behagelig gng och nigande, min Solfider i hurtiga Exercicer &c. Artigheter, som woro artige nog, om de icke i omgngen wgde up emot Frnufft. Utom Visiters gifwande och {mottagande} [emottagande] war jag som en hungrig och torstig sna, utan Foder och Watn. (Visiter, min Lsare, lmnar jag i sitt wrde, men at deraf gira, som nu i allmnna omgenget skier, en Ceremonialisk wahna, {uttrotta} [uttrtta] sig halfwa dagen med mngfaldiga humeurers frnijande, wara fr mnga ledsam, tala Kloka och Tokar i Lag, gira en lngwga resa innom 1/10 mil etc. Det r en Plga fr et fritt och Frnuftigt Sinne.) S lnge jag war et sdant Fruentimmer, dmde jag allas wrde effter Putzningen och Klderne. Samma omdme hysa fwen mnga Manfolck: En granlaga punct i omgenges lran! Ehuru det r med wrt Opfrande, min Lsare, s mste wi fr alting intet glmma wr hra qwar i wr kld-Cammar, nr wi g i Sllskap, s framt wr tid intet ndrar sin Drskap. Det prfwade jag sedan, ty d jag gick Kldd som en Herre af 10000 R:dalers inkomst, (fast jag i den personens tilstnd, som jag war, knapt hade 200,) flg man mig fwer alt i Famn och smickrade mig p at wis: de stora talade med mig Fruentimmer ropade mig til sig, Waktmstare och Drengar bugade fr mig ned til jorden, och ingen Gardes-Wakt war s grym, som icke tog Gewret sielfmant undan wid min ingng; men d jag sedan antog Gestalt af en hrlig Karl,
#A240 som wl war snygg, men ringa Kldd, och med sltt intet annat Prydd, n Dygd och Frtienst, s hade jag mnga Wnner d ingen sg oss; Men mtte jag mina bekanta i stort fllie, s wnde de bort ansikten, af fruktan at mta mina gonkast. Sgo de mig i srdeles hgt Samqwm eller bland dyrbart Fruentimmer, s war det liksom de aldrig hade sedt mig. Nog kndes ngra wid mig, som intet ansgo mitt utwrtes, utan inwrtes wrde; men desse woro dock f, och synnerligen frnmt Folk: De ringare woro hgfrdigare: Folk af Lycka, hwars delhet r twifwelacktig, willa gerna bewisa sitt wrde med hgt Sllskap och undfly den Skamflcken, at omgs med den, som har ringa anseende. De frukta hwart gnebleck, at intet bli hllne af sielfwa de {obekanta} [obekante], fr hederliga Creatur. Jag behlt n widare en genomdygdig och frnuftig Karls Skiepelse, men med kosteligare klder, fast jag war af ringa wilkor: D fick en wiss Herre tycke fr mitt Ansikte: ju mer han talade med mig, ju mer behagade honom mitt wsende; men tro intet, min Lsare, at den Mannen lskade Frnuft och wille p min Dygd upbygga sig en wnskap. Neij, det war intet hans tanka; ty du skall tro, han blef bestrt, d han fick weta, at jag intet war Adel: Det r skada, sade han, at den Karlen intet r af Folk, wrdade sedan intet see p mig och rknade sin nya bekanta med alla sina frmner bland {sldder} [slder]. En annan war skiligare, ty han lskade mitt wrde, utan anseende til min fdsel; men det war dock lyligt, at han allenast wille omgs med mig i enrum, p det ingen mtte see at han s skimde
#A241 ut sig och blott fr dygd och wett skull, hade en s ringa person i sitt omgnge: Kom ngon ofrtnkt fwer oss, s rdnade min frnma wn, och lossade, som jag haft at gira med honom i hans Hushlls angelgenheter. Ngra delsinte hade jag likwl, som frr r sagt, hwilka utan frbehll, bde i Sllskap och enslighet fgnade mig med sin Gunst. Hrefter frwandlade jag mig i en hg Person, men mitt omgnge med andra hade sllan de kra nijen, som friheten och wnskapen afla; ty jag hade sllan annat omkring mig n skrymtare och smickrare: Alla stllte sina anleten efter mitt anlete, sina Tankar (som jag tyckte) efter mina Tankar, och sina Ord efter mina Ord. Om jag hade welat sija, at Mlaren lrer torkas ut nstkommande hr, eller at den Turkiska Religionen r god, eller at de Utlndske Frlager ro Swenska Jern- och Kram-Handlens dlaste Skatter, s menar jag, mina bekante hade sagt s med. Ingen war s hrlig och sade mig, at jag felade. Dock, hwad wille de gira? Jag tilstr, at jag hade den dknde frnma wurmen och intet thlde, at man sade mig emot. I detta tilstndet hade jag den stora olgenheten, at man gaf noga ackt p mitt minsta fit, min minsta rrelse, min minsta Anda. Jag war en frnm Slaf, Jag plgades i en Frnm Lga, emedan jag skulle lysa som et Frnmt Bloss och jag nskade ofta hemligen mina ringaste betienters frihet. Ack, I ringa Folk, om I wisten at rtt bruka Ehr oskattbara ringhet! Men jag wet, at I weten det intet; ty sedermera tog jag anseende af en Betient och omgicks med nedriga Personer: fr desse war jag skrckelig
#A242 behagelig om jag war Grof i Munnen, plump i Gebrder och Ogudaktig i mitt wsende. (De hade samma tycke, som en del af wra nya Hiltar.) I detta skicket for jag p Landet, red omkring som en Lnsman, swor hwar jag kom bland Tobak och Brnnwin, och {hlls} [hlts] sledes af Almogen fr en fwermtton kck Karl. Dessutan will den nedriga hopen gerna klifwa: Jag rkade p et litet Sterie en Fogde, som jag hade knt fr Hund-Poike, innan han blef Inspector, hwilken mente sig ga en grundelig kunskap i allting, s at fnaden trodde mer p hans Ord, n p Prstens: Wi raisonnerade tilsammans, Fogden och jag, i Stats-saker, ty sdane Personer plga sllan nya sig med mindre: han fann intet ndigt, at s ofta hlla Riks-Dagar, han anlade Planer til et segersamt Krig, han giorde mnga ndringar i wr Lag och hlt samma mnstring med Frordningarne, som med sina mkeliga Fhr, dem han intet til hlften knde. Det gemena omgnget r mst en liderlig Frihet, liksom det Frnma et hfligt Twng. Nr jag ter kom til Staden, prfwade jag i min Frwandlingstid mnga Omgnges-wedermdor: Med en del kunde jag omijeligen trifwas, om jag intet liksom de, tadlade alt det jag sg och hrde: Ingen ting war s ren, at ju deras Tungor altid lade derp en Klick, och de woro s
#A243 dknde fr Spyflugor, at det war liks stor frtret, at bli bermd utaf dem, som lastad. Deremot war jag ibland et slags goda dumma Silar, som ngde med hela Werlden bermde alt det de sgo och hrde. (At bli bermd af sdane, r en mkelig Frmn.) Efter deras ord skulle man mena hela wr Stad och Land wara bebygde af sm Gudz-nglar, dygdigt Folk, owlduge Sinnen, fullkomliga lif. Jag talade liksom de: jag hade ingen mda fr, at gira en kring til en Hilte. Jag kallade wra Sprtthkar hurtiga Hiertungar, wra Coquetter Allerkraste Creatur, wra Pedanter Grundlrde Mn, wra Qwacksalware frfarne Lkare, wra Rimbrkare Poter &c. Hwad de wlfrtiente tyckte derom, som sgo sig hopsmltas med de {odugelige} [oduglige], kan man ltt dma. Sedan omgicks jag med ngre, som woro rasande butte, twre och snarfwande i sina ord och thfwor. Utan til at twinga mig, kunde jag i denna skiepelsen icke tala et {wnligit} [wnligt] ord, ja alla mste g frn oss och skimmas, ty wi woro owettige Bnglar. Twert om war jag sen i et omgenge, der den ena fwerhopade den andra med otidiga hfligheter: Jag pinade under denna gestalten mina bekanta i samtal med ondelige Ceremonier och sm Civiliteter: hr war intet annat n Complimenter, Excuser, Caresser, Flatterier. Den som hederligen slapp frn mig, war glad, och man rknade billigt fr strsta plga i Werlden, at omgs med en s utpolerad Person. Hrp war jag ibland ngra, som torkade in alt det man ste p dem: I detta skicket war jag et altfr beqwmt Diur i omgenge: Wi upswulgo stora Huggormar, och uptogo intet
#A244 illa, fast man gaf oss alla knamn i Werlden: Glade Nt gingo wi in i Sllskapen och gladare gingo wi ut igen, ngde med oss sielfwe, ngde med alla andra. Det war synd at gira narr af oss, men strax derp, kom jag i ett helt olika och obeqwmare omgnge och skaplynne: Man wgde sina ord p Guld-wickt af fruktan, at frtrna ngon eller f tlije: Om ngon log, s mente jag det war t mig. Hwiskade man, s rdnade jag. Alt skimt tog jag t mig. Jag fick Krigsbud i det fredeligaste Ord, hwarmed man aldrig tnckte p mig. Jag sprng up, wille hmnas, man mste hlla mig. Hade jag intet skil? Jo, i mitt tycke led jag oerhrd ofrrtt och war endaste skttmhl fr alla skimt-ord i hela fljet. Hrefter omgicks jag med de Lrda, och war liksom mnga ibland dem, granrknad i ondigheter, wille gerna krusa, fast det kom ngot trubbigt fram, och gerna wara wrdad, brandes altid i minnet ngon Auctors ord, som wid tilflle skulle pryda mig i omgnge; men serdeles war jag distrait och wimmerkant, hwaraf ock mnga andra ha sin del: Jag frgade mngen wlbekant hwad han hette, och hwem han war, jag skte efter Pennan, nr jag hade honom i Munnen, jag slog Blck-Hornet fwer Papperet i stelle fr Sand-Dosan, jag spottade i Brdspelet, och kastade Trningarne p Golfwet, jag stack fingren i Liuset, i stelle fr Lack-Stngen, jag swarade p Frgor, utan til at weta at jag talade etc. {Iblandt} [Ibland] torde jag wl {ock} wara distrait med flit, p det jag skulle synas
#A245 sysslesatt. En ting hade jag s nr glmt. Jag war Pedant. Ett lijligt Creatur i Omgnge! Du tror wl, min Lsare, at jag hrmed menar ngon Academicus? Neij men, Pedanten kan ofta dansa midt i fyrkanten, blnka p Paraden, krumma sig i Kpmans-Boden och swettas i Wrkstaden. Hurudan war jag d? Jo, jag talade aldrig om annat n om mig sielf, och hwad mig tilhrde: Jag tog Orden ur Munnen p andra och lmpade {alting} [all ting] p mig, p min uphijelse och min egendoms ros: I min Munn war jag allas efterdme. Det war ledsamt fr andra Pedanter at wara ihop med mig, ty ingen fick tala til sin egen heder, derfre war jag ock mst utan deras sllskap; Frnufftigt Folk mste slita ondt med mig i deras stlle.
	Sedan nu min frwandlings-tid war ute, mste jag lee t s mnga lijliga wanar och sinnelag i wra Sllskaper, (fast jag i dag sagt mycket litet derom,) och nu bedia {dig} [tig], min Lsare, gira det samma; men med eftertryck, p det Wishet, Dygd och Redelighet m ha sitt fullkomliga Lif i wra omgngen.

#A246
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXIII.
	Om du skulle tycka s mycket om mit Ark i dag, min Lsare, som det kostat mig Mda at {sammanskrifwa} [samman skrifwa], s frucktar jag billigt at draga p mig en del afwundsiuka Lrdas outslckeliga Hat. Jag har hundrade gnger tagit Pennan i Handen och jag har fwen s mnga Resor kastat henne bort igen. Ingen mkelig Wers-Pijnare har mera Swettats nr han trugat et par tiog Rim tilsammans, som med sina Zirater skola pryda Pigors Kist-Lck och Bnders Wggar. Orsaken skal jag sija; Jag hade et Ark frdigt, som skulle upmuntra dit sinne til Bndags andackt, men frrn jag wisste Ordet utaf, feck jag en liten Sedel af min rliga Schneider, hwarutinnan han berttade mig at jag {gdt} [brjat gA?] in i Theologiska twister och at sdant intet kunde mig effterltas. Jag mste tro at wederbrande hade skil, men huru blef jag icke utkommen som i sdan hastighet skulle skaffa et annat Ark? Somlige hafwa nog nije draf at deras dliga samlingar f tryckas, hade jag et slikt sinnelag, snart slarfwade jag ihop en Nummer af min Argus: Men nu tilstr jag, at jag girna
#A247 wil hafwa Tid. Jag wil lsa ngra gnger igenom det jag skrifwit och hlla en noga Mnstring med mina Tanckar sedan jag satt dem pPapperet. mnen hafwa kommit hopetals fr mig denne gngen, men ja5g har intet wgat mig at taga ihop med ngot. Mit sinne war s uprrt at alt hwad jag skulle sagt, hade blifwit hrt och bitande, och sij drfre har jag altid tagit mig till wahra. Harmsen war jag p mina Authorer som lmna mig s lnge ensam, Trumpen blef jag nr jag besinnade hwad frtretelighet det skulle frorsaka hos mina lskade Lsare om jag hlt mig undan en Wecka. {Fastn} [Fast n] jag nskar at wrt Ost-Indiske Compagnie s snart finge Reparation fr dess ledne skada som jag skulle rsatt den bristen. nteligen beslt jag at gifwa dig en Morale, min Lsare, den jag wil frklara med mit eget exempel.
	Wij skulle lefwa mycket ngdare i Werlden, hwar med sitt de, om wij intet frestlte oss wrt tilstnd wrre n det wrkeligen i sig sielf kan wara. Jag har ofta frskt det hos mig, ehuru jag biuder til at utfwa en frnufftig Philosophie. Nr mina Authorer reste bort och lmnade mig alena qwar i Staden, mente jag at mit tilstnd skulle blifwa odrgeligit, s at jag i frstone grufwade mig bara illa. Mitt aftal med det allmnna at hwar Wecka gifwa ut et Ark upfyllt med Sedelror kom mig fre som et twng. Sommarens Liuflighet och prackt intog mina sinnen s at Staden blef
#A248 mig alt fr Obehagelig och Faselig som et Fngelse. LandtLefnaden wiste sig fr min inbillning med sin kira Oskyldighet, behageliga Enfaldighet och angenma Frijhet emot Stockholms falska Konster, krusade Dracktiga Granlt och twungna Seder. Jag tnkte: Ack huru mycket sllare ro icke de som wistas p Bygden n jag? De spatzera i grna ngar, rika krar, skuggrika parkar och swala Skogar; jag dremot mste trka i Dammet emellan heta Sten-Hus. Ja, jag tyckte at jag redan war en Tegel-Drng. Christall-klara Killor och susande Bckar frlusta och fgna dem, jag skal spegla mig i Stockholms Rnstenar som fwerg all annan otckhet. De upfriskas af skna Blomsters och sunda Wxters angenma Luckt, jag fr intet wl g utur min Kammare frrn en obehagelig och ohlsam stank frgifftar Nsa och Hirna (Huru mnga Plar och Taflor behfdes wl at hmma en Del Obeskedeliga Inwnares Sielfswld som s illa tillpynta wra Gator och Grnder?) De lustige och ngde Foglar upmuntra dem med tusende Frgde-Lten, jag Oroas och Plgas natt och dag af Wagnars och Kirrors dn af Hstars slammer samt oroliga Menniskors Eder och Slagsml. Med et Ord jag hade s nr begrt Rtmns Lof af alla mina Lsare och skt up mina Alstrare. Men sedan jag besinnade mig, blef jag helt annorledes til mods. Argus, sade jag til mig sielf, huru kan du ledas? Ditt mbete lrer intet tilstdia
#A249 dig at klaga fwer ledsamhet. Du r dessutan i en Stad som frutan det han har en frtrffelig Belgenhet, r p alla sidor med angenma Lust-Platzar omgifwen. Nr du til din Wederqweckelse wil d och d fgna dig fwer Naturens Fgring, kan du resa ut och det med stor beqwmlighet. Nu r jag fwertygad om at jag hade Ortt nr jag beklagade mig. Sannerligen, om wij rtt besinna oss, s kunna wij ltteligen bortjaga Ofrnisamheten som r strsta hindret til wr Lycksalighet. Denna Lxan r oss alla s mycket ndigare som all Lycka i Wrlden r twifwelachtig och blandad med Olycka utom {frnijsamheten} [Frnisamheten]. Nr dit tilstnd, med sina omstndigheter, Misshagar Dig, s betrackta en annans som Du hller fr Lyckeligare, mrk at honom mycket fattas, och om han som du r missngd fattas honom alt. Se fwen p deras tilstnd som ro i lngt smre willkor n du til fwentyrs r. S lrer Du snart finna dig ---
Jag feck nu p stunden et Bref af Herr Hiernbrott som skal lisa min trga hand, det lyder slunda:
	Min rliga Argus.
	Emedan jag nnu ngra Weckor lrer komma at drija p Landet, har jag welat tminstone lta dig weta at jag r wid hlsan. Min Bruns-Cur r fuller ndad men jag har beslutit at resa til Herr {Erenmenuets} [Erenmenets] grd efter han genom Bref anmodat mig drom. Och sanningen at sija, jag r
#A250 rtt glad at f tillflle at hwila ut, ty Brunnens roligheter hafwa giort mig helt Trtt. Sedan det blifwit et Mode, och en Del af en belefwad Menniskas skyldigheter at resa til Brunnar r man dr rtt s twungen som i Staden, ja mera; I et mindre talrikt sllskap gifwer den ena gemenligen mera ackt p den andras fretagande n i et strre: drfre ser man fwen at i sm stder roar Folket sig mera med sqwaller n i Stockholm, och i Stockholm mera n i Paris eller London. Samma omsorg hade man dr at wijsa sig granner som i Staden. Wllustigt lefwer man i Mat och Dryck, ty efter deras utsago som ofta brukat Brunnar och frstodo sig wl p diten, r det nyttigt at dricka goda och starcka Wijner s lnge man r brunsgst. Dr anstltes Collationer och Tracteringar dageligen och man surrade understundom s at Herrar Patienterne snart hade frsyndat sig emot nya Frordningen. Och det giorde de med skerhet efter de hade hlso-medlet straxt fr handen. Man sp win om aftonen och skilgde det bort om morgonen igen. Jag tyckte p en min Bruns-Cammerat at han endast rest til Brunnen drfre at han dr mente utan fara kunna storma p hlsan. Brunns-Friheten bestod druti, at man feck spela utan tiltal, umgs frtroligt med Flickor, och dantza s mycket man orkade. (Jag frgade en Cavailler hwarfre han hade rest til Brunnen? Han swarade, efter jag feck hra at hit skulle komma en hop wackra Fruentimmer. Brunns-Enigheten taltes mycket om. Med den war det ter s beskaffat. Nr ngre galningar uptnkte hwarjehanda ffnga och kostsamma roligheter skulle
#A251 alla gira et med dem, elliest feck man heta enwjs eller Eremit. I frstone friade jag mig tmmeligen brafft fr desse och dylika namn; Men p slutet mste jag dran, nr iag intet orkade flas allestans med, eller tordes fr min Hlsa gira som andra. Mnga srdeles Fruentimmer woro s frpickade p detta Lefwernet, at de lofwade redan nu ut at komma til Brunn t ret om de ro friske och hafwa hlsan. De {giffte} [Gifte] fwerlade huru de wille fwertala sina Mn drtil, de bermde Watnets Wrkan med sdan alfwarsamhet at jag frundrade mig drfwer. En war slug, min Man, sade hon, knotar altid p mina Brunns-Resor, efter det kostar s mycket; men jag skal en annan Sommar intet sya ett Ord drom, utan ldas wara siuk och snda efter en Doctor som wl skal sya honom annat om han intet lter mig resa. Hwar Wecka har jag lst dina Arck hos en Man som feck dem altid ifrn Stockholm, de hafwa nog behagat mig. Nr {folket} [Folcket] gissat p Authorerne har det krupit smtt uti mig, men det har jag mrckt at nnu ingen rkat rtt p oss, laga s min k. Argus at det hdanefter hlles dlgt hwad Wij ro fr Personer, ty s lnge wi ro obekante lra de flste dmma opartiskt om wrt Arbete. Far wl min k. Argus.
	Hiernbrott.

#A252
THEN SWENSKA ARGUS
	N:o XXXIV.
	Hwad r Tadel? Det r, {at frringa} [en odygd som frringarA] en annans hghet med sin egen ringhets uphjande. Philavtien, eller {egenkrleken} [egen kirleken] det {menniskliga} [mennisklige] Slcktets Hrskarinna, plgar, ibland alla sina tusendtals Nijen, fwen frlusta sig med Skiutande: De {ddelige} [ddlige] ro hennes Bssor, med hwilka hon skiuter orkneliga Tadelskott, som smattra frn den ena p den andra. Skott som ofta ro wrre, n de, som rija s mnga af wra Lkares och Fltskirers okunnigheter; ty sdane frderfwa allenast Hlsa och Lemmar, nr de frra frstra ett gott Namn och Sinnes-Roo. Hon brukar dertil tre slags Krut: Frst Egennyttiga Afsikter, som behfwa andras frklening, s framt de skola ha framgng och anses fr billige. Sedan Hat, Afwund, Agg, och en wiss Swartsiuka, som omijeligen kan lida, at en annans oskyldigaste och lofligaste Gerningar bli oklandrade. Tredie Krutet r en lijlig heders lystna, at ogirligen kunna gifwa sit omdme om ngon ting, utan til at wisa sitt treffeliga Frstnd med dess swrtande. Hnder det, som ock mst skier, at man derigenom
#A253 [allenast] wisar sin dristiga Dumhet, s r hederslystnan s mycket liligare.
	En dag i Wekan fretog jag mig, at resa omkring och hra p alla desse Philavthiens Tadelskott, men jag tilstr at mina ron af susandet blefwo tmmeligen Druckne: Frst kom jag i et Rum, der Curial-wahnan hade sammanblst en myckenhet Statister, eller tminstone Folk, som mente sig wara sdane: Wid min hlsning reste man sig med mda ur stet, at med ett twunget bugande wisa mig en diupsinnig mine, wrngt anlete och de frsiktigaste gon i Werlden. Man satte sig ter nid och sg p hwarannan, efter Statistiskt wijs, mycket wahrsamt och frmmande, utan til at tala, s framt icke med utcirklade Ord och widstrckte Berttelser: Man undflydde {wiktige} [wiktiga] mnen, p det man icke mtte ndgas gynna hwarsannars ron och derutinnan yttra sina kloka Tanckar. D tilstr jag at en lustig Snushane eller Samqwms-skramla hade fr et skratt-lystet Sinne intet warit betalt med ngra Ducater; Men jag war lika ngd, och i sanning glad, at intet f hra tadelskott ur desse Politiska Bss-Pipor. Dock, min gldie wahrade intet lnge: Laget uprrdes af en glttig Fruentimmers visite och mina Pedantiska Ministrer antogo blidare upsyner, som dessutan blefwo tamde af ngra Glas Wijn. D kom ett lst ord fram ibland oss, at den eller den Herren antingen rnade flytta p Landet, eller bruka en Cour eller kpa en grd; Jag kan nu intet minnas {hwilketdera}
#A254 [hwilket dera] det war, men af liten effterflgd war det. Strax pnade man gonen och skirskdade mlet, hwartil fwen Fruentimret lade sina domar. En slug Karl bermde det och wid samma Tilflle alla den Herrens giroml; Men en annan drog p Munnen, lutade sig fwer tw andra och hwiskade en hop tadel fwer den oskyldiga Mannen, som hrdes fwer halfwa Laget och upggade tungorne: Sedan detta steget war giordt, wrktes Stats-klokheten ut i Frmaket: Du skall tro, min Lsare, at jag d fick hra huru icke allenast den ena Herrens ryckte, utan ock 5 eller 6 andras blefwo tilpyntade. Alla orden stelltes fuller p Skrufwar, s at de kunde lindrigt uttydas, men Quintessencen deraf war flliande: Den ena, sade man, hade ftt betalning fr sina egennyttige mtt, och woro, innan man tnkte, frlorad. Den andra hade swrtat sin medtflare wid Hfwet och uphgt sin nedrighet med en bttres frtryck. Den tredie {war en mkelig Excellence} [tycktes fuller arbeta p det allmnna bsta, men han hade likwl ngot annat drunderA]. Den fierde giorde en oanstndig Figure. Den femte hade en dum Hirna och intet begrep i affairerne. Den siette war icke til troendes p en Halfre. Den siunde war ofta fahl fr en liten Summa &c. &c. ( Sdane slags {Menniskor} [Menniskior] gifwas fuller Gud bttre, men nu war det Tadelsiukan som talte.) Jag hade sent sagt, om jag skulle sija alt.
	Hrefter kom jag i et Sllskap af handels-Ansikten, uti
#A255 hwilka Krmare-Njt och utlndske Frlager woro mlade: Hr war det frnmsta tidzfrdrifwet, at begrina de inrikes tilwrkningar och bewisa wra Manufacturers drskaper med stormande skil, i anseendet frnuftige, i Wrket dumme: Efter deras sgn woro de blott bedrgerier och kunde aldrig gira reda fr Rikzens Stnder: F se, sade en wiss Lag-Bunden Lurendrijare, om icke til ex: Alingshs gir snart banqueroute, besynnerligen sedan man fr en tid sen welat narra Folket til sig med en Publication om bttre kp. Jag war hrwid opartisk, som sielfwa bordet; men blef dock deraf intet mindre n fwertygad, at wrt lands egne Manufacturer ro ondige.
	Sedan brackte det mig bland en hop Fruentimmer, Petits-maitres och hurtigt omgnges-Folck: O Himmel! Hr fann jag, at Tadel r krna, Lif, Wett och Anda af {mstadelen} [msta delen] wra Samqwm: Ach, sade Herr lskenhielm, jag tilstr, at jag under Predikan i gr s nr hade swimlat: Coquetter trffar man altid, de ro intet lngwga, man behfwer intet widare ska n i Grann-Grden; Men denna war af en rtt triumpherande Skinhet: Anseendet r rbart, wxten Majesttelig, gonen qwicka, men oskyldiga, Hyen lcker och hwar endaste rrelse frutan flttia mktig at dda en Karl. Jag wet grant hwem han menar, sade Fru Sllskapslik, som wnde Nsan fwer hgra Axlen och talade til ngra
#A256 af sina sqwalleraktiga Grannar, med hwilka hon srskillt satt i en {halfmne} [half Mne], kring ett Caffe-Bord, i frwntan af Spel-Bordet.) Det r ---. Wr Herre har ingen skuld: Den Styggan r wacker nog ibland; Men jag knner Modren, och wet wl hwad upfostran hon gifwit Dottren: Hon lrer wl br p Slkten, ingen Nd. Br p hwem hon wil, sade Frken Jalouse, s wet jag, at hon intet war mera frsynt, n de andra, at dansa p en Bal hos --- til kl. 3. om morgonen, fast wi andra reste kl. 1. Och det war, oss emellan, misstnkt nog, at Monsieur Liebentrots med ngra andra, hwars Namn jag intet fick weta, flgde henne til Wagnen. Ja hiertans, sade Fru Krlekswett, mnne wi intet nog ha hrt talas om hennes Mors Smink-Flaskor? Hwem wil swrja p, at de intet ha del i denna lckra Hyen? Derp hgg man friskt p denna unga Kroppen: Den ena tog Halsen och Brstet, den andra Hnderne, den tredie Lifwet, den fierde Hufwudet och hela Frstndet, den {fmte} [femte] Klderne in til Lintyget, s at Herr lskenhielm fick ingen betta qwar af sin Skinhet. Derefter begynte Fru Simper at bermma ett Fruentimmer som sielfwa Godheten, emedan ingen mer n hon wiste, at Frken Jalouse war frlofwad med den sammas Son, och at sdant frmodeligen skulle lta wl i denna Frkens ron; Men en gammal Fru Katta tog Ordet ur hennes Munn, och sade med en spotsk Mine: Lt bara min Sissa Cammar-Piga komma fram, som har tient henne i 9 hr, hon skal wl weta at omtala denna Godheten; Men, sade Fru
#A257 Simper, Pigan bermmer henne ju, och grter hwar gng hon talar om henne? Ja, ja, sade Fru Katta, jag har wl hrt flera tala om henne, n den snan: Derp rdnade Frken Jalouse, men af Fru Simpers blinkande mrkte Fru Katta ord och skimdes, uphijandes sedan den tadlade Fruns Hushllswett til Himlarna, i ersttning fr Godheten, som hon henne berfwat. (Hrwid betraktade jag, at de ddeliga Bssorna, med hwilka Philavthien skiuter Tadelskott altid ha {dubla} [dubbla] Pipor: Ur den ena skiutes tadel, ur den andra smickran, och begge ro frdige, at p en gng gie Fyr. Aldrig skal du annat finna, min Lsare, n at ju den, som hlst smickrar dig, r redebognast at tadla dig.) Sedan kom jag, ngra steg derifrn, i ring med de frnufftige Manfolken, som under orkneliga Tobaks-Priser lto hra sitt Frstnd i Raisonnements: Man fll p det mnet, at jmfra Herr Udde Winstorps och Herr Louis Gyllenpyramids Frtienster: Partierne woro skilljaktige: Ngra sade at Winstorp hade ingen mda hafft, at komma til en s anseenlig Bestllning, emedan bde Fader, Farfader och Farfars-Fader i Riket warit mktige: Gud wet hwad frgd han inlagt: Det r ingen Konst at gira lycka, nr man fr Charger i Waggan: Wid det eller det tilfllet stod han med sltt berm: Man lr wl weta hwem, som r hans Orakel, utom hwilken han r dum, som en Stock. Dessutan har han ju ftt s rikt giffte och giordt omyndige Barn ortt? etc. Det andra Partiet frifrat frgade dem, om
#A258 de intet skimdes? r det ur Manna-minne, sade en af dem, at Gyllenpyramid hette Munser Dieknander, och intet fick sitta til bordz med mig eller en annan rlig Karl? Hans Far-Bror war min Fahrs Fogde, och Lnsmannen, hans Herr Far (d log man,) fick en hop Pngar genom Hste-Handel. Detta Slkt-Registret lades til grund, hwarp man utmlade denna Mannen, som en Trappslinkare, en genomdrifwen Skalk, en Man af ringa wrde etc. Man giorde derp mnga mina bekantas mlningar med tadlande Penslar, de mtte nu wara af hg eller nedrig Slckt, s mkelige, at mitt Ansikte blef hel catoniskt och man log ofrmrkt t min twra Upsyn, til dess bde Herr Udde Winstorp och Herr Louis Gyllenpyramid, som ro goda Wnner, sielfwa kommo in: Strax flgo hwarderas Tadlare dem om halsen, och bdo dem med hundrade Wnskaps betygelser wara wlkomne: Ack! sade man, nu p stunden talade wi om dig, jag r hiertans glad, at f see dina gon etc. (Tadel och Smickran, de kra Syskonen, ymsa s jmt med hwarannan om.) D harmades jag och sade rent ut til dem begge: Om I haden hrt huru desse Herrarne en stund ha skamflckat Ehr, s skullen I skert misstro deras sta Trutar. Derp gick jag ut och lmnade Sllskapet i en skamlig frwirring.
	At bertta dig, min Lsare, hwad Tadel, jag den Dagen hrde af Betienter och Tienstefolck om deras Herrskaper, Husfder och Matmdrar, det blefwo alt fr widlyfftigt.
	Liligt war at jag i en Wr hrde 10 eller 12 Flugor flla krsna omdmen om ngra Herrars Bord hr i Staden,
#A259 dem de {imfrde} [jmnfrde], tadlade och utskimde: Det r Skam, sade de, at s rika Mn ta s elndigt och inbilla sig narra smaken p folk af smak, liksom wi intet hade sedt Bord, utan deras. Imedlertid drucko desse wingade {Talrik-slickarne} [Talrik-slikkarne] Watn, och hllo til godo i en tom Bytta, som hade hyst ngot hrskt Smr: De flgo omkring, gde ingen ting af sig sielfwa och to den ena stunden Kongeligt, den andra tiggaraktigt.
	Sedermera kom jag i lag med en hop Folk, som skrckeligen missbrukade den Christna Friheten: fr desse war knapt ngon Gudfruchtig Menniskia, Prst eller Lekman, som icke fick heta Pietist, och ingen giorde ngon from och Gudelig gerning, som de icke kallade en Skrymtare. Deremot war jag ock ihop med Phantaster och Skienhelige, som aldrig talade om goda Orthodoxer, utan med frakt, fast de hwart {gnebleck} [gnablek] syntes frdma Tadel; Men i det at de derunder wanryktade dem, war deras Tadel s mycket wrre och krafftigare. nteligen, i alla de Sllskap, som jag war, kom knapt ngot wackert Werk, ngon Handel, ngot Bergsbruk, ngot Hushllsstt, ja npligen ngon frnwarande bermwrd menniskias Namn p banen, som icke fick sitt Njd-mrke. Hwarfre? jo, wrt Land r ymnigt p Tokar; Nu menar altid den strsta Token sig wara den {allraklokaste} [allerklokaste] och srdeles wijs, nr han mstrar det han intet frstr, derfre blir ingen ting fri frn Tadel-Flckar. Wid detta tilfllet mste jag bertta
#A260 en hndelse, som intet litet uplyser denna Saken: En relysten Man af min bekantskap wille intet efter gemena bruket lta afskildra sig p en Tafla, utan ga sin Bild i en MarmorStod. (Den egna Krleken wil gerna see liknelser af sig sielf) Dertil fick han en konstig {Bildthuggare} [Bildhuggare]: Nr Wrket war ngot nr frdigt, frgade han sina Wnner, som woro frfarne Mn, frnufftigt Folk, drpeliga knnare af goda stycken etc. om det war likt. h, sade man, utan til at smickra Ehr, I ren wacker, men hr stn I som en 80 hra-Gubbe: Tnk hwad infallne Kindben, hlige gon etc. {Bildthuggaren} [Bildhuggaren] ndrade detta och giorde n likare: Ngra Dagar dereffter begrade Mannen ter deras omdmen: Nu, sade de, r det n wrre, se hwilken Nsa, Pannan wanstller hela Ansiktet och sannerligen, det r til at bortskimma Marmoren. Bildthuggaren blef rtt sticken och sade, sen de woro borta, kre Herre, Edra Wnner frst sig liks mycket p Bilder, som Koen p Muskot. Kom och stll Ehr sielf i Morgon uti Stodens stlle, p samma fot, i samma skick och i samma frg: Emot Afftonen och ett stycke ifrn skall det intet kunna skinias. Wl an, han giorde s: De frnufftige Domarne frsamlades ter; men nr de fingo see Bilden, slogo de up ett {frakteligt} [frakteligit] lije: Mstare, sade de, I giren utan twifwel en annan, det r intet Han. Intet Han? Frgade Stoden, jo {wisst} [wist] r det jag. D mste denna kloka Flocken blygas och wara lefwande Bilder af wr tidz Tadlare.
	Wid detta Arket, min Lsare, lrer du och jag kanskie
#A261 f hra den rsten: Argus frdmer tadel; Men hwem r wrre tadlare n han? Friskt, min Hklare, du skall f sija om mig hwad du will, ty om det r sant, s skall du ha tack, och om det r osant, s ler jag t dig. Fr frigit beswarar jag denna Critiquen slunda: Drskaper och odygder kunna intet tadlas, wanrycktas eller swrtas, ty de ro tokuge och stygga i sig sielfwa, hwaremot {Tadel} [Tadlet] r ohemula beskyllningar Lgner och wanrykten, som man gifwer rena och oskyldiga ting. Den kcka Prsten, som sger s tappert Sanningen t Hfwet och hela Staden, skulle med samma skil wara en Tadlare, ty han bestrider laster s wl som jag. Men, sger du, Prsten angriper Synden i allmnhet och pekar intet p {wisst} [wist] folk, som du. Kra Wederpart, nr Namngaf jag dig? Jag tilstr, at jag understundom fretager mig wissa afmlningar, at wisst folk m deruti see sina Ansikten, men mnne Prsten intet gir det samma? Utan twifwel, af wissa Menniskior har han lrt knna wissa Laster, hwilka han afmlar, elliest togo man mindre t sig hans Lrdomar. Tror du wl, at liknelser af lefwande Personer tagas i wdret och ritas i Wattnet? Jag woro en mkelig Moralist, om jag skrefwo s, at ingen knde igen sig uti mina Afbilder.

#A262
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXV.
	Mrk, min Lsare, hwilken {lylig skiljaktighet} [ljelig skiljagtighet] war i gr emellan mitt Omdme, mitt Minne och min Inbillning: Omdmet gick en stund ensamt bland sina Philosophiska Nijen, och undrade hwar Systrarne kunde wara s owanligen lnge borta, knotandes p sitt wis fwer sdant lpande, til dess de nteligen begge infunno sig: Hwar ha'n I warit, frgade Omdmet. Huru kan wrt nsta Ark bli frdigt p detta sttet? Tiden r inne. Schneider har ffngt warit hr tw {eller tryC} [treC?] gnger [upp denna DistrictC?], och jag frucktar at han nu tar p sig sin swarta Wst, at srja Argi dd. Hwad skulle Staden och hela Landet sija, om Ehr Wrdzlshet hindrade Arketz utgng en {weka} [Wecka] fwer? Banna oss intet, swarade Minnet, wi ha giordt gagn nog: Jag har genomlupit hela Romerska och Spanska Inquisitionerne och Syster Inbillning har giordt Plan til en lngt nyttigare Ransakning hr i Swerige: Intet efter Kttare i Religionen eller at bruka en bestaktig Grymhet som Papisterne, utan efter Kttare i de allmnna Tiensterne, och at lta hwar och en kunna sknja och fritt lee t dem, som dertil ro oskickelige: Hon sjer, til Exempel,
#A263 at alla sdane Kttare skulle rakas fwer hela Hufwudet, utan Peruque bra rda Calotter, hafwa fotsida Mantlar af grtt {wstgtetyg} [Wallmar], g barfota at gira nger, lsa sin skyldighet tre gnger om dagen, skrefwen med {guldstafwar} [Guld-Stafwer], och arbeta med lagligt underhll p Slotts-Byggnaden etc. til dess deras Sinnen och upfrande aldeles blifwit ndrade och frbttrade. Nu kommer det Ehr til, at gifwa oss en klar Rkning p alla dem, som under denna Rfsten bra wara frfallne. Omdmet kunde intet annat n lee t detta Frslaget, besynnerligen som Inbillningen redan framgaf en Ritning p en sdan kttersk Figure. Men, sade det, om jag gifwer Ehr en sdan Frtekning, s gillar jag icke derfre Ehrt frslag, ty de felaktige mbetzmn, som Rikzens Lag utmrker, hafwa utom Ehr sina rena Straff allenast Rtten fr sin gng, och de friga, som blott hra under Sedolrans Npst, kunna intet s lagbindas. Sannerligen, om Argus fingo lta raka, utklda, dma til nger-bter och sledes frbttra alla dem, som straffas i hans Ark, han behfde d intet med Krus och Omswep sija Sanningen, eller g omkring den lskade Lasten, d han henne bestrider, som Katten kring en het Grt. Dock jag wil frnija Ehr begran och lmna sedan Wrkstlligheten af hela Frslaget i Ehr egen Makt, som ey lrer lngt strcka sig:
	Frtekning p Kttare i de allmnna Tienster:
1. Hwar och en, Lekman eller Prst, som sker tienst och Silawrd i det {afseende} [afseendet], at skaffa sig heder, Rikedomar och enskylt Frdel.
#A264 2. Hwar och en Lekman eller Prst, som blott anseer Cronans Tienst och Silawrden fr sin Fdo-Krok.
3. Hwar och en mbetzman, som liter p de nedrigares Skickelighet, och gifwer sig hwarken tid eller roo, at blifwa grundeligen underrttad om sina frefallande Skyldigheters afgirande.
4. Hwar och en nedrigare mbetzman och Betient, som nyttiar sin Frmans Wrdzlshet, skiuler sig under hans Hghet, och lter alt ankomma p hans Answar, fast han i tid kan befrmja tilbrligheten och afwrja Felet.
5. Hwar och en mbetzman, som af en skamlig {rdhga} [Rddhga], skiuter ifrn sig den eller den sysslans Swrighet p en annan, twttandes sina Hnder i Wattn, nr derfre skal giras reda.
6. Hwar och en twr, betsk, trumpen och fwerilningar underkastad, som obeqwmar alla skande, och modfller alla Hfliga, med hwilka han har at gira.
7. Hwar och en hgfrdig och Rang-siuk, som wid alla til fllen r m om ste och Caracter, fraktandes ringa Folck och ropandes sig altid wara i Konungens stlle.
8. Hwar och en Wispaktig och otlig, som ey orkar gira sig mda at utgrunda en sak eller fatta en skandes Mening.
9. Hwar och en Slarf, som wrker Arbetet ifrn sig halfgiordt.
10. Hwar och en Hrklyfware, som gir nya twifwelsml, nya twister och nya Genkast wid hwar enda Mening,
#A265 utdragandes tiden med Klangen af sin Dumhet den han hller fr fijnhet.
11. Hwart ock ett grlaktigt och orent Hufwud, som utreder Saker, liksom Markattan Silkes-Dockor.
12. Hwar och en Stympare, som hwarken har Studier eller naturligit Wett {och attA?} [atA?] beklda sin Tienst.
13. Hwar och en Lat och senfrdig, som i sin Bestllning gr Skyllpadd-Fit, uplastar ogiordt arbete fr mnga hr tilbakars, och twrstmmer Sakernas lopp i en Afgrund af oredor.
14. Hwar och en Prlsiuk och Frossare, som snart bortslsar Lnen, och sedan i uselhet bewakar Tiensten liksom Rttan en Skinka.
15. Hwar och en Rus-kr, hwars Wett och wltalighet mst upstiger frn Magan i Hirnan, besynnerligen efter Mltiderne, s wl som ock, hwar och en Fylle-Hund.
16. Hwar och en mkelig Clrk och Lekman, som r sin Hustru undergifwen; genom henne tager Mutor; genom henne bortslsar sin gendom; genom henne r Rang-Siuk, och genom henne r en Kring i sin Tienst.
17. Hwar och en Trl af Wnskap och Frndskap.
18. Hwar och en sqwallra, som omijeligen kan hlla lnt hwad lnt br wara.
19. Hwar och en dum och hgdragen Pckare, som i sitt Hiltemod trotzar emot fwerhet, wanwyrdar Frmn och skryter fr underhafwande.
20. Hwar och en Intrigueur, Rnck-Spelare och smickrande
#A266 Rf, som ter med alla, hller med ingen, kryper fr de Mktiga, smilar fr sina likar, och narrar de ringa. 21. Hwar och en Mes, som af flathet r mktig at fwerskyla de grofwaste Fel, och af en straffbar miskundsamhet freda sielfwa Odygden under Samwetz-Lagens beskydd.
22. Hwar och en Samwetzls, som under Glantz af Lagens skarphet och hgsta Rtten, gir otaliga Grymheter och frorsakar himmelskriande Suckar.
23. Hwar och en Wderhane, som hller nu ett Partie, nu ett annat, intet wetandes jmna owlduga Wgen.
24. Hwar och en snl, sniken och girug, som anser den rikas skil mer n den Fattigas, som intet tnker, talar eller gir det ringaste utan fr winning skull, som bringar sin Ln och Rttigheter s hgt, som nnsin kan tilltas, och som altid kan kpas och bestickas.
	Desse Ktterier, sade Minnet, ro ganska f, och wr Religion har snart 700; Men, sade Omdmet, jag wil wdias, at {dessa} [desse] tw tolfter inbegripa mer Folk, n alla de andra. Tnk, Inbillning, om ditt inbillade Frslag wrkstlltes, hwilken orknelig skara Grmunkar du fingo see. Alt rdt Klde upddes til Mssor, och alt {westgt-tyg} [Wallmar] til Mantlar; Mngfaldiga Tienster blefwo lediga, och Slottet blefwo p kort tid frdigt fast desse Legioners underhll kostade Cronan alt frmycket etc. Jag r kr i denna Planen, swarade Inbillningen; men nu fattas mig ett slags Kttare til Profosser, Sp-Gubbar, Pipare och Trumslagare fr de andra, som bra ha skrckeliga Hufwud-bonader och i frigit samma aga och wilkor. Hwilka skola de wara? Jo, sade Omdmet, den som af en
#A267 ingrodd Sielfklokhet aldrig kan trifwas, utan at tadla alla de friga Rikzens mbetzmns oskyldigaste Sysslor, frtienar at bli sina straffbare nger-Brders Sp-Gubbe etc. Hr p dess Knnetekn: Hans Enwishet pckar utan Rim och skil {mot} [emot] Lag, fwerhet och alt det, som icke wid frsta begrepet hafft den Lyckan, at behaga hans ostdade Hirna, hwaremot mngen Drskap kan f den Nden at wara til lags. Hans dumdristiga Hgmod mstrar alt det han intet sielf til wga brakt. Har saken allenast intet frn honom kommit eller fwertrffar hans begrep, s kan man swrja p frut, at han den samma frdmer, lastar och begabbar. Sielfklokheten r hans Qwickhet: Mister han Tankan om sig sielf, sitt Lius, sitt wrde, sitt egit, s blir han tankels, som en gammal Almanak. Han talar genom Gtor och Ordsprk, p det hans Dumhet m wara ett Orakel. Altid skriker han p de gamla Tider, och drager wra oskyldiga Fder wid Hret ur sina Griffter, at wara wra efterdmen i de ml, som de aldrig frstdt sig p, bermmandes dem, stackars Folk, mot deras wilja. Altid spr han allmn Undergng, ty, efter hans Ord, r hr aldrig annat, n allmnt Raseri. [( Jag talar intet om dem som af ren Njt fr det allmnna bsta beklaga allmn frwirring, ondska och blindhet.) A] Korteligen, hans swrmande frtager dem wlsinnadom Mod och Lust i sina mbeten. Sij, hr har du ett sdant Creatur. Fullflg nu ditt Frslag, s lnge du gitter.
	Jag finner, min Lsare, at Egennyttan r det wrsta Kttar-Gifftet i de allmnna Tienster, och det swraste at
#A268 utrnsa: Hon r frn de Ddeliga s oskilgacktig, at man ndgas lgga henne til grund i wahlet af de Tienstgirande, och med skil hlla fre, at man skrare anfrtror ett frucktbart mbete t en wlmende, som af sig sielf har Rang och Egendom, n t en fattig, som gerna will skaffa sig stegar at klifwa up til hrans Altan. Elliest, min Lsare, wet jag intet andra Frtienster n Gudzfrucktan, Dygd och Skickelighet, som bra befordra en Menniskia til Rikzens tienst. Jag wil icke heller wara obillig emot ypperlig hrkomst: Nr twenne tillika ska en Bestllning, som begge ro lika i Gudzfrucktan, lika i Dygd, lika i Skickelighet, och s lika i Frtienster, at den ena deruti icke ger ett Solgrann mindre n den andra, men olika i fdzel, s br altid den fredragas, som r af ldre och hederligare Stmma, emedan densamma r i Riket mera bekant och hgre lskad, och r det [frA?] de redeliga Swearne en dubbel fgnad, at see den gamla frgden p dubbelt stt ibland sig nnu lefwa; Men ger den Nybrdiga aldrig s litet frtrde i det friga ofwannmnde wrdet, s tyckes mig at Ahnorna bra st tilbakars, [elliest lider Dygd och Frtienst ortt hwilket gir dess lskare f til wrt Lands alt fr stora <skada> skadeA].
	Sluteligen wil jag frga, huru den r sinnad, som lngt ifrn at wara kttare i Rikzens tienst, frtienar {oddeligt} [oddligt] Berm, Stoder och Minnings-Mrken? Jo Han tinar det allmnna fr des bsta skull, och intet i anseende p sina enskylte frdelar. Han r en delsint Slaf af sin Syssla. Han frtres af sitt bermliga tienande, som ett Lius af sin Tienstaktiga
#A269 lga. Han gr icke ett steg frn lag, Samwete och Frnufft, men jmna strten, utan illslughet, Rnkor och fina Grep. Hans bsta Inkomst r, at gira sin Nsta godt; Han lgger sig ingen Affton med nije, om han icke den Dagen hafft en sdan winning, och en rttwis sak r alt nog, at lcka honom til ngons Hielp och tienst. Sledes r han det allmnnas Lycka, nkans beskydd, den Omyndigas Frswar, den Wrnlsas bistnd, den enfaldigas Rdgifware etc. men med alt detta Lagens hgnare, ty fast han honom blindt lyder, s finner han dock tusende tilfllen at wisa delmodiga och ma Gierningar. Han r wnlig, dmiuk, tlig, mttelig. Han uttrottas sllan och upskiuter icke til i morgon, det som kan skie i dag. Han begriper och wrkstller sin Plickt med Wett, Mogenhet, Hast och Efftertryck. Han r Oweldug: Han wet i sin tienst ingen annan Inkomst n sin Sold: Han anser wiktiga Tacksijelser, erkntzlor, Heders-Skinker och dylika Frgor, hwarmed Mutor plga sminkas, fr Ortta; Mer ngd med en mttelig Lycka wunnen med Heder, n stort Godz, hopkrafsat med skam. Om alla mbetzmn hade sdane Sinnen, s skulle man intet i alla tider see odugeligit Folck, i sina Tienster samla anseenlige Skatter ock Titlar.

#A270
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXVI.
	Herr Argus.
	Mitt hrende r at understlla Min Herres omdme, om han icke torde finna ndigt lta mnet af ett dess Ark blifwa en beskrifning p en hrlig Man. Denna korta, men mycket innebrande Caracteren ntes mycket ibland oss: Ingen r, som sig sielf densamma icke wil tilgna; Men f finnas s billiga, at the unnan androm. Jag tror sdant komma theraf, at the flste fga weta hwad thet will sija at wara en hrlig Man; ty man hrer som oftast, at d den ena intet altid hittar p at spela den Dans, som kommer fwerens med den Tarantula, hwaraf den andra r stungen, frlorar han ltteligen i dennas tycke detta omdmet, och om den andra antingen af fruktan fr Personen eller fr enskylte Afsikter skull just icke offenteligen hftar p honom ett widrigt tilmle, drager han dock i twifwelsml, om den kan wara en hrlig Man, som icke will hwad han will och tycker hwad honom tyckes, &c. Frbl. etc.
	Dat. Klarbcken wid Norkiping,
	1733. Cancer.
	Gerna Herr Cancer, jag will efterkomma Ehr begran: Jag pminner mig hrwid, at d en Romersk Qustor fordom
#A271 kom i en liten Stad i Italien, at plgga eller upbra skatt af Borgerskapet, och han befalte en Betint efter Wanligheten hopkalla alla hrlige Mn, som derwid borde wara tilstdes, gick denna halfwa Philosophen ut til de gamla Grifterne och ropade: Stigen up, I hrlige Mn, den Romerska Qustor wntar Ehr. Nr han tspordes hwi han det giorde, sade han: De hrlige ro alla dde. Jag lrer nu intet behfwa g alla lefwandes frbi, om jag will rka hrliga Mn, ty om de bra finnas i ngot Land i Europa, s bra de finnas i Swerige, der hrligheten i alla tider bodt i ett Folck, som aldrig swikit sina Grannar. Ha wra fder warit plumpe, s ha de doch warit trofaste, Samwetz-Granne och ppenhiertade. Sdane ha wi nnu; Men kan du tro, Min Lsare, at de likwl ro sllsynte. Nog finnas de til Namnet, ja, Skrymtan, Dumheten och Egennyttan ware tack, til Klangen r hr s mycket hrligt Folk, at jag trotzar Wrmeland at ha s mnga Mastetrn, {alle} [alla] wra Jrnhamrar at ha s mnga egna Kohlstigar, och alla wra Bruks-Patroner, at ha s mnga Ducater i egna frlager; Men, Min Lsare, jag r intet ngd med blotta Namnet, jag frgar effter sielfwa wrcket: Jag will ha frnuftige Sinnen, som weta at skillja obillighet frn billighet, som wettandes och willjandes icke frm g ett Hrsmn frn samma billighet, fast n deras timmeliga Wlfrd skulle st i fahra, som hgre skatta det allmnna, n ett enskylt bsta, och som ingen hgre lycka eller winning stunda, n ett godt Samwete. Det r frmycket, sger mngen, hwar fins ett
#A272 sdant helgon? Jo men, det r intet omijeligit; Men detta utgifwer jag allenast som ett prof, hwarp en mer eller mindre hrlig Man kan frskas. Mrk deremot huru galna tekn man har ibland, til at knna en hrlig Man:
	En Fru hr i Staden af mina Bekanta har lrt ett frtreffeligt Rd fr Barnlshet, ja hon skal kunna gifwa Manfolken obedrgeliga {kunskaper} [Kundskaper] af hwad Kn deras Barn skola blifwa; Men hwar och en mste skicka henne sina wnners och bekantas wittnesbrd, at han r en hrlig Man, jmte orsakerne hwarfre han s r, elljest blir han deraf icke delaktig. Hon r stackar icke sielf mktig, at skirskda deras wrden, derfre bad hon mig fr ngra Dagar sen hielpa sig och genomlsa Attesterne. Jag wil gifwa dig del af ngra sdane Min Lsare, och lta dig fwen derfwer wara Domare.
	Underskrefne betyga dmiukeligen, at Herr Styrbirn Starke r en hrlig Man, ty som han r hgt gllande, s har han utlagt sig fr oss i wr angelgenhet och hulpit oss emot wra mktiga wederparter etc.
	P. Recompens. N. Suplicius.
	Jag betygar af Sil och Sinne, at Herr Longimanus r en hrlig Man, ty jag hade npligen haft min fullmakt, om intet han hade warit. Dessutan har han hulpit min Bror i sin Process, &c,
	T. Slink.
#A273
	Efterskrefne frskra p hra och Tro, at Herr L. Glam r en hrlig Man, ty han r en Ofrliklig Wrd och fgnar oss altid wl i sit Hus etc.
	A. Buuk. N. Winstrupe.
	Jag attesterar wid alt det som Heligt r, at Herr N. Illpadig r en hrlig Man, ty jag will see den, som gir ngon strre Tienst, n han giort mig, ja med sdant Wgspel, at om det blifwit Uppenbart, hade bde han och jag warit frlorade etc.
	S. Sijk.
	Wi betyga tiensteligen at Herr Frans Pung r en rlig Man, ty han har bisttt oss med wackra penninge-ln, och fast han tager sin skerhet, som ingen m undra, s f wi dock hos honom s stort Capital wi stunda etc.
	Slsfeldt. D. Kyrkrotta.
	Underteknade {swria} [sweria] at, N. N. r en rlig Man, ty s ofta hans Fartyg kommer hem, skinker han oss ngra ankar Win, eller ngot smtt t wra Hustrur, och wid alla tilfllen r han Hedersam etc.
	C. Patronius. A. Reverander.
	Wi frskra af alt hierta, at Herr Lord Themse, r en hrlig Man, ty han stter sig altid emot de nyheter och plagor, som upfinnas at ruinera wr winning och Handel, hwilka wra hrliga Frfder aldrig brydt sig om etc.
	J. Interessenhielm. P. Banqueroute.
	Wi erknna som rlige Karlar Herr {Holjer} [Holger] Dansk fr en rlig Man, ty han r frdig i wra Slskap til hwad wi
#A274 willia, han kan Dricka fr 2, han kan {sls} [slss] fr 3, och han r en Heder fr en bordnda etc.
	O. Munter. B. Tummel. H. Ruus.
	Jag betygar sannfrdeligen at Herr Sigge Pamp r en rlig Man och Herre, ty han lter tala med sig, som et Barn, han fraktar intet smtt Folk, han fllier min Hustru ur Kyrkan och hller til goda med oss till liusan dager etc.
	L. Mees.
	NB. Detta hrliga Wittnet mste wara en sdan, som Fransosen kallar en Bon-homme.
	Wij attestera at Herr Drumedarius r en hrlig Man: Ty aldrig sger han Folk emot, han menar det wi mena, han sger det wi sija, och r ngd ehwad man gir, ware sig allmnt eller enskylt etc. (NB. En sdan plr man kalla en god hrlig Karl.)
	P. Hiernls. Mezzetin. Pierrot.
	Bland 100 sdane Bewijs war icke mer n ett, min Lsare, som r billigt, och pminner bde dig och mig en hrlig Mans Knnetekn. Det lyder s:
	Underteknad wittnar, at N. N. r en hrlig Man, ty fwerhet, Lag och Rikzens bsta ro i hans Sinne heligare n hans ensidiga Frdelar, antingen han r i Cronans tienst eller ey. Han sger altid rent ut sin upriktiga Mening med Frstnd, utan anseende til Person eller Wilkor. Han lskar det som r lskeligit och hatar det som r hateligit. Hans hra r, at wara sin nsta huld, at hielpa de oskyldige, at ggia straffet fr Skilmar, at belna de redelige, at bist den Fattige och at gira alla godt som det frtiena, fast n den ena
#A275 Handen intet wet hwad den andra gir. Han fraktar med sitt rena Samwete alla Widrigheter. Han gr som Mnan lika friskt sin gilla Gng fast Hundar glfsa, hans Sinne frandras icke af Lycka eller Olycka, han fster sig icke wid Egendom, han drages icke afsides af Winst, och r ingen ting mindre n Egennyttig etc. Jag wittnar om honom wid ett ringa tilflle, det jag altid kan wid ett hgre etc.
	Publicola.
	Sij detta omdmet r delt. Jag lskar, at see en stor sil och kallar gerna dess gare en hrlig Man, fast han aldrig giorde mig det ringaste godt. Hertig Otto af Saxen blef utwald af Tyska Prinssarne i Keysar Ludvic den fierdes stelle; men d han sg sig ofrmgen, at hgna Riket mot Ungrarne, fwertalade han dem, at antaga {Keysar} [Keyser] Conrad I. som dertil war mktig och dock ingalunda af hans wnner, skattandes det almnna mer n sin enskylta heder. Sdane ro oddelige i mitt minne, fast n i mindre Ml och af mindre stnd. (Du undrar wl, min Lsare, hwarfre jag icke s wl tog Exempel af wra ldre och nyare {Swenske} [Swenska]: Mnne wrt Land drp intet r s rikt som Tyskland? Jo, ltteligen, snart kunde jag fylla ett par Ark med dylika; Men westu, jag will intet gerna gifwa anledning til Afwund och Drskap: Den ena skulle intet unna den andra, at ha en hrlig Man bland sina frfder, liksom ter en annan torde hgfrdas fwer ett dylikt bloss i sitt {ttartahl} [tt-tahl]. Kanskie man kallade mig ock Partisk. Neij, Swenska Afwunden unnar {hellre} [heller] Glantzen t en passelig utlndsk Bonde, n t en kck inhemsk Adelsman.) Men i sanning, min Lsare, r det oskiligt,
#A276 at mta en hrlig Man med det Mtt, hwar med han giordt emot eller med wra Afsikter: P det sttet skulle wi altid hlla den fr elak, som finner saken annorlunda n wij, fast han derom har dubbelt bttre begrep: Ja, sger en sielfkr eller ett Fruentimmer, jag knner wl den Skilmen, hade intet han warit, s hade min Fahr kommit til den egendomen, jag hade ftt den Tiensten, min Syster hade wunnit den saken &c. &c. in summa: Derfre at han lade sig emot Syster, har han hwarken Religion eller Trohet eller hra. Neij, lt oss glmma oss sielfwa, nr wi skirskda en hrlig Man och wara blinde i wrt eget anseende. Nog wet jag at Egennyttan och sielfkrleken gerna {willa} [wille] wara wra tankars Grundfsten, ja i sielfwa Gudzfruktan, s at wi liksom hlla Rkning med Gud genom Debet och Credit, lskandes honom blott fr det han gir oss godt och fruktandes honom blott fr straffet skull, utan owldugt anseende til hans Frtreffeligheter, och likas stelles anseendet p folcks wrden; Men finner icke hwar frnuftig, at det r orimmeligt? Frtienar ngon Namn af en hrlig Mann, {Min} [Mina] Lsare, s gifwom honom det, oaktadt han aldrig giorde oss ngon Wlgierning, och om han det icke frtienar, s hatom hans Fehl, men icke hans Person. Min wahna wet du wl: Jag ler t den lijliga: nr den {wldiga} [wldige] skaffar sig ryckte af en hrlig Man genom sin makt och de mngfaldiga frgor, som han stryker p sitt egennyttiga upfrande, nr alting omkring honom bijer sig fr hans hghet med wrdnad och bfwan, nr han {befster} [befstar] sig innom Wallar af Ducat-Pungar, Carolin-Sckar och Pltar {mot} [emot] Rttwisans Anfall, nr han upfrter sin Nsta, och alt
#A277 detta under Namn af hrlighet och Upriktighet mot hwar Man, s har jag en Fabel tilredz, som frmrkar hans frmente hrliga Namn; Men derfre lskar jag {lika-mycket} [lika mycket] Personen. Ls henne med eftertancka:
	En Katt t up en Stare,
	Och hela Huset skrek:
	Den Skillmen illa fare
	Fr sdant Mord och Swek.
	Wr Skilm sig undan gimde
	Uti en nger-Wr,
	Hans Samwet honom dmde,
	At aldrig Foglar sl.
	Far wl i Lufftens skatter,
	Jag lofwar Foglar at
	Bli Helgon ibland Katter,
	En from och hrlig Katt.
	Tw Dar til nda fara,
	Han tar en Fldermus,
	Hur will han det frklara?
	Bort, sad han, sdant Krus,
	Slikt brott jag wl frsonar,
	n r mitt Samwet m:
	som fogel jag dig skonar,
	Som Rtta skall du d.

#A278
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXVII.
	Philemon och Baucis, ett krt {Hionalag} [Hionelag], hlt fr sin gldie, at wara Himmelen och andra Menniskior til Nije och Tienst; Men Grannarnas odygder hade insprrat dem i en enslig Koija, der allena de begge giorde hela deras republique: De lefde utan Tienstefolck och utan orolighet. En Katt, menar jag, war deras Laquai. Deras tidzfrdrif war at med sina idoga Hnder gira sin Phrygiska jordtorfwa fruchtbrande. I s menls Ro framsmg deras tid, tils rynkorna {smningom} [smningen] tiltogo p deras Hy, och deras upriktiga krlek frbytte sig i en upriktig wnskap. Hans willia war hennes, hennes willia war hans, och begges willia war from. (O I kta Folk, tnk om jag i detta ml kunde rkna mnga gnger Philemon och Baucis) De bodde p en ort, der alt [det andraA?] Folket hlt sig fr {fwermtton} [fwermttan] dygdigt, liksom mnga ibland oss kunna mena, men war i Wrket ingen ting mindre: Det war ett Egennyttigt slkte, som hyste Eld fr sig sielfwa, men Is fr hwarannan: De frttes inbrdes. Jupiter wandrade dit med Mercur i Menniskio-Hamn och {begrte} [begrde] lna Hus, men af tusende war icke ett, som pnades. Sidst sgo de ett litet enstaka Hyble, dit de gingo och strax mtte dem Philemon
#A279 med Bn at g in, at hwila sig och at hlla til {godo} [goda] hans ringa Plgning. Gudarna giorde s, och Baucis war derfwer glad: (Hon Bannade intet sin Man i smyg fr de Fremmande han henne pfrt) Hon tiente dem med Wattn och Wrma. Medan Gumman tillagade Mltiden, sprkade Gubben med de oddeliga, intet om Lycka, om Prackt, om Hf och om Konunga-makt; Men om ett godt samwete, om den skadeliga regirugheten, om Frihet, om Frnisamhet och om Jordenes Skinker t den flitiga. Ett fornat Bord framsattes, hwars fierde Fot, (Om wi sku tro Historien) stddes med en sndrig Kruka, at han mtte bli lika jmnhg med sina stallbrder. (Det gamla Bordets Stnder buro brdan jmt, fast de woro olika) Derp lades en gammal Helgedags-Duk, som bestrddes med Blomster. Brd, Milk och Frukter woro hela anrttningen, och ett klart Watn, blandat med enfaldigt Wjn slkte Gudarnas trst: Ju mer Wjn inskinktes, ju fullare blef Krilet. Detta Underwrk mrkte de ddeliga och {strax} [straxt] pnades gonen, at de igenknde den stora Jupiter: De knfllo och budo om Frltelse, men, sade Philemon, fast n jag woro {Kong} [Kung], hwarmed skulle jag undfgna Gudar? Ett godt Hirta r deras strsta krselighet. Jupiter befalte de Gamla fllia sig och strax bdade Mercur Storm-Wder, Skyar och Haf at delgga det Ogudaktiga Granskapet, som pnade fr Gudarna hwarken Hus eller Hirtan: Icke ett Tekn qwarlmnades af dessa lastbara Wningar; Men Philemons ldrade Koija blef deremot ett prktigt Marmor-Tempel och han sielf med Baucis dess inwnare. De fingo ock begge det lfte,
#A280 at fllias t ur Lifwet p en gng, nr det Himmelska det befallte. En gng d de Gamla berttade denna forn-sagan fr Resande som i Templet wille offra, och derp lydde med Andakt, mrkte Philemon at Baucis ofrmrkt frandrades: {ftterne} [Ftterna] tyckte han, grodde ned i Jorden och Huden blef Bark. Han wille tala, men kunde intet. Hon blef en Lind, och strckte honom Armarna. Han blef en Eek och giorde det samma. Sledes bde de hwarannan farwl i tankarna, och slutade ett liufligt ktenskap utan sorg.
	Denna gamla Dikten wil jag frka med mitt eget: (Urskta mig Herr Ovidius och Herr Dela Fontaine, at jag gir Ehr saga til min fr-dans) Den Grska {Kongen Ion} [Konungen Jon] frgade Oraklet, hwartil desse wyrdiga Trd woro nyttiga? Pythia swarade: Til at pminna kta Makar, at lefwa liufligt tilsammans bde i Rikt och Fattigt tilstnd. Detta hrde de Swenska Iggurs sner, som d woro i K. {Ions} [Jons] hf, hwilkas Runsten str i Upland wid Hanstad, och skuro sig deraf hwar sin liten Gren, s at wra gamla Grk-landzfarare ha brakt desse Grenar hit til Swerige: Af Linden r giord en Pipa, af Eeken en Kpp, som frwaras i en wiss Rust-Kammare och ha den wrkan, at med Pipan kan man blsa til sig hwar och en gift, som r obeskiedelig mot sin Maka, ja i dess staste Smn, och med Kppen kan man tukta den samma. (Tnck hwad wsende jag giorde, innan jag fick en Pipa och en Kpp: jag war ytterst i Phrygien. Men hwad r det mer? mngen gir mera wsende fr mindre ting: Jag knner
#A281 den, som rifwer Rgn, nr hon mist en Kn-Hund etc.) garen til dessa rara Saker lnte mig dem i Fredags och jag tilbrakte ett stycke af natten med deras prfwande: Alla, som jag blste til mig, kommo trafwandes i smnen och hade i {pannorna? } [Pannorne] hwar sin Lapp, hwarp deras Fel mot deras Makar stodo skrefne, men desse Lappar tog jag bort och satte andra i stellet, som innehllo goda rd, hwarefter Makarne kunde sig rtta:
	Den frsta jag Namn-gaf och blste til mig, som sg gemen ut, kom pustandes med pna gon, fast han sof, och bar det Tekn, at han war en {Tyran} [Tyrann] mot sin Hustru, som sllan fick af honom wnligare ord {n} [och caresser, n bannor ochA?] rfilar. Jag skref tilbaka, at Hustrun borde bemta honom med all Hflighet, tils han blygdes, och strax lade jag friskt p honom med Kppen, at han waknade i frwirring och gick hem. (Denna Ceremonien brukade jag med alla.) Efter kom en Qwinna, som handterade sin Man, liksom obeskiedeliga Studenter [plga handteraC] ohflade Penaler, ltandes honom hwar dag kyssa p Kppen. Jag gaf Mannen det Wittsord i hennes Panna, at han war altfr owrdig til en s stridzmannlig Hustru, och medan hans Fel war intet mindre n hennes, s kom Mannen i Skiortan efftertrkandes med Caracter, at wara alt fr flat. Jag skref d i hans Panna, at hustrun skulle skimmas at segra fwer en sdan Stympare, och wnia honom wid ngot strre wlde, om hon af honom
#A282 wille ha heder. Derp kom en Man af frnmt anseende, som fuller intet slog sin Hustru, men giorde doch altid twrt emot hennes willja. P {denna} [denne] skref jag at Hustrun altid borde begra det hon intet wille, p det hon mBtte f hwad anstndigt hon stundade. Hreffter kom et Fruentimmer i sdant skick, som hon insomnat, hwilken altid bannade sin Man, ja icke allenast honom, utan hela Huset, s at knota och pna Munnen war hos henne alt ett och aldrig war henne ngot til lags. I dennas Panna frmante jag Mannen och Husfolket, at omgs med henne, som med en yrande Feber-siuk, tiena henne i alt nyttigt och i {frigit} [frigt] intet bry sig om hennes knorr. Sen kom en Man med wittne i Pannan, at wara en knarr mot sin hustru, som aldrig war ngd, altid trtte och blef af et sohlgrann sticken. Jag frmante Hustrun tilbaka p Lappen, at wara tystltig, (en stor Konst hos Qwinnoknet) at ha watn i Munnen som de Nigritiska och aldrig offtare tahla n med sta Ord. Derp kom en hustru, karg mot sin Man, Arg hwargng fremmande kom och s bitter och knapp mot Husfolket, at ingen wille wara i hennes tienst! Mannen mtte skrika lnge nog fwer Nationens lttia och sielfswld, han fick nd ingen betiening. Jag rdde honom til at Sielf wara Husbonde och i frigit mot alt hennes oliud ha ett roligt sinne. Effter henne kom en Girig-Buk, ur hwars niska Hnder Hustrun mste snika effter sina Ndtorffter. Jag frmante henne anwnda alla sina qwinliga Grep, at instlla sig med honom, at wara ngd med det lilla hon fick, och Hushlla dermed p bsta sttet. Hon kunde
#A283 och komma sin Man at skimmas om hon fdde sig endast med sin Nl och handa-slgder. Strax efter kom en til anseendet pckande Fru, som hade tilbrackt sin Fattiga Man ett rikt giffte, men war nu derfre s stolt, at hon dageligen frebrdde honom {sin} [hansA?] nakenhet och lemnade honom intet mer om hnder, n en Gniare t sin betient, fast han war god Hushllare. Jag bad Mannen bruka all manlig Konst, at winna hennes qwinliga Hirta. Sedan kom en Buss snarkandes, som bortslste bde sin och sin Hustrus Egendom, slde Hus och Godz utan wett, Lefde friskt s lenge det rckte och kpte intet annat fr lst och fast n et par tilkommande {tiggar-stafwar} [Tiggare-Stafwar] t sig och henne. Jag rdde henne, at om hon fr skam skull intet wille t honom begra Frmyndare, at likwl undangma s mycket hon kunde, gira sig bekant om hans widlyftigheter och inhmta mogne Mns rd! Men honom gaf jag kckt Stryk. Derp kom en swfwande Fru i Bara Lintyget, hwilken {utsdde} [sdde] Mannens Penningar som Agnar i ondeligt Spelande, Tracteringar, Lust-Resor, Kld-Modeller och allslags fillig Prakt (af detta slaget sg jag mycket Fruentimmer hos mig i hel annan Equipage, n d de tfla med all Sweriges ffnga) Jag bannade mannen fr det han intet sielf rdde om sin Pung och om sin Hustru. Sedermera kom en Swartsiuk Man, som hwart gneblek inbillade sig wara Hanrey, inneslt sin Hustru liksom i Closter och fick miltsiuka s offta hon hade ngon
#A284 menls ro. En Fru af samma sinne fr sin Man war fwen hos mig; Men jag kunde intet annat n lee t denna inbillade Horn-Boskapen och frmana makarne, at taga dem ur drmmen. Lsaktiga Mnner, ja Fruentimmer, som woro mer mhiertade mot andra n sina kta mn, mste den Natten ur sina roliga Sngar och beska mig blott fr ngra duktiga Kppslngar. Jag wet intet hwarifrn en sdan myckenhet felaktiga Makar kunde komma, och det woro alt fr wid lyftigt at uprkna dem alla. hrelystne Fruer, som tycka sig aldrig hgt nog ha upklifwit, qwlljandes Mnnerne stundeligen med tiensters och Caracterers skande, Mnner som blanda sitt wlde i de minsta Hustruns Syslor, Hustrur som uphija sina sm Hirnar i Mnnernes ensaker nda til barnens Information, den de s kckt frst, at de banna Prceptoren fr det han lrer de sm at sija Piscis, Mn och Qwinnor, som aldrig ro hemma hos sina makar, utan i lag, Visiter, suus och duus, bekymrandes sig intet mer om Hushll, maka och Barn, n at de med dem g til Bordz och sngs, ia fwen de som med det frderfweliga Supandet bedrfwa sina makar, hwarifrn swrast r at wnia de dermed inkomne Qwinnor, woro alla den Natten under min frmaning och Kpp. Hwilken jag brukade alt efter mlets Beskaffenhet. Stackars Folk: Det gick ngorlunda an fr den Swrmen, som jag hade omkring mig hr inne i Staden, men at
#A285 lpa om kalla Natten blott och {bahr} [bar] lngst utifrn Stockholms frstder, och f Stryk p kpet, det mste ha kostat hrdare p. Dock den illa gir, han illa far. Bttre at de sleto ondt ngra Timar n at de, som med dem i lif och dd ro frbundne, sku plgas af dem under hela deras sammanlefnad. Jag will ock frmoda at I, som nu varit i min Schola, lren emot Edra makar hysa delmodigare sinnen och bygga liufligare ktenskap.

#A286
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXVIII.
	Frnuftighet, en Gudaboren Drottning, regerade lnge ett {wisst} [wist] Folck genom en qwick Tienarinna, som kallades Sedwana: En Fru, som lng tid med Lydnad wrckstlte sin Drottnings willia och lrde s noga dess regerings stt, at ingen kunde tskillia hwilkendera utgaf befalningar; Men d hennes Myndighet {tilwxte} [tilwexte], minskades hennes wrdnad fr fwerheten; Hon sg {flera} [flere] tilbediare n Drottningen och hade man allenast henne p sin sida, man frgade intet stort efter den rtta Hrskarinnan. D yfdes hon skrckeligen. (S gr det nr paddan kommer til wlde. Om du will see en gemen Sil, Min Lsare, s betrackta den, som har hgdragnare sinne, sedan han fick den stora tiensten, den stora Titlen eller de stora Medlen, n han hade frr. Hwarfre? jo, Sielf menar han sig nu wara Frnmare och dlare n frr, derfre willia wi honom til willies mena det samma och tro, at han frut warit den gemenaste Lymmel i Staden; Och sannerligen, hgdragne Tok, om wi derjemte tro at den delheten
#A287 r usel, som tilstndets frndring dig skaffat, mste du urskta oss, ty aldrig m du inbilla klokt Folk, at Frnmt Sinne och Frnmt tilstnd ro oskiljaktige) Sedwanan gick s wida, at hon frbd Folcket lyda Hennes Majestt Frnuftigheten, och sade sig wara den, man borde hlla sig til. Stackars Kring sade hon om sin Drottning, alla Skrufwarne ro intet riktige, hon mste intet mer befatta sig med Regeringen. Detta kunde Drottningen intet tla: En del wrede Frgade hennes Anlete och en rttmtig ifwer gaf henne sina Wapn: Up mit Folk, sade hon, en Slafwinna, som jag dragit ur Stoftet och som nu missbrukar det wlde jag henne lmnat, will stta sig i mit Hgste. Men ack! Frnuftigheten mste frnimma, at Understarnas sinnen woro frndrade: Mstadelen rrde sig icke ur flcken wid hennes Ord, utan flgde Sedwanan frn Hfwet, som med sin tahlrika Krigshr slog sit Lger i Hirtat af sin Drottnings rike: Hr blnckte Jarlar och Hrsar i konstlat Guld, och den Adeliga tapperheten strckte sig s lngt, at hwar och en Borgare war en Prktig Riddare. Andelige och werldslige hotade Frnuftigheten med undergng och 100000 Fruentimmer klyfde Luften med ett spdklingande: Vivat Sedwana. Stoftet af deras rrelser frmrkade Himmelen som en tiock dimma och hindrade dem at se huru fager frnuftigheten kom tgandes. Denna Prinsessan hade deremot intet mer n en liten Tropp af Catoner, Stoiska och Cyniska Bussar. Ngra enwisa Philosopher, som med sina twrwapn plga olyckeligen frswara
#A288 en god sak och med sit sllsamma enstrings-lefwerne pdraga sin oskyldiga Drottning Frackt och tlije, giorde en swag Flygel. Hon hade dem, som grepo til Wapn, intet af krlek til Frnuftigheten, men at wisa sig srskilte frn andra. Ngra Hiltar och Hiltinnor woro likwl under Skild-men Eftertankas befl, sdane nemligen, som utan wrdnad fr Sedwanan bortjaga hennes mrker frn sina naturliga lius, och om allting flla fria och Frnuftiga omdmen. Desse giorde styrkan af hela hren och hade skert segrat, om fienden mot dem framgtt, som de gamla Kmpar, en mot en; Men hwem kan emotst myckenheten? Huru ofta mste ett Klokt votum underduka, nr det af mnga Draktiga fwerrstas? Drabbningen begyntes: Man gaf Lsen: Skil och Ord flgo som Skott och Pilar, och Wriorna frgades i moraliskt Blod. Hwad hnde? Eftertankan stupade. Ack, jag grter nnu den {Sahl: } [Sal.] Frun, hon war en af mina Stam-Mdrar. Man upreste p samma stlle ett minningsmrke med denna pskrift.
	Hr hwilar.
	Den. Hgwlborne. Grefwinnan.
	EFTERTANKA.
	{Feltmarskalkinna} [Feltmarskalkinnan]. fr. seder. och. fria. Konster.
	Som. fll. under. Drottn. Frnuftighets. Fahna.
	I. Slaget. mot. Sedwanan.
	Wi. nska. at. hon. m. st. up.
	Frn. alla. andra. st. up.
	GUD. hielpe. Eftertankans. Sil.
#A289
	Wid hennes fall gaf den fiendtelige Hren ett anskri, som gaf terskall i Skog och Berg: dwrgarne i klyfterne swarade med Frgde-Rop fwer Folckets drskap. Hrp kastades Frnuftighetens mackt fwernda och hon sielf braktes Fngen fr sin segrande Tienarinna: Jag mins, sade Sedwanan, huru Bror Tamerlan bar sig t med Bajazeth, s will jag gira med denna. Strax inneslts Drottningen i en Bur och Sedwanan begynte bruka henne, ehwart hon for, som en Trlinna: I stllet fr at Frnuftighetens Hf war Myndigt, allwarsamt, wjst, rbart och menlst, blef Sedwanans fylt med sielfswld, fillande, Drskap, Kttia och otaliga intriguer. Korteligen: Sedwnians wlde fwer oss blef ofrskimt, sedan frnuftighetens tagit sin nda. Lt oss hielpas t, min Lsare, at upwcka allmnna {Efftertankan} [Eftertankan], at frlsa Frnuftigheten ur Buren, der hon sitter som en Papegoija, stta henne p sin Thron igen, och kasta Sedwanan ter i hennes Trldom, som hon br wara.
	Sdant Tanckspel, sger mngen, som Argus nu kringfrer, hwad will det sija? Huru mnga begripat? Jo, jo, jag wet wl at Fru Sedwana swrtar mig alt det hon kan; Men, min Lsare, at jag haft skil til denna Betracktelsen skall du finna: Mrck til Exempel at menniskiorna ta, dricka, sofwa, lefwa; Men myckenheten bryr sig intet om huru det gr til eller hwarfre det skier. Jag frgar Ehr hwarfre I wxen Herr Kalf. I swaren med spotskhet: Hr p narren
#A290 som frgar s gement. Skal jag intet wxa? Hwarfre wxa andra? Tnck man efter, min lsare, huru frngd jag blef i min frga. Hwem har skulden, utan Sedwanan? Myckenheten ser dageligen det skina liuset och, jag menar, {utan} [utom] liuset kunde man intet lefwa, men Sedwanan gir likwl, at de aldrig bry sig om, hwad liuset r. Lius r lius, sger du. Ja, s klok war jag frr. fwen s r det i wra seder: Sedwanan regerar i frnufftighetens stlle, och det r lijligt, at s f kunna mrckat: Jag war i gr tilsamman med Herr Franc/ois d' ala mode, som r belefwad, efter Tidens Wis, i hgsta mttan, och s kck Sprtthk, som nnsin har gtt fwer Guillemots Trskel: Han wrkte sig wrdzlst i Bncken, lagade Benen p Bordet och begrte en Tass Caffe, han smickrade sig af Nd hos en stor Herre och huru han p det sttet lurade sin medtflare, han swor tmmeligen styfft, som upwckte de andra at s mycket mer wrda honom, han berttade mig med strsta alfwarsamhet i Werlden, huru Frken Mouche srat hans Hirta, huru han srat hennes, och huru han fr hennes skull inlagt ewrdelig Heder med ett hemligt slagsml &c. &c. Jag bannade honom i troml det wnligaste jag kunde fr det han satte ktt til arm, fr hans rnckspelande, fr hans Eeder och fr hans Lsacktighet; Men han myste t mig och wille gerna wara bannad fr sdane saker, som efter Sedwanans Lag lnde til hans berm. N, tnckte jag, rrom en annan strng: Jag begabbade
#A291 hans hr och sade at jag p hfwet intet sedt ngon bruka det sdant, jag pstod, at han tagit ett tokugt pas grave i sidsta Menvetten i rundelen och giordt ett otidigt bugande, jag sade honom at hans knappar woro ur bruket, &c. Herr d' ala mode blef ifrn sig: Sorgen och Harmen kokade s starckt i hans Hirta, at om de {kra} [kre] Duellerne, Fru Sedwanas Ridderligheter, hade warit tilltelige, hade han skickat mig en Lapp med delmodigt anbud, at wrka pliten i hwarannan. Jag wrdar lderdomen och tl intet at Poikar lpa jmn hga med Gubbar; men jag kan lee t gamla Herr Thore rn, som talar s mycket i wdret: Yngling, sger han, du br tiga, nr jag talar, wet du intet, Skigg-lsa, at jag har mina 6o hr inne. {kra} [Kre] Herr Thore, Sedwanan hielper Ehr Sielf-krlek at frblinda Ehr: I m fritt behlla Edra 60 hr och Ehrt Frstnd p Kpet; Men weten I wl, at Wijshet och lder intet ro alt ett: Frfarenheten r intet fruckten af de Timar I wl lefwat, men af de Timar I wl tnkt, och slledes ren I kanskie Yngre, n den I bannen. Tala med wrt Fruentimmer, Min Lsare du finner hos Mstadelen i deras Klder, Grannlt, Bord-Prl och Matlagning intet annat n Sedwana. De skulle hlla dig fr fillig, om du --- Ney, sakta, rrer jag i detta ml wid Fruentimret, s tar jag mig Wattn fwer Hufwudet. I blefwen mig alt fr dryga, kra Lsarinnor, och Arket altfr lngt; dock, stor sak, ngra ord: Lt Fru Modelle, Frken Papillon eller Jungfru Krumhals frst din okunnighet i dans, i spel, i putzning
#A292 etc. D lrer du rka ut, ney hellre kunde du lta henne frst din okunnighet i Gudzfruktan i Hushlls-Wett eller ditt mbete, och hon skulle d intet frakta dig. Tro intet, Min Lsare, at jag lskar en ohflad Person, en egensinnig Philosoph, en alla Menlsa seders motsparkare, en knarr mot alla sm oskyldiga Nijen, ney, Jag will allenast, at frnuftigheten, som intet hindrar sdant, rder mer n Sedwanan och lgges til deras Grund; Ty s lnge Sedwanan r en Lag, r hon bde dig och mig, s wida wi ro frnuftige, en plga: Huru ofta mste wi icke i Mat, Dricka, Klder Visiter, Ceremonier blint tlyda hennes befallning? Wi tras intet raisonnera emot, fast n wi sucka under brdan: Sielfwa underst wi oss intet sija, om Winet r ont eller gott; Af en knnare mste wi wnta dess dom. Om snusets Godhet f wra egna owlduga Nsor intet dma. Bst wi sija til hwarannan: Du har rtt min Wn, men Moden wil s ha. Tnk om den Hfmannen intet wiste hlsa p 6 i ett bugande, tala med 4 tskilliga p en gng, ha en inwrtes Taxa p alla sm Etiquetter, jag wndar han fem gnger woro en hrlig Karl, han fingo lika fullt heta en Bffel. Tnck om Prsten lste sina wlskrefne Predikningar innan til, och intet plgade sitt arma Minne, som nu, hwilket gir at s mnga i Stolen upstiga med hiertelig Bfwan; Myckenheten skulle hlla honom fr en olrd Stympare. Tnck om han gingo utan {kragan} [Kragen] och den tunga Kappan; Dum-Hufwuden mente at han woro
#A293 en Kttare. {Bond-makan} [Bonde-Makan] tror sig intet wara wigd, om Pllen under {brud-lxan} [Brude-Lxan] intet hllits fwer dess Hufwud af 4 fwen s tanklsa Pelare etc. Widare: Moraliska Skriffter ha warit mer n sllsynte hr i Swerige, derfre r nu omijeligt, at en Swensk kan ha Hufwud dertil. h, sger Herr Sielfklok, jag har sedt Argus och hans bsta infall p andra sprk; Men, Min Wn, laga at du intet br dig t som {din} [tin] slkting fr ngra hr sedan: Auctoren til ett wackert Arbete i gamla Swenska mrkwrdigheter, hwarom utlnningarne ro s okunnige som wrt Fruentimmer i Grskan, wille at han deraf skulle kpa et par Exemplar: Jag har, swarade han, den Boken frut p Fransska. Det blefwo mig alt frlngt at uprkna alla bewis af Sedwanans Wlde i wr lrda Werld och i wr Oeconomie. Hdanefter fr jag, kan hnda, tilflle dertil. Denna Frun utgifwer ock wissa Reglor som ofelaktiga, hwarefter sielfwa den grannlaga ungdomens Sinnen inrttas. Til Exempel: Man skal intet lta spela sig p Nsan. Det r: Man skall hmnas fwer all ofrrtt och wisa wederparten, at han intet har Barn fr sig. Wl min Lsare, det r en urgammal Ridderlighet och wisar mig ofta wra Hiltars Mandom; men det r oftast en bestaktig hmdgirughet och gir mnga mina Landzmn til tokyfwiga Spaniorer. n mer: Folcket fwertygas frn Barndomen, s framt man r af ngorlunda wilkor, at wi bra altid omgs med den, som r bttre n wj. Hr anses intet Personens
#A294 Dygd och Frgd som br skas i omgnge, men hans utwrtes heder, Tokugt hgmod, som intet litet frgiftar Ungdomens tankar! Det r ock omijeligit i wrkstlligheten; Ty efter den Lran skulle Bonden altid hnga efter Borgaren och lra hans Seder, Borgaren efter Adelsmannen, Adelsmannen efter de yppersta Riksens Mn, desse efter fwerheten och wr Ndige fwerhet skulle ingen ha at omgs med. n ett hugg: hwad kan wara strre drskap n flliande Sedwanans bruk: Herr Ifwar Guld-Skigg har frn Barndomen warit bekant fr en plump Skilm och ett afskrap, frn hwilkens omgnge dock alla kunde sig wackta; Men sen slog han sig til finhet och hans hemliga Rfwerier ha hulpit honom at bygga en stor Lycka p mnga olyckeligas undergng. Tnck intet, Min Lsare, at ifren mot Herr Ifwar har frkt sig, alt efter som hans Skilmstycken ha frkt sig, neij, s lnge han war en grof Skilm, fracktades han; Men s snart han blef Fin och Farligare, wrdas han fwer alt: Hans Mackt och gendom gifwer honom Omgnge, Wnskaper, Tilbediare, ja effter Rycktet sielfwa Dygden, som dock aldrig kpes fr Penningar.

#A295
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XXXIX
	Nr Herr Ehrenmenvet och Herr Hiernbrott fr ngra dagar sedan kommo frn Landet, fick jag s mycket strre gldie, och mitt tycke fr deras Personer frnyade sig s mycket mer, som jag ett par Timar frut haft at gira med twenne deras Antipoder eller tw olika Pedanter, som i sitt wsende hlla aldeles wederspelet mot desse mina Auctorer. Denna Handel war s lylig, at han frtienar Namn af en Comdia, derfre wil jag, Min Lsare, p Comdie-wjs dig den samma meddela:
	Personerne:
	Fru Dumhet:
	Herr Sprtthk.
	Herr Grl
	Dess Foster-sner
	Torkel. En Drng.
	Argus.
	Frsta Intrdet:
	Fru Dumhet. Torkel. Argus. Dumhet Hr Torkel. Torkel. --- Ja, Ehr N. Dumh. --- Hur mr min Syster Filla?
	Du sijer aldrig swar, det plr du sielf behlla.
#A296 Tork. Jo, Hun lat hilsa --- Dumh. --- N lik gott, Tork. --- S mr Hun wl. Dumh. Gack, ropa mig nu strax Herr Sprtthk och Herr
	Grl
	Jag har, Herr Argus, hr tw kra Foster-Sner,
	Dem jag har ammat up: Herr Sprtthk r s
	skiner,
	Som nnsin Absalon, at ingen Flicka kan
	P honom kasta Syn frutan Krleks brand.
	Hans nring, Spel och Prackt kan Mammons gimmor plundra,
	Och sielfwa Speglen plr p Hrets stolthet undra. Argus. Har han d Werlden sedt? Dumh. --- Om han har Werlden sedt?
	Jag sielf har utomlandz wid handen honom ledt.
	Man kan ju i Paris de dla Seder kpa?
	Der har han lrt sitt Guld i skinhets Deglar stpa.
	Nu ger han af grund sin Dans, sin Compliment,
	Sin Stllning och sin Rst. Argus. --- Men r han god Student?
	Har han de {kunskapslius} [kundskaps Lius], som riksens tienster
	krfwa? Dumh. Ach fy! sku Ahlsmn sig bland Scholfuxhopen
	qwfwa?
	Den ej r fdd til hilm (Det tror jag fanners wl)
	Den br studera diupt: Jag har en Son Herr Grl,
	En hirtans wacker Son, han kan p Grska rimma,
#A297
	Han kan med Phraser och latinska Blommor glimma.
	Han gir ett wrk om de Atheniensers Hamn. Argus. Ack, Edra Foster-Barn frtiena sina Namn;
	Men ha de sundt Frnuft? Dumh. --- Frnuft? Den smsta brda,
	Som nnsin Jorden bar, som plr all Wrlden mrda,
	Den will'n I de sku ha? h, hut, Argus. --- Hut sielf, jag ber,
	Sij dr r Edra Barn. Farwl. Jag lmnar Ehr.
	Andra Intrdet.
	Fru Dumhet. Herr Sprtthk. Herr Grl. Dumh. Min Sprtthk, altid br jag mina Barn i minne,
	Jag har med dig, min Son, ett stort Frslag i sinne.
	Du will ju gifta dig? Sprtth. --- Jag tackar Ehr min Mor, Dumh. N wl, din Lycka skall d skert blifwa stor.
	Du har ju ofta sedt den stolta Frken hra?
	En Skinhet --- Sprtth. --- h, ja wist, jag plr dess frgor bra.
	Piquerar mig ocks, at wara henne wrd,
	Jag r s god som hon. Dumh. --- Du Grl, som r s Lrd,
	Gack du rttnu och hielp din Foster-Bror at fria. Grl. Men, skall jag intet d ha stark Zelotypia?
	Sij, jag r hran wrd. Dumh. --- Min Son, n hwilket prut!
	Du r ey Adel, och du ser s passlig ut,
#A298
	Dessutan ren I mig begge lika kra, Fr Sprtthk hran, nog fr Grl sin del af hra.
	I ren Foster-Brr. Grl. --- N bene. Dumh. --- Ja, wl an,
	Du hrans Swger bir, det r s godt som Man.
	( Dumhet gr bort.) Grl. Min TungQa skal nu bli Minervas egen glafwen,
	Ja, s at Cicero skal skimmas uti grafwen,
	Per Deos, hran skal min Svada ei frst,
	S framt hon Hippocren ey smakat. Lt oss g. Sprtth. Neij, aldrig gr jag med en s ohflad {Bngel} [Bengel].
	Min Inclination, en s utwalder ngel,
	Lr mycket bry sig om Ehr Grska och Latin!
	Ehr Rck, Peruque, abord, och Grill-besprngde Mine
	Skull skimma min Affaire. Grl. --- O Phbe, Musers Herre,
	Nu r xx xxx frwnt, och Mundus blir alt werre.
	Mn jag ey nrmer r til hrans Krleks-Pant
	n I? O Jupiter! Sprtth. --- Hll truten, Ls-Pedant
	( Drar p Wrjan)
	Om du will mer n hem, skal jag din lrdom miuka,
	Och Plato i din Blg skal krossas som en kruka. Grl. (Blir rdd)
	h, kra, ey s strng. Jag mente godt och wl.
	Wet'n I hwad Cato sagt De Ira?
#A299 Sprtth. --- P min Sil
	Om du ey tiger skall --- Grl. --- Ach war ei s terrible, Sprtth. Point de raillerie, l' honneur m'est trop sensible. Grl. Men lt oss likwl ta en Judex i wr twist. Sprtth. Hwem d? Lt Argus bli. Grl. --- Ja, Argus, h ja wist,
	Han blir Palmon, I Menalcas, jag {DamoetaA} [DamtaD].
	Herr Argus kan sl bom, det br jag sielfwer weta,
	Hans {tiugoandra} [tiuguandra] ark --- Sprtth. --- Stor sak, jag wet ocks,
	At han ey r min Wn, men lt dock Danssen g.
	Tredie Intrdet
	Herr Sprtthk. Herr Grl. Argus. Sprtth. Herr Argus, tnk Herr Grl har ftt s tokug lra,
	At han sig tror s nr som jag til Frken hra.
	Det wor mig liten konst, at wrka honom ut;
	Men begge will wi dock hos Ehr ha wnligt slut. Arg. Mig skier en ofrtnkt och alt fr sllsam heder. Grl. Herr xxxxxxxxx si Jag Ehr quitatem beder,
	Sg om en {Phbi} [Phbi] wn, som lsit Natt och Dag,
	Ey br fr andra stdz ha hrans hionalag?
	En Vir xxxxxxxx har ej merite dess mera,
	Fast han r Grann, Jag kan min Plautum recitera,
	Hwad kan I deremot? Sprtth. --- Ja, Plauti Lrdoms dunst
	r rtta Grepet, at f Fruentimmers gunst!
#A300
	Ney genom Politesse skall hrans hirta brinna, Och ey gr M i stubb, som jag ey tror mig winna. Sij, der wil mera til, n Grskt och Romerskt stoft:
	En propre rck r mer n wurmens Lrdoms-koft
	Ett Cofferat hr r mer n tusend Gloser.
	En hurtig Air och Gng --- Grl. --- O wittra Pindi Roser,
	Hwar r Er fgring? skall d lrdom ha frakt
	Utaf en Idiot? Sprtth. (Drar Wrjan) --- Nu skal du d. Arg. --- {sakt, sakt} [Sakt', sakt'],
	Jag r Ehr skillieman, jag br Ehr sak frlika. Grl. (Rdd)
	Ja, kra Argus, frr will Clio hdanwika,
	n gira Krigs-Tumult. Herr Sprtthk r s br.
	Wi  dock slkt til halfs. Arg. (Tyst) --- Pedanter begge tw.
	( Hrt) {God'Herrar} [God Herrar] ngra ord sku hela domen strcka:
	Herr Sprtthk, Politesse, hwad will det ordet mrcka? Sprtth. Jo, at man r poli i klder och i kropp,
	Och den det r, han br til hran stiga opp. Argus. Herr Grl, n Lrdom d? hwad will det ordet
	sija? Grl. Hwad Lrdom r? H, h, det wet wist min
	Thaleia;
#A301
	Det r --- Hwad Lrdom r? Tyst hll, rttnu,
	gif akt,
	Det r at weta alt hwad Docti viri sagt. Argus. Si s, I swaren wl (tyst) I swaren liksom Narrar.
	( Hrt) mig tycks at hrans thron fr Edert wrde
	darrar.
	I r en Cavailler, kort sagt, han r en Lrd,
	I ren qwigan wrd, och han r qwigan wrd.
	Men slutlig will jag dock p Laxen lgga Lken:
	I lpen willse til den Frken som i sken;
	Ty hon r Sielf ey fahl fr ngot slags Pedant;
	Men dess Fransska wl, som kallas Fauxbrillant.
	*
	*
	Jag berttade denna Hndelsen fr mina Auctorer, och de tilstodo at Hr. Sprtthk och Herr Grl ro de strsta Pedanter i Staden: Den frras Pedanterie plr wrt Fruentimmer eller wr Ungdom intet mrka, och den senares mrker intet en del af de Lrda: Den frra r s hftig mot de boksynte, dem han kallar Pedanter, at han r sielf i hgsta Grad, det han menar dem wara, och den senare tror sig icke sija ett sundt ord, om han icke fr lna det ur en bok. Den frra skryter wid alla tilfllen af sin okunnighet, den senare af sin Lrdom: Den frra tror sig ha Privilegium at begabba wettenskaper, {auctorer} [Authorer] och hwart och et lrt wrk. Den senare tror ingen ha Privilegium at tala ngot sant ord,
#A302 mer n han sielf, Theophrastus, Seneca &c. {Denna} [Denne] r sledes drgeligare; Ty om han intet har frnufft s har han dock ett fullproppat minne, Hwaremot den frra har hwarken minne eller frnufft. nteligen begge ro fwen lijlige i utwrtes ml, ty nr Herr Sprtthk, hela Gudz dag igenom slr dank, och obeqwmar klokt Folk med sina dumdristiga ord, sina Complimenter, kld-prydnad och Prl, hwaraf han hller den minsta tr fr helig; S frwirras Herr Grl s lnge bland sina Bcker, at nr han kommer i samqwm, mste Fruentimret mysa, Barnen skratta och Hundarna skilla.

#A303
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XL.
	Nu ro alle mine Authorer komna i Staden igen och nu skal du f se, min Lsare, at Argus blir bttre til mods. Begynnelsen af deras Samtal war hugnelig. De fgnade sig fwer de angenma Tidningar som Herr Patriot berttade, nemligen at wrt frn China ankomne Skepp lyckeligen hamnat wid Gtheborg. Jag tror fuller at ingen af dem har del deruti om icke wr Kpman, icke desto mindre gladdes de innerligen allesammans. Det r intet s beskaffat med mina redelige Alstrare, som med en stor del ibland oss, de dr afwundas p andras wlgng eller tminstone ro lika ngde om det gr wl eller illa med alt hwad de intet f Profit utaf; Neij, de dela Gldien med alla deras Landzmn nr wl gr, fast de intet kunna dela Winsten. Jag feck Befallning at stryka ur mitt Protocoll deras msta Tal denna Handelens fretagande angende, eljest skulle du ftt hra allehanda, min Lsare. Men p slutet steg Herr Patriot fram och tackade Gud som har wlsignat detta Wrcket, han erkinde Wr Ndige Konungs Omsorg fr sina Understares Wltrefnad
#A304 och frkofring som mrkeligen fwen hrwid som eljest altid har rnts och han som en alfwarsam Borgare kallade dem sina och sina Kammeraters Fder som arbetade p Handelens och Sifartens utwidgande. Dock wil jag intet nmna deras Namn, fast Gubben bad mig drom. Sedan satte Herr Hiertskott sig wid Bordet at igenomse de Bref som inkommit under hans bortowarande, ibland hwilka et kom honom srdeles ljeligit fre, s at han bad mig infra detsamma i detta Arket.
	Brefwets innehld r detta.
	Min Herr Argus etc.
	Jag r redan 40 r gammal, och sitter uti en hederlig bestllning. Af Folk r jag kommen, och i mine yngre r, har jag icke allenast haft god upfostran hemma, utan och rest tmmeligen omkring och besedt werlden, borde sledes ngot nr weta, hwad jag gir, srdeles i s angelgne wrk, som Giftermhl r: Men jag mste beklageligen tillst, och bertta min Herr Argus, at jag genom intet annat n min egen Dumbhet och ofrsiktighet, rkat wllja mig en Hustru, som har aldeles ingen education, och som jag frdenskull nu fr sittia och skmmas fre, i alle frnme Lag, i Assembleer, bland honett Folk, srdeles i Fruentimbers Slskaper.
	Tnk min k: Argus! Hon kan hwarken Italienska, Fransska, eller Tyska: Intet Dantza, eij heller Spela p ngot Instrument. Hon har aldrig sedt, mindre lst ngon Roman eller Piece de Theatre, Comedia eller Tragdia. Hon wet intet en gng hwad Toilette, Tabourette, Coquette, Marionette, Cruelle, Bordelle, Neglige', Abuse'e, Debauche'e, Dormeuse,
#A305 Coiffeuse eller Coureuse betyder; Lngt mindre har hon nnsin wndt hog hand eller fot dertil. Hon kan intet om hge ting och Stats-saker raisonnera, eller en stor Herre och Ministre entretenera: Intet en Carosse roulera, Promenera eller paradera: Ach! Intet Spela Kort, intet gie sig air; Intet Conservera sin tint: Intet sminka sin Hy; Intet krusa eller frga sine Hr: Intet ska sin plaisir Intet fylla sin desir. Hon kan hwarken gira eller smaka ngon liqueur: Eij heller frstr hon wara stundom wid elakt humeur. En wiss frnm Fru frgade henne hrom dagen, i min nrwaro, om hon intet war plgad af upstigningar? Neij, swarade min Lolla, jag stiger gierna bittida opp. Du kan tnka min k. Argus, huru lng min Nsa blef. n widare: Hon wet intet, hwad i nsta Grandgrden passerar, lngt mindre hwad som str i Aviserne. Frgar man henne efter nytt, s menar hon man talar om nya Hanskar, och nya Skor. Hon drmmer sllan, och det lilla hon Drmmer, frgter hon, innan hon wl ftt Tflorne p sig. Hon gir inga pirouetter och har inge Amouretter. Hon har hwarken Godz, Jouveler eller Penningar. Om jag wille aldrig s girna, kan jag intet f henne till, at taga sig en Kammarjungfru, eller Kammar-Piga; Silf Klder hon p sig bde Srk och Kiortel, Silf strker och stryker hon, silf stter hon p Hufwudet, Silf bor hon sig, silf skor hon sig, liksom en annan gemen Menniskia. Ach Min k. Argus, hon r s gemen, at hon icke ens wet, hwad det will sija Naissance, Qualite', Ahner, liberte'. Aldrig har hon hrdt nmpnas: Min ndige Herr Far, min Ndige Fru Mor: Min
#A306 ndige Faster, min ndiga Moster: Gamla Ehr nd, millan Ehr nd, och Unga Ehr nd: Med ett ord. Hon wet aldeles intet at lefwa.
	Hon war hwarken Comtesse, Baronesse, Frken eller Mademoiselle nr jag fick henne, utan bara rtt och sltt ren Jungfru: och nu mera lter hon intet gifwa sig ngon anstndig Titel som hennes wederlikar.
	Tnk p! Min k. Argus, hon har intet annat lrdt i sin Ungdom, och annat kan hon hller intet nnu, n skrifwa och rkna som en Bokhllare: Sy sltt sm, Sticka och flicka Strumpor: Klippa til och gira sine egne och barnens Klder: Spinna och wfwa linnet och Yllet: Koka, baka, mlta, brygga, brnna, tierna, ysta, och flere sdane lapperies bagateller, som hwar bonde kiring blandar sig uti. Sllan fr jag henne uhr Huset, om icke i Kyrkian, eller til ngon Siuk, Fattig och ndlidande: Under tiden till en enkom god wn. Sdant kallar den stackars Tokan gira visiter. Hon wet intet annat at roa sig med, n hnga alt jmnt, antingen i Kiket, Wisthus, Kllare, Bagarstuga, eller Brygghus: Der r hon som hon wore fastbeckad. Nr hennes Gelikar, af annat honett frnmt Fruentimber, fara wackert til Hfs, p Comdien, t Diur-Grden, kring Gatorne at gifwa, eller hemma at taga emot Visiter, med ett ord divertera sig, som Folck af Condition anstr, d wet den Lollan intet bttre, n sittia och g omkring allena i sitt hus, och bry sitt Hufwud med ffnga, huru Barnen och Tienstefolcket mge f i rttan tid, hwad dem tarfwar, och gira hwad de bra: See efter at all ting r uti sin ordning, och intet af wrdslshet frfars. Korteligen, hon har intet bttre lrdt, stackars Filla, n i Kyrckian
#A307 wara andcktig: Wid Bordet renlig: I Sngen tuktig; Innom huset sparsam, arbetsam och flitig, utom huset rbar och tystlten. Hon r s otidigt blygsam, at hon aldrig trs wara med ngon frmmande Karl allena i ett rum en handwnning, mindre en hel timma. n mer Argus, kan du tro, hon hller fr en skam at skicka sig som annat folk, rasa, flasa, Skratta, flisa, grina, Sqwalra, badinera, raillera. &c.
	Ach! Min Argus, hon har nnu et Hufwudfel, som jag rnat tiga med, och frta uti mig sielf: At om hon kan see mig p gona hwad jag gierna will, skyndar hon sig s ofrskimdt fort at girat och skaffat, at hon icke en gng lmbnar mig tid at pna min mun och begrat. Summa: Jag r s missngd och Melancholisk blefwen i detta mitt olyckeliga ktenskap, at jag aldrig kan g uhr mitt hus, om mine mbetz-Syslor tillta mig wara hemma, och s framt Dden icke kommer och gir snart en Skillsmssa (det Gud ndeligen frbiude) s blir min (Sotta, Sta) Hustrus Slskap, det endaste jag kan trifwas uti.
	Som jag wet min k. Argus, han tager upriktig del, s wl i enskylta som allmnna Olyckor, s ber jag honom rtt alfwarsamt, skynda sig at lta mitt bistra de bli allom kunnigt; P det icke allenast de rlige Karlarne, som torde rna giffta sig, mge weta taga sig til wara, fr slike obelefwade Qwinfolk, af det gemena slaget, utan och de som kan hnda redan rkat uth fr sdane Dumme As, mge kunna
#A308 trsta sig, at tminstone en fins i hela Riket, fwen s olyckelig som de. Farwl och frlt upriktigheten.
	Min Correspondent har frsttt at artigt betina sig af Ironia. Men min Lsare, kan du tro at wrkeligen Mnner finnas som tycka illa wara om deras Hustrur intet ro nog hugade fr allehanda ffnga? At nu hra elliest beskedeliga Karlar tala helt frwnt om det som skal frorsaka et Fruentimmers rtta Berm, r mera intet rart. Ibland andra artigheter, som en del af wra unga Herrar fra hem ifrn utrikes Orter, r ock intet den minsta at de wilja reformera Fruentimmrets Lefnads-stt. Fr Hushldning och Kik, heter det, br ingen ta sig Hustru, drtil har man ju Pigor och Husjungfrur. Medan Flickan anfres til sdant, lper hennes bsta Tid bort, som skulle anwndas til lecture, s at hon sedan med frstnd m kunna divertera en Cavalier i Discourser &c. Men s f de ock msta delen ngra kipet, nr de fdt en sdan belefwad Dame och hwarken det ena eller det andra wil rcka til; I sanning, wr utarmade tid i synnerhet fordrar bde Hustruns och Mannens omsorg, flit och sparsamhet, om hushllet skal bra sig.

#A309
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLI.
	Lustigt, I lyliga Sinnen, nu skun I tro, jag r blifwen en annan Karl n d jag sg Ehr sidst. I menen wl, at jag nnu r den ngslande Argus, som intet annat lrer n den ledsamma wjshetswgen och intet annat talar, n den obeqwma Sanningen? Neij, jag r {blifwen} [blefwen] en hel annan Person och jag hoppas, aldeles efter Ehrt tycke. Jag har hittils warit s godtrogen och ltit mitt Frnuft frskra mig, at Dygd, Wett och Frgd i alla m bra wisas i silfwa wrket oh (Tnk, Chwad willfarelse:) Jag arma Enflling har intet wetat, at blotta Anseendet deraf r alt nog. Hr har jag gtt och pustat fr at upmuntra 100000 Menniskior, til at i sielfwa Gagnet stlla sig delsinte, nyttige, dygdige och behagelige mot sitt Fdernesland och sin Nsta. Hr har jag trkat bland moralers stengryt och de hwassa sedolror; men tnk, om jag hade wettat en s frtreffelig genwg til den oddeliga hran, at anseendet af delmodighet r alt det samma som dess wrkstllighet! Skulle jag intet d haft mindre beswr och mera almnt behag? Jo, aldrig hade jag d ftt hra s mnga bannor af de underkloka Hufwuden, och intet drpeligt begrep hade d med en wyrdig rst kallat
#A310 mig lappri. Ja, tnk man p: Jag gr blott fr wjshetens wrkstllighet skull och drar fwer mig s mnga frfrliga Fiender, liksom wjsheten frtiente s mycken mda: Den ena knyter Nfwen emot mig til Rikz-Dagen, den andra wil tilstoppa Munnen p mig, som Pfwen p en Catholisk Clerk, den tredie wil nu p stunden ha mig i det tysta Riket, och alt sdant kunde jag wara frutan. Sannerligen, det r bst at wara slugare. Hr p, min Lsare, huru jag ftt helt annat begrep om saken.
	Wr Tid syntes mig frkort sedan i en s skimrande prydnad, at alla andra Tider syntes mig emot henne som {Landt-flickor} [Landz-Flickor] mot de swfwande Stadz-Mademoisellerne. Alla de bragder, som hon kallar Dygder, stodo omkring henne i prktige Drkter, frgade Ansikten och lekande Later. Nr hon sg mig, gick jag och grundade p det Arket, som i dag borde see dagsliuset, och moralen hlt p at gira ngot alwarsamma rynkor i min Panna. Hon frgade mig, hwi jag sg s bekymrad ut. Jag swarade, min omsorg wara, at pminna mig och andra om dygds, wjshets och skickelighets wrkstllighet. Narri sade hon, det woro en fanners mda, at bry sig om dess wrkstllighet. r icke nog, at man deraf har anseendet? Den konsten wet nu mstadelen af mina Barn. Neij, min Son, war aldrig en sdan Tok. Folk skulle lee t dig och taga dig fr {en} [ett] Wp, om du intet wiste at ynga up en Kring, utprla en ruten Hus-Knut, gima en Narr under en Siden-Kldning, dllia en Blemma under en wacker Mouche och infatta Flintor i Guldringar. Rasande kckt Grep, sade jag, det mste jag lra och frga Ehr, Fru, huru man skall
#A311 bra sig t i ngra ml, som jag i hast kan komma ihog: Huru skall man bli en god Christen? En god Christen, sade hon, du frgar s underligt. Du jpar s torrt och enfaldigt fram liksom den hurtiga Werlden frgade stort efter sdant. Men dock kan jag sija dig fr den instundande Bnedagen skull, at om du gr flitigt i Kyrkan, r hederlig mot din Silesriare, glmmer intet de fattiga, klder dig rbart wid de andeliga hgtider, mins ngot nr din Cateches, bibliska Sprk och Predikningar, suckar i rttan tid, tager i sinom tid en mulen Upsyn och p det alt m bli fullkomligit, om du wid tilflle kan utpina ngra Trar, s stu den bsta Christen, som ngon kan begra. Fr jag d, sade jag, deriemte hysa litet hat, falskhet, girughet, skackrande, sm lndernkor etc. h, sade hon, hwarfre icke det? Allenast det intet s groft mrkes, och at du kan freda ditt hrliga Namn; men frga nu efter annat och war intet s Theologisk. Huru blir man, frgade jag, en kck Adelsman. Om du grant wet, sade hon, at i akttaga det frsteg som fdsel eller privilegier dig gifwer, at smtt Folk wet wyrda dig, om du skillier dig frn annat sldder genom hgfrgade Klder, liverier, equipage, Namn och Wapn, om du kan hopskrapa dig hederlig frlsegrund och plcka bsta Glden under din Gryta, om du kan inbilla Werlden, at dina ttelggor strcka sig up i Hedendomen, eller i Pfwedmet, eller tminstone i frsta reformations-tiden, fast n din farfar skulle ha warit en hrlig Skomakare. Om du kan prata de brukelige Sprken och
#A312 uphija din rst fwer {tiugo} [tiugu] andra med en flytande wltalighet etc. D stu en delmodig Riddersman. Huru blir man, frgade jag, en wl frtient mbetzman? Jo, sade hon, gir dig ngorlunda underrttad, hwari din sysla bestr, skryt af dess dryghet i hwart sllskap (Men ofrmrkt;) brsta dig starkt fr skande och underhafwande, pcka p dina meriter i tid och i otid, lp altid p markattwis liksom du woro syslesatt, gnll altid fwer din lilla Ln, hll dig altid framme at ska tienst wid alla ngorlunda anstndiga vacancer, wisa dig altid flitig, tminstone fr dina frmns gon, dundra altid som en tordn fwer andra mbetzmns odugelighet etc. n en god Hofman eller Minister, frgade jag, huru blir man det? Lr dig Etiquetten och Ceremoniellen, sade hon, lngt nogare n de tio Budorden, beflita dig om ett Statistiskt Ansikte, pna intet ofta munnen, p det man m hlla dig fr ett Orakel, utan gir en moquante mine wid alt det du ser och hrer, s framt det ej skier mot den, som du will {flattera} [flatera], &c. Huru blir, frgade jag, ett Fruentimmer frtreffeligt? Et artigt Fruentimmer, sade hon, klder sig efter nyaste tycket och finaste modsmaken, hon winlgger sig om presence d'esprit, hon lagar at tungan aldrig hwilar i {sin} [hennesC?] lckra Munn, s lnge hon r waken. Hon kan ock sofwa til kl. 8. at wisa sin grandesse, {gispa} [gispa] halfwaken och rcka sig til kl. 9, at wisa sin tendresse. Stiga up och mrna sig med ngra Tassar Frukost til kl. 10, at wisa sin mollesse. Raisonnera med sin Spegel och trta p sina Pigor til kl. 12, at wisa sin accuratesse. Smycka sig och taga wissa anletes och
#A313 kropps stllningar til kl. 1. at wisa sin noblesse. ta dricka och prata i fullt Glam til kl. 3, at wisa sin delicatesse. Dricka Caffe til kl. 4, at wisa sin allegresse, (Om hon ej gir visiter eller reser ut at handla) hwlfwa sina hwita Hnder p ett Spel-Bord til kl. 9, at wisa sin adresse och sagesse. D ta igen, Sofwa igen, Drma igen, med mera igen och igen, och under alt detta lta hra, at hon r bekymrad om Hushlls Saker. Sij, d r hon ju ett hurtigt Fruentimmer? Huru blir man, frgade jag en god Prst? En god Prst, sade hon: ter frgar du mig Andeligt. Sllsamt sprng ur frustugan in i Sakerstian; Men dock, om du det will bli, skall du lta dig wxa ett wl fac/oneradt Skigg, wnia dig myndige gebrder och fr allting ett gillande mlfre, s at din Klang adlar dina meningar --- men frga annat, ty Prster aktar jag intet stort. n huru blir man, sporde jag, en lrd Man? Skrif up, sade hon, i ditt Minne, som i en Calender, gamla och nya Auctorers Namn, den och frnmsta utltelser, laga at du fr alt sdant ofrmrckt insmordt i det du skrifwer och talar, sk ihop deras samlingar och gif ut p trycket, som dit eget, laga at ungt Folk anser dig med bfwan, hll ingen af dem wrdig din gunst, som icke r wl skiggbrusten, hll Citationer fr de bsta skilen etc. n en god Medicus, frgade jag. Lr dig utan til, sade hon, alla Termer och Caracterer i physique, Chymie, Medicine &c, s at du i en ramla kan uprkna exhalation, concentration, corpuscler, porer, evaporera, conglutinera, rarification, condensation, plastisk natur, elastisk krafft, quintessence, sal, sulphur, Mercurius,
#A314 Fluidum Nervosum, {Chylus} [Chilus], Lympha, Succus Pancreatieus &c. &c. ja, alla Siukdomars och operationers namn p tskilliga Sprk, sg dem, som de komma fr Munnen, men laga at de ngorlunda hnga i hop med meningar, {stor sak? } [storsak] om man frstr dig eller eij. Frstr man dig intet s hlles du s mycket frtreffeligare. Nr du knner p Pulsen eller ser p urinen, skall du ingen ting utlta {dig} [tig], men runka p Hufwudet och gira din Mine twifwelachtig, at ingen m bli klok derp. Lefwer Patienten, s har du sagt det frut, dr han, s har du ock sagt det frut. Ordonnera och skrif Recepter i medlertid, alt det du kan; Det m taga illa eller wl, s st du dock en god Medicus. Widare sporde jag, huru man skal bli en god Soldat? Ja, swarade hon, har du intet stor och reselig Kropp, s inbilla dig intet at bli god Soldat: Stor sak i annan duktighet: Du wet wl huru mycket Manskap man har casserat fr den lilla wxten skull, efter Preussiska sttet. Men sade jag: Ingen gemen Soldat frgar jag efter. Jag menar en god Officerare. h jag frstr, sade hon och sng:
	Hurtig upsyn, spottska seder,
	Dans p Bnckar och p Bord,
	Krleks-Tanckar, Dunder-Ord,
	Win-Frstnd och tappra Eeder,
	Hilte-Klder, Plit och Stat,
	Sdant gir en kck Soldat. Skin air, Madame, sade jag, jag hade lust at hra mer, men {timan} [Timman] gr frbi, jag borde ha skyndat mig at i hast lra
#A315 mnga sdane genwgar til heder i alla Stnd. Til exempel wra Kpmn mda sig s mycket med, at bli wrkelige Handelsmn til Rikzens gagn, lr dem ock et grep. Stackars Barn, sade hon, om de wiste at sl stort p och inbilla alla sina in- och {utlndske} [Utlndska] creditorer at de ro Grundrike, s skulle de {ha} [haa] bsta dagar och reputation i werlden. Elljest behfwa de intet mer plga sig, n stiga en eller tw gnger om dagen i Contoiret eller boden, at se huru unga Monsieur br sig t. De kunna sofwa och supa sin goda {tckt} [tcht]; g i nattrcken och intet mer bry sig om werlden, n at de p Torg, Caffe-Hus och Kllare meddela sin Nsta ngra marchandiske ordastt. En wxel kunna de ock ---
	Neij, min Lsare, jag betncker mig. Jag ngrar mig, at jag tagit wr Tidz Drskaper fr goda. Hon r wrkeligen en Filla, och jag hller dig fr klokare, n at du lter inbilla dig det Anseendet af en Dygd r s godt som sielfwa Wrcket, fast jag wl wet, at din hg r s offta frestad af denna meningen, som Frken mouche af giffto-tanckar. Duga wi intet i sielfwa wrcket, s duga wi ock aldeles intet, anseendet m nu liuga s lnge det will. Ja hwad skadar det, sger Sigge den dlske, at jag r en idiote, en Mutkolf, en Skilm, nr ingen wet det mer n jag? Alt nog, kra Sigge, at I weten det sielf. Han I lust at wara ett Wrak i Ehrt eget samwete, s kunnen I s wara. Intet har jag ont deraf.

#A316
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLII.
	Hr r ett wlsignat frrd af {Ministrar} [Ministrer] i Staden: Sannerligen, jag gr intet mnga fit frn jag fr weta nya hemligheter om Plska Konunga-wahlet. Gr jag in p en Kllare, s sitter mig en Primas (mycket olik den wisa Potocky) mellan skl och wgg, hwars rdslag ro s mngfaldiga, at de trngas af det torra och drunkna i WeixelStrmmar af Win och hl. Gr jag in p et Caffe-Hus, s rustar mig der en Regimentarius (kan skie ngot mindre Person) med et par Tobaks-Pipor, s at det flygande stoftet likt en tiock Dimba synes willja hindra flyckten fr de Tyska och Ryska rnar. Ja, wra Ridderliga Borgare-samqwm bringa mig dageligen med sina Plska Rikzdagar, at lycknska wr lskeliga Lesczynsky, hwarmed jag dock r wl ngd, ty det gir jag dessutan af gladt hierta. Wnder jag mig t
#A317 Stortorget, s wnda mig Politici up och nid p wra Handels-Maximer, och kommer jag p Riddarhus-Torget, s taga Statisterne s Sceptiske mtt och steg til wr frdels bewakande wid nrwarande Conjuncturer, at de sielfwa twifla om dess wrkan. Kort sagt: I hwar wr der jag nu finner en yfwig idiot andas, blifwa mina ron-Hinnor slagne af Potentaternes interessen. I gr kom fwen den lystnan i mig, at wara Statist i ett sdant samqwm: Jag begynte i Historien tmmelig styft: Hr p, Min Lsare: Fr den Fransska Ludvic XI tid, sade jag, war Stats-klokheten i Europa en Barnlek mot det hon sedan blifwit. Efter honom har hon frfrligen lyst i Spanien uti Ferdinand och Isabella, uti Carl V och hans Son, p hinsidon Alperne uti Sixter och hans likar, i Franckrike ha tw stora Prlaters rykten med skil ropat: Je suis l'Armand, ja Catharina de Medicis och den Engelska Elisabeth ha {wisat} [wistC] at Fruentimmer icke heller ro dertil obeqwmlige, at frtiga wra stora inhemske Lius, som rena frn den wederwrdiga bedrgeligheten i alla delar gt de frras frsiktighet; Men --- Ney, swarade en anseenlig tok, det r intet s; Jag har haft Bref frn Dantzig, at den Ryska makten behfwer allenast pna Gapen, at swlja ster-Sin
#A318 och hela Pohlen. Tror du wl det halp, at jag sade tre gnger, det jag talade om helt andra saker n han? Ney, Min wltalighet tog en sltt nda och jag gick ut. Dock, Min Lsare hwad r det mer? Jag unnar gerna den sprka i wdret, som intet widare r Minister, n p frberrde stellen til Tidzfrdrif. Det skal wara nog til min frnijelse, nr jag allenast ser, at alla de, som wrckeligen blanda sig i Ministe.ren grundeligen frst  hwad en s granlaga sak har at betyda, och derp twiflar jag intet.
	I Torsdags bad mig en ung ofrskt Stats-Man i frtroende
#A319 gifwa sig et begrep om en rtt Minister, i hwilkens Fotspr han kunde g. Jag ursktade mig dermed, at Statsklokheten br ha sitt Hufwud-Quarter i en Cancellie-hirna, och at jag {eij} [ey] behfde gifwa Bagar-Barn Hwet-Strut. Dessutan blir ingen Minister af blotta Theorien, och ingen kan jag med blotta orden det lra: Tro mig, Frankrike har sedt i sin Henric III en s stor Theoretisk Politicus, som Europa nnsin gt; Men derjmte fwen s sltt Practicus. En sdan br wara fdd dertil, och kunna gira i wrcket mer n han kan sija med tungan. Men jag slapp honom intet. Tnk, fr sakens mhet skull, brakte han mig at klifwa up i hgden p det jag intet mtte rra wid jorden, ock om han kanskie nd intet rtt fattat mina ord, kunde han utfra dem p ett stt, som giorde mig harm; Derfre will jag, Min Lsare, lta dig hra ngra ord af wrt samtahl, ty hwad spisar et ark til en s widlyftig sak? Exempel och Historier behllas bst i minnet, derfre betiente jag mig af fljande Hndelse at frnija honom, dock p Argiskt wjs:
	Det hnde sig, sade jag, at Planeten Saturnus med sin phlegmatiska och kring sig frtande art gick med sin sphra alt fr lngt, och s nr infwer Martis wdergrntzor, at
#A320 mnga af det Martialiska Folket begynte sakna Mat-Lufften och afmattas, s framt de ey hade den lyckan, at aldeles bli {Saturniniska} [Saturniska]. De Martialiska bergen stodo den strre Planeten alt fr wl an, som uti sig inga sdane gde, derfre wille han gira dem til sina och han brukade all den smickrande inflytning, som hans kallsinnighet frmdde i Martis Inwnares Hiertan, at bringa dem til lttia och dumhet, hwartil han mrkte strsta delen wara bijelig, p det han efter godtycko om Landzens skatter mtte f skipa: Han gaf dem Bakelse fr stadigt Brd, st must fr godt hl, Spegel-Glas fr hrdt Stl och glitter fr ren Metall. Sdant war hrligt fr Barn, men icke fr gammalt och klokt Folk: han giorde dem wjsa, at de woro Hiltar, som blott skulle fda sig med Udd och gg, och Herrar, som intet behfde arbeta. Ja, med alt smekande och alla goda ord war det nu s wida kommit, at Mars skulle bli ett wnligt bihang af den mktiga Saturnen. Et sdant Frmynderskap af en Frmmande makt kunde den Martialiska Regeringen intet thla, emedan hon ej hlt bttre, at bli en Slaf med Kyssar, n en Trl med rfilar, derfre skickades d den mrkeliga Alexo sexternani til Saturnus som Ambassadeur. Af hwad hrkomst en Minister r, det r lika mycket, ty nr en Contarini upblnker ur purpuren, kan en Dossat upblnka ur det grofwa tyget; Men denna war dock storslktad och hade den frmn, at narrar intet begabbade honom fr wanbrdighet i det Hofwet han kom til. Han hade med sin dla Upfostran indruckit dla Meningar, det r, Min Lsare, ingen Hgfrd och ingen Lttia,
#A321 som wr tid s gerna hller fr dlingar. Han hade sunda Tankar om GUD och hans Hirta war dmiukt fr sin Skapare (En Minister.) Han hade stora Studier, (Tro mig, Studier behfwas i en sdan Person, fast de nu offta fraktas:) Men han hade deraf intet blifwit ohflad, enwis och Pedantisk, hwaraf mngen Lascaris eller sprnglrd Minister haft sin del, som intet annat giordt, n hngt i bckerne. I Sprk, Historier och Tractater kunde den slugaste icke lura honom. S godt begrep hade han om Commercien, som trotz ngon af wra Kpmn: Det r ondigt, sade han, fr en s frnm Person. Kre Herre, swarade jag, betnken Ehr: Fast mngen i Kpmans-Boden blir gement sinnad, br derfre intet en Minister frst ett Landz handel, och ga dess styrka och swaga p sina Fingrar? Jag thl icke {krmare-Ministrar} [Krmare-Ministrer] eller sdane, som Florentinerne skickade til Clemens VII, hwilka tilbdo at bedraga Romerska tullen med lurendreijerier, och derfre blefwo hemskickade utan swar; Men jag will at en sdan Man skal kunna rkna och wrdera sitt Fderneslandz ut- och inkommande wahror, elliest kan han wid tilflle, srdeles om han har at gira med en s slug och egennyttig Granne, som Saturnus war, nedrifwa mer p en gng i en sak, som han hller fr lappri, n mnga efter honom kunna upbygga p 20 hr. Menen I det r dermed giordt, at kunna instlla sig i ett fremmande hf, ha wackert
#A322 anseende, fra sig hederligen up, ha tienlige ord i beredskap, utmta frsta visiten, ha kundskap om Hattens psttiande och alla sm civiliteter, weta p hwad rum eller trapsteg man skal emottaga eller slppa en annan i visite &c. &c. Sdant r alt godt och hgndigt, ty wi ha sedt Barberinernas feigd i Italien upeldas blott deraf, at en Printz intet flgde en Cardinal til Wagns-Drren, och flera Krig af dylika orsaker, samt stora frmner af s sm aktsamheter; Men frlt mig, en Minister skal ock wara hemma i angelgnare saker: han skal ock wara Handelsman. Ja, leen intet t mig. Det behfdes sannerligen wid ett sdant tilflle. Dessutan wisa mig ett Land, som icke blifwit Lyckeligt eller Olyckeligt, efter som dess Minister warit Kpman eller ey. {Denna} [Denne] wiste likafullt at winna det Saturniska Hofwets behag; deruti Lysa som en Rgn-Boge och wara Hf-Man, fast han war bde en lrd Man och en Kpman. Han wiste at see den eller den Ministren frn de andra Planeter, med hwilka hans Herre, eller han kunde tfla om frtrdet, p tredie rummet och ssom ofrwarandes, til at undwika ett elackt Steg. Intet satte han sin Herres heder p wgspel eller war hgdragen i otid, som et {Nordiskt Snningebud} [frmmande Snninge-bud], hwilket intet wille hlsa den Engelska Flaggan p Themse-Strmmen; Men likwl giorde han aldrig sin fwerhetz Hgste i det Landet twifwelaktigt. I den kallsinniga Saturnen war Hfwet skrckeligen Politiskt, och Ministren hade swra {trdharfwor} [trdar] at uplsa; Men hans Frsiktighet
#A323 tog reda p alt. Han wiste til hwem man i ett Hf br hlla sig: han hlt sig til den Stats-mktiga Regulus, som gde Saturniska Konungens ron och Hirta. Hans Person war fuller behagelig (Stor Frmn) men hans hrende war obehageligt; Dock wiste hans Frstnd och finhet, at gira det {behageligt} [behageligit], antingen man wille eller intet; Ty han hade medel och utwgar i frrd, som ingen frmodade. Nog wiste han hwilket Creatur en Tractat plgar wara, som fdes och dr af blotta interesset; Men han wiste Grepet, at med eftertryck beropa sig derp, sluta en sdan i tid och nyttia det, som sllan r nyttigt. Offta war han i det tilstnd at han utan befallning och af eget bewg mste fatta slut; Men det war s klokt, at hans hf kndes derwid, och wid sdane tilfllen skinjes hwartil en Minister duger. Tnk, at han ock kunde kpa de Saturniska Ministrernas afsikter! Ja, det r en Minister {tillteligt} [tillteligit], om han kan. Han utstllte hederliga utforskare, och war om ingen ting okunnig, hwarom han flitigt underrttade sina Frmn. De Saturniska sade efter hans dd, at han kunnat trolla, liksom Spaniorerne om K: Henric IV, nr han tagit reda p deras Chiffre. Om han gde tysthets-konsten behfwen I intet frga, men intet p s barnsligt wis at han ju meddelade dem sina hemligheter, som borde ha kunskap derom. Ffngt mdade man sig, at utleta hans tankar, och ingen fick del deraf, utan i rttan tid. (Sdan
#A324 tysthet ger jag intet; Sannerligen, i det mlet r Argus ingen Politicus, ty han afbrdar sig, Min Lsare, til din tienst, alt det, som ligger p hans Hirta. Ja, ja, stor tskilnad mellan en Minister och en Frisprkare.) {Denna} [Denne] Ministren wiste och at rtt bruka det Privilegium, som Folks Rtt honom skinkte, hwarigenom hans Person war i skerhet mitt i fahran och i en rolig sng mitt i de faseliga Wderhwirflar, s at han altid ofrskrckt Wrkstlte sina befallningar och brukade i dyml en tahlfrihet, som en dum hade hpnat {fr} [fre]; Men aldrig fwergick han betnksamheten eller war fwerilningar underkastad. (O delmodighet, frsiktighet och kallsinnighet, huru wl pryden I en Minister!) Om han wiste skiula sig under Folks rtt, s wiste han ock at wrda Lagarne i ett fremmande Land, elljest hade han warit straffbar. Sitt Fderneslandz bsta i de minsta Oeconomie-ml wrdade han ganska noga, men han blandade sig intet i Saturni enskylte hemsaker; Ty det str en Minister alt fr illa, at lgga sig uti et frmmande Rikes ensidiga Hushllning och gira sig grn p egennyttigt stt i de frfattningar, som honom eller hans Herre intet ang: Han lt Saturnus hfda och skita sig, som honom godt syntes, allenast Mars deraf icke mdde illa. Med f ord: Hans Stats-Klokhet syntes beswrja de Politiska Stormwder, befalla Stats-Wgorne, binda
#A325 och uplsa frbunder, styra de swraste hotelser til sitt Fosterlandz bsta, och under alt detta aldrig afwika frn et hrligt Sinne. Sledes kunde intet annat frmodas, n at Saturnus skulle {lmna} [lemna] Mars oqwald: Det hade warit nijsamt, om wi p jorden hade wetat deraf, at med wra tuber skda den strre Planeten draga sin ofanteliga kropp s mnga grader tilbakars genom en enda hirnas klokhet, och roligt at see Martis Fattiga inwnare f nytt lif, sielfwa lefwa och nteligen finna at de ock sielfwa woro Folk.
	Ack, Min Lsare, nu war jag temmelig hgt uppe. Jag hisnar nnu.

#A326
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLIII.
	Neij, jag slr mig til Fruentimret. Far wl, Manfolk, I ren gemenligen intet s mktiga, som i synens. Hos Qwinknet bestr styrkan i wra dagar, och til den mktiga hopen sllar jag mig gerna, s offta mitt samwete tillter mig at wara Politicus. Det woro skam, sijen I, at wi skulle wara under de brklige krilens wlde. Ja wl, jag lmnar at det r skam, men det r nd sant. I hafwen bde skammen och skadan. Tacka wil jag Ehr, Tcka kn, som utan Hufwudbrtt, utan bokwett, utan mbets-frtienster, utan at wga lif, blod och gendom fr Ehrt Fosterland, likwl kunnen lta de manliga Hirtan som Hwete-degar och gifwa dem hwad skapnad Ehr behagar. Jag kan wl intet tro, at jag sitter i en Camera Obscura; Men mig tyckes dock, at de ktenskaper, som wisa sig fr mina gon, g mstedels med hufwuden ned och ftterne upp. Jag fick ett bref nu i weckan, som styrker mig i tron, at sdane, tminstone p ngra stllen finnas:
	Min Herr Argus.
	Jag r kanskie det frsta Fruentimmer, som med Ehr har Corresponderat, och jag hazarderar wl ngot mycket, som comununicerar Ehr mina Krkftter; Men min gldie r strre, n at jag det kan negligera. Jag r gift effter nskan,
#A327 derfre kan jag girat utan Suspicion. Frldrar och Slkt engagerade mig ihop med en Man af reputation hwars honetteteter och Billets-doux lfwade mig det lyckeligaste Mariage i werlden; Men ack, I kan aldrig tro, Min Herr Argus, huru triste i mitt ktenskap warit en tid bort t, derfr r jag nu s mycket contantare, sen det blifwit ndrat. Jag kan intet skylla Smek-mnaden och de frsta dagarne, ty d lefde jag som en Princesse, som I weten wl, al' ordinaire, och min Man kunde jag hwefwa om mitt lilla Finger; Men strax begynte han wara alt frledsam, opiniatre, capricieux och Malhonnete. Enfin: Jag wil intet specificera Ehr alla de incommoditeterna, men jag will bara Notificera Ehr hwaruti min gldie bestr, nemligen, at jag frmtt aldeles changera min Mans humeur och lymmelaktiga Manierer. Par exempel: Jag tror (Gud frlte mig min synd) at han hllt mig fr en liten Markatta eller et Creatur, som han bara hade fr sitt divertissement, ty s offta jag frgade honom om publique affairer eller det som regarderade hans mbete, s swarade han mig genom carresser, douceurer och bagatteller, som intet mer liknade sig med mina qustioner, n de gammal-modige Fontangerne med wra Creller, liksom jag hade warit sans jugement. Nu au contraire har mitt qwillrande dag och natt giort s mycket, at ingen ting arriverar honom om dagen i hans Charge, som han icke gier mig part af om afftonen, det m nu wara Secret eller eij. Jag flatterar mig, Sans vanite., at intet wara s dum; Men tilfrne bestod hela hans entretien i smekande, och han somnade wed alt det jag sade. Det war intet annat n: ja, Min ngel, du har raison: Min sann, Mitt Hirta, du har rtt: Som du befaller, min Wn, min Hna etc. och lika nr war det: Han giorde nd hwad han
#A328 wille i sina affairer, och jag skulle wara som hans lilla Papegoija, fast jag fick alt det jag behfde; sijer jag annat, s liuger jag. Nu deremot ha mina Malcontante upsyner och continuelle Menacer s repasserat och tamt honom, at han uti ingen angelgenhet af ngorlunda consequence fr gira det minsta steg, utan at dependera af mig och mina ordres. Jo, pardieu, Junker har frnummit, at jag ock har esprit. Ma foy, k. Argus, jag har nu s lrt den bussen Machsyss, at om jag ordonnerade honom aldrig s litet at ska den eller den Caracteren och Tiensten, s skulle han girat, fast han skulle lpa i Trapporne, som en lykt-man eller Tomtgubbe. Tnk k. Argus, han war i brjan af wrt Mariage s frargelig med sin phlegme och s lngsam til wrede, at det skulle g alt fr hrdt p, innan han skulle banna Drng eller Piga. Ett exempel en passant p hans frtreteliga patience: Han behfde en gng (med Permission) at purgera, och wr Doctor, som r habil i den Curen au dernier point, instruerade hans Drng, at ofrmrkt gira sin Herre sticken, ty s kallsinnig war han, at han behfde emueras, om Medicinen skulle ha operation: Denna Slyngelen manquerade och intet, ty frst gick han plumpt til sngen om morgonen kl: 6, drog up Sparrlakanet och ruskade honom i Nfwen: Min Man sade intet annat n: Hwad r Klckan? derefter hngde den lymmelen hans Skiorta s nr intil elden, at hlfften brnde up. Min Man sade intet annat n: Wrm en annan. Sedan gick den oxen och slurfwade i golfwet 3 st: mina kta Porcellains-Tassar; Men min Man sade intet annat n: Det war skada, de woro wackra. In Summa: jag som intet wiste af den intriguen, blef s decontenance.rad och frifrad, srdeles fr
#A329 mina skina Tassar, fwer hwilka jag s nr hade grtit at Munser Ox-Pelle war glad han kom p Drren; Men han stadnade i frmaket och hrde at min Man med tmmelig alfwarsam ton skte persvadera mig, at intet altereras af bagateller; derfre gick han strax in och gaf honom den ordonnerade Medicinen, som hade god wrkan, ty jag hade d 3 gnger mer uprrt hans Sinne n Pelle. Nu, Min k. Argus, har jag s dresserat honom i snarstickenhet, at han kunde purgera, om han wille, 5 gnger om dagen. Ja, jag har exercerat honom s wida, at han (orost fr Gud) esomofftast lter Carbasen dansa p det Canaillet wi ha til Domestiquer och Tienstefolk. Tilfrne war han s Simple, at han lt gens de neant, gement fllje utan Naissance, omgs med sig en camarade, under pretexte, at de hade Meriter och dygd. Men war persvaderad, k. Argus, at jag lemnade honom ingen roo, frn han giorde distinction emellan Folk och Champignons, s at han nu wet fwermttan wl, at slder r slder, fast de brillera med ehuru s ansenlige dygder och mbeten. Tilfrne war han s grof och obelefwad, (eller lddes han s) at d jag skrek p triumphanter och precieuse Etoffer, skickade han mig enfaldiga tyger efter gamla Stylen, som hwar och en Borgar-Hustru sliter Sans fac/on om hwardagarne. Nr jag begrte plat de Menage, kom han slpandes med ngra ofanteliga skinkor. Nr jag begrte Spel-Penningar, gaf han mig en Ask full af hwita Styfrar, som knapt woro Suffisante til en Bete. Nr jag pstod et wl garnerat cabinet, skinkte han mig en omeublerad Cammare, der ingen kunde see wggarne
#A330 fr en quantite. gammaldags-Silfwer, som man plr f see hos Prster och allenast r anstndigt fr Borgar-Folk. Nu deremot, Mon cher Argus, har jag giort honom s poli, at Modelle, bon gout och Magnificence regera hos oss i hwar wr, i wra repas, i wr diete, i wra Klder, ja til Carosse och livre'e; Men (oss emellan) jag har och lrt Miste.ren at disponera om hans pung a mon aise, s at jag kan ha alt det jag will peka p. Ja, om det skulle kosta honom aldrig det, (fast Gud wet hwar det stackars Creturet tar det alt) s fgnar han mig dock altid med kostbara presenter och agreable Surpriser. Nr jag tilfrne utlt mig ibland, at willa sl mig ls til ngot plaisir hemma, kom min Torr-Gud indragandes med ngre torra andeliga Bcker som hetta Schriver, Arndt och Gud wet, en kallade han Skattkistan, der jag mente f marknadz-Pengar, och nr jag piquerade honom fr sin enfaldighet, kom han wl med en, som kallas Qwinnospegel, den jag fann artig nog. Si vous voulez. Han gaf mig och Edra Ark, Herr Argus, som intet heller ro s ofne, neij werkeligen, utan til at smickra Ehr, de ro lijlige nog; Men skal jag nteligen abandonnera mig til lecturer, s lskar jag hlst wra innocenta Fransska Romaner, som ingen touchera, utan divertera mig med curieusa Krleks-Intriguer. Nu au contraire har min Hirtunge altid nya tidzfrdrif i parade, at jag intet gneblek m ledsna. Skulle jag uprkna dem alla hr, s blefwo mitt bref alt fr lngt. Tilfrne war han s Philosophisk och Pedantisk, at han hlt mstadelen mina Sciencer fr skrck: Utan skryt, jag kan
#A331 bland annat piquera mig af den qualiteten, at aldrig resa utom Staden ngon Torsdag: Jag reser 15 gnger hllre en Bnedag eller Sndag, ty min Mamma och hennes Salig Mor, som war en s frstndig Fru, ha par experience, at den resan r aldrig lyckelig, utan skall d altid ngon Malhe'ur hnda; Men tnk, at min Man opiniatrerade mot en s helig sak och hlt alla sknedagar lika goda at resa p. Dock, jag har gifwit honom sdane lectioner, at om han nu blefwo befallt at rida ut til Fittia eller Grfwa p en Torsdag, s trodde han sig f ordres at bryta hals och ben af sig. n mer, Herr Argus: Tilfrne wille han wara enda Hufwudet fr mina Gossars education: Jag will wara en sna, om han icke lt dem fritt frtra s mycket de wille af gemen och hrd mat och drick, lik som de grofwaste Bond-Ungar: Han lt dem effter behag lpa i rgn och slask, med Ftterna i kalla Wattnet och offta barhfdade: Han hrdade dem i allting, at jag tror, om han hade ftt rda, hade de blifwit infatigablare n de wrsta Ryss-bnglar? Han utrotade all ambition ur deras sinnen, och giorde dem s galna efter de pedantiska Bckerne, som de skulle ha blifwit Schol-Mstare, ja han hade orkneliga tokuga uptog i den Matieren; Men, dieu merci, nu har jag fwen ryckt detta styret ur hans hand, s at de stackars Barnen hlla sig til mig frn morgonen til qwllen; De ha ftt honnet smak, delicatesse, ambition, enfin: De kunna nu bli Cavaillerer och ska anstndiga conversationer i stellet fr at sittia i Scholen och grla. Med f ord: Min man har nu lrt, at om han skal ha fred med mig, mste
#A332 han wara i min fullkomliga obeissance. Jag gir nu hwad jag behagar i mitt hus, och i stellet fr en skirseld, har jag trffat et Paradis. Glds nu med mig, k. Argus, och tro i frigit, at jag frblifwer etc.
	Lisa Husbonde.
	Dock alfwarsamt, Madame Husbonde, Jag glds intet med Ehr, ty af en frnufftig Man, han I skapat en flep. (ja, tnk man p de qwinnorne) han war i frstone til alla delar kck och efterdmelig; Men til alla delar han i skimt bort honom: Jag kan undra p honom, som lter s betsla sig. P min hra, Madame Lisa, om jag woro Ehr Man, skulle jag, tyks mig, s snart ndra Ehr, som i ndrade mig, och likafullt laga at I hade Ehrt Paradis. Dock, hwad sgerjag? Hwem wet huru det skulle g? Kanskie Ehr Man war tilfrne s tapper som jag: Ungkarlar ro wi ofta Jttar, och giffte bli wi ofta Dwrgar.

#A333
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLIV.
	Friskt Syster, sade Egennyttan til hregirugheten, lt oss rra oss. Wrt Wsende gr s smnigt til. I denna Stillheten wanmcktas jag som en hurtig Cavailler, nr han intet har Sllskap. det frbiude, at {Odelaktigheten} [Owldugheten] skulle taga fwerhand bland Folket! Neij jag swr wid Afgrundens Bllior och wid alla Rikedomar i Jordens Inelfwor, at frr skola alla halffrdiga Kyrckor i Stockholm ruttna nid under Byggnaden, n nnsin {Odelaktighet} [Owldughet] skall segra fwer min minsta Finger, fast hon 10 gnger hade Himmelen p sin sida. Wl an, mitt Hierta, sade hregirugheten: Jag menar som du. Sannerligen, wi willja lta tala om oss: Wra Underwrck bra sttas i Basuner. Ingen blir namnkunnig af ingen ting. O underjordiska Gudar! Det r wist jag, som har lyft Hiltars Rykten til Stiernorna och nedkastat storsinte Silar, som blodige Offer i Edra skiten. Huru har jag nu p en tid kunnat wara s orkels? Nisamheten, den Tokan, lrer wl nu inbilla sig, at jag sofwer den ewiga Smnen. N, jag swr wid alla Hiltars och Hiltinnors Silar, ja wid alla de dyra Jungfrudomar, som ridderligen blifwit bortrfwade alt ifrn Helen Tid, at frr skall den orrliga Nordstiernan
#A334 hwlfwa sig fwer Markatt-Folk och wilda Americaner, frr skall fwermakts-Rtten bli Regerings-Form, och den Swenska Friheten ett Sielfswld, n jag nnsin insomnar en Tima i detta Landet. Dock, min ngel, sade Egennyttan, wi mste fwerlgga p hwad stt, wi bst m stlla de Ddelige i Rrelse: Jo, jag har mrkt swarade regirugheten, at Grand-Pappa Lucifer har et ofrlikligt Nije i Partier, twist-Flockar och hemliga frbund bland Folket: Lt oss gira den Herren til willjes, och han lrer sielf hielpa oss: Han ser gerna en Pompejus och en Csar, en Waldemar och en Torkel Knutsson, en Engelbrecht, en Eric Puke &c. Korteligen en skiljaktighets-Anda i ett Land: Ja, s ofta han fr Gazetter om nu warande split och buller i Pohlen, skrattar han af all sin buk. Det r s ltt fr mig, nr ett Rikes Inbyggare ro delade i Partier, at wisa min hghet, och upfylla Historierne med mina Galanters namn. Ja, p min tro, sade Egennyttan, d r det wist godt fr mig, at fiska i grumligt watn med in- och utlndske Nt, och proppa mina lskares Pungar. Nu willja wi g in i sinnen, och taga wra Sten i stora Folkhopars Hirtan.
	O Gudar; lrer nu min Hklare sija, hwart tager Argus nu wgen? Midt i wr roo, ja midt i den liufwa freden, under en s ndig fwerhet, brjar han tala om inrikes buller och skiljaktigheter. Fr Gud, han borde --- Hll hll, min Wn, tag intet s illa wid dig. Saken r intet s galen, som Hufwud r ludit. Menar du, jag r ursinnig och skriker om et stort haf, der intet annat r, n en liten Bck? Tror du wl, inbrdes osmja och kallsinnighet intet kan skada et rike, fast marken icke frgas i blod genom uppenbara uprorer?
#A335 fr jag d intet lof, at frestlla drskapen af en sdan Parti-lystna, och i god tid gira henne wmielig fr mina Landzmn? r det illa giordt? r du s stark Parti-gngare, at jag intet fr begabba ditt Handtwrck? Hellre borde du hielpa mig at skaffa i Landet et innerligt frtroende. Woro det nd saker af wrde, som hitza Folket s offta hwarannan i Hret, s ursktade jag dem; Men man tager stridiga mtt och steg af de owrdigaste orsaker i Werlden, som en inwrtes krlek ltteligen kunde fwerskyla. Hwar blef min berttelse af?
	Det blef sagt, det blef giordt, och Sinnen blefwo upfylte af Egennyttans och hregirughetens wlde: {Odelaktighet} [Owldughet] och Nijsamhet blefwo utkrde och Inbrdes Enighet tog sitt aftrde: Hufwuden blefwo galne: En Don Quichotte eller Inbillnings-Tok upkom i hwar Wr. Man sg alting med Parti-gon: Man inbillade sig see en Sylla och en Marius, Hufwud hgre n alt Folket, der ingen liknelse war til ngon Sylla eller Marius: de som sdane blefwo ansedde, woro kanskie s oskyldige dertil, som Argus til ngot gnabbande mellan gamla och nya Slkter: Antingen de wille eller intet, mste de hlsas fr Partiernes anfrare, ja Herr Sylla och Herr Marius i hwart ord. I dag wil jag allenast frestlla lijligheten af ngra f desse Partiernes hiltar, elliest behfde jag mer n ett Ark:
	P min Honneur, sade en Riddare af det ena Partiet, nr han sg Syllas Hstar, jag ser frfrliga Elefanter, som komma at frdrfwa Land och Rike. Ser du, Mats, sade han til Drngen, de onaturlige Barbarerne, som anfra dem?
#A336 Ja pytt, sad Mats, rtta Levanterna; Mntro jag inte har sedt di Skintmrana?  di Barraberna der g, knner jag wl: D  Eskel,  Olle,  den lille Jnsen, som  taijen i Roslagen. Di skrma inte mnga i femkort. Du ofrskimde Oxe, sade den stolta Riddaren, skall du neka mig det jag ser med mina egna gon? Will du lra mig titta i Korten? Det r Elefanter, sijer jag, och de hra den mktiga Sylla til, som will lgga hela detta Riket under sig; Det frstr du dig hin hre p, ditt Nt; Men jag skall wga lif och blod emot dem, ty om intet jag med flera hrlige Mn woro, skulle Sylla snart triumphera. n ser du d den stora fstningen, som Sylla anlgger, at befsta sin hghet? Ja, bitterd, ja, sad Mats, d wa en fin Girsgl. Grdzgrd? sade Riddaren, du r frrykter, ser du intet, det r en Fstning? N en Fstning d, swarade Mats,  en Fstning, som jag will lfwa hwarsken Soo eller Koo gr igenom. En annan Riddare sade sin Fru med mycken Reverence, at han intet woro wrd at kyssa henne, frn han sttt den grufweliga Sylla ur Sadlen: Hans hghet r mig odrgelig: Han drar gement Pack ur stofftet til de stora mbeten, och frnedrar Folck, hwars frfder kldt blodig Skiorta fr Fderneslandet. Min ndiga Wn, sade hon, wakta dig: Stll dig intet i fara. Wr Herre finner honom wl nd. Neij, det halp intet: Han steg til hst: Men i wgen blef Kampen rdd fr ngra Sot-Poikar, och strax anfll den modiga Riddaren dem, som Syllas Wapn-Dragare: Morianerne frskrktes och togo flykten, men i ifren
#A337 red hilten efter dem genom en port, som war s lg, at han fll bakut til jorden och hembraktes frlammad til sin Fru, som skrek hmd i himmels hgd fwer Sylla och hans oskyldiga Hus. Mnga Regimenter af Fruentimmer slogo sig til Partier, de ggade Tungorne, de wpnade sina Mn och det war en heder at fkta under den stora Marii Fahna. Tw Borgare mttes t i et Dryckes-Cabinet, och hade diupa fwerlggningar fwer Syllas rrelser: Sestu nu, Bror, sad den ena, s gr han nu s smtt, s smtt  lunkar,  smilar, tess han har oss alla i fllan och sen, farwl --- D st wi dr i Syltan.  s gir han hwa han wil i Riket. Buff, der ha wi gget, sad den andra, jag bansatte tok, som inte har funderat ut d, Jag wiste wl Mor skulle D, hon gapa s illa,  s mtro Hund-Turken faller in,  skonar icke Barnet i Waggan. Men Marius will jag wga det r en Buss, han kan Supa och Stta ned som en Mstare,  lra Jtten krka rygg.
	Twrt om upstego ngra hrlige Hiltar, at bestrida den mktiga Marius: Strenge Riddare, sade den ena til den andra, wi see en faselig olycka hota hela Landet, om den Bissen fr rda; Men wra ofwerwinnerlige Armar skola bist wr delmodiga Sylla, s at hans och wra namn skola bli oddelige. Ack Himmel, swarade en annan, det skir mig i Hirtat, nr gget will lra Hnan at Wrpa. Sannerligen, han skall finna Folk fr sig, som icke r s Dumt, som han menar. I det samma fll en Skorsten ned med stort buller, och strax mente mina frfrade kmpar, at Marius war fwer dem. Morbleu, Bror sade man, sgstu p Fanken? Wiste
#A338 icke jag at Marius satt der oppe hos Jupiter, p det Dunder och Blixt mtte knalla effter wra Hirnar: Men Jupiter r gammal nog: Han wet wl hwad han gir: Wi f wl Bussen ned bland oss en gng. En myndig Man beskref fr en Doctor de farliga satzer och uptg, som Marii wlde infrde, til ex. at dricka p Khl eller Sppa, at skira Brd-Kakan lika gerna p alla sidor, at sl snder gget s wl i stora ndan, som i den lilla &c. (faseliga nyheter, swarade den andra) och n mer, at intet klda sig s mycket effter Moden, som effter sin beqwmlighet. Min Hustru sade han ytterligare, gir mig den fgnaden och aldrig br negligee' emedan Marii Fru br sdant, och jag frmodar, hon fr hela Fruentimret p sin sida. fwen s lrer det g med de hga Klackarne, de stora Solfidrarne etc. s at, med Gudarnas hielp, wrt Syllaniske Parti skall nd segra. Hr hit, Granne, sade en Handtwrkare til en annan, af hwad tro stu? Beknner du Sylla eller Marius? Jag hller med Sylla. Hin wet hcke jag ska ta, sad den andra: Jag tror, jag gir som du: Jag blir wed Sillan: Den ter jag hlst,  sen en kanna hl p. D masar Skilmen inwrtes. Men Maria lider jag icke fr min d: Hon  skamfull mot Bror min, westu,  tuktarn som en Unge. Men kom wss. Ja, jag sijer inte mer. Jo lit man du p mig. Jag r af samma tro, som du,  den dr jag i.
	Alla de Narrar och blinningar, Min Lsare, som af Partier och inrikes missfrstnd f sitt lopp, ro nd minst at frukta; Men betnk allenast, at intet Rike r under Solen, som icke
#A339 deraf blifwit frdrfwat; Ty i Narrarnas stormande kunna de illsluga mycket utrtta. Under allmnna skiliaktigheter ha ju in- och utlndske Fiender p Riks-Kroppen pne hugg? Derfre underblsas de ock gerna af falska Wnner. Nu medan tid r, I Swnska Mn, och wi Gudi lof, af sdant icke ro srdeles oroade, s lten Ehr fritalande Argus gifwa Ehr derfre en leda, och pminna Ehr delheten af ett Inbrdes frtroende. Nu kunnen I tla mig; Men giorde jag det i en tid, d Sinnen mot hwarannan woro uphitzade, s frdmdes hela Argus utan ransakning, och knapt fingo han den rtten, som mngen Skilm, at taga Advocat fr sig.
	Gud, som skinkt oss allting lika:
	Lika Lra ur sitt ord,
	Lika fda ur sin Jord,
	Lika FREDRIC och ULRICA,
	Skink oss ock en lika Sil
	I den stora Swea-Kroppen,
	Lika afsikt hela Troppen,
	At alt likt frlikes wl!!!

#A340
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLV.
	Frlt mig, min Lsare, at du i frleden Torsdags mste wnta s lnge p mitt sidsta Ark: Orsaken war atjag sprng omkring at f sllia min Tienst, p det jag mtte f kpa en bttre; Men jag fick ingen som hwarken wille eller kunde ptaga sig min Syssla, derfre mste jag hlla ut: Penningar hade man wl, men liten skickelighet: Ney, ney Argus du mste skrifwa efter wanligheten.
	Jag knner en Fru, som aldeles skimmer bort sin Dotter. (Dock, min Lsare, wi knna wl mer n {en} En). Stackars Flicka, det gir mig ondt om henne, ty hon r af Naturen s Tck, s Liuflig, s Snll och s Hurtig, som trotz ngon af sina likar; Men igenom Gummans twng, Wrdslshet och Drskap, r hon nu, det arma Barnet, s Obehagelig, s Fillig, s Dum och s mkelig, at om jag intet kan fwertala den Gamla til mera Frstnd i detta ml, s blir Flickan ett Afskrap i stelle fr en Skinhet: I frtroende kan jag sija dig, min Lsare, at jag hade rnat Frja til henne; Men om Modren s fortfar, at slppa henne handlst och intet hielper mig, at gira henne dlare n hon nu r, s betackar
#A341 jag mig: Jag kan f Slynor nog nd, som ha wackra Kroppar och lytte Silar, mycken Grannlt och litet Wett. (Mdrarne ware tack, p {sdana} [sdane] ha wj ingen Misswxt) Dock, det gir mig ondt om denna: Hon r Skin; Men Modren frstr sig intet p naturlig Skinhet; Utan wanskapar henne med Smink och Franska Flugor, ja s frmmande tilsatzer, Flckar och Twng har jag sedt p den arma Flickan, at jag intet wet om de ro Grska, Romerska eller Tyska. Hon wet intet sielf, hurudan hon skall wara. All den Frihet och Behagelighet, som fdzlen henne skinkt, blir frqwafd, ty (Tnck hwad sllsamt Efterdme!) Modren fraktar sin Dotter. Antingen skall det i dy ml wara frmycket eller frlitet: Jag wet Mdrar, som ro tokuge af krlek til sina Flickor: De tala om intet annat, de uphija intet annat, de gldias fr intet annat, de srja fr intet annat; Men denne slpper sllan sin sna bland frnmt Folk: Hon mste lulla, som hon kan bland Drngar, Pigor och nedrigt Sllskap. Du kan wl tnka hwad anseende hon har bland sdant fllje. Om hon nteligen fr lof at komma bland Folk, s kommer hon utspkad som frr r sagt: Hon mste ock d pracka sig til Klder af andra Flickor, som intet til henne ro skurne eller sydde, ja lna af dem intil gng och rrelser, s at (Gudz {lhn} [lhn] i wrdnad) hon blir s wanstld, som en Prst, nr han will leka Riddare, en Hofman nr han will leka Philosoph, och mstadels wra Vers-Mnglare, nr de leka Poter. n en gng: Det gir mig ondt om Flickan: Men har jag intet annat at sija hela Swerige i dag? Swerige du lrer frga
#A342 hwad du har at bry dig om min Saga, en sdan Mor och en sdan Dotter? Wl, Fru Swerige, men hllen denna gngen til goda, ty jag menar Ehr Sielf. I ren Modren och Ehrt Sprk r Dottren. Har jag intet sagt sant? kan ngon flycktig Fru wrre handtera sin Styf-Dotter, n I handteren det Swenska Sprket? Med Ehrt lof: Jag hade mycket at sija Ehr mellan fyra gon (Fast wj ha mnga gon hwardera) huru illa I anfren Ehr Dotter, men jag will nu intet mer tala med Frtckte Ord:
	Wrt Sta Modersml blir dageligen {ibland} [bland] oss s misswrdat, at det r en mkan: De Swenskas Ord och Meningar ro nu hgdragnare, n at de munteligen eller skriffteligen kunna uttydas p Swenska; Derfre ro nu de Swenska s owande wid Swenskan, at de rttnu intet stapla s mycket nr de tala andra Sprk, som nr de tala sitt Eget. Af enskylte Sielfswld r deruti blefwen en allmn okunnighet: detta dumhets Tknet strcker sig frn Fote-billet til Hissan af den Swenska Kroppen, och f ro de, som ha Lius och gon deremot: De frnmare samtalen ro sllan Swenska, och de ringare apa derefter. Man har ett orimligit Begrep om witterhet, {wjshet} [Wjsdom] och Lrdom hr i Landet. Knapt har man ett dylikt hos ngot annat Folkeslag: Man inbillar sig at sdant erhlles genom mnga och Frmmande Sprk. O Himmel, hwad Drskap! Skulle man intet en gng kunna bli Frnufftig, Lrd och witter p Swenska? Om ngon bland den frnma Ungdomen nu intet lrer Fransska, s tror man at den samma ngon ting fattas i dess Upfostran. I Parnassens
#A343 Halfgudar, I ren mina Wittnen, at den dyra Ungdoms tiden mst frntes wid Scholar och Academier med Sprk, med Latin och Grska. Ja, hela Swerige mste medgifwa mig, at den som blott r frfaren i de bermde Tungomlen, ware sig Clerk eller Lekman, blir hos oss ansedd fr skickelig, witter och Lrd, fast n hans Frnuft suto s ffngt, som en snarkande Tolfman i nmnden. Men sackta Argus, torde nu ngon sya, du frlper dig. Huru kan du neka den Prydnad och frtrffelighet, som en Menniskia deraf har, at hon wet mnga Tungoml? Hwad woro bewnt med wra Lrda, om deras {Sprk-kunskap} [Sprkkundskap] intet woro? Hwilka Oxar woro icke wra granna Ynglingar, om de intet lrt sig tala med Frmmande Tungor? Jo, jo, nu str jag der: Huru skall jag st ut med ett s kraftigt tiltahl? Dock, min Wn, besinna at ditt och mitt Frnuft ro intet dlare sedan wj lrt ett Sprk, n frr; ty allenast af ett rtt tnkande bli wj wise och frfarne: Akta dig huru du talar om wra Lrda och wra Ynglingar: Skim intet s ut dem, som all deras Lrdom och skickelighet skulle best i Sprk: sielfwa Argus woro knapt dristig nog, at sija dem en sdan sak; men med alt detta, nr har jag lastat at lra fremmande sprk? aldrig: Jag lastar allenast den galna meningen man har om skickelighet; Det r wackert, nyttigt och bermligt, at weta sdane tungoml, nr man allenast dermed har syfftemlet p en allmn eller enskylt nytta, och intet p et ffngt prl i samqwm, tahl och skrifwande. Ett utlndskt Sprk r mig intet ndigt, utan s wida jag [antenC] har at gira med utlndskt
#A344 {folk och utlndske bcker} [Folk eller <ochC> ock af utlndske Bcker wil inhmta wett och lrdomC]: I {frigit} [frigt] r det mig s angelget som ett Fick-uhr midt i Stockholm. Stor angelgenhet! Dock, jag lmnar dig s lnge, at du kan lra andra sprk blott fr din roo skull; Men, kre, skall du derfr frsumma ditt morsml? Kan Swenskan intet likafullt f wara den dla Swenskan i ditt Swenska tycke? Sannerligen, min Wn, huru du wnder mig i detta ml, s har jag nd rtt.
	Mig tyckes, Mina Landzmn, at wrt Swenska Sprk, som nu blir s Jemmerligen frachtat, upspckat, frwnt och wanrycktat, kunde ter snart hinna til sin naturliga Fgring om wi beflitade oss mer derom i wrt dageliga tahl och skriffter, om wi utrensade de ondiga fremmande Ord, som et tokugt prunkande frst inplantat, Om wi tertogo de korta meningar, klara begrep och sinrika utltelser, som detta Grund-Sprket ger, hwarp wr gamla Lag, Konunga-Styrelsen och mngfaldiga gamla Skrifter frelgga oss s rena prof, Om skickeligt Folk, som dertil upoffrat sig, gufwo oss goda och tilrckeliga ordabcker, hwaraf bde Fransskan och flera tungoml hmtat s stora frmner, Om wra Lrda eller de, som gira sig den mdan, at gagna det allmnna med sina wrk, flitigt skrefwo p ren Swenska, och sledes banade {dem} [den] enfaldigare wgen, (man lrer ltt kunna rkna de frtreffeliga Wrk, som hittils utkommit p wrt ofrfalskade Sprk. Jag behfwer intet bertta til hwad hgd Frankrike och Engeland genom detta medlet sedt sina Sprk upstiga.
#A345 Det r nog nd bekant. Ja, Frankrike har fwen deraf haft nytta i sin Handel) Om wi, som andra Folkeslag, sgo alla wettenskaper p wrt sprk drifwas och lras, Om frnijelige och upbyggelige Skrifter p god Swenska bland Folket offta utspriddes, och wi alstrade af oss sielfwa s godt som utlnningarne, Om de ngslige och lijliga lnga meningar, som borttaga hela sidor, blad och Ark, ur de allmnna Skrifter utdmdes, och kastades i sielfwa Dumhets-Putten, derifrn de ro tagne, (Sannerligen, om korta Titlar, och korta meningar altid brukades, den frderfweliga skrif-fwerfldigheten skulle mycket inskrnckas,) om hwar och en i sdane Skriffter flgde sitt klara begrep, utan at fast-klistra sig wid wahnan, (O du kra Ssom, huru ofta hielper du en Stympare at begynna sin skrifwelse &c.?) Om Sprket intet twingades mot sitt Oskyldiga lynne med okta ord til wmieliga wridningar, (til ex: Mn Swnskan knnes wid en sdan Swenska? --- fr-an-stal-tan-des han efterssom Saksens [erklckeligeC] beskaffen- och tilbehrighet erfordrar --- S r mst alt ihop. Hrlig Swnska!) nteligen, Om hwar och en Swensk frstodo Swenska Sprket af grund; s skulle wrt liufwa Foster-mhl f sin tilbrliga wrdnad.
	Jag wet intet hwad rasande Drskap hindrar oss derifrn: Sprket r i sig sielf intet hrt som Tyskan, intet hopplckat som Engelskan, intet upblst som Spanskan, intet wekligt som Italienskan, intet obndigt som Plskan, intet wildt som Ryskan, intet brkande som Danskan etc. Det r Lent och likwl Starkt, Rent och likwl Rikt, Enfaldigt och likwl Hgt, Tappert och likwl Lckert. Det r beqwmt och
#A346 liufligt tll skaldekonst och obunden Skrifart, til Sng och Tahl, til Historier och Romaner, til alwarsamt och lustigt, til Kyrkor och Skdo-Spel, til predikningar och Argus. Intet mer fattas, n at wi det aga och upodla; Men oaktadt alt detta, will man hellre tala och skrifwa utlndska, blott derfr at det r utlndskt. Dock, stor sak, tminstone skall jag wara Swensk, intet med urqwdins och {obegripelige} [obegripeliga] ord, men s at alla sku frst mig:
	Ja wist, med Swenska ord will jag de Swenska sija
	Bd sm och stora fel.
	Maitresse, Galant, Pedant och Tok bd half och hel.
	Frn Herren til des Drng, frn Fruen til dess Dija,
	Sku alla f sin del.
	Ty dygden will jag wrja;
	Men uti Lasters Blod skal jag min Penna frja.

#A347
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLVI.
	Emedan Hedendomen intet aldeles r utrotad hr i landet, s will jag i dag bertta en hndelse, som deraf har ngon smak: S til Fanners, sijer nu ngon Christen, ro wi nu Hedningar? mnne intet Argus blir frryckter hwad det lider? Finnes ngot Swenskt hufwud, som intet r dpt? Ha wi icke Kyrkor och Prster? Begrafwas wj icke i Christen jord? etc: Wl, min Wn, men kanskie du r allenast Titulair-Christen och intet i wrckelig tienst. Om s r, s r ej mer tskillnad {mellan} [emellan] Dig och en Hedning, n {mellan} [emellan] en Ny och en Gammal Sexstyfwer, eller hederligare at tala, mellan en Krmare och en Utlndsk Betient i Swerige. Den tskillnaden hller hwarken aln eller quart, eller tum. P det sttet skulle jag liksom ngra Fornskare och Myntsamlare, gira en lijlig tskilnad mellan tw lika Skdepenningar, blott derfre at den ena legat litet snedare under Stmpelen, n den andra. Dessutan wet du wl, at jag alt ifrn Purpuren til Jackan aldrig frgar efter Namnet, utan efter Gagnet. Men med denna Hedninge-twisten kommer jag ifrn min Saga: Hon r sdan: Tro Henne om du will:
#A348
	En {mrgon} [morgon] i Sommars fick jag lust at rida ngot utom Staden: Solens strlar hade nnu intet aldeles begynt frgylla Stockholms Kyrketorn eller utprla Bergstopparna. Den kra Smnen twingade utur de oroliga Inwnarne en allmnn tysthet. Eeder och bannor woro intet fullmrnade. Bedrgerier och Lndernckor syntes ligga i Dwala, och sielfwa Chicanen hade intet ftt skorna p sig, at lpa frn den ena Domstolen til den andra. Alt frekom mig roligt och tanckarne spelade s mycket tryggare i min Hirna; Men med all roo och alt Tanck-Spel willades jag af ngon obekant Anda frn stora Wgen in i en Skogspark der et anseenligt Berg mtte mina gnekast. Nr jag litet beskdat dess myndiga Hllar och trumpne Klyfter, blef jag p en sida warse en pning, der et Lius syntes brinna. Jag steg af, til at betrackta denna Swafwelaktiga dunsten, men ju nrmare jag tyckte mig komma ju mera wek Liuset undan, til dess jag narrades in i de mrkaste Bergets Winklar, och i det samma stod jag inne uti en klar och stor Sahl, som strax omkring mig tilslts: Fram wid Bordet satt en frfrlig Jtte, wid pass en Styfkiortel bred emellan gonen, som bd mig wara wlkommen med sa grof Rst, at jag mente mig hra den Strsta Orgpipan i Storkyrckan. Jag tyckte wl, sade Han, at jag luktade Christet Blod: Stt dig ned, Qwantinge lilla, Du duger wl, at tiena mig ngra Hundrade Wintrar och roa mig med snack. Du har wl hrt talas om Grim den Digre, Hergrim Halftrolls Fader? Ack, Blygd, tnckte jag, r nu Argus Bergtagen? Ha nu alla de Hns-Hufwuden sagt sant, som berttat mig sdan Drskap om Jttar och Spken, hwart jag
#A349 altid ledt? Men, sade jag, Grimmer, jag har brott om til Stockholm igen: Hielp mig ur denna hiskeliga wningen. Ja, du kan wnta s lnge, swarade han, Neij hos mig skall du blifwa, och sielfwa Adress-Contoiret skall intet weta hwar du bor. Menar du, jag knner dig intet Argus? Jo, fr dig har jag utstlt mnga giller, ock som du nu rkat i mina Nfwar, s mins jag min Moder {Bergdisas} [Brgdisas] ordstfwe: Knyt fr Scken. Du skal wara en fuhl siker sger man, at willa utrota Hedendomen i Swerige; Men Gosse, du st fr klen: Grim den digre lefwer n och har mnga wnner bland Folcket. Mnga Kpmn komma til mig och lna Pengar, ty jag sijer fr ingen huru det str til med deras Handel. Jag kan wl och gima godz fr dem och skaffa det in utan --- N lik godt, du behfwer intet weta alt eller alt mitt anhang, som wl strcker sig hgre n til Kpmn. Jag frestlte honom, at han intet nije kunde ha utaf mig, ty Argus woro en sdan, som altid woro ngslig fr troll. Hrp grundade han litet och sade: Kan du swara mig p 100 Gtor, s skall du slippa ut. Lt hra, sade jag. Hwad r diupare n Hafwet, frgade han. Jag swarade effter Biblen, at det woro Gudomligheten. Toker, sade han med ett frsmdeligt skakande, du will swara p 100, och du orkar intet med en. Det r en Kiortel eller et par Byxor, ty de ha ingen {bottn} [botn]. Neij du r s god och blir qwar. Hfligt anbud, tnkte jag, nu r Argus p et gott stlle! Ack, Stockholm, hwad skall du nu sija? Nu lrer du mena, at jag warit en skilm som rymt ur Stad och Land fr Creditorer. Arma Schneider, huru lrer man nu tilpynta dig fr
#A350 Prnumerationerne. Men stor sak i sdant: Det r wrre, at laster och drskaper ha nu fwerwunnit sin fiende. Hgfrd och lttia lra nu dubbelt kyssas, falskhet och frckhet famntagas, och gonen dubbelt frwillas af tokuga Glas-gon. nteligen frgade jag Jtten, hwad han af mig wille begra, och lfwade at fullbordat, om jag sluppo ut. Jo, sade han, om du will bermma alt det du {hittils} [hrtils] lastat, s skall det skie. {Bermma} [Berma] sdant? sade jag, det r frmycket. D blir jag aldrig mer betrodd. At prisa en enda last, r alt nog, och den osanningen r nd frstor. En drskap, Grimmer, will jag uphya fr hela Swerige. ren I ngd dermed? Lt s wara, sade han, Jag ser wl at du st enweten: Packa dig din wg; Men den kra Dumheten skall du bermma. Gir du ock intet det, s skall jag stlla alla Dumhetens lskare tusendtals p dig, at ta {up} [op] dig som en Kyckling. (Faseligt de.) Jag for ur Berget hem igen mycket glad, och sinnad at aldrig g dit igen. Nu r dock bst at jag hller Grimmer mitt {lffte} [lfte], elliest kunna Dumhufwuden snart sammanluta til mitt frderf.
	O du dla Dumhet, wr Tidz Hirta, Mrg och Krna. Det r billigt, at Andelige och Werldzslige kyssa dina Fotspr och offra p ditt Altar. Hwem ser icke med frundran din fredelighet, din fgring, din beqwmlighet, i wettenskaper, i omgnge, i Riksens Tienst. Aldrig wet du af nyheter? Du fljer troget wra Frfders efterdmen utan tskillnad. Du banar aldrig nya wgar, som altid ro s farlige. Du kostar ingen mda at f ga, som de ledsamma Wettenskaperne, fr hwilka man mste swettas. Du kommer sielfbuden, ja p
#A351 ngra af wra Cavaillerer kan jag dma, at man kan winna dig p sin Sng, eller bland Swrmande, kringlpande och lustigt lefwerne. Aldrig blir den ena swartsiuk fwer den andra fr din {skull} [skul]: Du r fredlig, ehwar du r: tminstone kan jag sija fr min del, at jag intet skulle missunna sielfwa min motstndare at ga dig. Nr {det} [thet! misstnkte frnuftet bibbar emot ngra af wra allmnna, hemliga eller uppenbara frfattningar, s stu spak, som ett Lam. Du bermer alting, du lter sija dig. Du r til at bija som et Wax, och man kan altid f dig i sin trogna wnskap och Tienst. Derigenom uphielper du mngen god Sil p lyckans Trappor, ty den som dig ger, r intet misstnkt fr sina Frmn eller Vnderhafwande. Ja, p min tro, du r tilfrlitelig, eller tminstone mera betrodd, n den begripande Qwickheten, som snart kan rja och oroa de myndigas gierningar: Den dig hyser, hyser en god del af sin lycka. Ack, Wlbrdiga Dumhet, huru rbart kan du icke skimra ur Silfwer-Hren och de gamla Hirnar? Huru snlt kan du icke slppa ur Hnderne de mysande tilfllen, som kunde gifwa retelser, til at gagna Fderneslandet? Huru pryder du icke en myckenhet af wr ungdom? Huru stolt upfyller du icke en prktig Kldning, manlig eller qwinlig? Huru hurtigt upfrer du dig icke i en Dans? Huru krummar du dig icke i en Wagn? Huru glindrar du icke i en hgtid? Huru lcker r du icke i bordsmak och kldsmak? Huru tappert wet du icke at prla med ttelggars lder och Frfders berm, frtienster som androm tilhra? Twert om, huru modigt kan du ock icke af en del Afwund nedtrycka mngen: som understr sig at wara uprunnen af del stmma? Ack, wyrdiga Dum-het! Huru offta
#A352 predikar du icke s hglrdt, at ingen ddelig dig frstr? frnuftet mste derfwer hpna och blygas. Du kan med din wltalighet insfwa de waknaste gon. Ingen kan emotst din myndighet. Du m nu boo i en Doctor, Probst eller Kyrkioherde, s fordrar du altid med rtta en dubbel Hgaktning. Om ett Capellans-Hufwud af dig r swrfwat, s twiflar jag icke at det ju af sin Kyrckioherde blir mera gynnat och bifallit, n ett qwickare, som r honom obeqwmligare. fwen s i andra stnd: Du frebygger den frderfweliga Tflingen. Ack, Hglrda Dumhet! Huru klokt wet du icke, at frakta alt det, som icke r sagt frut? Huru mnga sn ---
	Rtts: Bst jag sitter och plgar mitt samwete med Dumhetens berm, hwilket (ehuru trgt det flyter ur min Pnna:) likwl woro mne nog til en lagom Foliant, s kommer mig en Klckare hr i Staden med en s trgen begran, at ingen Argus r mktig, at st honom emot. Fr hans skull mste jag fwergifwa bde Grim den Digre och mitt lfte och tala om en hel annan sak. Dock, sanningen att sija, hellre talar jag med en Klckare, n med Dumheten, jag wndar hon swfwade i Guld och Siden, och blefwo wrdad bde p Slott och i Torp, i Kyrka och Spel-hus. Denna Correspondenten afklder sig sitt Klckare-mbete och beklagar sig fwer det liderliga Kltringe-lefwerne, som fwas i Stockholms Wg-hus med swrjande och rifwande, med slitande och bitande, med slngande och trngande, under Gudz Gfwors handtering, besynnerligen om Hst och Whr. Sannerligen nr Klckaren frer en sdan klagan, hwad skall d icke Prsten
#A353 gira? Han menar at om flera Wgor inrttades s kunde bde denna frdmelige hedendomen hmmas och sielfwa wgandet g fortare och redigare. Han menar intet s galit. Nr en ringa Borgare menar s, hwad skall d icke Magistraten mena? Jag hemskiuter likwl detta til wederbrlig ort.

#A354
THEN SWNSKA ARGUS
	XLVII.
	Samtal emellan den unga Celadon och Argus.
	Celadon. Min kre Argus, du har almnt frtroende: Jag har sedt en af wra bsta Poter rosa dig i en Brud-Skrifft. Sg mig bsta sttet at gira Lycka i denna tiden?
	Argus. At gira Lycka i denna tiden? beware Ehr Gud!
	Celadon. Hur d? r det s frdmligt, at gira Lycka?
	Argus. Sielfwa lyckan r intet frdmlig; men sttet at gira lycka: I gr talade jag med en Man ifrn Mnen, som sade mig huru man gir dr, och jag kan wl tncka, at Folket r sinnat hr, som dr, fast jag aldrig knfallit fr lyckan.
	Celadon. Hur gir man dr?
	Argus Jo, i Mnan mste man wara hrefrgten, om man skall gira lycka.
	Celadon hrefrgten? Snack. Jag r Fdd af Folk. Jag har hafft god upfostran. Jag lskar dygden. Jag har inhmtat Wettenskaper. Jag har begrep om Sakerne. Jag will upoffra mig til det allmnna. o. s. w. r det at wara hre-Frgten?
#A355
	Argus. Neij wisst icke; Men det r ock icke {heller} [eller] till at gira lycka. {Wetn} [Weten] I wl, at wara hre-Frgten, det r at ha frswurit all upricktighet, wara hahl som en hl, falsk som en Rf, gifftig som en Orm, smickra, lissma, tigga, krypa, liuga, buga, Offra, korteligen, wara twert emot det i sade, ock den det kan, han gir lycka i Mnan.
	Cel. D r man rasande i Mnan.
	Arg. Tyst, wakta sig Herre, huru han talar: n om ngon frn {mnan} [Mnen] r hr nedre p jorden?
	Cel. r det d mijeligt, at Dygd och Wett sku st {tilbakars} [tilbakas] fr Lnde-Rnckor?
	Arg. h, hiertans: Ingen ting r mijeligare: Menen j at Dygd och Wett kunna lpa bijwgar eller spela hemliga Strek? Ock kre, huru lngt willen j wl lpa up i Werlden utan desse? Jo, bida litet.
	Cel. Sdant thl jag intet, wet du Argus; jag r Adelsman, jag kan intet lpa med Limstng.
	Arg. Nu m jag lee: Skullen j wara den frsta Adelsman, som har lupit med Limstng? Eller, mn en Prst intet br wara s from, som en Adelsman? ro de fria derifrn? Jo, i {mrgon} [morgon].
	Cel. Men Folck af Frnufft, frnma Sinnen, dla Begrep kunna ju intet annat n gynna Dygden och draga skickeligheten up til heder?
	Arg. Folck af Frnufft, frnma Sinnen, dla Begrep? Det lter wl; men --- hwar tan j mig hela denna Lithanien? Menen j sdane rgna ned af Himmelen? Den som
#A356 en och annan gng r s sinnad, kan ltt finnas; men {den altid r} [hwem r altidC] s sinnad, och wid alla tilfllen? Finnen j en dylik hr och dr, s han j funnit ett godt fynd, fr hwilket Kronan borde gie ehr hittarln. Stor tskillnad mellan Frnma och Frnma, Stora och Stora, Mcktiga och {mktiga. Et} [Mcktiga. Ett] frnmt, stort, mcktigt Sinne, som intet annat anser n Dygden och det allmnna bsta, br intet blandas ihop med frnmt, stort och mcktigt Stnd. Hrligt r det, nr de fljas t, och d woro hrligt fr Ehr at gira Lycka.
	Cel. Kre Argus, hwad skal jag d gira? Jag will intet gierna ligga i mrkret i mina dagar.
	Argus. Kre Celadon, hwad skal jag d sija? lt hra frdenskul: Kunnen j buga och jaka til alla Orimligheter? Kunnen j bermma en anseenlig Narr? Han j Maga til at swlja all Skam, och dricka ut, det j spottat uti? Kunnen j ligga en Afguda-Bild om Knen? Kunnen j tiena fr sna i ett frnmt Stall? Om j nd kunde alt sdant, s skulle jag biuda til at gira Folck af Ehr.
	Cel. Alt sdant Argus; d giorde jag som en ---
	
Arg. Ja, p min argiska Redlighet, d wet jag intet rd fr Ehr. Far wl.
	Cel. N wl an: efter alt r igensprrat, s wil jag resa ut och frtra mina Pengar med nije.
	Arg. Han j Pengar?
	Cel. Utan twifwel. Gud skie lof, jag r intet fdd til Tiggarstafwen.
	Arg. S fr ellowa tusend Jungfrur, hwi saden j mig
#A357 icke det frut? Dr ha wi smllen af Wattn wllingen. D skal det ingen nd ha: Jag r tilfredz at j woren den smsta Gsunge, som Sanct Mrten nnsin har sedt, sa skullen I nd gira Lycka med den smrjan. Tron I wl at fr pengar skulle Ehr flsing f bra Lager-Krantsen, om han woro Menniskiolik? Pengar, Celadon, det r intet narri: fr dem fn j tienst, namn och heder i alla tider. Ja, fast j woren det strsta Wrak i Landet, s skullen I dock fr Pengar f hederligare Lik-Predikan n den Gudfruchtigaste Tiggare.
	Cel. Jag frstr; fr Pengar fr jag alt: Fast, skam at sija, jag menar at ha Wrde i mig sielf frutan Pengar; Men hwilken Wg skall jag d g, at gira Lycka med mitt Mynt?
	Arg. Res til Mnan och kp Ehr Tienst: Om j intet wiljen wnta tils Mssan wxer i Skallen, s r intet bttre n at narra, skrmma, lura eller plga ngon enfaldig bland det Mniska Folket genom tredie, fierde eller femte Man, til at sllia Ehr sin bestllning: Koste hwad det kosta wil: Den skadan kunnen j ta igen ur Tiensten, om j sedan bringen inkomsterna til hgsta laget.
	Cel. Skal jag d nteligen resa til Mnan? Lter det intet gira sig p Jorden?
	Arg. Det skal jag intet sija: Gud wet. Kanskie: Oswurit r bst. Jag har sedt s stort Skiepp segla omkull frr, som en Bytta med wlling.
	Cel. Men det r synd: D fr den Fattiga intet, som kan ha mer dygd och skickelighet i {sin <sittA?>} [sitA?] lilla Finger, n den rika Tienst-handlaren i hela Personen.
#A358
	Arg. Sger jag annat? {Hin? } [SkammenC?] tar altid wid den Fattiga: Den Fattiga fr d bli utan Tienst och Tiensten ofta utan Frnuftigt styre.
	Cel. Kpa Cronans Tienst, O Himmel!
	Arg. Kpa Cronans Tienst, O Celadon! j ren mkta Enfaldig. I {lr} [lrenC?] intet ha warit med, nr Sympathie-Pulfwer blef pfunnit? n, hwad sijen j d om, at kpa Folk?
	Cel. Kpa Folk? Nu r du galen: Det brukas intet bland de Christna, utan bland Turkar och Hedningar. Litet wet jag; Men s mycket wet jag likwl.
	Arg. Ja, jag kan sija, d weten j ock mycket litet, Wisserligen skier det i Christenheten; men wl frstendes med den tskilnad, at nr en Hedning sljer en annan, en Slaf eller en Fnge, s sljer en Christen sig sielf.
	Cel. Huru dyr hller man sig d?
	Arg. Alt som det kan tilbra: ibland mer, ibland mindre. Det r olika, alt som Kiparen har rd til, och ndemlet r wrdt. Derp r ingen wiss Marckgng. Jag har ltit sija mig, at {iblandt} [ibland] kipes ett skiligt Creatur fr 1000 Ducater, {iblandt} [ibland] fr  500, {iblandt} [ibland] fr 100, {iblandt} [ibland] fr 50, {iblandt} [ibland] fr 20, ja jag wet det Menniskio-Krk, som r fahlt fr 10 til 5. Ducater. Hwad {skullen} [skulle] j sija, om j hrden ngon i en Heders-Bestllning emottaga 1 Ducat af den, som behfwer den Penningen tolf gnger bttre, n han?
	Cel. Nr jag d har kpt en sdan fr Penningar eller Penninge-wrde, s wet jag, han arbetar ju sedan til min Frdel, alt som jag wil, det m nu wara til at f Tienst eller annat?
#A359
	Arg. Utan twifwel, s framt icke en annan Handels-man kommer emellan, som bringar strre Kpeskilling.
	Cel. S, der {hade} [ha] wi den Freden. Men det r likwl mycket, at ett oddeligt Sinne intet r dlare n at det skal kunna kpas och sljas, som ett F; Der i mtte wara liten hghet och mycken nedrighet.
	Arg. Ja wisst, liten Himmel och mycken jord. Men det r intet sllsamt: undra intet derp. Ls snarare p pungen och frga efter, hwem som r fahl.
	Cel. Hwar fr jag det weta?
	Arg. Jo men, det wet jag ock: Se hr. Ryktet har skinkt mig et {microscope} [Microscop], och s offta jag ser p ngon derigenom, fr jag see, om han har Halmtapp i Hufwudet eller intet: Har han Halmtapp, s r han til sahlu. En gng war jag frweten at g omkring ock kika genom detta Glaset: Huru jag just den gngen war {utrkad} [utrkat], wet jag intet, men jag kan swria, at jag sg nstan s mnga Halmtappar, som Peruquer: Hade jag hafft Pengar s hade jag kpt Folk, som Slaktarne kpa Smlenske Oxe-driffter.
	Cel. Will du lna mig det Glaset?
	Arg. Det kan s wara, men haf det intet bort: ty med den arten, som det nu har, skulle det wara den dyrbaraste Klenod i Rikzens Crona.
	Cel. Dock, Argus, han r intet bttre den, som kper, n den, som sllier: Jag har intet Samwete dertill.
	Arg. S, s, nu kom det fram, som jag wntade p: P min hra, Celadon, jag hade intet tnkt finna sdan tro i Stockholm. I ren ett bermligt mne, en sllsam Yngling.
#A360 Men nu st wi der igen: Lika lngt ro wi komne: Huru willien j d komma fort? Jag tnkte at Ehrt Samwete war efter wiset, af det tiockaste Shl-Lder. Dock, alwarsamt, skal jag tro, at Ehrt Sinne r mktigt til at frackta en drlig prackt, hghet ock wllust, och ska lyckan i ett menlst lefwerne? Kunnen j lta inbilla Ehr, at lyckan intet r, dr hon gemenligen skes.
	Cel. Jag tror intet annat.
	Arg. Skulle j kunna ha samma nije i ett litet hyble, i fred med ehr sielf, i fred med alla andra, i enslighet eller p Landet, som i et af Stockholms prktigaste Sten-Hus?
	Cel. Hwarfr icke det?
	Arg. Kra Celadon, jag blir kr i ehr: Kan Ehr Dygd finna sin lycka utan tienst, utan Caracter, utan ondeliga bugningar af Suplicanter, utan upwaktning af ett spann hgdragne Bnglar i stolte Livre'er, &c. &c.?
	Cel. S menar jag.
	Arg. Skulle intet ehr regirughet gira ehr siuk, om i msten st wid Drren, nr man bredewid ehr wrdade en stck som en afgud?
	Cel. Ingalunda: Deraf woro jag hwarken smre eller bttre.
	Arg. h, {ha} [h], Celadon. Efter j han redan s mycket wunnit, hwi wiljen j d plga ehr med at kpa Tienster och Folk? Han i icke {utom} [utan] dess ett lyckeligare brd. Samwete, nijsamhet och rikelig utkomst? Hwad wilien j mer begra? Dock, jag nekar intet, at det ju woro wl, om en Person af ehr dygd kunde gira lycka, blott genom sin frtienst. Jag
#A361 skall biuda til, at fwertala bde jord och Mne dertil. Fr nu see, hwad mitt Ark kan utrtta. Wi f wl widare talas wid.
	Jag gr nu at hlsa p min Boktryckare, fr det han, annorlunda n jag welat, satt en latinsk Vers p mitt sidsta Ark.

#A362
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLVIII.
	Nu har Argus giordt beslag. Hurud? Jo men, ett slags Folck bor ibland oss, som efter Riksens Lagar och Statuter aldrig borde f winna Burskap hr i Landet. Altid ngot nytt, lr min Motstndare sija. Rttnu unnar Argus intet Folcket rum p Jorden. Du skyller mig fr ortt, min Wn. Odygder och Laster hade jag Lust at bortjaga, om jag kunde, tminstone biuder jag til: Men Folckets antal wil jag aldeles intet frminska. Jag wet at ymnoghet af dugeligit, idogt och flitigt Folck r ett Lands fastaste och strsta Rikedom. Gud gifwe man wille med Frmner och Privilegier locka in Frmmande! Det Statsgrepet har, tro mig skert, frskaffat andra Republiquer ansenlig styrka och Rikedom. Du skal intet tro, min Lsare, hwad jag fgnade mig fr en tid sedan, nr jag tnckte at wi skulle f hit en del af de frtryckte och frdrefne wra Trosfrwanter, som fr den Ewangeliska Lran blefwo frn sina hemwister utjagade. Ja, det gir mig nnu ondt at sdant intet skedde. Den som intet annorledes skickar sig, n en rttskaffens inwnare anstr, m girna bli min medborgare. Hwad har du d at sja? tnker mngen. Hwad r det fr Folk som wistas hr emot landsens Stadgar? Judar, menar jag. Nu bedraga dina mnga gon dig, lr
#A363 man sja. Judarne blefwo ju kirde utur Riket 1727 rs Rikzdag. Jo pytt! gonen frblindas intet ltt p en owldug man, fastn man har wl sedt flere n mnga hundrade frwillas ibland. N det r en annan sak. Du ska tro det r wl mer n ett slags Judar til. Det finnes Omskorne och dpte. De frre tro alenast det gamla Testamentet, men de senare tro hwarken det gamla eller det Nya, tminstone gilla de intet dera til alla delar. I korthet wil jag beskrifwa deras Religion. Utur det 22 Capitlet i 2 Mosis bok sluta de den 25 versen som s lyder: Nr tu lnar mino folcke penningar, thet fattigt r, skal tu icke hafwa tig s med honom som en ockrare, och intet ocker p honom bedrifwa. Den 36 versen stryka de ur 3 Mosis Boks 25 Capitel och ur 5 Mosis Boks 23 Capitel den 19. Davids 15 Psalms sidsta vers rkinna de intet fr god. Ur Propheten Hesekiel stila de bort den 13 versen af det (8 Capitlet och den 12 af det 22. Syrachs 34 Capitel str dem heller intet wl an fr den 24, 25 och 26 versens skull. Amos 8 Capitel rata de fr den 4 och 5 versen. Och s widare. Alla bud i det Nya Testamentet som hrer til kirleks Lagen frkasta de likaledes. De omskorne Judarne wilja intet befatta sig med Handel- och Penninge-Saker om Sabbathen, desse hlla ingen dag fr s helig at man ju br frtina och taga Penningar, om man kan. De hlla intet heller de omskorne Judarnas Rabbiner fr giltige, ja de weta icke ens af dem. Dremot hafwa de sina egna Lrare. Som jag tycker lra twnne wara de frnmste, nemligen Rabbi Ben-Skinnare och Rabbi Ben-Alterum Tantum.
#A364 Kirnan af den frras Lrdom r: Den som intet wil se up med gonen, mste se up med Pungen. Den sednares Hufwud-Artickel heter: Lna hlst Penningar t den som mst cederar p sin Revers. Fr frigt lpa desse intet som de andra Staden omkring med skackrande, den som r i nden sker dem wl upp. De kipa aldrig ngot utan af den som r frlgen med sin Wahra och ndstlt om Penningar. De sllja fwen s hlst t den som s behfwer hwad de kunna hafwa, at de f hwad de begra. Men om de winna ngot s lefwa de ock i mycken Oro och Bekymmer. De f qwista ngra gnger Torgen omkring at hra sig om hwem som r i knipan, och mste hafwa Penningar, kosta hwad det wil. De f ock ngra gnger dantza Slottz Cantzlie-Trapporne upp och ner, innan de f deras Betalning igen. Hwad ngslan frorsakas icke hos dem nr de tnka efter i hwad fwentyr deras Penningar kunna rka? Ja de sucka fwer sielfwa tidens obilliga Hrdhet som s lnge frdrijer med hwar Termin p hwilken deras Debitorer bra betala sina Handskriffter. O j ofrskimde Ockrare! I ren Christenhetens Skamflckar, all handels twinsot och hantwrcks dd. I ren Blod-Iglar som sugen Must och Mrg ur ehr nsta, ja I frgiften en stad som en smittosam siukdom, s at Folkets lust och mod frswinner samt alla lifzkraffter aftyna och frsmckta.
	Jag wet wl at mina frestllningar intet kunna slcka er penninge-torst: Men som det r en stor skada fr en Republique at ockrerj ibland de Fattiga frfwas, s hafva
#A365 mina Authorer uti tskillige sammankomster ej allenast beklagat at Ert Judiska skinnande skal ibland Christna frsprjas, utan de ha ocks tnkt effter, om man intet skulle til fventyrs kunna finna p goda och tillrckelige medel och utwgar til hmmande af sdan gudls winning. Men Herr Gyllenballance, hvars betnckande de {andra} [andre] i detta ml stundat, har sig yttrat at han mycket twiflade om ngra Frordningar woro tilrckelige at hindra detta onda. Han berttade, at flera Republiquer ifrn urminnes tider frfattat {alla} [alle] mjelige anstalter emot skackrande. Tacitus talar om at ocker och skinnande strngeligen blifwit frbudit. Nr Cato blef Prtor i Sicilien kirde han alla ockrare ut. Marcus Cato skrifwer i sin bok om Landt-lefnaden sledes: Majores nostri hoc habuerunt, & ita in Legibus posuerunt, furem dupli condemnare, Fneratorem quadrupli, s at en skinnare straffades dubbelt emot en Tiuf. Cicero sjer at Lex Ganbinia frbd at taga fr hgt Interesse samt at bem:te Lag hade god wrckan. Lex Duodecim Tabularum stter fwen wjte ut fr dem som lade sig p {olofligt} [olfligt] skinneri. At {Agiselaus} [Agesilaus] de Atheniensers Konung lt p Torget upbrnna alla de Handskrifter som til Skinnare woro utgifne, r bekant, hwarwid bemlte Konung fwerliudt ropade, at Han aldrig i sin lifstid [hade] sedt renare och skinare lga. Justinus sger at Scytherne intet {ledo} [lede] Ockrare ibland sig. Cornelius Tacitus
#A366 bermmer de Gamla Tyskarne drfre at de hade sky fr ocker. Lyeurgus de Lacedmoniers Lag-Stifftare utgaf tskillige Lagar emot skinnande. Lucius Lucullus blef som en Gud rad derfre at Han frdref alla Ockrare utur Asien. At nu ingen Republique r som icke freskrifwer huru hgt interesse fr hwart 100:de skal tagas, sade Herr Gyllenballance widare, r wl bekant; men likafult klagas fwer ett frskrckeligit skinnerj p {mnga} [mnge] orter. Orsaken sade Han wara, at de som lna ut penningar weta s mnga grep til at frdlja sig. Til exempel de lta Debitoren intet frskrifwa ngot interesse utan afdraga det straxt, eller sl det til Capitalet, sedan mste han betyga at han fdt valuta fr hela den frskrefne Summan. Nr en revers r frfallen, kommer Ockraren och hotar Debitoren med Execution om han intet fr prompt betalning, d gr rtta gldien an, d slingrar han til sig otroligt interesse genom discretioner fr hwar gng han prolongerar Termin. Huru kan d ngon fwerhet komma til rfahrenhet om en Handel som sker i lnlighet emellan twnne Personer? Widare, kan Ockraren nr han wil, gifwa en slik owilkrlig revers t andre, emedan han skal betalas til Sedelhafwaren i hwars hand han ock m wara. Men Herr Patriot mente dock at Regeringen i ett Land, om intet just genom Frbud, kan likwl styra denna Saken genom andra Medel. Hans Frslag war godt och gillades af de frige hans Cammerater, ty budo de honom wid tilflle stta sina Tanckar p Papperet. Jag
#A367 har dessutan tmmelig brottom denna gngen, ty som det lider snart til slut med mitt hrs Arbete, och jag fr andra angelgna mnens skull, intet kunnat s betina mina Correspondenter som jag welat, s r jag nu i Begrep at registrera deras Bref, och gira dem allesammans en Compliment i mitt nsta Arck.

#A368
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o XLIX.
	Jag giorde ett Lfte i mitt sista Ark, at frnija mina Correspondenter, men fr deras tilsttande myckenhet skull, mste de nnu wnta en {weka} [wecka] eller tw. Se hr ett mrkwrdigt Bref:
	Min k. Argus.
	Hwad skall jag begynna? Jag r utrkad fr ett alt fr dumt och olraktigt Sinne, som min Upfostran frorsakat, det Gud frlte mina Frldrar p sin dda Mull! (Jag skulle intet s sija.) Tnck, at det r s fastklistrat wid den enfaldiga Upriktigheten, at det aldrig kan spela ngon intrigue. Aldrig wet det af annat, n at g oxwgen, och blintwis lyda Lag och Frordningar. Jag skims at gonen m g ut, nr jag ser Folk af 20, 25 eller 30 hr weta p sina Fingrar at wara Illsluge, lura, frraska och bedraga sin Nsta, hwaremot jag, som nu snart fyller mina 50, knapt wet at sija en hflig Lgn. Det r skam: Fr 60, 80, 100 hr sedan skulle det likwl wara en gammal rn, som wiste frstlla sig s fint,
#A369 at ingen kunde see det han war en Skilm; men nu ha Ynglingar hunnit til Msterstycken i den Konsten: De weta stlla Lck-Bettar fr enfaldiga, wingla sig fint undan beskyllningar, frmrka Rtten i Processer, trnga sig ofrmodeligen til Tienster, draga sig Winst af en annans Frlust, och s widare. (Fast jag icke nekar, at ju somliga stlla sig som woro de strre skalkar n de ro, p det de m winna mer berm och anseende) men jag, stackars nt, menar mig winna alt med hran och god Tro, tils jag har hwarken Byxor eller Trija, och kanskie stadnar i Sopwrn. Ack Salige Frldrar, huru han I burit Ehr t med mig, som ltit mig med Moders-Milken indricka denna Redligheten och ppenhiertigheten? {Han} [Ha'n] I d tnckt, at i min Person frka den Swenska Tiggarhopen; Ack! mitt dumma Sinne, som intet wet at hysa de nyttiga lllgrep och fina Konster! huru will Du wga dig i Rttegng och Omgnge? Jo, du ser ut dertil: Du wet intet annat n lfliga Medel til ett lfligit ndeml: Hrlig Sppa! Liksom det intet woro lika godt, hwad wgar man gr, blott man fr det man will. K. Argus, sg mig rd fr mitt obelefwade Sinne: Jag skall gie dig Frstlingen af den frsta Sak jag winner med ortt, och nr jag kommer til s hg Lycka, som jag will, fast n det skulle kosta ngra Oskyldigas Trar, skall jag likwl af egna medel gie dig en Pension, om du den behfwer. Frblifwer.
	Min Wn, I synens mig ha galit begrep om Lyckan: I ren Lyckelig, at ha ett sdant Sinne, och I ren skyldig Edra Frldrar ewrdelig tack fr en sdan Upfostran. Lyckeligt woro wrt Land, om alla Frldrar s inplantade hrligheten
#A370 i de spda Sinnen! Nu r en allmn mening, at Slugheten r wr bsta fdokrok, och at wi omijeligen kunna best, utan at wid tilflle ha ett och annat Konst-grep i frrd; men om jag bewisar, at {Redeligheten} [Redligheten] r wr timmeliga Wlfrds frnmsta styrka och Pelare, hwad sijen I d? Seen I icke d at wr tid lper wilse?
	Hwad frmn ga wl Skrymtan och Spitzfundig Falskhet fr Redeligheten? Sltt ingen: De ro mycket smre: Nr man skrymtar och lissmar, s gir man ju intet annat, n apar efter Redligheten, och will inbilla Folk, at man r ren och sanfrdig? D skryter man ju af det, som man intet ger? Men menen I, at man giorde det, om man intet hade goda Tankar om Redeligheten? Ingalunda: Man will med hennes Guld frgylla Falskhetens Leer, och efter Sanningens Skinhet afskildra Osanningens Ansickte: r nu Frgylt Leer til at skatta, huru mycket mer hela Guld-Stycket? Och om en wacker Afbild r behagelig, huru mycket mer sielfwa Kroppen? Sg mig p ditt samwete, Du Ridderliga Borgare eller Borgaracktiga Riddare, nr Du med en sttelig Peruque, en prlande Kldning, en {enewldig} [enwldig] Upsyn, wil narra Folk at tro, det Du i Riket r en stor Man, om Du likwl icke gerna sgo at Du wrkeligen woro en s stor Man, som Du hrmar efter, p det Du sluppo at frstlla Dig? Jag swarar p Dina wgnar, Ja: ty sielfwa Saken r ju altid bttre, n dess anseende? Derfre hller jag fre, at det skraste grepet, at skryta af ngon gendom, det r, til at wrkeligen ga honom. Flgackteligen, medan jag ser alla Skrymtares finhet g derp ut, at synas ga Redligheten, s rder jag dem til, at wrkeligen ga
#A371 henne, p det de m s mycket skrare hinna til sitt ndeml och ha s mycket mindre bekymmer. Ty ingen m inbilla mig annat, n at det ju r swrare wnja sig wid Skrymtan, som krfwer s mnga Konster, n rena Dygden, som r rtt fram. Dygden bedrar intet sin gare; Men kom wdz, Odygden rijer sig snart eller sent, och d r all den mdan ffng, som man giordt sig, at dllia henne. D str man dr wacker! Hwad kan i Werlden wara enfaldigare, lttare eller skrare n Redeligheten? Hon kostar ingen Mda, Bryeri eller Fahra: Hon r den kortaste wgen til wra ndeml, och komma wi dit igenom henne, s {ro} [re] wi skra om besittningen: Sanningen r sig allid lik och behfwer ingen tilsats. Med henne rdz man intet at frtala sig; Men Osanningen deremot mste wara rtt ledsam at hysa, ty hon lgger Eftertankan p Strck-Bnken och fordrar en hop falska Illgrep til lifwackt, om hon skall bibehlla sin myndighet. Dock, hwad hielper det? Skrymtaren dllier sig likwl intet med all sin Konst: Han frekommer mig lik ett Barn som menar at ingen ser det, nr det hller fr sina gon.
	Huru omistelig r wl icke Redligheten i omgnge! Nr man en gng med trolshet besls, s r man ju frlorad i allas tanckar? Man misstnckes i all sin tid, fast man syer aldrig s sant, eller handlar aldrig s menlst: Man m bedyra huru mycket man wil, s har nd den andra sin lilla hemliga mening, och man kan intet mer hielpa sig hwarken med Sanning eller med Lgn.
	Men tnck, s dumma ro nu de fina Skrymtarne, at de intet see detta: den ena will gira bttre n den andra, liksom
#A372 tiufwarne. Gud skie lof, at de ro s frblindade, ty sgo de, at Redligheten woro den bsta wr {timmeliga} [timeliga] wlfrdz Pelare s slogo de sig skert til Redlighet, (intet af krlek til Dygd: men af Illslughet) och d kunde ingen Stackare st ut med detta hrliga Folkets Skilmstycken. Nu kunna wi ngot nr wackta oss fr dem, men d intet. Mitt Beslut blir det, at den som wil lefwa hr i Werlden mer n en dag, mste wara Redelig, om han wil ha roliga Tanckar, roligt Brd och roligt Omgnge.
	Det r mrkeligt, at knapt ngot Land r ymnigare p Lag och Frordningar, n wrt, ja Yppighet, fwerfld, Dryckenskap och sdant, som egenteligen intet hrer under Lagen, utan under {Sedelran} [Sedolran], ro likwl af Lag-Stifftaren, Gudi lof, frbudne. Det r ett godt fwerlopps Wrck: Jag twiflar at ngot Rike i Werlden har en s hrlig Frordning mot Fylleri som detta; Men ack, om jag ock kunde sija, at wrt Land woro ymnigare n andra p Lydna, Lagwrdnad och Redlighet! Ack at Intriguer, Lndegiller, Falskhet och Rnckor, woro hos oss s rara som egna Frlager i Handelen! (Om jag skal nska, s r det ju s godt, at jag tager wl til) Aldrig skulle d Rttens Wrkstllighet felas, och ingen Egennytta ropade d Halt i ngon Process, En hop {lijliga} [lijlige] Formaliteter gira ocks hinder {ibland} [ibland]. Men efter jag nmde Formaliteter, s kan jag tilst at jag i gr aftons hrde en, som r wrd at mrka: Wil man lmpa henne p ngon
#A373 {Rttegngs} [Rttegngz] smniga Uppehll, s skal man f lf: Jag har ftt en lijlig Drng, som roar mig hwar afton med sina Sagor, och denna berttade han mig efter gamla fwentyrssttet bland gement Folck.
	Det war en gng en Kung, som hade en Drottning och de hade en Dotter, som war s skin s skin, som alt det som skint war,  de gufwo henne s granna granna Klder af bara Gull  slf, s hon blnkte som Sola.  dermed s war det en Kunga-Son, som kom fr frmmande Land; Neij hll, ja glmde te sija at Kunga-Dottren hade en liten liten Hund, som hette Pip. N det wa gott och wl, den Konga-Sonen fr frmmande Land, han {feck} [fick] see Konga-Dottren i Kyrckan,  d ble han s kr s kr: s han {kunde} [kund] hwarsken ta eller dricka,  lg fr den aldeles. Nu s wet jag inte hur det bar til, s miste Konga-Dottren sin lilla Hund, som hette Pip, och ingen weste hwar han ble f,  Konga-Dottren srgde s ingen fick lf te trsta henne. Dagen gick  Dagen kom,  inte ble hon frisk, s tnckte Kungen at hon skulle d, dermed s sa Kongen te Drottningen: K. Mor, hur ska wi gira? s {swara} [swarte] Drottningen: K. Fahr, jag wet ingen rd, om wi intet sku lysa kring alla Kongariken, at hcken som kan skaffa igen Pip, han ska f wr Doter. Det stod och det blef, s tnckte den Konga-Sonen, som lg siuk: h, h, kan jag f Konga Dottren, om jag fr igen Pip? d woro {<muss> flinktA?} [flinckt].  dermed s reste
#A374 han fwer hela Werlden, fwer 20 Mihl, {tess} [til thess] han kom til en Kring i ett lite Torp: God dag, sa han, {Gussinne?} [Gussinna] sa Kringen. Gumma, wet du  sija mig ngot om Pip, sa Konga-Sonen Jo, sa Kringen:
	Om du wil bli qwar innom denna min Wgg
	Til dess du fr ta tolf tusende gg,
	S ska du f weta hwa du begr,
	Hwar Pip han r.
	Godt, godt, tnckte Konga-Sonen.
	Drmed slutade min Drng sitt tokuga fwentyr: Nr jag frgade, hwarfre han intet frtlgde mer, swarade han: Bida, bida, tess Konga-Sonen har tet upp alla ggen. Nney, det gr inte s fort: mena I det kan skie p ett fierdedels hr? Lijlig Formalitet! Nu skal jag wnta ett fierdedels hr, innan jag fr slut i Saken.

#A375
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o L.
	dla Fruentimmer, det har fallit mig in, at om jag af de obetnksamma hade ftt en rfil, hwargng deras wrede uprest sig mot mig i detta hr, och ett famntag fr hwargng jag kommit i Gunst igen, s hade Argus undergdt s mnga ndringar, som trots ngot Fruentimmers-Sinne p hela dygnet. Men ehuru det r, s hoppas jag likwl, at nu ga de Frnuftigas och dygdigas ynnest, liksom jag ock menar, Gudi lof, at wara hatad af alla Etterbiggor, Slynor, Hafsor, Sqwallror, Nipptippor, Rasbyttor och kta Tingestar. Mina delmodiga Lsarinnors behag och det andra flliets missnije r alt, hwad min Argiska regirughet nskar:
	Wr Hfman kom nyligen i en Mltid, at {sitta} [sittia] emellan twenne Fruentimmer af lika Stnd, men af olika wsende: Begge frtiena de tlije: Den ena war Wacker, men Dum som en Stock, den andra war wacker, men Fillig som en Papegoija: Den Dumma war honom intet s sllsam, ty sanningen at sija, dumheten r et urldrigt Fel hos wrt Fruentimmer, ja s at mnga bland de yppersta icke engng weta sin Christendom, mindre ngot frnufts bruk; Men den andra
#A376 war drucken af en Drskap, som r nyare i Swerige: Hon war qwick af Naturen; Men hon wille wisa sitt Wett i de ml, som woro s hgt fwer hennes Begrep, som den Kungeliga Cronan fwer en TaftsHufwa, ock derfre giorde hennes wltalighet sOdane Kullbyttor, at om hon intet yrat i sin Fillighet, s hade hon ftt Missfall: Wr Hfman hade s nr swemlat p hennes wgnar: Hon agerade Ambassadrice: Hon frde ordet och dmde om nrwarande Conjuncturer, s at ingen Minister hade warit s kallsinnig, at han ju tagit sina goda swettbad, om han henne hrt. Jag kan frlta ett Fruentimmer, at det talar i tid och i otid, blott at det blir innom skrankorna af sin bur; Men denna commenderade Fransska Armeen med en Solfider, och giorde en Ragout p sin {tallrik} [Talrik] af hela Tyska Riks-Kroppen. Den Dumma mente, at alla hennes ord woro prntade med Guld-Stafwar och hlt henne fr en Staats-Gudinna, den Filliga hll deremot den Dumma fr en Koo; Men wr Hfman hll dem begge fr Wpor. (Det gir ock jag.) Wnde han sig til wnster, s giorde det dumma Urwrket honom medmkan, ock wnde han sig til hger, s giorde Fillan honom blygsel: Han bd til det msta han kunde, nr hon gaf sig p diupet i Stats-saker, at fra henne til Landz, utan til at wta sig, ty han wille icke heller, at hon skulle blotta sig fr hela Laget; Men det war ffngt; Alla sgo at hon war en Filla, undantagandes hon sielf.
	Hwad godt hade nu begge desse Fruentimmer af sin Deijelighet, sin kropps frande och af sina prktiga Klder,
#A377 som liknade {rgnbgan} [Rgnbogan], nr de rijde sig wara utan Wett? Det finner jag intet. Herr Ehrenmenuet, som lrer wara wand wid lskogs-lappar, skickade Fillan flliande Rim, s snart han kom hem i sitt Cabinet:
	Til JRIS:
	Ffng Skinhet hos Ehr lyser:
	gat brinner, hirtat fryser,
	Nr jag JRIS ser och hr.
	Hon r skin, hon mig betager;
	Men hur r den Munnen fager,
	Som s mycket lappri fr?
	Sledes har jag gifwit prof p en frmycket lwis och en frmycket Dum; Men huru skall nu wrt Fruentimmer hitta medelwgen? I finnen ju sielfwa, mina Lsarinnor, at beggedera af desse tw Felen st Ehrt Kn illa? At aldeles intet upfwa Ehrt Frnuft, eller ock at upfwa det altfrmycket eller illa, r ju beggedera tokugt? Liks kloka, som ngra af wra Dckor ro, nr de {sitta} [sittia] i Knen p sina Mammor och Ammor, liks kloka ro de, nr de sku stta sina egna Barn i knet: Det msta de weta, s r det huru de sku klda sig. S gr dansen frn Mor till Dotter i tredie [och] fierde led. Hirtans Barn! Blifwen I d fdde s snlla, som I sku wara i Werlden? h, intet; Ngot mste Ehrt Wett upbrukas, och Konsten mste hielpa Naturen. Det kan en gammal Kring begripa.
#A378
	I {msten} [mste] tncka ngot, I msten lsa ngot: Lsningen bruka wl somlige, men at deraf samla rena, frnuftiga och rbara tankar, deri bestr det.
	I medlertid will jag intet, at Lsningen skall gira Ehr Philosophiska och Pedantiska: Sdant str illa hos en Karl, och dubbelt wrre hos ett Fruentimmer, ty lifligheten br wara Qwinnoknets knnetekn; Men Edra Tankar och Ord mste wara s otwungne, at de icke en gng ha lucht af Studier. Det woro mycket, sjen I: Hwad? Mn Studier intet gira dubbel Prydnad hos ett Fruentimmer? Lagom; Jag tilstr, at de ha giordt somliga rara och frunderliga; Men tcka Kn, behll dessa rara Wxterna i dit Orangerie fr blotta prydnan skull: Jag ber: De gira intet Gagn i Kks-Trgrden: Jag wil gerna skda dem, undra p dem, bermma dem, lgga dessa Lilliornas blad i min rtebok, o. s. w. Men mer will jag ock intet; Ty de bra wara sllsamma underwrck.
	Med alt detta br min Filla, som jag nyligen omtalade och som raisonnerade til ster och Wster bde i Statssaker och annat, intet taga sig den inbilningen, at hon r ett Lrdt Fruentimmer: Hon kan wl wara det olrdaste Diur i en hel Sokn, och nd prata lika tokugt. Hade hon haft Lrdom och smak i s lckra ml, sannerligen wr Hfman hade d intet behft skimmas s mycket, som han giorde.
	Fruentimret gir sig s stor mda at behaga oss, och
#A379 deri ha de ocks rtt; men jag wille at alla hade dertil rtta, lfliga och skra grep. Ngra ha lrt Konsten, men de ro f. Somliga willa aldeles fnga wra tycken med sin Granlt; men de bedraga sig, ty de upfra sig oftast s ogent i sin prackt, at man allenast finner dem prcktiga, {man} [men] finner dem intet behageliga: De willa bewisa sin Hghet, sin delhet och sin Frnmlighet i Klder; Men de glmma derjemte en wiss Frnm och del Upsyn, som jag intet kan beskrifwa, och som endast kommer af den delheten, som r rotad i Hiertat. Qwicka, Lifliga och {otwungne} [Otwungna] Omgngesstt, som ha sitt Ursprung i en god Upfostran, en bindande Hflighet, en rbar Mildhet, och under alt detta en dmiuk Myndighet, som hindrar ett alt fr fritt och flatt wsende, ro wissa teckn til Qwinno-knets delmodighet, som skal behaga oss, fast n prlet woro mindre, som ofta wanstller den tckaste Frija. Men kra Lsarinnor: jag fr denna gngen intet lngre uppehlla Ehr; Farwl.
	Mina Correspondenter trnga p mig, Min Lsare, och ibland mnga andra ha {dessa} [desse] Versarne legat [en] lng tid hos mig, dem jag mste meddela dig; fast jag tilstr, at i samma Ark hoppa ur Fruentimmers Sllskap, och in i s diupa Betracktelser, som {dessa} [desse] Rimmen innebra, det r ett mcktigt sprng; Men hwad hielper det? Jag rr mig intet sielf, ty jag will frnija alla.
	Min Herr Argus,
	Om fljande Versar kunna tiena Honom ngot i dess Arbete, s skal det wara mig en fgnad.
	Frblifwer.
#A380 Brinnande Krleks lius, alltings fullkomliga styrcka, Alla din andas wrck, wra lif bra krleken yrcka, Krlek i dig: ditt Lof br lefwandes anda begra: GUD uti GUD har sedt en omtelig, lskelig ra, Derfr har han giordt Lif, som sku det samma betyga: Ej hafwer Han slikt Sinne dr hglst tanckarna flyga, At Han en annan Lag tilbinda sitt arbete kunnat. Denna sin art af Krlek har Han sino wrcke frunnat, Derfr  GUD tilbaka br alt wrt lskande hwlfwa: Skapade ting fr {Skaparns} [Skaparens] skull bra lska sig sielfwa.
	All rtt tanka p Gud blifwer lskande, wrdande, krlig, At Han r Allwis, God, fullkommelig, rttwis och hrlig; Men om hon lskarn derfre blott, at Han henne bewarar, Sinne med allslags roo, dess kropp med wlmga parar, Fruktarn derfre blott, at Han henne med {hlwite} [helwite] tuktar, D har hon i sig sielf den Gud, som hon lskar och fruktar. Sdana lefwa med Himlens Drott, som jmlika wnner: Skink mot skink, som Nte p mat sin Fodrare knner.
	Sg mig nu, Prst, det bfwan och skrck br stds wara rede Hos rttsinnige syndare, fr GUDs rttwisa wrede: Helwitet r ei flder och lgn, dess fasliga minne Drifwer ur ondskans stofft til GUD wrt darrande sinne. Wl; men om andakten r mot Gud blott sluger och ngslig nskar han hemligen at Guds macht wore stympad och fngslig, Har han ock afsikt blott upp Gud, helt krlig och glader, Rds han en Allmackts njt! som barn sin liuflige Fader, Kr i det Ewiga Lius, af krlek stundelig bfwar, Fruktande bryta den HErren emot som skrymtare jfwar, Ifrande mot sin synd, har trst i den Ewiga Hilte, Som uti plgors diup sig fr den brottsliga stlte.
#A381
	Fast wi nu i wr wansklighet ha det mrker och dimma, At wi med lskande syn knapt se Gudz wsende glimma, Utan i det han tcks oss i lustgrdzparkerne flytta, Snika p nd, honom hra fr enskylt frdel och nytta, Tiena den hgsta inunder en egen oss lskelig fahna, Mste wi dock altstdze bestrida wr mkliga wahna:
	Nr ngon har sitt sinne til hgdenes hrskare gifwit, Mst han i siukdom frst, skuld, armod olyckelig blifwit, D sker han Gudz hielp, Gud mst honom ntelig rdda: Nr man i lyckans prktiga skit fr Sngarna bdda, Stiga til Altare, dr fett godz plgar offras i lnska, Nr man har alt utaf odal och hra, som r til at nska, Plr man ey ha den mda sin hg frn {werldene} [werldena] wnda, Har Gudz Nd icke mera behof, hans krlek har nda: Nijen och Rikdom och Armod och Sorg ur nedriga drar Prssar i Gudztienst hiertelig fgnad och ymniga Trar.
	Kom Swenskt Folk, kom Riddare, Prst, kom Borgare, Bonde, All sielf-krlek och ensidig Frdel skinck t hin onde, lska dig sielf, samt nstan och all ting Gudi til heder, Kasta din Afgud kull, wrk Bilder och Altare neder, Tro det du har all Frdel och hgd, Godz, Ahnor och hra, Nr du s hgsint Sil uti Kropp kan stundelig bra.
	Alla de Wrck Gud giordt, och han har uti lskelig wrdning, lskar han, alt som wrde begr, uti Skick och i Ordning: Frst sina nglar, utaf hans Klarhet ock hra betckte, Samt det saliga Folck, sen Menskians dyrbara Slckte, Adlat utaf hans ewiga Fosters blodiga Droppar, Sidst oskiliga Diur, samt slutelig liflsa Kroppar: S bra wi til wrdet i alt wrt lskande syffta, Och wrt Sinne til hgdenes Hgd alt nrmare lyffta.
#A382
	Alt uti Ordning och Skick bra stdz Rikz-Lemmarne dyrcka, Aldrig fr allmnt gagn ensidiga Frmner yrka: Stinkande Satz: Stor sak uti Rikzens trefnad och Lagar, Blott jag i frucktrikt Stnd ger helgade krusade Dagar. Nijen i wanskliga ting, uti Titlar och Lekar och lijen Kan icke sttas i bredd med wrkliga grundliga Nijen.
	Ey hafwa wj den Mening, at all slags Nije betaga Dem, som i menlst bruk Gudz Wrck bra stdze behaga: Skrymtare, Narr rtt kalla wi den, som sluter och wnder Wrngt emot all slags Lust, Lukt, Syn, Smak, Hrsel och Hnder, Menande gira den ewiga Tienst med skrmsel i Orden. Mager och Dd-blek, faslig i Upsyn, Skugga p jorden Wil han i Hgfrdz-Mak Gudz Korss til Himlarna bra, {Hatar} [Hata] oskyldiga {skaparns} [Skaparens] Wrck, alt Gudi til hra. Neij, wi ha lf Gudz Gfwor i bruk ordentelig stlla, Och uti Gud oss spegla, som r wr lefwande Klla:
	Gud r et Haf, der Fullhet och Ewighet Andarna finna: Dit bra {stedz} [stdz] tilbaka de ewiga Bckarna rinna.

#A383
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o LI.
	Hr har du, min Lsare, strre delen af mina obeswarade Correspondenter, hwilkas frtroende jag med all tacksamhet erknner, fast n jag intet alla lrer kunna frnija. I frigit r det mig omijeligit i ett Ark at infra dem alla.
	Ngra ha lnt sig wissa namn:
	En rtt Handlande Patriot yttrar sig frnuftigt om Commerce och Navigation.
	Solers den 24 Martii beder at Tienstefolkets sielfswld m widare omrras, som nu r s hgt stigit, at ingen Borgare, i hwars Hus ngot r at gira, kan f en god Arbets-Drng eller Piga, mycket mindre s mnga, som behfwas.
	Priamus Kimi d. 1 Apr. berttar en Siukdom wara gngse der i Staden, som altid pkommer om {Mrgonen} [Morgonen], nr man skall g i Kyrkan, den gamla Lkboken, (Biblen) som rder bot derfre, blir fraktad och r allenast fr Prster och gement Folk; Men Doctoren frn Afgrunden har gifwit ett Recept, som kallas Gillebud, &c.
	Davus non Oedipus den 10/10 1733, gir sin enfaldiga men mycket sedolrande lefwernes och Wettenskaps Beskrifning. Han berttar ock en hop omilda omdmen om Argus.
	Centaurus Silfwerbalance, af Steriet Rttwgen i Smland, beskrifwer
#A384 twenne paralellt bygde Slott, det ena Fru hras, det andra Fru Dygds, och at den trnga Gngen emellan dem begge fuller war bewarad med en hg Mur, men denna hade fr ngra hr sedan gdt snder, at man sprng en Genwg, som kallas L'argent &c.
	E. P. Yttrar sig rtt artigt fwer Borgare-Adelen etc.
	N. N. Berttar Landtboerne wara i den lyliga och ywiga Tankan, at Argus intet angr dem, utan allenast de Ogudaktige Stockholms-Boerne, som nu intet mer willa rtta sig efter Gudz Ord, utan behfwa andra Skrifter. (Stackars Folk, de ro ock wrkeligen lylige, om Hr. N. N. sijer sant. Man finner Narrar s wl p Landet som i Staden.)
	N. N. den 2. Junii {raisonnerar} [raisonerar] pro & contra om Saltkokningens inrttande och mijeligheten deraf.
	Diego, Norkp. d. 10 Junii gir ett Tahl p Rim mellan Xantippa och Olula angende gifta Makar, som intet kunna smjas.
	Augurium den 10 Julii talar om de Bruks-Patroner, som intet knna sig sielfwa, och spr en widlyftig undergng, s framt det ej woro s wl, at de under Argi Klubba i dess 12te Ark, lrde denna Konsten: Frr hllo de sina Rkningar sielfwa, men nu ha de Inspectorer och Bokhllare, fast de ingen annan Tienst hafwa. Frr upfrde de sig sltt och rtt, men nu som de woro Riks-Rder, etc.
	A. Rusticus den 19 Aug. berttar huru en frnwarande Man blef illa belackad p ett Wrdzhus, fr det han gynnade nya indrktiga pfund, och begr weta tskilnaden mellan den, som stil ens gendom, och den som berfwar enom sitt Ryckte? (Herr Rusticus, de ro Tiufwar begge tw.)
#A385
	Atlantica, Upsala den 26 Sept. beklagar sig fwer sina hrdsinte anhrige, som wgra henne bde til at lska och ga sin trogna gilliare, blott derfre at han r obelefwad, hwilket likwl hennes krlek intet ser. (Jungfru, om Er krlek intet r fallen p en Lymmel, utan en kck Karl, s blif rbart wid honom; men lagen bgge tw, at j frst hafwen Brd, ty Roman-krlek tl jag intet bland Tiggare.)
	J. C. H. den 17 Octobr. Talar om Ungdomens hastiga sprng ur Scholan, innan de kunna skrifwa en rad god Swenska. Bifogar Prof derp i ett tokugt Bref frn en Studerad Bror til sin Syster.
	Fridsam skrifwer qwickt och wl om Duellers drskap, hwarp han berttar ett nytt exempel.
	Gece.er frestller Lotteriers nytta, s wl enskyltas, som allmnnas.
	Calloander talar om Egennyttan, och en Man, som borde underwisa Ungdomen; Men til sin winning hll fr dem Krogar och Lustplatzar.
	G. Refahs afbildar Landthgfrden med lifliga Frgor: fr hon see en ny Kldning frn Staden, skal en dylik anskaffas. Barnen sku utprlas, fast de intet mer n ett par gnger om hret komma i Sllskap eller utsoknes. Landt-Skrddaren kan intet gira Klder, utan lilla Fahr skall t Stockholm. Tenet skall ock omstpas, efter det intet mer r alamode &c.
	Arimaspus faller bde wackert och widlyfftigt omdmme om Barne-Informationen, samt Patroners och Informatorers skylighet.
#A386
	Den Resfrdige begr ett moget betnkande om Utlndske Resor. Sger fr frigit sitt ndeml wara, at gira sig wrdig en Tolfmans Titul: rlig och Frstndig.
	Liberius Philaletha begr weta hwarfre wissa laster, till ex. Hordom, anses hederligare hos Manknet, n hos Qwinknet, at fast en Karl har en anseenlig okta affda och dertil 99 Maitresser, s r det honom likwl ingen skam, utan ett slags hra? (Det wet jag intet Herr Philaletha: Werlden r tokug, mer kan jag intet sija.)
	L'Amour dela Vertu. Ett latinskt Bref om Franska Seder och flycktigt wsende i Swerige.
	Mercurius den 1/6 733. Talar om Dinas och Minas Promotion til Tienster, fast de icke just skulle ha stdt p Expectance-Listan, efter 1723 hrs Rikzdags beslut, etc.
	Severus begr omdmme om dem, hwars Fel, i stellet fr Dygder, {bygga} [byggia] dem {trappsteg} [Trapsteg] til Fortkomst. Frtllier ock om Herbix, som genom Konster fick den ena Bestllningen efter den andra, och prjudicerade mnga meriterade Mn.
	P. C. nskar wiss upsikt fwer Ammor, Barn-Pigor, a Mdrarna sielfwa, at de frg Barnen med wackra exempel. Han menar at om Barnen i upwxten intet sgo eller hrde ngot odygdigt, s skulle de sen ha nstan s swrt fre, at wara Odygdige, som nu Dygdige.
	Contrarius talar om Patriot namnets missbruk, om Filoux, som plga frlsa sig med rymmande, och om dem, som infra otullade Wahror.
#A387
	Nimrod gifwer under liknelse af en Trgrd frslag til en Fruentimmers Scholas anlggande etc.
	Tityrus pastor ovium beklagar sig fwer hgfrdens Wlde. Talar om sig och twenne Bnder, som woro inreste til Riksdagen.
	N. N. Menar at wid Gymnasier och Academier borde wara Lectores och Professores Oeconomi. (Det woro wl; Men sdane borde intet wara Ordlrde, utan Wrklrde.) Han sger ock defrmgnares Sner af BorgersYkapet skulle wnjas, at mera tilsee huru gr til i Wrkstder, n i Hf, ware sig ut- eller innomlandz.
	Simplicius inskickar en Fabel p Vers om en Hst, som skrt huru han skulle sls med Wargar, men d de kommo, tog Hilten flyckten.
	Celador, som frer en artig Penna, har mig twenne gnger tilskrifwit. Han utfrer rtt wl, hwad swrigheter en wl artad Yngling har, at komma fort med blott den ena frtiensten.
	Paidophilas som synes mig en Hederlig och frnuftig Gubbe, klagar fwer Barnens wrdslsa upfostring och dess underwisning i en sann Christendom, under afmlning af en Trgrd.
	Metho-Cupido, Gtheb. den 16. Octob. beklagar at de Studerande olyckeligen bygga sina Wetenskaper utan Grundwahl: {somliga} [Somlige] frackta, {somliga} [somlige] frsumma, och {somliga} [somlige] mckta intet skaffa sig en tilfrlitelig methode deruti, hwilken han wid tilflle begr. (Min Herre, s mycket min Argiska Art tillter, skal jag Eder framdeles frnja.)
	Agricola, af Fahlbygden den 19. Octob. begr weta huru
#A388 {meriterne} [Meriterna] bli mtne hos dem, som boo i Stora Werlden? Han gir det i anledning af det twifwelsml derom, som han ftt af en Stockholms-Herre, hwilken kommit ut p Landet a. la Franc/oise, med liten Hatt och styfwa Klder, &c. Ty denna har warit s genomdum i hirnan, under det han skrutit af sin kundskap, {fraktat} [fracktadt] andra Gamla Mn och altjmt {jmkat} [jmkadt] sin putzning, s at Agricola intet wetat hwad han skolat tro om Merite.
	Ngra hafwa ssom Anonymi meddelat mig sina tanckar:
	En inskickar mne til et helt Arck, angende en Grundrlig Man, s ock om wra Manufacturier &c.
	En annan beklagar, at frbudna wahror i ngra Krmare-Bodar ymnigt sljas, som inkommit genom Utlndskas myndighet, under skien af deras {eget} [egit] behof. Han utmrker Namn, Gata och Hus.
	En annan gifwer knne-tekn af en ren Herde, och et Heligt Fra-Hus.
	En annan yrckar hgeligen, och med stort skil, p Sabbatens helgande. Inskickar ock ett Andeligit Samtal, p Rim, mellan Menniskian och Sommaren.
	En annan begir min mening om de frtreteliga Kyssar, som {wanka mellan Cavaillerer} [wanckas emellan Cavallierer], nr de rka hwarannan.
	En annan ber mig rra om de tw {fahrsoter} [Fahrsotar], Afwund och Frtal. Sger ock, at de, som rest utom Lands, {offta} [ofta] wid terkomsten s igenknna sina wnner, som Markattan sina Ungar.
	En annan omrrer en skrifwen Tractat, som fins p ett
#A389 stlle hr i Stockholm, under Titul: Klart bewis faststlt p oemotsjeliga Sanningar, at Sweriges Olycka endast har sin Grund i Krmare-Handel, skrefwen Mathematice.. Denna nskar han mtte komma p Trycket. (Det nskar ock jag.)
	En annan gir en artig Anmrckning, angende Drngar, som tiena hos unga Herrar.
	En annan menar i anledning af mitt 25:te Ark at man hr i tiden kunde f hra den hugneliga tidning, at Drakan aldeles woro utkastad ur de Lefwande Wningar, och wra Hiertan renade frn all besmittelse. (Min Wn war intet Phantastisk. Gifwe GUD at I menaden rtt.)
	En annan berttar om en 20 hra Flicka, Fattig, Faderls och Fuhl, som likwl r Hgfrdig, och gier sig Air. (Arma Toka.)
	En annan af Upsala den. 0. Octob. ber mig en gng omtala den frdmmeliga synden Swordom.
	En annan beskrifwer en Person, hwars Lif bestr i lttia, hwars hirna ser ut som frbistringen wid Babels Torn, hwars Frstnd har samma anseende som Jorden i Gen. I; Men hwars Mun likwl aldrig str igen. En sdan r en Karl in Duodecimo; men en Narr in folio.
	En annan berttar, at han i en Drm tyckt sig wara hop wigd med Fru Dumhet, som predikade i {bond-gstebud} [Bonde-Gstebud] som en Prst, men teg i Rdslag som en Stck etc. (Jag berttar allenast dessa Orden af hans widlyfftiga Skrifft, p det han m see, at jag ftt hans Bref. Imedlertid anseer jag denna Correspondenten fr srdeles sund och hurtig.)
#A390
	En annan skickar mig ett lngt Bref, om detta Landets fem Wg-Balckar, med sdan Eld och s stort Frstnd skrif wit, at jag ber denna Correspondenten, antingen under sitt eget eller annat Namn offtare sprka med mig; Ty jag skims intet wid en sdan hielp, och skal honom med all tacksamhet bemta.
	Ngra stadna allenast derwid, at de behaga bermma mitt Upst och Arbete, ssom:
	Yme-jette frn Torne den 2. Martii. Subsolanus frn Lund. Themis frn Jnkiping. Diditus af den 8 Martii. En Anonymus under ett wisst Hus-Nummer p Sdermalm.
	Argophilus, som derjemte frifras at mitt Theologiska Arck intet utkom under N:o 33.
	Dessutan ha alla de frige, som jag uprknat, frklarat sitt tycke fwer min wl-mening i frbindeligare Orda-lag, n jag menar mig frtiena. Jag skal biuda til, at gira mig wrdig deras Gunst.
	Deremot, min Lsare, har jag wl ock dem, som ro arga p mig; Til Exemp:
	En Sincerus lter mig frst, at mitt Arbete r ondigt egennyttigt och skadeligit.
	P. N. L. S. Rder mig, i krafft af Pauli frmaning til Timotheum, at afst med mina Galenskaper, efter de hrflyta af en falsk bermd Konst, i dessa sidsta Tider.
	L. P. R. Hller mig intet stort bttre n Antichrist.
	V. K. V. B. Som lrer wara Krmare, nskar at Gud wille lta mitt Wrk g Krfte-Gngen. (Min Wn, Gud hrer intet de Ogudacktigas Bner.)
#A391
	Flera dylika har jag fuller ftt, men om ngra hade warit af strre wickt, s hade jag intet underltit at infra dem hr fr allas gon, p det Publicum mtte emellan oss wara en Domare.
	I frigit kan jag bertta, at jag ftt en wacker hop Skrifwelser, som fuller synas mena wl, men frtjena rum i ett srskilt Wrck, ty Argus finner sig intet ha den Gfwan at kunna frnija dem. Hdan efter behaga de spara Omaket bde fr sig och honom.
	* *
	Detta r nu sledes nog talat til mina Correspondenter, bde Frnufftige och Odugelige. Jag nskar at de och jag woro nu nyttige Efterdmen fr alle Parter i Rttegng; Ty hr talar sielfwa Saken allena, och Gud wet at Personerne til hwarannan intet ha Anseende, ty de knna hwarannan intet.

#A392
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o LII.
	Alt det som i Swerige blir ldre n ett hr, det r fr gammalt, det har mera ingen Art, intet Tycke, intet Frtroende. S gr det med wra Modeller, s gr det med wra Frordningar, S gr det med mig. (Jag har samma de, som Sweriges Lag.) At hra nmnas Argus ett helt hr igenom, det r frmycket, hwem kan st ut dermed? Hwad will han wl sija Folk, nr han altid heter lika? Har ngon, som heter Argus, en gng frtrnat mig, s kan ju ingen under samma namn nnsin tala mig til lags? Alt det han sijer wet jag frut, ty jag wet frut huru han heter? (Starka skil!)
	Denna det Swenska Tyckets Hgwlborne Ostadighet har derfre brakt mig, min lsare, til at ndra mitt Namn: Lt oss grunda p, hwad jag skall heta t hre: Jag hade tnckt kalla mig den Swenska {Karborren} [Carborren]. Hwad tycks Du? det r ju intet s galit? Karborren hnger fast wid Folck, s gira ock mina Moraler: Ney, wnta, det gr intet ihop: Mina Moraler taga s litet Fste, och fast n de skulle som Karborrar fsta sig, at utmrka och stinga dem de ang, s r likwl namnet intet stolt, det lter intet prktigt, at heta Karborre. Fy, huru skulle det st i en Matrikel? Snarare
#A393 kallar jag mig Lager-guld-Ehren-morale. D skulle man tminstone buga fr mitt Namn, fast man n intet skulle wrda min person. Eller ock, om jag kallade mig med ett lngt hglrdt Namn Socrates ArchiPhilosophocriticoPeripatheticus? Woro icke det hrligt? Det woro intet s Swenskt? D kommo jag utan twifwel med heder til at st i wra Lrdoms handlingar. D behfde man intet mer at lsa p mig n Titulen. Men stor sak, jag lskar hellre korta Namn, som intet skrika s stort:
	Jag hade fuller rnat kalla mig Tahl-Trasten; Men d hade man kanskie intet hllit mig fr Manfolk, och knapt hade jag d warit hos Fruentimret i s stor Gunst, som jag nu r. Elliest hade jag tnkt at mitt Wrk kunde wl heta den Nyaste Moden. Artigt Namn! Hgtlskat Namn! Men d skulle Folket af krlek til min Titul storma ned min Boktryckare, som d ocks torde bli altfr Rik; Ty sg mig en ting, min Lsare, som hgre lskas n nyaste Moden, ware sig i frnuffts-bruk eller Klder och Seder. Annars hade jag wl lust at kalla denna Boken Lappriet; Men jag har besinnat, at d skulle mina hirtans Gynnare och Wnner ingen ting ha at kalla mig, nr de, som nu ofta skier, wille hugna mig i min mda. Ney, jag mste intet bruka ngot alt fr lskeligt Namn. Lt see: n om jag kallade mig Frargelse-Klippan? Den Titulen woro intet altfr behagelig: Jag fingo behlla honom; Men han skaffade ock inga prnumerationer. Hll, nu wet jag: den Swenska Apan. Hwad tror Du derom, min Wn och Lsare? Blefwo jag icke d fwer alt behagelig? Hwilken wacker hop Brder och likar fingo jag
#A394 icke d? Jag skulle d gira som mstadelen af mina Landzmn i alla stnd: Ingen ting af mig sielf utan i all ting taga Lxor af andra. (O kre Ape-Natur! Jag skulle hlla dig fr Sweriges Prydnad, om du allenast wille yttra dig i nyttiga ml.) Ja men, derwid tror jag, at jag blir: Den Swnska Apan, friskt. Lt nu ngon Adelsman komma fram och sija mig at hans Namn r sinn-rikare n mitt. Detta namnet allena p frsta sidan af en Bok skulle kunna gira en Boktryckares Lycka. Dock min Lsare, jag betnker mig: Jag skulle dermed intet ha mer eller bttre at sija dig, n nu. Will Du nteligen ha ndringar, s kom ihog, at mina Ark ndras hwar Wecka, s at det ena intet r det andra likt. Nr jag d altid ombyter mnen, hwi skall jag d ombyta Namn? Narri. Argus har jag hetat i hr, s kan jag ock heta t hre.
	Men ngon ndring mste jag likwl underg: Det allmnna tycket wil s ha. Ja, jag skal intet annat sija: Ack, om jag kunde grta! Tnk, min Lsare, {mine} [mina] Auctorer ha skildt sig wid mig och slppa mig nu handlst: De sija at jag nu r utlrd, och at jag hrefter wl kan wara Auctor sielf. Hela 1734 skal jag ensam tala med det allmnna. Stackars Argus: Faderls, wrnls skal han nu flyta omkring som Wattn omkring Stenar: Jag hade gerna welat ha ett {lr-hr} [Lre-hr] eller tw; Men hr hielper ingen Bn: Hurtigt, sger Herr Ehrenmenvet, du wet nu Hf-Stylen. Du ger Stats-Konsten. Du har goda Omgenges-Grep. Du knner Fruentimmer, o. s. w. Jag wgar dig ensam. Ja Gud wet, om jag skal wga mig. fwen s sija de andra: Herr Hiertskott inbillar mig at jag frstr hwad en Soldat anstr, Herr Hiernbrott
#A395 frskrar mig, at jag skal kunna prata om Lrdom, Herr Gyllenbalance intrygger mig, at jag r Jurist, och Herr Patriot pstr, at jag frstr Handelen. Gifwe Gud, at det woro sant; men r det ock intet sant, mine Auctorer, och jag intet gr i Land med min Syssla, s swr jag, at jag smyger mig til Ehr igen. Jag tilstr at jag har lrdt mycket i hr uti Ehrt Collegio; Mnga Personer i andra Collegier ha i det stellet icke allenast ingen ting lrdt i hr, utan ock slantrat bort alt det lilla de kunnat frut. Men besinnen ock, at jag intet har Barn at tala med: Hela Swerige har gonen p mig, och n mer, i en tid, d en strng Domare finnes i hwar Wr, altifrn Doctoren til {bodrngen} [Bo-drngen], som knapt frlter mig mina Fel. Korteligen jag misstror mig. Dock stor sak, p Edra Ord wgar jag mig til wgs. Om jag skimmer ut mig, s skyller jag p Ehr. Fahrwl i medlertid, mina Alstrare, Tack fr mig fwer hela detta hret.
	Sij s, Argus, nu st du din egen Man: Men sg mig, mitt Frnufft, efter wi nu ro ensamme, hwad drifwer dig til at hlla desse Wecko-Predikningarne, och gira mig frhatelig hos s mnga? Man kallar mig en Owetting, en Fruentimmers-Fiende, en Krkla, etc. Hwad trng har jag dertil. Kan icke Skrymtaren lnge nog f bruka sina Grep? Menar du han kan drilla wr HErre, fast han kan lura Menniskior? Kan icke Guld-Trlen lnge nog f rbrka sitt lif? Han har ju sielf wrst deraf? Kan icke Pedanten f mena sig wara lrd? War du dess klokare. Kunna icke Fillorna f gira sina Mn galna? War du dess wisare. Kan icke lttian och
#A396 Dumheten f s i Swensk jord? De upskira ju hwarken Rikedom eller Heder? Kan icke Stoltheten f bde yfwas och skimmas? Kan icke den Egennyttiga f dlja Rikzens bsta (s framt han har begrep der til,) under frgor och tcken? Kan han icke f snilla Cronan bde innom och utom Tienst? Kan icke Lurendreyaren f wara en Skilm? Hwad afgr dig derigenom? Du mister intet, fast det allmnna mister? o. s. w. Woro det icke nye at tiga, och intet hra ett ondt Ord af ngon Menniskia? Hwi wil du d skrifwa? Drifwer Hgfrden dig dertil, at du menar framdeles komma til at lysa in Actis Literariis Sveci? Ffnga! Du tryckes ju icke af nd eller Hunger? Du kan intet sija, at jag r lik ngon af de swultna Auctorerne, som ro s gifmilde, at hwar gng Tarmen skriker, kommer ett wltaligt Wrck fram. n en gng: Hwad Orsak har du at skrifwa?
	Frmten Frga, sijer du, huru nu? Talar man s t en Swensk Underste? Mnne han intet r ett dlare Diur, n den som drar ett Enewldes-Ook, och knapt trs bla utan lof? At swara kort och godt, s sijer jag, at jag skrifwer i Swensk Frihet af Swensk Njt. Under Sweriges Frldrar FREDERIC och ULRICA fr ju altid en Swensk i barnslig, manlig och ldrig Krlek, Trohet och lydna fr GUD, fwerhet och Lag tala hwad honom lyster? Dr har du Swenska Friheten. En rtt Swnsk kan ock icke wara lium i sina Ord, nr han finner ngon ting hindra Fderneslandets Wlfrd. Til Exempel: Huru skulle han tla en fricasserad Regerings-Form? Neij, aldrig, dr har {du} [tu] Swenska Nijten. Hwad
#A397 wil du nu annat swar ha? Ng {dig} [tig] dermed: S mycket Du wet: S snart nstkommande hr begynner, s begynner jag at skrifwa.
	Mina Lsare af begge Knen, min willia r sledes riktig, men nu str allenast p Ehr, om jag til Nyhret skall komma ut eller intet. Willien I lsa mig, s wet jag intet annat rd, n at prnumerera. Ehr myckenhet skulle fgna mig i mitt arbete: det fgnar en god Prst, nr han ser Kyrkan Folkrik; Men en Stympare, som intet bereder sig, ser gerna toma Bnkar, som ock sllan sl honom felt. Men huru skal jag bra mig t med Ehr, som ren onda p mig? Gerna wille jag uphielpa min Boktryckare med Edra Prnumerationer; Men I deremot lren intet gerna willia af mig bli oroade: I gufwen hellre Pengar til, at jag tego. Ja, om s r, s wet jag intet annat rd, n at I som weten ngot ondt med Ehr, sahlen ihop til Schneider wid pass 1000. Riksdal. det woro nd intet mer n ett Runstycke fr hwar Drskap. D r Schneider hulpen, och jag utan Omsorg. Dock, jag ser frut, at detta Frslaget intet gr an.
	I dla gons-Lius, som Argi gon skdat
	Frutan gon-Glas, med Wett i detta hr,
	Et Ryckte har mig bdat:
	At jag har Ehrt behag. Ack, wl jag derfr mr.
	Stor sak uti de andra,
	Som klandra ingen ting, enr de allting klandra.
	En del har annan Sed:
	De mena trfflig wl, de dra mig up och ned,
	De tala godt och ondt; men ack, at sielfwa dmma,
#A398
	Dertil ha de ey lius, de tala som de drmma,
	Och som de hra Folck mig lasta och bermma.
	Imedlertid stor tack bd Ridders-Man och Prst,
	Bd Stad och ker-Bygd, I alla som mig lst,
	Gud lt Ehr friskt och wl, med lycklig nda se
	Siuhundra tretti tre,
	S at wi friskt och wl och lyckligt rkas sedan,
	Far wl, jag lngtar redan.

#A399
REGISTER, FWER {Arken} [THEN SWNSKA ARGUS] FR R 1733.
	N:o I. Intrde til hela Wrket, och tanckar fwer Sedo-Lran.
	II. Argi Auctorer.
	III. Tahl til Fruentimret, angende Knets goda Ryckte.
	IV. Argi Frmns {Nyrsnskningar} [Ny-rs nskningar] til deras Majestter.
	V. Om Ungdomens tidiga mognad.
	VI. Critiquer fwer Argus.
	VII. Om Sinnets likhet och en rtt inwrtes roo.
	VIII. Om en god Oeconomies ndwndighet i Swerige,
	och Utlnningars misstycke derfwer.
	IX. Skalde-Dickt fwer en Sann och en Falsk ra.
	X. {1696} [Ett-tusend Sex-hundrad Nittijo-sex] rs Staat, och
	{1733} [Ett-tusend Siu-hundrad Trettijo-tre] rs Hgfrd.
	XI. {Odelaktighetens} [Owldughetens] Sllsamhet ibland oss.
	XII. Om wr egen Swaghets Knnedom.
	XIII. Om wrt skaplynnes Otckhet, nr det twingas.
	XIV. Om frutfattade galna inbillningar.
	XV. Om Lttia och Flit.
	XVI. Om wrt Eget Intet.  400
	XVII. Om Swenska inhemska Crediten.
	XVIII. Om Lagens Wrckstllighet.
	XIX. Om Titlars Missbruk.
	XX. Om ett {Assecurence Contoirs} [Assecurence-Contoirs] Inrttande.
	XXI. Om Skryt.
	XXII. Om en del lrdas lijliga Bok-Wett och Grlacktighet.
	XXIII. Om Afwunden.
	XXIV. Om Lyckans Owisshet och Lotterier.
	XXV. Om Samwetet.
	XXVI. Sprk til Argi Boktryckare, och om Swenska utlndska Crediten.
	XXVII. Om Lappri.
	XXVIII. Om Wnskapen hr i Landet.
	XXIX. Om Fruentimrets hrbarhet.
	XXX. Om Sanningens Fritalighet.
	XXXI. Tahl til wra Krigs-Bussar.
	XXXII. Om tskilliga Omgnges Stt.
	XXXIII. Argi qwarblifwande fwer Sommaren, och Bruns-Resors Missbruk.
	XXXIV. Om Tadel.
	XXXV. Felacktigheter i de allmnna Tienster.
	XXXVI. En god Mans Knnetekn.
	XXXVII. Om Osmja i cktenskap.
	XXXVIII. Om Eftertankans Sllsamhet och Sedwanans Wlde.
	XXXIX. Comisk frestllning af en Wurm och en Lrdoms-Begabbare.
	XL. Den frmn man har af en god enfaldig Maka.
	XLI. Drskapen af anseendet utan grund ock Wrkstllighet.  401
	XLII. En Minister.
	XLIII. Mlning af en Fru, som hrskar fwer sin Man.
	XLIV. Partiers Drskap och Frdrf.
	XLV. Om Swenska Sprket.
	XLVI. Om Dumheten.
	XLVII. Om Mutor, Tiensthandel och grepet at komma fort.
	XLVIII. Om {ckrande} [krande].
	XLIX. Upricktighetens Omistelighet.
	L. Om Fruentimmers Tahlsamhet. Ett Bref p rim om Krleken til Gud och Werlden.
	LI. Argi Correspondenter.
	LII. Slut-Arket fr 1733.

#B1
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 1
	Ja, det r wl s godt. Nog har jag budit til, at f det frsta Arcket af detta hret frtrffeligt; Men nr man will behaga med Wld, s plr man gerna skimma ut sig. Det wittna en hop Lrda, en hop Poter, en hop Cavaillerer, en hop Fruentimmer, etc. h, sger mngen bewgen Lsare, nu lrer Argus bli {fwermtton} [fwermttan] artig til Ny-hret. Han har haft tid at betnka sig. Jag lngtar at f see honom. o. s. w. Wid sdane ord darrar jag. Jag swettas tredubbelt mer derwid, n om man intet brydde sig om mig, ty jag wil intet gerna bedraga ngon i sitt hopp, om jag kan. Imedlertid ser jag nu wederspelet: Jag tycks mig nu ha mist min wltalighet. Jag har intet annat at sija, n: Ett godt {nytt hr} [Nytt-hr], mina Lsare! Dr i bestr nu hela den prktiga Hlsningen, som man hade wntat. War icke det mdan wrt, at prnumerera, nr man intet fick hederligare Nyrs-nskan? Sdant fr man i hwar wr utan 7 Daler. Kan s wara, min Lsare, men alla mena dig intet s wl som Jag: Hwad som fattas i mina Ord, det upfylles af wlmening. S skier det
#B2 intet i mnga af de andras nskningar. Dr upfylles mst af ord, hwad som brister i Redelighet. Dock p det jag intet m synas {altfr} [alt fr] sllsam i mina seder, s wil jag litet mer mda mig. Hr p:
Du stora Slkters Rot. Du Folke-strmmars Klla.
	Du Hiltars Foster-Mor. Du dla Swea-Land. Jag br en Nyrs-Skink fr dina Ftter flla.
	Men hwad skal jag {dig} [tig] gie? Mig sielf: Sij hr, min Hand Den Gfwan r ei stor; Men hll likwl til goda. Utaf en Philosoph kan ingen mer frmoda.
	At gie sig sielf til skink? Det war en hrlig Summa.
	Jo men. Om hwar en Swnsk den samma Gfwan gaf, Man sgo ei bland oss s mnga Hirtan liumma, Som stlla Swerie ut fr Tidens nd och glaf De rkna hr frn hr, men ei p framtid tncka: Stor sak. Lt g som gr. Hwem kan sin Wlfrd sknka. Wi se ju Tidens lopp: Ett hr gr bort som alla,
	Och alla liksom ett. Alt timligt skifftar Frg. Men intet r s snart fr Tidens hugg at falla,
	Som Drars Ragel-Dans, och odygds Fider-Brg. Mig tyckes derfr bst all Flyktighet at jfwa, Och til bestndighet med all wr Tanka strfwa.
	Hr p mitt Foster-Land: Min Tancka gick at wandra:
	Hon fick ett Tempel see, som hrde Tiden til: Hon r wl Flickor lik, frweten som de andra;
	Men ei s aldels yr; Dock ware hur hon wil,
#B3 S skref dock Flickan up mst hwad hon sg och sporde: S lyder hennes tahl, som hon mig derom giorde. P Ewighetens Grund {had} [had'] Templet tagit fste,
	Det syntes utanfr liksom en Boskaps-Stall: Mot Ewighetens Slott et alt fr mkligt Nste;
	Men innom war det stolt af Prlor och Christall. Det war af sdant byggt, som sielf sig t och dde, Och blott tw gonblick den hela brdan stdde. Alt Templet war frdelt i tre olika Sahlar.
	Den stora hette Frr, den lilla hette Nu, Den tredie Framdels het, om honom jag ei talar,
	Dess storlek wet ei jag, och knapt den helga Fru: Han r frskrcklig mrk, fast n dr Facklor glimma, Ty deras dunkla Brand frkar Nattens Dimma. Jag kan ei minnas alt hvad mer jag sg derinne:
	I Templets Medel-Punct satt Frun, som kallas Tid, Om jag blir hundra hr, gr hon ei ur mitt minne:
	Hon spratt i hwar en Lem, war ymsom grym och blid, Dd, Lif, Eld, Kld ihop, hon hade snabba Wingar, I Handen hlt hon Swrd, et Swrd som alting twingar. Gudinnans gyllne Thron war ls och wek som blnar:
	Alt flg, alt byttes om, alt war i wrk och gng. Kring Thronen skredo hr, kring hren gingo Mnar,
	Kring mnar Weckors traf, kring Weckor Dagars sprng, Kring Dagar Timars flykt, kring Timar mindre Stunder, Som fohro liksom Sktt, hwars Snllhet r et under.
#B4 Alt gick i ring, i ring jag blef hel yr i Skallen
	Om jag ei fst min syn wid Ewighetens Gull En strle, som stod fast, och war frn hgden fallen
	Jag swr p gammal Tro, jag hade tumlat kull. Alt swek, alt lopp sin kos, fr Fot, fr Hand och ga, Den dr wil st, mst see p Strlen frn det Hga. Rtt som jag sg ett Lif, s stod det ei at finna:
	GUSTAVER tndes up, rtt som de slktes ut, Och CARLAR slktes ut, rtt som de brjat brinna:
	Allting war blott en skymt, en brjan och ett slut; Men intet war s qwickt som Lyckan och dess flder: Hon kom, hon gaf en glantz, i blicken wart hon wder. Gudinnans Sysla war, med Wrjan at befalla,
	Hur alt skull ymsa Rum, frgs och bytas om: En slkt fr annan wek, Rikzwlden mste falla,
	Ett Birk blef et Torp, och Agnefit ett Rom. Men Ett stod tmlig fast, som Tiden syntes skona, Det war Frsiktighet, Ett Rikes bsta Crona.
S war min Tankas tahl. I dla Swenska Tanckar,
	Nr hret hwlfwer om, br detta bli wr Sats: Frsiktighet br bli mot Tidens swall wrt Ankar,
	At almnt Raseri eij tar wr wishets plats, At ei wr frihet blir en trldom under pryglar, At hon och intet blir et Sielfswld utan tyglar. Du mins wl Swealand, hur tidt ditt Hirta swidit,
	Nr ett af dessa tw har tagit fwerhand. Sl Olycks-Boken up, see efter hwad du lidit:
#B5
	Ditt Blod har gtt fr Null, ditt Guld har blifwit sand, Din Tapperhet har lrt din fiend sielf at winna; Doch lgg man Boken bort. Wr sorg br nu frswinna: Nu r en gyllne Tid, Frsiktighet at fwa.
	Ja FREDRICH, Milde Kung, din Tid br heta s: I fred och skert stnd kan Swea sig nu prfwa,
	Om hon blott sielfwer will, kan hon sin sllhet f. Ty kom nu hwar en Swnsk; at ei hwarannan swika: Nu r en gyllne Tid med FREDRICH och ULRICA. En Skamflck ware den, som ei det Paret firar,
	Eij Kysser deras fit, ei dem til handa gr. Hwem ser ey all den dygd dess dyra Hirtan zirar.
	Gud wet hur lnglig tid wi rkna f dess hr. Nr de til hwila gtt kanskie at wi dem sakna. Kanskie wi Swnske Mn i smre tid d wakna. Wi ha den {hedren} [hedern] hafft i alla Swerjes tider:
	Ehwem som prydt wr Thron, har trogen wrdnad haft. Mn nu en annan tid til annan sed oss wrider?
	Ney frr skal Swnsker Blod bli Must och Drufwe-Saft. En hrlig Swensk plr gie sin fwerhet sin hra, Sin Konung och sitt Lif han hller lika kra. Men sij? hwart gr jag hn? Jag r til Hfs frlnge:
	Jag kan snart afwund f, ja Speijar-gon ock, Snart kan min Lycka bli de Jttars Fogelfnge.
	Gud nd' den hrlig r, han blir stdz Offer-Bock. Glm ei mitt Fosterland, Frsiktigheten yrka, Jag ber dig, nu i hr och altid henne dyrka;
#B6 Tnck p de sdda Frn, din wlfrdz kra waggor,
	Spd Handel, spda Wrk, som kostat Swett och harm, At hwar en {heden strand} [Heden-Strand] m wrda Swnska Flaggor,
	At Flit och eget Brd m pryda Swnsker Arm. Lt ei ostadighet och Wankelmod dig sfwa, Lt Egennyttan ei ditt Barn i Lindan kfwa. GUD skydde Swea KUNG och Kungens dyra MAKA!
	Nr intet fattas dem, s fattas intet oss. GUD styrke Rikzens Rd, som fr wr wlfrd waka,
	Med Mod i rttan tid, och med sin {wishets bloss} [Wishets-Bloss]! GUD hugne alla Stnd, och trogna mbetz-Mnner! Kort sagt: Ett godt {nytt hr} [Nytt-hr], I alla Sweries Wnner! Wrkstllighet med Lag, och delhet med Adel,
	Ren Nijt med Prsterskap, stark Rygg med Handelsmn, Frstnd med Jordens bruk ---
	
Rtts, nu str jag dr: Jag finner intet Rim, som swarar emot Adel, utan til at wrida hela Versen, och intet har jag tid at plga mig lngre. Twi den Skammen: Nu lra wra Poter lee t mig. Versen begyntes likwl intet s illa. Dock, jag trstar mig derwid, at detta r i wra dagar intet hgml; Och at om de sielfwa ofta inflicka ofrmodade meningar blott fr Rimen skull, at upfylla Versen, antingen det smakar eller intet; s r dem dock sdant fga hederligt. Kunna de icke heller skrifwa Prose? Jag tilstr fwerliudt, at jag hellre twrstadnar. Dessutan, sanningen at sya, hwad r det i denna tiden wrdt, at mda sig s mycket i Posie? Huru
#B7 mnga ha smak deruti? De Swenska ro fuller liks wl fallne til sdant, som trotz ngot Folk i Werlden, men om de n winlgga sig derom, s tackar man dem intet stort derfre. Mnne hans Potiska Excellence Virgilius skulle icke nu frtiden tio gnger bttre fda sig med sitt Qwacksalware-mbete, som han i begynnelsen fwade, n med sin Skalde-Konst, som satte honom sedan i s stor Nd hos Augustus? Jo, utan twifwel, och skert skulle jag ndgas at see framledne Horatius, min k. Broder i Apollo, g och siunga fr Drarne, om han intet annan Fdokrok hade, n sina Versar. Lucidor tigger, Runius kan knapt betala sin Skrddare, och den stora Stiernhielm r lyckelig, om han har sin utkomst. Olyckeliga Handtwrk! Frnuffts-Lekar och roliga Witterheter ro intet egenteligen wrt Landz Nijen: Sdane Lappar aktas intet. Neij tacka will jag goda Wexlar och Banco-Sedlar, den Skrif-Arten behagar bttre. N wl, om d nteligen s skal wara, mina Landzmn, s nskar jag Ehr ymnig Lycka til detta Bok-wettet i hr; Men wl frstendes, at Samwetet intet blir rknat bland de ffnga Capitaler.

#B8
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 2.
	Jag behfwer wara Philosoph, hwargng jag pnar en hop Bref frn mina Correspondenter; ty eljest skulle jag wid somliga bli altfr modflt, och ter, wid somliga alt fr hgfrdig. Ingendera skickar sig hwarken i min Syssla eller i mitt Lefwerne. {Iblandt} [Ibland] fr jag Trd-Harfwor frn sielfwa Oredigheten, och {sttar} [stter] frn sielfwa Drskapen; Men {iblandt} [ibland] deremot fr jag upfriskning och nytt Mod frn sielfwa Dygden, som binder mig Hierta och Hufwud, til at wara tacksam. S okunnig, som jag r om mina Brefs hrkomst, s ltt r mig likwl at skilja frnma Tankar och utltelser frn nedriga; Ty den som s upmuntrar mig, at frackta mina sm Widrigheter, mste utan twifwel ha hga Tankar. Ja dla Sinne, som hrutinnan afmlar Ehr s lifligt, jag nskar at kunna wara Ehr lik,
	Ty Ehrt Mod r stolt och stort:
	Intet lgt bor i Ehrt Hirta,
	Ingen nedrig Sorg och smrta:
	Som r swaga Sinnens sot.
#B9
	Frlt mig, at jag omwnder Edra Ord. Fr min del biuder jag ock til at wara liksinnig mot ondt och godt. Men far wl til en annan gng: I dag har jag fretagit mig ett annat mne at drifwa:
	Samtal emellan en Fremling och en Obekant.
	fwersatt p brukelig Swenska.
	{Fr} [Frmling]. Frlt mig, Herre, jag har gtt en lng stund hr p Stor-Torget: Ingen kns wid mig, och jag knner ingen. Jag wet intet, til hwem jag skall wnda mig i denna obekanta werlden. Fr jag lof at gira bekantskap med Ehr?
	{Ob} [Obek]. Kan jag tiena honom?
	{Fr} [Frml]. Alt nog, at jag fr ngon at tala med: Det r ledsamt, at alt fr lnge tiga och bliga.
	{O} [Ob]. Hwem skulle han wara?
	{F} [Fr]. Jag r af godt Folck. Mitt Namn r mycket rycktbart. Jag mr wl utrikes. Jag har hedrat mnga. Nog sagt fr eget Berm.
	{O} [Ob]. Hwem r han d? Jag ber om urskt.
	{F} [Fr]. Min Herre, med ett Ord: Jag r en Utlnning.
	{O} [Ob]. Det har jag redan dmt af hans Klder: Om de woro s tokota, som sllsamma, s skulle wi innom en mnad see 100 min Herres Apor. Om sdant woro emot lag, s hrde wi den Sagan, at klderne woro giorde Utrikes under deras resor. Men skulle jag f weta hwem den Herren r?
	{F} [Fr]. Frn jag ngot utlter mig, will jag frga med hwem jag talar: Det r farligt at frtro sig til ngon frhastigt.
#B10
	{O} [Obek]. fwen s farligt r det fr mig: Jag r en Frisprkare: Jag will gerna ha goda Seder i Landet och lee t de Dracktiga. Nog sagt fr eget berm.
	{F} [Frml]. En Frisprkare: Det war ett halsbrytande mbete. Hurudan Frisprkare? God eller elak?
	{O} [Obek]. Det anstr mig intet at sija.
	{F} [Fr]. Har han gdt igenom de wanliga profwen? Har man sptt honom bli frbuden? har han warit p wippen? Har man uphgt honom til Skyarne? Har man nedstrt honom til Afgrunden? Har en Rttwis fwerhet gifwit honom bifall? Har wisst Folk knotat derfwer?
	{O} [Ob]. h, ja; Alt sdant har jag gdt igenom, och om man skulle rtta sig efter allas munnar, s r jag tillika ngel, Gast, Menniskia och Best.
	{F} [Fr]. Alt sdant r goda Fri-sprkares de; Men skulle han intet biuda til at skrifwa alla til behag?
	{O} [Ob]. Alla til behag? Min Herre {skimtar} [skiemtar]: Det woro det skraste grepet at behaga ingen. Gud lte mig intet bli Wettls. Skulle en sna, en gemen Sil ett egennyttigt Krk s mycket lska mig som en frnuftig Menniskia, en delmodig Man, ett delmodigt Fruentimmer? Det wille jag intet fr alla besparingsmedel i Riket. Hurudan Moralist woro jag d?
	{F} [Fr]. Jag hrer nu hwem han r: Han talar sanningen utan afsickt. Derfre kan jag ock frtro mig til honom: Jag har lskat detta Landet ifrn urqwdens tider. Undra intet p min lder: Redan d hr frst uprttades Rike, begynte jag mysa t Fru Swerige, som Naturen skildt s wl ifrn sig:
#B11
	Hon har Ryggen fri af den dystra Norden, och sitter liksom i Lnstol mot de skra fillar. Hon r satt at hlla Armarna pna mot alla haf, och at emottaga den {lckraste} [lkraste] Mat af frmmande Hnder. Hon har naturliga Krafter at Arbeta, icke allenast at hon intet dr af Skirbiugg, utan ock at nra sig med god Husmans-Kost. Ja ock at skaffa sig Rikedomar. Hon andas en frisk Luft och mattas icke som andra {hennes} [desC?] likar under gifftiga Dunster, Dimbor och Bls-Wder. {Hennes} [DesC?] Kropp r bengen til en ogemen hlsa genom guldtrotzande Mrg uti stenhrda Ben, och alla {hennes} [desC?] Lemmar kunna med hwarannan ha skyndesamt Frstnd genom otaliga klarflytande dror, som Siar och Strmmar. Korteligen Swerige r af Naturen den Tckaste och Kckaste Fru, som jag mig nnsin kunnat nska at tiena. Jag har ock (skam at sija) intet underltit at ska hennes ynnest: Jag will intet tala om de frgtne tider, d jag begynte krumma mig fr henne p Romerska, Brettska och Wendiska, ty d war hon alt fr yr och hade mer lust i wapnebrak, n i min spakfrdighet, Eller d jag wille roa henne med ett Dorstad i Frisland eller d jag wille taga mitt Hufwud-Quarter i Wisby p Gottland och derifrn skinka henne Heders-Gfwor, eller d jag med henne giorde Lust-Resor genom Niorfwa-Sund och Medelhafwet til Alexandria i Egypten och skaffade henne klenoder, eller flera tilfllen, som jag i akt tagit, at gira mig lyckelig med henne,
#B12 och henne med mig. Jag will allenast nmna, at min Bople s nr hade blifwit hr nedslagen i K. Gustaf Ericsons tid, d Swerige, snart sagt, gde flera Handels-Skiepp n nu. Ja det war intet lngt ifrn, at ju den Konungens Stora Sone-Son hade gifwit mig ewrdelig Handfstning hwarom ocks Sweries oddeliga frmyndare sedermera warit omtnkte. Men oaktadt alt detta har jag aldrig wunnit min nskan: Jag har rest frn och til. Jag har offta tilbudit mig hel och hllen. Nu kommer jag frn Levanten, efter jag hrt, at man hr brjade frga efter mig. Fr nu see, huru det gr. Det r underligit: Jag will tiena denna Frun. Jag lskar hennes wlfrd. Frnuft och Natur mana mig dertil, och imedlertid blir det intet af. Genom mig kunde hon likwl winna strre Rikedomar, n med sina segersammaste Wapn. Utan at frga sina Hnder i Blod kunde hon genom mig ---
	{O} [Ob]. Jag ber --- Hwad hindrar ---
	{F} [Fr]. Hwad hindrar altsdant willien I sija. Jo, {orsakerne} [orsakarne] ro mnga handa: Andra Fruer, Sweries likar weta (utan skryt) hwartil jag duger, de weta och at betiena sig af mig, de ha hittils hindrat mig [ock] p otaliga stt, icke allenast genom sina, utan och genom tskilliga Sweriges egna Barn.
	{O} [Ob]. Sweriges egna Barn? Det frstr jag intet. Kan man af dem wnta annat, n hiertelig tr til Sweriges upkomst?
	{F} [Fr]. Wl, det woro sant, om intet Egennyttan woro: Af henne betiena sig frem ---
	{O} [Ob]. Men, om Egennyttan woro borta?
	{F} [Fr]. h, d woro intet mer til hinders n hgfrden, Lttian, Dumheten, Afwunden, wrdzls ---
	{O} [Ob]. Hll, hll, inga flera? Jag fr hra strre Hinder-Register,
#B13 n jag will. Men desse hindren kunna intet utrensas, utan til at omstpa Folket; Derfre will jag frga, Min Herre, efter det, som kanskie str lttare til at ndra. Lt oss tala om det wi kunna frmoda.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at de som lagligen bra ha gonen p min upwaktning och bestyra om min frnjelse, intet ro liumme, smnige och okunnige?
	{O} [Ob]. Gud wet jag tror intet annat.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at Handelsmn intet lpa p Beurse eller Torg, endast til den ndan, at frga efter nytt, och utan til at frga efter min rtta skitzel?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at frmgne kpmnner en gng aflgga den gemena wahnan, at [endastC?] upska Mklare som ha Reverser, hwarp de kunna skackra?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at hrligt Folk nnsin kan fretaga sig nyttiga, ansenliga och ofta {widtutseende} [widt utseende] Saker, utan at en hop Republiquens afskrap derfwer gira hwariehanda widrige gissningar och frklena dess Credit genom falska rykten?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda at Banqueroute-Spelare intet bli s ofrskimde, eller at dessa mina afswurne fiender intet bli s ostraffade.
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at intet hwar Poike m f lof at trac/era och remittera, som knapt eger Rcken p
#B14 Lifwet, hwaraf fdes bland Kpmn en s stor okunnighet i Wexelsaker etc.?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag d ock kan frmoda ett wl inrttat Handels-Gille?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda ndring i den Drskapen, at Wexlar tagas p Credit och betalas p tid?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at interesser intet bli s ofrskimt hga?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at frmmande intet m f lof, at handla hr som Borgare?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda, at Kpmans-Stndet intet blir s ringa ansedt, som det nu r, s at den obndiga {hregirugheten} [hregirughet] icke m skingra wackra Handels-Capitaler, hwarmed s mycket godt kunde utrttas, och frslsa dem til den goda Borgarens Hgwlborne och Wlborne {Herrsners} [Herr Sners] och Fruars glntzande, som {hellre} [helre] {willa} [willia] p Adeligit stt wara Tiggare, n p Kpmans-wis wlmende?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda goda Inlndske Tilwrkningar, s at Utlnningar en gng m wnda igen, at skicka sina smdrngar gods i Commission til at utprngla?
	{O} [Ob]. Kanskie.
	{F} [Fr]. Mn jag kan frmoda --- men I swaren intet annat n kanskie. Det r d ett ewigt kanskie: Skall jag
#B15 d aldrig f annan trst? Detta har jag hrt i mnga hr, detta hrer jag ock nu. Jag blir rttnu willer i Hufwudet af denna liumheten.
	{O} [Ob]. Herre, hwad vill han at jag skall gira? Hwem tar han mig fr? Intet r jag ngon allmn skipare. Intet r jag satt til at rda den, som bttre wet. Jag r en enfaldig Frisprkare. Jag pratar allenast fr min Talrik. Jag ---
	{F} [Fr]. Jag bedrar mig mycket, om du intet r den Argus, som man s mycket har omtalat.
	{O} [Ob]. Tyst, tyst. Intet s hrt. Han kan wl ha rkat rtt nd.
	{F} [Fr]. Men Argus knner du intet igen mig? Jag r likwl offta af dig omtalad. Du har nmt i ett Ark om mitt Gifterml, och wist sija, at den rtta Crediten war den frsta Son, som jag haft med Fru Redelighet.
	Arg. Utan twifwel: Hade jag intet knt ehr, jag hade intet talat med ehr. I ren Handelen. Gifwe Gud, at min lifztid kunde utwnta ehr fullkomliga wlmga i mitt Fdernes-Land. Men ---
	
Hand. Gifwe Gud, at jag nu ter intet ndgades g ifrn mitt lskeliga Swerige, och efter gamla Trallen rikta des Grannar, fwen med des egen afsaknad. Gifwe Gud, at ingen brist woro p modigt och tiltagse Folk. Men, Argus, talar du om detta, som wi nu haft emellan oss?
	Arg. Frga derefter. Kan jag tiga med sdant? Jo, om Gud will, innan Torsdags middag, skall jag ha Predikat detta bde fr den hgsta Riddersman och den smsta Borgare.

#B16
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 3.
	Mnne jag intet tar mig ett Ord fre, som nstan midt i Prnumerations-Tiden talar alwarsamt och kringsprider Ark, som mer handla om nyttiga, n om lijliga saker? Det kan wl hnda; Men jag har det felet, at jag gerna lper twert emot de wanliga slughets-Grepen. Jag har lust, at hrmed nnu en gng frska Tidens smak, och wisa, at jag intet skrifwer fr winsten skull. De som ha lust at lee, kunna wl en annan gng f see mig lustig: I dag kommer mig detta i Hufwudet, en annan gng ett annat. Kra Folk, lt mig gira, som jag will. Nog kunde jag sl mig ls och dra ngra tusende munnar til lije; Men i denna Mnaden skulle det synas, som jag wille narra flera Lsare til mig, n jag frtienar. Jag wil bringa min Lsare at tro, det min jmna wg r utan afsikt, undantagandes at jag mer anser den allmnna Nyttan, n mig sielf eller min {Boktryckare} [Booktryckare]:
#B17
	GUD r den hgsta Fullkomligheten, Sielfwa Dygden och Sielfwa Wisheten. Derfre ju mer en ting liknar honom, ju fullkomligare r {hon} [denC?] och ju mer en ting r honom olik, ju ofullkomligare r {hon} [denC]. Sledes r ingen ting fullkomligare n Dygd och Wijshet, men ingen ting ofullkomligare n Last och Drskap. Flljakteligen, nr ett Rike r dygdigt och Wijst, s har det sin styrka, men nr det r lastbart och Draktigt, s r det swagt. Hwaraf bestr nu frnmligast ett Rike? Af Inwnare. Rtts. Deraf sluter jag, at intet Rike kan wara starkt och skert, som icke har dygdiga och wisa Inwnare. Huru {sku} [skolaC] nu Inwnarne {bli} [blifwaC] dygdige och {wjse} [wisa]? Af en god Upfostran. Det kan jag ock bewisa: Menniskians Natur --- Neij, hwad tnker jag p, som wil bewisa det, som hwar och en wet frut? Jag kan wl f heta torr och osmakelig nd: Med den Skrifarten skulle jag rka ut, som en Dogmatisk Prst, nr han i en torr Predikan mdar sig at bewisa fr hrarne Religionens Grundsanningar, hwarp de kanskie aldrig twiflat, frn de f hra honom. Men med alt detta, s klar och ofrnekelig som den Satzen r, at ett Rikes sllhet beror p Ungdomens Upfostran, s mrk och twifwelaktig blir han ansedd. Ju sannare han synes mig, ju mer bringar han mig til frundran: Aldrig blef Enfaldig Sanning {snpeligare} [snpligare] handterad n denna. Det r en mkan. Med Ehrt lf, mina frnuftiga Lsare, som jag ingalunda begriper under mina bannor, jag will rtt sija Ehr min hiertans Mening, och hwiska ehr dessa Orden i {rat} [ronenC?]: Om wi (i allmnhet at tala:) intet f bttre Folk i Landet genom en bttre Upfostran, s blir hr ltteligen, icke mindre n offta tilfrne,
#B18 ett allmnt Elnde. I {fiohr} [fiohl] nstan wid denna tiden {lfwade} [lofwade] jag at tala en gng om Ungdomens Upfostran, nu wil jag mig ocks ngot derfwer utlta.
	Jag har gtt ngra dagar och undrat, hwarifrn de nya Folkhopar komma, som skada Landet mer n Egyptiska Grs-Hoppor: Jag knnes intet wid dem: Hr p deras knnetekn: De upwxa i weklighet, de tmjas i sielfswld, de upmuntras i twng, de tilskapas i Dumhet, de begifwa sig til tienst i Hgfrd, de fda sig i snlhet, de omgs i falskhet, de ha sig sielfwa til hela sitt ndeml, de lefwa som de tyckas och de d som the kunna. Trffeligt Folk! En Rikzkropp kan ju intet wara siuk med s friska Lemmar? Intet r den byggnaden utstlld fr alla Wder-Hwirflar, som r bygd af s upriktigt mne; Men utan skimt, bst jag gick och eftertnkte hwarifrn detta gemena Slktet kunde komma, mrkte jag ett stort och widlyfftigt Hus, hwarifrn den ena Swrmen efter den andra utrusade. Jag behfde intet frga hwilket detta Huset war, ty jag kunde lsa i hwars och ens Anlete, at det hette Upfostran: Hr ingick jag i alla Wningarne, men sedan jag skirskdat de stt, som man brukade, at tilskapa Folk, s undrade jag intet mer p deras Odugelighet:
	I ett Rum sg jag qwicka Barn, som nyligen begynt tala, {bli} [blifwaC] frgifftade af den skamliga Hgfrden: Det giorde mig ondt. S snart de rkade at utbrista i en artig Tanka, i ett {lyckeligt} [lyckeligit] swar, i en skalkaktig liflighet eller annat snllhets tekn, strax frundrade man sig fwer dem i deras nrwaro: Man bermde dem, och giorde deraf sdant rop, at
#B19 de arma Barnen begynte frundra sig fwer sig sielfwa: De mente sig fwerg alla sina smickrare: Smningom upeldades uti dem ett fwermod i utltelser och gierningar. De begynte topprida annat Folk och wisa sin qwickhets Eld med andras Brnnande. Flata Fder af en blind Krlek til sitt eget, hgswfwande Mdrar af en fillig gldie fwer sitt eget, Frldrar, som sielfwa i sin Upfostran genom smickran {lrt} [lrdt] lska sig sielfwa och sina Drskaper fwer allting, skapade nu sina fosters Sinnen lika sina egna. Det r sant: De spda wisade owanlig Qwickhet, de hade sagt och giordt tre eller fyra artiga Saker; Men derfre woro de och straxt i s allmnt loford, at de sedan intet behfde tala ett artigt Ord; Ty allenast de pnade Munnen, s mente man sig straxt hra, det man intet hrde, och man gaf all Ungens Dumhet en Uttydning af Frstnd. Huru skulle nu Barnet hraf annat bli, n ofrskimt, ty Frldrarne kunde sdant icke allenast tla, utan och bermma? Sedan nu Hgmodet satt sig i det spda hirtats hgste, s war det intet ltt fr den rena Dygden, at f komma in: Hfligheten slapp intet in utan genom hregirugheten. Lydnan fick intet intrde utan genom straff eller belning. Lraktigheten war blott en gunst, som Barnet wille gira den, som gaf ngon Lrdom, och ffngt mdade man sig, at fwertyga det sina felaktigheter, ty om det n stllte sig for gonen dmiukt, s hade det nd bak rat sin mening, at det frstod saken bttre: Skulle jag, tnkte det, som r en s bermd Person, intet ha rttare n du? Sdan r nu {Smickrans} [Smikrans] Wrkan i ett Barna-sinne, som gerna behller sitt Frgift genom alla ldrar in p Sotsngen.
#B20
	Intet wil jag, at man genom frakt och Trumpenhet frqwfier Barnets lust och utslcker des Qwickhets Eld; Men jag wil, at man intet wnder honom til des egen Krlek, {och} [som p slutet ei annat blifwer n desC] eget frdrf. Man kan ju utan smickran och utan at gifwa den spda hga tankar om sig sielf, fda en sdan Eld och fwen upblsa den samma genom blotta Nijet af den saken, som frehafwes? Icke dess mindre sg jag i ett annat Rum ett annat slags Frldrar och obetnksamme anfrare, som med otidig hrdhet, trug och Myndighet indrefwo sdan bfwan, olust och nedrighet i Barnens sinnen och begrep, at hos dem intet annat war at finna, n tiock Dumhet och oskilig blygsamhet. Stackars Ungar, de {wandes} [wahndesC?] sledes at ansee frnufft, dygd och wishet med samma gon och skrck, som Bannor, Ris och Piska, ty de wiste intet af andra Lrdomar: Af sig sielfwa at drista ngon ting, det war ett Skilmstycke, derfre utslcktes deras Fria omdme. (Sdant r at drpa Barnet i Waggan.) fwen som man med smickran utklcker en hop odrgelige fwersittare, lijlige Pedanter, Sielfkre Narrar, som ro mcktige, at fr sitt eget berm upoffra allmnt och enskylt bsta, fwen s upfder man med hrdhet en hop frtwiflade Bestar och ofrwgne Willdiur, (ty nr det obilliga twnget ndas, s blir friheten ett Raseri) eller ock en hop Fnar, ur hwilka mod och snille aldeles ro utbultade, och af sdane see wi fwen hr och dr i Riket wackra drifter.
	I ett annat Rum sg jag friska Barn skapas til Weklingar
#B21 och Siuklingar genom Mdrarnas oaflteliga klifs och piunkande: Hr war intet annat n Mediciner, Droppar, {pulwer} [Pulfwer], Essencer, Soppor, Dieter, Lckerheter, Inswepande, mkande, Qwillrande, Smekande, {fggande? } [FeijandeC?], etc. S at Barnens hlsa och krafter icke en gng tordes knysta fr goda Dagar och Lkedomar: Naturen fick intet lof, at sija ett Ord, mindre bruka sin egen wighet fr den ndiga Mammans milda Hnder skull, som uti sina Foster giorde Ben til bruska, Blod til {wassla} [wasla], Ktt til grdda, och Swenska Lif til {franska skuggar} [idel skuggorC?]. nu den {Smickran} [Smikran], min Lsare, som jag i frsta Rummet skirskdat, bredewid denna Klemigheten, s skall du f see rtta uprinnelsen til wra nymodige Ynglingar, {wra} [wre] nswisa Sprtthkar, wra qwicka Idioter, wra dumdristige Discours-Hiltar, och wra lckra Cavaillerer, som en wred stanwind snart skulle kunna blsa omkull. Hwad tienst och nije lra wl {desse} [dessa] gira sitt Fdernesland eller sin Nsta i Mandom eller lderdom, s framt de intet underg en skarpare ndring, n jag dem nskar? De {bli} [blifwaC] ledsamma fr sig Sielfwa och odugelige fr Andra.
	I ett annat Rum hrde jag de Unga f lof at prata fritt emot all Gudzfruchtan och rbarhet, allenast at det kom fram p qwickt och artigt wis, ja de gamla hade sielfwa nije deraf, och p det de sm nd icke mtte twifla, at ju sdant war wl gifwit, s talade de ldre fwen s cavalierement som de, om de dyra och himmelske Saker. Sledes war den frsta
#B22 intryckningen, [om GUD] (hwilken plgar lngst hnga wid) som Barnen fingo {om Gud} fwen den samma, som berfwade dem all rtt wrdnad fr det hga wsendet, och utrttade s mycket, at de sedermera i all sin tid tnkte mycket wrdslst derp. Hr ser du, Min Lsare, rtta hrkomsten til wra Werldz-Trlar, wra Munn-Christne, wra Skrymtare, wra Intrigue-Spelare, wra Egennyttige, wra Skackrare, wra {penninge-maskar} [PenningematkarC], wra Process-lskare och sedan hela swrmen af de grofwa Last-dyrkare.
	I ett annat Rum sg jag en stor {Barne-skara} [Barne-Skare] slppas handlst ibland gement Sllskap, der skamlsa utltelser, oanstndigt {tahl} [tal], skindeliga Seder och otcka Athfwor s hoppade, at Gldien stod hgst i taket: Hr war Liderligheten en del Tapperhet, och Okyskheten en bermd Qwickhet. Hrifrn utrasade den stora Swrmen af wra frcka och hutlsa Bussar.
	I ett annat Rum deremot, sg jag den alwarsamma Cleantes med sin rbara Maka bra sig mkta tokugt t, fast n i godt upst. (Frlten mig j goda Folk, jag sger rent ut.) De hllo sina Foster liksom i Closter, ifrn all Frihet, Lekar och Roligheter, i Mening at dermed bija dem frn Yrhet och Flyktighet. De afhllo dem ifrn de Drycker, den Smak, den Syn, den Hrsel, de Sysslor, som {barnehgen} [Barn-hgen] lekte t. De wille genom den onda artens Qwaf och Fngelse uti dem upwcka Dygdens Frihet. Uptg! Liksom Naturen kunde frqwfjas. De besinnade intet, at s snart Barnen
#B23 aldrig s litet blefwo sina egna, s wille de af nyfikenhet frska alt det, som war dem frbudit: D torde det tilbra, at de deruti funno Lust, och dermed war det bestlt: Farwl Twng, farwl Frmaningar: Den som d war s dygdigt upfdd, blef nu den Odygdigaste, och wlte sig af Frwett i Laster och Drskaper. Srdeles sg jag i detta Rummet en hop wlmenande Mdrar p detta sttet med strsta Andackt bortskimma sina Dttrar, s at de som warit sm Nunnor, blefwo nu stora Comdiantskor. Neij, neij, kra Wnner, denna Upfostringen r intet s god, som j menen: Naturen br ledas, wnjas, lmpas och agas genom sm Prof, sm Farligheter, sm Wgespel; Men intet bindas i Boijor, ty det slr aldrig felt, at han ju en gng slipper ls, och d r han ett otamt Willdiur: Barnet mste sielf finna hwad godt och ondt r, innan det sdant lrer, eljest sitter Lrdomen aldrig fast: Det mste lra genom egen Frfarenhet och eget Omdme. Jag tilstr, at den noga upmrksamhet, som hrtil fordras, r ett stort omak; Ty til at lta Barnet f alt efter sin nskan, och fwen derigenom gifwat Lust til det Goda och leda fr det Onda, det r ett grannlaga Bekymmer. Mycket beqwmligare tyckes kanskie det wara, at hllat aldeles ifrn retelser, och slippa til at lra det genom dess egna Frsk; Men detta lter sig intet gira, och {sku} [skoleC] wi d fr en liten beqwmlighet skull wara owrdsamma om de dyrbaraste Ting i Werlden?
#B24
	I et annat Rum sg jag ett samqwm af Fru sa Skrck Fader Mes, Juncker Bifall, Hustru Sqwaller, och den gamla Signild Thorsdagsqwll, som alla snackade, hwar p sitt wis, om Gastar, Spken, Rn, Troll, Jrtekn och allahanda Kringsladder, hwarp de spda ronen {gufwo} [gofwoC?] noga akt: Desse Sagorne intryckte i de Unga inbillningarne s widskiepeliga Bilder, och s wanskapeliga Begrep, at Barnen ndwndigt mste med tiden bli Widskiepelige, hpne, Dumme och wankelmodige i sina Tanckar. Jag wil fr {roo skull} [Roskull] lmna Ehr, i Fru Skrck, at Edra Kring-Sagor ro sanna; Men frstn I wl, at den spda ldren r granlaga? Han br intet annat hra, n det som r Lifligt, Fritt, Sunt, Frnuftigt, korteligen, sdant som hans spda Wett kan begripa: Hrer han Obegripeligheter, s nijer han sig med at st och Gapa och famla efter flera sdane {wentyr} [fwentyr], han bryr sig intet om at tnka efter sammanhanget, och Tankan r likwl det dlaste och angelgnaste i ett Barn. Det spda Frnuftet mste fdas: Fr det ingen annan Mat n sdant lappri, s dr det, och Gud wet nr det waknar. Skulle det ock derjemte f bttre Mat, s r likwl detta ett Gifft, som kan det samma bde dwla och dda. Jag mste likwl med alt detta tilst, at om Frnuftiga uttydningar och rena Satzer gifwas de spda Begrepen wid alla sakers hrande, s mga de fritt hra alt det lappri de willia. Mer {hrnst} [hrnest].

#B25
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 4.
	Jag gick frn Sahl til Sahl, frn Cammar til Cammar i wrt Upfostrings-Hus: I ett Rum sg jag de Seder, som msta delen af wrt Fruentimmer intrycktes i den bijeliga ldren: HERre GUD, om min Penna nu woro behagelig fr Knet! I Nijen, I Lijen, I lskade Fruentimmers Gudinnor, jag anropar Ehr Hielp: Kommen nu at anfra min swaga Hand, til at afmla de mcktiga Qwinno-Bilders tilskapande. Anseen med milda gon en Auctor, som frucktar sig wara i Onde hos Landsens Hrskarinnor. Skulle jag med Ehrt lof f sija, at jag sg hr litet Wett och intet Frstnd, men mycken Drskap, som de sm Skinhets-mnen insupo med Skiedar? Neij, swaren I, Passe: Blanda om Korten, hwem orkar spela med s ngsliga Blad? Wl an, jag wil s gira: Jag sg hr mycken Dygd, mycken delmodighet, mycken Tckhet: Jag sger, at jag sg, ty dessa Dygder kunde synas med gonen, ock derfre fattades de bttre af de unga Qwinno-Hirnarne, som hade drpeligt Minne och frunderlig
#B26 Qwickhet. Det war intet sdane dumma Dygder, som ingen kan see, utan med Frstndets gon: Jo, jo, Flickorne hade intet annat at gira, n lra sdant Lappri. Neij, tacka wil jag de synliga Dygder: En spotsk Mine war hr en Noble Fierte'. Ett rakt Lif war hr en delmodig Sil. En matt gng war hr ett fromt Upfrande. Ett hurtigt Brst war hr ett mildt Hierta. En lcker Hy war hr en segrande Dygd. En affecterad Otlighet war hr ett frnmt Sinne. En weklig {rdhga} [rddhga] war hr ett mt Samwete. En Mssa efter allernyaste sttet war hr ett utwaldt Frstnd. Ett prktigt Sidentyg war hr en liuflig {omgnges-konst} [Omgngs-Konst]. Skina Hnder woro hr en del Distinction. En prktig Brillant war hr en hg Frnijsamhet. En tck Neglige'e war hr en bermlig Husacktighet. En wacker Dans war hr en {glnsande} [glntzande] Belefwenhet. At betaga en Cavailler, war hr det samma, som en rbar Hflighet. etc. Sdane Dygder woro s mycket artigare, som de kunde lras p en Dag, och intet glmmas p femtijo hr. Sedan de engng woro inhmtade, braktes de sedermera til sin Fullkomlighet genom den dla tflingen som i dessa ml r gngse bland Fruentimmer. En Qwinkns-Hklare af det odrgeliga Dygdlskare-Slktet skulle wl hr komma skrikandes fwer mig, at alla dessa synliga Dygder, som jag bermmer, skulle gerna f wara med, allenast at de andra angelgnare intet frsummades. h, swarar jag, de synlige ro ju alt nog? De spda nglarna ha lttast wid at fatta dem: Det mst belefwade Fruentimret wil s ha:
#B27 Hll Munnen Pedant. r icke det en hrlig ting, nr man kan see Dygden lysa som Moucher och Puder? Jag beklagar at Sminck intet r s brukeligt nu, som fr ngon tid sedan; Eljest hade det wl ock kunnat wara en Dygd, til Exempel: En ogemen Snygghet. Med f Ord: Hr gick friskt til med de unga Dckornas upfostran: Cloris lrde sin Dotter at pryda ett Spel-Bord. Dorimena lrde sin at niga och twinga Kroppen. Phyllis lrde sin at flycktigt klda sig. Florentina lrde sin at trta p Tienstefolck och kyssa Hundar. Elisandra lrde sin at wara Krsmagad. Eugenia lrde sin weta at hon war af {Kungeligt} [Kungeligit] Blod, och at frakta annat Pack Praxilla fwade sin lilla dumma Hna i Equivoquer och bons-mots. Hll, hwem war det nu igen, som fwade sin Gudzfruktan och anstndigt Bok-Wett? Det mins jag intet: Twi den Harmen, at jag skal wara s kortminnad. Ja, jag ser wl, at jag gr illa ifrn Beskrifningen af detta Rummet Det r bst, at jag gr til ett annat:
	I ett annat Rum sg jag den wyrdiga Fader Devotius lra sin Son wara Gudfrucktig: Wet du, min Lsare, hwari det bestod? Jo, Gossen lrde qwda Psalmer s wl, som trotz ngon Prst fr 40 eller 50 hr sedan. Han lrde ligga p Knn sina wissa Timar om Morgon och Afton, han lrde lsa til Bordz en fierdedels Tima, han lrde at intet frsumma ngon Kyrkegng, och ju mer han frs och leddes, ju bttre mente han sig ha utsttt Andackten, han lrde klda sig rbart om Helgedagarne, han lrde lsa utan til alla andeliga Barne-Lror bde p Swenska och Latin, at det
#B28 war en Lust at hra p, och alt detta war wackert. En Kttare {ware} [wor] jag, om jag det nekar: Jag lskar mycket ordenteligheten. Men tror du wl, at Gossen under alt detta war ngon ting mindre, n Gudfrucktig? Neij, han hade Tankarna p helt annat, n det fullkomliga Wsendet: Nr han slapp ur Ceremonien, war han glad, och tyckte sig ha frngdt sitt Fderne-Samwete. Gubben hade sledes glmt det Frnmsta, och ngt sig med, at gifwa Barnet Skahl fr Krna. Detta r eljest ett almnt Stt, at upfda Christeligt Folck, som synes af den beklageliga Frfarenheten.
	I ett annat Rum sg jag Herr Fritiof den stoltas, och Fru Adelin Storrdas Upfostrings-Stt: Herr Fritiof hade i sin tid, tminstone i sitt tycke, warit kck, tapper och beprfwad i Hf och i Flt, i Frustuga och i Fngetorn: Skulle d af hans lif annat kunna aflas, n det, som war liks delt som han, och borde liks hgt skattas? Ingalunda: Hans Barn borde fr allting ha ett fribrdigt Hgmod, och wisa af hwad Folk de woro komne: De borde ha de Adeliga fningar, som intet smakade Bok-Grl: De borde, innan de wiste sin Skyldighet mot Gud eller sin nsta, ha en Upwaktning, som anstod deras wrde och fdde deras Ambition: Sielfwa deras Anfrare skulle wara deras Tinare: Deras Informatorer borde krypa fr dem, hwargng de behagade gie sig tlamod, at lra ngot, och wid alla Tilfllen (fwen af Frldrarna sielfwa) bli mindre aktade n {sina} [derasC?] Lrjungar, p det Barnen mtte bli hgfrdige, late och flgakteligen Dumme nog, i det de fingo leda sina Ledare, och kufwa sina Styrare, som de ansgo med frakt. De borde och mot alla andra
#B29 ha Skinn p Nsan, och wisa sin Hghet. fwen s mente Fru Adelin: Hon uprknade fr dem altjmt sina stolta Anor: Barnen hade strsta skil, at see ringa Folk fwer Axel, efter de hette, som de hette. Hwad? Hade de intet skil? Kan ett Namn, som str s hederligt i Historien, nnsin bras utan allas wrdnad? Med ett sdant Namn har man ju dygd nog? Mngen Lsare torde hr tycka illa wara, at de sm sledes fingo weta sin hrkomst: Neij men, hwarfre skulle hon dljas? Jag kan intet finna at Herr Fritiof och Fru Adelin hruti felade; Ty at weta sig wara af stor tt och at wara hgfrdig, det r intet alt det samma: Derp ha wi, Gudi lof, mnga lefwande Bewis; Men deruti bestod deras Fel, at de jemte denna Underrttelsen intet inplantade den dla dmiukheten, som s wl pryder en frnm Person, ett rtt begrep om hran, och en m tr at trda i sina frfders Fotspr; Ty tro mig, Herr Fritiof, Edra Fder, som med sin heder emot sin willja ha aflat Ehrt Hgmod, brukade aldrig, at frakta Folk, eller at skryta med andras berm, och aldrig hade de hint til s hga hrans Trappsteg, om de warit ehr s lika, som I ren dem olik. Med alt detta blefwo desse dla Barnen genom Upfdslen Odle, icke allenast derigenom, at Blod och Natur fingo mer rda n Dygd och Tuktan, utan ock at de i sitt upfrande fr bittida kommo til wlde som sedan giorde dem Odugelige til Riksens Tienst. Men hwad sger jag? Mnne inga flera, n Herr Fritiof och Fru Adelin sledes bortskimde sina Barn? Jo mnga andras Poikar af mindre brd blefwo hr Herrar i otid: Jag sg dem Flgfrdige, nr de knapt kunde skrifwa en Rad rent Sprk, mindre ha en ren tancka, och
#B30 jag fick intet wl wnda mig om, frn mina Kycklingar hrdes gala, som gamla Tuppar, fast de nnu luktade Gryn och Milk, och flyga i de hgsta Trn, ssom Pretendenter til de hga Tienster.
	I ett annat Rum sg jag den belste Musus hlla sin Son til Studier: Upstet war godt; Men sttet liks tokugt, som allmnt. (I allmnna och enskylta Ungdoms-Ledare, mitt tal angr kanskie liks wl Ehr, som Musus.) Du wet wl, min Lsare, hurudan Menniskians bijelse r? Alt det hon otwungen fr gira, skier med Lust, men s snart ngot blir henne en Lag eller en skyldighet, s gr det trgt och ddt. (Detta r s sant, at jag tror, det Krleken offta gr mycket friskare til mellan Ogiffta, n emellan Giffta.) Wr Natur wil ha sin Wahlfrihet, och nr man wet bruka henne i Barndomen, s kan af henne giras ngot godt, i stellet at hon gir mycket ondt, om hon twingas. Imedlertid menar Herr Musus, at han wet Grepet til at gira sin Son {studerad} [studerat]: Han fwerlastar honom med lsning, antingen han har lust eller intet. Han innesluter honom i en Cammare frn kl. 6 til 12, och sen frn 2 til 8, hela 12 Timarna, at fatta med minnet en hop saker, som borde fattas med frnuftet. Med Wld mste Gossen lra det han intet frstr: Han kan ramlat utan til: Det r nog. Nijet, som han br ha i studier, r blott en skrymtan fr Fadrens gon: Han r glad fwer Lf-Stunder, han frgdar sig af tilkommande Helgedagar, han r gerna Schol-siuk, om det gr an, och han gr med Sorg til sitt bs igen. {Frderfweliga} [Frderfwelige] Upfostrings-wana, huru mycket lrdt Folck sku wi wl f genom dig? I medlertid r det du, som tilskapar en s stor del af wra Lrda. Fattiga Argus, lra nu en hop Ungdoms-Ledare sja, du wil lra oss wrt
#B31 {faderwr} [Fader wr]. Will du d nteligen ha oss p halsen? Jo, jo, hwar skal jag nu gira af mig? Men likwl {gode} [goda] Herrar, jag stiger i Cathedren, I mgen fritt opponera, jag tiltror mig frswara at Herr Musus med en sdan Upfostran bortskimmer Poiken p tre stt: P tre stt? Det woro mycket. Jo, sij hr ro 3 Theses: 1. Utmattar han Barnets Qwickhet med alt {fr trgen} [frtrgen] fning, och besinnar intet, at man kan mer lra p en half Dag, n p en hel. Faselig Paradox! Neij lagom, jag frskrar at studera 12 Timar om Dagen, kan gira en Yngling dum som ett Trd: Jag undrar intet, at wi ha s mnga frnufftslsa Ls-Wurmar i Landet, s lnge detta Bruket fwas: Weten j wl at Snille-Gfworne kunna fven s wl afmattas och frtwina, som Kropps Kraffterne? Weten j wl ock at de Framsteg, som skola giras i Studier, endast hrrra af begrepetz skarphet och styrka, och at dessa framsteg, bli swagare och swagare, alt efter som Begrepet trottnar? Sledes menar jag, at man med Snille-gfworne br lindrigare handla, om Gossen ngon ting skal lra; Ty nr mnga ide'er inpluggas i en matt hirna, s tina de til intet annat, n at dr gira ett {Cahos} [Chaos], och d r det ute med Lrdomen. Nr mer ses in, n som kan behllas, s faller icke allenast fwerrgan ut, {men} [utanC?] han drar och med sig en hop af det, som tilfrne war inne. 2. Skadar han Gossens hlsa, ty det r bekant, at frtwiningen och mattandet af de fina Organer, Saffter och Fidrar, med hwilka Snillet spelar, frorsakar ngslan, Skygghet, Maktlshet, och om {fallande-soten} [fallande Soten] likwl frkortar Lifwet. 3. Utslcker han
#B32 hans Frnufft med ett fwerhopande af Minnes-Saker: Den unga Hirnan blir som en Memorial-Bok, der allehanda r inflickat utan urskillning: Hans Tunga pratar, och hans Frnufft tiger: Omdmet ligger i dwala: Med egna Tankar kan han intet wgleda sig i Wettenskaper: Det behfwer han intet, ty han omfattar andras och gir dem til sina, antingen de duga eller intet. Alt nog at han blir en Copia: Originaler ro wi s litet wande wid hr i Landet. Korteligen: Han blir belsen, han blir intet lrd, eller ock, om Ehr s behagar, Lrd och intet frnuftig. Men farer wl s lnge Herrar Musi.
	n ett Ark, min Lsare, af detta mnet.

#B33
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o 5.
	Hr kommer ett torrt Ark. Ach, jmmer! Kasta bort det strax min skrattkra Wn, det innehller intet annat, n sdant, som kan gifwa ledsamt Dagslius, ordning och styrka i stllet fr lijligt mrker, rolig {blinnbcks-lek} [Blinn-bocks-Lek] och liuflig matthet i det starka {Attland} [Atland].
	Ifren och harmen swepte mitt Sinne i en diup sorg, sedan jag beskdat alla de brukeliga stt, at tilskapa Folk i Upfostringen: De woro s mngfaldiga, at jag dem omijeligen kan minnas, och s galna, at jag behfde endast dertil wara frordnad och lnt af Cronan, om jag dem med nytta skulle bestrida. Lnt af Cronan, sger jag, ty wi see ju, at de som det ro, gira mstedels denna Sysslan med drpelig framgng, flit och heder. Ja le intet t mig, Min Lsare, tminstone borde de girat. Nr jag war som ngsligast, kom min goda Wn Herr Skirbiugg til mig, som r wahn fr sin goda Ln at Lsa fr Ungdomen allenast 24 Timar om hret, och hlla ett eller tw Collegier, som antingen genom hans slughet eller Dumhet ro obegripelige och onyttige. Han frkte min sorg, i det han bannade mig rtt illa fr en del af mina anmrkningar i Upfostrings-Huset, och besynnerligen fr den skymf, som jag skal ha giordt Herr Musus, den hrliga Mannen, i mitt sidsta Ark, hwaraf ock hela Riket skal ha
#B34 tagit skada: Sdant, sade han, tienar til intet annat, n at gira den bsta ldren upstudzig mot Frldrar och Ledare: Ingen Gosse lrer willa lsa eller lra ett ord mer effter denna Dagen, ty det str fast, som Publius Syrus sger: Cui plus licet, quam par est, plus vult, quam licet. K. Frnde, swarade jag det r ehr Sysla, at laga det Ungdomen intet tar frargelse af denna sanningen. Dessutan weten j wl af egen frfarenhet, at Theses bra kunna disputeras pro & contra: Stor sak, om de intet ro sanna eller frnuftiga: De sku nd fr sin odugelighet skull snderrifwas, antnda Tobaks-Pipor etc. sedan de lagrat sin frmente Auctors hissa, och frkt ehr pungs krafter med den styrka, som han sllan frtient. Men, sade han, absint nug, jag hade lust at hra, p hwad stt j wiljen ha Ungdomen upammad. Det skal jag och frklara, sade jag, bde fr ehr och alla mina Lsare.
	Frn frsta brjan br man lra ett Barn at Tnka: Stor angelgenhet, sijen j, mnne Tankan kommer intet utaf sig sielf? Neij Herr Skirbiugg, intet p ehrt Upfostrings-Stt: Jag menar at tnka rtt och af sig sielf. S snart Gossen ngorlunda lrt Moders-Mlet, br man rtt tilskapa dess frnuft {och} [ock] s smningom tilwnja den Naturliga Slutkonsten, som fdes med alla. Sdant br intet skie med twra frestllningar, och n mindre med Logiska {utan-Lxor} [utan Lxor]. Det kan skie med Lek och roligt omgnge: Man br i hans Hirna inlcka rena tankar och rena begrep om alt det han ser och hrer, s at ingen prjudice kommer til at slinka in, antingen genom hans egna swagheter, eller genom tanklst Folks Sllskap. (Ty i denna ldren plga offta prejudicier
#B35 {intrnga} [intrngia] sig, som gira menniskian galen i hela dess lifztid) Framfr alt, mste man ha sig dess Skaplynne wl bekant, at man derefter i alla ml kan rtta sina mtt. S snart han ngorlunda kan begripa en sak, (hwilket dermed kan befordras, at man af sielfwa hans lekar lnar ord, til at frklara de termer och regler, som han intet frstr) s br man lta honom sielf uttyda sig, och sledes rensa hans utltelser frn de oredor och gtor, som med de hren gerna willa fllja. P sdant stt kan han ofrmrkt insupa de Grund-Sanningar, som ro motgift fr alla prjudicer och gemena Folkets frutfattade Inbillningar. Deraf lter man honom sielf gira sm slutsatzer, allenast at de intet aftrotta hans gladlynte frnufft. Man kan ock af hans lekars ondiga Grund-Satzer lta honom draga sunda slut och urskillja sant och rtt frn falskt och ortt, at han deraf m bli skickelig i strre ml. Alt som ldren blir starkare, wnjer man honom at utreda besynnerligare sanningar, och d gller det at frska, om han utan en oren Minnes-Brda af Logiska distinctioner kan skillia en ren sanning frn en inbunden falskhet, som blott har skien af sanning: Stll sm Lndesnaror fr hans slutkonst, och frsk, om han af egna krafter kan utreda sig; Kan han intet, s hilp honom; Men p sdant stt, at han ser, huru han blef hulpen, til dess nteligen hans tancka gr sin snrrtta gng, utan at willas frn wgen af de ting, som glittra fr henne p sidorne, och uppehlla henne, at hon sent eller aldrig hinner til ndemlet. (Ack at detta blefwo i {akt tagit} [akttagit]! Wi skulle d en gng bli s lyckelige, at slippa s mnga ostdade hirnar i Rikzens Tienst, som frka Sysslor, skrifter
#B36 och oredor, och nd ingen ting gira til Hufwudmlet.) Aldrig, Herr Skirbiugg, bren I med myndighet twinga Ynglingen, at antaga Edra skil fr goda: I bren tillta honom, at sija ehr emot och st p sig, tils han ser sanningen, hwilcken han endast br wrda: Jag tilstr at ehrt omak r mindre, om j intrugen honom edra eller andras Ord som oracler; Men besinnen, at sdant r rtta Grepet, at skaffa Dumhet i stelle fr frnufft. (lt man den Lrda frfarenheten tala) P det Gossen derigenom eij m f stor tanka om sin skickelighet, s r bst, at j ofta fren honom p saker, som fwerg hans makt, p det han m see sin swaghet och anropa ehr hielp. Dessutan finner man ltteligen, antingen hans twijtkrlek kommer af hgmod eller okunnighet: kommer han af hgmod, s kan man tiga stilla och ansee sdant med frakt, til dess han skims fwer sin frmtenhet, och nteligen af wnliga frestllningar lrer, huru delt r, at tilst sitt fel och sija: Jag har ortt: Deri skolen I ock p ehr sida freg honom med lefwande efterdme, och ofta kan sdant lnda til ehrt bsta. Ofrmrkt lrer han d at blygas wid seger fwer sin motkifware; Men intet wid seger fwer en galen satz. Fr alting akten honom frn Smickran, s at han altid misstror sig sielf. Til alla sina skyldigheter br han hllas utan afsikt p straff eller belning, ja s mycket mijeligt r, utan smak af befallning eller skyldighet, och s ofrmrkt, at man lossar, som man dermed intet tncker p at underwisa honom: Af sig sielf mste han f lust och willja dertil. Ofta kan s tilbra, at man br emotst ett Barns willia til wackra Saker, p det hon m bli s mycket mer
#B37 Brinnande, och twinga henne til en hop Drskaper, p det hon dertil m f en leda: Sielfwa dess wredes och hitzighetz swagheter mste man ofta lmna Tyglarne, dock at man altid lagar, at de slutas med dess blygsel och afsky. Alla Saker mste Gossen wnjas at ansee med {odelaktighet} [owldughet]: Sanningen blir d hans strsta Nije, och ett rent Hufwud, honom owettandes, hans Rikedom. I sielfwa Himla-Lran mste man tillta hans Tank-frihet: Lt honom wara Kttare p ngra hundra wis, til dess han med rena skil blir fwertygad. Det skadar intet: Han br ska Religionen: Religionen br intet ska honom, eller gira honom til Christen efter wiset, p Mechaniskt stt: Han mste sielf och med eget bifall finna Theologiens skatter: Myndighet, Befallning, krlek til Fderne-Religion, regirughet at willja wara af det goda Partiet &c. kan ingalunda gira honom til god Evangelisk. Neij, enda Sanningens fwertygelse. D blir hans frnuft en rtt Tienarinna fr hans tro, och d r hans Christendoms wrkstllighet lttare at frmoda. (Wrckstlligheten, min Wn, mste giras til en egenskap af alt det Ungdomen lrer, elljest r Lrdom ondig, wurmaktig och odugelig.) Korteligen: Genom frnuftets fning mste den frsta ldren fatta {Gudz och naturens lag} [Gudz lag uti NaturenC?]. Dessemellan mste man fda dess Eld och inbillnings Gfwa med lustiga Tidzfrdrif, Skrifwande, Ritande eller Mathematiske fningar.
	Under alt detta mste Barnet lra at Minnas: Andra angelgenheten: Alt det som intet r medfdt, kan intet annorlunda inhmtas n genom minnet, ssom Sprken, Lagklokheten, Historien etc. Med Sprken, har man hittils plgat
#B38 mst frnta den gyllene Ungdomstiden, och mnga ha endast derigenom ftt namn af lrde. Lylig drskap, Herr Skirbiugg. Om jag d dertil lgger ett anseenligt skrp-lass af lrde Mns meningar, Systemer, definitioner, distinctioner, Termer och alt sdant, som man fattat med blotta minnet, s wet jag wist, at man {offta} [ofta] haft srdeles berm fr Lrdom. Jag undrar d intet at Lrdom kunnat glmmas: Wr goda {Capellan} [Cappellan] Herr ESKEL war tmmelig Lrd, nr han undergick Prste-Examen; Men sedermera har han glmt det, och kan nu intet f Pastorat, ty han r alt fr {slt} [sltt]. Stackars Man, all hans Lrdom har besttt i minnet, och nr det slr felt, hwartil tienar han d? Trsta Ehr likwl Herr Eskel, I ren intet ensam utan frnuft: Flera Gubbar n I, bruka den lyliga urskten, at de ha tappat sin Lrdom. Det har ock ltt kunnat skie, ty han har aldrig warit fastbunden med Frnuftsfning. Nr jag eftertnker, huru den angelgna Frnuftsfningen hittils i Upfostringen blifwit frsummad, och deremot det enda Minnet blifwit ansedt, sannerligen jag kan undra, at wi i Riket ha s mycket kckt Folk, som wi, Gudi lof, ha. Men jag gr frn mitt mne: Sprk ro goda och ndiga, men deras Lrande br wara en bj-syssla: S mycket myeligt r, br man laga, at Ungdomen fattar dem genom fning och dageligt Tahl, under angelgnare sakers lrande. Wlbanade genwgar til de angelgnare Wettenskaper och rena Grundsatzer, som lrde Mn gifwit, fordra fwenwl ofta minnets hielp, dock under frnuftets Domstol. Historien r fr Ynglingen ett hrligt Flt, at lpa uti: Der kan han frlusta sig med skdandet af Riken, Folk och Stder, betrakta deras
#B39 ndringar, seder och belgenheter, fatta krlek fr {bermliga} [bermmeliga] Menniskiors Gerningar, dem han {steller} [stller] til sina Speglar, ock fatta leda fr de elackas. Geographie, Genealogie, Heraldique &c. Kunna bst lras jemte och intet utom Historien. De friga Wettenskaper, som p ngot stt ha Minnet behof, will jag intet omtala, ty de lmpas efter hwars och ens byelse och lefnads stt.
	Min tredie pminnelse r, at en Yngling br lra at Lefwa: Intet ala mode: Stor tskillnad emellan, at lefwa som en Menniskia, och lefwa som ett F. At lefwa som en Menniskia, will mer sija, n at andas, ta, dricka, sofwa, gldias, srja och rra sig: Med sdant wisar man sig intet wara dlare n Fnaden. Ney, mer will hr til: Ingen lefwer som en Menniskia, utan s wida han lefwer Frnuftigt, Gudi til hra och sin Nsta til nye. Han br wara skickelig til Omgnget: Wnlighet, hflighet, qwickhet, belefwenhet och slika {omgnges} [omgngens] behageligheter, (som fr en hop onyttiga Philosopher synas onyttiga, men oftast ro nyttigare n deras strsta Bibliothequer) kan en Yngling bst wnja sig i sllskap med gladlynt och tillika frnuftigt Folk: Folk, som med friska sinnen, hurtiga seder och lifliga utltelser lska dygden, frakta werlden och frakta ingen. Besynnerligen kan han inhmta behageliga omgnges stt i frnuftiga {fruentimmers-sllskap} [Fruentimmers Sllskap]: De ro gemenligen angenmare och mer lefwande n wra. Deras Inbillnings-Gfwor ro ofta qwickare och deras otwungne ord gifwa liufware intryckningar i hans sinne och minne. Af dem kan han ofrmrkt lra, at p lifligare stt uttyda sina tankar. fwen har han i detta ml nytta af
#B40 frnijeliga Bcker, frnuftiga Comdier, sunda Romaner &c. hwilka jag nu intet kan urskillja. Ja sijen {I} [j] slikt lappri r mycket angelget: Han kan intet lra bli flycktig, okysk och smdefull nog nd. Jag swarar, at om det skier under klokt anfrande, s tar han deraf ingen skada, men ofrliklig nytta. Herr Severus mente sig funnit ett Hufwud-rd, d han hindrade sin qwicka son frn dylika roligheter; Men han bedrog sig; Ty ju mer Gossen blef frbuden, ju mer lekte hans hg dertil: Han stal sig til at lsa alla de liderliga Sagor och tok-Romaner, som han fwerkom, och blef sledes bortskimd och halfgalen af slagdngor, ty frnuftiga Uttydningar felade honom. Men alt detta angr allenast {det yttersta} [den yttre dehlenC?] af omgnget: Jag mste intet frbig det innersta och yppersta: Genom Prof, Wrkstllighet och egna oskrymtande bifall mste Barnet i tid wnjas, at intet {ha} [f] ngot Nije, om det intet r Gudfruktigt, (men af ren krlek och wrdnad fr sin Skapare, utan skrymtan, {rdhga} [rddhga] eller widskiepelighet) Upriktigt mot alla, (at det intet lrer lissma, liuga eller bedraga) msint mot alla, (at det intet blir grymt, samwetslst, girugt; snlt och niskt) dmiukt mot alla, (at det intet p ngot stt blir hgfrdigt och sledes {otienligit} [otienligt] til omgnget) frsiktigt, (at det intet lter narra sig) kckt, (det wet fatta rd med klokhet och utfra dem med mod) korteligen: Dygdigt och delmodigt, och sij detta kallar jag Konsten at lefwa.
	Det r underligt at wi ha wrkan i Hnderna och intet frga effter orsaken: Wi klaga fwer illparigt falskt och
#B41 inbrdes frtande Folk. Wi klaga fwer den gamla redlighetens och rttrdighetens bortresa. Wi willa upwcka wra hrliga fder med wrt skrik. Wi klaga fwer orena Hufwuden, som utstlla det allmnna bstas Skiepp fr Wind och Wder utan styre: Med f Ord: Wi klaga fwer en ond, samwetsls och Dum tid; Men wi klaga s litet fwer en elndig Upfostran som likwl til alt detta r frnmsta orsaken.
	Jag frmodar, om wra Barn hdanefter i frnuffts- och dygde-fning Upfostras, at Swerige innom 50 hr skal frgda sig af en gyllene llder: Wlkommen skal du d wara, du Dygdiga efter-werld: Kanskie, at du d med klarare Lius kan see min ofrmgenhet i denna Sysslan och pfinna bttre Grep til at gira menniskian likare sin Skapare och Nyttigare fr sin nsta. D lrer Argus heta enfaldig, liksom wi nu (men ofta utan skil) lee t de Gamla. Dock, jag gir efter min frmga; Lt nu Herr Skirbiugg gira efter sin.
	Sluteligen pminner jag min Lsare, at denna min Upfostrings-Methode kan bttre wrkstllas, n beskrifwas: Ett moget frstnd och granlaga wahrsamhet finner sig altid bttre wid alla Tilfllen och besynnerliga omstndigheter, n jag i allmnhet kan omrra. En annan gng lrer jag f tilflle at tala om Ungdomens Urskillning til stnd och Tienster, s at Oxen intet fr Sadel och Hsten Plog.

#B42
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 6.
	Knut hade i hr intet frr krt Juhlen ut, n mina ron blefwo oroade af ett slags underliga Menniskiors Skrik, buller och klagoml fwer Rttwisan. ter Nyheter, ter Pfund i detta Landet. {Gud wet} [Jag wet ejC?] hwad det Folket rnar: At willia utrota ett s gammalt, hederligt och wackert bruk, som Rttwisan r, det r, tycks mig, icke allenast skamligt och wispaktigt, utan ock skadeligt fr Cronan. Jag r wl dierf, som understr mig, at lgga mig emot ett Frslag, som syftar p Rttwisans afskaffande, Frslag, som lrer skrckeligen lysa en hop Folk i gonen och komma dem at wattnas i Munnen; Men jag skall med all min Argiska wahrsamhet lta detta mnet, s at mina Frslags-makare intet sku kunna bitat, fast de n gapa: Rttwisan r tweggehanda: til Gagnet och til Namnet: Ingen m tro, atjag r s ofrwgen, at jag frswarar den wrkeliga Rttwisan. Ingalunda. Slugare r jag. Det r lnge sen hon kom ur moden: Om wi sku tro en
#B43 gammal Pot, s reste Astra til Himla fr ngra tusend hr sedan. tminstone har hon nu ingen stndig Boning ibland oss hr i Wrlden fast hon understundom kan gira Fransska Visiter hr och dr. Enfaldig woro hon ock, stackars Fru, om hon ofta hlsade p oss; Ty nr hon ngon gng wisar sig, blnger man en hop skamlsa Tiur-gon p henne, och anser henne wrre n en Smulgrt sina Gster. Skal man ock ngon gng fgna henne, s skier det fr Nd eller Winst skull. Om jag wgade at utlgga mig fr henne, hwem hllo mig Ryggen frj? En hop arma Fhr, som mist Ullen under Domstolens trne, d de welat skyla sig fr Orttens slagrgn. Litet frswar fingo jag af dem. Tiggare, Malcontenter, nkor, utmagrade Pupiller &c. Woro mig mkeliga beskyddare. Ney, talom intet om den wrkeliga Rttwisan. Det r Namn-Rttwisan, som jag trs bibehlla mot dessa nygiriga Hufwuden. Du wet wl, min Lsare, hwilken jag menar? Jo, den som wisar sig fr gonen uti Grundlag, Balkar, Frordningar, wissa Hus och Sten, wissa Menniskior, som kallas Domare, Nmnder, Executorer, Advocater, Jurister &c. Korteligen: Den synliga Rttwisan, som i sitt rtta bruk och sinne r en dyr Riksens Pelare. Icke heller frswarar jag aldeles denna Rttwisan sdan, som hon br wara, utan sdan, som hon gemenligen r.
	Deras frsta skil til denna Rttwisans afskaffande r tagit af Swenska Friheten: Ett fritt Folk, sija de, br intet s bindas och twingas i sina gerningar, Nijen, {wlluster} [Wllustar], Afsikter etc.: liksom Trlar.
#B44
	Det r illa nog, swarar jag, at ett fritt Folk skal ha Betzel. Jag beklagar, at wra Gerningar sku wara bundne under Lag och rtt. Men sannerligen, mina wnner, nr jag nogare skirskdar Saken, ser jag intet hwad Orsak I hafwen, at klaga: Wij ha ju ymnighet af fromma Domare, som intet twinga Ehr? hirtans milda Sinnen, som ingen ting mindre hysa n skarphet: De kunna fwersee med den strsta tiufnad, nr dem sielfwa ingen ting afgr. D och d iblandt at milka en rik Koo, plcka dunet af en Pupill, klippa ldian af en Enflling, det br man intet rkna: Det r en gunst, at willa emottaga den Fattigas gemena Penningar: Ingen Magistrat plr drfre skrubbas. Men dessutan, sijen mig, hwad twng I ren underlagde? Hindrar Rttwisan Ehr frn Edra wlluster? Binder hon Ehr hnderne, at rifwa til Ehr den swagares gendom? o. s. w. I skyllen henne ortt: Ngot gir hon, men skrckelig mycket lggen I dertil: Om I allenast ren gifmilda och intet altfr dumma, s kunnen I nstan f gira hwad nidingswrk Ehr behagar.
	Andra skilet r, at hon oroar Folks Samweten med melancholie, i det hon fwertygar dem ha giordt som Bestar och Hedningar, hwilket r at frstra all timmelig hugnad.
	Knapt wrdar jag at beswara ett s dumt Inkast: Menen I at man frgar efter Samwetet i Lag-saker? Jag will lmna til de Lagfarnas omdme, hwilkendera mst plr tappa sin Sak, antingen den, som har rtt eller ortt; I den twisten lgger jag mig intet; Men om s woro, at ingen tappade, utan den orttrdiga, menen I at en sdan srier fwer sin Drskap, Obillighet och Wahnheder? Neij fast han ngot
#B45 frbittras fwer Domare och wederpart, s tycks honom likwl, at han {frtient} [frtienar] Martyr-Cronan, och will med sitt goda Samwete p annat stt bli hederligen belnt: I dag Skilm, i morgon hrlig Man, det har ingen ting p sig: Det bidrar til Hlsan, at f ndra Lufften. Eller kanskie, at jag intet frstr Ehr rtt: I menen at Dommarens Samwete blir oroadt? Derp swarar jag intet annat, n: Jag nskar af alt hirta, at Ehrt Inkast woro sannfrdigt.
	Tredie skilet r owrdigt at anfra: De sija, at den stora penninge-Summan, som hrligen afgr til Lag-Statens aflning, kunde bttre anwndas til Cronans bsta: Til exempel om wr Ungdom fingo anwnda sdane Penningar til sina Resor, s blefwo hr framdeles mycket delt Folk, som aldrig hade ngon Lag behof,
	Kra Frslagsmakare, hwarfre talen I intet om lngt strre penninge-Summor, som hrligen kastas liksom i Sin, hwaraf Cronan kunde ha 100 gnger strre nytta? Eller huru lngt menen I wl, at Lagmans och Tings gstnings Penningarne skulle spisa til wra unga Herrars Resor? Hrlig Cassa fr en Cavailler: Kanskie fr 3 Grefwar 6 Baroner, 9 Adelsmn, {effter} [efter] som ngra nu lefwa. Dessutan menar jag, at ju mera Penningar en {wettwilling} [Wettwillinge] fr til sin Resa, ju mer slsar han, och ju {odugeligare} [odugligare] blir han; Men detta hrer intet hit.
	Fierde inkastet r af samma wickt: Man pstr at rttegngs-stunder, Tings-resor, fatalier, instantier, Afgifter etc:
#B46 borttaga bde den gyllende Tiden och den gyllende gendomen, gifwandes i stellet Bekymmer och Frdrf.
	Drskap! Antingen anseen I hr Domaren eller Parten? Menen I Domaren, s leer jag t Ehr: Det woro liksom at betaga en del Prster sina Inkomster, i mening at ltta dem frn Jordiska omsorger. Willien I hugna Folk dermed, at I afskiren dem sin Winning? Hflig Compliment med Knifwen p {strupan} [Strupen]! I frigit r det intet obekant, at man kan tnka p helt annat, som roligare r, nr man sitter i Rtten, s at man knapt wet hwad ngslighet det r, som man underskrifwer: Wid Lag-Bordet kan man ju ofta sofwa liks stt som i Sngen o. s. w. s at Domaren sllan har bekymmer af Rttwisan. Om I ock hrmed allenast anseen Parterne, s sger jag, at I talen utan eftertancka: Weten I wl, at wra slugaste Hufwuden hlla Processen fr ett nije? Det r en heder at derutinnan kunna glittra med sina Konster och Swepsaker: Ack, hwilken hra r det icke fr mngen, at frnimma Folks omdme om sig p detta sttet: Sij hwilken fjn Diefwul! Lit p, ingen kan dra Str fr den Saten. Raggen m trta med honom. o. s. w. Ja utan skimt, Herrar Frslagsmakare, jag knner den, som aldrig tnker p annat, hwarken Natt eller Dag, n p Processer, och finner i dem sin endaste Lust. Men, sijen I, en Swala gir ingen Whr: Wr Satz r lika sann: Wl; Jag wil frga, hwem som tvingar Ehr at lpa til Rttegngs? Nr det r s ledsamt, kunnen I icke bli derifrn? Skulle man tro den wara klok, som fr en rfil skull, will mista Arm och Ben, blott at hans Wederpart mister det samma:
#B47
	Kra, kom och skilg wr Trta,
	Sad' tw Tuppar til en Falck:
	Junker Gul-Ben r en Skalk,
	Will ett Korn ifrn mig mta:
	Intet narri, stor klenod!
	Falken war en gammal Herre;
	Men han lekte med de smerre,
	Tils de miste Fihr och Blod.
	I Tokar, I Winglsa Tuppar, woro icke bttre at mista ett Korn, n Blod och Fider? Intet r det Rttwisans skuld, at I af Kitzlan lpen dit och beswren henne med lappri. Men, sijen I, hwem kan wakta sig fr Processer, s lnge en hop illfundiga Advocater med orkneliga skienfagra Grep lcka oss fram, p det de ur oss m suga Saften? Jag undrar, at Ehr behagar sija sdan osmakelighet: Skulle man kunna wara s Fnig, at man frtror sig til sdant slags Folk? Fr den, som en gng bedragit mig, eller en annan, lrer jag altid kunna wakta mig, s lnge jag r klok.
	Femte Skilet r elndigt: Man sger, at prktiga Salar, Rdhus och Lagrum kunde med strre nytta anwndas til Lekar och Skde-Spel, som giorde Folket qwickt, etc.
	Har man nnsin hrt sdant Pfund? Ho wet huru nyttiga sdane Spel skulle wara? Men stor sak: Man ser, at Gycklerier kunna skie liks wl nu i dylika Rum: Hwar spelas wl finare Comdier? Eller hwar lrer Folket mera at bli Spitzfundigt, n under Rttwisans Tak? Menen I wl, at
#B48 dr r Hrberge fr den Enfaldiga hrligheten, eller den, som gr Oxwgen?
	Siette Inkastet anser jag med Frakt: Man pastr, at d skulle intet hat och fiendteligheter yppas bland Stnder, Slkter, Wnner etc: fwer Ny Lag, Processer, Domar, o. s. w.
	Mnne hatet ibland de Swenska skulle d uphra? Det lter liksom, at intet handla med Contrabands-Godz, emedan det r frbudit, men likwl handla fritt dermed, emedan det blifwit inpracticeradt under ngon Ministers Namn: En Lurendreijare r likafult Lurendreijare, fast under annan Frg. Det woro liksom at ymsa Klder. I stellet fr Ownskap fwer en Process, upstego d Ownskap fwer ngot annat: fwer ett Stofft, fwer ett Grann, fwer ett Sqwaller, liksom nu: Hund-Folket betes lika friskt om ett Ben: Hat woro nd hat, fast under andra skien.
	Emot Siunde Inkastet trs jag beropa mig p hela den frnuftiga Werldens Omdme: Man pstr det wara tokugt, at utgifwa s mnga Penningar om hret fr en hop tryckt Papper, som under namn af Frordningar sllan blir efterlefwat, och mda sig med dess samlande.
	Jag will frga Ehr, Frslagsmakare, om denna lilla omkostnaden, som ingen ting r at rkna mot alt det, som elliest ondigt bortslses hr i Landet, intet betalar sig dubbelt dermed, at I nu gen den gldien til at see, at mst alt det I giren, r frbudit. Woro det wl til hlften sdant Nije at gira ngon Drskap, om man intet sgo, at han woro emot Lag? Neij, tack. Jag dmer af Frfarenheten: Nu
#B49 har man den fgnaden, at kunna drilla Frordningarna, men det hade man intet, om de woro borta. Jag menar, at en frsicktig fwerhet ofta kunde taga detta Grepet i akt, och frbiuda det, som hon will ha giordt.
	ttonde Skilet r, at Mutor d aldeles kommo ur bruk.
	Jo, jo, lit derp: Jag will intet inwickla mig i ngon faselig Twist, och bewisa at Mutor tagas annorstdes, n i Rttwisan; Men at tala Politice, som bst likar sig {med} [wid] Samwetet i denna tiden, Hwem r s dum, at han pstr det Mutor skada det allmnna? Penningarna bli ju i Landet? Deras roulering r gagnelig. Den frmmande fr intet deraf som nu skier i Handelen: Twert om, jag har hrt utrknas, at sielfwa Utlnningarne p det sttet ofta inskaffa Capitaler, och rickta mnga Landsens Inbyggare, utan den allmnna Cassans afsaknad, med fler skil, som jag kunde anfra til denna owrdiga satzens frlggande.
	Nionde skilet r, at den owisshet, i hwilken Sinnet omhwlfwes under en Process, intet wetandes om utslaget blir godt eller ondt, r ett stort Slafweri hos ett fritt folck, som borde afskaffas.
	Jag tilstr at man af mlets beskaffenhet sllan kan gira sig wisst hopp; ty sdant hnder mst emot frmodan; En god sak kan bli min undergng, och en ortt min lycka. Ja jag wet den, som rdfrgar Stiern-Konsten, Spdomar och Kast-Bcker om sin Doms de. S litet r han frskrad, om Rttwisans steg. Men jag skulle likwl tro, at man i ett sundt frnuft har ngot wisst Rtte-Snre, hwarefter man kan sluta, om man winner eller ej.
#B50
	Tionde Skilet br man begabba: Det r grymt, sja de, at frbiuda folck, til at ta, dricka och klda sig efter behag.
	Kre {Nygiringar <NygirigeC?>} [Nygiruge], den Grymheten tar jag p mitt Samwete: Stor nd gr p Er, kan jag tncka. Huru mycket hindrens I af sdana Frordningar? Jag tror, at i dy ml giren I hwad Er behagar.
	Ellofte Skilet frtienar intet min Lsares skdande.
	Det Tolfte icke heller, o. s. w.
	Men tnck hwad orimmeliga efterflgder Rttwisans afskaffande skulle med sig hafwa! Jag wjl intet omtala den goda indrckt, som Cronan afginge, i det inga bter wanckade eller at Konungen d, som nu, intet ricktades af Dulga-Drp och Dana-Arf. Men hwad skada wore icke det fr wrt Fdernesland, at folcks snillen d intet hade s tilrckeliga tilfllen, at fwa sig i slughet, konster, intriguer &c. Hwar skulle man d lra at chicanera, och frlsa sitt enskylta bsta med sin frslagenhet? Sannerligen, Nationen fllo i strsta wanheder, fr sin dumhet, och wi skulle komma i Utlnningarnas wisor. Widare; Jag hade s nr glmt det angelgnaste: Den kra frucktan fr straffet, som nstan r den endaste freds- och fromhets-orsaken i dessa dagar, woro d borta, och hwar Man giorde som han wille, lngt argare n nu:
	man skulle wlta sig genom Nf-Rtt och fwermackts-Rtt in i sielfwa {Souveraineteten} [Souverainiteten].

#B51
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 7.
	I Det Riket, der Solens Strlar ro obekante, der det Ewiga Liuset r ett Mrcker, der Himmelen endast r kunnig genom sit {skedunder} [skiedunder], der den Sanna GUden r ett Ap-Spel, och Trcken uphfwer sig i {Guddomlighet} [Gudomlighet], har nyligen en mrckelig hndelse sig tildragit: Jag kan fr mitt Samwete skull intet annat, n bertta henne fr ngra mina wnner af {fruentimret} [Fruentimbret] ,som ha henne af nden i sina angelgenheter.
	Det behagade den Helwetiska fwerheten, at sammanblsa ett Mte, der alla dess trogna Understare, Dieflar Synder, Laster och Drskaper skulle samlas; Midt uti war uprest en brinnande Thron fr den {underjordiske} [underjordiska] {Czaren och Czarinnan} [Hielten och HieltinnanC?], som kringhwrfdes af en Stolt Frsamling Swart-bleka Printzar, Hfwitzmn, Bisittiare etc. Hela Hfwet hade gonen p fwerhetens gon, {och} stlte sina upsyner efter hennes anletes rrelser: Om hon myste, s myste hela Tartaren, fast
#B52 n de {efftersta} [eftersta] Sm-Dieflarne intet sielfwa wiste, hwart de logo. Om hon ock antog en trumpen Myndighet, s blefwo alla Markatt-Ansickten p en gng, trumpna och sura. (Tnk at man har samma Seder p hinsidon Phlegeton, som i Hfwen p Jorden!) S begynte Tyrannen sitt tal: Eder skall wetterligit wara, mina Legioner af Andar, Wingade och Hornade Snde-bud, Gastar, Spken, Troll, Nckar, lfwar, Rn, Tomt-Gubbar, Hxor, etc. Item, mina lskeliga barn af Menniskio-Bijelser, Sielf-kirlek, Egen-nytta, Hat, Wrede, Hordom, Bedrgerij, Lgn, Skackrande, fwerfld, etc. Alla med ett ord, som hr frsamlade ro, at ssom min wilja r, (twrt emot {wahnan} [wahnen] p den felacktiga jorden,) det mina {bermlige} [bermliga] Tienare blifwa bermligen belnte, och de odugelige Dieflar straffade; Alts har Swenska Sqwallret hos mig kommit i bewgen tancka. Tilfrne hafwer denna Andan, ty wrr, warit ringa aktad: det Gamla Swerige har ansedt honom som en Kring. Til min grmelse har jag altid trodt honom wara en Mes, emedan han altid omgtts med sldder, och utslitit skorna endast i {smstderna} [sm Stderna], och p Landet, men nu har han s hurtigt begynt taga betzlet med tnderna, och i sielfwa Stockholm upfra sig s frnmt bland {hederligt} [hederligit] Folck, at jag i denna dag rnar {uphija} [uphga] honom til min Riks-Grefwe, och denna Acten r orsaken til Er budkafla. {Furstarna} [Furstarne] och de {ypperste} [Yppersta] upstego och tackade hans Luciferiske Majestet med all Cocytisk wltalighet, fr sin omsorg om sina Understare, och strax
#B53 framkom Sqwaller-Andan, ny-kommen frn Stockholm, at kyssa Tyrannens fot. Han fick derp Befallning at hlla ett Tal, och bertta sina nyaste Bedrifter. Til den ndan upsteg han p en dertil upbygd Altan, och tog sledes til orda:
	Hrer I Mrka Afgrundar, Gifwer akt I Swarta Makter, Lyssnen til I Ondeliga Plgor, Lgar och Bljor, hela du mktiga Nattens Rike fatta med ronen de frunderliga Ting, som jag dig uppenbarar: De stora Tidningar --- tyst, nu glmde jag hwad jag skulle sija, --- men stor sak, min wahna r, at tala, utan at weta hwad jag talar. Det samma har jag lrt mnga Mn och Qwinnor i Swerige. Lt g som gr. Wipp-lustig: I frnma Printzar, Beelzebub, Leviathan, Asmodus och Behemoth, I skolen weta, at min makt r intet mindre n Er: Den enda Tungan, den lilla Lemmen, r det Swrd, med hwilket jag klyfwer Kmpen frn Hissan til Midian. Du lilla sockrade Udd i ett Fruentimmers munn, med dig wil jag utrtta strre ting, n de strsta Nordens Politici med sina utcirklade finheter och {frdlda} [frdolda] giller. Hwad gjorde jag fr ngra dar sedan? Tw hus lefde i en s hopklistrad wnskap, at det war en skam fr mig, at see derp; Man kyste hwarannan fwer alt: Min ngel, min Dcka giorde mig ondt i magan: Jag sg det en Wecka, jag sg det tw; Dr p tog jag tilflle i akt: Den ena Wnnen hade ftt en Synl af en annan, och tackat derfre twert emot gammalt bruk, ty det r oerhrt at tacka fr Nlar. Strax hgg jag til med den lilla smidiga Munn-klingan, och drmed war Wnskaps-knuten uplst: Misstroende, Swartsiuka, Hgfrd, Frackt, Hot och Figd, stodo mig til tienst wid minsta
#B54 wincken; Jag ropade dem, de kommo, de lydde, de upfylte Wnnernas Hirtan: Familierne rusade hwarannan i hret, och knapt tla de nu at andas samma luft. Den ena spottar der den andra suttit, sttt eller gtt. Skulle deras Wnner eller Wnners Wnner rka at ta hwarannan i hand, s twtta de sig sedan. De tla intet at Dansa eller krumma sig p en gng. Kriget strcker sig til gnekasten: Ser den ena t Hger s ser den andra t Wnster. (Alt fr en Sy-Nl skull:) --- Jag triumpherar fwer triumpherande --- Jag {trotzar} [trtzar] uppenbart krig, til at {mer snderbettla en Rikskropp n iag} [snderbettla en Riks-Kropp mer n jag]: En flicka slpte nyligen en Nsduk och en half-gud bugade sig at tagan up: Detta tog jag til orsak: Jag tilstr at Jupiter sielf har ofta haft sm Galanterier med Flickor: Danais, {I: o} [Jo] och Leda ro drp intet {flera} [flere] n tre bewis. Jag kunde gifwa hundrade. De andra {Gudarne} [Gudarna] fwen s: Sielfwa Apollo r intet fri; Men imedlertid kunde ingen neka mig, at ju Half-Guden frnedrade sig, i det han krkte ryggen. Alt nog fr mina Wapn; til at wisa mitt wlde, betiente jag mig af en Wp-tunga: Jag giorde deraf et Siufanners rammel: ed en frnedrad Half-Gud, satte jag alla hans likar i Harnesk De wille intet lida skymf i hans Person; n mer: Half-Gudinnan frbittrad ref sin klder, och frklarade krig mot alla Wp-tungor i Staden; Dr p {gufwos} [gfwos] Drabningar hr och dr, alt som Partierne rkades, och man sg Wahl-Platzerne fwertkte af sargade Ryckten, dda Reputationer, beflckade Skinheter, sndriga Equivoquer, brkade Bons-mots och {krossade}
#B55 [krssade] Repliquer. Luften klyfwes nnu af det spda Knets genom-trngande rster. --- Jag flyger kring Staden som en Liung-Eld, och sielfwa Mars mste skimmas fwer min tapperhet.
	Mrck huru jag nyligen tilpyntade Leonidas, min Fiende: En Afton til at skimta med sin Hustru, frtrodde han henne, at han Natten frut ftt liksom ett litet Horn fwer ena Tinningen; Men at det kunde skylas af Peruquen, bad henne likwl, fr alt det som heligt war, at intet nmnat. Man kan wl tnka, at Frun wid en sdan Bn war, liksom Knet, frdig at gima Hemligheter: Maja swettades hela Natten under denna Brdan. Som {Statiste} [Statister] fick hon knapt en Blund i sina gon. Snarare steg hon up n eljest, och hennes matta Ftter raglade under det Secreta Lasset til sin Grann-Fru i en extraordinaire Visite: Syster, sade hon, wi ro Wnner i Lif och Dd: Wi bra uppenbara hwarannan hwad oss ligger p Hiertat. Lfwa mig allenast, at intet {sijat. Sijat? iag, } sijat? Min Syster, tag mig fr den jag r. Gudi lof, jag har slitit Barn-Skorna. Wlan, tnck, min Man har ftt ett stort Horn i Pannan, makan har jag aldrig sedt: Om det mrkes, s r bde han och jag frlorade. Mirakel, Syster Maja, hwad hrer jag? Din Man har Horn? Hwem har trollat honom? Korss i Ewighet! Man blir aldrig fr gammal, at lra nytt. Detta skulle wl d med Fru Majas Grann-Fru; Men jag giorde s mycket genom frtrogne Systrar och cousiners Cousiner, at af ett litet Horn blefwo fyra stora innan Aftonen, och andra Dagen begynte man kalla Leonidas Horn-Gumsen. Man lopp dit frn alla kanter, at se et sdant Jrtekn; Men d ingen ting
#B56 syntes, uttydde man Sprket p Mystiskt wijs, s at min Saga nd blef sann och detta war s mycket lustigare, ty Maja miste ran, och Leonidas Hedren.
	Jag {trotzar} [trtzar] alla {Acherontiska} [Acherontiske] Troll-mn och Syn-wndare, at gira strre Cameler af mindre Mygg, n jag: strre Berg af mindre Sand-korn, styggare Troll af wackrare nglar: Ingen Pot i hela Swerjge skal kunna koka fetare Soppa p hrdare Smsten. --- Hans Wlbrdighet Don Lopes, Riddare af Gyllene-Buken, r en Storswljare, det r sant: I gr wille ett oblidt de at en oskyldig Fluga nedstupade samma wg, som tusende Win-glas i hans strupa; Men jag giorde s mycket med mina tilsatzer, at Don Lopes hade swulgit en Elephant med Hull och Hr, och detta swalget drog honom ngra steg bakut p Lyckans trappa. I Torsdags giorde jag den {wyrdiga} [Wyrdige] Origenes ett spratt: Han r af Demant mot alt Gyckleri, och gir fwerfld af alfwarsamhet; Men han talade med en Flicka som jntet r af Closter-Orden; Widare: Det skiedde i ensamhet och Madame Blkappa kom fwer dem; Madame Blkappa! Det r nog sagt, det r hon, som plgar upfyllas af mitt wder som en blsa: Hon blir drucken af min drift, liksom fordom Afguda-Qwinnorne af de Delphiske swaren, och d upfyller hon hela Quarteren med sina Prophetier. {Sdane} [Sdana] Wrck-Tyg har jag fwer 16 {tiog} [Tig] i Stockholm, frutan i Sm-Stderne och Lands-Orterne. Genom denna min kira Dotter giorde jag s mycket, at man nu anser den Sexti-ra Origenes fr en Petit Matre. Skil och Natur f icke ett Ord fr sig mot mig och Madame Blkappa. --- Jris r mycket
#B57 rbar, och sdant tl jag intet hos Fruentimmer: Frra Natten drmde hon, at hon brottades med Leander och frtrodde Drmmen t Nera, som intet annat r, n en {halfdel} [half del] af Leander: Drmmen wandrade s lnge mellan Syster och Bror, frn Sprtthk til Filla, frn Filla til Sprtthk, at han blef nu intet mer en Drm, utan en wrkelig hndelse: Nu wet hwar Poike sija, at Jris brottas Natt och Dag med alla Leandrar i Staden.
	Jag trnger mig in mellan sielfwa Barken och Trdet: Med ett Lopp-Bet har jag offta tskildt Mann och Hustru i Sng och Ste. Med en {wattn-droppare} [wattndroppa] kan jag lgga dem kallare tilsamman, n tw Is-Tappar: Kringar ro mina srdeles Hiert-Ungar, nglar och Redskap: Genom dem hopsmider och sndersliter jag Giffterml, Frierier och Wnskaper. Ack Krlek, du starka Eld, du unga Bussars Segerwinnare, du ofwerwinnerlige Riddare i wra Frustugor, huru offta har jag sttt {dig} [tig] ur Sadlen och afkldt dina Harnesk? Du st i mina Hnder ett Barn. --- Jag har wl ock flera Wrk-Tyg af begge Knen, n Kringar: Jag ingr i Kropparna, jag sfwer Frnufften, jag gir Hirnarne yrande: Man fr af mig liksom ett slags behagelig Siukdom: Jag pinar Folket liksom i Barns-brd, fast n med Kitzlan utan Sweda, til dess de utslppa mig och mina stora Hemligheter, som sku gira Larm i Lgren. Jag gir sdant Qwal i Lifwet med mitt Wder, at nr den, som hyser mig, intet strax fr utbrista, s utrasar jag fyrfalt wid nsta Tilflle med dubbelt Buller:
#B58 Jag ligger liksom en tung Sten p ett ddeligt Hierta och kan intet brgas i tysthet, utan sweda. ---
	
hran, den Tokan, Dygdens Dotter, nr hon understundom stter sig at lysa, som Solen, i ngon Riksens Man, i ngon Ren Swensk, i ngot Fruentimmer, d inbillar hon sig wara utan flckar; Men tro mig, jag har ett slags swrta tilreds, och knapt wet hon ordet af, frr n hon r swart i Synen som en Morinna. Jag blser henne Kim-rk i Ansiktet under hennes Smn, hennes Sysslor, hennes {sorgfrihet} [Sorgfriheter]. Hennes lskare upklappar jag rtt kckt: ro de fromma, s gir jag dem til Skrymtare, ro de hielpsamma, s gir jag dem til Skalckar, (sdant alt wet jag at de intet willa wara:) ro de Patrioter, s gir jag dem til Egennyttiga, ro de i Nd, s gir jag dem til Lissmare, o. s. w. --- Jag skir genom Folck-hoparne, som en blnckande Hof-Buss och ingen str mig emot; Hos alla r jag wl liden, fwer alt r jag Favorit: Jag tilstr wl, at i Swerige regerar en Konung och en Drottning, som jag intet kan lida fr min Dd, ty om de kinna mig, s ha de intet bttre Frstnd n at de see mig fwer axel, handtera mig en Bagatelle, och lta mig g in genom det ena rat och ut genom det andra; Korteligen, De ro mot mig s ohflige, at de icke en gng willa lna mig sina ron. Hr och dr bland de {manlige} [Manliga] har ock denna ledsamma fwerheten (skam at sija) ngra likar i detta ml, som rkna mig fr et Afskrap, och Hundhufwud, ja ett och annat Fruentimmer kan finnas, som fracktar mig, och tilsluter
#B59 {hufwud-drrarne} [Hufwud-Drarne] fr mit intrde i sin hg; (jag wil tilst alt rent ut, som det r:) Men stackars Folck, de rija sit ofrstnd, de weta intet bttre, och deras Makt r alt fr swag, at st mig emot. Lit p jag betalar dem ock fr omaket: De weta ofta intet hwart de sku wnda sig fr mina rfilar. --- Deremot r jag en innerlig Gldie fr wisst Folck; De hra ingenting hllre, n mig, de fra ingenting hellre, de lpa hus frn hus at upsnappa mig: De m slita mig snder af Krlek: Jag kan intet mer gira n jag gir: Jag famn-tager dem, jag intager deras {hirnar} [Hirnor], jag flyger ur deras munnar och pryder dem i wissa Samqwm, etc. Men nd r det intet nog: De plga Folk, de passa p deras gon, ord och minsta rrelser, at de m narra mig ur dem {inuti} [in uti] sig, och det gr dem an; Ty de rka ofta dem, som ha Fnster p Brsten och ro genom-sicktige: Tystltighetens fiender. Jag ser det ock gierna; Ty jag har d mina Swentienare, mina Wingar, mina Skiutzm. ---
	
Tiden r frfluten, ropade Mrksens Furste, t Sqwaller-Andan: Hll up, min Son; Wj ha hrt dina Stor-Wrk. Du st en frtrffelig Diefwul. Ingen kan annat sija. Om ngon frtienar at bli min Jarl, s r det Du. Kom hit, jag leder dig til Hg-Ste: och dit Wapn skall wara en Rd Tunga i Bltt Fllt. Derp bepryddes Sqwaller-Andan med Gyllende Hilm Skild och Swrd, fick tre slag fwer hrdarne af sin Souverain, drack et stort Horn med Gldgad Dryck, til sitt brinnande Fosterlands ra, och wardt sledes Riks-Grefwe i {Helwitet} [Helfwetet].
#B60
	Jag wil sluta denna Berttelsen med en Dickt:
	Grodan och Cameleonten.
	Wn, {sad} [sad'] Grodan til den Skina,
	Du som altid skiftar Frg,
	Sg hwad Styrka, Blod och Mrg,
	Du hr hmtar ur det Grna,
	At din Tunga r s snll:
	Sg, hwari du henne doppar,
	At hon stdz s lustigt hoppar,
	Leker Morgon Middag Qwll?
	Filla, sad det rara Diuret,
	Tror du wl at jordens Safft
	Gier min Tunga, Mod och Krafft?
	Tror du at mitt Lif r skuret
	Liksom ditt gemena Lif?
	Neij, jag lefwer blott af Wder,
	Wder blott min Tunga glder,
	Wder r mitt Tidzfrdrif.
	I Sqwallror, alla samteligen, prfwen Ehr sielfwa, om I icke ren Cameleonter. S menar tminstone jag: Frnuft, Sanning och Dygd ro Sinnets Mat, men sdant weten I intet af: I lefwen blott af Wder; men edra Tungor ro liksom Cameleontens, desto qwickare och ledigare.

#B61
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 8.
	Af Krlek til mina goda Wnner och Gynnare, Herr xxxxxxx xxxx, Herr Timidius, Herr Swants, Herr Skirbiugg, Herr Mage, Herr Prat, och den ryktbara Confusius, wil jag ngot litet bortkasta min Sidenfodrade Kappa, och blotta mig fr mina Lsare, p det man m finna huru ofta wargen framtrder i Fre-Klder, och en Skrymtare i en helig Mantel. Sdan r deras Tanka om mig, och jag wil intet gerna gira dem, Stackars Folck, til Liugare. Det woro skada p Karlar: de skulle ha litet fr alla de Dunster och Dimbor, som de med Mda indruckit, til at f lysa och lpa i Mrkret som Lykte-Mn, om hr intet annat woro n Dags-Lius. Neij men, jag wil understdia deras Mening, och fwerliudt bertta mina {fahrlige} [fahrliga] och widt utseende Afsikter: Sannerligen, mina delmodige Lsare, det r intet s skert at tro mig p Orden, som I menen: Jag kan wara st i Truten, som mngen anseenlig Man ibland oss, och nd ha en Skalk bak rat: Under mina wackraste Blommor kunna ligga de
#B62 giftigaste Ormar. I dessa sidsta Tider r sdant intet underligit:  ena sidan under Namn af Helgon, at undergrfwa Religionens Grund-Walar, p det alla wlluster m byggas p dess undergng, och p andra sidan i Kraft af Lrans Myndighet ha endaste Syfftemlet p sin och sina Barns uphijelse i de Guld-Blnkande Sten, det r ju Grep, hwari jag intet r ensam? Jag har wunnit mina Lsares Behag med mina infall och besynnerliga Skrif-Art. Dermed har jag mycket wunnit: Jag har allmnt Frtroende: S snart nu ett sdant steg r giort, hwad hindrar mig d, at ingifwa dem enfaldigom det ddeligaste Gift, som i {sttma} [stma] fwertrffar den bsta Honung? Jag kan insmrja hwad jag will: Hr d p hwad ndeml jag har: Frst hade jag tnkt under skien af en Christelig Frihet, at fwerndakasta denna Religionen, med all dess Twng och Skrck, som oroar wra Samweten och binder oss Hnder och Ftter, til at fllja wra begrelser: Hwar och en kan d f gira sig en Religion efter sitt eget Hufwud, och lefwa i fred fr Kyrko-Wsendet och dess beswrligheter: D slippa wi at lna Prster, hlla Tempel wid makt, draga alla de brdor, som derwid hnga, och ha beswr til at frtiena Namn af goda Christne. Jag wil intet tala om det belefwade Prsterskapet, som lter oss gira hwad wi wilja, allenast at wi hllat wid goda Miner, och som gir oss Resan til andra werlden lttare, n wi sielfwa ofta frmoda: Sdant Folck kan man wl tla, fast n man ingen Religion har; men de alfwarsamma Lrarne, som med sina ledsamma frmaningar {willa} [wilja] hindra wra Naturliga Nijen, och gira oss Wgen til Himmelen smal och stenig, dem wil jag utrota; Ltandes i medlertid mina Lsare s ofrmrkt frst, at det tilkommande
#B63 Lifwet r ingen ting. Det r allenast ett Pfund, at bringa wrt Lif i Slafweri, p det wi altid sku Dansa efter en wiss Pipa. Hrmed gir jag mycket hurtigt Folk en ofrliklig Tienst: S kunde det falla ngon Hofbuss i Hufwudet, at han fr denna Satzen gufwo mig Spel-Pengar fr ett helt hr, och mngen Dame kunde derfre bli s kr i mig, at jag fingo del af hennes bsta Juveler. Hr mer: Gudomligheten will jag lra Folket at begripa med frnufftet, och sledes intet wsende tillta, som fwergr wra {begreps lius} [Begreps-Lius]. Hwar och en, som har ngot til Nsa, kan ju lukta, at detta r min Afsikt, nr jag i ett Ark welat lra Ungdomen at Tnka och upfwa sina frnuft, i stellet fr at ladda sig med Grl, fwen i Religionen? Detta ha tminstone mina ofwannmde Wnner kunnat utrkna, som jag ser af ett mig tilstllt Bref: De ha och skil, at misstnka mig: Det r ju Naturligt, at nr jag hrer en Satz, som jag fr alting i Werlden, antingen af frutfattad Inbillning eller Egennytta intet wil ha fram, men som Jag likwl intet frmr med frnuftiga skil at frlgga, det jag d misstnker dess Uphofsman fr fahrliga Afsikter? Tro mig det Folket har godt Wderkorn: Det r swrt at dra str fr gammal Katta: Jag hade tnkt at ingen skulle kunna utleta, hwartt jag syftade med Tankfriheten: Nu ser jag at de rkat derp: Jag rnar gira en blandning af Lgn och Sanning: Religion, Mysterier, Gudomlighet, Silens Oddlighet och alt sdant rnar jag stlla i twifwelsml, gira mig til Hufwudman fr en tapper Sect, bli oddelig, som en annan Mahomet, f en Krigshr af Hiltar, som ro sina egna Gudar, och sledes i Framtiden rknas fr ett nytt Bloss, upstigit i Norden. S snart jag nu ftt Kyrkor, Scholar, Gymnasier, Academier, Prster, wackra efterdmeliga Mn, Gudfruktiga
#B64 Ungdoms Ledare och all Ordning ur wgen, s rnar jag angripa Regeringen. Tappert: Detta blir mig fuller ngot swrare; Men jag menar dock, at g i Land dermed, under skien af Swenska Friheten: Nr Folket blir fwertygadt, at ingen ting r fwer oss, utan at wr willia r wr Lag, at Samwete, Rttrdighet, Dygd, Krlek til Fdernes-Landet, hra och alt sdant intet annat r, n Wder och Mag-Dunster, d sku snart Regerings-Form, Lag och det allmnna bsta stupa Kullbytta. Ingen str mig d emot: Deras Maijestter wil jag likwl skona: Det hilper intet, det r s min swaghet: Om jag wille aldrig s gerna, s kan jag nd intet annat, n lska dem. Jag wet intet huru det kommer til; Men imedlertid menar jag, at f Riket i ett slags Anarchie: Til nsta Riks-Dag, om det behagar, hoppas jag at f Saken klar. Lustigt: D sku alla anseenlige Swnske Mn, som willa fllia mig, f gira hwad dem lyster. Wi sku ta Kttet; Men Cronan, wr Pupill, skal f gnaga Benen: Wi bli fria fr Tullar, Beskattningar och Afgifter. En hrlig hop Kungar! De Ringaste i Rijket kunna wl draga Lasset. Dem kunna wi handtera som Boskap. Stort angelgne! Sdane gemena Silar kunna wi bruka til wra Tidzfrdrif. Hela Handelen rnar jag d at sl under mig, under Namn af Patriot: Mig och ngra enskylte will jag rikta med Inrikes Manufacturer och Fabriquer, och sledes ta ut de trafiquerande. Denna min Afsikt kan man ltt dma af tskilliga mina Arck: Lt man en hop Krmare f Tala, min Lsare, du skal f hra, at de gira samma slut. Sedan nu en sdan Grund r lagd, s lrer ingen hindra mig, at intaga ett af de Frnmsta
#B65 hresten: Argus lrer d bli en Wldig Man i Riket: Hela Girdzgrdarne af Folk lra wid frbigendet bija sig fr honom til Jorden: Det blir en Gldie, at see dmiuka Auctorer stta mitt Namn mellan ronen p sina Wrk, stora Drifter af Ungerswnner, som med en begrundad Bugning Dedicera mig orent Papper, Flckar af Skaldungar, som Offra mig Tiggare-Qwden om mina stora Bedrifter, Hng-frdige Debitorer, som anropa min Nd, o. s. w. Derp wnder jag mig til de Godz, Sterier och Lgenheter i Landet, som jag hlst wil ga: Om ngon sitter deraf i rttmtig Besittning, s uptnker jag en Swepsak och Leker ngra Lekar, tils gendomen r min: Skier det intet med goda, s skier det med Wld, ty Lag och Rtt slippa wj. De Fromma och deras Barn (Om de frestlla mig min Obillighet) rnar jag Frfllia i Nijonde Kn. Nr jag d ftt Heder, Makt, Trlar, Guld och Grna Skogar, rnar jag fwergifwa mig til mina {wlluster} [Wllustar]: Knapt lrer jag d finna ngon oblid Flicka: Krleken och Knet lra rcka mig Handen, och hwart hr skal jag frn Stockholm frsee min Serail och Frustuga: Hr hoppas jag finna Frrd p sdant Godz. Nu r det wl liten Skam, at wara Okysk, men d skal det bli mindre: Man skal d intet behfwa lska s mycket i smyg. Ack, Cavallierer och Maitresser, hwilken gladelig Tid blir d icke fr Ehr och mig! At uprkna alla mina stora Afsikter, det blefwo mig nu alt fr widlyftigt. Med f Ord: Jag rnar gira en Frwillelse i alla Stnd, bygga min Hghet p alla mina motstndz Fall, och sedan Begabba allting bde Rtt och Ortt, Sant och Falskt.
#B66
	Imedlertid, mina ofwannmde Herrar, I som frst hafwen yppat hwad jag frer i Skilden, I skolen weta, at innan jag hinner til s stora Syfteml, tnker jag bra mig Frsiktigt t: Hela denna tiden framt will jag synas, som jag knapt kunde rkna til Fem: Om ngon skal tala Samwetsgrant i Samqwm, s skal det wara jag: Hwad jag gir i En-Rum, det r en annan sak: min Tunga och mitt Hirta skola wara s frmmande, som den ena woro Fdd i Italien, det andra i Dannemark. Kappan skal jag draga p begge Axlar och wnda efter Wdret: Ware sig Guelpher eller Gibelliner, Wighs eller Torrys, Ligister eller Protestanter, alla skola hlsa mig fr sin menlsa Wn. Om ngon will Muta mig, s beswr jag honom at afst dermed, til dess jag gripit Gfwan genom andra eller tredie Handen. Mina Fiender skal jag kyssa och klappa, til dess de intet misstro mig: Mot mina Wnner, som ha lika Slughet och Afsikt med mig, skal jag stlla mig Fientelig, och de emot mig, p det wi s mycket bttre m Spela under ett Tcke. Jag skal i andras syn korsa mig, usla mig, dra mig ur Werlden, wara ngd med en hand full {wattn} [Watn]. o. s. w. At ingen p tijo Mil nr skal ta mig fr en Skrymtare.
	Men, min Lsare, tnk huru ofrsiktigt jag br mig t, som will wara Skrymtare, och likwl uppenbarar dig alla mina hemligheter, Medel och Upst; Ack! det kom jag intet ihg frn nu. Mtte icke jag wara ett obeqwmt Diur i Skienhelighets-Konsten, som lter alla weta hwad jag rnar gira? Ja, jag ser at jag intet r fallen til {Hypocrisien} [Hypocrisin]. Det r s godt, at jag lmnar det Diefwulskapet til den, som har mera wlde och mindre samwete n jag. (Om han s tokugt
#B67 behagar.) Och alfwarsamt: P det den Enfaldiga intet m taga frargelse af mina i detta Arket utgifne faselige Utltelser, som allenast warit Mlningar af faselige Originaler, och p det mina sielfkloka Domare m see mitt Wapn med bttre Frgor, n de det sielfwa afkladdat; S wil jag nu engng fr alla bikta mig fr det Allmnna, och tilknna gifwa hwad Tro jag har:
	Jag tror, at lefwa utom GUD och hans rtta knnedom genom hans Ord, det r at fwen hr i Lifwet lefwa i ett Helwite. Jag tror, at den hgsta Fullkomligheten r hgre, n at Frnuftet kan henne [til ngon sin dehlC?] fullkomligen begripa. Jag tror at en lydig undergifwenhet fr det fwernaturliga wsendet, r tekn til ett frnufts styrka, och at mena sig mta Gudomligheten, med des ewiga Diupheter, r tekn til ett Frnufts swaghet. Jag tror, at man p dessa Lifs-Timarne intet br lta hindra sig, at lpa til en ondelig Sllhet. Jag tror at Menniskliga Krafter af sig sielfwa intet orka dit. Jag tror at ett ewigt Medel fordrades, til at betala wr ewiga Gild. Jag tror, at wi skola lska GUD {fr hans egen skull och intet fr wr} [efter <effter> han det hgsta goda rC]. Jag tror at wi intet lska honom, om wi intet lska hwarannan. Jag tror at en sund wrkstllelig Religion r ett Rikes heligaste Grund-Pelare. Jag tror at kitzlan, Ord-Trtor och Bitterheter i Himla-Lran ro barnslige, draktige och skadelige. Jag tror, at Werldslig Arm r en okallad Apostel. Jag tror, at Sanningen altid skal segra. Jag tror at Ordning, Redighet och Frnufts-bruk ro {oundgengelige} [oumgengeligeC]
#B68 i andeligt och werldsligt stnd. Jag tror ingen Naturlig ting wara s hg, som icke ett sunt frnuft kan begripa och {lmpa} [lmpa til sin nyttaC]. Jag tror hwar och en Swensk wara wanbrdig som icke yrkar Konungens Hghet, Rdens Myndighet och Stndernas Frihet. Jag tror at detta Tretalet intet r stridigt. Jag tror fwerheten om godt. Jag tror, at krlek och wrdnad fr deras Majestter r oskiljaktig frn en redelig Underste. Jag tror, at Enigheten r oss Nyttigare, n at winna Provincier. Jag tror, at hwar och en, som binder sig til Partier och inrikes Gnabb, bewisar sig antingen wara en skilm eller en Narr. Jag tror at Souveraineteten br lefwa i wr Lag. Jag tror, at Swerige mister Armarna genom Ungdomens wrdzlsa Upfostran, och twrt om. Jag tror, at Lrdom r oss bde nyttig och prydelig. Jag tror frmycken lsning offta hindra Studiers goda nytta. Jag tror, at frnuftet br upodlas och Prjudicer bortrensas. Jag tror, at orena Hufwuden i Rikzens Tienst skada det allmnna mer n Penninge-Bristen. Jag tror, at Handelen r wr Undergng, om han intet skaffar oss mer in om hret, n han drager ut. Jag tror, at Borgaren intet br wara kerman, icke heller kermannen Borgare, och s i andra stnd. Jag tror at Swerige br tminstone ha det Hushllswett, som hwar kck Bond-Hustru, fda och klda sig sielf. Jag tror, at den som intet det frstr, r Galen, antingen af Naturen eller fr Betalning. Jag tror, at liksom en gift Mans wlstnd mycket beror p hans Hustru, s beror och wr allmnna Wlfrd p wrt Fruentimmers Upfrande. Jag
#B69 tror --- men min Lsare, jag har nu trodt lnge nog. Fr nu see huru jag kan bewisa min Tro i Gerningarne, och du, min Hcklare, om du intet r alt fr wantrogen, s kan du af denna min Tros beknnelse sluta mina afsikter. Sg nu, at jag intet warit hflig, som giort dig Rkning fr min Lra, och intet lmnat dig i din maktlsa Misstanka. Kan du en annan gng skona mig fr dina gissningar, s gir du wl.

#B70
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 9.
	Nr {nya moden} [Madame la ModeC] begynner rasa, d r bst fr mig, at sitta stilla och tiga: Alt Wett och skil, alment och enskyldt bsta mste wika fr denna Galen-Pannan, liksom Kringar fr en Billre-Slda, och sielfwa Himmelen r fr denna Markattan intet annat n ett gammalt Tomt Loft. Frnuften ha ingen makt, til at leda, lysa och {besluta} [bringaC?] Folket til ngot {wisst} [wist], eller at af sig sielf och fri willia gira ngot klokt, s lnge det r liksom en lag, at den ena Will-Hirnan skal hrma den andra: Frun har knapt bygt ett Torn p Hufwudet, fr n{hon skal rifwat ned och uparbeta en Blomster-Wall. Rtt som Frken r halfbar, s r hon naken fwer 12 Tum nedan om Hakan runtomkring. Rttsom hela Jungfru-Figuren liknar en Carafine, s r hon lik en Bouteille, &c. &c. fwen s r det med Ehr Herrar Cavaillerer och Manfolk. Ja wist: I {han} [ha'n] intet at frebr wrt Fruentimmer:
#B71 I ren ofta filligare: Nr den tappra Moden ropar up ngon ny Drskap, s lyda alla mina Gckar p en gng: P en gng gira de ter ett nytt Tok-Grep: Jag trotzar Stadz-Wackten at snabbare exercera. Men i medlertid, nr jag betraktar Modens raseri, mste jag frundra mig, at en Sed s lnge blifwit ofrndrad: Jag will wl tro, at lderdomen brukat henne ngot Sparsammare, men jag wet dock at hon r gammal, och at hon likafullt nu i Dag r s gngse fwer hela Staden och Riket, at sielfwa Swordomen intet r gngbarare: Det r ett slags Snus som man brukar fweralt, emedan det skal gira Rena Hirnar, til at wl kunna raisonnera och om allting {flla} [stlla] riktiga Omdmen: Hwarifrn det frst kommit, frn ster eller Wster, Canton eller Peru, det wet jag intet; Men det wet jag, at det r en Galenskap, och luktar som det woro wuxit i de Underjordiska Trsken: En Bukmyndig Kpman, som heter Jag will s ha, (lngt Namn, det han ock med Femtio Kringeldrag utritar) och hans Hustru, (jag skulle sagt Fru, ty s bria Kpmans-Hustrur lta kalla sig) som heter Blindhet, utprngla det bland oss s allmnt, at jag tror de swurit Borgerskap i hwar Koija i Swerige, tminstone ha de hr en Bod i hwart hrn. Alla skaffa sig denna hrligheten: Man snusar och man delar med sig: Behagar Ehr Raisonnement-Snus, Monsieur, Madame, Mademoiselle? Jag tackar. Ack, det r excellent, hwar fins det? Jo, hos Herr Jag will s ha, &c. Sen lper man dermed galnare, n man lopp i gr med Fastlags-Risen. Sannerligen, jag knner intet fwer 10 Personer, som icke bortskimma hirnarna med denna frgiftiga Kryddan: I stellet fr at man derefter skulle
#B72 kunna sluta och dma rtt om alting, blir man Tokug: Bst jag sitter i Lag eller samtal med ngon, och menar mig ha at gira med det klokaste Begrep i Werlden, som ock wrkeligen hela stunden kan tala rtt Frnuftigt, s blir jag bestrt, at f hra det jag talat med en Stolle; Ty s snart Pulwret brjar wrka, s r det bestlt: Wrst r at man intet mrker det sielf, nr man kommer sig fre igen, utan Frgiftet har mst i det mlet lmnat Fehl i hufwudet. Jag har fr Roo {skull} [skul] upskrifwit ngra sdane raisonnemens och Omdmen, at underkasta min Lsare som Prof, om denna Hirn-rnsningen r god: Den som har lust at bli en Narr, kan fritt fllia Moden i detta ml:
	Sedan hans Wyrdighet Epiphanes nyligen tagit sig en Snufwa, skulle han frswara wr Lhra emot de Nygiruga: Mrk med hwad skil: Fr GUD, sade han, om Salig Schertzerus hade ftt lefwa, aldrig hade ngon CacoDmon dristat uplyfta Hufvudet, mindre den Skilmen, den Bedragaren, som blifwit drefwen frn det ena Riket til det andra. Fr GUD, hans Namn borde --- Wl, Herr Epiphanes, jag lmnar det, sade jag; Men jag har intet hrt ngot skil emot Novatores. Jo, swarade han, Arnold, den frdmde Branden war aldrig Prstwigd, och nd skulle han wara en Silwrdare. --- Wl,
#B73 Wl, Ehrs Wyrdighet, men lt mig hra huru I frlggen denna Wurm-Secten. Mannen begynte bli ond, och dermed mste jag tiga, elliest hade han tagit mig fr en Swrmare. Ack, Epiphanes, huru illa I frswaren den bsta Sak i Werlden. S gir ock den {stinna} [ifrigaC?] Valens, som snusar hwart gnebleck: Nr han skal frlgga ngot, s hres intet annat n Skills-Ord, hot och fasan med en Tordns Rst, som frskrcker, men aldrig fwertygar Folck.
	Hans {frodiga} [frkttrandeC?] Swger r intet bttre: Nr han skal prfwa om en Satz r falsk eller sann, s lter han Satzen st som han str, och ransakar endast om dess Uphofsman r Socinian, Pelagian, Sabellian, Papist &c. eller af rtt Religion. Deraf gir han slutet, liksom en Kttare intet kunde ha en god Satz jemte en ond.
	Den belsne Wderfng wil frswara gamla Aristoteles emot sundt Frnufft: Huru br han sig t? Jo, der stter han Philosophen och Frnufftet ifrn sig, tar sig en Prise och angriper framledne Pfwen Clemens VIII. i sielfwa Skirselden, som frsta gngen bannlyste Aristotelis Wrk: Han wisar den mordiska Girning, som denna Antichrist giordt p Conradin, rtta Arfwingen til Neapel. Hwart ta wi nu wgen Herr Wderfng? Hll Ehr wid Grkens Ord. Jag ber: Aristoteles r ju {likawl} [likwl] Aristoteles, fast Clemens warit ett Afskrap? Men jag wil tala p Ehrt wis: Det kan roa mig: Lychas hller ju p, at uphfla Aristoteles, och wisa dess Felaktigheter? Lychas, swarar Wderfng, rtta Foglen, det r ett Wrak, en Fyllhund. Kan wl wara, Herre, sijer jag, jag wil ock hfligt lmna Er at sinnets Odygder kunna smitta
#B74 Frnuftet; Men hwad {han} [hafwenC] I emot den mogna Philarethus, som r af lika tanka med Lychas? H, swarar han, hwem wet icke, at Philarethi Hustru r den lsaktigaste Kna i Staden. Hrwid mste jag Lee: Mannens Wett och skil bli dmde efter Hustruns Drskaper.
	Nyligen hrde jag tw olika Hufwuden, som ftt sina goda Snuspriser: Den ena war Krmare, den andra skulle wara Patriot, mina Wnner begge: Jag mente at de woro kloke, til dess de kommo p detta mnet: Den frra swor, at intet nytt Steg til Riketz uphilp kunde tagas, at alt det man en tid giordt til Handelens Frkofring och Fabriquers drift, war Riksfrdrfweligit, at alla hrliga Handlande mste med tiden g med Tiggar-Stafwen, och deras Mrg utsugas af egennyttiga Frslagsmakare. Korteligen: At alla nyheter i Landets Oeconomie woro Drachtige och {frrdelige} [frrdeliga]. Hwarfr? jo, sade han, Manufacturisten Ullsax har nu warit fuller af Renskt Win tre dar i rad, hwaremot jag sttt i min bod och intet frtint hlften s mycket, som fr ngra hr sedan. Den andra swor deremot, at alt gammalt war tokugt, och at icke ett spr borde {qvarlmnas} [qwarlemnas] af alla ldriga frfattningar. Knapt tlde han wrt stt at tugga och swllja, blott derfre at det war gammalt. Hwarfre? jo, sade han, Krmarne {Luren och Dreyer} [S. Tum och S. QuintinC] som woro Poikar fr ngra hr sen, ha nu efter gamla gnedet skinnat sig til at upbygga stolta Hus, hwaremot Herr Wfstol knapt har rum fr sina handtwrkare, och ser intet hwar han p 12 hr skal f sitt Frlag igen. Jag frestlte honom at detta wl kunde wara sant; Men at det intet
#B75 bewiste hans sats. Dock, hr war intet at sija: Den frra Grep til {andeligt} [andeligit] {swrt? } [swrd] med Pred. B 1. 9. 10. Den senare med 1. Cor. 5. 7. s lnge tils bord, Glas och Stolar blefwo mina kmpars Secundanter i en rra p Golfwet. Jag {lmnade} [lemnade] dem i sin oreda och gick ut. Tnk hwad wsende detta frdmmeliga Snuset kan gira.
	Men uti ingen ting skinjes s mycket dess gifft, som i wra Parti-Gngare: Ett Folckeslag, som i sielfwa freden frdrfwar Riket med Krig: (Hwar och en rtt Swnsk blir nstan rrd til trar, d han ser, at ett s delt Folk, som det Swnska, skal wara gemena slafwar af mkeliga ensidiga frdelar, i ett s magert Land och dr s litet r at trta om, sndrandes sig i stridiga hopar, som fr Agget skul eij kunna see det allmnna bsta). Herr Phalanx, sade jag i gr, hwad skulle Ehr tyckas, om ingen fattig och ingen frtryckt funnos i hela Landet? jo swarade han, det woro nskeligt. Ack! sade jag, Gud gifwe at Luculli frslag --- Luculli, fll han mig i tahlet? r han af den tankan? s, ja Gud wet. Neij, men: Den dla Fattigdomen och det dla Korset bra wl gerna wara med i ett Land; Man fr intet s godtroget lita p de frslag, som komma frn den kanten: Man knde Lucullus, nr han intet war s stor i redan, som nu. Men sade jag, talom om sielfwa saken och lmnom Lucullus i sitt wrde. h, swarade han, det r nd bara lappri: Han will gira sig grn eller har han ngot drunder: At bibehlla sig som Favorit, will han altid gira underwrck. Kra
#B76 Phalanx, sade jag, Lucullus r Favorit: Hwad r det mer? hwilket stort Mogol har han dermed wunnit? Imedlertid r det wl: Man borde gldias derfwer: Jag nskar at alla s woro: Det kunde de ock om de wille; Men jag wndar, at en hlsosam sak kommo frn sielfwa den misstnkte Catilina: Skulle wi intet drfre lika fullt antaga henne fr god? Neij, hos Phalanx gullo inga skil, och jag tror, at om Lucullus frmdde gira Guld-Grufwa af Fahlun, lta upwxa [nya fullkomligaC?] Skogar i Swerige p ett hr, lgga Guinea under wra Kpmn, gira Britannerna til deras Commissionairer, kasta hela Riket under frnuftighetens lydna, o. s. w. skulle nd Phalanx med sina swartsiuka brder frkastat, blott derfre at det kommit frn {honom} [LucullusC?]. Det lijligaste war, at denna token intet knde Lucullus.
	Srdeles har detta Snuset haft den lyckan at bli alamode hos en orknelig skara af wrt Fruentimmer: Ack, om jag hade samma lycka! Hos dem r Pehr en Bngel, fr det at hans Cousin sagt Tante Sibilla sanningen, och dessutan fr det at han dansar s illa. Och Phl r en ngel fr det at hans Syster s wl upstter msser, och han sielf ser ut som en dcka, etc. Men jag wil spara mina Lsarinnor det msta jag kan. Det r af dem som jag wntar mitt beskydd, nr ngon Pospolite Rosenie af Petits-maitres framdeles wil angripa mig.
	Widare: Aldrig skall en obekant kunna tro, huru mycket en del af wra samtahl, fwerlggningar och rdslag lida af detta Snuset: Alla skrika, hwar p sitt wis, alla trta mot
#B77 hwarannan, och den ena frstr likwl intet den andra. Om han ock nteligen begriper hans Mening, s hindras han dock af de Bedrgerier, som Pulwret lmnat i Hirnan, at see om hon r Rtt eller Falsk. Hrp, min Lsare; Til exempel frgan r, om Fru Mreta br behlla sin Grd? Nu skirskdar jag intet, hwad rtt hon har dertil, men jag will allenast hrma Snusets wrkan: Skal hon behllan? Ney, hon har sminkat sig. Jo, hon r en kck Wrdinna. Neij, hennes Man snillade under sig tw Qwarnar. Jo, hennes Dotter har giordt henne Sorg med en okta Barn-Sng. Neij, jo, neij, jo. Friskt: Lt oss begynna p igen: Hwar slpte wi sidst? --- Arfwet gick frn Lasse til Jns och --- fr jag lf at tala? Disting --- lappri --- hela 20 hr --- han --- all --- stor sak --- raison --- resol --- lt hwila tils Helgedagarne ro frbi. (H, H, jag m wl pusta, nr jag hrmar wra orena Hufwuden.) Hrigenom frkas Papperen, Skrifwandet, de deltagandes bekymmer, etc. Och tiden frwandlar sina Weckor i hr.
	Men huru sku wi en gng slippa detta Snuset ur Landet, med all den jmmer det frorsakar? Jag wet intet. Bst, at jag wnder mig til Madame la Mode igen och bnfaller om dess hilp.
	Ack, Stora Mode som wnder oss och wrnger,
	Som Gycklan in i Hf och Kyrcka trnger.
	Lgg ocks bort det galna Tanke-Stt.
#B78
	Tolf sinn och skinn kan du oss hrlig sknka,
	Hwi kan du nu ei lra Folket tnka
	Och tala rtt?
	Min sann; Princesse, jag skal Ehr aldrig banna,
	Om Ehr nu tcks gie Wett i hwarje Panna.
	Sen skun I fritt och lnge nog f lf,
	At som en Folle med wra Junkrar stka,
	Och tusendfalt wrt Qwinnokn utspka
	I Torp och Hf.
	Til Rikzdagen wille jag tminstone nska, at Ehrs Durchleuchtighet begynte denna ndringen, s framt hon intet fr kan skie.

#B79
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 10.
	Jag hrer i dessa {dagarna} [dagarne] s mnga Drskaper och Wderprat och osaltade Ord af en hop ofidrade Politici, s at jag, ledsen wid Stats-Saker, gr i underwningen at hra p Balzar och Elsa: Sitt nu du och tala lnge nog, K. {Caffe-Statist} [Caffe'-Statist], om dina Riks-Interessen, jag wil tala om Smrgsar, och Du skal f se, at wi tala lika angelget. Om jag intet bedrar mig, {mina} [mine] Frnma och Hederliga Lsare, s {lren} [lrer] I ock intet ogunstigt uptaga, at Jag i dag lemnar Ert kra Sllskap och {tungoml} [Tungeml] och sncker mig bland Sldret; Ty I som jag, {lren} [lrer] {iblandt} [ibland] wara ledsne wid Guld-Wigts Ord. Jag tilstr wl at jag hrtil twingar mig, ty hwarken gr jag gerna i stinckande Samqwm, eller wil jag grna fckta mot {Skater? } [Skator], s lnge
#B80 Wargen angriper mina Fr; Men {imedlertid} [emedlertid] r ngon ndring understundom god: En Krsmagad wet intet at han har goda dagar, frn han kommer p Bond-gille. Skulle en af mina Onsdagar hrigenom wara frlorad fr ngra, s r han dock intet fr alla:
	Samtahl: BALZAR Laquay. ELSA Frustu-Piga. Hustru BRITA.
	B. Til Psk?
	E. Ja, d ska jag wara en sna, om jag blir hr en dag lngre.
	B. Ja, jag sijer fr min Person ---
	
E. Ney, kors bewara mig, fattig Barn, jag gr hr lik som den argesta Bond-Bumsa. Se hr: Jag skims te wisa mig fr Folk. Jag  s trasig s. Skam te sija: Jag r inte af s gemen Familia licka, fast jag nu gr hr som en Birn: Min Fahr wa Skomakar-lderman i sthammar.
	B. Jo, p Guss makt, rnar jag ---
	
E. Om min Mor Salig skulle stiga op, och f see mig i denna Trijan. --- Jag {sijer} [sger] inte mer. Aldrig lefde hon en Dag mer. Hon lt gira oss gula Koffter med ---
	
B. Ja, Jungfru, om jag lefwer til Psk ---
	
E. Och hwar Morgon och Afton skulle wi twtta oss i Brnnwin; Men i detta stygga Huset blir en stackare i Hyen som en Spick-Skinka, och ---
	
B. Ja, hwad mig angr, s ---
	
E. Tnk man p, Munsir Balzar, at alt sen de Dieflarna togo af mig Mssan p Gatan, s har jag inte kunnat
#B81 mckta mig en sdan. S lite Pngar wankar hr. Derfr gr jag nu som I seer, s at I och en ann Munsir inte kunna ta mig fr annat, n det wrsta Troll, och --- 	
B. Jo, om jag r en rlig Poike, s ---
	
E. Kan I tro, Munsir, at hr i Huset ter jag intet om darna s stor bit, som detta Fingret. Gusinna Gussln: Jag kan {inte} [intet] med den hr Maten, Och inte r jag stor p Mat heller, om jag ska sija sanningen. Och ---
	B. N, om jag lefwer te Psk, s tnker jag --- 	
E. De pl wl sija, at den som har onda Grannar, skal rosa sig sielf; Men licka wil jag see p den, som bttre skal laga en bit Mat, n jag: nr jag tiente p sder, s bodde dr en Kock i Grden, en hirtans artig Ungkarl, som skref op fr mig alla slags Rtter. Jag har Boken nnu, dr str te lsa, fast jag sielf, Gudn mig, intet har lrt Lsa. Och ---
	
B. Ja, jag skal nu probera at ymsa ---
	
E. Skam te sija: Jag wil sy en Marsls-Sm, rtt s Currist som en ann: Nr jag tiente hr bort p Gatan, s bodde dr Jungfrur opp i Huset, som sydde wl mera grant, n de sy hr, och hos dem kunde jag st hela 3, 4 Timarna och see p dem. N, n, de sku f see hur det gr, nr jag kommer hn. Men om {di} [de] nu wille gie mig 100 Daler, s ---
	
Hustru Brita (kommer in) nu ska tro Snl-Elsa har warit framme igen: Hwar r min Smrgs, som jag hade satt p Skpet? Jag sade ingen ting i gr, nr du t opp mitt Ktt; Men nu gr skammen p torra Landet. Det r d ett rasande snlande: Om jag giorde rtt ---
	
E. H, hwart senn d? Ingen skam mer til nu. ---
	
H. B. Hr str den lnga snan och sqwallrar med
#B82 slokar, och stil bort Gudz Dag, och lter ligga all gierningen: Huru blef det med Strkningen? n Stolarna, du skulle damma? n Golfwet, du skulle skura? Alt r ogiordt, och hr st wij Madame. Du lr wl ha sttt och lugit en Stund, som i gr, nr du hade den andra Slyngelen hr inne, den du stal Brnwinet t. Du menar, jag wetet intet. Jo, jag satt i Cammaren och hrde hwart Ord: Skrt ---
	
E. Kra {hust-Brita} [Hustru-Brita], hwart ---
	
H. B. Skrt du icke fr honom om din Slckt? Tnk, hur Paddan blser up sig? (Men du r intet den endaste) Jmrade du dig icke fr dina trasiga Klder och lilla Ln? Hwem har du at skylla, utan dig sielf? Om en sdan Mamsell, som du, sparde ihop sina Fyrkar, och kpte det som nyttigt woro, s kunde hon wara hederlig nog: Du kper dig granna Skor, och du har inga Strumpor. Du tigger dig af Drngarna i hop til en Koffta, och du har {inte} [intet] Lintyg. Du skall ha en dyr Halsduk och Myssa och hin wet alt, men elnde och jmmer regerar i dina hwardags-Klder. Wrre Lathynda tog aldrig Kiortel p sig. I Fiohl war du Kks-Piga: D swor du fwer din skina Hy, som du skulle brnna fr Elden, och skrek hur liten Konst det war at gira Gagn fr den, som fr sitta in i Cammaren. War icke d wr Fru s god emot dig och tog dig drifrn? Nr du nu skal {sitta} [sittia] stilla, s swr du fwer ditt Fngelse, och missunnar andra, at lpa up och ut fr {trapperna} [Trapporna]. Om du nd dugde til ngot annat i Werlden, n at Sofwa och ta och Snusa. Knapt kan du stoppa en Strumpa i ndfall. Nr ingen r inne, s gr den jmntiocka Tokan fr Fruns Spegel, och hller bde Hnderna i Sidan, och wnder sig t alla sidor. M man icke Lee, nr
#B83 man ser en tocken grotter Koo {willa} [willja] wara Wacker? Dr hade hon i gr smort Liustalg fwer hela Halsen och Brstet, s jag tror at aldrig Fahr hennes sg s ut midt i Smrian, p det hon skulle bli Lenhullad, och jag menar, om du fldde dig hel och hllen, s woro du nd den samma Fogel-skrmman sen som frr. Och snl  du som sex: I Sndags sad du, at du aldrig t Ost, och i Mndags stal du Lasses Ost och Brd; Det du nd aldrig har trng til, fr wi f Mat Gudz Gfwor; Men Tiuf-arten hnger i dig.
	E. S skamls s --- wet tois --- Otcka ---
	
H. B. Du lr wl nu, som i gr, ha {skrydt} [skrytt] hur Herrskape wil ha dig qwar, och hwad spratt du gir dem, nr du gier dig {bort} [bortt]; Men mins du wl, hur flat du blef, nr du blef opsagder, och hur du wille tigga dig in igen, och huru du wille heta Jungfru i Sedlen, och --- jag mins inte alt.
	E. N, frbanna mig ---

H. B. Kbbla nu inte mer emot, Mamsell, utan ha dig til Sysslan i flygande, om du wil haet wl, och j Munser Komhr, hwad han I hr gira? packa Ehr ---( H. Brita gr ut: Talar fr sig sielf.) Det endaste den Wpan duger til, s r det til Frkens Hemligheter, efter hon tror den Wpan s wl. Fr nu see, hwad det blir fr ett Diur, som Fru Klang skaffar i dennas Stlle. Det wet jag, at Fru Klang r ensam et helt {Address-Contoir} [Adress-Contoir], ty hon wet alt det, som skier i Staden, fast hon liuger s {stenarna} [Stenarne] m {lossna} [lssna]. Jag kan undra p s mycket stort Folck, som kan ha {bd} [bde] tro och roo i {sdana} [sdane] Gapor.
#B84
	E. Hren I, Munsir, hwad jag mtte lida, och hwad frfljelser ---
	
B. Ja, hwad sku wi sija? {dt} [det]  inte at tala om. Harm och Klickar sku wi ha p oss hr i werlden. Den wgen sku wi alla, sad Herr Berthel, flgde ut Tiufwen. Men skulle en inte brnna Krut af sdana Kringar, som den dr war inne? hwad  det fr en Hxa, {Komhr} [Kom hr], sad hon t mig. Men apprapo om Kringar: Jag har en Herre hemma: Han kxar och mal ondt p mig Natt och Dag, och i {frrgrs} [frgrs] hade jag ingen Lem p min Kropp, som icke war mr fr hans frdmde Carbas, det Gud lne honom, bara fr det jag rkade at sitta och tynga litet, och lt Liuset brnna opp ngot Lappri; Men --- jag sijer intet mer. Jag har hrt sijas, at en Officerare har en gng giett honom en rfil; Det wa en rlig Karl; Wr HERre gie honom s godt igen! Men nu gr jag fr honom til Psk, och kom wds Balzar  intet heller ett sdant F som de mena. Han ska f be mig nock, jag blir nd inte qwar. Hr gr jag i hans tienst och blir bara Ntet, ty jag fr knapt s stor frest te Studdera och fundera, som medan jag tar mig en Kanna hl. Nej jag glmmer aldrig de Darna jag hade hos Unga Herr Philip: aldrig nndes han sija ett ondt ord t mig: jag giorde rtt hwa jag wille, och nr jag kom frn honom s hade jag liks mnga Pngar, som Herren. Nu kommer jag til honom --- Grefwen --- hwad hetern nu? Bels, Belzasar, eller --- han  resolut, wil jag wga --- Knnen I honom, Jungfru?
	E. h, ja, s grant som Er jag har inte sedt hono'm;
#B85 men min Fasters Swgerska war Deija hos hans Mor. Kan I lsa Skrift, Munsir Balzar?
	B. Jag? jaa, derp ska ingen Prst lura mig.
	E. Hr ligger ett Bref, som skal bras bort te Arjus, eller hwad han heter; men det woro lustigt och f see hwad dr str: wi kunna ta det op, s det inte syns, dt r bara frseglat med en Sexstyfwer.
	B. Ja, Bittermen ja, --- en kan skratta buken frdrfwad. ---
	E. se hr nu ret {oppe} [opp]: Ls.
	( Balzar Lser:)
	Min Herr ARGUS.
	Han har nu en tid mst warit s s, e, se, seris, och Hglrd, at wrt Kn kanskie kunde f en in s, e, n, insensibel, kallsinnighet fr hans wrck. Men om han wil oblisiera ett Fruentimmer af ngorlunda Kalite', s wil jag bee honom wara s ob, oblisiant och hilpa mig i en liten angelgenhet. Min Cousin har frdt i min bekantskap en wiss artig Gosse, som har Ansickte som en Jungfru, Hy som en Ros, Lif som en widia, Ben som de woro swrfwade, Manerer som en ngel, Klder som en Prints, och Pngar som Grs. Dm hraf, om han intet r wrd at lskas. Jag har, oss emellan, ett ofrlikligt tycke fr honom, och jag tror at han har Amur fr mig tilbaka. Men med alt detta, min k. Argus, r han s hirtelig t, i, timid och blyg, atjag skims p hans wgnar: Litet kan han ha Cur-Curasie nr ngon r inne; Men nr wi ro ensamme, kan jag lsa i hans Ansickte, i hwad wnda han r stadd: Han Rdnar. Han blir de decon-conte-deconte-nanserad.
#B86 Han wet inte hwad han skal tala om. Jag sker p alt stt at upmuntra honom at gira honom fri och Familier, och gier honom alla uver-verty, uvertyrer i Werlden; men det r lika nr; Han menar at omgs med mig, r at det samma, som at omgs med min Gran-Mamma, utan at ---
	
E. Wasskokns, nu ha wi Herrskapet hr. Hwar  Brefwet? Hockedera Papperet war det? Likgott. Detta lgger jag in i Couvertet. Jag fr frseglat sen.
	B. Likgott. Skrifwelse och skrifwelse  lika mycket. Den som nu wl wore ute! Farwl {Jumfru} [Jungfru].
	Ehuru nu {dessa} [desse] Postmstarne ha bytt Papper, s har jag ftt ett Bref, som jag intet kns wid: Jag blef flat nr jag frst sg p Titulen och sen p Commissionerne; Ty hwarken twiflar jag p mitt Kn, eller har jag nnsin hulpit ngot Fruentimmer, at bortslsa Ls och fast gendom i grannlt och narri. Se hr r det: Jag lyser det nu up, p det garinnan m f det igen hos Schneider, om hon behagar:
	Hgtrade k. Syster.
	GUD signa Ehr, min Syster, fr di presisa Tygen, jag ska med tacksamhet betala dem, s snart min Man fr ut sitt Quartal, eller menar jag wr Commissionr nu kan wl negosiera up s mnga Pngar i Stockholm, tils wi f betalning fr de tw Bond-Glana; Men de dr Strumporna woro ngot sm i Ftterne; Men Posslinet war hirtans wackert, och kom wl fram, bara en Sucup och tre Tassar ha gdt snder. Och s ska jag be Ehr, min Syster, lta hra t hos --- eller --- eller --- om de inte ha ftt in nnu de
#B87 dr Sammeterna, som de ha frskrifwit, eller de Solfidrarna, til 12 Pltar, eller ock de dr tcka Kragarna, och om de inte kunna bli om 6 Ducater stycke. Min Man ber hlsa, och ber min Syster wille rtt banna opp den owettiga Winhandlaren, som {fodrar} [fordrar] s starkt p betalning fr de Winerna, som wi togo fr tu hr sen, liksom han inte kunde betro Folk. Lt mig weta, min Syster, om det Spargementet r sant --- Jag frblifwer ---

#B88
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 11.
	Nyligen kom jag in i en mrkelig Republique, som synes wara anlagd fr Synda-Floden och strcka sig kring hela Jord-Klotet: Hon r stor, Folkrik, fri och hederlig: Der fins Folk af alla Tungoml, wilkor, lder och Kn: Dr talas dda och lefwande Sprk: Religionen r olika. Sederne, liksom i Swerige, upstufwade med godt och ondt, Gudzfruchtan och Liderlighet, Oweld och Egennytta. Stats-Klokheten bestr mer i lsa Ord, wltalighet, Tank-Spel och Grep-Satzer, n i Wrkstllighet: Hon kommer sllan lngre, n i Hirnan sin Wagga. Handelen drifwes af Snille-Gfworne och Rikedomarne ro mttelige. Hwar och en will ha hra och Oddelighet, fast de intet rcka til fr alla. Stnderne delas i wissa Flockar, ssom Guda-Lrare, Werldz-wisa, Lagkloka, Sagowrdare, Naturkunnige, Lkare, Wltalige och Skalder, som alla ha sina srskilta Privilegier. Rttwisan frrttas genom en hop Hflare och Tuktmstare, artigt Folk nog; Men ofta med strre strnghet n Wett. Fr dessa r ingen Fattig Medlem sker om sin Heder, och det usla Folket kryper fr dem, som Sm-Skrifware fr sina mktiga Frmn. Mnga bli s
#B89 plgade af dem, at de mista Sinnen och Frnuft, (Detta lrer ock hindra mnga Swnska, at swria Borgerskap i denna Republiquen,) och mnga tala i {rdhgan} [rddhgan] fr dessa Bdlarna emot skil och Samwete: Wrsta Straffet bestr i skammen, ty at mista Ryktet i detta Landet, det r at mista Lifwet, Dock finnas hr en hop nswisa, som aldrig lrt at blygas, Riddare af Namnet, som lefwa af andras Swett och rycka Brdet ur de {wlfrtientas} [wlfrtientes] Munnar. Belningarna utdelas af det Allmnna; Men ofta med obetnksamhet, s at man ofta ser den Wisa i Slarfwor och Narren i Sammet. (Stundom nedskickar likwl Himmelen ngon AUGUSTUS eller ngon {Frederic} [FRIEDERIC], ngon {Placilla} [PLASILLA] eller ngon ULRICA, som styrer det Allmnnas Tankar, och ngon Mcenas, delmodighetens Wrcktyg; Men GUD wet, Himmelen r ngot rdd om sdane; Han slpper dem s sllan p Jorden.) Detta Rike har ock den olyckan, at dr wanka s mnga Rfware och Snattare, som stila frn andra och pruncka dermed, som sitt eget. En skrckelig hop Wurmar, Republiquens Fri-Tokar ser man dr fwen g af och til, liksom i Syne, och fnga Wder. Dr finnas ock okammade Lymlar, obelefwade Birnar, Pedanter, Barna-skrmmor och Fiender emot hurtiga Seder, som ro Republiquens Stadzwackt. Landet fder ock en orknelig skara Frnma Latbukar, som ingen ting bidraga til dess Underhll, Heder och Befrmjelse, utan endast frssa och ska sina Nijen i andras Arbeten. Deremot ro dr Folk, som trla sig til ddz fr Roo skull, och g i Tankarna fr bittida til andra Werlden genom frmycken flit. Ett slags Siukdom skiflar ock grufweligen detta Landet, som kallas
#B90 Hunger, Snlhet och Fattigdom. Hela folkeslagetz mst regerande Laster ro misstnksamhet, ffnga, Hgfrd, swartsiuka, Partier och tadel. Men hwem r detta Landets fwerhet? Jo hon heter Sanning, Ewighetens eget Barn: En del Republiquens Lemmar g sin dla fwerhet tilhanda med wrdnad och lydnad, afwriandes med stort Wge-Spel alla de hinder, som ligga dess rtta Hghet i wgen; Men ter finnas ngra Enwisingar, som handtera henne s skamlst, at jag skims p deras wgnar: Sllan see de henne, wrdzlst wrda de henne, och ofta stta de sig sielfwa i hennes stlle: De willa gerna wara Sielf-Myndige, uprtta liksom en srskilt Thron, fra styrelsen p sitt wis och bruka Egennyttan (En hirtans wacker Stats Secreterare.) til at emottaga och utfrda
	handlingarne. Hller fwerheten Ett med dem, s r det wl; Hwarom icke, s wisa de sig dryga och frmrka dess Glantz med otaliga Sophisterier, hwarmed de Klentrogne frkiusas. Ngra drista sig ock icke fr detta mcktiga Slktet skull, at g til Hofs eller wara sin fwerhets upriktiga Tolkar; Ty de mkeliga Creaturen frukta at frspilla sin Lycka.
	Men p det du intet m tro, min Lsare, at jag hr afmlar ngon nuwarande Republique, som kanskie hruti p sina stllen kunde ha sina likheter, s wil jag sija dig med tu Ord, at jag war i de Lrdas Rijke. Nr jag kom in, hll fwerheten p at lta utblsa en Riks-Dag: Hr {samkades} [samlades] Folck af {allehanda} [allahanda] Tungor, och ty wrr, af {allehanda} [allahanda] Hiertan och Tanckar. Bewara mig GUD at beskrifwa dem alla! d lade jag altfrstor brda p mina klena axlar; Jag smg mig i en wr bland et slags Folck, som kallas Satyrici, efter jag
#B91 tyckte deras Klder wara likast mina; {fwerheten kom til at g denna flcken frbi, och i det samma stadnade hon: } Barn, sade Sanningen, I hafwen hwardera Ehr goda frtienst, men efter jag lskar Ehr, wil jag sija Ehr ngra Fehl: Du Horatius, du befrmjar med glttighet den alfwarsamma Dygden, och {dmpar} [dmper] Lasten med Tapperhet; men du frwillar dig ofta s lngt frn dit mne, at man ey wet hwar man tar dig igen. Du Boileau, du r en af {werldens} [Werldsens] strsta Skalder, med dla tanckar och rena utltelser; men du skir altfrmnga af olika wrden fwer en {kam} [kamb], du wil flyga som Pindarus, men du faller nid, och du namngifwer de Personer, som du borde {hkla} [hckla], utan til at frdrfwa. Du Juvenalis, du brinner af en Hiltemodig wrede mot ditt lastbara Seculum; Men ofta swrtar du Dygden icke mindre n Odygden och du frargar Lsarens blygsamhet. Du Regnier, fwens, dig fllier en oren Lukt, och du faller sielf i de Fel, som du straffar hos andra. Scarron, ditt wackra Wett wisar sig i en lustig Hamn, men ngot {plumpt} [plumt]. Plautus, du r rtt rolig och har stor qwickhet; Men liten Konst och mindre smak. fwen s r det med dig, Uphofsman til Italienska Theatren: Du gifwer Skratt, men liten Upbyggelse. Terentius, du woro en den behageligaste Sedolrare, om du intet altid hade ett och det samma. Du Spectateur, du r ett s tckt underwrk i Moralen, at jag frlter, det du r ngot Partisk. Gracian, du klifwer s hgt, at ingen dig frstr. La Bruyere, dina lifliga Bilder ro oskattbara, men du r ngot frmten och du frlorar dig ofta sielf. Emot Ehr,
#B92 mina utwalda Wnner, sopus, Phdrus, Erasmus, la Motte, la Fontaine och Moliere finner jag nu ingen ting at pminna; Men wid detta tilflle wil jag gifwa alla Satyriska {Sedelrare} [Sedolrare] efter denna dagen en Almnn frmaning: (Sanningen talade til en wldig hop flera Auctorer, som jag intet kan minnas eller namngifwa; Men du kan tro, min Lsare, at jag wid detta efterflliande, lade rat til)
	Mnga inbilla sig at wara {utropad} [utropade] och {uphgd} [uphgde] i denna Skrif-arten, r alt nog: de blanda illfundighet ihop med lifligt Frnuft, och en qwick tadel-konst, som srar Folck med osynliga Tllg-Knifwar, hlla de fr ett {msterstycke} [Mstar-Stycke] i Sedo-Lran: Neij, strre Dygd och strre frsicktighet fordras hos en rtt Satyricus: Hans Handtwrck kan eljest snart bli en Oskyldighetens swrta; Ty emellan Satyren och Tadlet r intet mer n en Pappers-Wgg, som wl altid frmr rent tskilja dem; men brinner dock snart upp, nr hitzigheten r fr starck. Jag lskar at Lasten wanrycktas, Odygden swrtas och Drskapen begabbas; Jag wil at Menniskians medfdde regirughet smningom ledes och wnies at hlla Folcket ifrn de flckar, som de snart kunna f, om de ro Narrar eller med flit bra sig illa t. Jag wil ock at en rolig Sedo-Lrare stundom, liksom en Prst, angriper odygden alfwarsamt; Men jag wil ock at hans Skrifter ingalunda oosa af kitzlan, ensidiga afsickter, Agg til wissa Personer, eller ngon odygd, som han hos andra frdmer. En ren owldig kirlek til Dygden, och en del ifwer mot tidsens Galenskap bra gira bsta liudet i hans utltelser. Jag nekar icke at ju Lsaren
#B93 ofta af egen drskap och frblindad sielf-willighet frtrnas fwer en Sedo-Lrares oskyldigaste ord, nr han deruti igenkinner sina fel, och lser honom sedan med {frutfattad} [frutfattat] galen {inbillning} [inbildning]: til sdant r en menls Auctor intet skulden, och icke br han derfre afst med sitt goda Upst; Men nr en Lsare Handgripeligen mrcker, at Moralistens hugg komma frn en illpadig Hand och et bittert Hierta, som gldies fwer mnen och tilfllen, at f utgiuta sin galla fwer enskylte fiender och mla sin ra med andras sudlande, d rju honom omijeligit, at dr af hmta upbyggelse, utan snarare harm och hmdgirughet? Detta har warit mngen kitzlig {hklares} [Hcklare] olycka; Ty har han skrifwit illa, s har han haft skam draf, ock om det warit qwickt, s har han ftt mcktiga Fiender. Sen har det burit til at qwda allmnna Afbner och Frswars-Skrifter, dem dock ingen welat tro; De dierfwaste Begabbare ha ock funnit sina fwermn, som tiltwlat dem i mkelig mtta; En Scaliger finner altid en Scioppius, och Herrar Salmasier kunna rka ut fr skarpa Vossier. Jag wil wl tillta Er, Barn, at taga wissa Lastdyrkare til frebilder at afmla: utom dem r Satyren intet stort wrd; Men de tilsatzer och omstndigheter bra dock medflja, som borttaga frargelsen, och med lije skilja Lasten {frn} [ifrn] Personen, s at den ena intet tager den andra med sig. Ingen ting r mig d krare, n et s oskyldigt lije: ty jag r glttig af Naturen, och jag wil gierna leka med mina Fiender, ty jag r sker om Segren.
#B94
	Detta Sanningens Tahl uprrde den Satyriska hopen, liksom stan-Wdret de knotande {hafswgorne} [Hafs-Wgarna]: Hr blef et skrckeligt rispande och trngande: Rda i Synen, Peruquerne p sned, Hattarne frlorade, Armbogarne i rrelse, Munnarne illa grinande och swrjande fwer trngslen, sg jag mnga bland Folckhopen som wille fram til fwerheten och gira sig rena. Hr hrdes intet annat n: Gif rum --- h, en rlig Karl fr intet --- {denna} [Denne] frbannade trngslen --- sdant Canaille --- Undan --- Aij --- Gud i Him ---; Men jag tog mitt enfaldiga aftrde: Jag fr nu se huru de andra rtta sig efter Sanningens frmaning; tminstone lrer jag, fr min del biuda til, {ochDattC? } [at] aldrig tala af Kitzlan, Agg eller Egennytta. Jag sg dr fwen et slags Anti-Argus: jag winckade t honom och wille ha honom med mig; Men Gud wet, hwar han sen blef {af}.
	Sanningen skal sedermera ha frmanat alla Autorer och Bok-Skrifware, som beflita sig om wltalighet och beqwma Orda-lag, at wakta sig fr {twtydigheter} [twetydigheter], obegripeligheter och twungne Bons-mots. Jag hade haft lust at hra derp. Aldrig r ngon ting osmakeligare, n Pedantiska Ord-Lekar och Barnsliga tillmpningar; Til Ex. Wi ha nyligen sedt under namn af Epicrisis Medica, {Sdane osmakeligheter} [en hop sdane osmakeligheter,
#B95 som C?] bra utdmas ur qwickt Tahl och goda Skrifter. Ngra af de Gamla ha ock understundom ment sig sija ofrlikliga Minnes-Sprk, men gdt illa drifrn, ehuru stora Mn de warit. (Ty du skal weta, kra Caffe'- och Kllar-skramla, som wil at dina Ord sku bli Ordsprk, at Bons-mots ro sm Sielfswllingar, som intet komma, nr man wil, utan nr man minst frmodar.) Chalcus, som betyder Koppar war en wiss Tiufs Namn i Athen: deraf tog Demosthenes anledning at sija, sig icke undra, at stora stlder skiedde i Staden, efter Wggarne woro af Ler och Tiufwarne af Koppar; Fattig tillmpning! hon frer mig til minnes en hop af wra Poter, som Hrdraga Brudfolks och Ddas Namn, til at pryda sina Brud- och Graf-Skrifter. fwen s har Cicero burit sig t: Til ex. Han sg en Orator, p hwilken Halsen war mycket upblst eller swullen: Man ser wl, sade han, at {den} [denne] Mannen r mycket upblst i sina Tahl. Med samma skil kunde jag sija om en mycket {grann-stdad} [Grann-stdat] och {Cavaillerisk} [Cavallierisk] Prst: Den Mannen r mycket ren i sina Predikningar: Men det {woro} [wore] owisst, om jag sade sant. Jag kunde anfra otalige {sdane} [sdana]: Men alt nog, til at lgga ngra sm Beaux-Esprits fr gonen, huru illa sdant klingar fr fina ron. Ack rena Uttydning, dla Klarhet, och behageliga Enfaldighet, huru wl Du pryder ett Snillets Foster!

#B96
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 12.
	Huru skall jag skrifwa, at Argus m bli behagelig fr alla? Detta r en Knut, som jag nu i femton Mnader skt at uplsa. Frlten mig Herrar Auctorer, at jag r m om mitt Wrks lycka. S ren I om Edra. Ack, Himmelska Pfunds-Konst, statt mig bj, du wet huru mnga olika Hufwuden jag har at frnija. Men kanskie at saken r girlig: Lt oss frska: Alla ro nu upmrksamme fwer de nrwarande buller i Europa: Min lilla Hirna mste wl ock en gng wara Statist, efter jag hrde i gr at Herr Dionysii Marcus blandade sig i Ministe'ren, som jag wet intet duga til annat, n at st bakom sin Afgudz Rygg och qwda Amen.
#B97
	Swrigheten r til at weta hwad steg Stora Britannien lrer taga i detta Kriget: Hll, lt mig betnka mig --- det wet jag intet. Ja, s mycket wiste jag ock, sijen I Herr Politicus. Det tror jag ock skert, min Wn, wj weta lika mycket: Derfre, om Engeland nu skall taga Fred bland de stridande eller eij, det willa wj remittera til Parlamentet. Men, sijen I, Argus, kan jag intet f hra, huru du, efter ditt Lfte, yttrar dig i Stats-Saker? Ja, Himmelen wet: Jag menar at naturligit wis lrer man, hwad Plska Kriget angr, ledas wid at fkta mot en rttfrdig sak och --- GUD frlte den Narren, sijer Politicus, har man nnsin hrt s tokugt, at dma Potentaters rrelser efter en rttfrdig sak? N k. Herre, bit mig intet heller, fast jag talar fromt --- n hwad menar du Argus, sijen I, at Swerige lrer gira i desse Conjuncturer? Jo, jo I willien wist at jag skal swara
#B98 Ehr? Ney, min lilla Herre, det Wrket tror jag, wi willia hemskiuta til Hga wederbrande. Men med alt detta, min Lsare, s ser jag wl, at det intet r genom detta mnet, som jag skal bli behagelig.
	Det r bttre, menar jag, at tukta sm Gnabbare och obefogade Critiquer och beswara Caisa {Lika} [altid] ngd &c. (Ett Bref stlt til och emot Argus, som kringlper i Staden, til at Adla skadelige Krmare med de nyttiga handlandes Frtienster, hwartil mina Hcklare stlla sdan Tro, som det woro ett {bnedags} [Bndags] Placat:) --- Ney, d talar jag ter frmycket om mig sielf. Det behfwer jag ock intet; Ty hwar och en owldug Lsare r i mitt stlle en Argus emot sdant kram.
	Mnne jag intet skulle tala om Religionen? Det kunde s wara Herr Libertin, I och Jag i hop lra gira underwrk i den saken: I frgen hwilken Religion r den bsta? Jag wil gifwa ett swar, som intet r frn mig, men passar sig rtt wl: Den Religionen r den bsta, som ingen Hycklare kan hrma efter. Dock, min Lsare, jag lmnar Religions-mlen och Herr Libertins omwndande til wrt Prsterskap.
	Hwad {skall} [skal] jag d framgifwa, som r allom til behag? Kanskie ngon Paradoxe ty jag wet at Paradoxer lskas fweralt: Lt see:
#B99
	Jag sger at man kan lefwa i den Fred, som r skadeligare n ett uppenbart Krig. Huru d? (Nu talar Argus i Wdret.) Tlamod, min Lsare: Af tw onda ting r ju altid bst at wllia det mindre? Krig r frdrfweligit, det r sant, (Wi torka nnu Swetten af oss efter den Leken) och en rtt Fred kan man aldrig hgt nog skatta; Men nr ett Rike siuder af inwrtes Partier och frtande stridigheter, d r det i fahrligare tilstnd, fast n det lefwer i Fred fr sina Grannar. Parti-Anda, du styggaste Afgrundz-Foster, huru skal jag beskrifwa dig? Du upstiger frn Helwitet hlst genom fyra Luckor: Antingen genom regirughet eller Godz-kirlek eller en Gemen Afwund eller bara Fillighet, som intet wet, hwarp hon hller, mer n p nyfikenheten: Oroliga Sinnen, nedriga Silar, som tycka sig wara olyckelige mitt i Lyckan och frflgde mitt i skerheten, sl sig til ett Parti, som de ofta intet knna mer n til Namnet. Raseriet kan ofta under blotta Parti-Namnet g s wida, at Broder fktar emot Broder, Barn emot Frldrar, Swgerska emot Swger, Cousin mot Cousin, Drng emot Herre och Man emot Hustru. Den stora Guden wet huru skiliga Creatur af s {fullkomlig} [fullkommelig] hirtans grund kunna falla i slika yrheter. Huru skal en Riks-Kropp i en sdan Feber rtteligen kunna regeras? Huru skal det Allmnna bsta ptnkas, nr den ena intet tnker p annat, n den andras frdrf och sin Lycka? Huru skal ngon god Sak winna framgng, nr dess Befrmiare ro Fiender? Hwad anseende gir wl sdant hos ett Rikes Grannar? Frakt. D gror ock en illwillig Naboes cker. D r det hans Wder
#B100 til at Fiska. D kan han freskrifwa hwad Lag han behagar. Sg mig derfre, min Lsare, om icke ett uppenbart Krig r bttre n en sdan Fred.
	Jag kommer hrwid ihog min gamla Drng Jerker: Han bad sig offta lof, at f g ut och sls med {bodrngar} [Bod-Drngar] och Gesller. Det fick han ock, ty jag war Ung och kitzlig: n delte han ut slngar, n fick han stryk: Krigs-Lyckan war olika. Det kom intet an p ett Finger eller en skrma: Stundom miste han Hatt och Kpp, stundom kom han hem med Muffar och Peruquer. En gng blef han s bultad, at han mste en hel Mnad ligga under {fltskir} [Fltskirs handC?]; Men imedlertid war Jerker hurtig och gat wl frtra. D frlofwade han likwl at nnsin sls. Men hwad {hnde} [hende]? Jerker blef siuk: Magen begynte bli upstudzig emot Hufwudet, Milten knorrade emot hirtat, Benen sweko Lren, inelfworne {swuro} [sworo] skrckelige Eder emot hela Kroppen, ock korteligen, de dla partierne woro i strid. D mente jag, at han skulle d: Herre, sade han, tnk huru wl jag mdde, nr jag gick ut p kapperi: Fick jag en slng, s gaf jag en slng, och s war jag likwl frisk; Men detta hrer Fahnen til: Nu skratta {bodrngarna} [Bod-Drngarna] t mig. Om wr Herre wil gie mig hlsan, s wil jag gerna ta up stryk fr ett halft hr. Det woro helgedar at wllja mot denna pinan. Stor sak huru det gr utwrtes, bara at man r frisk inwrtes. Jag finner, min Lsare, at fr en stackars Drng, s talade Jerker intet s galit.
	Men, sger mig hr ngon Matador, jag hller det eller det partiet af krlek til Fdernes-Landet: Jag ser at alt gr
#B101 s illa til: Man mste intet s lta kufwa sig, etc. Gud hielpe ehr Herr Matador! I menen wl at jag r Starr-Blind. Kan jag intet see, at krleken til Fdernes-Landet r allenast en Kappa, som i hngen fwer all ehr blygd? Sijen snarare, at j ren ddeligen Afwundzsiuk fwer den eller den Personens Glantz, eller at I ren frbittrad derfwer at edra orena Hnder blifwa s bundne. Tycken j wl det wara klokt, at af krlek til Fdernes-Landet kasta Fdernes-Landet i fahra och yttersta frdrf? Krleken til Fdernes-Landet skal altid wara en tcke-Mantel, liksom Religionen: Det r sant, at ofta tar den ett wisst parti mot ett wisst ktteri, som har god mening mot Gudz frsamling; Men s bli ock offta partierne upfylte af medbrder, som allenast willa wisa sin hghet och gira sig namn, fast de i hirtat ro Giri-Bukar, {werldztrlar} [Werldz Trlar], Guda-Lse och aldrig bry sig om hwilkendera Religionen r bst.
	Dock, Min Lsare, jag knner p mig, at detta mnet r intet allom til Nijes: P hwad stt skal d Argus bli behagelig? Gud wet. Nog kunde jag gie mig til at kringfra ngot Sqwaller mellan Hf och Borgar-Hus, och d skulle jag utan twifwel hos Mostrar och Systrar wara en krkommen Snus-Hane; Men det r s rasande gement; Fast n jag wet at det brukas af mnga, som til namnet sku wara frnma. Jag lmnar detta t sdane, som den der skickade Brefwet i mitt 10de Ark. Til fwentyrs gir jag bst, om jag frtlljer en Saga: Sagor ro mycket ansedde hos mycket anseenligt Folk:
	Det war en gng en ung Prinsessa, ett kort begrep af
#B102 all Skinhet, ett Norr fr alla Magnet-Hirtan, och en glimmande Prla i Guld och dla Stenar, som med ett allmnt Namn kallades {Prinsessan} [Printzessan] Afsickt. Hon giorde stundom Lust-Resor med alt sitt Hof-Fruentimmer, och mer n en Hilte blef srad af hennes genomtrngande Behageligheter; Bland andra blef Riddaren af Lilla Hiernan s ddeligen kr, at han frgade hwarken efter Himmel eller Jord, utan swida de angingo denna Skinheten: Han grillade hela Dagen, och hans Smn war intet annat n Drmmar om hans Guda-Bild: Nr han gick fr sig sielf, s war det intet annat n Inbillningar, huru han skulle gira, om han en gng blefwo s lyckelig at f ga henne: Han frgade och swarade sig sielf: n tyckte han sig kyssa hennes hand och bugade fr wggen, n tyckte han sig gira henne frskringar om sin trohet och pratade med Sngen. Karlen war half-Tokug. nteligen fick han hra, at i neigden bodde en Troll-Gudinna, som hette Falskhet, hwilken frmdde gira stora ting med sina konster: Han fohr strax til hennes slott, som war s prktigt, at konst och Natur syntes ha tflat sins emellan, at gira ett sdant Msterstycke: Trollgudinnan gick i sin Trgrd, nr Riddaren af Lilla Hiernan kom och kyste hennes Kiortel: Gudinna, sade han, hielp en olyckelig; Huru skal jag f ga {Prinsessan} [Printzessan] Afsikt? Krleken kastar mig i Grafwen, om jag intet winner denna Skinheten. Min goda Riddare, swarade Falskheten, I hafwen intet illa utrkat, som wndt Ehr til mig! Jag ser at j {han} [ha'n] hurtigt anseende? Madame, sade han, skulle jag intet ha? Derp har jag endast anwndt min tid och
#B103 Penningar in- och utrikes. Hafwen j ngon qwickhet, sade hon? {ah} [Ach], swarade han, utan skryt, det r jag, som upfinner de allrastoltaste stten at swrja. Wl, sade Falskheten, jag ser at om j kommen i ensamhet med {Prinsessan} [Prinssessan], s r Ehr sak klar: Dertil fordras, at ingen ser ehr, nr I gn dit eller ddan. Jag skal gie ehr ett slags Mandlar, och s lnge I hllen dem i Munnen, s ren I osynlig. Kommen hit i Morgon kl. 8. Farwl: Riddaren kittlades i hwar lem och wntade effter andra Dagen, som Foglen effter Liuset: Hans Klcka war 8 nr andras war 6, och efter han kom fr bittida til Troll-Palatzet, s war icke heller Gudinnan til mtes; Utan hennes Apa, (som war wahn at see huru des Fru plgade utdela sina Mandlar til orkneliga Herrar) skte i en lda och fann en strut full med krnar, den hon gaf Riddaren, som glad och ngd gick bort och mente sig af Cammarjungfrun, p Gudinnans befallning, nu ha ftt sin lycka i Hnderne. Detta berttade han ock fr sin Frumor, som frtrodde det flera, s at ryktet redan war i frwgen at wnta p detta underwrket. Andra dagen syntes Riddaren af Lilla Hiernan med Krnar i Munnen i Prinsessans hf bland alla sina medtflare: Ingen hlsade han och ingen tiltalade han; Ty han mente sig wara osynlig, och nr de andra det mrkte, lossade de som de intet sgo honom. Det war dem en hiertelig lust: Allting mente han sig wara tilltit at gira i allas nrwarelse och bredewid Prinsessan stod han som den plumpaste Bonde och orrligaste stock, i mening at wnta tilflle
#B104 at f gira sig synlig och tala med henne i En-Rum; Men hon log wid sig sielf och hll honom fr en Fne. Sdan lper den arma Riddaren nnu bde bittida och sent: Han menar at ingen ser honom eller hwart han syfftar; Men han r allas tlye, och jag har ltit mig bertta, at han ofta upspringer i Lintyget in i Prinsessans Cabinet, at see om ngon r inne.
	Om ingen annan wil, s skal jag twarna honom, ty det r synd, at lta den stackaren lngre wara ett apspel fr alla frnuftiga. Han kan ltteligen f en rfil, at Ftterne st i Wdret, til bewis at han r synlig. Men lee likwl intet fr mycket t denna token, du Sni-Kloka, som menar dig wara en slugare Friare til Prinsessan Afsikt; Ty tro mig, du m nu stta hwad frg du wil p dina wndningar, s see wi dig likwl, och sluteligen slr altid Falskheten sin egen Herre p Nacken.

#B105
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 13.
	Samtahl emellan en hop Ynglingar och Argus:
	Libertin.
	Argus, hr hit, Par {ou.} [ou]?
	Argus: Ehr Tienare, jag har {brott om} [brottom], adieu.
	Lib: Parbleu, wnta que diab ---
	Arg. Intet denna gngen.
	Lib: N, om du {intet r} [r intet] rasande, s ska du in p detta Caffe-Huset.
	Arg. mycken tack, neij ---
	
Lib. Neij? In strax, utan krus, dr r godt Compagnie ---
	
Arg. Hwem?
	Lib. Dr r Frisure, Du Crin, Galon, Kppknapp, Scandale, Fac/on ---
	
Arg. Jag frstr: Bussarne ro samlade. Bonjour, Messieurs.
	Frisure: {ah} [Ach], pauvre Argus: Du ser ut, som du hade ondt af Philosophie: Allons, Petter,en Tass Chocolat. Sij,
#B106 Libertin r Ihr ock, (de kyssa hwarannan) din Toker, hur mycket tappade du i gr aftons?
	Lib. See, de Satarne sitta hr, medan Folk sliter {ont} [ondt]: Du Crin, lefwer du n? Du hade ett raisonnabelt Rus i gr: Fac/on, rkade du henne sen? Du Skilm --- ja, det r en diefvuls wacker Flicka: Gud frstre den Pelaren som stod mig i wgen i Kyrkan igr. {Ah} [Ach], sij Scandale, hur mr du Bestie? (ter en Kyss) tack min Hirtunge fr sidst: Har du narrat Kringen sen?
	Kppknapp: Uff --- jag menar at jag har Loppor --- a. propos, Du Crin, fr jag fllja dig snart til den lilla Brun-gan? Men Galon, hwar bor din Skomakare?
	Fac/on: See nu alla p, om icke min Rck har rtta snitten: Galon wil neka --- Frisure, hwem har klipt dina Hr? (Hr, min Lsare, wankade en stund intet annat, n den osmakeligaste galenskap; Man gaf hwarannan Kyssar och Skills-Ord p en gng, Man slog hwarannan med Kppar och Nfwar fr gldie och Krlek {skull} [skul]: Man {hwisslade} [hwislade], man sng Lappri, man sprang fwer Bord och Stolar, man skirskdade {hwarsannars} [hwar annars] Ben, wxt Klder och Nipper, man skrt af sin liderlighet p alt wis, man tyckte ingen ting wara skamligare n dygd, torrare n wjshet, frhateligare n sanning; at behaga Fruentimmer genom det, som aldrig kan behaga det dla Knet, at frarga all Blygsamhet, at intet ha den ringaste Solide tanka i Hufwudet, at gie wr tid et {beklageligt} [beklagligt] witzord, alt sdant war hr strsta Msterstycket. (Det r ofta intet frnmare eller roligare at wara bland wra Petits-Maitres, n hos Balzar och Elsa.)
#B107
	Arg. Men Gossar, lt oss ngot litet wara beskiedelige: Hwad ---
	
Du Crin: Tyst lt Argus Predika, hll Munnen, Edra Bnglar --- Min sta Bror ---
	
Fac/: Du Oxe ---
	
Arg. Hwad skal nu bli af Ehr i Werlden? I ren nu mst alla i den ldren, at j ren (som de kalla) engagerade; Men rnen I bli derwid?
	Lib. Det wete hin hwad jag skal bli: Nr dag kommer, s kommer rd: a. vous, mon Frere. ---

Fris. Jag rnar at gie mig til Cammar-Wrket.
	Arg. Han j d winlagt Ehr om Oeconomien?
	Fris. {Oeconomien} [Oeconomie]? Det bryr jag mig intet om.
	Arg. Han j Hufwud til Rkenskaper?
	Fris. Det frgar jag intet efter.
	Arg. Han j d tlamod, at wara Arbetsam, och utreda ledsamma Saker?
	Fris. a dieu n'en plaise; Stor sak, det skal wl nd g an, jag wet ---

Kppk. Efter jag intet fr lf at bli Soldat, s ---

Fac/: Fr hwem fr du intet lf?
	Kppk. Fahr min will intet ---

Galon: H, stackare du, s r du Schol-Poike nnu: Hwar sku wi f en Wagga?
	( Mrk, min Lsare, at ibland andra dygder hlles ock den af en del wra Ynglingar fr srdeles skamlig, at lyda sina Frldrar:)
#B108
Kppk. Men efter jag intet fr lf, at bli Soldat, s skal jag lgga mig p Lag-Saker: Derigenom kan man ock gira Lycka.
	Arg. Dock, min Gosse, mig tycks at du intet har begrep til at skirskda en sak eller uptaga dess rtta harfwetrd: Du har ingen snrrtt alwarsamhet, intet Samwete och ingen fasthet i sinnet mot alla Wderhwirflar.
	Kppk. Misericorde! Du knner mig intet nnu. Tror du wl, at jag intet skulle kunna drilla dig, stackare: Jag lurade en Kpman intet lngsen: hr p ---
	
Arg. Illa nog: Derigenom finner jag dig ock wara oskickelig. Men har du inhmtat Sweries Lag? Jus Publicum ---
	
Kppk. h, tig med dina fadaiser. Skulle jag intet kunna utan sdant lappri gira Lycka, liks wl som ---
	
Scandale: Men om intet tunner Tusend --- ro lsa, s skal jag bli Minister; Dock patience, Wee mig om jag wet ngon bttre dertil n Fac/on: Raillerie a. part, den styggen frer Kroppen rtt wl, han brillerar p et helt Musquet-Sktt ifrn, och jag defierar sielfwa Pfwen at lura honom p Ceremoniellen.
	Arg. Tienar han derfre til Ministe.ren?
	Scand. Ja, sen j intet hur hurtigt han ser ut? Han har ltit gira sig ---
	
Arg. Woro wl om det woro nog: P det sttet skulle wi intet ha ont effter {Ministrar} [Ministrer]; Men mig tycks p honom, at han r mycket a.lamode, s at hans strsta politique lrer best i bagatellers Secretizerande och publici qwarhllande uti
#B109 mrker och Dumhet, p det ingen m see hans elnde. n du, Du Crin, du sitter s ensam med din Pipa: Hwad har du utwaldt?
	Du Crin: Commercen. Det wet du wl.
	Arg. D stu wl god Theoretisk Kpman, du wet wl alla Rikens styrka och swaga, och hwarp wrt Landz Handel beror.
	Du C. Neij, westu jag hade tnkt. (twi den rynkan, jag har ftt p Rcken:) Jag har tnkt innan kort, at gie mig til Berg-Wsendet: S menar och Farbror fr en wiss orsak {skull} [skul] ---
	
Arg. D skulle du ju ha studerat derp fr lng tid tilbaka? Menar du at Chymien, alla Metallers halt, dror och olika gngar, Grufwrk, Skogar och Jrn-Handel flyga dig med en prise Snus i Hirnan?
	Du C. Narri, nog lrer jag hwad jag behfwer, bekymra sig intet ---
	
Arg. Men mina Bussar allihopa, jag will uplsa fr Ehr ett Bref, som en min Wn mig tilskrifwit. Gud gifwe, at I med ngon gnista frnuft wille tnka derp, och rtta Ehr derefter.
	{K: } [Kre Herr] Argus,
	I min bsta lder, som jag r, har jag som du wet, fr en tid sen ftt en wacker Tienst; Men (du skal nu wara min Bikt-Fader,) jag ngrar mig af alt mitt Hirta: Gud frlte mig, arma Lymmel, som s rasade, och den som halp mig til denna bestllningen; Ty hwarken r jag af Naturen fallen dertil, eller har jag inhmtat den wettenskap och skickelighet,
#B110 som dertil fordras. Jag wil fr allmnna skammen {skull} [skul] intet nmna min Tienst, icke heller s platt fwergifwa henne; Men hon passar sig med mig, som {lyran} [HarpanC] med snan: Fahr min, Gubben, war s fillig bland andra och lagade, at en hop Gyllene dygder befordrade mig til detta mitt Samwets-qwal, (ty Samwetet slr mig) som icke allenast r en Hirt-ngslan fr mig i anseende til min okunnighet i Syslan, utan ock ett frdrf fr Cronans Tienst. Tnk huru galna wi ro! Hwad skulle jag i detta widriga Elementet? Mig fattas Hufwud och lust: Woro intet en wiss god wn, s stodo jag hwar dag p Pallen. Nr intet han r tilstdz, s sger jag som de andra, och s hielper jag mig fram huru jag kan. Hwart och ett mbete fordrar en frwaltare, som r fdd, upfdd och fwad dertil, det wet du Argus, det wet hwar Bonde, som intet grna slpper Plogen i lilla Grefwens Hand; Men jag fruchtar at jag, til Sweriges skada, har mnga likar i detta det, fast n de intet srja derfwer s mycket, som jag. Ingen fahra r, at jag ju skal bibehlla mig s wl, som ngon annan, s at jag efter Lag icke skal bli afsatt; Men det r ju intet nog? Fruns Drng orenar hennes Cabinets-Golf, slurfwar snder en Spegel, glmmer och misswrdar hrender, br hennes hemligheter bort til en annan, som aldrig bordt dem weta etc. alt af bsta mening i Werlden; Men hwad skall hon gira? Intet kan hon derfre wrka Oxen under Gardet? S r det med Cronan och mig. Men sij, om jag hade kommit til den tiensten (du wet wl) och den frdmde Ambitionen intet hade frledt mig, d hade bde jag och Tiensten haft heder. Skulle du intet Argus i ett Ark pminna
#B111 om det ndiga wahl, som br giras af skickeliga mnen til alla Tienster, hwarmed borde begynnas frst af frldrar eller de i deras stlle, och sedan Trappwis wid Scholar, Gymnasier, Academier &c. kanskie Academien d ocks kunde bli en Tr-Schola, hwarifrn telningarne kunde plantas i alla Rikzens betiningar, och Collegierne kunde infordra hwad Folck de behfde. Men d skulle ock de Academiske Trgrdz-Mstarne  ena sidan wara answarige fr Wxternes beqwmlighet, s at Landsens Ungdom, utan sina Penningars onyttiga offrande, blefwo underwist uti alt, hwad honom til Cronans tienst ndigt woro, p det han intet sen behfde g hr och snoka at inhmta de saker, som han i sin Studerings-Tid aldrig hrt talas om, och fwen p andra sidan skulle de hafwa makt och frihet at urskillia, utdmma och befordra den ditskande Ungdomen, s at den tienliga blefwo uptagen til ngon wiss inrttning, i anledning af dess wilkor och skaplynne, (ty olika mbeten fordra olika skickelighet) och den som hwarken hade medel eller snille, blefwo wackert ter wist til Plog, handtwrk och sdane nringar, som wr hregiruga tid fraktar, men behfwa sannerligen kckt Folk. D skulle wi en gng f andra gon. Men Argus, jag underkastar dig detta frslaget. Du kan det bttre n jag, hga wederbrande frestlla. Frblifwer.
	Lib. Tro mig, Argus, det har warit en Wurm, som har skrifwit det Brefwet: Oui, la peste me creve, en Pietist, en Rattier. Har man nnsin hrt s Phantastiskt? Tnk, hwilken hgtid, at frest en Tienst! Om det woro jag, s skulle hela Werlden f spotta mig i Synen, om jag beklagade mig fwer annat, n at jag intet avancerade mer. S gir ju alt
#B112 raisonnabelt Folk? Frga hwem du wil, om ngon har samma Sentiment, som den token.
	Chorus: ja, ja, det r en narr. Annika, hit med mer Scker.
	Arg. Frlt mig, god' Herrar, det r en frnuftig Karl, och om honom, som erknner sin swaghet, har jag strre hopp, n om Ehr allesamman. Farwl.
	Hr ser du, Min Lsare en hop af wr tidz Tienst-mnen: Det r sant, Gudi lof, wi ha ngra, som med sin Skickelighet gifwa oss s owanligt Hopp, at lder och lnglig Tienst hos otienligare Folk br emot deras befordran intet wara ngot skil; Men beklaga imedlertid dessa: Beklaga och Cronan, om hon skulle f mnga sdane i sina bestllningar, och om ingen frnuftig urskillning blir anstlld, som utan afsikt skirskdar s wl medfdd, som inhmtad skickelighet. I mogne, wlfrtiente Mn, som med goda Grundwalar s delt anlagt ehr Ungdoms Tid, ack, huru lycksalige I ren! Nr mina tanckar uphfwa sig frn det Sllskapet, som jag nu omtalat, til ehr, s tycks jag mig komma ur ett bs in i ett Kongligt Cabinet. Ehr mta intet de agg och sinnes plgor, som dessa mkeliga Diuren emot lderdomen sku utst. Och om s hnder at man frsummar Ehr frtienst och lter ehr alt fr lnge p ett stlle sitta obefordrade, s frsummar dock intet den rbara werlden at gifwa ehr genom rycktet den heder, som Lyckan ehr frsakat. Och sij den hedren r fastare: Han hller bttre ut genom tidernas ndringar.
#B113
	Bland andra drskaper, som i detta ml frefalla, s r ock den af stor efterflgd, at Frldrarna ofta ofrnuftigt bestyra om sina Barns Lefwernes-stt. Til exempel:
	Herr Styrbirn har fyra Sner: Joseph, sger han, skal bli Stats-Man, Eskel Soldat, Richard Prst och Staffan Jurist: Joseph r den {dummaste kalf} [dummasteC], som jag sedt bland Poikar: Knapt har han Wett, at sky Eld och Wattn, utan r skrckeligen dristig, ty han har ingen eftertanka, at anse ngon fahra. Denna tiente intet illa til Soldat; Men hwad hielper det? Herr Styrbirn vill ha honom i Cancelliet. Eskel r illslug, {bedrgelig} [inbundenC] och rdd, af hwilket mne med god Upfostran en god Politicus kunde swarfwas; Men han mste nu bli Soldat, och kanskie f kppslngar af Cameraterne fr sin falskhet och sltt loford af sina Frmn fr sitt Poltroniska Hirta. Richard skal bli Prst. {Friskt: Han r intet illa fallen dertil: han r redan} [Tnck! han som rC] intet mohn om
#B114 annat n profiten: Han drar up sina Brder i {handel, r trtosam} [hwad han will, kan ka och wndaC], och stter sdane frgor p sina fordringar, at ingen ting bttre framglittrar i honom n en Jurist (Dock wlfrstendes, at han derjemte wnies til samwete och {redelighet} [redlighet]) och likwl skal han nu utan upfostran bli en andelig Man. Stackars lilla Staffan r from som ett Lamb, frnijer sig i menlsa Tankar, lskar Speculationer och Studier, lullar fr sig sielf och r lika ngd, hwad man gir honom; Men detta Prstmnet skal dock bli Jurist och kanskie en gng lta fwerrtterne lee t sina altfr samwetsgranna Domar. Han lrer wl ock med tiden, tycks mig, citera Biblen emot Frordningarne, gifwa tyglen t sielfswld och oredor med sin efterltenhet, willia frlika alla saker och (om han i medlertid intet fr desto bttre upwckelse) sofwa i Domstolen p Parternes goda tro.

#B115
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 14.
	Har du lust, Min Lsare, at see en hop Fruentimmers mlningar? Frst ro hr nu ngra, som kunna sttas i Frstugor, Pig Camrar och Frmak: see hr:
	Ramborg r intet fdd til at betaga ngot manligit Hirta; Hon har torrt Ansikte, grof Hy och starcka Lemmar. Hon woro tck om hon skte terwinna i sinne och snllhet det hon frlorat i Kroppen; Men imedlertid ser man Ramborg om intet annat wara bekymrad, n huru hon m synas skin. Elnde fwer elnde! Hon pinar sig, hon wrider sig, hon utspkar sig, hon stller alla sm Konst-grep i Wrket til at wisa sin deijelighet och swettas i Samqwm til at hlla sin olraktiga Hals och Lmmar i behagelighetens Tygel; Men alt detta bidrager allenast till at gira henne fuhlare. Nr en Sprtthk med en osmakelig wltalighet smickrar henne, d r hon fillig nog til at inbilla sig, at det r hans alwar.
	Erinnis r angenm nog, kan wl instlla sig, har godt wid at tala, men en Tunga som en Huggorm: Hennes strsta wett bestr i nouveller och at fra Sqwaller frn det ena Huset til det andra: r hon i ett Hushll fwer en tima, dr
#B116 hon r bekant, s r man sker, at hon redan brakt ngot ont p bahnen, bannor och oenighet. I alting lgger hon sig, och i alting lmnar hon flckar efter sig. Gissningar ro henne s goda som sann-Sagor, och {iblandt} [ibland] at hilpa sig med en lgn, det kommer henne intet s noga. Hon bortskimmer mnga Fruentimmer. Det r sant, at hon frtienar wackra Smrgsar, men de frnuftiga af Knet ha redan fr henne en leda.
	Lesbia r hwarken Flicka eller Kring, har qwicka gon, wacker Skapnad och Hyen alt efter behag. P lagom hll eller wid Lius skulle man tro sig see sielfwa Frija, eller och en afbild af den liufliga Whrtiden. Korteligen, Naturen har giordt ngot; Men konsten nnu mer, til at gifwa Lesbia Wapn i Hnderne fwer wra Petits-Maitrers Hirtan. Tro mig, hon wet ock bruka sina segrar: Aldrig pklder eller afklder hon sig, utan til at rkna sina Fngar, eller at tncka p flera: Hiltarne taga hennes rrelser i akt och hon sielf hrer icke en gng p Predikan utan til at mrka deras. Det kommer an p hwem, som r lyckeligast. (Kanskie olyckeligast.) Med f ord: Lesbia r genomdrifwen i lskog.
	Cassandra r dijelig, men Dum som en Hna: Hon r af det slaget, som dmer Karlars wrden efter Klderna. Hon syns intet pna Munnen, utan blott at lta hra det hon r ett lefwande Wrk, eller at sija ngon elndighet, som dock ofta af hennes lskare blir uttydd fr qwickhet. Stundom rkar hon likwl i sin wpaktighet, at framsija det, som en Mstare i Bons-mots eij skulle ha phittat. I frigit r hon allenast fr sllskapet skull, och tienar til discours-medel mellan tw snabbare Munnar.
#B117
	Dorinda har stolta seder, r en Spelbordz-Prinsessa kan wl tala, ger Sprken, har lst mnga Bcker raisonnerar dristigt i Samqwm; (Fast det ofta lmpas galit och kommer pedantiskt fram) men Dorinda r ett odugeligt Diur i ett Hushll. Hon sparar i smtt och slsar i stort. Hon wet intet hwad i Huset kommer in eller ut. Hon bryr sig intet om hwad hennes Tienstefolck likar. Hon cujonerar Cassan och hennes Man trs intet raisonnera emot.
	S: Adelgunda r s rbar i Klder och Seder, at man aldrig fr see ngon bahr oskyldig Lem p hennes Kropp, om hon icke sielf den samma med en frstlld wrdzlshet framwisar: Hon suckar! Hennes skina gon ro stllte t Himmelen: Hon skulle kunna frstra en andelig Man midt i Mssan med sin fgring. Hon frdmer alt flycktigt Fruentimmers upfrande, alt tadel, alt Sqwaller etc. Men s snart S: Adelgunda r i sitt Sielfswld, r ingen mer begifwen til flttia och kttia, n hon: En onoselig Lymmel skulle af henne i enslighet kunna erhlla det, som man kunde swrja, at hon skulle wgra en Adonis, nr man ser henne i Sllskap. Dessutan r hon s mycket beqwmare til at krnka andras goda rykten, som det skier med ett skien af Gudelig nijt, som har likhet med sanning.
	Cerussa gr redan krokug af tio fwer ett halft hundra hr p baken, och har esomoftast den lyckan, at blifwa pmint af tskilliga skrpligheter om sin annalkande ndalyckt; Men p det rat r Cerussa Df: Hon frgar snarare efter ngon bal, ngon mltid, ngot nytt kldstt, ngon artig Spel-Camerat. Gumman skulle intet eftergifwa ngon flicka i
#B118 fillighet, om hon allenast orkade s {dansa} [Danssa]. Hon wille gerna skinka all sin Christendoms-Kundskap fr en tid af tio hr tilbaka. n mer: Hon wil behaga Manfolk: Ingen kan tro hennes Drskap, utan at see henne, och ingen see henne, utan at lee dert.
	Megra sprutar Etter hwar tima: Altid fattas ngot: Aldrig trifs hon, utan at f bannas: Dels karghet, dels snlhet, dels afwundsiuka etc. utgiuta genom hennes wlskapade Lppar otalig ngslan fr hela Huset, hwaruti alla f hwar sin lxa, fast hon har sielf wrst deraf, ty hon blir siuk och frkortar sin lifztid. Liksom Keysar Titus tyckte sig ha frlorat dagen, nr han intet giordt ngon wlgerning, s tycker hon sig ingen afton ha godt Samwete, om hon intet den dagen ftt inlgga ngot bitterhets Prof.
	Cloris har anwnt hela sin Ungdoms-Tid, til at behaga Karlar. Derp syftade d hela hennes politique. Jag wet intet hwad hon icke skulle ha welat Wrkstlla fr detta ndemlet. Det lyckades ock; Ty Cloris har nu ftt en s fullkomlig Man, som hon nnsin kunnat nska; Men han r redan ledse wid henne, ty han har intet annat ftt, n en dijelig Filla. Gud wet, jag r rdd, at han i frtwiflan wnder sig annorstdes. Cloris mrker det och r otrstelig; Men hwad skall jag sija? Jag menar at olyckeliga Gifterml komma mst deraf, at en stor del af wrt Fruentimmer har lrt gira nt, rssior och krokar; Men inga Sumpar at frwara Fiskarna uti.
#B119
	Isabella dmer allas dygd, delmodighet och frtienst efter deras hrkomst: Den som blott r af gammal slkt, sijer hon wara af qualite., oaktadt den samma skulle wara en onyttig brda fr jorden, och ingen nybrdig kan genom all den frgd i Werlden r i hennes tycke winna ngot wrde Wid alla tilfllen lter hon hra sin Genealogie, och sin bermliga blod rknar hon fr sin strsta frmn. Hr p hur hon talar wid sig sielf: r Isabella Gudfruchtig, frstndig, behagelig? Ja kan s wara; Men stor sak i sdant, hon r af qualite', det r alt nog.
	Pipina har rkat til at f en Man, som r hgt aktad och bermd. Deraf har hon blifwit s hgfrdig, at hon fraktar alla andra: Sin Mans Wrde klder hon p sig, liksom snan giorde med Leijon-Huden: Hon menar sig wara strsta Hnset i hans mbets-Korg, hon lgger sig i hans hgml och afsikter, hon tager partier och anlgger planer p hans wgnar. Den dmer hon til afgrunden, som intet knfaller hennes Man. Hon minner mig p den lrda Salmasii Hustru, som satte sig i hans Sahl, och tillt ingen af de lrda, at g in til honom eller i hans Collegier, som icke war kldd i Sammet och Siden.
	Hr komma nu Cabinet-Stycken, Min Lsare, mera wrde at anses:
	Den Unga Aurora r af Naturen begfwad med s stora Kropps-frmner, at makan intet fins hos ngon Roman-Hiltinna; Men icke dess mindre af Upfostringen beprydd med en makals dygd. Hon binder allas Hirtan liks mycket med sitt sinnes fgring, som med sin kropps. Hon har wett
#B120 utan twng, och deijelighet utan konst: Skinheten och wisheten tyckas emot wanligheten ha frenat sig til at wisa i henne ett Msterstycke. Hon ger kyskhet och frihet p en gng; Men kyskhet utan widskiepelse, och frihet utan frckhet. Hon r altid i glttigt flje med dygden och Behageligheterne, som gir at man fr henne intet kan fatta annan krlek, n ren och wrdsam.
	Den gamla Constantina r i Qwinno-Seder en Lre-Moder fr alla Flickor. Lyckelig den, som henne tlyder! Ingen kan see en s hederlig Fru utan wrdnad: Hennes Ansikte terkallar i hwar skdares minne den gamla rbarheten: Hon har med sin lifztid gifwit Prof, huru ett Fruentimmer med strsta hedren kan wara M, Maka och nka. Nu har hon fwergifwit Werlden, utan til at fwergifwa ett nijsamt omgnge. Hennes wlupfdde barn st omkring henne med strre nije, n i en lek: Hennes alfwarsamhet, r blandad med wnlighet: Hennes flitigaste samtahl r med sin Gud, och hennes tankar gira sina Lustresor til Himmelen.
	Amaryllis r en afbild af sielfwa Venus, fast n hon sielf intet hade wettat deraf, om intet hundrade tilbediare henne derom frskrat. Men finner Amaryllis sig deraf lyckelig? Neij, hon suckar under sin skinhet: Hon mrker at hon oroar andra, ty s mnga gnekast hon gifwer, s mnga pilar skiuter hon ifrn sig. Hon har ock sielf deraf ngslan, ty Swartsiukan frfllier henne med tusende wanryckten. Korteligen, Amaryllis smknotar emot det, som giordt henne s wacker, och wille gerna tilbyta sig en mttelig tckhet.
	Theodosia bryr sig intet om Stats-Saker eller Stortalighet,
#B121 nouveller eller sqwaller, utan r endast begrepen i sin Hushlls-Konst. Den frstr hon ock s msterligen, at jag nskade en Theodosia i hwart Hus. Hon r sparsam och likwl en god Wrdinna. Flitig och likwl ofta ledig. Jag wet intet huru alt kan g fr henne s jmt och ltt. Wra Grannlts-Krmare ha af henne ingen profit, ty hon pryder sig sielf, och likwl r hon tckare, n deras utsmyckade Dckor. Hon r och dem ett godt exempel, som i dessa dagar willa taga rangen af hederligare folck, ty hon har intet ont af den kldan, at willa sitta i Hgste. Sdant lmnar [hon] til en stor skara af annat slags Fruentimmer.
	Eugenia wet at i hennes dror lper den dlaste Blod i Norden; Men tro intet, at hon med sin hga hrkomst will klifwa fwer andra: I allting har hon dla meningar, och hgfrden r Landzflyktig ur dess hirta. Om hon tnker p sin fdzel, s skier det blott, at s mycket alwarsammare tnka p sin dygd: Hon finner sig mer skyldig n andra, at lysa i en rtt hra, ty hon tycks at werlden har upmrksammare gon p henne, som r frnm. Hennes Frnmlighet r intet beswrlig fr dem, som hon omgs med, ty hon dmiukar sig bde fr den, som wrdar henne, och den, som oskiligt rknar sig fr hennes jmlike. Korteligen, Eugenia bewisar at delmodighet och del stmma intet ro ofrenlige.
	Claudia har ett frnmt anseende, med all qwinno-fgring och manna-hgd; Men sdant r intet s delt, som at hon har ett manna-frstnd: Utan hgfrd, utan flyktighet och utan braskande syns hon ibland mnga sina likar som en
#B122 fordom afskildrad Gudinna bland sina Nympher, ty hon har de {frnuffts-Lius} [frnufts-Lius] ,det upfrande och det Hushllswett, som intet allom ro gifne, s at hon med berm kan freg mnga ldre af sitt kn som en Mor. Sin Man understdier hon med rd, sina Barn med rbara efterdmen, sitt hus med flit och mhirtighet.
	ULRICA har en liten Kropp och en Stor Sil. (Nu darrar min Pnsel.) Hon r liksom fdd til at Regera andra, ty Hon kan s wl regera sig sielf: Hennes Dygd styres af Hennes Frnuft, Hennes Mildhet af Hennes Rttwisa, och Hennes krlek af Hennes frsiktighet: Ingen motgng, ingen ngslan r mktig til at bryta Hiltinnans Sinne. Ingen hra kan Henne frblinda: Om Hon r omringad af Smickrare, s smickrar Hon sig intet sielf. Om Hon oroas af {rontasslare} [rontaslare], s knner Hon deras trowrdighet. Om Hon frestas af twistkra Tungor och mellan-Lpare, s lter Hon dem lpa ffngt. I allting r Hon en Spegel fr wrt Fruentimmer. Hennes Tanckar ha Hgre mne n Jorden och dess frgade Stoft, som r Henne alt fr lgt; Men likwl fraktar Hon Ingen. Hennes Hghet glntzar i Hennes Christeliga dmiukhet, med hwilken Hon Winner bde Gud och Menniskior. Hwar och en lrer hr igenknna ULRICA; Men jag r frskrad at ULRICA sielf r den endaste, som intet knnes wid denna Mlningen.

#B123
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 15.
	Alla Meningar, som wi genom Tal framfra, bra bestyrkas med skil, elliest r Talet intet Frnuftets konstiga Tolk, utan et Klang, ett Liud, ett Lte, liksom Fru Sigrids samtal med hennes Papegoja och Stare. Alla Skil bra grundas och fotas p wissa grundwalar, bewista eller bewisliga grundsatzer, annars liuger man, fast n man rkar p at sja sant. A propos jag talte om liuga, hwad godt nytt? Det msta r osanning. Ack, min Lsare, huru retas nu icke mngens ron! Tnk huru kir och hirtans angenm skulle icke Argus bli om han wille fra lgner omkring! Den lckra waran smakar en stor del Folk ibland oss stare, n sielfwa ffngan. Ja, jag wds, at nr Sanningen har en, s har Lgnen hundrade Hieltar och Hieltinnor som swurit henne tro och lydna. Myckenheten har hon brackt p sin sida drigenom at hon bemstrat sig frnuftet. Nu kan Sanningen ingen-wrts komma.
	regirugheten, Afwundsiukan och Dumheten (Tre
#B124 gira ett Collegium.) trdde tilsammans at fwerlgga om de ndigaste mtt, som borde tagas til at dmpa Sanningens utbrytande mackt eller frdunckla dess rena genomtrngande sken. Det war fuller ett dierft fretagande, men det geck n d fr sig. (Se hwad man kan utrtta nr man r ofrtruten.) Efter lngt och moget fwerwgande fattades det rdet, at en ny Logica eller Slutkonst skulle Samman skrifwas, emedan den naturliga Slutkonsten war alt fr partisk til Sanningens frdel. Egennyttan och Menniskiofrucktan msade Syslor, en af dem frde Protocollet och den andra fredrog mlen til skiftes. P sidstone, nr Boken war frdig, hielptes de allesammans t til at ingiuta de upsatte Reglor i Folket med sdan enighet, ty de hade ett ndaml, at wrkstlligheten flgde p Lrdomen, som elliest intet altid sker. Deras illistighet bestod druti, at man fuller gaf Sanningen sit rtta berm, ja man afskildrade henne med de lifligaste Frgor i anseende til hennes hga och frtrffeliga wrde, men man kldde hennes ckta Jouveler p Lgnen och wrok lgnens Glasbitar och Glitter-Stenar p Sanningen igen. Sledes togs Mrker fr Lius, Skugga fr Kropp, swart fr hwitt, surt fr stt o. s. w. Nu lpa de, som Studerat i denna nya Boken och famla i Wdret, som de skulle leka blindtacka, de gripa efter Sanningen men f Lgnen midt i famnen. Jag skal sja, hwilka de frnmsta Reglor ro, hwarefter om en sak br slutas.
	Se efter af hwad mening den frnma Herren r,
#B125 som kan gira din Lycka, innan du dmmer om ngon ting p det du intet m gira honom emot. Denna Regel har fdt ogement bifall, och har wrkeligen sttt Sanningen midt fr hufwudet.
	Tag berttelser och skwaller fr Grund-Satzer, och bygg drp, som p ewiga sanningar.
	Om du wil stta en oryggelig Sanning fwernda, s sk efter, om dess Frswarare intet hyst ngon falsk Mening i alla sina lifsdagar, se t i alla hans personalier. Sedan tag den samma fr en dag, och bewisa oricktigheten draf. Har han en gng haft en obillig tanka, s r ju klart at han nu intet heller br f witzord denna gngen. Wl phittat.
	Misstanka r hgsta Trumpf i hela detta konstiga Spelet. Om du ser, at ngot Folk reser up Hufwudet under Sanningens beskydd, s gir dem strax suspecte och misstnkte. De sja fuller s, det lter wl, det talet r godt, men hwad sticker drunder? h, de  intet s mne om Sanningen, at de skulle willia skaffa sig Ownner fr hennes skul. Nej, jag kinner Bussarne, de ha Synen lngre bort, n gonen se. Arghet fwer Arghet! Hrfwer har Sanningen ofta mst sucka och tiga.
	Lt aldrig dina bewis komma under examen och
#B126 skirskdande, utan swinga dig, som en illistig Orm rundt omkring dem.
	Samwete och din upricktiga wlmening, tw ord af ganska stor wickt, bra altid st i spetzen, fwerwinner man d ngot af det du sagt, s har du hr et fstningswrck hwar tu skert kan taga undanflyckt.
	Jag ledsnar, at skrifwa up flere reglor. Det r ocks ffngt. Gack sielf omkring i staden, och hr efter, s fr du se om icke denne slutkonsten r a. la mode. Folket liuga, som det wore tryckt, s de m spricka af lgn och s taga de bewis ur Lgn-Logican. Man kan rtt bli yr i skallen, nr man sitter lnge i et sllskap, och hr de mst gngse samtalen. Fr ngra dagar sedan, war jag en tima eller tw hos en wn, och just, til min frtret, kommo femb eller sex, som giorde besk efter hwarandra, alla Lrjungar af den nya omtalte slut-konsten.
	Herr Nitblind begynte nu som altid at tala om Religionstwister, intet fr sllskapets uppbyggelse, utan dels at wisa sitt frstnd, dels at underhlla godt glamm. Ibland annat som omtaltes, blef Arnogenes ocks nmd. Hwad sade Herr Nitblind, den mannen mste man wackta sig fre, han r en misstnkt Lutheran. Det samma menar ock Doctor Polemicus. Tnk, han nekar med tydeliga ord, at en rtt Christen fr spela Kort och Trning, han sjer at man intet med godt samwete kan dantza, g p Comdier o. s. w. En af de
#B127 nrwarande frgade widare: Jag har aldrig sedt i hans skrifter, det j sjen, hwar str det? Jag har intet lst ngot, som kommit ur hans Penna, for Herr Blindnit fort. GUD beware mig frn det giftet. Hwarfre skal man lsa s misstnckt --- Ser du, min lsare, huru fort det gr, at flla dom fwer en menniska, nr man fljer denna omtalte Logican. Arnogenes r en kttare, det r beslutit, och drwid mste det ock bli. Men om han nnsin sagt det, som blef orsaken til domen, r nnu owisst. Doch lt s wara. r icke det en wilkorlig ting, hwarfwer man twistar? Har han ortt begrep om tilltne saker, s br han underrttas och med goda skil fwerwinnas.
	Sedan jag med mycket beswr hade bortwnt den omtalte mannen ifrn Arnogenes och hans grofwa wilfarelser, tnkte jag, at wi skulle f tala om ngot, som wore lika mycket, om det frswarades eller frkastades. Men Prudentius kom i detsamma in til en ny plga fr mig. Ty hwar han r, m man weta, at den nya Logican kommer fram; det r s skert som skwaller och frtal i qwinno-samqwm. Han firas hwar han kommer, efter han str wl hos den myndiga Aristarchus, til hwilken han br rckfickorne fulla med skwaller hwar dag. Straxt drp frktes antalet af Parmenio, Rangsiuk, Spion och tw andra som jag intet kinde. Sedan de flgt hwarannan hela kriget igenom och uphfwit belgringen fr Dantzig (som nu r den wanliga frberedelsen til alla samtal) begynte Prudentius at hgeligen bedyra, hwad rena
#B128 afsikter Aristarchus hade med alt sit fretagande. Han r Gudfrucktig, han r rttrdig, han lskar det allmnna bsta hgre n sin egen frdel. Han frundrade sig fwer huru ngon menniskia kunde wara af annan tanka n han. Han har jmte wlmening, diupt frstnd och en ganska stor rfarenhet i alla saker. En af de obekante swarade: Det r sant, Aristarchus r en frstndig Herre, och jag r fwenwl helt frskrad om hans upricktighet. Men s wida han r en menniska, s m han intet frtryta, om ngon ibland finner en sak annorledes, ty han kan fela: rkinner han intet det, s r hans frstnd intet stort at bermma. Jag mrker, sade Prudentius, at min Herre wil frswara Neomachi dirfhet, som s ofta lgger sig emot Aristarchi frehafwande, men r sdant rtt? S m saken wara, tnkte jag. Neomachus, d tog den obekante p, r en s upricktig man, s at wr tid m fgna sig fwer den lycksalighet, wi ga i hans person. Han gr sin wg jmt fram och bryr sig om ingen menniska. Hans nit fr landets wlfrd, ligger s bewist i de saker han utarbetat och genomdrifwit, at ingen frnuftig br drom twifla, ja, utlnningar mste med frtret tilst, at han arbetar fr wrt Rikes gagn som en redelig Herre. Ack, for Prudentius fort, huru man kan stja frgor p en sak! Tag kappan af honom, s sku j f se, hwad innan fre sitter. Men jag kan sja, han har lrt blanda sina kort wl. N,
#B129 n, det wisar sig wl en gng. Det allmnna bsta, ja det allmnna bsta. Jag m rtt le. Nu wille den obekante stad och likaledes hantera Aristarchus. Men jag fll honom i talet, och frgade Prudentius, om det anstod en frnuftig menniska, at s ohemult och ofrskimt utan den ringaste anledning bakdanta en rlig Man? I frstone mente han sig wara nog sker p sin konst. Aristarchus tror honom intet sielf, sade han. Hwad gr det oss an, swarade jag? Ha wi icke ondigt ftt frstnd, om wi skulle lita p andra, srdeles nr wi sielfwa gonskenligen kunna begripa, huru en sak hnger tilsammans? Nr en god sak ligger fr hela wrlden ppen, skal man d med en hemlig lgn lta frblinda sig, och intet se drp. Nr Neomachus felar, och j blifwen fwertygad drom, s sgen fritt, at han felade. Men nr han gir wl, s rkin ocks det, fast n nio Aristarcher misstrodde honom. S br frstndigt folck bra sig t.
	Tnk, min Lsare, hwad oreda och willerwalla en Bok kan gira i werlden. r icke det frskrckeligt? Man tror ingen Menniskia. Man tror intet sitt eget frnuft, sedan man sledes lrt sluta och formera Syllogismer. Skwaller och lgn f allena witzord. Jag r helt brydder fr denna Logican. Hon hindrar mitt Handtwrk mer n ngon kan frestlla sig. Och Gud lte henne intet f altfr mycket inrymme och bifall: Om Auctorerne f rda, s ha de lust at fra henne i Kyrkor, Collegier och Rtter, s ofrskimde ro de. Men jag hoppas de bedraga sig skrckeligen.
#B130
	Widare, Neomachus r intet s riktig, Orsakerne fr man intet weta, nog af, wi misstro honom (det r en Grundsatz,) Tryphon br hdanefter intet heller tros fr wl. Huru d? Jo han har kt i Wagn med Neomachus, och Neomachus skal hafwa bermt honom p ett stlle, det fick jag weta af en wiss Person hrom dagen, fast det r hemligt nnu (det fr Prudentius en Smrgs fre, nr han kommer til Aristarchus. Mer r hela den hemligheten intet wrd. Jo, Tryphon fr ocks le godt, nr han blir underrttad om Folkets upmrksamhet i s granlaga Conjuncturer.)
	Men det r wl wrre, om det s r som Folket sjer. Tnk, tw Fruar, som lnge warit ownner, hafwa gifwit hwarandra Visiter och skola nu wara sdane funt-Faddrar at de intet kalla hwarandra annat n wid frnamnen. Jag bryr mig intet derom fr min del, widare n jag ser grna at Folck lefwa i Wnskap och god smja. Men en klok man sade hr om dagen, at det war underligt, efter denne Alliancen skedde just emot Riks-Dagen.
	Den som finge hra, hwad ett par Personer hade at sija, nr de wore ensamme. D skulle man f weta ngot som wore wrdt at weta. De plga ocks skrifwa hwarandra til; Den som rkte p en Biliet! Men frdenskul, intet kan det wara alt godt, Jag wet wl den, som tycker illa derom ocks. S dr gr Simplicius och lullar fr sig sielf, han har intet giordt strre framsteg i Logican, n i andra Wettenskaper.
#B131
	Gif nu ackt, min Lsare, i Samqwm p det som sijes, s kan du straxt hra, om den som talar, r af denna Secten eller ey. Det rjes och mrkes snart. Men r du rttsint, s twla til den, som kommer fram med s plumpa och osmakeliga slut.

#B132
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 16.
	Intet r jag srdeles Curialist, nr Lands-Bygds-Enfaldigheten skal upmana mig til mina Hof-skyldigheter: Jag hrde nyligen mellan tw kermn detta korta samtahl: En Ecloga, med Ehrt lof, Herrar Maro och Dahlstierna, mina bermlige Frmn och Mstare:
	Thor.
	Kom, Olle, stt dig ned p detta spda grna,
	Och lt oss glamma hop om whrens blida tid,
	Nu knoppas Ahl och birk, och flten blifwa skina,
	Nu frgdas folk och f, nu hoppar {lam} [lambC?] och kid,
	Lngt bort frn Werldens larm wr roo wi kunna rna,
	Och under wra trd i skuggan niuta frid.
	Nu medan Hlgen str, s stu fri frn plogen,
	Kom snacka ngra ord tils Solen gr i skogen.
	Olof.
	Ja, Thore, det r sant, wi f wrt sielfswld hafwa,
	Nu r en annor tid, n d wi skrefwoms ut;
	Mins du, nr Anders stalp, och Nils t Norje trafwa,
#B133
	Och huru Marjo gret, och ingen wiste hut,
	Hur gamlen aldrig fick i rta-grden grafwa,
	Som nu s fager str med sngar fr wr trut.
	Men westu hwem oss skinkt slik frihet utan like?
	Frst Gud och sedan den, som styrer Swerjes Rike.
	Thor.
	Min Gosse, tnk om wi och wra stackars ungar,
	Fing' under FREDRIC d, som r s genom-mill!
	De sija han r ldst bland hela Werldens Kungar,
	GUD lten lefwa ut bd dem och flera till!
	Ty i bd' rgn och blst, och all den blixt, som liungar,
	Kan Landet sofwa stt p alt hwad FREDRIC will.
	Nr mntro han r fdd? om jag den Dagen wiste,
	Uti min Runa-staf jag genast honom riste.
	Olof.
	Jo, Thore, tyst, jag mins, p sidsta Herredagen,
	Nr Jon frn Hofwa kom, s skref jag dagen opp:
	Han r om Onsdag nu: tnk, om jag wor beslagen
	Med Guld, och Silkes-Kldd alt ifrn t til topp,
	Som granna Herre-Mn. Dock, hlt, jag r bedragen,
	Wr Kung ser mera til wrt Sinne, n wr kropp:
	Om jag blott woro snll, jag swr wid spis och stuga,
	jag skull' til Stockholm dra och fr Kung FREDRIC buga.
	Thore.
	Det mtte jag wl tro, at Kungens Dag war nra:
	Min Boskap trifs s wl: se Stuten hur han gr,
#B134
	Det br rttnu til Dans, See Brok begynner bra,
	Sin Horn lngt hgre up, n nnsin frr i hr.
	Tnk, om jag Prstlrd wor', och kunde hastigt lra,
	Den Bibel-Raden ut, som hos wr Proster str.
	Om jag blef rakad wl, och fick sen lof fr Elsa,
	Jag skull til Stockholm dra och p Kung FREDRIC hlsa.
	Dyra Konung nr dina ringaste Understare s tnka och tala, hwad lra icke d de ypperste gira? I dag, nr du fyller dina 58. hr, fgnar sig allting af Din Fdelses-minnelse, stort och smtt, hgt och lgt. Jag finner nstan ingen undantagen. At icke det r myeligt, at sdan Gldie: skier p olika stt, det kan jag intet neka; ty somliga fgna sig fr Din skull, somliga fr sin egen skull och somliga fr et skien skull: Fr Din skull fgnar sig den gamla Redligheten, som utan egennytta lskar sin Konung och Fdernesland: Hon r wl nu ngot opasslig, och orkar intet s mycket, som frr, at g til Hofs; men Gudi lof, hon lefwer nnu. Fr sin egen skull fgnar sig den, som af Din Nd wntar sig lycka, tienster och frmner och gerna uphyer Dig til Himlarna, p det han m komma up. Sdane ro mnga; men p deras ord kan du intet srdeles lita. Fr et skien skull fgnar sig den, (Fast n jag intet wil tro, at ngon sdan finnes.) som af en willo-anda frledd lskar hwarken dig eller din rtta Hghet; men kan dock fr skam skull intet annat, n flja hopen. Dock alt detta bryr jag mig intet om: Jag lmnar hirtans ransakande til en hgre Man, och r ngd allenast med et godt anseende: Jag ser
#B135 alla frgda sig: Det r nog. Mnne d Argus ensam skulle deraf wara en orkels skdare? Ney, min Lsare, fast n min critiska Hirna r et obeqwmt diur til at gifwa berm, och mitt enfaldiga Sinne r olrdt i Hof-Stylen, s gr jag dock stad, at gifwa ngra betraktelser fwer denna Dagen. Det wrsta r, at Falskhet och Smickran ha nu i Werlden kommit s wida, at de borttagit de bsta infllen, s at jag intet wet hwad ord och tankstt jag wid detta tilflle skal bruka til Sanningens utfrande. Jag gir bst, menar jag, om jag {afklder} [afC?] Sanningen, s mycket myeligt r, [klderC?] alt glitterkram, dikter, Figurer, Fabler &c. Och i det stllet wisar henne naken, som en nl, ty hon r d skinare. Klderne m wara s artiga de willja, s hindra de dock offta hennes klarhet:
	Denna Fdelse-Dagen pminner oss wr Konung och flgakteligen wr Konungs Hghet: En grannlaga Sak, en stor trediedel af wr wlfrd! Ett wl inrttat Rike och frnuftiga Understare ro altid s mne om Majesttens Glantz, at de derp icke tla den minsta Flck: De afwria med Hnder och Ftter alt hwad den samma kan frdunkla. Det Frjaste Folk i Werlden kan freda sin Konungs Hghet, som sin gna-Sten, och ingen ting mista af sin Frihet fast n det med all uptnkelig wrdnad och underdnighet gr honom til handa. Wj Swear och Gter ro ett Fritt Folk, det r sant, wr Regerings-Form tl intet skadeligt Enewlde; Men i samma Regerings-Form finna wi {intet frbudit el frbudet at som trogne Mn} [oss jmwl
#B136 frbundne genom wr trohets Ed, at som UnderstareC] wrda, lyda och lska wr [huldaC] Konung. Hela wr Frgd br lysa och hras i hans Person, ty det r han, som skal tala fr oss bde med Utlndske och inhemske. Han r Medel-Puncten af wr Frihets-Cirkel. En sdan Kungelig Hghet r fr ett Rikes anseende hos Fremmande och fr dess inwrtes Ordning, Hlsa och Fgring, fwen s oumgngelig, som Solens lagliga Strlar ro fr Jorden: I de Solbrnda Lnder, dr en ofruktbar Sand r Jordens Kldning, see wi hwad Solen kan skada, nr hon kommer alt fr nr, och i de mrka Winterwinklar, der js och sni betcka Jorden, see wi afsaknaden af Solens alt fr wida frnskilnad; Men wr Sol r i sin rtta platz: Wr Konungs Hghet wrmer oss, utan til at brnna oss, och swalkar oss, utan til at kyla oss. Hwem kan d neka, at hon ju br strla p wra Brg, och upblnka wra Klippor, p det de med dubbel skinhet mga gifwa terskien i Himmelen? Hwem r s insfd eller drucken, at han icke fryser, eller s mrksint, at han icke ngslas, om ngon tiock Mln-Sky eller Dimba skulle {wille} [willia] betaga oss dessa glada och hlsosamma Strlar. Wr Konung will intet annat n wrt bsta: Hans Afsikter ro wra Afsikter, och wr roo r Hans roo. Det kommer allenast derp an, huru wi rtt mga betee honom wr underdniga lydnad, utan kallsinnighet, utan falskhet, utan twetydighet. I hans hra bewisar Swerige sin egen hra, sin Frihet och sin Styrka.
	Men jag talar s mycket om Konungen, jag mste wl ock tala om FREDERIC: Tw Personer uti En. Huru nu
#B137 Argus? Will du skillia Cronan frn Hufwudet? Neij, min Lsare; Denna tskilnaden r fuller bde fr Konungen och oss ganska ndig, ty FREDERIC r likwl en ddelig Menniskia af kitt och blod; Men Stora FREDERIC, Din dyra Person och Ditt dyra mbete frlikas s wl, och gifwa hwarannan s anstndig Prydnad, at man intet behfwer tskillia dem, derfre nr jag har talat om Konungen, s har jag talat om Dig. Men uptag med Kongelig Nd, at jag talar widare:
	At Swerige har sedt Dig fdas p ett hr, innom hwars frlopp Din Stora Swrfader i tre mrkelige Fltslag segrade fwer sin Fiende, deraf dmer jag intet, at wi under Dig skulle bli lyckelige; Men at Swerige sedt Dig fdas i Hgheten, upammas i Dygden, upfostras i delmodigheten och tilwxa i hran, deraf kan dmas, at wi under Dig skulle bli lyckelige. GUD wet, Store Konung, jag tror at Du r skapad och fdd til at Regera ett fritt Folk: Hur br Du Dig t? Jag ser Dina Understare wara myndige Frihets-Hiltar, jag ser dem i sina sinnen Fria som Konungar, och dertil ha de, Gudi lof, skil; Men likwl ser jag Dig winna allas Hirtan, och bija dessa Jttarna, som sm Barn, i Dina Krleks-Hnder. Om ngon skulle willia gira sig alt fr styf, s har Du dock p Din sida Rttwisan, som frnmsta kraften i wra grningar.
	Huru kan Du s handtera Leyon? De goda lska Dig s hgt, som sina Lif och de onda blygas i sina Samweten och flla swantzarne. Om jag nd gde en gnista af Din konst, til at winna mina Lsare! Jag m nu skrifwa huru
#B138 jag wil, s hinner jag nd intet mer, n at frswara mig; Men Du, Stora Konung, Du ger de Swnskas Hirtan utan mda: Du kan sofwa utan wakt i Dina Understares famnar. Dock jag kan ngot nr utrkna huru Du gir: Du lter ingen g missngd ifrn Dig, Du r sielf den willigaste til at befsta wr Frihet, (och ju strre wr rtta frihet r, ju strre r Din rtta Hghet,) Du bibehller hwar och en wid sin rtt, Du belnar dygden, Du hatar lasten, Du rotar Ditt Herrawlde i wra hirtan, s at din makt r frbunden med wra Lif, och om det skulle glla p, det Gud afbije, s r Du frdig at wga Ditt Eget dyra Lif fr wr wlfrd: En Tapperhet, som tilfrne, ett fritt Folk til heder, lyst Europa i gonen, skulle nu efter 58:de hret intet wara frkolnad. Lyckeliga Swerige, om du wiste at nyttia din Lycka! Du har en Konung, som intet r frblindad af Konunga-Hgheten, En Konung, som nu inga andra syfteml har, n dina ock Sina Nijen frknippade, En Konung som redan knner Sitt Folk och wet urskillja sina Understare, En Konung, som, om GUDs frsyn genom wr Hiltinna intet gifwit honom en Crona, likwl genom Sin dygd hade warit wrd en Crona. Han frstr bde Krig och fred, Han lskar Lrdom, Snille och Wettenskaper, Han r sorgfllig om din trefnad och will, s mycket han frmr, gira dig rik genom en god Hushllning.
	Milde Konung, emot de andra Krnta Hufwudens Egenskaper i Europa, skulle wi intet willa bortbyta ngondera af
#B139 Dina, om icke Din lder, ty de ro alla yngre n Du. Gud unne Dig at fwerlefwa mnga Fdelse-Dagar och gifwe oss Nd, at s kunna stlla oss emot Dig, som Du frtinar, och wisa Dig den trohet, at wra Barn icke mga blygas eller wra Barna-Barn banna wrt stoft. Jag fruktar, at wi ro flera n wi borde, som intet sakna Dig frr n wi Dig bortmist: En dag lrer Din afgng brcka wattn ur Hllebergen, miuka sielfwa Flint-Hirtan och bringa den Nordiska hrdheten til Trar; Men Gud flytte den Dagen lngt bort i sin Calender! Lef Konung FREDERIC, Lef lnge och Lyckeligen, Gudi til hra, wr ULRICA til hugnad och Swerige til skerhet!!!

#B140
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 17.
	Samtahl emellan Tomtgubben i Cabinettet och Tomtgubben i Frmaket.
	Cabinets Tomtg. Du st s blek och Mager stackars best, hur mr du? Har du ont af krlek? Studerar du frmycket? stu wigd wid en ond Qwinna? Tmer en fillig Hustru din Pung? Har du ont Samwete och fruktar fr efterslng?
	Frmaks-Tomtg. Neij, Monseigneur, ingendera; Men jag kan rttnu intet st ut med de orkneliga Ansikten, som jag hr mste see hwart gonblick: Alla ro liksom stpte i en Form och frgade med en blandning af fromhet, redelighet och lydnad: Bner, frskringar, erkntzlor, loford etc. som alla offras p wr Husbondes Altar, flyga til mitt qwahl ur deras Munnar. Eders Hrlighet kan wl tnka huru illa en underjordisk Person kan trifwas bland Helgon: Och n mer: Wr egen Husbonde, om hwilken jag altid haft den goda tankan, at han skulle ha ett gement sinne, r nu blefwen sielfwa delmodigheten hr i Frmaket bland sina tilbediare, s at jag intet annat kan n wanmktas.
#B141
	Cab. h, du narr, du dmer Folket efter ord och Upsyn. Hirtans, war intet s Dum: Lt gemene Man bedragas af Masquerader: Aldrig har jag i Cabinettet kunnat mrka p wr Husbonde, at han r s delmodig, som du wanryktar honom: Jag ser at hans Hnder ro fr rikedom, hans gon fr skinhet, hans ord fr hgsta makten, hans slughet fr sin egen frdel och ingen ting fr hran; Hwad har du d emot honom? S m du ock tro om de andra Ansikten som du omtalar: Menar du at den dmiukhet, fromhet och upriktighet, som lyser dig i gonen, gr nda in til Mrgen? Neij Smincket sitter utan p: Det pstrykes om mrnarne och aftwttas om qwllarne: Herren mot sina wnner och de emot honom hysa innombordz sdant, som mst hras i wrt nedriga Fdernesland: Konst mot falskhet, afwund mot Swartsiuka, Tadel mot lgn, Smikran mot flatterie, o. s. w. Det m jag weta, som lefwer i Cabinettet, det frstr du dig intet p stackars Lymmel, som wistas i Frmaket: Jag ser Folket, som det r; Men du, som det will synas.
	Frm. Ack huru Eders Hrlighet fgnar mig! S har nu Folket ingen mening med sin fromhet? Wlan, nr jag allenast wet det, s har jag intet at ngsla mig fre: Hr sku nu f komma s mnga skienhelgon i Frmaket, som nnsin wilia, och Eders Hrlighet skal f see, at jag skal bli fet, frodig och sorgls som en Canonicus. Bland andra har jag bde sent och bittida Sllskap af Truls Champignon, en wacker Person och min frtrogna wn, som jag lskar fr sin lilla Hirna och sin swarta Sil {skull} [skul]. Sgen mig, Monseigneur, huru han skal komma fort i Werlden, ty ehuru litet
#B142 jag kan dma af Physionomien, s ser jag dock at han slincker i Trapporne fr ngon Tienst.
	Cab. Gerna, men om han gir den lycka, som han will, s m du intet tro, at han sen hller dig Sllskap: Champignon ser altid sina gamla wnner fwer Axel, nr han kommer til heders. Hans upwachtningar, hos wr Husbonde bli ndade, s snart deras afsikt blir ndad.
	Frm. Stor sak: Jag r icke heller s frlgen om en Menniskias omgnge, jag fr flera i hans stlle: Sijen mig allenast ett rd fr honom, ty jag har lofwat honom bistnd.
	Cab. Lr honom Hwisk-Leken. Nr han frst kan den, han lrer fuller mer sedan.
	Frm. Hwisk-Leken! Hwad r det?
	Cab. N, nu m jag lee: Kan du intet Hwisk-Leken? D stu ock en enfaldig Diefwul. Hr r rttnu ingen med Kldes-Rck, som icke kan den.
	Frm. Jag ber. Hur gir man d? Lser man Aviser?
	Cab. h intet. Det r sant at Aviser rknas af somliga fr Hwisk-Lekar, och sanna enfaldiga berttelser om nrwarande angelgenheter, som hwar och en br weta til sin rttelse och meddela androm ssom oskyldiga Lius, utan til at synda mot tystheten, hllas med skil af mnga mina Wnner (Afwundsiuka Dumhufwuden) fr Mystica Status, derfre at de torde gagna det allmnna, om de blefwo kunnoge. Men sdant r nd intet den Hwisk-Leken, som jag menar: Denna r en lek hwarmed man leker heder och wlfrd af Folk, och aldrig kan man lttare bringa sig up, n med en annans stilpande: Antingen Truls will lta bruka sig som
#B143 mellanlpare, eller han mrker, at ngon str honom i wgen i hans syfteml, eller han afwundas fwer ngons {glans} [glanss], o. s. w. S skal han hwiska wid sina wnner och Gynnare i Enrum om en sdan sig widrig Persons frgd p det stt som man hwiskar hos wr Husbonde. Desse orden har jag nu tusende gnger hrt i Cabinettet: Sg efter som jag sger fre, elliest lrer du dem intet: S mycket kan jag frtro Bror, at han waktar sig fr den Mannen.
	Frm. Hur d? Truls r ju min goda wn?
	Cab. Toker, sij efter mig.
	Frm. h, h, jag frstr: S mycket kan jag frtro Bror, at han waktar sig fr den Mannen.
	Cab. Men Bror behagar intet sija effter mig.
	Frm. Eders Hrlighet befalte mig ju sija efter?
	Cab. Du mtte wara en dum byting som intet frstr, at jag lrer dig Reglerne och ordastten i Hwisk-Leken. Det r ingen konst: Hr p mig, sij som jag.
	Frm. N, jag skal be om frltelse: Men Bror behagar intet sija efter mig.
	Cab. Bror knner mig, at jag intet far med flrd: Jag wet mycket, som jag intet kan sija.
	Frm. Bror knner mig etc.
	Cab. Jag kunde sija de saker om honom, som Bror skulle hisna fr, om jag wille.
	Frm. Jag kunde sija etc. Men hwad r det d fr saker? n om den andra frgar Truls hwad ont han wet med den Mannen? Bittermn, d str han dr.
	Cab. Du Narr! hwad behfwer han sijat? Han wet ju intet ont med honom? Men huru skulle han kunna swrtan, om han intet sade s? menar du at man behfwer lgga skil
#B144 ock bewis til tadel? Men widare: Jag kunde wisa Bror swart p hwitt.
	Frm. Jag kunde wisa etc. Ja, p det sttet kan Truls skamflcka hwem han wil utan grund, utan wittne. Det r ingen konst; Hey lustigt. Jag wille at han woro hr nu. Lt mig hra om jag mins: S mycket kan jag frtro Bror etc. jo det gr an. Men fr han lgga til i Hwiskleken, och liuga hwad han wil p den andra?
	Cab. h ja, men fr alting, at det skier med de miner, ord och trygghet, at den som han leker med, intet twiflar derom, eller tror at det r en Lek, utan menar (efter han intet fr weta mer n hlften) at alt r fastgrundat i sielfwa sanningen. Sen denna Hwisk-leken kommer i allmn gng, som han och nu dessutan r skrckelig en vogue, s hoppas jag med Lucifers Hielp, at ingen Menniskia r sker om sitt rykte, hon m nu wara s ren och dygdig som hon wil, och at ibland Folket blir allmn oskerhet, oenighet, belnt last och straffad dygd.
	Frm. Dock jag tnker s i min enfaldighet: Jag ber om urskt: n om ngon min wns fiende lrer Hwiskleken och leker honom sedan p Truls?
	Cab. Ja, du sijer ngot. Men likgott. Han fr st sitt kast. Hwad bry wi Tomtgubbar oss om Folkets bryeri.
	Frm. Men Monseigneur, narra mig intet: Leker man den Hwisk-leken ofta derinne? Kanskie det r ett gammaldags stt, som nu r aflagt, och d skratta de t min Champignon?
	Cab. Jo, jag kan tro: I gamla Dagar frstod man sig mycket p sdane artigheter. Neij, jag swr wid Stygia-putt,
#B145 at denna Hwisk-leken r nu s ny, begrlig och brukelig, som sielfwa Visiterne.
	Frm. Mig tyckes, at eders hrlighet r sorgkldd: Hwarfre d? Om jag trs frga.
	Cab. Westu intet, at den Lgnen r dd, som i sin lifstid giorde s mycket buller, skaffade wr Husbonde s mnga besk, och s ofta brakte Hwisk-leken i gng? Hon war en af mina wnner.
	Frm. Ah, s r hon nu dd, den hrliga Lgnen? Hj, hj, hj. Lt oss grta.
	Cab. Hon testamenterade dig ett Grtfat och en rd Mssa, derfre at alla trodde henne i detta Frmaket.
	Frm. h, s giorde hon det, den hrliga Lgnen? Courage. Intet grta mer nu.
	Cab. Du gir liksom unga nkor eller nklingar eller rika Arfwingar: Du grter och skrattar p en gng. Hr skall du f hra den Aflednas Personalier: Jag har skrifwit dem med egen hand:
	Den ryktbara Lgnen, som nu beklageligen afsomnat, r til Werlden brakt hr i Hufwudstaden: Fadren war Herr Michel Slink, som frnekade Christendomen, derfre at hans Patron war Jude. Modren war den bekanta Madame Blkappa. Farfadren war Don Fuchsswants, som wid Mltiderne stahl sig in i Mat-Salarne bakom Skirmarne, at upsnappa Tidningar. Farmodren war Fru Gunborg Swartstrumpa. Morfadren war lilla Junker Pytt, som gick i granngrdarne, at mrka Ord. Mormodren war Caisa altid ngd, som i
#B146 Stockholm lupit kter efter en Krmare. Farfarsfadren war Herr Buffus, som bet Tungan snder af gammalt Agg. Farfarsmodren war Fru Mtta, som spdde Wder och Ddzfall, sedan de woro skiedde. Farmorsfadren war Holger Rfhufwud, som kunde dikta en Saga hwargng han las til Bordz. Farmorsmodren war sa Willhierna, som intet sg fr sig lngre n til Nstippen. Morfarsfadren war Sigge Wderhatt, som intet kunde tala, utan at skryta. Morfarsmodren war Madame Wderkorn, som altid frstod halfqwdna Wisor. Mormorsfadren war Fine den lille, som hrde Grset wxa. Mormorsmodren war Donna Curiosa, som hade omsorg om alla Hushll. Af s ryktbara alstrare hade hon sin hga Fdzel och i sin tilwxt alt understd, s at hon i sin spda Ungdom kunde resa innom en Weka fwer hela Staden, och innom en Mnad fwer hela Riket. Hennes Wlde kan deraf dmas, at hon hlt den frtrffeliga Hwisk-leken wid makt, som elliest hade kunnat komma ur bruket. Hennes Trowr dighet ---
	Frm. Ney Tupparne gala: Wi mste wl minna oss. Jag fr hrat en annan gng.
	Undra intet, min Lsare, at jag kanskie ngot fr ofta rrer denna Strngen; Ty sannerligen hregirugheten, Illwillian, Hatet och Afwunden rra nu s flitigt den ena Inbyggarens tunga, Hirta, Mtt och Steg til den andras frdrf, egen frdel och Allmn skada, at jag hraf allena hade syssla nog i alla mina Ark. Den frkolnade krleken, det uplste Enighetsbandet, saknaden af den delmodiga fwerseelsen, den owelduga niten fr Dygd och Rttwisa, det upriktiga Frtroendet, den gamla hrligheten, Fastheten, Wnskapen,
#B147 korteligen, Sllsamheten af Himmelshga Sinnen, ro, tycks mig, rika mnen fr en Sedolrare.
	Extract ur ett Bref, som ngorlunda passar sig
	med detta Arket:
	--- Edra Lrdomar, Herr Argus, ha {fwermtton} [fwermttan] wunnit mitt tycke, s at jag intet gerna gr ifrn dem, om jag kan; Derfre will jag rdfrga mig, om jag icke med godt samwete kan wara jalouse fwer wisst Fruentimmer i mitt Grannskap, som eclipsera mig i Ungkarlars sinnen. tminstone lrer mig wara tillteligt, at litet frmrka deras renomme'e, och til den ndan utspionera deras ord och gierningar, ingng och utgng, Mat och Klder. Det r swrt at wara rivale och hlla Gransmia ---
Fy, min Correspondente, sdant r alt fr gement: Om hon blifwer wid sitt, och lmnar andra wid sitt, s wisar hon sitt Sinne wara Frnmare, n at det kan irras af lappri. Hon blottar sig alt frmycket, om hon plgas af Curiositeter at weta andras angelgenheter och frrttningar; Men s mycket mer, om hon swrtar dem fr egen Afsikt skull.

#B148
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 18.
	Utaf den stora Auctoren, som jag kallar den Scandiske Mercurius, har jag inhmtat flljande Historia: Jag beklagar at hon kan kallas en Tragdia; Men stor sak, man kan intet altid skrifwa Comdier:
	Mster Mats och Hustru Clara gde knapt Brd p Bordet eller Klder p Kroppen, nr de aflade sin Son Pamphilius; Men likwl iddes de arma Hionen intet Arbeta, utan grepo til Tiggar-Stafwen och nrde sig huru de kunde, p beqwmaste wiset. Deraf insp fuller den unga Pamphilius tillika med lttian illfundiga Grund-satzer; Men hans Stierna hade dock med honom ngot strre frslag, ty han skapnad och Qwickhet hade sina fullkomligheter: En bewRgen Kks-Jungfru skinckte honom en Kaka, den han slde fr 2 re: Fr dem kpte han en gammal Nyckelpipa, den han frbttrade och slde fr 2 Styfwer: fr dem kpte han en gammal Fllknif, den han upslipade och slde fr 2 Mark: Fr dem kpte han ett par gamla Hanskar, dem han hopsydde och slde fr 1 Dal. fr den kpte han ett par gamla
#B149 Skor, dem han lagade och slde fr 2 Dal. desse 2 Dal. frbttrade han p sdant stt intil 100 Dal., s at ryktet om hans Avancer strckte sig intil en Krmare, som i samma Hus hll en blnkande bod: Herr Leccage (s hette Krmaren,) fann Pamphilius wrdig at bli Gosse i sin Bod, och hade sielf omsorg, at underwisa honom i sin Handel; Efter ngon tid kunde Pilten, tminstone in Strazza gira en Conto pro diverse och en Conto Generale med rtta Bilanzer, netto procedido och rendimento, calculera alla {Specen} [Spesen] och Ritorner, afdraga Courtager, p Herr Creditor a Costi stlla en Cambio reale, mkta konstigt remittera, {trac/era} [tracera] &c. ja han lrde och huru man tog goda Assecurancer mot Risico af den strnga Tariffen. Summa, han fattade alla termer och gick i kramtrafiquen al pari med sin Husbonde, frwrfwade sig klingande Byxsckar, kldde sig som en Grefwe och hade de bsta Dagar i Werlden. Wr Auctor kan intet nog omtala det skina hull, som Pamphilius nu begynte f, det frnma Mlfre och de artiga Manerer til at tala, raisonnera {spatsera} [spatzera], se p sin Klcka etc. Man sg honom strax i stnd til at gira en Resa fwer Hamburg, til Amsterdam och London, frsedd med sin Husbondes recommendationer, och i strsta hast terkomma med en treffelig Credit: Credit utan Valuta! Ack hrliga Credit, huru prydde och frsedde du icke hans Bod med allehanda Kram? Den som hade knt Pamphilius fr Poike innan han blef Commissionaire, frundrade sig fwer
#B150 hans omskiftelse. Hustru Clara som nu war blefwen Madame, fgnade sig med Hnderne t Himmelen fwer sin Sons uphijelse, och gret derfwer, at Mester Mats intet hint utlefwa den dagen. I sanning kunde ock mngen bedragas at tro, det han war i lyckans famn: Hans slkt begynte skryta fwer sin Cousin, och hans Wnner hulpo honom hwar dag at tma ngra Bouteiller. O I frnijeliga stunder! I detta sinnet fick Herr Pamphilius Gifto-Tankar och giorde den lckra Amalia til sin Fru, en Dotter af hans gamla Husbonde, hwilken hade samlat wackert Capital med ett par banquerouter, och inrttade sledes sitt Hushll med strsta prakt. Van der Profit i Amsterdam underlt imedlertid intet at skicka honom en myckenhet godz, och wr stolta Krmare war altid m, at betala det frra Partiet, tminstone til Helften, med det senares winst, (sedan det frra blifwit anwnt p Monsieur, Madame, Taffel, Meubler &c.) han lt sin Patron weta, at den eller den wahran intet s wl kunnat debiteras, (fast n hon lnge sedan blifwit frwandlad i stt) och altid anticiperade han nytt godz, under skien af dess hwarjehanda begrligheter. Sannerligen om Van der Profit wiste Grepet, at genom sin Commissionaire afsttia den egendom, som elliest hade legat honom til last, s wiste ock Pamphilius Grepet, at genom sin Patron skaffa sig de Penningar, som han aldrig mnade til fullo betala. Sledes r den mst interesserade wnskap intet fri frn bedrgerier! Ja om man skal tro wr Historicus, s upfrde Pamphilius 5 procent fr det, som intet passerat Tullen, och indrog Contrebander, som gingo under annat namn eller sielfwa Legations-Friheten. Men den gamla war likwl ldst: Van der Profit efterspanade s ofrmrkt par
#B151 Correspondence om icke Herr Pamphilius war en riktig Man: Man swarade sig intet annat frmoda, efter han slog stort p och Madame blnkte i Grannlt. Krak, der hade han gget: Han luktade gamla Handels-Surdegen och gonen pnades til at mrka det hans Wn war altfr konstig och winglande i sin trafique; Hollndaren brjade sl Tapp-to och qwllja sin stolta Vasall med remisser. Lyckan, som spelar med de ddeliga och hade frndrat Pamphilius til sinne och seder, wisade nu sin falskhet: Jag orkar intet omtala huru hon nnu smickrade honom ngra Mnader, i det han ngorlunda frngde sin Patron med den hemliga widlyftighet, hwaruti han satte sig hos en del sina Landzmn etc. Men strax derp slog hon nd Crediten (hans endaste Stdie-Stad undan honom bde in- och utrikes, och der lg han fallid: Tnk hon tillt honom icke en gng rikta sig af sin Banqueroute. Han fick leigd, den utlndske fick ngot, den inlndske intet, och han sielf med den delicate Amalia kastades nu med en knpp ur fwerflden ned i Elndet, sitt frra intet. Hrwid kan wr Auctor intet hlla sig frn trar, utan ropar: O Menniskliga obestndighet! O falska Credit! O Stiernesktt p Krmare-Himmelen! Bistra Commissionaire-de, som s frderfwar bde det allmnna och Enskylte --- Men min k. Herr Quarter, I skaken s p Hufwudet, hwad tycks Ehr om denna Tragdien?
	Quart: Hrlig raretet! Det r intet frsta gngen man har spelat den Tragdien bland de wra, icke heller frsta gngen, som du har tuggat derp.
	Argus: S mycket wrre ---
#B152
	Quart: Jag tror, Argus, at du har enskylt hat til Krmare. Hwad ha de giort dig? Kan du intet lmna dem i fred? Blif wid Moralen: r det en odygd, at wara Krmare?
	Arg. Elnde! Finnen I hr ngon enskylt bitterhet? Menen I det wara omijeligt at skillja Personen frn handteringen? Det wet Gud, at jag lskar en Krmare, s mycket som hwar och en Handelsman; Men dess fahrliga Handel kan jag intet lida, icke heller den frdrfweliga {fwer-Balancen} [Under-BalancenC?] i wr Commerce, s wida jag lskar Landzens wlfrd i framtiden, wra bortglmde Efterkommandes Brd, och tl intet at utlnningen r det Tredie Stndet i Riket.
	Quart: Tala mig hwad du will, s blirhr nd aldrig annat n hr r, och {hr} har warit. De m nu konstlaV med sina Nyheter s mycket de willa, s utrttas dock intet annat dermed, n de bsta Understarnes undergng, och en hop egennyttigas upkomst.
	Arg. Fritt, lt s wara; Allenast at de bsta Understarnes undergng r Riketz Lkedom och de Egennyttigas upkomst, dess hlsa.
	Quart: Huru skal jag det frst?
	Arg. Jo, jag menar at om de bsta Understarne (som I kallen) ro hrdnackige at fortfara i en Landtfrdrfwelig Handel, s blir hr intet godt af, frn sdane bsta Understare bli ruinerade. Hr talar jag om Nringen och icke om Personerne. De Egennyttige (som I kallen) bra deremot ha all framgng til at gagna Fderneslandet: Illa nog, om deras sinnen intet skulle likna deras handtering; Men det hrer
#B153 intet hit: Wij {willja} [wilja] tala om sielfwa saken och lmna Personerne i fred, som bra gira rkning fr sitt fgderi?
	Quart: Wlan: Sielfwa Saken: Kan intet hwar och en see at wra Inrikes Tilwrkningar ro Drskaper?
	Arg. Jo, med Glasgon.
	Quart: Hwad ha de icke kostat Swerige, och hwad hrligheter ha de wl utrttat.
	Arg. Kostnaden r liten mot den psyftade nyttan; Men hwad hrligheter de nnu kunnat utrtta, det r en sak, som intet hindrar deras omistelighet i sig sielf. Dma ett frslag efter utgngen, det r tokugt. Wi wilja lmna oafgiort, om deras hinder har besttt i ngon deras Pdrifwares fehl; Men lt oss besee saken p frommaste wiset: Kanskie at de intet frr kunnat g an: Tre ting ha dryga swrigheter, fordra lng tid och stor kostnad, innan de hinna til sin egen wighet och fruktbarhet: den R Materien, som intet plckas p hllarne, den tskilliga Redskap, som med konst och mda skal skaffas, och goda Arbetare, som intet samlas med en utskrifning.
	Quart: Har du intet mer at prata?
	Argus. Kanskie: n afsttningen af de spda ock nyss begynte tilwrckningar, som I mst hindren ock qwfwen med Edra begrliga Kram-wahrors debit?
	Quart: Wij? wij, som ha s dryga Afgifter, hwaremot de andra ha all Frihet? ney, det r wij, som draga plagor ock grym ---
	Arg. Tlamod: Menen I de 5 Procent? mnne Riksens Stnder intet giorde som hgtuplyst Folck med den plagan?
#B154 d war hon ock stor nog; men nu tyckes mig, borde hon frkas til 10 a 20 Procent. Frr lrer hr intet skie ngon mrkelig frndring.
	Quart: Ochristeligt Tahl! du hade wl lust at see mig ock mina medbrder i Pamphilii elnde?
	Arg: Ingalunda: hwad behfden I strta Ehr dit? Kunnen I icke taga Edra wahror inrikes? eller om det nnu intet lter sig gira, kunnen I icke liks wl som de andra inrtta Edra Manufacturier, ock f del af Landshielpen? Om d de andras Interesse blefwo Ehrt eget, s skullen I se huru Misshlligheten Frswunno, Split-plet bortkastades, ock eniga Hnder giorde ltt arbete: Riket Blomstrades, den fattiga hade fdokrok, ock I {alla? } [alle] {blefwo} [blefwenC?] p skert stt, wlmende. Herr Quarter skulle sielf bli den maste om Cronans Indrckt, frbunden med hans nring, ock 10 Procent woro honom frlitet belag p det Utlndska godset.
	Quart: Gud wet det --- men jag kan lee t mig sielf, at Jag nu kommer i den Speculationen. Jag har haft henne frr men jag blef sttt fr Hufwudet af ---
	Argus. Tnck, huru frngd iag skulle ihoplgga mina Hundrade gon, om jag sgo at wre Krmare woro blefne Manufacturister!
	Kom i hog framtiden, Min Wn, och wra kra Efterkommande, som en gng bra wrda wr Aska. Gifwom oss tlamod: Om wi intet sielfwa ha godt af de Eekar, som
#B155 wi nu planta, s har man likwl efter hundrade hr. Han I samwete, at stta det tilkommande Swerige i Fattigdom och elnde?
	Quart. h snack: kunna wi icke imedlertid bryta ut som frr i Werlden, intaga Provincier, skifla stder och f Pengar som Grs? Dertil ro wi skapade och annat Nrings-Stt har Swerige intet ftt.
	Arg. Ochristeligt Tahl! Dr see wi wrkan af wr orklshet och dess Dotter fattigdomen. Efter den Satzen r Freden det som der oss, och Kriget det som fder oss. Jag tilstr, at s lnge wr flit intet hielper wrt Rike at bra sig sielft, s ndgas man taga en s orimmelig Grund-Satz; Men menen I at Gud har s frordnat? I hwad tilstnd har d Himmelen satt oss? ro wi d skapade antingen til andras frdrf eller til at swlta? Hungren skulle efter Ehr Politica wara oss en Krigs Orsak god nog, och wi skulle wara rtt hflige, om wi giorde oss Swepsaker med ngot rikt Land. Om I rdden, skulle Swerige bli likt den stocklate, frodige och illpadige Ulf Bffel: Han fwergaf Hustru, Barn, Grd, {hustru} etc. och lg stndigt borta bland Processer: Altid skrt han, at han wann dr s mycket, dr s mycket etc. Men imedlertid war det upten Mat. Han war en Tiggare, och nr han skulle stta sig i roo, fll honom Taket fwer Huf- wudet. ---
Neij, en hrlig ting r det, at som redelige Swnske Mn frswara oss mot andras wld, nr s behfwes, ock efter wra Frfders sed med Tapperhet ock duktige wapn utkrfia
#B156 billighet af den, som will krncka wr rtt. I sdant fall r Krig lofligit; men Ehr Statskonst duger intet.
	Quart: Det synes wl s --- jag kan betncka mig p detta wrt Samtahl, men i dag slr jag sdant ur Hufwudet: Det r den 1. Maji.

#B157
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 19.
	Sannerligen, min Herr Censor, jag trottnar rttnu wid min bestllning, och jag undrar intet, om I trottnen wid Ehr: Dristig r jag, frsiktig ren I, och begge bry wij hwarannan: P min ra, I ren temmelig Grann-rknande: Nog kunde Min Herr Censor, tyks mig, lta st ngot litet Spitz-Ord {iblandt} [ibland] oftare n han gir, och lta dem dundra lnge nog, som deraf finna sig stungne. Dock, I swaren, at I nd lten mycket lpa fritt i mina Ark: Man wisar nog Tnderne fwer det som tilltes: Det r Ehr, som man tiltalar och intet mig. Ja kanskie --- tr hnda at I hrmed giren mig strre Tienst, n jag wet erknna: Min Hetta behfwer swalkas. Jag wil derfre wara ngd.
	[Men, C] i dag gitter jag intet fsta Tankarna p ngot wisst mne, utan skrifwer som det kommer mig fr Pennan. Mine
#B158 Gynnare lra wl urskta mig, och de andra bryr jag mig intet om. Hwem orkar mda sig fr deras lilla Tack?
	1. Wrk honom i Soldat-Hopen, han duger intet annat til. S lyder mst Domen fwer en {dumm} [Dum Poike], srdeles om han r mycket bijelig til odygd. Nr han d utan god Upfostran hint den ldren, at han kan lyfta Wrjan med rak Arm, d brjar han krumma sig i Uniformen: Nu r jag Karl, tnker han, nu slipper jag at lsa. Hwem sprtter, om intet han sprtter? Nr han skal yttra sig i de allraklaraste saker, br han sig t, liksom ingen Papegoija funnos i hela Landet, utan han skulle ensam tala fr alla. Men br d Soldat-Hopen fyllas af Dumt Folk? Nr man intet duger til annat skal man d duga til Krigsman? Hwilken orimlighet! Hwilken ofrrtt gir man icke hrmed wra kcka barde-Mn? Jag hller fre, at om ngon dygd, frsiktighet och rent frnuft br finnas hos ngon, s br det finnas hos en Soldat. Det menar jag mig ock ha sagt frledit hr i mitt 31 Ark. Han, som ndgas lefwa bland oordentlighet, wld, mord, lifsfahror, frst, hunger, plgor, ofrrtt etc. han br och behfwer fra ett renligt lefwerne, weta rtt och ortt, ga Samwete och skarphet, mod och frsiktighet, eld och kallsinnighet, wara lrd i sin Konst, hrdad, tlig och altid rolig i sinnet. Huru skal d en odugelig glop duga til Soldat? Gudi lof, wi ha tskilliga Ynglingar, som med beskiedelighet och berm begynna pryda det stndet; Men imedlertid r den omtalte wahnan brukelig, at wllja Soldat-mnen. Om hon fr rda, hwilken krigshr f wi med tiden? Liderliga
#B159 frswarare, som intet bli goda, frrn de blifwit olyckelige. Herr Anacarsis, jag knde Ehr Person, frn jag fick ehrt Bref, derfre hller jag ehr fr billigare, n at j skulle mena, det jag i mitt 13de Ark pstr, at den Dummaste Poiken war tienligast til Soldat, derfre at han war Dumm och ofrwgen: Dr talar jag allenast om den frsta bijelsen, som teknar sig fuller illa; Men altid kan bijas til ngot gott och sitt wissa ndeml genom en god Upfostran. Dumhet, obarmhrtighet och ofrwgenhet i ett Barn kunna i en wl anfrd Yngling bli kallsinnig frsiktighet, sinnes starkhet och oskrymtad Tapperhet. Desse ro de bsta Soldat-Wapnen.
	2. n en Apologie: Man har knotat p mig frn Parnassen, derfre at jag i mitt 5te Ark tilltit den frsta Ungdomen Tankfrihet i sielfwa Himla-Lran, och at f wara Kttare (under sin ledares Hand) {tildess} [til des] han med goda skil blir fwertygad. Om wi intet fddes med kundskap om en Gud, med en frbindelse at dyrka den hgsta fullkomligheten fram fr alt, med s inlifwade GrundSanningar och tankars rttesnren, at wi dem hwarken behfwa eller gitta bewisa etc. D skulle jag sija, at wi i wr frsta lder behfde tro efter sgn. Men nu, Gudi lof, r det icke allenast ondigt, utan och eftertnkeligt bde fr {frnuffts fningen} [Frnufts-fningen] och Christendomen. Gud lskar intet den Blindtrogenheten. (Hr talar jag intet om den Saliggirande Tron, som Gudz nd genom sin anda uti oss allena wrkar, jag talar om frnuftets skyldighet.) Han wil at wi sku bli
#B160 fwertygade innan wi lyda, och dertil har han gifwit oss medel. Om man blir Orthodox genom frutfattad inbillning eller Lrarens myndighet, s tror man intet det man wet. Man inbillar sig tro; Men det man menar wara en Frnuftsfwertygelse, r allenast en Sinnes-Bijelse. P det sttet tilskapas Juden i Synagogen, Turken i Mosque'en, och de hwarjehanda willfarande Christne i Christenheten. Hwar och en frswarar sin Wattn-Wlling, ty det woro skam, mena de, at tro annat, n det Frldrar ha trodt fr dem. Hrlig Religion! Aldrig dristade jag, at yttra mig p detta sttet, om jag intet wiste, at ju mera det spda Frnuftet upodlas och wnjes i sin frihet, at draga rena slut af sina medfdde satzer, ju mera erknner det den stora Gudens uppenbarade willja i sitt Ord, wrdar des obegripelige hemligheter och underkastar sig des hga lydnad, hlst nr det har hielp af en frnuftig ledare. Gudz willja och wrt Naturliga Lius frlikas s ganska wl. Jag skal gifwa mig wunnen Herr Philophile, nr j kunnen bewisa at en Atheist, Naturalist eller Kttare, (i hwilkas Labyrinther jag tillter Gossen at titta in, til at skrmmas af deras mrker) nnsin p frnuftiga skil eller rena slut af Gudz ord kan grunda sina willfarelser.
	3. Det r alt fr tokugt at willa rtta andras smakar och tycken efter sitt eget: Lipsius kan intet tla Musique fr sin dd: Han besinnar intet, at han kan wara sndrad frn strsta Folkhopen, antingen deraf, at honom ngot fattas i Hrsel-Organen, eller deraf, at Symphonien gir honom upmrksammare och drar honom in i sina egna betraktelser, eller och deraf, at hans Snille, som i den Konsten ingen
#B161 kundskap ger, faller wid des hrande i en ledsna, som fder ngslan; Utan Lipsius skrifwer mig til och ber mig fwertyga mina Lsare, at Musiquen r en Drskap. Jo, jag tog mig intet annat fre: Med samma skil, som denna wackra Konsten af honom hatas, med samma skil lskas hon af andra. Lipsius kan ha rtt fr sig, men intet fr andra. Musiquen har sin dygd: Hon bidrager icke allenast til Sinnets Friskhet och nije, utan ock til Kroppens hlsa: Efter mngas mening frmjar hon wtskornes kringlpande, renar Bloden, skilljer dunsterne, widgar vaserne, pnar porerne &c. Men intet r lijligare n at see Crysippus med en sysslesatt Upsyn lgga rat til den finaste Musiquen och lossa som han deruti frlustar sig och finner underwrk, fast han deraf icke frstr det ringaste, utan ngslas inwrtes.
	4. Jag har ofta ledt t Herr Imagons och hans Drngs olika nyen: Imagon har bygt sig ett prktigt Hus, anlagt kostbara Trgrdar, frlustar sig i sina Galerier och Orangerier &c. Men hans strsta lust bestr deri, at kunna sija: Detta hrer mig til. Lucas har samma Nije som Herren: Han spatzerar p Marmor-Golfwen liks wl som han, fgnar gat med de hrliga Skillerier och Nsan med de dyrbara Lukter &c: Men hans strsta lust bestr deri, at kunna sija: Detta har jag okpandes, och slipper omsorg derom, ty det hrer mig intet til. Hwem r nu strre Herre i sitt nije, Herren eller Drngen? Det syns som Imagon haft omak fr Lucas och tmt sin pung til hans frlustelse.
	5. Nr en Petit Maitre rkar p en rtt tanka och en
#B162 klok utltelse, (som sllan skier) s gir han deraf s stort wsende, at mngen skulle mena sig hra ngot nytt, som dock betnkt sdant redan i Barndomen: Trantrallius berttar mig med stort utsprk, at d han i gr satt p Rousels Caffe-Hus och wntade p Scker, kom han i den synnerliga Speculationen, at Niskhet och Snlhet mtte wara de gemenaste bland laster. Detta betygar han med faseliga eeder. Mon cher Monsieur swrien intet. Jag tror Ehr wl nd. I han intet funnit Ehr s illa; Men detta har man lnge wetat frut.
	6. Kre Herrar Ost-Indie-farare, ehwad j fren oss hem frn China, s hmten intet hit den underliga Seden, som Chineserne bruka med Personligit Adelskap: Hos dem r det intet rfweligt, som hr, och erhlles af ingen annan, n den som fr sin egen Person har frtienst dertil, och inlagt hra i Wettenskaper och Tapperhet. Den enas dygd kan intet adla den andras odugelighet: Nr en Mandarins Son wil rfwa sin Fahrs Adelskap, s mste han omaka sig at wara fwen s dygdig och bermlig som Fadren. Tnk hwad swrigheter man gir Folk i det Landet! Neij, annorlunda gr det til hos oss. Dock, frdenskull. --- Det torde intet wara s galit. Ho wet om icke det {Hedersstndet} [Hederstndet] fingo derigenom en dubbel Glantz? Man woro sker, at ingen deribland funnos, som icke woro dknd af frgd, och den Adeliga Ungdomen skulle tfla om bermliga grningar, ty hwem skulle willa mista sin Noblesse? D tilstr jag det woro en wrkelig heder at kunna uprkna sina ahnor, 16 dygdklara Personer i en Kdia. Jag tror at hela Werlden skulle d
#B163 wrda en Swensk Adelsman, och en Nobile di Venetia hade d icke ett ord at sija.
	7. Sij s, mina gamla Auctorer, det tnkte jag wl: I lckaden mig til at Skrifwa i hr, och dr lmnaden I mig ensam. Nu r jag intet bttre utkommen, n at en {Prst} [ManC] ngra Mihl hrifrn {uppenbart i sin afftonsngs-predikan} [i allmn sammankomstC] kallat mig den Folk-skimmaren Argus. War icke det wl at j fingen Lura mig [inC?] i Spelet? Om jag i hr hade {behullitC? } [behllitD] mina Moraler fr mig sielf, s hade jag sluppit det Namnet. Men, sijen I: Mannen lrer den gngen intet {hllit} [hullitC?] ngon annan fr Folk, n den odygdiga och draktiga, derfr har han hrmed mer hedrat, n wanhedrat dig. N, lt s wara d. Jag mste wl wara ngd.
	8. Nu i Maji-Mnad sedan Solen gtt i Twillingarne, gr en Siukdom i swang bland ett slags Fruentimmer, som en gammal rbar Fru har bedt mig lka. Jag kunde wl swara, at man intet kan rkna p deras krmpor, ty de bli snart siuka och snart friska igen; Men den urskten skulle hon ansee som en ohflighet. Dessutan wrdar jag knet mera, n at jag skulle tla ngons frdrf: Hr r derfre ett Recept efter mitt wis p Swnska.
	R. Blomster af lngmodighet, [1] . Untze.
	Fr Paphia. Frsiktigh. --- [3] . Untze.
	Honung af Blygsamh. [3] . Untze.
	rbarh. --- [4] . Untze.
	M. F. empl.
#B164
	S offta hettan pkommer, frotteras pannan med 1. Untze anstndig regirughet, och plstret bindes fwer hiertat och pulsarne, til dess roligheten kommer i alla dror och leder. Detta wet jag hafwa hulpit ngra fr Twilling-Soten. Mot {Flg-siukan} [Flng-SiukanC] wet jag ocks bot:
	R. Knoppar af krlek til
	Man, Barn eller Frldrar. aa. mp. vj.
	Husaktighets,
	Fr Hirundella. Sparsamh.
	Frnysamh.prlor aa. Pf. U.
	Flits,
	Alwarsamh. aa. Untze.
	M. F. pulv.
	Nr man mrker p Pulsen at Patienten wil flyga [och flngia hijt och dijtC] och Nyfikenhets-Swetten utkommer, intager hon hraf 6 skiedblad uti Spir: Destill: af frhoppning om frmgenhet. Dermed hller hon ut til nstkommande Octob. nr msta bullret r fwer. Dessemellan kan intet skada om hon brukar Marienbad, icke heller, om hon tminstone hwar ttonde dag tager frisk luft och gr i Kyrkan eller understundom til ngon god Wn.
	9. Jag har swrt fr at hlla mig frn lije, nr jag ser med hwad hiltemodige Kropps stllningar ngra af mina
#B165 Landzmn g hwarannan frbi p Gatan, hlst nr de intet knna hwarannan, och med hwad frcka Upsyner de hwarannan bemta: Man skulle tro dem ansee hwarannan fr mkeliga matkar; Fast n hwardera tyckes sija i sitt sinne: Kan du intet see hwilken stor man jag r? Deraf r jag nu blefwen s stark i Physionomien, at jag tiltror mig see p Ansiktet, om Karlen r frskt i Werlden eller intet, klok eller intet, bekant med sig sielf eller intet.
	10. En Gubbe har begrt mitt rd, huru hans twnne Dttrar Malin och Ingeborg skola upfra sig: Den ena r hirtelig wacker, men utan frstnd, den andra hirtelig fuhl, men har wett som en ngel. Jag har rdt honom til, at lta Malin mst tiga stilla, hwar hon r, gifwa korta swar, och intet wga sig stort lngre p diupet, n med god-dag och farwl, hwaremot den munwiga Ingeborg kan altid prata fr dem bgge. D r den ena wacker p sitt wis, och den andra p sitt. Men hwad hrer jag? Den skina Malin frtryter at hon intet skal ha Wett och raisonnerar ensam hwar Hon r, s at Skp och Stolar m skimmas: Ingeborg deremot frtryter at hon intet skal wara skin och medan Systren sijer Drskaper, tiger hon stilla, gir sig en stolt Air, agar Ansiktet til frmmande Miner, och pinar sig til s twungne behageligheter, at ingen kan see henne utan mkan. Nu ler man t begge, fastn begge hade kunnat wara frtreffelige. Neij Flickor, {byten} [byter] nu om edra Gfwor, s at hwar tar sin igen. Hwar och en br bli wid sitt Naturliga Pund.
#B166
	11. Man har skickat mig en Fabel, tagen ur De la Motte:
	I Forna dar, d tiden n war klener,
	D lefde Sphinx, Centaurer och Sirener,
	All Werlden war de mrka dikters Hus,
	Man wiste d hwad Trd och Stenar sade,
	D Lefde ock en Prktig Loo, som hade
	S skarp en Syn, som sielfwa dagens lius.
	Han gick en dag, som han war wahn, at jaga:
	Och Blodigt rof med glupska Tnder taga:
	I samma sg han hwar en Mullwad satt
	Uti sitt hl: {ack} [Ak], sade han, min lilla,
	Det gir mig ont, at Gud har giort s illa,
	Och skapt dig blind til en ewrdlig natt.
	Frutan Syn du ingen gldie hafwer,
	Wl gir du, at du dig i Jorden grafwer,
	Ty du st mer n halfdd, stackars Diur.
	Den giorde wl, som tcktes dig berfwa
	Ditt usla lif, at du dig finge sfwa
	Med alfwar in frn en s {slt} [sltt] Natur.
	Neij men, min Wn, frlt mig, sad wr Flicka,
	Gud har giort wl, fast han s welat skicka,
	At jag r Blind, i stellet han mig giedt
	En hrsel-Dygd, som intet eftergifwer
	Din skarpa Syn, och wakta dig du blifwer
#B167
	Rttnu frrdd, du har det intet sedt.
	Fly bort, jag hr bakom din Rygg ett buller.
	P stunden kom en Pihl af ifwer fuller,
	Och drog wr loo i Dda-Riket in.
	Frakta eij, sg ey, at Gud har felat,
	Sin gfwor har den Wisa Guden Delat,
	Och hwar och en br wara ngd med sin.

#B168
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 20.
	Jag wil tla at man skyler sin oskaplighet med Kld-Modeller, sin ringhet med en equipage Magnifique, sin fuhla hy med Vermillon, sitt oansenliga Hufwud med Peruque, ja jag will lida, at man skyler sin bitterhet med Complimens, sin afwund med politesse, o. s. w. men frr dr jag, n jag lider, at de grfste odygder smyckas med dygdiga Namn: I mitt lilla Argiska mbete har iag mrkt, at den lttaste Wagnen, som odygden har at resa omkring uti, och den starkaste Bomen, som hindrar dygdens framgng, r ostridigt det frakt som man i dessa dagar gir af Dygden. Det brjar nu hos somliga bli en skam at wara dygdig, och en heder at wara odygdig: Ingen wiste sija mig, at Crantor war en hurtig Yngling, frn han hade en Maitresse p hwar Gata, eller at Cerberides war frnijelig i Sllskap, frn han lrt swrja, tala ogudaktigt och sija liderlige Bons-Mots, eller at Crapulax hade ett gott hierta, frn han bortslst ngra 1000 Pltar p sig och sina Wnner i Fylleri, eller at Lucina war ett artigt Fruentimmer, frn hon lrt bibehlla tio lskare
#B169 p en gng, eller at {Terfites} [Terfides] war en lagklok Man, frn han kunnat drilla tolf ortta processer til sin frdel, eller at Thrax war en god Hushllare, frn han med mngas skada skackrat sig til en god gendom, eller at Octavius war en wlfrtient Man, frn han tiggt, mutat och konstlat sig til en hederlig Tienst. Twert om wiste ingen at Cnejus war en mes, frn han blygdes wid den krlek, som Fru Kttia Sllskapslik honom tilbd, eller at Lychas war en Phantast, frn han frmante Mons. Scandale, til at intet swria, eller at ---
	Sij, i sanning tror jag at Rikzens stnder ro hitkomne. Fr Gud, Argus det war annat, n sittia och Philosophera. Jag mtte wl tro, efter jag fick Herrebd i gr med Pukor och Trompeter, och blef s hastigt upwckt ur mina Moraler. Nog har jag hrt talas hit och dit om Hans May:tz Kallelse-Bref til en Rikzdag; men jag har warit s insnkt i mina betraktelser, at jag frsummat bde ett och annat. Dessutan ha hr nu s mnga osanningar en tid lupit omkring, at jag swurit wid min Philosophie til at intet tro ngot wilkorligt, frn jag ser det sielf: Nr den ena har sagt hwitt, har den andra sagt swart: Man har brydt mina ron med s olika liud, at jag ofta intet wetat om jag warit i Dantzig eller i Petersburg eller i Stockholm. Om jag gifwit akt p Kring-Sagor och trodt whlnar, hamnar och skipnader, som plga skymta fr wra Wnner, s hade jag wl sedt, Hgloflige Stnder, at mnga ha spkat fr Ehr ankomst. S har likwl en hop Caffe.-Predikanter sagt sant, at Rikzdagen skulle komma? Jag hade intet wntat honom frn t hre; Men hr lrer wl nu wara ngot srdeles at fwerlgga.
#B170 Imedlertid warer hirteligen wlkomne, Hgloflige Stnder: Det gir mig nda in i Mrgen godt at see dig, du delmodiga Riddersman, du renhirtade Prstman, du wlsinnade Handelsman och du frstndiga Danneman, framkomma at kyssa Din milda Konungs Hand. Men sannerligen, gode Herrar och Mn, I kommen mig ngot brott upp: Jag har intet ftt mina Possar i ordning. Hr str jag: Intet har jag ftt min Relation frdig: Huru skal jag nu kunna gira rkning fr mig til Rikzdagen? Jag lrer wl p det sttet bli afsatter, hwad det lider. Dock, Hgloflige Stnder, den som intet har ont Samwete, kan ltt fkta frn sig, derfre wil jag allenast med ngra ord gira Ehr reda fr mitt mbete. Ho wet? Lyckan r obestndig och det aldrig at bygga p: Jag kan g den saken s ltt ifrn mig, som mngen den der warit betnkt hr p fwer hr och dag.
	At jag uphfwit mig til Frisprkare i Sedolran, giordt buller i Riket nu snart halft annat hr, och predikat Upror i mnga Inbyggares Samweten, dertil har min blinda krlek til Sanning och dygd warit orsaken: At jag til en sdan dierfhet understtt mig, dertil har min frihet gifwit mig anledning, ssom en fdd Swensk Understare, hwars Natur Hgloflige Stnder, eder bst r bekant, den icke kan twingas af myndighet eller Enewlde til sina rena tankars frtigande; Och at jag nu gir ehr reda fr mig, det r intet nytt i en sund Republique: Redan i Solons tid, frmdde en Balk af Attiska Lagen, at hwar och en borde gira Rkning fr sitt tidzfrdrif, sysla och handtering, p det ingen Lathund mtte lidas.     
#B171
	Wr rena Lra och dess uttydningar har jag rrt det minsta jag kunnat, emedan wrt Prsterskap i det mlet intet felat. Regeringen har jag ansedt ssom fwer mitt Hufwud. Regerings-Formens Wrkstllighet har jag icke heller behft yrka: Konung {Fredrich} [FREDERICH] och Hans Rd ha haft omsorg derom, och min skyldighet har warit at lmna den saken til hga Wederbrande. Hwar och en mbetsman, s wida han i sin Syssla warit begrepen, har jag ock lmnat optalt. Rikets Wlstnd och Frmgenhet nu och i framtiden med god Handel och Tilwrkningar, har fuller intet egenteligen hrt til moralen; Men jag har dock funnit mig pliktig, Hgloflige Stnder, til at frswara och pdrifwa de Anstalter, som I hrwid godtfunnit, och intet haft maga til at smlta det ngon derp skulle knorra. Har det warit ngot Fehl, (som likwl intet sunt frnuft lrer kunna finna,) s har jag dock skattat hederligare at fehla med Ehr, n at wara bttre underrttad med Malcontenter. Finnen j hdanefter annorlunda, s finner ock jag annorlunda. Lydnan str en understare bst. Det r Sedolran, som jag mst hllit mig wid, och hwart och et Sinnes enskylta skyldighet: Intet til at aldeles angripa de {bhl-grofwa} [Bohl-Grofwa] Synder, fr hwilka hwar och en Hedning fasar; Men de mellan-laster och drskaper hos begge knen, som intet alla mrka, och hwilka en Prst sllan kan rra p sin Predikstol: tminstone intet med mitt tahle-stt: Ty jag har ofta mst gyckla Sanningen i Folk, och hade Cronan haft en Plt fr hwar gng man skrattat t mig, s
#B172 hade hon nu rd til at inrtta et Jrn-Contoir. Imedlertid kan jag nu tilst, at jag ofta med flit warit wrdsls, och intet s utarbetat mina Saker, som de frtint; Men deruti menar jag mig ock ha haft skil: Jag knner Afwunden, och har intet welat wara s aldeles obeqwm fr wisst Folk: Jag har nog sneda gon pdragit mig med det lilla jag giordt. Detta lter som en Paradoxe; Men sannerligen, Hgloflige Stnder, sdane Ostracismer ro intet slsamme: Aristides kan bli Landsflyktig, derfre at han kallas rttrdig: Hans Landsmn kunna intet tla, at hans Dygd lyser dem i gonen. Miltiades kan fngslas, derfre at han fwergr dem i Tapperhet, och Agesilaus kan f bta, derfre at han ger allas Hirtan. Alt fr stora Speglar fr mig; Men likwl klara: Fr mycket berm r ofta skadeligt. Ney, med goda enfaldiga ord, rtt fram, och utan at s srdeles betnka mig, har jag giort pminnelser om ungdomens upfostran, om Studier och Lrdom, om renstdade Hufwuden ssom Klenoder i Rikzens tienst, om Frnysamhet och Sinnes-roo, om flit och skickelighet, om Redelighet och Wnskap, om rbarhet och Husaktighet, om Oweldighet och delmodighet, om Smja och krlek, om Enighet och Hielpsamhet, om Wrdnad fr wr fwerhet, o. s. w. Hwad nytta mina Lrdomar hos de rensinnade giort, anstr mig intet at sija. Jag hoppas det bsta. Men j skolen ock weta, Hgloflige Stnder, at jag ofta haft hrda Knesar at gira med: Somlige ha mina ark intet mera hulpit, n om jag slagit wattn p giss, och somlige ha ropat hmd i
#B173 Himmelshgd: Ngra ha ock wl kunnat hota mig med Riksens Stnder. Ja, har jag tnkt, Rikzens Stnder weta wl hwad de gira, de lra wl ock ha annat at tnka p. Ju bittrare man warit emot mig, ju skarpare har jag warit igen. Ont skall ont ha. Dock nekar jag intet, at jag ju ofta af missnije warit frdig at kasta Pennan p elden, s framt icke en hop Ordde, genom-Swenske och Dygddle Lsare af begge knen upmuntrat mig med de omdmen och frestllningar, som jag aldrig lrer frgta, s lnge jag lefwer. Ibland dessa har frnmligast warit (Utan skryt) wr Ndiga fwerhet. nteligen, Gudi lof, har jag hint til denna dagen: Nu r jag fri Man. Nu kan jag tala som sopi Lamb nr det stod p Hustaket och log t Wargen.
	Dock jag fruktar, at beg et stort fehl, i det jag frswarar mig frmycket: Aldrig kan man bttre segra fwer sina tadlare, n med stillatigande. Hrom r jag fwen nyligen blifwen pmint genom ett Bref, som sannerligen r rart, efter jag mst plr f {klago-wisor} [klagowisor] och bner om hielp emot enskylta motstndare. Jag will fr sllsamheten skull deraf infra ett Extract:
	--- Wr Cineas har skrifwit et oskyldigt Bref til sin wn om wra hushlls-angelgenheter, som rkat falla hans ownner i hnderne, hwilka nu intet weta hwad Galla de derfwer skola utgiuta, med hemliga och uppenbara smdeskrifter och wanrykten. Han frgar, k. Argus, om det intet skulle lta sig gira, at du fwertalade hans Wnner, til at lmna sdane tadellappar swarslse, (Som nu intet mera ont kunna ha at sija, n de ha sagt) p det de mga frlgga sig sielfwa fr alla frnuftigas gon med sit eget ofog och orimlighet;
#B174 Ty intet swar, om det woro aldrig s wl stllt, kan i de dygdigas tankar s kraftigt dmpa ett ofrskimt tilmle som det dmpar sig sielf ---
Ja, mig tyckes ock bst wara, at aldrig gnugga sdane orenlighets flckar, s lnge de ro wte, ty d kunna de bita sig mera in: Nr de ro torra, s affalla de sielfwa, och lmna Rummen renare. Men jag uppehller mig hrwid frlnge.
	Hgloflige Stnder, min Rkning mrker jag r snart giord: I hafwen mst alla lsit mina Ark: De st nu til at gillas eller frkastas, och det kommer wra efterkommande til at underskrifwa Domen. Olika tider, olika tycken.
	Jag wille at jag nu hade ngot hgwiktigt, at gifwa Rikzens Stnder wid Handen: tminstone dem, som intet frut warit bekante om tilstndet: Nr man kommer til ett s angelget mte, r det godt, at ha ngon fr sig, som kan sija huru sakerne st. Ja, Gud wet hwad det skulle wara: Mina Secretesser lpa frn mig och spatzera nu p Riddarhustorget. Jo, tyst: Jag kan p min Redelighet frtro ehr, Hgloflige Stnder, at wr FREDERIC r en genom-hrlig Herre, och wr ULRICA en genom-Dygdig Fru: Jag {tyckes} [tyckerC?] {fwermtton} [fwermttan] wl om det Hiona-Laget, och frmodar at Rikzens Stnder nu med kraft lyfta Konungen under Armarne i sina rena afsikter. Det r ett nije at see huru wl han regerar och r mohn om Ehr Frihet, Hgloflige Stnder i Ehr frnwaro. (Jag har den gfwan at bermma ngot {plumpt} [plumt], men det hielper intet) --- ja, sger man, stor hemlighet at frtro Folk,
#B175 hwem wiste icke detta frut? Sannerligen, d wet jag intet ngot hemligt upst at uppenbara: Hela den Herrens {intrigue} [SpeculationC] Hgloflige Stnder, gr wid denna Rikzdagen derp ut, (jag kan wl rija Honom, ty Han och Hans trogne Mn ha inga andra {intriguer} [Konst-GrepC] n dem de kunna sija fr hela Werlden,) at Enigheten m helig hllas. At intet enskylt hat strter ngon upriktig Swensk under skien af rttwisa. At tiden intet utdrages med Saker, som intet hra til en Rikzdag, utan til wederbrande mbetsmns afgirande. At Sakernes lopp intet stlles i oreda mellan Rikzdagarne med nytt omstpande och ondigt fwerhopande. o. s. w. Jag kan ock frtro Rikzens Stnder, at om de til Tysthetens och tidens winnande i det angelgnaste Beslut, skulle behaga intet stadna i ett enda, utan lmna Alternativer til Hans May:tt och des Rd, hwilka bst lra kunna i akttaga Conjuncturernes hwlfwande; S hafwa de dr s troget Folk at lita p som trotz ibland ddeliga finnes. Med f ord: Wr Konung frtienar sin Hghet ock Rikzens Rd sin myndighet.
	Gud wlsigne nu Edra wrf, Hgloflige Stnder, s at I mgen hmta den nytta af Edra fwerlgningar, som intet hastigt upblncker och frswinner p et hr eller tu, utan str fast i tio Manna ldrar. THEN SWNSKA

#B176
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 21.
	Hgtrade Herr Argus
	Mktige Gynnare och befordrare. (Kckt, Min Lsare, jag brjar nu f Titlar som annat Folk.)
	Om ngon kan kallas olyckelig, s r det jag, som fr tu hr sedan led den skadan p mina rter, i fiohr p mina gr Wagns-Hstar, och i hr p alla mina Kalfwar, at jag omijeligen kunnat komma til Riksdagen. Jag beder likwl Herr Argus besinnas, om jag intet haft skil, til at wara nrwarandes p denna allmnna Frsamlingen, i inseende til efterflljande angelgenheter: 1. Har Wattnet fldat fwer alla wra krar, genom alt fr starkt Rgn, s at ingen bttre behfwer skadestnd af allmnna Cassan, n wi, til hwilken nda jag redan upsatt 5 Ark. 2. r min Badstuga af Wdeld i Aska lagd, hwarfre jag hade haft ngon ersttning af nden. 3. Har Swger min ingen Pinne-Skog til sitt Bruk, om honom intet tillgges en del af allmnningen. 4. Plga somlige frn nrmsta stad g fwer til min Cousin och bestila honom, hwaraf han blir frlorad, om han intet bekommer ngot wederlag af stadzens krar eller ngar. 5. r ett
#B177 Fiske belget 1/2 Mil ifrn mig, som efter gamla Mns utsago i K. Gustavs tid hrt til min Swrmors Grd, hwilket jag nu hade behft terwinna. In Summa, jag wil intet uprkna dem alla; Men sdane angelgenheter, Min Herr Argus, mste jag beklageligen  sido sttia, besynnerligen som jag icke heller frmtt ngon hrifrn Resande Fullmktig at antaga dem, utan d jag derom anmodade Herr Achates och Herr Chrysostomus, som reste hrifrn fr 3 wekor sen, log den frra t mig, liksom jag warit en Narr, (det jag skal wisa honom, om jag lefwer) och den senare wnde p mig fwer axlen ett bistert Ansikte, med hrd tilfrgan, om jag wiste hwad en Riksdags-Man tilhrde? Eller om jag intet wiste hwar wederbrande mbetzmn bodde? S frwilladt r nu Folket i wra dagar. Gud wet hwad gott de utrtta p denna Herredagen, som s afwisa Folk. Men, oss emellan, frutan dessa mbets-Orsaker, hade jag tskillige enskylte fr mig sielf, ty 1. har {hustru} [HustrunC?] min aldrig warit i Stockholm, eller sedt dess strsta rareteter, Modeller, seder etc. 2. Hade Herr Silwerwigge, min wederpart i Jorde-Trtan, blifwit s snyllen och ruskug, om jag kommit stad, i det stellet han nu gliser t mig hwar gng wi see hwarannan i Kyrkan. 3. Hade jag kunnat f en liten frbttring p min Caracter och wrdighet. 4. Som r det maste, hade jag kunnat fra til Stockholm bland stora Werldens omgnge min enda Doter, som r ett s deijeligt Creatur, at wr Mlnare hngt up sig fr hennes skull o. s. w. Utom detta har jag (skam at sija) tskilliga Speculationer i Hufwudet, som intet mnga ha haft, hwilka skulle lnda det allmnna til bsta, om de blefwo wrkstllte:
#B178 1. Til Balancens bibehllande i Europa genom en ny indelning af Potentaternes Lnder. 2. Til ett Souveraint Collegii inrttande af utwaldt Folk frn hwar och en Nation, under hwars Domstol alla Europiske Mackter kunde stlla sina skiljaktigheter, p det Krig mtte i ewighet undwikas. 3. Til frekommande af det frdrfweliga missfre, som wi ngra hr haft och wra gamla Wintrars terstllande. 4. Til den onda Naturens utrotande ur Folket i denna provincien, hwartil Fltskiren, min Granne, fwen gifwit ett frslag. o. s. w. Dock hwad skal jag sija? {effter} [Efter] jag blir qwar, lrer ingen tnka p sdant, utan de hgsta angelgenheter misswrdas, och Rikz-Skieppet {drifwa} [drifwas] utan styre fr Wind och wg. Nog sagt. Jag frblifwer.
	Cornelius Beswr.
	Ingen fahra, Herr Cornelius, Rikzdagen kan nd, med Gudz hielp, g wl, fastn I blifwit hemma. Det r mig rtt krt, at j intet hitkommit: Jag r skyldig Ehr Kalfwedd en hecatombe af 100 hwitpudrade Stutar, fr det han frlst oss frn all den oreda, buller och ordetrta, som ehrt ensidiga Hufwud kunnat utrtta wid ett mte, dr angelgnare Saker bra afhandlas. I ren ehr lik: Lappri har hindrat ehr frn det lappri, som j hr rnat at anfra, och s gr det mst med wurmars angelgenheter. Neij, Gudi lof, wra nrwarande Stnder lra i ehrt stlle frgta sina enskylte afsikter, afklda sig sina egna hamnar, och trampa all srskilt hregirughet, Afwund och bitterhet under Ftterne. Blifwen i
#B179 god fred hemma sittiandes, min k. Herr Beswr, tminstone s lnge jag r Argus.
	Jag mrker, min Lsare, det jag nu har tilflle at afmla en rtt Swnsk Man, ssom sitt Fosterlandz lskare: Bland trenne mina Wnner Pomponius, Porcius och Seipio, som alla lta bruka sig fr Fderneslandet, lskar jag ingen s hgt, som den sidsta: Han r de ungas rttesnre, de gamlas betraktelse, de delsintas gldie och de Afwundsiukas harm. Men jag will afskildra dem alla:
	Pomponius r s genom-wnlig, at jag intet wet, om jag skal kalla honom min Wn, ty han r lika god Wn med alla: Han bryr sig intet om, hwem som ligger under eller winner, antingen Antonius eller Octavius, Brutus eller Csar. Hela Republiquen m snderslitas, det frgar han intet efter. Lika fullt dricker han sitt Glas Win och siunger med sopi sna:
	Blott jag fr bsta stycket,
	Och Buken full med sd,
	S gir mig lika mycket,
	Ehwem jag hller med.
	Bekymmer och Arbete med Rikzwrdande hrender drar han sig gierna undan, och det allmnna bsta rknar han fr en Torpare mot sin wlbrdiga beqwmlighet: alla hopar fllier han, och uti ingen gr han frmst: Hin, tnker han m st i sticket. Ingen ting r fr honom hwarken Sanning,
#B180 rttwisa, dygd eller krlek fr det fattiga Swerige, ty han gifwer alla Saker lika stort bifall, de m nu wara onda eller goda. Hflig mot alla, spak mot alla, frtrogen med alla, har han aldrig hirta eller hiltemod til at skillja en Frihetens undertryckare, ett Afguda-Belte, en Rnk-spelare, en Rst-Kpare, en sielfwa dumhetens illpadiga frswarare o. s. w. frn ett offer fr allmnna wlfrden, en Trl fr Rikzens bsta, en {Sanningens} [sanningenes] tilbediare, en Redelighetens Arm, en dygdens beskyddare, o. s. w. (Frakteliga knnetekn i wra prcktige dagar!) Pomponius kan anse Frtienst, dygd och wishet med all gldie och wlwillja i Werlden; h ja, hwarfr icke det? Han kan belna, prisa och uphija dem, s mycket som hos honom str; Men deraf fljer intet at han fraktar owrdighet, emotstr Odygd, har leda fr drskap, etc. Han gynnar dem liks mycket som de frra: Ingen tskillnad: Alt r hiertans wl fr honom. Den han talar med, hller han med, och den han sidst kom ifrn, r hans strsta Wn: I Sllskap rttar han sig efter andra, i En-Rum efter sig sielf, och aldrig efter Sweriges Ndtorft. Stora godelar har han, och dem brukar han s konstigt, at alla (bde frflliare och frflgde) hlla honom fr en hrlig, gifmild och hielpsam man. Winne hwem, som winna will, Pomponius r nd altid Segerwinnarens Wn och wlgrnings Man. Det kan aldrig sl felt, ty han frbinder sig bde Hund och Katt, Wissla och Rtta, Hk och Hns. Man m bringa Pomponius hwad tidning man will, jag wndar at Swerige woro blifwit lyckeligt eller olyckeligt p en tima fr alla sina dagar, stor sak, han ndrar dock aldrig sin hy, glttighet eller ord:
#B181 Han ber Riksens fiende sitta neder, och Rikzens Wn wara wlkommen. Kungens Folk alla: Begge Famn-tager, Kysser, plgar och roar han, med lika god Upsyn, lika friskt sinne och lika lekande Tunga. Fr begge str hans Pung och taffel pen. Nr han har sin Nl ur Spelet lter han andra ryckas bst de willja, fast n bde Slott, Riddarhus, Kyrka eller Rdstuga skulle st i fahra. Hwad angr det honom? Korteligen Pomponius r en belefwad Man, men hans dygd fwen s falsk som {hon} [han] r wnlig. Han r en god omgngesman; Men en elak lem i Rikskroppen.
	Porcius r ter s torr och twr i sitt wsende, at jag ofta twiflar om han r min Wn. Det r ock sant, at aldrig ngon kan wara honom s fullkomligen kr, at ju det allmnna Bsta r honom krare; Men han r deruti tmmeligen hrd. (med honom skulle wrt Fruentimmer, eller wra granna och lckra Sprtt-Ynglingar, som altid wnda sina stdade Hufwuden dit strsta Lyckan glittrar, intet komma tilrtta) Sin egen Fahr, Bror eller Son skulle han intet skona mer n de wrsta Frrdare, om han mrkte dem willa stielpa sitt {Fderneland} [Fdernesland]. Lif och hlsa aktar han som Stoft, nr frgan r om Rikets minsta nytta. Outtrottelig, {alwarsam} [Alfwarsam], hrd i Spis, butt i Seder, altid tnkande p Landets bsta, glmmer han bort, at han har ngon srskilt Wn. Dem misswrdar han jemmerligen. Lt ngon komma til Porcius och frga honom af hwad Parti han r, eller fwertala honom til ngon
#B182 sammangaddning fr interesse skull. Den lrer rka ut. Jag will intet nska honom wrre undfgnad. Om ock ngon blir honom en gng beknd fr widriga upst mot Sweriges frdel, s r det omijeligit, at bringa en sdan widare i hans tycke: Jag r tilfredz, at han woro Guldsmidd och sammetsprydd frn topp til t, eller hade ett namn som alla Gudarna widkndes, ja fastn han barfota giorde nger och ruelse, s skulle nd Porcius wara oblidkelig. Aldrig r det honom mijeligt, at tala ett dmiukt eller hfligt ord t ngon misstnkt Man: Frr dr han och lter krossa sig, n han gr undan fr hans Wagn, om han mter honom p Gatan. Den andra mste kra denna snrrtta {fotgngaren} [Fotgngaren] frbi. Det woro lttare fr en segrande fiende, oaktadt han woro den delmodigaste Herre i Werlden, at slakta hela Rikets Krigshr och frstra alla dess Stder, n twinga eller rra denna enda Mannens Sinne eller Tunga, til at wrda eller smickra sig. Hans Hustru ligger honom stundeligen om Halsen med Trar och Bner, at han skal taga sig til wahra, och litet wnda Kappan efter Wdret; Men hon har ftt en Stck at beweka. Med f ord: Porcius frstr intet skimt i sin krlek til Fderneslandet, men han wrkstller sin dygd med alt fr stor skarphet. Dock med alt detta, skattar jag honom lngt hgre n Pomponius, fast han aldrig gaf mig s utwalde mltider.
	Scipio ger begge de frras frtreffeligheter, utan til at ga deras fehl: Han r behagelig fr alla, och upricktig mot sina wnner, men aldrig s, at han swiker sitt Fdernesland. Alla hielper han efter Samwete sino; Men bistr ingen, utan
#B183 til at ha skirskdat, om han r god och wrdig. Hans upst r intet rof fr den, som frst kommer. Han wet hwarwid han hller sig, (deraf kalla Narrarna honom Enwis) han styres intet med osynliga Betzel af egennyttigt Folk, ty Gud och hans eget wett styra honom. Han behfwer inga frmmande Lius til at see hwar wgen lper t Sweriges wlfrd. Aldrig gir han krumsprng och snedwgar til sitt ndeml, ty han frucktar intet at beknna sina fit. Han will ingen ting winna utan med lofliga medel: Enda Dygden anser han, som wrdig at belnas; Ack hwilket Gstebud fr hans Sinne, nr han fr tilflle at beskydda och undsttia den frtryckte Sanningen och frflgde dygden! Hwilken hra woro det icke fr honom, at fr sin rttrdighet bli olyckelig! Om han woro sniken efter berm, skulle han af den olyckeliga hran snarast kunna frblindas. Den makalsa hedren at anmrkas i Historierne som ett delmodighetens ofrskrckte Offer, skulle han mycket hllre wllja, n de makalsa Skatter, som de nedrigt sinnade wrfwa med sina frnma Grep. Det andra kalla lycka eller olycka, wet han intet af, ty liksom Lyckan intet frmr hielpa denna stora Silen, s kan ingen olycka stielpa henne. Ingen fwermakt, ingen frucktan, ingen {hregirughet} [regirighet], ingen snlhet kan frleda honom det minsta steg frn Sweriges bsta. Han frifras, nr han ser sina Landzmn dansa omkring ngon Guld-Kalf, och hans hirta blder, nr han ser deras hirtan snderskurne af oenighets Knifwar. Nr han efterser hwad det allmnna krfwer, r han drp s pickhgad, at han
#B184 bortglmmer sig sielf och all sin egendom. Det kommer i hans sinne intet derp an, om ngot skal minskas af hans godz, inkomster eller Handel, s framt Riket derigenom kan uphilpas: Aldrig skall man hra honom derfwer jmra sig: Han r sielf den frsta som antingen gifwer eller antager ett sdant frslag (en {ofrliknelig} [ofrlikelig] Rikzdagsman! Gifwe Gud k. Scipio, at du hade siuhundrade likar!) nteligen, denna Mannen r s Tck fr de redelige, och s frfrlig fr de skugg-rdde, at man intet undrar, om han har {tw slags} [twslags] ryckten. Dock str det fast, at han i sina ownners sinnen har icke mindre wrdnad, n i sina wnners.

#B185
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 22.
	Skal jag intet en gng taga Bladet frn Munnen och tala s at Stockar och Stenar sku gifwa sig? Man sger s ofta at jag skal bli frbuden: Wlan, Jag wil arbeta drp med hnder ock ftter: Om jag intet denna gngen blir frbuden, s blir jag aldrig. Gifwer akt, alla Swenska Mn --- dock wnta, min Boktryckare str bak om mig och drar mig i Rcken. Jag upskiuter hrmed til en annan gng, d det kan bli lgligare och mijeligare.
	Hr p denna, Min Lsare, Han r wrre, n jag har warit: Om jag dicktar ngot, s hller jag mig dock temmeligen wid likheten; men denna upflyger i otroliga Nya Werlder til at hmta sanningen.
	Jag Erik hin Gtske reste frn mitt kra Fdernesland, mycket upblst af dess storlek, makt och heder, i mening at frska, om jag i andra Lnder kunde inhmta ngot til dess nytta: Derp twiflade jag wl mycket, och wrkeligen lrde jag i Walland intet annat, n at bli en Blomsterprydd Tiur och en behagelig Markatta; Men dock lfwade mig min
#B186 regirughet at wid hemkomsten f Hedersbelningar fr min skickelighet: Mitt mod war s {omteligt} [omteligit] at jag ansg Alperne mycket lgre n Kohlmordens hgder; Men d jag skulle resa fwer dessa Fillarne, blef jag med hela min frmtenhet bortfrd af en tiock sky, hwaruti jag knapt kunde andas, utan fll i en diup dwala: Jag wet intet huru jag kringwrktes i det stora Wderriket; Men d jag {omsidor} [omsider] upqwicknade, fann jag mig bland en orknelig hop Stenar, de dr betckte alla wida Flten omkring mig, och woro s stora som mitt Hufwud. D wgdes mitt sinne up och nid p Wiktsklsnlen mellan Hopp och Fruktan: Min frtwiflan tog dock fwerhanden: Jag nskade mig dden: Jag fll i en ny beswimning: I det samma hoptrycktes en myckenhet Stenar omkring mig, jag uplyftes, jag skakades, prssades, inkastades genom et trngt hl i en mrk Kula, jag {bortswimlade} [bortswimblade] ter, och wet intet huru det tilgick; Men slutelig fll jag waken ned bland mnga swarta stillastende Bckar, som krkte och bgde sig i artig Ordning p en krithwit sltt Mark. Jag insp ock sudlade mig af den bittra swarta wtskan, til dess jag upsprattlade p det torra. D uplyfte jag gonen; Men, O Himlar, hwad blef jag warse? Jag sg up fwer mig ett grufweligen stort Ansikte, hwars Nsa war fwer tio gnger lngre n Jag: Hals, Axlar, Brst, Armar och alla Lemmar swarade riktigt dremot: Jag begynte d Dmma at jag lg p ett Papper, at denna hiskeliga resen hade strdt mig ur sin Sandbssa p sin Skrift, at Stenarne, som jag medflgt, woro fr honom sm sandkorn, och at jag i hans gon mtte wara et mkta litet Diur: Han mrkte
#B187 mig ock: Mig tycktes p hans widlyftiga anletes rrelser at han undrade nstan s mycket som jag, men med mindre Frskrckelse. Han smlog, Han talade gammal Gtska, (Men hans mlfre war nstan fr groft och hrdt fr mina spda ronhinnor) och bad sin Hustru komma at see det mrkeligaste krk i Werlden. S war meningen, som jag kunde frst: min Qwinna, sade han, har du nnsin sedt et slag af sm Matkar som r likt Menniskior? Aldrig har jag trodt det, frn nu. Frun, som i storlek intet efftergaf sin Man, war intet aldeles s frweten eller Barnslig, som de sm Qwinliga Creaturen ibland Oss; Men hon kom dock fram ock beskdade mig med {all} [al] hg. Med en Nlsudd, (den jag ansg som et faseligt spiut ock min wissa dd) wnde hon mig p alla sidor: n lg jag p Buken, n p Ryggen: Til mitt skirskdande brukades microscoper ock allehanda Glas: fwer alt giorde de sina anmrkningar med frundran ock lye. Jag bfwade innerligen, i mening at nr de besedt mig skulle de blsa mig med {de andra} Sandkornen bort, hwarwid jag kunde gira s hgt fall som tiugo wra Kyrkiotorn ock blifwa snderkrossad; (Fast n jag mrkte at luften p denna orten tog mer emot n wr, och war jmkad efter Kropparne,) men den stora Frun sade: Min Man, detta lilla krket sku wi wara rdde om som gnestenen, det r ofrliklig rart, dermed kunna wi roa wra Wnner, och efter ngon tid kan du skinka det t wr Konung, som derfre gir dig mycken heder. h, swarade han, det r nd intet annat, n en liten liknelse af Folck: Hwad bryr Kungen sig om en sdan Matk? GUD wet hwad han ter, wi kunna intet fdan, och
#B188 det r synd at ltan pinas lnge. Jag lmnar hwar hurtig Karl af mina Landzmn at dma, hwad sweda desse orden giorde i mitt hirta: Jag har likwl haft den nden at bli ansedd af min fwerhet. {Deras Excellencer Rikzens Rd} [Hga HerrarC] ha betygat mig all gunst. Mina Wnner ha hllit mig fr tillitelig. Mina Betinter ha rknat mig fr sitt beskydd. Hwad kropps krafter angr, mins jag mig ha kunnat {whlC} [wlD] hyssa tw unga Krigs-Bussar p Armen, och gunga dem p Skona, etc. Och likwl skulle jag nu bli s faseligen skymfad: Harmen war s mycket hirteligare, som jag fann dem ha skil, och at jag p intet stt kunde yttra mig mot s anseenliga fwermn. Jag steg up p Benen, jag bugade fr desse ofantelige half-Gudar, och ropade med all makt p deras sprk: O I fwerjordiske Inwnare, Jag r likwl en frnuftig Menniskia med en oddelig Sil. Jag tackar Ehr fr Ehr goda undfgnad, och efter jag r i Edra hnder til lif eller dd, beder jag Ehr p mig bewisa Ehr Dygd. Sannerligen, sade Frun, jag tror at det lilla Diuret kan tala; Kom wdz, min Wn, at det r en liten Man; Hrde du intet, at han frampipade liksom ord? De lade ronen ned til mig och jag skrek ter det samma: D blef deras frundran fullkomlig. De frstodo mig ock desse Orden glmmer jag aldrig, bland andra som Mannen mig hwiskade (ty han tordes intet tala hrt fr min klenhet skull) Skal tu hafa Lifs grid ok Lima, ok oll winsamleg. Det r: Du skal hafwa skerhet til lif och Lemmar och all god Undfgnad. Man
#B189 droppade och plckade fr mig p en Tallrik, der jag stod, den finaste Spis, som bland dem kunde fs, s at jag nteligen nrde mig wl. Man bygde mig ett litet Hus, det man satte i ett Fnster och skaffade mig s ntt bonad och {inrede} [inreda], som deras gons skarphet kunde stad komma. Korteligen, man giorde mig all uptnkelig hflighet. S ser man at ju strre Folk, ju strre sinne. Jag kunde wl rkat bland sm Pysslingar, som hade frkunnat mig Krig.
	Bland detta Stormktiga Folket hrde jag ofta desse Omdmen: Jag r sker, sade den ena, at detta Solgrannet har sina likar: Ho wet om icke p et stlle i Werlden finnes et helt Folkeslag af sdane sm Creatur? De lra ha sin styrelse liksom wj, sina Ordningar, Tienster, Stder, Fstningar etc. De lra trngas p sitt wis om sina Tienster och Hedersstllen. Dert skrattade en annan s hrt, som jag plr hra skan hr hemma, och sade: Det r aldrig mijeligt, at s hga tankar kunna boo i sdane Kryp. Hwem kan inbilla sig at sdane tras knysta til at wara oenige, och behfwa Regementz styrka, Lag och Rtt? Jag kunde, sade en Flicka, lgga en hel Krigshr af detta slktet i mitt Frklde, och lta dem sen rifwa snder hwarannan, s lnge de wille. Det woro lustigt at see genom Microscop, huru de sm wanmktige Ungarne trtte, gnabbades och ptade {ihiel} [ihil] hwarannan. Hela deras Flotta kunde jag rymma i min twttskl, och blsa alla deras Galerer i sank. Ack, tnkte jag, hwad skall jag d hra om mitt kra Fdernesland? r det d mijeligt, at mina k. Medbrder, som ro s bermde kring
#B190 hela Werlden, fruktade, lskade och wrdade af sina Grannar, sku wrkeligen wara s ringa Diur? Det hade jag kunnat swria emot, nr jag war hemma. Jag kan intet beskrifwa i hwad bestrtning mitt sinne omhwlfdes: Skulle jag kunnat inbilla mig tnkte jag nr jag inlade mina Tummelflt och widlyftiga utrkningar p den eller den stora Tiensten, p det hgmlet, p den gendomen, p det luftsprnget etc. med frslager at rra hela Atmosphren, och befalla Stiernornas Lopp i wrt Rike, at jag skulle wara en sdan Atome, en sdan Ringmatk, et sdant Intet, och n mer, at jag hade s ofrmgne Krk omkring mig: Det kunna de aldrig inbilla sig sielfwa. Om jag sade dem det, s mente de at jag {lge} [lg]; Men nu ser jag at Himmelen leker med dem som smtt Stoft, och at det intet r bewnt med hela deras wsende.
	Widare fortfor man med sine stormtne Omdmen, dem jag hrde stundom med lracktighet, stundom med frtret. Skulle jag tro, sade en Gubbe (hwars minsta Skigghr woro drygare n wra Kabbeltg) at de sm Diuren ha sina Processioner och Tidegrder liksom wi, hlla sina rdslag, g bekymrade, tankfulle och wimmerkante i Hirnarne af sina wiktige hrender, ro mne om sina Frtrden, Etiquetter, Ceremonieller, Complimenter, equipager, liverier, o. s. w.? Det wil jag frskra, sade ett Fruentimmer, som bland dem war en skinhet, (men hennes {porer och svetthl p den finaste hyen syntes mig som} [finaste <hyenC> Hy syntes mig ssom garnerad afC] Humle-Kupor,) S liten, som wi see denna matken,
#B191 sade hon, s felar likwl intet, at ju bland dem finnas stormodige Hofbussar och deras Apor ofrnuftige Sprtthkar: Jag will wdias, at den lilla Personen kan wl och {stta} [sttia] sig i gill fwer ronen, och blnka fr deras sm gon som en liten Minister. Ho wet om icke de krliga af bgge Knen bland dem gifwa hwarannan gnekast, miner, winckar och halfqwdne hlsningar genom Fnster, Wagns-Drrar, Folk-hopar etc. Jag m undra, sade en stor Trumpen Jtte med handen under kinden, om de sm skiftingarne ha sina Heders-Titlar, andelige och werldslige, sina wyrdige kldskillnader, Mantlar och {glntzande hufwudbonader} [Galonerade HattarC]? h, ja, sade en annan, man skall see at de ha sina lrda Orakel-Bilder, och skrifwa Bcker, liksom de ock wiste ngonting, ty det slr aldrig felt: Ju ringare Diur, ju strre Dumdristighet. Dr lra wl ock bland dem andas sm hgtklifwande Philosopher, som tiltro sig at utmta Gudomligheten. Menar du at ibland dem intet kunna finnas sm Critici, Poter och dylika Creatur med Magister-Namn? Jo ltteligen. Store Gud, sade en widtbegrepen Statist, tnk om sdane sm skulle ock spela sina Intriguer och framdrifwa sina frdlda afsikter! D tilstr jag at det woro gement. Med ett hostande skulle jag kunna wnda up och nid p deras {trehra wrk} [Trehra-Wrk]. P min hra, sade min Matmoder, kunna icke bland dessa klenheter, liks wl som bland oss, finnas wissa partier och Anhang: Jag kan intet annat n lee t dem, men mig tyckes likwl see,
#B192 huru dessa sm ocks sku wara afwundsiuke fwer hwarannan, sammangadda sig til ngon liten bermlig Persons undergng, bana sig listiga wgar til lycka, uphfwa bland sig ngon Afgud, ska til at winna Printzen p sin sida, och huru ngon i deras Land wil gira sig til hgsta Hnset i Korgen. Jag wille gifwa 100 Ducater, (det war faseliga Penningar efter wr Wikt, s mycket frtrer ingen Husaktig Herredagsman) om jag fingo see och hra {dessa} [desse] Sohlgrannen twista i sina Tahlrika Sammankomster och drygaste fwerlggningar, och uphya sina wltalighets-liud; Om ock intet ngon bland dem skulle brsta sig fwer sin styrka i Sakerne, sitt stora medhll, sina ridderliga bedrifter, sin Hgbrdighet och nda til Flten och Frgorna i sitt lilla Wapn, det jag tilstr at jag hade lust at see. Gud bttre den som Liten r. Stackars sm kryp. Jag hller hirteligen af denna lilla Sprtten: See p mina hirtans Barn, om icke han stter Nsan i Wdret liksom wi stora. --- Jag frifrades intet litet fwer dessa genomtrngande Orden icke allenast p mitt kra Fderneslandz, utan ock mina egne wgnar: Jag har likwl aldrig funnit fwer fyra p hela Riddarhus-Torget, som warit hgre eller anseenligare n jag. Dock trstade jag mig wid den betraktelsen, at desse Jttarne kunde wl ock ha fwer sig dem, hwilka woro liks mycket strre n de, som jag emot dem war liten, och underkastade mina tanckar i s mycket diupare dmiukhet fr den {Allrastrste} [Alldrastrste], som ingen like har, n mindre ngon fwerman. Ack! hwad den mtte wara stor! Hwad sm Diur ro icke wi! Jag kan
#B193 intet omtala huru jag kom derifrn: Himmelen wet, at jag satt s dryg och fast i min Lndstol, (utom min Cammardr, at taga frisk luft) som trotz ngon gammal nisk Capitalist; Men Pigan hade glmt lgga Haken p Fnstret och en hftig wderpust frde mig up genom alla luftens demarker. Skyar och lifsfahra omhwrfde mig, och jag mins intet mer at sija, n at samma de, som hade upryckt mig frn Alperne, det samma kastade mig fwerst p Norska Fillarne.
	Hr p jorden, min Lsare, finner jag ingen likare det stora Folket, eller i bttre stnd, at med uplyst frnuft gifwa omdmen om wr blandning af hgmod och wanmktighet, n den, som i sin sinnes rolighet, lngt frn bullret, antingen p en liuflig Landzbygd eller annan fredzort, skdar alt wrt wsende, wr frihets missbruk, wra {lijliga} [lijeliga] omsorger och ondiga angelgenheter med Philosophiske gon.

#B194
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 23.
	Om ngon af mina Lsare hyser fr mig en rttsinnig bewgenhet, s behagar den samma intet tro mig p ett hr i dag; Ty jag rnar iklda mig en ofrskimd trolshet, p det jag m hrma wra mellanlpare, anhangs-wrfware och tidninge-frare, som bortskimma de {allrabsta} [alrabsta] Saker. Men som jag intet kan peka p wisst Folk, som de, s lrer man urskta, at jag liuger ngot olikare. Mngen skulle kanskie inbilla sig, at Argus nu gir en grundls urskt och har under dessa osanningar sitt fulla alwar; Men s wisst som jag r en hrlig Karl, mina Lsare, liuger jag denna gngen nda i Bottnen, ock wil intet wara trodd fr all den lycka, som wid en Rikzdag r at frmoda: Endast i denna beknnelsen och afsikten r jag mina originaler olik.
	Nu r den {gamle} [gamla] Atlas redan trott i Axlarne, och orkar intet lngre uppehlla Himla-brdan, s at hela Stierne-Hwalfwet lrer snart ramla ned p oss, om wi intet frordna nytt manskap i hans stlle. Det r bst wara omtnkte i
#B195 frtid, om wi intet willa bli krossade. Kom, kre Hercules, stig du up och hielp honom, medan jag imedlertid skaffar flera.
	Men mnne wi intet ro galne, som intet tnka p, at jorden briar flyttia sig lngre sterut? Det gr aldrig an: Hll igen, Camerater, det hin tar wed ehr. Om i wisten s mycket som jag, skullen j snart dma wissa Personer til ett ewigt inquisitions hl, fr det de understdt sig fsta lnkar i Morgonsolen och dra s hela Jordklotet med spelwrk ur sitt rtta stlle.
	Hr k. Lirio, om du will hielpa oss at bibehlla den hrlige Dion, at ingen gr honom frnr p lifwet, s skall jag gie dig en Ungersk hingst s snabb i Ftterne, at han skall kunna springa ofwan p ett hiul, nr det rullar i fullt lopp, och en Smlndsk Giet-Ost s stor, at tw Poltroner derofwan p sku kunna duellera.
	Ett ord, Frater Hieronyme, sub rosa sacerrima: Kan intet Bror, utrtta s mycket i sitt stnd, at Lycippus mister tiensten eller fr en Nsbrnna, fr det at han skapat Mask i alla wra sdes-krar frledet hr, och skaffat de oomwnde Lapparne fri Religions fning p Stortorget. Om man sgo rtt efter, s borde han Brnnas: Det r intet annat n trulldom i alt hans wsende: I Lrdags hxade han sdan lskogsbrunst p den stackars Antonetta, som r en s dygdig Flicka, at hon i Sndags intet annat kunde, n see sig omkring efter Karlar, mysa och pysa t dem i hwar Wr, och i gr satte han sdan Eld i Llias Hirta, at hon reste frn sin Man kl. 11 och blef hos Don Perez de los Rodomontados hela
#B196 Natten. Jag wet at Bror kan utrtta mycket bland de sina, och at Thermosiris, som p Arons wgnar r ehrt Syskonebarn, kan f hela 15 p sin sida med 15 bugningar och en Mltid. Winet skal jag best. Dr r min Hand.
	Sij, jag ser at mina Creter komma dr borta ur Grnden: Hwart hn Brder? Sku wi icke stiga up p denna Kllaren och talas wid i frtroende --- Neij, h jag orkar intet hra sdant snack. Hwad str p? Klckan r 5 slagen, och ingen Pst gr t din Ort i dag. Wlan. Poike, hwilken Cammare? N:o 4. Hit med ett par Kannor Renskt Win. Sl igen Drren. --- Nu will jag frskra ehr, at hr intet blir gott utaf, frn allting undergr en frndring. Alt br up och nidwndas, som dagen fr Julafton, innan hr blir rent. Derp sku wi nu arbeta bde wakne och sofwande, nyktre och druckne, mtte och hungrige. Wi bli olyckelige Slafwar, om wi frsumma at bewisa wr frihet: Skinnarwiks-Brgen sku wi gira til Guld-Grufwor, och Riddarholmen til en flytande . Gamla Slottet sku wi fwerfra til land, och lgga Marstrands Fstning i dess stlle. Du Bror, kan aldrig bttre winna tilbaka din Qwarn, n om wi upleta Kohl Jarls flucker och bewisa med stora skil at de ro tilfrlitelige; Men Torgny Lagmans Tahl til KUNG Olof kunna wi wl stlla i twifwelsml och kullkasta. --- Skall jag intet kunna fwertala ehr, Brder, at denna gngen skaffa mig min Gullring igen, som jag tappade i fiohl, hwilket aldrig skier frn hela Landet och all allmogen blir upbdad, til ett Let-hl med ndiga Spadar, Strar och Gewhr, samt at jag fr privilegium til at lta grfwa under alla de Hus och aldeles blotta alla de Tomter, som jag finner af nden. --- N, n,
#B197 du har rtt: Det r ngot mycket fr en Gullring at uprifwa en hel Hufwudstad: Nstan samma wahna har Fru Ragnhild: Hon plr taga Hst och Drng frn Plogen och skicka intil Staden efter ett Nlbref. Men k. Wnner, man r sig sielf nrmast. Hwem will mista sitt? Tag mig fram ngon klok menniskia, som gir den ringaste frestllning, utan fr sin egen wissa och nyttiga utrkning skull. (Jag har s ont wid at liuga, utan til at inblanda ngon sanning) --- I en god stund! Dr ha wi Egil Ulfstrng: Sitt ned, Swger, hr i wren: Wi willa tala ett ord i hemlighet: Du kommer ju til at sitta dr du wet wl? Men jag tror intet, at du r s widskiepelig i Samwetet, och gir ngon swrighet til at uttyda den tysthets-eden? beware mig Gud fr --- tminstone lrer du weta huru wida hon skall hllas eller eij, s at jag ju i sinom tid kan f del af det som frehafwes. --- men hirtans --- det r d underligt, at wara en sdan usling i sinnet. Jag skal wisa {dig} [tig] ngra rtt frtrffeligen skrefne tankar fwer det Mlet. Wi f talas wid hrom i Morgon. --- Hr, Nasica, har du en skrift, som du kan lta uplsa med frsta; Men koxa likwl grant omkring dig frut, och om du mrker at tre af de andra ro uppe emot tw af wra, s wnta til en annan dag. Aldrig ha wi lefwat i s grannlaga tilstnd som nu: Tnk at Terminus, Pales, Cardo och Focus willa nu bli lika nackhge med de gamla fwer-Gudarne, och ha sina Altare, Rkelser och Dyrkelser liksom de. Jupiter sielf wndas i en sdan beskaffenhet. Han j hrt, mine wnner, hwad {tilbd} [tilbod] Abyssina gir oss? De ro eftertnkelige: Intet Guld kan nnsin tryta oss, om
#B198 wi ing i sdane afsikter. n hwad tnken j om Alliancen med Japon? Sedan wi drifwit Hollndarne drutur, kan ingen st oss emot: Wi kunna wl nu i frtid dela Lhnen emellan oss och upsttia fullmakterne. Om man d gr mig frbi, s lrer jag komma dryger igen wid en Riksdag, och wisa wederbrande huru de skipa om tienster. S meriteradt folk som jag --- ja, jag sger intet mer. Imedlertid kunnen j nu taga edra mtt efter Japaniska frbundet. --- Det lrer wara bekant at Vesuvius upsprutat en Legion skickelige Advocater och tna en orknelig skara frslagne Lkare: At en hop Fruer hr i Stockholm rna inlgga ett Memorial och pst twegiften, och at 50 Flickor willa skrifwa under en Supplique at anhlla om Mariage de Conscience. Det woro en hrlig ting. Jag mins intet alt, eller alla de frslager, som jag har i Hufwudet. --- Ack see hwar Grachus skymtade fram. Farwl. Jag mste ha igen honom.
	Min K: Cousin, hwem stu?
	Gr: Hwem jag r? jag r Grachus.
	A. Ney jag menar, af hwad mening r du?
	G. Af min egen: Alt som jag finner, effter bsta wett ock samwete.
	A. Sdant wurmeri! Om du nu will taga tilflle i ackt ock dansa effter min pipa, s skall du innom hrets slut ha i nfwen hwad Lycka du nskar. Du skall aldrig tro hwad smolk, som ligger i den milken, den du menar wara s ren. Men dessutan, stor sak, fast n alt skulle wara oskyldigt, hwad behfwe wi binda oss til annat n wr frdel? Gir som Jag; Jag war nyligen bland twenne widriga hopar: Den ena brukade hwita hanskar, den andra {gohla} [guhla]: jag hade en
#B199 sdan p hwardera handen: Nr iag war hos den ena, stack iag den guhla Hansken i barmen ock wiste den hwita: Nr iag ter war hos den andra, dlgde iag honom, ock framhlt den guhla. n widare: De hade giordt olika lfften: Den ena til Castor, den andra til Pollux. Dem boro de skrefne hos sig. Fr hwar ock en mindre {grannrknad} [grannrknat] n jag, kunde wl detta ha warit alt ett; men jag hade dock tw olika lfften, ett i hwar Taska: kom iag til den ena, framwiste jag Pollux! Rtt som den andra kom, wisp, hade jag nfwen i andra Taskan, ock p det papperet stod Castor. S skal man stlla sig efter alla trallar, om man ngot skall utrtta fr sitt bsta. Wet du nu, huru wi sku spela et stort Spel; Thisbe r kr t Pyramus, det wet du: Han r s t henne igen. Nu knner jag hennes Cammarpiga, ock hwad hon sger henne, blir giort. Nstkommande ---
	
Gr. Ryk t Heckenfill med dina Konster. Tro altid at {du} [tu] finner Grachus frdig at tilst sina tanckar, ock g rena wgar. Litet yttrar jag mig; men det jag sger, r sant. Jag bedrager ingen --- icke ett ord mer. Jag tl ingen rfswantz eller skrfwa.
	( Jag mste likwl sielf tilst at denna war en hrlig Man)
	Hll, see hwar mina dannemn komma: God dag, min redelige Jesper, god Afton Hkan. S sent ute! det r nog wgat: weten I intet af de stora frsten, som stllas fr {Ehr} [Eder] i {alla} [alle] Gathrnen?
	Hkan. {Han} [Ha'n] I ftt tidningar derom?
	A. Inga tidningar, men --- Jag skal wara Ehr wn ock rda Ehr til det bsta. Jag wet wl den, som will
#B200 plgga Ehr faseliga Contributioner ock Drottning Margretas Rump-skatt; men hllen Ehr til mig.
	Jesper: Ja, Gud wetet, hittess ha wi inte frspordt sdant. D blir wla bttre n boka sijer.
	A. H, h, det skun I intet lra mig --- Om I wisten, Gubbar, hwilcken faselig Man den bussen r, som bor dr borta --- Innan I weten Ordet af, ren I frlorade, om han fr rda.
	Hk: Det ta wi oss inte f. Wi  enfllige Bnder. Gud {lte} [lte] wr Kung lefwa ock gie oss fre ock rolighed i wra dar.
	A. N, n tron inte freden s ltt. Jag spr at I swlten ihiel med tiden.
	Jesp: f wi ock wra Barn ngot Frtiena i Landet med wrt arbete, ock bli underwiste i goda handa-slgder, s {swlta} [swelte] wi inte ihil med Gudz hielp.
	A. Ney, hrp --- tyst, jag fr inte tid denna gngen: Hr kommer en wagn, som jag knnes wid. God natt.
	Jesp: Du, hwad war det fr en toker?
	Hk: det wete hin: Sdane lpa hr ock bedra Folk: De kunna liuga s dikt de willa, fr di bewisat aldrig. Pcker m tro dem. Det  Rtt illa, at de sku f skamflcka Folk s fritt som de gira: Hos den {go-trogne} [godtrogne] hnger nd alti en liten misstancke qwar, fr han kan {omijeliga} [omgeliga] tro, at alt ihopa  osanning: Ingen rk, menarn, utan Eld. Men jag
#B201 har nu lrt knna sdant pack: I wr bygd ha wi dem wl ocks; men hr  di utom alt wis.
	Sanning til slutet:
	Aldrig, min Lsare, har ngot ark warit mig hwarken lttare eller swrare at skrifwa: det r jngen Konst i werlden, at liuga, skrfwa ock tala i wdret; men det r ock alt fr swrt ock osmakeligt fr et menlst Sinne ock mt Samwete, at fllia en sdan Persons Fotspr som jag hrmat. Tadla ock liuga, Konstla ock lisma, wrfwa ock frfra utan blygsel, ro fwertygande Rn af et nedrigt Hirta. Nr en {laglig} [god rlig] Tolfman kunde finna huru groft jag framfor, hwad skall d icke hgre uplyst Folk?

#B202
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 24.
	dmiuka Tienare, Herrar Stats-Mn, nog hade jag lust at sija Ehr ngot; Men jag wil lmna Ehr i roo at arbeta fr Rikets bsta efter all Ehr frmga. Skulle jag finna wederspelet, det jag intet frmodar, s tron intet at jag r s blyg och tiger dermed. Nu gr jag frn Ehr, utan til at weta wid hwem jag skal hlla mig: Lt see: Hos hwem r nu strsta makten, som minst mrkes? Jo, hos dem som ofta, Gud bttre, ga wra Lif i sina hnder: Herrar Medici, det r lngesen jag hlsade p Ehr. I ren intet bttre n annat Folk: Det lren I icke heller begra. Om Ehr behagar, kunnen I genomlsa detta Arket, och deraf kanskie f bttre hlsobot, n jag ofta ftt af Edra Recepter. Mnga af mina Lsare och Lsarinnor unna Ehr det s hirtans wl, srdeles nu i {flckfebertiden} [Alterations-tiden]. Jag tager hr (Nu, som {iagC} [jag] altid wid mina mnen [gir och br giraC]) de skickelige [och fullduchtigeC] undan, hwilka [redan sielfwe utmrkt klpare ibland sig, ochC] weta lngt mer frut, n jag nnsin kan gissa i detta ml. Dem ang inga bannor.
#B203
	Lkare-Guden sculapius skal nyligen ha hllit en Mnstring  denna orten med sina dyrkare; Men p samma stt, som de Pfwiske Confessorer med sina Syndabeknnare: Han har satt sig i en Bikt-Stol och ltit hwar efter annan af den Medicinska Troppen hwiska sig i rat sina hemliga beknnelser, fehl, skryt och tskilliga wilkor: Med en sdan lnlig frrttning har fuller warit swrt at komma under wder, men hwad skal kunna dllias fr en Argus? Om jag intet ftt wetat af den ena, s har jag af den andra. Den gunstige Apollo, sculapii Fader, har sagt mig en del deraf
	Frst har sculapius til alla hllit detta tal: Jag r hitkommen, Barn, at skirskda huru I frestn Edra Sysslor, efter man fwer Ehr ropat klagoml i Himmelshgd: Den ena jmrar sig fwer Ehr wrdzlshet, den andra fwer Ehrt hgmod, den tredie fwer Ehr girughet, den fierde fwer Ehr trolshet, den femte fwer (Hufwud-Summan) Ehr okunnighet, s at mngen af Ehr skall frderfwa en fattig Kropp med 5o Pltar, som dock kunnat hielpas med 1 eller 2, o. s. w. I riden Lkare-Postiller och Copieren {recepten} [Recepter]; I lren Ehr dem utantil. I lmpen dem utan frstnd. I bren sm Orakel-Bcker hos Ehr, som I rdfrgen i otid. Nr I han glmt Recepten hemma, begren i lof at betnka Ehr och gn s hem, at terskicka en afskrift. I igenknnen ofta ingen siukdom mer n Frossan, mindre weten I af krmpe-Historien dess wanliga lopp, ej heller af Statu Epidemico, huru han plr slutas. Den, som ej knner hwarken Naturer eller Medicamenters kraft, ropar at Naturen skall gira alt: En hller sig til Fuller, en annan til Quincys Pharmacie, en
#B204 annan til Pharmacia Bateana: Sielf wet man ingen ting. Mngen dryg Medicus tackar hemligen Gudarne, at Boerhave skrifwit Formulas, annars hade han sttt sig sltt, fast han ej ger Wett at frst hans Skrifter. Tack ware Sydenham, som hielper mngen Stympare at skryta! Tack ware Nenter, som wid hwar och en siukdom utsatt, huru en Qwacksalware skall bra sig t, elliest woro han wrre dran! Tack ware Zwingers Praxis, den jag hade glmt, om jag intet sedt henne s ofta copierad. Om ej lyckan uplyft {Junker} [Junken] til s stort Gifterml, s hade wl dess praxis och formul blifwit sllsyntare; Men nu kan dock mngen idiot famla efter honom, som han famlat efter Stahlen, och Stahlen efter sitt eget behag. Utom Barbette, Decker, Weisback, Junken {etc:} [&c]. hade knapt ngon Fltskir nosat til at stta Handen p Papperet och ordonnera inwrtes Medel; Men derfre klpar han nu likafult. Sdane usle Auctorer hade npligen wntat sig s grtmyndige Tilbediare. I borden ju wara Kropps-Herdar, liksom de Andelige ro Sile-Herdar? Men hwi bren I Ehr s illa t? Huru skolen I kunna lmpa Ehr efter alla olika frefallande siukdoms-hndelser, temperamenter, Lufter, ldrar, Skapnader, Sinnen, Smakar, etc. nr I intet omdme gen af Ehr sielfwa, utan alt skolen stila ur Exempel? {Skiepps-Capellanen} [Skiepps-Cappelanen], som skriftade Biskopen med samma bannor, som han brukade til sina {gudlse} [Gudlsa] Sigastar, war i sin Medicine
#B205 fwen s god som I uti Ehr. At hfwa en Siukdom til sin grund och rot, kan jag dmma lrer intet wara Ehrt wrk, utan blott Cura palliativa, eller at bringa ngon liten lisa och tidens utdrkt i stlle fr ndring. I lten muta Ehr af Apotekare, och gynnen odugeliga Medicamenter &c. &c. Kommen nu hit, och pnen mig Edra hirtan:
	Derp framtrdde den ena efter den andra: En Syndabeknnare sade: Ndige Fader, Jag har inbillat alla, at jag genom diup eftertanka phittat ett Polychrest Plster, ett Mag-Elixir, en Spiritus Anodynus sine opio, en pomeranz essence, ett Milck-Watn med Krus-Mynta etc. Men ack, jag har tagit altsammans ur Lemmeric, Hoffman, Rothen och det sidsta ha Engelndarne brukat fr lng tid sen. Ett Gudomligt Brst-elixir menar man wara klufwit ur min Hirna; Men Receptet str tryckt i Walentini praxi infallibili. Jag hade en innerlig sorg fwer min okunnighet, om jag intet fgnade mig fwer diascordium. Theriac. Syrup. Diacad. Mixt. Simpl. Liqu. C. C. Succinatus. mitt Krydd-Win. Dyr: Laxerptisane. Senna. Elix. Uterin. Holm. Aqu. Hyster. D. Carm. Dorncrell, och ngot mer, hwarmed jag intet will bry Ndige Fadren. Jag har welat hllas fr lrd och frfaren: Derfre har jag ofta sagt i mitt sinne: Nu wil jag lsa fwer den eller den Siukdomen, s mycket jag frstr, och fwermorgon will jag biuda til mig en anseenlig gst: Fr honom will jag prata drom och sya at jag haft en sdan patient. Men elnde! {det} [thet] har ofta hndt, at gsten warit slugare n jag, wridit mig p alla mnen, och brakt mig i sdan frwirring, at jag mst uplsa skil som Alexander Knuten.
#B206
	sculapius: Hwi har du lupit fr bittida frn Mstaren? Gack och lr p nytt igen, eller lgg aldeles ned din Konst.
	En annan: Nd: Fad: Jag har mycket rest och sedt Slott, Byggningar, Kyrkor, Stder och Flt; Men aldrig gifwit mig p diupet i ngon Medicinsk discours, utan s lngt jag kunnat minnas af {frtalen} [frtalet] p Medicinska Bcker. Nr det tryter, sjer jag huru Rom ser ut.
	scul: Gack och lt Swarfwa dig til Petit-maitre.
	En annan: Nd: Fad: Jag har wl altid brott om, jag kan Pharmacien, jag chicanerar p andras kostnad, jag skaffar mig loford; Men winsten r all min afsikt. Jag gier Bdelen, at stta min skickelighet p {wgespel} [Wge-Spelet], derfre hller jag aldrig stnd, utan drar mig konstigt ur alla klmmor.
	sc. Gack och stt dig hos Bryggaren dr tienar du bst.
	En annan: Nd: Fad: Min usle Person har aldrig sedt Academien, utan mst bra Knif och Taska. Hade jag lrt ngot innan 20 hr, torde jag haft nytta af min ut-Resa; Nu kan jag intet best utan ngon stor Herres eller Frus nd och beskydd. Gudi lof, jag har Lossows Pulver: Det brukar jag i alla Siukdomar. Werlden r galen efter panac/e.er. Fr omskifte skull skrifwer jag efter de sm Formler, som jag fick af Dr. Junken fr 20 Rikzdlr. Tyska. Frdenskull, nog kunde Collegium Medicum sittia mig frutan.
	sc. Gack och blif Fltskir ned i Landet.
	En annan: Nd: Fad: Om man s tar p at frga efter
#B207 hwad man kan, s reser jag min wg: Anatomien kan jag; Men Medicinen intet. Jag mste g och Raka, nr andra lste: Min Camerat kpte sig en {Doctors-titul} [Doctor-Titul] fr 10 Ducater: skulle jag wara smre n han? Mngen Fltskir practicerar ju i Stockholm, utan til at heta Doctor? Hwi skall d icke jag, som heter s? Jag har ftt denna Boken ---
sc. Blif wid Chirurgien, En god Fltskir r bttre n en mkelig Doctor, och en mkelig Doctor tre gnger farligare n en mkelig Fltskir.
	En annan: Nd: Fad: Fr mig gr det rasande: Hemma lrde jag knapt at skira i Trd, mindre i Lefwande Ktt, och n mindre Medicinens Grundsatzer. Utomlandz hade jag ei rd at hra ngon annan n Alberti, som pratade fr mig om Silen och {hopsydde} [hop smiddeC?] fr mig en Disputation, tils jag Hufwud stupa mtte hem, och lta de goda Landtboar och Slktingar kalla mig Herr Doctor. Hade jag haft annat anfrande, s hade jag wl lrt at skillia en Frisk frn en Yrande. Orost fr Gud, jag r dock lyckelig: Jag kom frst i Mndags til en wiss patient, och han dog intet frn i Torsdags.
	sc. Du st fullkomligen smittad af de wanliga Medicin-Ktterier. Jag will intet see dig.
	En annan: Nd: Fad: Jag kan intet stort. Det wet Gud, jag r hrd och omild i min praxi, och fr {en} Lkare r jag en alt fr stor och beqwm Herre: Men jag r kommen i rop genom Gynnare, Wnner, Frwanter etc. och ---
#B208
	sc. befatta dig intet med Medicinen. Lef elljest bland Folk det friskaste du kan.
	En annan: Nd: Fad: I min Ungdom lrde jag praxin af ett par kcke mn; Men icke s fullkomligen theorien, at jag ju {behft} [behfde] mera. Dock, min Sielfklokhet har afskuddat sig alle tyglar, och med lyckeliga Feber-Courer har jag kommit i stort rykte. Dertil bidrogo mina starka Academiske Studier, och fast n mig fattades mycken Anatomie, Chymie, Mechanique, {etc: } [&c.] s trt mig dock ingen Latin, bttre n Cornelii Celsi, Posie, Satyr &c. Korteligen: Jag har brakt alla i frundran fwer min Klokhet. Ingen i Riket nekar mig min jmnwikt med de ryktbaraste Lkare: Boerhave r likwl min gnesten, Carl och {Junker} [Junken] mina stdiestafwar etc. Jag br nnu sorg efter Sal. Dr. Stahlen, och skal til hans hra framfr alt utdela hans Piller, {antispasmodiska? } [Antispasmodiske] pulfwer och Mixturam toniconervinam. Har jag 7 Medicamenter dertil, s behfwer jag ej mer bry mitt Hufwud. Det gr nd som Naturen wil. Det r mig nog, nr ingen frnm tar mig fr Charlatan, och ingen ringare trs knysta. Stort Folk kan jag roa, smtt kan jag skrmma. ---
	Esc. Tnk hwilken Herre! Du woro likwl en god
#B209 Medicus, om du litet mer erknde din swaghet, och giorde dig ngot mare mda.
	En annan: Nd. Fad. utan til at skryta, har jag wl anlagt min Ungdoms tid, och {lrde} [lrt] mycket p de 9 hren jag reste: Jag fick wid hemkomsten god belning och Tienst, den jag bewakade med flit; Men jag wet intet hwem som p mig trollade girugheten: Jag fann bttre rkning i skafwande, n lkande, och {all} [al] min roo inneslts i ett inmurat elnde. Farwl Galenus och all mda: Jag har dragit mig ur Werlden, som Masken in i plet. Dr sparar jag mina Styfrar och frgar intet efter nya hrligheter. Min Kappa r en Satyre fwer de Franska Modeller. Min Maga r en Antiquitet: Intet r han lcker: Han wet intet annat, n at jag r en Btzman, och han skulle mycket frundra sig, om jag frde honom til dyra Mltider. Kort sagt: Jag lullar i entome och frgdar mig fwer Werldens drskaper. GUD wet hwad jag skulle hr: Jag lyder nu ej mer under denna Dom-Stolen.
	sc. Af en god Lkare, stu blefwen en usel Medborgare. Jag skulle dock gerna see at wra Qwacksalfware flgde dina Fotspr: d miste jag mycken harm.
	En annan: Nd: Fad: {Dumm} [Dum] blef jag fdd, ohflad wxte jag up, fattig reste jag ut, okunnig kom jag igen, och efter misswxten war d stark p Lkare, s blef jag och en Man. Nu intrygger jag alla, at mina frtienster brakt mig up, gir mig Air, hller god mine och hwad som brister i kundskap
#B210 upfyller jag med Dumdristighet. Det kommer wl intet an p ett Lik, mer eller mindre, Men jag r dock altid s from, at jag gir de owissaste frsken p gemena Silar. Hade jag haft medel medan tid war ---
sc. Hwi blef du icke Klckare ned i din fdelse-Ort? D hade du upfylt mindre Kyrke-Grdar.
	En annan: Nd: Fad: All min Lrdom bestr i Weisbach och ngre Manuscripter: Menniskiors Complexioner, hlsa och siukdom dmer jag efter planeterne: Jag rablar fr Folk p Papegoy-wis sdane obegripeligheter, at de dumme tro mig kunna see frut deras den. Stackars Folk! Om de wiste hwad jag gller! De mena klokhet {rfwas} [rfwes] som Stenhus. {Neij} [Ney], prophetier ro nu mera inga wishets Tekn. Med alt {detta} hutlar jag mig fram, och mina helgade Medicamenter ha afgng: Werlden {will} [wil] bedragas: Jag stper Storax-Plster i ronen p Folk, at de bli dfwa, ber Apotekaren gira Piller af 2 handf. Hyssop: 30 dropp: Elix. {Parcelsi} [Paracelsi]. o. s. w.
	sc. Nr du lker ngon och st lyckelig, s r det et tekn, at du st en Bnhs, ty frstodo du din frgifftiga Konst, s blefwo ingen Patient helbregda. Wik ifrn mig.
	S ser jag d, at de ro ganska f, som frtiena Namn af goda Medici: Lyckeliga Land- och Landsinbyggare, som intet redan ro frdrfwade af Qwacksalware! Nu finner jag
#B211 at Nationen r stark, och har en Natur, lik sina brg. Men k. Barn, omwnden Eder, elliest gifwer jag Ehr ingen frltelse: De skickelige, samwetsgranne och beskiedelige wil jag tacka och bermma; Men fr den Allmnna lkarejemmeren will jag gifwa fljande rd: At i Eder emellan, kire Barn, frlikens, s at de gamla eller medelldrige intet ro owettige mot de unge, eller at en stackars Siuklinge intet {stter} [sitter] emellan, fr twenne Mrdares afwund och gnabb skull. At de ungas Examina skie alfwarsamt, s at Herren intet dagen frut m weta hwad frgor honom psttas. At examina skie publice. At ingen slppes til Medicinen, som icke frut lrt Philosophien och humaniora. At Medici promoveras hemma i Landet, s at Studiosi ei altid m behfwa resa. At drfre Hospitaler och fnings-Hus inrikes m inrttas, liksom hos andra Folkeslag. At Docentes tillta sina lrjungar fllja sig til de siuka, at samma Docentes hlla Collegia Casualia. o. s. w. Kommo alt sdant i stnd, skulle ingen siuk ndgas resa ur Landet, til at upska goda Lkare.
	Nog ha wi nu hrt p sculapius, Min Lsare, woro wl, om wi hade en sdan rfst fwer Rikzkroppens Lkare. Det r sant, at inga Konster ro allmnnare och Folkrikare n Medicinen och Stats-Klokheten: I hwar winckel finner
#B212 man antingen en bot fr en Krmpa, eller ett omdme om Rikzens angelgenheter; Men ack! Hwilka ro sllsammare, n goda Medici och goda Stats-Mn?

#B213
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 25.
	{Hglrde? } [Hgtrade] Herr Argus.
	Wid denna min 22 hra lder r jag wl s wida kommen, at jag p ngorlunda naturligt, rent och kort wis kan utfra mina meningar p Papperet; Men sedan min hitkomst har jag frnummit, at naturliga, rena och korta utltelser bra sparsamt brukas i allmnna skrifter, och at alla, tminstone i Cronans Tienst, bra fllja ett wisst wedertagit skrif-stt. Jag r derfre illa brydd, efter en s lng och ffng tidzspillan, och wet intet annat rd, n at anmoda Herr Argus om underrttelse, huru jag efter wiset skall sammanbinda mina skrifwelser: Nog wet jag at meningarne bra brjas med som, ssom, emedan, aldenstund, ehuruwl etc. Men jag wet intet alla de ord, som egenteligen swara deremot ---

fwer ett s hgwiktigt ml, Min Herr Correspondent, r mig swrt at yttra mig, srdeles, som jag sielf har det owandaste och obeqwmaste Hufwud, til at fllja sdane wedertagne skrif-stt. Sllan will jag wara en slaf deraf; Men lika gott: Jag tror dock icke, at det r ngot Prlestickare-Arbete,
#B214 eller at min Correspondent behfwer aldeles lra p nytt igen, at skrifwa: Wi {willie} [wille] frska om wi kunna trffa de brukeligaste stten, utan til at rubba en ren och naturlig ordning:
	P som, flljer {alrabst} [aldrabst] det lilla ordet s: Til ex. Som Frihetens brddar snderbettlas och Sielfswldet fldar fwer p alla sidor; S r antingen en tygelfri nf-rtt eller en klafbunden Boskaps-rtt fr Folket at frmoda. Som hwar och en pstr, at hans Soppa smakar bst, och ingen fr sin egen afsikt skull will lta sija sig, mindre erknna sin swaghet och okunnighet; S wet rttnu ingen enfaldig och menls hwarwid han skall hlla sig. Som ingen kan mindre betros n en skilm, eller hgre skattas n en hrlig Man; S will nu hwar och en trols synas redelig, och skrymtan krummar sig i hwar wr. I wltalighets eller Skaldekonsten kunna desse sm orden Som och s brukas liknelsewis. Til exempel som trogna Hundar ofta orena oss, nr de willa fgna oss; S hafwa wi ofta frtret af dumma och enfaldiga Wnner, nr de willa tiena oss, och wisa sin goda willja. Som hafsblljan uprres af det hftiga stanwdret, sedan hon hwilat i ett stilla {lygn} [lugnA?]; S uprrdes wr kyska Helenas hirta frleden Sndags af den granna och lngwntade Ynglingen Paridis ankomst i Herr Menelai Sahl, sedan Prsten redan delt Predikan. Eller ock:
	Som Humlan plgar Blommor suga
	I skog och Mark, p ng och Ren;
#B215
	De m nu stincka eller duga,
	Hon blir dock aldrig fast wid Een;
	S syns en tapper sprtthk lpa
	Bland Stockholms Fruentimmers tahl,
	Han frgar blott, hwem mst r fahl;
	Men ingen kan hans hirta kpa.
	( Men sdane utltelser ro wida afskilde frn den skrifart, som min Correspondent efterfrgar) Ordet S brukar man ock ofta at stlla emot S wida, til ex. S wida en handel r Riket nyttig, s br han icke allenast tlas, utan ock upmuntras och understdias. S wida Hans May:t och Rikzens Stnder en sak en gng bewilljat och stadfst, S kan aldrig tilltas, at man derfwer gir buller eller stller saken i uppenbar owisshet, s framt man icke tillter at hela Rikets trowrdighet frfaller.
	Emot Som swarar fwen alts: Til ex. Som man frnimmer, at Herr Knisknas r mkta frsummelig, odugelig och lastbar i sitt wsende; Alts br han efter 1 *SS. af wr Tidz Tflings-Ordning hedras och ihogkommas med god belning. Som Herr Wanrdder ingen Halfre ger af sig sielf at lefwa utaf, utom sin ln, hwilken r inrttad efter en (Gud wet) mycket knapp Stat, och hans f inkomster kiortel-tals utsas; Alts undrar man intet, om han fljer det Rttiska Folkets efterdme, och gnager i hwar wr, dr en ost-smula, dr en Ktt-betta, dr en Mil-gipen, o. s. w. bringandes sina bi-rntor hgre, n ngon hans fretrdare dristat.
	Elljest bemtes altid ordet Ssom med Alts: Til
#B216 exempel ssom en stark och mttelig Kropp wl kan wara frisk, fast hr och dr i Lemmarne wid wissa tilfllen ngon sweda knnes; Alts kan ett stort och wl inrttadt Rike til Hufwud-wrket icke wantrifwas, fast en hop af 1 eller 200 jmmer-skrikare wid wissa omstndigheter stoija hr och dr. Ssom menniskian intet gerna pnar Munnen, utan af egen krlek, om hon rder sig sielf; Alts talar hon gerna wid den ena Rikzdagen, efter som hon blifwit frngd eller frtrnad sedan den frra. Ssom ingen frg r s hg eller wacker, som det allmnna bsta; Alts will {Hka} [Hkan] Egennyttig ingen annan bruka p sina frslager. Ssom partiet frnimmer de stora framsteg, som Manlius begynner gira p dygdewgen, och det loford, som til andras frmrkelse deraf lrer upstiga; Alts warder han hrmed af partiet Fogelfri och biltog dmd, emedan han hindrar partiet i sina afsikter. Ssom Nmnden wid den Sakens skirskdande funnit sig blind; Alts lmnas hon hel och hllen i Herr Hradzhfdingens godtycko. o. s. w.
	Emot ordet Emedan swarar gemenligen det lilla ordet Ty: Til exempel Emedan en Poltron intet r mn om sin hra, utan om sitt Lif; Ty r det ffngt at straffa en sdan med hrelshet, som br straffas med dden, hans likar til bfwan och hirtfrtande Warnagel. Emedan en lium Patriot, som af anseende til Personen intet trs yttra sig i ngot grannlaga ml, intet r mn om sitt samwete, utan om sin lycka; Ty r det ffngt at straffa en sdan med skrifterml, som br straffas med onde, hans likar til en eftersinnelig Warnagel. Emedan Borgarejunkaren finner at Hofbussen har en stolt mine, och anser obekanta med en bask upsyn;
#B217 Ty stter han sin lilla Figure i samma skick och blir drigenom mycket pkwrdig och rfil-tck. Emedan Jungfru Bumsa sg i gr, at Frken Atalanta {nigade} [negC?] mycket wigt och diupt; Ty wille hon i dag gira s med, och hof sig s owigt at Lifwet upsprack i sidorne. Emedan Pelle Husdrng finner at Jns Laquay ser wl ut med sin hrpung; Ty brnner han sina Liuswekar, at de st som Horn och skrmmer alla widskieppelige frn Porten, nr han menar sig wara {allragrannast} [aldragrannast]. o. s. w.
	Emot Aldenstund plgar man gerna stta frdenskull; Til exempel (som jag nyligen sedt i ett litet Bref) min ndige Herr Pygmalion: Aldenstund I hafwen en yr, swfwande, slsande och lsaktig Fru, med 6000 Pltars inkomst, ock jag fwen har en yr, swfwande, slsande och lsaktig Hustru; Men ingen styfwer i Pungen; {Frdenskull} [Frdenskul] beder jag eder i Gudz namn, at I lten Sedelhafwaren undf en Summa af 2000 Pltar, elljest stter man mig p Gillstugan. Aldenstund, Torkel Jrnskeggs sak r s ortt, at han til hennes genomdrifwande behfde en lngt illfundigare Advocat, n ngon hr i Landet befintelig; Men han wet intet hwar i Werlden en sdan skall finnas; {Frdenskull} [Frdenskul] menar han bst wara at hlla sig innom Rikzens Grntzer. Aldenstund Probsterierne til antahlet mycket kas, och til storleken minskas; Frdenskull blir det rttnu intet s srdeles wrdt fr en Kyrkio-herde at wara Probst. Aldenstund hwar och en Prst-wigd kallas Magister; {Frdenskull} [Frdenskul] behfwer ingen {nu} utgifwa Penningar drfre utan allenast wnta
#B218 til dess han blir kragad. Aldenstund man bryr sig s litet om, at bortrdia prjudicier ur ungdomens Upfostran; Frdenskull mste nu hwar och en frnuftig menniskia anwnda sin mandom, lderdom och sidsta tid, blott til at lka sig frn de frutfattade falska inbillningar, som han i ungdomen insupit. o. s. w.
	Emot ehuruwl swarar fuller ofta docklikwl, til Exempel: Ehuruwl Doctores ro flera n tilfrne; Docklikwl ser man nu Frsamlingen, Gud bttre, mer plgas och snderdelas af wrkelige ktterier och synder. Det plr och bemtas af ett rtt och sltt dock: Til Exempel: Ehuruwl Argus i sitt 20de Ark nskar Cronan s mnga Penningar, som {behfdes} [behfwes] til ett Jrn-Contoirs inrttande; Dock flljer intet deraf, at han pstr ett Jrn-Contoir. Ehuruwl fwerflden r skadelig fr hwar och en, som intet bttre wett har, n at bortkasta sin gendom; Dock r fwerflden Riket nyttig, enr Penningarne blifwa qware i landet, o. s. w.
	Men gemenligen stter man emot Ehuruwl frst et Likwl som och sedan et Alts: til exempel: Ehuruwl man ofta mrcker faselige Frihets-hieltar i en republique, hwilka synas {ofrnderlige} [ofrnderliga] i sin fasthet; Likwlsom ensidiga frdelar mycket styra de ddeligas fit, och den mst brkande Geten plgar minst milka; Alts tror man, at sdane kmpar skulle wara de frsta til knfall och fotkyssar, om de hade en Kung, som ville betiena sig af deras oenigheter. Doch at jag m tala i srskiltare ml: Ehuruwl Rtten finner at Jeppe Naken p Pupillernas wgnar andrager mnga skil til den af deras frldrar besuttne grdens terwinnande; likwl som
#B219 sdane skil ro af fga wickt; Alts dmas bemelte Pupiller ifrn sin grd, etc. Ehuruwl domaren inhmtat at Fru Philomna aflagt lefwande prof af trolshet mot sin man, likwl som hennes skinhet, menlshet ock hwariehanda omstndigheter bra i betraktande komma; Alts prfwas skiligt att hennes hra bibehlles, hennes tilstnd lmnas ofrandrat, ock Mannen Cornelius belgges med wite, om han deremot knorrar. Neij, hwad sijer iag? iag talar obilligt --- dock stor sak, jag wisar allenast huru meningarne sammanbindas. Lt oss g widare: Ehuruwl Advocaten pstod sig skola bli Assessor, i anseende til sin stora Skickelighet; Likwl som han fans wrdig fr hwarjehanda strek skull at bta 50 dlr. Silfmt: Alts dmdes han af frnufftigt Folk til Assessor i Frmaket. S at min Correspondent hraf ngorlunda kan begripa huru Ehuruwl, {likwlsom} [likwl som], alts brukas i en Kdia.
	Jag tilstr, min k. Correspondent, at jag til Ehrt frnijande gtt tmmeligen ur wgen, som uppehllit Publicum i ett helt Ark med desse mindre ndige angelgenheter, hwilka hwar och en lr weta frut, som aldrig s litet kan sammanfoga meningar; Dock jag will gerna frnija alla slngt jag orkar: Kan hnda det torde ock ha sin nytta; Ty (at jag m betiena mig af {ofwannmnde} [ofwannmde] skrifart) Ehuruwl jag sedt tskilliga Fruentimmer med en frunderlig liflighet, frnuft och qwickhet fwertrffa mnga Manfolk i skrifwande; Likwl som sdane ro sllsamme, och msta parten frgar mer efter kropp n sil, o. s. w. Alts ro
#B220 mngfaldige, som aldrig bry sig om sammanhang i sina skrifwelser. Til Exempel: Huru r efterflljande Bref sammanbundit? Stafwelserne har jag likwl bttrat, och giort det i frigit begripeligare.
	Min k. Argus.
	Ssom jag r upfdd hr i Stockholm, s at jag aldrig warit lngre n en half mil utom Tullarne; Men angende Landsbygds-syslor frstr jag ingen ting, derfre wet jag intet hwad de lgga i Grytan nr de baka, eller hwad de ha i Ungnen nr de brygga. Nu s skall jag be ehr min lilla wackra Argus, at ni will wara s obligiant och fwertala min Man, p det han intet flytter ut p Landet, och som wi ha eget Hus och allahanda artigheter och Commoditeter och frmner i Stockholm, som de intet ha p Landet, utan dr lefwa de som Hedningar, fr de ha inte annat n Kyrkan at g uti. Men om jag kommer s lngt bort frn Folk, dr jag och barnen bli hel bondaktiga, och man inte har ngot Compagnie. {lt} [Ltt] nu see, min sta Argus, at ni persvaderar honom som jag hoppas ni skall f se, at jag kan tiena ehr igen, fastn jag r ett Fruentimmer. Adi.
	Adieu Madame: hwad Ehr begran angr, mins jag mig intet ha lofwat mina Lsare, at fwertala Folk frn Landtresor; Men allenast frn drskaper och laster; (sdane sm olmpeliga bner fr jag tskilliga) men om ehr behagar lra ehr litet bttre at sammansttia Bref, s kunnen I sielf fwertala ehr Man med ehr Penna, s framt det eij kan skie med edra Lppar.

#B221
THEN SWENSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 26.
	Ett fwentyr, min Lsare.
	Nr Himmelen war nygift med Fru Disa Bores Dotter, kunde ingen lefwa i s krligt ktenskap: I frsta Barnsngen fick hon Twillingar, dem man kallade Hialmar och Walmar, friska Gossar och wl tiltagsne. Hwem som frst kom til Werlden, kan wara likamycket; Men jag tror dock, at Walmar frst wiste sig, och at Hialmar liksom Jacob hlt Brodren om foten. De woro npligen femton hr, nr de buro stora {huggpampar} [hugg-Pampar], sgo ut som frfrliga ddzbud, och kufwade sina Grannar p alt wis: Stackars Folk, de woro intet skre om Lif eller gendom fr desse Bussarne, och fr hwem wille de klaga? Man flgde ingen annan Lag, n nfrtten. Grden lg p ett ns, och det war swrt komma efter dem: Biessarne brydde sig intet stort om annan nring,
#B222 n at gifwa ngon Granne en rfil och taga Scken frn honom. Men detta kunde wl g an: Wrre war at de sins emellan frliktes som hund och katt: n strk Walmar Brodren, at han tumlade under Bordet, n fick han ett Munslag, at han kiftade efter andan: Alt fwer ditt och mitt, ofta strsta {lappri} [lapperi] i Werlden. En trta om Smrhllan i Grt-Fatet kunde tidt slutas med Blod och Hr-tofsar fwer hela Golfwet. Detta sg Himmelen och antwardade dem i sin trogna Swen Hilmers hnder, som fwer dem fick Frmyndare-rtt, och makt at leda och styra dem efter bsta Wett. Derigenom hmmades gnabb emellan Barnen och ofrrtt af andra. Piltarne wiste ock intet annat, n at Hilmer war deras Fahr; ty med lek och bannor, stryk och gfwor blef han god Buss med dem, och gldien stod i taket. Han war dock intet bttre n de, til at plga grannarne och rikta sig af deras klenoder. Alla gingo de prydde med Guld-kdior, gyllene nnespann och blnkande Wapn; srdeles Hilmer och Hialmar ty Walmar hlt sig mst wid jorden, och war intet fdd til frmsta ordet i Laget: Med en god Smrgs och en Fhrbog war han afspisad, och hans styrka war nyttigare n hans rdslag. Hilmer luggade honom {iblandt} [ibland] och Walmar bugade; Men om npsten ngon gng gick fr wida, sade Walmar: Hilmer, weten I hwad? Jag r ingen Brillunge: Om I intet weten skil, skall jag binda Ehrt Hufwud mellan Edra Ben. War Hilmer frsiktig, s lt han sija sig, ty emot en frbittrad Walmar r icke ett ord at sija: Han frstod sig hwarken p rtt eller ortt, nr bloden lopp fwer honom,
#B223 (Ack huru mnge likar har Walmar i denna dag)! Srdeles om Hialmar hlt med honom, d war Hilmer {fgen? } [fginA?] at han fick tiga. Understundom tog likwl Hilmer tilflle i akt och daskade s styft p dem begge, at de knde det de hade frmyndare: Det war rtt, nr de woro oartige, ty den agels lefwer, han hrels dr. (Det r intet wrt at raisonnera med tygelfritt Folk. Hwartil tienar Frnuft och billighet hos den, som ingen frsyn har fr ngon fwermakt?) Men til at dmpa all oreda och trtor dem emellan, sade Hilmer en dag, nr mulit Wder war, och de mste sittia inne: Barn, wi willia gira Lag emellan oss, och den som bryter deremot, skal wara hwars mans niding: Wlan, sagt och giordt, ord och afskied: (P den tiden flgdes Lag och lydnad) de hulpos t at rista balkar, dem de wedertogo och hngde wid Hilmers hgste, som bst kunde hlla hand derfwer: Hilmer, som hade yppersta omsorgen om hela grdens gor, fick wissa hrligheter til ewrdeligt de, och grdens rntor til underhll, p det han fr de andra s mycket bttre mtte lysa, och swara fr bordndan: Emellan barnen skulle han lgga rtt efter lag, och hwilken af grannarne, som hade hrende til grden, skulle tala t Hilmer. Walmar, den styfwa bussen, hade wl sina hagar och jordtorfwor! Men han lt Hilmer styra om dem efter godtycko, och war ngd nr han fick spisa sig mtt och sofwa sin goda lur mellan resor och swettbad: elliest war hans syssla til at plija och wackta gorne. Dertil war han tienligast: Han upreste sig en koija i hwar wr, gifte sig, byggde boo och lappade skoo. Hialmar hade qwickt skaplynne och sdan tapperhet, at han giorde heder
#B224 fr {Kmpens} [Kimpens] (s hette grden) derfre behlt han icke allenast wissa ngar och girden, til hwilka han war Odalboren, utan ock ofta, nr han hade upbasat Grannarnas odygdiga barn, som giorde skada i {rtckrar} [rt-krar], Trgrdar eller annorstds, gaf Hilmer honom flera tppor och jordstycken dertil, och fwer alt p sin grund bygde han sm wackra hus. D begynte ock Hilmer med Brdernes samtycke, at taga en wis man til sig, Minnur benmd, den han rdfrgade i alla tnckwrdigaste giroml, in- och utom-grds. En gng begynte de alla klaga sig, at Maten war fr frsk p Kmpens, i det de intet Salt hade, och at annat smtt til ndtorften fattades dem, som borde inskaffas. Hwem skulle ptaga sig den syslan? Walmar som upspnde gonen, nr sdane frgor frehades, och det kliade i kak-staden, sade: Min Byrger r nu stora kultingen: Han r redan brdstark, kan flincka af Ost, och ingen lurar honom p hwad til Wisthuset hrer. Wi willa gie honom sm Bodar, Platzar och gimnsten hr och dr ut med Stranden: Han kan tilbringa oss hwad wi behfwa ock wara wr skaffare. Rtts: Byrger blef d erknd i fosterbrdralaget under Hilmers frmynderskap; Men med wilkor, at om han intet war dem en trogen skaffare, utan tog oskilig winst eller hade hemligt frstnd med grannarne, til at tma {Kmpansets} [Kmpensets] skatter, eller bedrog Hilmer, o. s. w. skulle han skamstyfwas ock utdrifwas. Sledes gick en tid p Kmpans, kckt nog, som det kunde! men grannarne ledo en Pina, ty Hilmer, Hialmar ock Walmar kpte af dem utan mynt, mst fr kppslngar och Byrger behfdes intet stort. Sins emellan
#B225 brukade ock fosterbrderne ganska litet samwete: nteligen sade Hilmer: Gssar, wi ro Gudlse Hedningar: Nog weta wi, at wi ha en oddelig Sil! Men mer weta wi intet. Jag skall be Fahr-Gubben om en Karl, som deri kan undervisa oss. Det skiedde ock: Himmelen skickade dem en god hrlig Man Theodorus, som tilsade dem, at wara fromma och blthirtade; Hialmar och de andra logo t honom, kallade honom Horn-Baggen, och nr han n gick hrdare p de gudlse Silarne, laggade de s ofrskimt p honom, at Bloden stod ut genom nsa, munn och alla lemmar. Det war en mka at see Theodorus; Men han hlt dock friskt uti, och fr hwar {ryggdunt} [ryggdunnt] sade han dem en sanning. Hilmer ropade d: Skam skullen I f, Gossar: som s gn t Karl, och derp torde de icke allenast intet knuffa honom, men han wann och deras hirtan, at de begynte lyda honom som dgge-lam, och gifwa honom brdra-lott ibland sig. Det war intet nog: Hilmer gaf honom stora sknker och bygde honom Tempel. Hialmar gick ingen afton til sng frn han gifwit honom ngot mynt, Hus eller Tppa af sina gor. Byrger kom aldrig ur Bten, utan til at bra honom pundwahror eller rkwrk, och Walmar tordes aldrig ta, utan at frga honom om lf: H, h, tnkte Theodorus; Detta war annat gille n kinpustar; Men hwad hnde? Af de goda dagarne blef han hastigt stinn, upblst och kastad i en hitzig Feberyra: Knapt fick man d et klokt ord af Theodorus: Han lt kalla sig Hans Nde Theodoridorus. Hans frmtenhet blef odrgelig, Han hade en annan lag n Gossarna p Kmpens, hwar
#B226 efter han dmde den til helwites Eld, som sade honom en anda emot: I Dieflar, sade han, sen I intet, at jag r en Gudz ngel: I huggormar, jag skall wisa ehr wgen til afgrunden, om j intet offren mig alt det j gen. Hilmer mste ofta sielf fr honom rymma nset, och nr han talade med honom, stod han darrandes och nickade i haserne. Hialmar talade med honom p kn, Byrger lg framstupa, och p Walmar trdde han: Han slde dem saligheten, som han dock aldrig gde, fr liggande f, och lika kloka woro de om saligheten: Han trugade dem til s mnga Drskaper och widskiepelser, at Himmelen mtte grta. Det elndigaste war, at ingen hade frstnd, at see det Karlen yrade, utan mente honom wara wid sina fullkomliga sinnen. Hwad war nu til at gira? Det ena onda plr frdrifwa det andra, ock nr oredan r som strst i et Hushll, plr en annan oreda antingen wara dess Undergng eller lkedom: Hilmer fll i en s hfftig Frossa, sedan han en Tid frut lagt Fin-bo gor under grden, at ingen trodde honom til Lifwet, ock kom s aldeles af sig, at Theodoridorus, (jag nmner honom frst, ty han hade i sin yrsla tagit frstet fr brderne): Hialmar, Birger ock Walmar giorde hwad de wille, ock sielfswldet tog fwerhanden. Minnur reste ock hufwudet i wdret ock giorde liks mycket som alla fyra. Stackars omyndiga Barn allesamman! dr stod d illa til p {Kmpans} [Kmpens]: En af grannarne Dan den lille giorde som offtast besk genom Bekantskap med Theodoridorus, ransakade Grytor ock Kannor, Tunnor ock Kahr, slaktade sig en gillgumse d och d, kokade sig khl med flsk uti, och bant Nyckelknippan wid sidan: Barnen
#B227 samkades omkring honom och begrte aftonward: Han pratade fr dem stt och lustigt, och gaf dem ett frslag, at lgga Vitala (s hette hans Grd) och ett annat hemman Norr-Svidian ihop med Kmpens, och sledes gira ett hrligt Sterie tilsamman. {Top} [Topp]: Det blef bestlt: Dan skickade en Fogde til Grden, som war wrre n alt det frra onda. Han slpade hwad han kunde frn Kmpens til Vitala, skuffade Minnur, Hialmar, Byrger och Walmar hwar han sg dem, skickade dem en hop rttare p halsen, som minskade deras gor, och nteligen, til at utrota hela slkten, gaf han sig fwer dem med en frdmd pk fwersatt med jrntaggar, s at ingen wntade sig lifwet. (Hilmer lg imedlertid i en Nattstuga utan hopp) han torrbultade Theodoridorus; Men Minnur och Hialmar, som han fwerfll i smnen lemlstade han s obarmhrtigt, at de i sin blod bortswimmade, och hade han rnat hugga Armar och Ben af Walmar, om han intet kommit til skogs. {Omsidor} [Omsider] kom likwl Hialmar sig fre igen, och rkade Walmar uppe i Berg och Dalar: De skimdes nr de sgo hwarannan, och undrade hwar de frra hrliga Kmpans-Gossar nu woro. De gingo tilbaka som hungriga Birnar; Men o Himmel, hwilka Ftter fick Dans Fogde af Grden fr Walmars eenstaf. (Om jag skal sija sanningen, s tyckte Dan sielf intet om denna besten, utan slog honom d han kom hem, och kastade honom i en Kllare, dr han dog) Hilmer blef d frisk i gldien, och fick s nya krafter, at ingen Granne nosade {nnsin} til Grden p det sttet. Sedan eftersg han allting i Hushllet, lagade alt sndrigt, skaffade nya bohag etc. och derp tog han Hans Nde Theodoridorus
#B228 i skur: Galne Kropp, sade han, hwar tar du dig detta wldet i wr Grd? Har icke Fahr satt dig til at lra oss Salighetswgen, och intet til at lgga grimma p oss? Alt det jag och Hialmar ha skinkt dig, skall du nu mista, mumla om du trs. D stod {fraggan} [fradgan] ur Munnen p den yrande, Han slog i Bordet at Krus och Talrikar dansade i golfwet och gonen wndes ut in. Hilmer tog honom i kragen och satte honom i Bnken; Men d begynte han frst besinna, at Mannen i siukdomen intet rdde sig sielf; Drfre lt han honom swettas, {derltas} [derltas] och (jag tror) trepaneras, hwarigenom han blef hel och hllen ndrad och omskapad til Sinne, meningar, thfwor, tal och nda til klderne, s at ingen igenknde honom: Han kom fullkomligen i sitt frra tilstnd, blef s frisk, som d han fddes til Werlden, och igentog sitt frra namn: Hwar man gladde sig fwer Theodorus med trar i gonen, och Lycknskade honom til sin terwundne hlsa. Drtil hade man skil: Arma Barn! Efter den dagen fingo de lius i sin sllhets lra i stlle fr mrker, och Theodorus sielf, som grufwade sig fwer sin siukdoms Drskaper, tackade nu Gud af hirtat. Han ngde sig med sin afskilde lott och gick nst efter Hialmar i ordningen. Det har sedermera ofta hndt at en hop gatskrikare och Wurmar p {Kmpans} [Kmpens] inkommit, och predikat annat slags lrdom n Theodorus; Dock hittils har han sttt Karl och wist at han lrer rttast. Men at terkomma til Hilmer ock de andra: S snart han kom i gott stnd ock Hialmar, Theodorus, Byrger ock Walmar tilstlt honom en fullkomlig ock laglig fwermakt, war han intet rdd nr hunden skilde: Han gick fr dem som en hilte, ock nr oliud hrdes af Grannarne, utkrafde han
#B229 Kimpens-rtten p Karle-wis. Byrger hade d gott wid at wara Skaffare. Hilmer npste Holmgrds-boarne, ock lade deras utmarker under Grden, war med sina Bussar inne i Garpeby, hll fahrligt Hus med Romwrjarne, som wille lgga hela den byen under sig, ock kte dermed grdens gods ock grund anseenligen, ja han hade ock Dan den lille under sig inne i en tppa, ock klmde honom, tils han tiggde Lif, ock lste sig med tre stora lycker, som af lder legat til Kmpens. Korteligen hela Soknen sade, at Kmpens-Hilmer war en ofrliklig Man ock hade kcka {gossar} [Gssar] omkring sig: Under alla dessa bardalekar, gick det s wl fr Hilmer ock s tapper war Hialmar, at hwar affton nr Hilmer satt i dryckesbnck ock war wid lustigt mod, skinckte han Hialmar et ngstycke, en ckerbetta, et skogshult &c. s at hans gor blefwo widtbegrepne, til de andras knorr. Hialmar sade offta sielf: k: Hilmer, det gr intet an, jag r hellre ngd med litet: Det fr jag behlla, ock ingen kan det afwundas: Neij, det halp intet: Hilmer kyste honom med Gstebudz-gldien i Hufwudet, ock sade: mitt Hirtans Barn, du ock ingen annan skall behllat. Wl, det stod s i ngra weckor, tils Hialmar lt Mla alla sina nya knutar: Det stack Hilmer i gonen, ock han begynte ngra sig: Jag har intet s granna Hus, sade han wid sig sielf, ock jag r likwl den ypperste p grden; Tog s tilflle i akt, nr fosterbrderne sgo snedt p hwarannan, kallade alla fr sig, ock frgade dem, om icke alt det de gde hrde honom til: ja, Gud wet, sade Minnur, kan s wara, sade Hialmar. Hilmer war d kort fr hufwudet ock slog den skarpsynte Minnur i synen med hansken, at han blef blind en hel Mnad, ock frn Hialmar tog han icke allenast det han gifwit honom, utan ock mera dertil, s at
#B230 mannen mste ta Ost och brd och dricka wattn til middagzmltid. Derp frde han wl ter bussarna {ut i} [uti] kampar och lyckeliga widskiften, och alla grannar bfwade; Men p slutet, nr de fraktade sina fiender, fingo the faseligen dryga slngar, som de knna nnu, s at nr Hilmer hade mist alt sitt, hade ingen annat n sweda och fattigdom. Til yttermera frtret stupade Hsten undan Hilmer p ett fall i Norr-Svidian, s at Mannen miste {ml} [mhl] och sansning, och hembars som dder. Jag wiste wl leken skulle s lyktas, sade Minnur och Hialmar, som grufwade sig rtt illa: Theodorus las, Birger darrade och Walmar gret. nteligen repade de mod, pnade Hilmer dren, at han ngot qwicknade, och styrde om Hushllet det bsta de kunde: Neij, neij, sade de det r intet s, at bortskinka frihet, lif och godz. Wr kre Hilmer, Gud wlsigne ehr; Men wi ro ingen fnad. Hilmer kom sig fre igen och fann, at Barnen hade rtt: Han frklarade d (en gng fr alla) Hialmar, Theodorus, Byrger och Walmar fr myndige och sielfrdande, s at han aldrig til ngot skulle twinga dem, utan skulle de hwar tredie wecka samkas i hans Cammar at fwerlgga med honom om tilstndet ut- och innom-Grdz. De deremot erknde Hilmer fr sin Fader och Hufwud, sttandes Minnur til at rda honom. P det sttet blef nu allom mijeligt at lefwa i trygghet och wlmgo, och ingen ting mktigt at stra deras lycka, utan Sielfswld och osmja.
	Mngen lrer wl undra, hwad Argus tncker, som blott berttar en bekant saga: Jo jag skall sija: I detta myndiga tilstndet dundrar nu mngen som en brms, utan til at weta i hwad land han lefwer, eller i hwad tilstnd, han r, eller huru hr tilgtt i forna tider. Min Saga r allenast en liten
#B231 pminnelse fr sdane at {de} [the] ro Swenske Mn, och at hwar och en r skrast innom sina lagliga {skranker} [skrankor]. Gifwe Gud, at sdanes sielfswld intet nnu en gng kastade dem, antingen under ut- eller inwrtes Ook, eller i det elndet, som war innan Hilmer kom. Lyckan r at Hilmer nu ingen annan roo har, n barnens wlfrd; Men jag will nska fr framtiden skull, at nden intet en gng krer Lagen p drren, ock at mitt fwentyr intet af ngon annan Argus blir frkt om hundrade hr hrefter med nya owntade ndringar; Ty dr ingen wet til hwem han skall hlla sig, eller hwad rtt och ortt r, dr r intet slags elnde ofrmodeligt.
	Fosterbrdernes Betraktelse:
	S ro wi nu myndige! Gudi lof! Wi ha utlefwat en stor dag. F nu see huru lnge gillet rcker. Med Gudz hielp kan det bli ewrdeligt? Men Gud lte oss intet som mnge rike Mns Barn, nr de kommit til wlde, pluttra bort wr wlfrd p en wecka, eller likna de Syskon, som efter Fadrens dd gnabbas om en silfkappe. Om Hilmer och wi lefwa som en man och ett hirta, skal ingen granne annat kunna n wrda wr Grd, och wi sielfwa lpa d aldrig som willa fhr utan Herde.
#B232
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 27.
	Bland alla de Andar, som hindra Rikzens wlfrd, eller tminstone de nyttigaste sakers afgirande, frekommer mig ingen lijligare n Gensijelse-Andan: Det r en liten dum Diefwul, som aldrig tiger, (klart bewis af ofrstnd) aldrig tillter ngon annan tala ett klokt ord, aldrig wet sielf hwad han sijer, och under alt detta, pstr rst och stmma frmst och sidst i alla Matrikler, rknandes sin nedriga hrkomst ofwanifrn. Hwar han ser en Hirna, som aldrig s litet kan hysa en mening, eller en tunga, som aldrig s litet r doppad i Wettenskaps-Kllan, dr tager han Hrberge, om han kan, och dundrar emot allting, sant och falskt, rtt och ortt: Han har intet anseende til Personen, ware sig rd eller swart, bl eller gr, utan gr in uti honom, tar sitt ste i det innersta begrepet, fast det ofta r s litet, at han pinas i trngslen, och frer ordet, s at hwar hrlig Prses m skimmas. Han gir sig s domfhr, som aldrig ngon Rdman eller Nmdeman woro til. Olyckelig den, som honom hyser, ty andra sku sija honom, at han r tokug, sielf finner han det aldrig. {Sij} [Sg] en sdan at Cronan r fattig, eller at Riket behfwes uphilpas med god hushllning, eller at wi hafwa fred och endrkt af nden, eller dylika sanningar, du skall f hra at
#B233 han dertil sijer Neij. Will du ter, at han skall tala annorlunda, s wnd om orden, och tala twrtemot, ty til ingen ting jakar han.
	Jag nekar icke, at man ju ofta kan motsija en sak, utan til at hysa den dumma Gensijelse-Andan. Til Exempel: Om ngon sijer mig, at enskylte afsikter {nnsin giorde} [kunna finnas hosC?] en god Patriot, d swarar jag Neij. Om ngon will gira mig wis, at partier, smde-ryckten fwer kckt folk, split och allslags oenighet {nnsin syfftat} [kunna <syffta> syftaC?] p annat, n p ett Rikes frdrf, d swarar jag {Ney} [Neij]. Om man will fwertyga mig at wrt Borgerskap br wara frmmande Handelsmns Bodrngar, d swarar jag Neij. Om man will bewisa mig at detta Landet aldrig kan ha egna tilwrckningar, emedan ingen dess frestndare kan finnas som icke r egennyttig, d swarar jag Neij, med en distinction. Om mstadelen af Evas slckte pstr mig, at hwar och en Man br wara sin Hustru undergifwen, i anseende til Knets behageligheter, d swarar jag Neij, med en distinction. Om man will underwisa mig at Guddomlighetens diup af oss armlingar kan mtas, d swarar jag Neij, utan distinction. o. s. w. Sdant kan jag intet undg, om jag har sundt frnuft; Men om jag antingen genseijer det jag intet frstr, eller ock af en ursinnig wahna nekar allting, bde det jag och andra mena, blott fr kif skull, och at lta hra mitt snlla klang, d regeras jag af denna swarta andan, och r wrd at beklagas. I gr hrde jag en Landtjunkare och en Trapplpare frebr hwarannan sina Drskaper: Begge hade de rtt, de sade hwarannan
#B234 rena sanningen, hllo ock med hwarannan sig owettandes, fast orden litet ombyttes; Men nd skulle alt beswaras med Neij.
	Landtjunk: Jag r dig fga obligerad fr god Correspondence: Aldrig har du swarat p mina Bref: Antingen mtte du wara en altfr commod Herre i Bref-Wxling eller alt fr distrait af Trapplpare-bekymmer.
	Trapplp: Non, par Dieu, mon Frere, jag kuskar wl s flitigt omkring hr uppe, at ingen m undra p min frsummelighet i Correspondence: Men du som intet annat har at gira, du lrer snart {ruttna} [rutna] bde til kropp och sil i din Landtlttia.
	Landtj. det liuger du: Jag ter och spckar mig, dricker mitt The', Coffe', Chocolat och goda Glas Win frn kl. 9 om morgonen til 12 om aftonen. Moquerar mig i frigit fwer hela werlden, Rike och Regering; Men du lper hr uppe, som en Markatta, och s snart du i allmnt eller enskylt mrker den minsta alteration, f ocks dina skor en ny alteration.
	T. Det r intet sant: Jag i akttager hwar endaste rrelse i sakernes lopp, och mina befordrares ringaste anda: S skall ock den gira, som r mohn om sin lycka; Men du raisonnerar om Stats-saker med din F-piga.
	L. Ingalunda: Jag sger henne allenast huru alt br tilg i ett Rike, efter jag finner henne mer komma fwerens med mina Sentimens, n de bsta Rikzdags-Mn. Men ditt Portrait will jag nu gira s likt, som en droppa wattn: Du har en s gemen sil, at du hwarken tnker eller drmmer
#B235 om annat n din lycka. Af ett rgn, ett solskin, en Herres resa, siukdom, mltid etc. en Frus wder-prat, lystna, tycke etc. ja af hwar och en ringaste hndelse wet du betiena dig och gira utrkningar til din upkomst i werlden. Sdant r din hirtans liufliga plga. Hwar hrlig Karl r blygsam, framstller sin rttmtiga begran med fruktan, trs intet gira andra frsket hos en stor Herre, om han frsta gngen finner honom kall eller aldrig s litet twr, will intet wara beswrlig eller oroa sin gynnare; Men du deremot har ingen blygsamhet: At wara hutls rknar du fr en tapperhet: I dag blir du ansedd af en Herre, (den du tigger om ngon frmn) med alt frackt i werlden, och i morgon kommer du lika wacker igen. Om han kallar dig narr eller obeskiedelig, det bekommer dig ingen ting, du bugar, tar det up med lije, och framfrer din nswisa bn. Det frsta Hufwud, som mter honom, nr han gr ut eller in i sitt Hus, stiger utur eller uti sin Wagn, det r du. Om han krer frn dig, s stu genom en genwg frut och genskiuter honom wid Hof- eller Collegii ingngen. Hwad skall han gira? At wredgas r ffngt, Ty spket str likafult fr honom i hwar wr: Han har intet annat rd, n at gifwa dig hwad du begrer, intet af berdt mod; Men p det han en gng m slippa ditt ngsliga ansikte.
	T. Neij, neij, du far wilse; Jag ligger allenast fwer en sdan Herre alla gonblick, til dess han mste gynna mig, antingen han will eller intet: Den blyga kan g mistom, om han behagar! Men nu will jag gira ditt Portrait: Du har
#B236 ftt en Jordtorfwa at besittia, ock behfwer intet hr lpa effter Fdan; men, i stllet at en annan hrlig Karl, som upbrukar sitt odal eller stter sig i roo, har icke dess mindre giort sig skickelig til Riksens Betieningar, agerar en god Lem i Riks-kroppen, underkastar sig Hga Wederbrandes willia, winlgger sig om Dygd, delmodighet ock Frnufft, o. s. w. s stu en Wattn-telning i det allmnna trdet. En odugelig Tr-pinne. Du inbillar dig ha mer wett n Stnder, Kung ock Rd; fwer dem fller du s fria ock ofrskimde omdmen, at de Kloka hpna, ock den enfaldige Boskapen, som du dageligen omgs med, str ock gapar. Bcker kan du lsa, Sprken frstr du! men som en narr brukar du dem. Woro intet ngon Jakt {iblandt} [ibland], s dog du af skirbiugg. At gida dig frn Morgon til Qwll, r [alt] ditt Arbete. At hilpa dijan sila milken, ock fgrdsplle at upklafwa Boskapen, etc: r ditt dlaste tidsfrdrif ock bsta gagn. At utska de {wackraste} [wakraste] Qwinfolk bde in- ock utom godzet, r din alfwarsammaste speculation, at resa i Gstning ock plga dig hos mnga dina likar utan maghof r din hurtighet, at plga Bnder ock Creatur, r din Ridderlighet. Du Multiplicerar din odugeliga Blod i hemliga Generationer, nu p ett torp, som Marcus Husdrng fr til hemgift med din Dulcina, nu p ett hemman, som Holger Laquaj fr under samma Capitel, o: s: w:
	L. Du talar icke ett Ord sant: Alla mina grannar sku wittna, at jag intet annat sker hr i Werlden, n mina Plaisirer,
#B237 raisonnerar i allting effter mitt eget tycke, ock effterser sielf de allraringaste ting i mitt Hus. Men talom intet mer om oss sielfwa. Alt hwad jag wet i allmnna ml, har jag lrt, sedan jag nu kom hit, af mycket beskiedeligare Folk n jag nnsin frmodat mig finna p denna orten; {och} [ock] sdant har jag lrt mig utan till som en Lxa: Du som menar dig wara s klok i Affairerne: finner du icke, at ju kortare Rikzdagen r, ju bttre str hr til i Riket?
	T. Neij jag skall sija dig: En alt fr lng Riksdag r icke allenast en kostnad fr landet ock en plga fr Stnderne, utan ock en god frhoppnings-wderlek fr misstnksamme grannar. Men apropos, woro det intet ndigt, at denna gngen stta Sweriges handel p goda Ftter, som Argus s lnge omtalat?
	L. h intet, lt honom prata s lnge han will, ingen lefwer nd effter honom. Min mening r drfre, at ingen ting r ndigare, n at bota under-balancen i wr Commerce, ock om det frsummas, s frsummas alla wra tilkommande god-dagar. Men n en ting, som rinner mig i hgen: Br man icke wara omtnkt, at promt betala Rikets skuld?
	T. Lappri det m jag frst: Om intet skulden betalas, s fr Cronan aldrig credit, nr hon behfwer. Men hwad tycks dig om nya lagen? Kan ngon ting wara angelgnare?
	L. Bagatelle: Neij, jag skall sija dig, ju kortare ock tydeligare Lagen r i et Rike, ju bttre blir rtten skipad. Det kan hwar Tolfman frst. Men du syns mig s blek ock frwirrad: stu siuk?
	T: Neij, westu jag har en s grym Colique af en alteration, ock bekymret r s mngfaldigt, at jag rttnu faller
#B238 omkull. Jag kan nd intet g frn dig, frn jag frgat dig, om wi icke ha wackert Fruentimmer hr i Stockholm.
	L. h neij, det m jag frst: Jag skall sija dig: Jag r nu hwart {gneblick} [gonblick] s {kittlad} [betagenC?] af Krlek, ock s mnga objecter wisa sig fr mig hwart jag gr, at jag swr --- ja jag lrer aldeles flytta hit fr den orsaken skull. Far wl, jag ser at du pinas.
	Om Rikzens Stnder hade behagat fullsttia sina Deputationer af sdane, som desse tw, s kunde intet slagit felt, at ju allting med enighet, skyndsamhet ock ltthet aflupit --- dock, utan skimt: Fast desse begge hade goda grundsatzer, (dem likwl deras ostdade hirnar intet kunnat ha af sig sielfwa, utan genom minnet af klokt folks tal) s skulle dock deras skamlsa Gensijelse-Anda gira dem oskickelige til alla fwerlggningar.
	n et slag af Gensijelse-drar: Antilaus rkade engng i hastighet, at sija det wara Synd, at gira ngon Menniskia godt: Hade han uttydt sig ock mrkt omstndigheterne, s kunde han gdt med Heder derifrn: Men blott derfre at 1:o alla skrattade t honom, och 2:o at Han Antilaus Sielf hade s sagt, slog han Nfwen i Bordet ock swor wid af grundens {bllier} [bllior], at han woro en rasande Narr, om han nnsin giorde ngon wlgrning. Ordet r sagt p nykter Maga, och han kan nu intet g derifrn, menar han, utom til at mista sin heder. Elnde! Herrar lrde, wakten ock Ehr fr Antilai drskap, om I rken til at utgifwa ngon felaktig mening i Edra wrk. Det r aldrig skam at lta sija sig ock rtta sig.
#B239
	nnu et slag: Tw Kringar, Matmodrens Favoriter, plckade Humble tilsamman: Lilla Kuttra sade, at hon skulle plcka s mycket hon orkade; Men stora Kuttra, som wille ha et nnu hederligare ord fr sig i Protocollet, swor p, at hon skulle plcka mehr n hon orkade. Den twisten wahrade i tta dar. HErre Gud, huru mnga likar Stora Kuttra har ibland oss! Slika Logomachiske hinder-hiul ser man offta i stora wrk.
	Det r betraktans-wrdt, at en Menniskia kan ga tskilliga skickeligheter, ock nd wara mycket draktig: til ex: mngen kan skrifwa wl ock wara en Narr, ga sprken wl ock wara en Narr, tala wl ock wara en Narr, siunga wl ock wara en Narr, mssa wl ock wara en Narr, klda sig wl ock wara en Narr, Dansa wl ock wara en Narr, fkta, rida ock skiuta wl ock wara en Narr etc. etc. Men at betnka sig wl i all ting, innan man talar eller frrttar, med samma krlek fr andras goda Skil som fr sina egna, ock tillika wara en Narr, det r {omyeligt} [omgeligt].

#B240
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 28.
	Hr hit, min k. Boktryckare, jag har ett ord otalt med ehr, som jag lnge gimt hos mig; Nr jag rkar til at skrifwa ett kort Ark, s hoptrycken j det n mindre, och tagen hela den sidsta sidan och kanskie mer fr edra Kundgirelser, avertissementer, notificationer &c. Weten j wl, at jag har ett slags Lsare, som intet mer lsa p mina Papper, n frsta och sidsta sidan? Gott Folk nog, men som intet sker sina nijen i frnuft och sinne: Argus r rtt artig, sija de, sen de sedt p versen frut, och ngra rader dertil wid brjan och ndan, och strax kasta de honom frn sig. Nr de nu wid slutet lsit ngon af edra Aviser, s tro de sig ha lsit Argus. K. Schneider dermed r jag intet belten. Jag nekar wl icke, at ju det frtroende, som mngen wisar mig med sina angelgenheters kundgirande i mina kringflygande blad, r mig mycket krt: Det kan fgna en Auctor: Det r ett tekn til hans allmnhet. Man gifwer intet gerna tilknna hwad man will ha bekant, p ett obldrat Ark, som dmes til stoft och mahl, s snart det sedt dagsliuset, och intet oftare blir lsit n ngon (inwrtes misslynt och elndig, utwrtes gladlynt och
#B241 stolt) Bokfrare eller Boktryckare ropar: Ha, Herre, see hr en curieuse Piece, ett wackert Wrk, lrdt Arbete etc. kom och kp, jag ber; --- Men allenast, min k. Boktryckare, at denna friheten, som jag eij med skil kan betaga ehr, blir mttelig. Om derfre, k. Schneider, s skall wara, at edra kundgirelser wid tilflle f fllja med, s ber jag at j wisen mig den wnskapen, och giren efterflliande p mina wgnar i nsta Arket almnne: Jag fr ju lof at en gng hrma Ehr?
	Kundgirelse.
	Gifwes hrmed tilknna, at fwermrgon, som r den 12 Julii, tager Rt-Mnaden sin begynnelse: Emedan d til fwentyrs tskilliga af hgmod, sielfklokhet och egennytta lra falla i stora yrheter, och kan hnda klyfwa luften med sitt skrikande; S will jag rda alla enfaldiga och wlmenande, som kanskie ofta mrka sig ha swaga Hufwuden, at de stta Wax i ronen: {Odelaktighets} [Owldughets] Wax: Det finnes til kps hos Herr Frstnd och Fru {Redelighet} [Redlighet]: Sklpundet kostar 10 utrotade prjudicier. Om de det intet gira, kunna de snart bli liks galne, som de andra. Denna Handelen r s mycket lttare, som det r frskt, at den som r fattig p denna slags betalningen, behfwer icke heller waxet; Ty den inga {priudicier} [prjudicer] ger, blir aldrig s hirnewiller af sdane stormares dn, at han nnsin faller i deras raseri, utan gr sin gilla gng med hirtat til Gud, hnderne om sysslan, gonen p Konungens hghet, Rdens myndighet och Stndernes frihet, och hela hirnan intagen af Sweriges och hwar en Swnsk Understares wlfrd. Lyckan r, at detta prservativet intet kostar
#B242 pengar, utan blott en liten mda och ransakning hos sig sielf. D blir ingen frn en sdan hlsa utesluten, som ei sielf will, och den fattiga kan liks wl bli fri frn Rtmnadz-Siukan, som den rika.
	Notification.
	Om s skulle tilburit, at ngon hetlefrad Patriot fallit p den felacktiga tankan, nr han kanskie tyckt hwar och en willa slita t sig sielf, och intet tnka p det allmnna bsta, at han wille gira s med; Flljandes den reglen: Efter alt skall g til spillo, s r det s godt, at jag fr ngot som en annan; S kundgires hrmed, at hr nnu finnas ngre hrlige Swnske Mn frige, som intet s snart rna lta Rikzskieppet drifwa fr wind och wg; Derfre behfwer ingen nnu fatta ett s frtwiflat beslut. Gud lte det ock aldrig skie i denna lskeliga fwerhetens tid! I min tid skall det aldrig skie. Man gir bttre, om man frstrker den lilla hopen, som nnu intet trottas eller ledsnar, fast n swett och ngslan ofta fwerhopa kropp och sinne.
	Notificeras hrmed at siu gode Mn genom Bref redan berttat mig, at mina Ark aldeles frndrat dem, Gudi lof, i sina mbeten och upfrande. Fyra fr detta oordenteliga och tanklsa Fruer ha giort det samma. fwenwl tre fr detta otamde Flickor. Item tv petits-Maitres, som nu mot allas hopp brja beflita sig om frnuftige Idrotter. Item tw Phantaster, item tre wderpratare, dito en girigbuk, som nu begynner eftersinna det frsta budet. En Smulgrt dito. Korteligen, s bort t, har jag nu tminstone {omwnt} [omwndt] en eller tw frn hwar och en last eller Drskap, om deras ord
#B243 ro oskrymtade. (Litet r bttre n intet) skulle ngon widare behaga fgna mig med samma underrttelse, s r brefstllningen bekant.
	Kundgires hrmed, at hgfrd, andras frackt och ofrnuftig fwerfld rknas nu fr nedriga och ro mst aflagde hos de frnmsta, s at, om de ringare, som altid gerna apa efter de Stora, nu willa apa til sin frdel, s br all wpnare-Hgfrd, Kapp-Hgfrd, Pamp-Hgfrd, Borgare-Hgfrd och Bonde-Hgfrd som gemena, gamla och utsletne Moder bortkastas.
	Hrmed {tilknnagifwes} [tilkinna gifwes] fr dem, som tnkt sl sig til partier, at alla {partigngare} [parti-gngare] nu ha orsak at skimmas, liksom de stodo p Pallen, at nu ingen srdeles lycka r til at gira i det stndet, at owlduge Patrioter nu ro det hederligaste Folket, o. s. w.
	Ngra frfarne Mn, som tient bland Wikingarne, nr de befste sig innom Trmurar, hafwa uplagt wackra Ritningar til fstningswrk, innom hwilka Monopolier och sm Enewldige Riken i Sielfwa Fria Riket kunna sig frskantza; I fall Lag, rttwisa, Billighet och Landzens Nytta skulle dem willa utrota och frstra.
	Kundgires hrmed alla Knnare i Hrsel-Konsten, at en nu frtrffeligen componerad Musique plgar upfras af den mktiga Fru wilja med sdan behagelighet, at Frnuft och alla raisoner liufligen insfwas.
	Avertissement.
	Fru Rgnbga lter hrmed allmnt weta, at hon pfunnit ett ganska beqwmt stt til Capc/oner, hwarmed Hustrur
#B244 bst kunna regera sina Mn: Detta tilbiuder hon alla af Knet, som deraf ro lskarinnor, fr skilig wedergllning. (Jag hoppas at intet frnuftigt Fruentimmer lrer anmoda henne om en dylik Capc/on-Modelle.)
	Den, som har lust at inhmta Quint-Essencen af det dla Pedanteriet, behagar gifwa sig i Schola hos Petit-Maitren Franz Silkeslck, som wl intet kan skrifwa en rtt rad eller stafwa ett swrt ord; Men likwl i kraft af ett stteligt anseende taga liud och mod af alla nrwarande med sina dristiga raisonnemens.
	Det ofrlikneliga Guld-Pulwret, hwaraf s mngen siuk Sak blifwit curerad, finnes til kps hos Apothekaren Swarta ngelen fr den Mynt-Sorten som kallas bona Officia. (Fr min del hller jag denna sljaren fr en Charlatan, som endast lckar gift i Folk).
	Hos mig Argus ro efterflljande Bcker i frrd:
	1. Ett widlyftigt wrk af 3 Folianter under denna titul: Kringen jmckade Barnefoten. Frsta Tomen handlar om Kringen: En widskiepelig, Enwis, bitter, ofrwgen och barnslig Gumma, som wille ha allting altfrwl, hwarigenom alt blef {altfrilla} [alt frilla]. Wid alla tilfllen giorde hon ngon skada i Hushllet dermed, at hon med all mackt wille lta see sitt frstnd, sitt wlde och sina nya ndringar. Andra tomen handlar om Barnefoten: Barnets Fot war litet krkter kanskie af Naturen, och utan srdeles skada; Men Kringen wille ntelig sttan i skick, fastn hon liks mycket frstod sig p {fltskirskonsten} [Fltskir-Konsten], som en Winkel-Predikant p Theologien. Hon war intet til at afrda: Hwem kan sija ett ord emot
#B245 en sielfklok okunnighet? Tredie Tomen Handlar om {jmkningen} [jnckningen], och delas i 3 delar: 1sta delen handlar om huru hon {jmkade} [jnckade], och berttar huru hon {bijde} [bgde], brt, spielkade, afbrt och terspielkade foten. 2dra Delen handlar ocks om huru hon jmckade, och berttar huru foten d war wrre n frr, och huru hon ter tryckte, brt, afbrt, spielkade och lindade honom. 3die Delen handlar fwenwl om huru hon jmckade, och berttar huru Foten d blifwit af den myckna jmkningen elndigare n nnsin frr, s at ingen ting helbregda drp war frigit, utan Barnet blef i all sin dag en usel krypling. (Tnck huru lyckelig den stackars Ungen warit, om han ftt bli litet lghalt i stellet fr trbent. Beware oss Gud fr alt fr mycken jmckning!) Hela Wrcket slutas med denna Vers, hwarefter bde allmnna och enskylte jmckare kunna rtta sig:
	Alt ffngt arbet r en Lttia,
	Alt tokugt arbet ett frdrf,
	Om Gud skall frmja wra wrf,
	S sku wi wett til Swetten sttia.
	2. {Khlgrdz-Sagan} [Kohlgrdz-Sagan], in quarto. Denna Sagan frtllier om en Bondes Klgrd, som offta besktes af en Hare: en tidig gst, som hll til goda ngra Khlhufwuden. {Mijelig} [Mgelig] afsaknad: Bonden begrte dock fr ro skull hielp af sin granne, en Herreman, emot sin Kltare, som han kallade en Troll-Hare, efter hans Gosse p honom skutit mistom med en bssa utan ls. Det bewilliades ock strax blef hela Klgrden fwertckt med 10 oregerlige Hundar ock 5 wrdslsa skytter. S slutades leken, at nr Haren war skuten, war Klgrden frtrampad, som likwl hade kunnat spisa fr 10 harar, utan
#B246 mistning fr bondens hushll. (Ehuru det r, s r altid en liten krmpa bttre, n en frdrfwelig lkedom.)
	3. Den Store Politiske Lkarens --- Grundeliga Bewis, at en Hufwudls Kropp intet kan lefwa fwer en Minut. fwersatt af Plskan.
	4. Anmrkningar fwer en gammal Wisa, kallad den Twungna Naturen, angende krleks-fulla Gubbar ock Gummor, som i sin lder fgna sig af samma nijen, som Sprtthkar ock {filliga} [fiolliga] Flickor. Deruti finnas ock ngra Stratagemer ock sm grep, huru sdane Gamla plga omlaga sig, til at see unga ut.
	5. Discours sur la finesse, adresse et delicatesse de Madame --- deruti ses med hwad behagelighet et dylikt Fruentimmer kan grta nr det will, lee nr det will, wara siukt nr det will, friskt nr det will &c.
	6. Kort uttg af kirleks-Historien, bestende i 24 tomer. Deruti kan man f begrep om maitresse-sorger, ock de boijor, som krleken (den Omilda krleken) et ofrskt Sinne plgger.
	7. Mus Oxonienses perraro canentes. Opus posthumum. Auctoren pstr orsaken, hwarfre de Lrde i {Oxford} [Oxfort] intet meddela Werlden s mnga wrk som andra, wara den, at de ha alt fr feta lningar: Sllan fins den som skrifwer blott af
#B247 krlek til Fderneslandet; man plr gerna ha afsikt p winst. Dessa behfwa ingen winst. ergo ---

8. La mine Heroique et les hauts faits d'un preux Chevailler, le Sieur Rodomont: Denna Bok bestr af toma ock oskrefne eller ock med slagdnger illa pluttrade blad; men hela dess prydnad r et frtrffeligt ock kostbart Band. Sledes r hon likwl nyttig, fr den, som will lra at intet lta narra sig af utanskrifften til at wrda innehllet hos Folk eller folks wrk.
	En kundgirelse til slutet, af det upriktigaste Hirta i
	Werlden:
	I morgon, som r den 11 Julij, kommer en Comet til at synas p den Swenska Himmelen af hela den redelige Norden: En strle af frgngeligt bloss, men bestndig eld, frgngelig glantz, men bestndigt Lius: Sidsta Strlen af de Store Carlar, frsta Strlen af wr Frihet: Han syntes wl allmnnare frleden Torsdags; Men om ngon d frsummat at betrakta Honom, s kan det nu skie. I Morgon om tta dagar, will Gud, som r den 18de wisar sig wl en annan; Men s lik som det woro den samma. Bde den ena ock den andra r s skin i friska gon ock af s lifliga frgor, at det gamla Swerige m f nytt Lif. Trowrdigt Folk har sagt mig, at s lenge desse Cometer synas fwer oss, skall Landet fgna sig af god tid, Fred ock hlsa. Gud lte dem derfre nnu synas mnga hr! Intet r jag widskiepelig, om jag tror det tahlet, ty det har sin grund i Naturen. Twertom jag {woro} [wore] utan all religion, Ja aldeles af det ofrskimde ock Sielfkloka Jtte-Slktet om jag det platt nekade.

#B248
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 29.
	Jag har i min enfaldighet lnge tnckt p en Ting som jag ey dristat uppenbara, i fruktan at man skulle skratta t mig. Jag ber om urskt, min Lsare, om jag den nu framsijer: Mig tyckes --- Ney, jag trs intet --- Jo men, stor sak, jag har genomgtt s mycket, jag str wl ut med detta: Mig tyckes, at en ting felar i mitt k: Fderneslandz hrlighet: Skall jag tras sijat? Jag menar et Drhus. Wij ha wl Danwiken hr i Stockholm, men hwad spisar det fr s mnga? Ja, lee intet t mig: I sanning, min Lsare, et s hrligt frrd p Narrar, och intet Drhus, det ser underligt ut. h, sijen I, hwilket frrd ha wi? Man wet ju hwad pack, som br sttas p et Drhus: Ursinniga stackare, som med ord ock Gerningar upwcka de frstndigas medynckan. Wlan, jag will icke heller andra ha dit. Men lt oss nogare skirskda narrhopen, ock intet gira de Arma Danwiks-boarna ortt. Hr finnas wl Tokar af klokare anseende, som frtiena ste ock stmma p et Drhus liks wl som de. Danwiks-Boarne rda intet fr sig sielfwa, emedan deras Galenskaper best i hirnefel och kropps swagheter; men de andras best i deras sinnen och fria willior,
#B249 dem de kunna ndra, om de willia. Hwilkendera r d brottsligare? Danwiks-Boarne bra sig s rasande och plumpt t, at alla deras skdare beklaga dem med strre rysning, n at ngon deraf skulle bedragas til samma elnde; Men de andra synas s ofelaktige ock behagelige fr swagt ock enfaldigt Folks gon, och uphfwa sig offta til s wackra effterdmen, at de lcka mnga til at hrma sig. Hwilkendera r d farligare fr wrt omgnge och samlefnad? ack hwad ymnig hrswxt ha wi d icke p Drhus-mnen? lt oss see effter:
	At fela r menniskligt: Hwem r s ren, at han ju ymsewis r klok och drlig? Swaghets-Fehl bttras altid af et delt sinne med hast och mhet. Sdane inmanar jag intet p Drhus. Men den som i sin yrhet framrasar, utan til at lta rtta sig, och anser alla bttrings-pminnelser fr wurmprat och narri; som intet br qwllia dess hghet och stora wett, den r s wlfrtient til et Drhus, som trots ngon Limstngs-Lpare til sin fullmakt. Den hufwudsiuka kan til fwentyrs af ngon lkare eller Fltskir med en slumplycka hilpas; Men den sielfkra och Enwisa r knapt af ngon Andelig eller Werldslig Doctor, (ja af ingen Argus i Werlden) til at rttas.
	Wanlige Drhus-Fhnar plga ropa, at de ro store och hgfrnme Personer: den ene sger: jag rr om hela Riket. Den andra: Om jag wille, s kunde jag gira Jordbfning, dunder och blixt, befalla wder och haf, etc. Den tredie: Jag r den wisaste i hela Werlden. Den fierde: Jag r k.
#B250 Gustav Adolf, Drottning Kerstin, K. {Ludvic} [Ludvig] &c. men hiertans, sg mig om desse ro tokugare, n mnga ibland oss, som dock intet mindre rna, n at komma p Danwiken? Hwilka Dunder-ord och domwldige omdmen hra wi icke dageligen? nr ngon lag br tlydas, klinga icke desse meningar hos mnga? Jag r ingen lag underkastad. Hwem har jag fwer mig, som kan twinga mig frn mitt ndiga behag? mnne ngon skyldighet, ngon fwerhet, ngon Konung? Ney jag kan gira hwad jag will, utan answar, &c. Nr ngot stort wrk skall afgiras, instmmer d icke hos mngen detta liudet: Om man retar mig, s skall jag wnda up och ned p Rike och Regerings-Form: dertil har jag makt &c. Nr ngon sak skall afslutas, hres d icke offta detta: Ingen kan begripat utan jag, den som pstr ha mer wett i det mlet n jag r galen, derp frwillas det ena i det andra, s at saken rkar i en ouplslig willewalla. o. s. w. Nr ngot Personligit wrde widrres, r icke d mngens innerliga mening, fast samma ord fr skam skull intet s rent utsijas: Jag r {fwermtton} [fwermttan] bermlig, utan mig kunde Swerige intet st en dag. Det r underligit, man kan intet {see} [se], at Jag r den ofrlikneligaste Person, som Riket npligen hafft i Rd eller Flt (eller som nygiriga Phantaster plga swrma) Folket
#B251 will intet tro mig, men bewara Gud, jag r ju et Himmelens bdskap, en ngel? En helig Man? Jag undrar huru lngt man kommo i {Commerce} [Commercie] ock Oeconomie, om intet mitt Hufwud woro? I denna hirnan sitter ju hela Swenska lagen och dess bsta uttydare? &c. &c. Mnne desse, min Lsare intet s wl tiena til et Drhus, som Danwiks-Folket?
	Wanlige Drhus tokar plga med hnderne i sidan, hufwud och kropp i en hotande stllning, upsynen befallande, gngen stolt, slarfworne p deras wis i hiltemodigt skick, frhfwa sig fwer alla andra; mnne d intet wra Petitsmaitres och sprttande ynglingar, liks wl som de, bra sttas p {Danwiken? } [Danwik.]
	Wanlige Drhus-tokar flnga och flyga til sina wlluster, utstr och bortkasta de Penningar som dem gifwas, och behfwa frbarmande Upsyningsmn. Mnne en del af wr Nymyndiga Ungdom eller ock wrt slsande Fruentimmer r til en Hrs-mn klokare?
	Wanliga Drhus-tokar plga pst, at de ro Brder eller Systrar eller frwanter med den eller den Kungen eller Drottningen eller Hertigen etc. skillandes derfre alla andra fr Canaille. Hafwa wi icke ngra ibland oss, som pst det intet wara Dygden, utan Bloden, som skilljer Gens de Qualite' (med ett ord: Folk) frn gement sldder, och at deras delhet intet br encanaillera sig bland annat pack, fast n det
#B252 med god frgd woro i likas hgt stnd uplyft? Br intet en sdan tanka sttas p ett Drhus?
	Wanliga Drhus-Narrar plga trta, sls och rifwas om frnmsta Hedersstllet och winsten. At frtiga alla andra Oenighets-plen, will jag allenast frga, om icke wi ha mnga dylika, nr en tienst r ledig? Hra wi icke bland de trngselfulla hopar: Jag r den {alraskickeligaste} [aldraskickeligaste], den wrdigaste Hin skal ta wid dem, om de gira en s utwald och oskattbar man frnr, som jag r. Platz, Gode Herrar; {Det fahn} [Ney <neiC> seC] --- man fr intet wnda sig fr detta Patrasket --- det Gud frban --- uff --- (ter af en annan) h, hll, wnta, min Wn, jag ber, trng intet Peruquen af mig heller, war s god, (ter af en annan) war hflig --- see nu, see nu, hll --- kan j intet g ur wgen fr Folk --- nr j seen en sdan Man som jag --- (och ter af en annan) ryk fr {siutunner} [siutunnor] --- r icke Marken giord liks wl fr mig, som fr dig --- tiocka Best --- jag kunde {stta} [sttia] dig mellan mina Knn och lsa fr dig i try hr. Statt tilbaka fr en sdan hederlig Man, som jag --- etc. Hwem frtienar wl sitta p ett Drhus, om intet sdane?
	Wanliga Drhus-Narrar tla inga gensijelser, och ackta inga skil, nr de lpa mot deras willja. Mnne ngra ibland oss ro billigare?
	Wanliga Drhus-Narrar plga taga liudet af alla nrwarande med sitt skrikande. Ha icke wi sdane ibland oss?
#B253 Upblst Folk, som med sitt stullrande betaga andra alt tilflle at f sija sina fogeliga meningar:
	Wanliga Drhus-Narrar plga plattra och skryta med en hop lnte och obegripeliga ord, menandes ingen ha wett, som icke kan upstmma sdane frmmande tungoml: Ha wi icke ngra bland oss, som gira det samma? tskilliga pst, at Grska, Latin och andra sprk ro realiteter och yppersta innehllet af Theologie, Philosophie och alla Wettenskaper. Ofta blott derfre at intet alla dem frst.
	Wanliga Drhus-tokar plga hata eller lska Folk efter frgorne p deras Klder: Den ena tl intet swart eller rdt, den andra lskar bltt eller hwitt etc. ngra ibland oss ro intet klokare: De misstnka, hata eller lska Folk fr samtahl, visiter, hlsningar, blotta anseendet och strre lappri n Kld-Frgorne. Deraf gira de utrkningar huru wida Folk r til at troo eller eij. Sdane frtiena ju drhus?
	Wanliga Drhus-Tokar plga fwerhopa antingen sina skdare, eller medynkare, eller frnwarande bekanta med skillsord. Mnga ibland oss ro intet wettigare: Du m stlla dig aldrig s hflig mot en hgfrdig Tok, som will gira sig til frnm, du m hlsa, niga och buga aldrig s dmiukt, du skall nd f see, at en sdan med mda skinker dig p snedden ett frakteligt ga. Widare: Biud til at frestlla en dylik ngot sitt fehl i frtroende, du skall finna, at den uplyste Narren med bitterhet wisar dig p Drr och
#B254 Port. (Mina skrifter kunna detta intyga.) n mer: En hop Gckar samkas kring et wl tillagat Bord, eller mtas i ett samqwm: Dr kunna de intet p annat stt wisa sitt wett, n skamflcka alla frnwarande med tadel, dikter, tilwiten och grundlsa tidningar. Hwad frmn ga wl alla {desse} [Dessa] fr Danwiks-Boarne?
	Wanliga Drhus-tokar plga raisonnera och lta hra sin beklageliga wltalighet i saker, som skulle lngt fwerg deras begrep, om de n woro kloke. Kre, ha de icke ibland oss mnga likar? Huru mngen tiltror sig wl at omstpa, ndra och jmka de ml, som fwerg dess frstnd och skickelighet? Tiena icke sdane til Drhus?
	Ingen ting r {brukeligare} [brukligare] hos wanliga Drhus-Narrar, n at wara slafwar af sina bijelser: K. Min Lsare, betrakta wra lskogs-Drar, den wackra Apaturia (och hennes likar) som talar med sin Spegel, liksom hon woro frryckt, eller den stackars Brisus, (och hans likar) som dageligen upblser en hftig eld i sitt brst, hwilken dock r fallen p ett omijeligt mne, och tigger Dden om ett sting genom sitt redan genombrade Hirta, til at frlsas frn lifwet. Sg mig om intet sdana bra sttas p ett Drhus?
	Til samma de recommenderar jag Fru Neglige'e och hennes likar: Hela Gudz dag gir hon intet gagn til en Halfres wrde, utan anwnder sin lifstid p gyckleri, frossande och wekliga nijen. Hennes angelgnaste {giroml? } [gireml] och wiktigaste roo bestr i de orden: Remis, matador, todos &c. til samma lttia ro ju de wanliga Drhus-Inbyggarne {skickelige} [skickeliga]?
#B255 Hennes Syster och dess likar recommenderar jag ock, hwars frnma Hirna r af den willo-dunsten intagen, at efter hon r bttre och dlare buren n andra, s r hon ock fdd til andras obeqwmlighet, och at ringa Folk br rkna fr en heder at wara hennes slafwar. Alla sdane bra infras p Drhus.
	Men jag mrker, at jag r ngot skarp i dag, och at min ifwer frblindar mig, til at lpa i mycken ogunst --- dock, min Lsare, jag finner intet, at den r ett Drhusmne, som af krlek til dygd och sanning, stter sin Lycka p Wge-Spel.
	n ett par hugg: Wanliga Drhus-Narrar plga inbilla sig en hop Chimrer och skipnader af omijeliga Planer och frslager. Bland oss finnas fwen sdane: Huru mnga bygga wl Slott i luften? Gira Hufwud-summan innan de ha rkningen? Mla sig sllsamma figurer af sin tilkommande Lycka; Ja, de lsa redan fwer de orden, som de sku sija, nr de wunnit det eller det.
	Jag har sedt en Drhus-tok, som plckat stenar frn ett stort Brg, med utsago, at innom 6 weckor skulle berget wara uprensat, sltt i stllet, och ter Berget i sitt frra stnd. ' Denna war nstan s klok, som en del bland oss: Dylika utrkningar, och omijeliga brdor p alt fr swaga Axlar, ro intet sllsamme. S at du med alt detta ser, min Lsare, at wi ha godt frrd p Drhus-mnen.
	Dock, jag ser wl, at detta Drhuset aldrig kommer til stnd: Riket ger intet nog Penningar til ett s stort hus, som i Folkrikhet skulle fwerg de bsta Invalider. Det r nog,
#B256 at jag gifwit frslag p dess Inbyggare, och at mitt samwete nu r lttat.
	Mig trstar likwl hrwid, at wi ha en hop redelige Swenska Sinnen, som aldrig kunna rknas bland samma hop. Jag menar de som altid hos sig sielfwa tukta sdane Dr-hus fehl, och wisa at de hysa frnuftige Silar.
#B257 (Tyst, nu kommer min Boktryckare och will hitsticka Notificationer jag mste gira honom ett spratt.) Neij hll, min Redelige Schneider, lt mig f {hitstta} [hitsttia] en Kundgirelse.
#B258
	Man har Skrifteligen frgat mig, hwad jag i mitt sidsta Ark mente med Comet? Om wr Ndiga fwerhets Namns-Dagar kunde kallas Cometer, som efter Allmnn misstanka ro Olycks-Stiernor? Hraf blef jag frskrckt: Jag famlade efter rd: Jag hade tnkt lta i detta Arket frklara Comet fr et Tryckfel, och at i stellet hade bordt st Chasma. Et sllsamt ord! Nog kunde jag skyldt det p Schneider, ssom en Philosoph, hwilken bttre frstod sig p Cometer n Chasmata, hwarom han ey lsit Aristot. Meteorol. C. II. &c. Ney, tnkte jag sen, Argus br intet hilpa sig med osanningar: Lide heller hwad han kan: Han br intet insomna p {drmar} [Drmmar], Syner, och Spdomar om dylika stierntekn. Han br upspnna gonen p alt hwad klokt Folk i senare tider utransakat: De bsta Mathematici ansee Cometer fr sanfrdiga bestndiga stiernor: S anser ock jag wr fwerhets Dagar.
#B259 Gud gifwe til ewrdeliga tider! Mathematici anse Cometer som hemma i den stora Himmelen, men d allenast synlige, nr deras wg ligger t wr Werld. S anser jag wr fwerhets Dagar: Det r intet altid, som Himmelen nedskickar ett s dyrt Par til jordens gldie. De strsta Mathematici (ja fwen wra Swenska) ansee Cometer s mycket mindre fr owissa flygande tekn i luften, som de kunna wist utrkna frut, nr de sku komma. S giorde jag: Det war ingen konst: Jag sg i Almanacken. Stora Lrdoms-Lius ha wisat af Historien at Cometer mer betydt godt n ondt. S kan jag ock med dessa wr fwerhets skina Cometer. Wlan:
	Kundgires frdenskull hrmed, at Comet i mitt sidsta Ark r intet tryckfel utan i stellet fr Comet, Lses: Comet. Fr Cometer, lses, Cometer. Jag skrskdar intet Wr FREDRICHS och Wr ULRICAS Himmelska Dygder efter skrck och Sagor, utan p Naturligt rent stt. Om desse Cometer betyda ngot ondt, s r det fr dem, som intet nog wrda wr Ndiga fwerhet.

#B260
THEN SWENSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 30.
	Man will underwisa mig, at jag r partisk fr wrt Prsterskap: at afskudda denna misstanckan, ock wisa det min wikt intet wger mer til den ena sidan, n den andra, utan nr Sanningen r i sklen, will jag i dag wnda mig til det Stndet: De bermlige ock odugelige bra ju ha hwar sin ln? Elliest skier dem frrom ortt, ock dem senarom ingen Rtt. Ingen god Prst lrer willia, at jag blott med bugande ock tigande anser honom. Det skulle d synas, som han intet woro s frdig som en Lekman, at stlla sitt rena upfrande fr hela Werldens gon. Hwad ont wet han med sig? Ingen friar sig dermed frn tahl, at han med myndighet tilstoppar allas Mun. Man kan twinga Tungan, men aldrig Hirtat. Ney, dermed rnsar man sig, at man lter Sanningen ock sin oskuld komma fr dagen.
	Effterflljande mlningar skincker jag t Bollhuset: det r intet lnge sen Capellus fick bra kragen; men nu r hans lilla Hirna aldrig (hwarken sofwande eller waken) af annat intagen, n huru han m kunna fwer ngon lg Girdzgrd
#B261 eller sttta eller rutit planck eller lndewg f gira et sprng in i en god lgenhet. Sdane Bockar bry sig intet om stora Porten, de willa hoppa bjwgar. Han koxar sig omkring, om intet ngon mednksam Qwinna innom Planket will kasta t honom en stega, eller ngon obefogad Waktmstare will mottaga drikspengar; ty den rtta gir det aldrig.
	Bufo har fr sin tiockhet, oduglighet ock ringa frgd hos sina Frmn i 30 hr intet hint hgre n et quarter p den Muren, som omgifwer en bttre lgenhet, utan altid med sin owighet fullit bakut: nu qwder han sdane klagewisor, at det r en nckan: alla tigger han wid hwar endaste ledighet, ock utlfwar allehanda offer: Hr p hans sidsta Suplique: Hgwlborne, ndige Herr --- den Kyrkioherden r dd --- en duktig ock skickelig Man skall i dess stlle --- Jag [---] fattige ordets Tienare r en hgtbetrngd Man --- har en internam Vocationem --- flyr til Eders ndes barmhrtighet frst ock frmst, ock sedan de andra i ordning, Hwilka redan lfwat gott etc. Hans Sokne-herre har sielf skickat mig dess Bref med denna Pskrifft: k: Argus, du alt wrdigt Folks lskare, laga at denna mannens wrdighet ey ruttnar i okunnigheten.
	Geta har intet frlst sig; Men har derfre ingen omgnges {behaglighet} [behagelighet]: Han r tlpaktig bde i Lrdom ock seder: liks litet r han skickelig i en examen, som i et wackert samqwm. Han gapar ock undrar wid alt det han hrer ock ser, som woro han nyligen dragen ur bset. Han har tw Brder: den ena kan intet mer n mngen Klockare, men r
#B262 derjemte Petit-maitre. Den andra ursktar jag mer: Han r spckad med lsning, men ohflad i seder.
	Mendicus uslar sig dag ock Natt fwer sitt swaga underhll: man sijer mig, at han mr wl; Men ju mer han fr, ju mer will han ha. Jag will intet rda ngon fattig hrare, at af honom begra upskf eller lindring i sin rttighets-Betalning. Aldrig ngd upfyller han allas ron med missnije. en Carolin grter han i 3 dar. Han Bnfaller hos alla Rtter, hos alla frmn, i alla {wrr} [wrr] om de minste ting, ock om han fr in foten i ngon frmn, drar han in hela kroppen. Ju mer man stryker den Jammande Katten p ryggen, iu mer stter han swantzen i wdret.
	Bassaris har et belsit Hufwud; men et sinne utan all fogelighet: Om han rdde skulle alla hans discourser slutas med {rfilar} [rfillar]. Hans bsta skil r: S will jag ha; s skall det wara. frnufft frgar han aldrig effter, utan i {Processer} [Prosesser]: dem lskar han gerna, ock r dr uti genomdrefwen. I frigt en God Broder mellan skl ock wgg, aldrig swikandes i dryckom. Om honom har en wankelmodig mig tilskrifwit, ock frgat huru det woro {mijeligt} [mgeligt], at en sdan mans Predikningar ock {mbetzsysslor} [mbetzsytzlor] kunna ha den sanning ock krafft, som en Rttsint Prstmans: Jag har swarat, at Gudz ord ock befallningar ro lika krafftige, igenom hwem de framfras, ock det wara en swaghet hos en hrare, at rtta sig mer effter en menniskias lefwerne, n Lra. Dock Bassaris ursktar jag der med intet.
	Thermo-Demosteno-rabulax will hllas fr god Predikant med sitt mlfre ock thfwor; men hans wltalighet r bara
#B263 ord: torr p saker, som til wrt lefwerne ro lmpelige, ock rik p upgrfne ondigheter, som kunna sfwa et {snrrtt} [snrtt] begrep.
	Slentrianus slpper sin Hiord p utmarken, ock bryr sig sen intet om henne: lter Henne st sitt kast: wrker frn sig sina dyra syslor, som en owuhlig Drng hfwer h fr boskap. til ex. nr det ringt samman, sger han t sina gster: Sitter stilla, brder: medan I dricker the ock tager en sup, skall det wara bestlt. Jag kommer strax igen, ock rnar intet uppehlla Gudz frsamling. Huru wl detta gr, kan man gissa.
	Fulgur hopsparar all sin Harm ock angelgenheter, tils han kommer p Predikstolen, som sin fristad: dr hmnas han fwer enskylte ownner, ock utmrker sina motstndare: Han frgar intet s starkt effter den der brutit emot Gud, som den der frtrnat Fulgur, frskrad at den som syndar mot honom, syndar mot Himmelen.
	{Hypocrisius} [Hipocrisius] will wara s helig, at han lefwer af wder, ock lrer af en omedelbar anda. ney, tack, sger han ingen ting fr mig: Gud fder mig omedelbarligen, ingifwer mig omedelbarligen. Understundom mrkes likwl, at han behfwer jordisk hilp bde i det ena ock det andra, ock sledes r Grimacen ondig.
	Furius har mycken nit; Men dess mindre Lrdom. Alla nya satzer mottager han med utstrckte Armar. Dermed dundrar han s hftigt, at de enfaldiga mena sig hra en ny ngel. Det ena stter han s flitigt bak ock fram om det andra i Himla-Lran, at willewallan blir fulkomlig, och hans tilbediare willfarande.
#B264
	Efterfljande Mlningar skinker jag til Kyrkan: Theodatus har nnu intet ftt s fruktbar lgenhet, at han kan ha sin fullkomliga utkomst; Men hans frnysamhet r honom ett gott Pastorat. Han har intet blifwit Prst i afsikt p lgenheter, utan p Gudz frsamling. Han gir inga andra steg wid upkommande ledigheter, n de som anst en hrlig Man: At hoppa biwgar lmnar han t Capellus, och at tigga t Bufo; Men at neka uppenbarligen, om det honom tilbiudes, och hemligen arbeta derp, lmnar han t Hypocrisius: Han sger wederbrande rent ut, huru han der med woro hulpen, och derwid lter han bero. Han gr en jmn wg och lmnar sina Frmn den omsorgen, at stta honom i bttre Brd, nr tilflle yppas. (S br ock hwar Prst kunna gira) han kan ock s mycket skrare lita p dem, som de lska honom: Ingen kan heller annat: Sielfwa hans missgynnare och olikar mste gira honom rtt; Ty han frestr s wl det mindre, at alla owlduge unna honom det strre.
	Alcidas har i wrdnad fr Gudz ord och den uppenbarade Sanningen upbrukat sitt sunda frnuft och medfdde Lius: Hans lrdom r lefwande och frtrffelig: Han wet at rtt uttyda Gudz ord: Den gamla siuttonhundrariga och grhriga Sanningen wet han frswara, intet med myndighet, utan med skil; Intet med uphitzad ifwer, utan med fogelighet: Intet med frhfning, utan med frtroende. Han r icke allenast frsedd med skil, at fra en widskiepelig, swagsint och nygirig p rtta wgen, utan och en Esprit-fort, Deist och Naturalist. Gifwe Gud at inga andra n Alcid likar blefwo Prst-wigde: D blefwo trngslen i det Stndet mindre, fwerhet och frmn til lindring.
#B265
	Uranion wet mkta wl betiena sig af bindande ord och rrande utltelser, nr han predikar; Men ett stolt Orda-prng och saftlst swassande lskar han intet. Han finner altid ord, nr han har mnen, och altid mnen; Ty han har rent Hufwud och uptager rena frestllningar. Derigenom r hans Lra Tydelig. (Nr en Prst sielf frstr sin satz, kan aldrig sl felt, at ju alla de hrande begripan; Men har han hopflickat sitt tahl af olika Lappar ur andras Ldor, d kan ingen frst af hwad Frg den Trijan r) {Han} [han] uppehller sig intet med ondiga bewis, inwefwade delningar, Cathedraliske Citationer &c. Men alt kan man lmpa til sitt Lefwernes upbyggelse: Man blir deraf upwckt, rrd, ransakad, trstad och underwist. (Jag wille at alla sig s beflitade, och dertil borde dem lmnas rderum: Om jag rdde giorde jag Predikningarnas antahl mindre, och Cathechismifrhrens strre) dessutan r han ingen Stats-Predikant, eller Predikar fr gunst, eller blandar sig i de hgml, som honom eij ang; Men han r en Sanningens rena Lrare.
	Antistes wet lefwa med alla, och med sitt dygdiga omgnge tilbinda sig allas Hirtan: De goda lska honom, de onda blygas och wrda honom. Hos begge ro hans pminnelser kraftige: I hans Hushlls-wrf r ingen egennytta; Men frnijsamhet med hans lagliga dehl, och i hans mbete ingen otidighet; Men eftertanka och Frsyn fr alla omstndigheter. Han wet regera Samweten, hrda och bldiga. Liksom en god Lkare wet at tskillja olika Naturer, och derefter rtta Lkedomarne, s wet han och rtta frmaningen efter
#B266 sinnet: Han lgger aldrig Lagens Drag-Ploster p ett Sr, som behfwer Evangelii Lke-Ploster, icke heller twertom, som mnga i wr tid s gerna willja.
	Philarethus r med sin frtienst upstigen i det Ste, dr han p Frsamlingen kan ha Upsyn; Men han lter intet sin Myndighet best i enewldiga ord, eller de ringa Prsters widskiepeliga bugningar. At hlla allting i ren ordning, efter Gudz och Konungens willja, och sdant med ofrtruten flit, r hans Myndighet. Derigenom r han en Ordnings-Man. Intet Prstmne afwisar han derfre, at rsten r obeqwm til at mssa etc. etc. Men derfre, at skickeligheten r obeqwm til at upbygga Folk. o. s. w. Han knner alla dem, som ro under hans inseende: De odugelige Tiudrar han, de wrdige frmjar han. Han anser intet annat Guld, n frtienst; Hller sig dock gerna wid ordningen, s at den {gamle} [gamla] frst hielpes, om han r s tienlig som den yngre, o. s. w. En af hans {gamle} [gamla] Capellaner har mig tilskrifwit, och beklagat sig jemmerligen, at han och alla hans likar nu emot gamla wahnan ndgas Lsa, och ter hugsa sina bortglmde Studier: Det r sant, sger han, at wi {fattige} [fattiga] Arbetare blifwa under denna Mannen, framfr de yngre, ihogkomne, nr wi duga ngot; Men --- wrdoge Herr Argus, dixi & salvavi animam, jag will hellre plija, n in til Examen. I frigit r Philarethus en ibland wr Religions Jordiska Pelare.
	Men hll --- farwl s lnge mina Mlningar, i en god stund --- jag nmde Religionen: Hwad r en rtt Religions-Frihet? Derom talas s mycket, at jag ocks mste
#B267 yttra mig: At bewisa det wr Religion r den bsta tager jag mig intet: Jag hoppas, at den Saken hos alla eftertnksamme och frn prjudicier rensade Silar lrer wara afgiord. Det r nog: Jag kan swrja p, at den som lefwer derefter, lefwer bst, til Gudz hra och Menniskiors bsta. At {genomdrifwa} [genom drifwa] Religionens Hufwudstycken, tager jag mig heller intet: Om jag med skimt wille afspisa Folk, skulle jag sija: Hwad behfwa wi utransaka Religionen? Wij ha ju Religion nog, til at wara lastbara? Dock, alfwar: Religions-uttydningen lmnar jag wrt Prsterskap; Men som mnga Religions-Swagheter och Yrslor ibland oss finnas, will jag fr min egen ro skull (intet til moget och uplyst Folks underwisning) {efftersinna} [efter sinna], huru med dem br frfaras; Jag tl intet Bhl och Stegel, Galerer och Fngelsen uti Samwetens fwertygelse: Kroppens brnnande til Silens Salighet anser jag som ett Pfwiskt raseri; Den nijt och Gudzfruktan, som sdant pstr, r grym och ffng; Men jag will {jmfra} [jmnfraC?] Religions Friheten med Sweriges Frihet, ansee oss som Christne och som Swenske, och derigenom wisa at wrt Fdernesland intet br wara ett Cahos af allehanda Religions kitzligheter. Liknelser uplysa: Deraf kan til fwentyrs mngen f bttre begrep bde om Swenska Friheten och Religions-Friheten;
	Som Swenske ro wi frlste frn enewlde, och alt twng fr wra Lagar. Som Christne frn Pfwe-wlde och alt
#B268 Twng fr wra Samweten. Som Swenske erknna wi ingen fwer oss, utan Lagen, och Lagens hgnare, wr Konung. Som Christne ingen annan n Gud, och dess uttydare, Gudz Ord. Som Swenske ha wi ingen annan frihet, n Lagens oinskrnkte Makt, (emedan wi sielfwa skipat honom til wr skerhet) flgakteligen dess Hgnares, wr Konungs Hghet, och flgakteligen deras myndighet och anseende, som ro i Konungens stlle. Som Christne ha wi ingen annan frihet, n Gudz willjas Fria makt i wra Samweten, flgakteligen dess uttydares Gudz Ordz hghet och rewrdning, och flgakteligen deras rtta anseende, som ordet rtt frklara. Som Swenske ro wi derfre Slafwar, om wr Lags Lif och wr Konungs rtta Makt oss {betagas} [betages]. Som Christne ro wi derfre Slafwar, om Gudz ordz hghet ibland oss nedtrampas. Som Swenske ro wi ock slafwar, om hwar ock en har makt, at gira hwad han will. Som Christne ro wi ock Slafwar, om hwar ock en fr {lf} [lof], at wrnga ock wrida Gudz ord, som han will. Som Swenske {lmna} [lemna] wi hwar ock en rikets Med-Lem Frihet, at gira sm frfattningar, ordningar ock lagar i sitt eget Hus; (s mycket han sielf rr om) will han rikta sig, skall han f lof, will han kasta sina Penningar i sin, s kunna wi intet hindrat; Men will han gira Lagar fr andra, lgga deras gor under sig ock gripa widare kring sig, n han br; s binda wi honom Hnderne, och med wlfrtient straff stta honom i stnd, til at intet mer skada. Sdan r wrt Landz Frihet. Som Christne lmna wi hwar
#B269 och en Frsamlingens Med-Lem Frihet, at i sitt eget Hirta gira hwad anstalt han will: Will han tnka p sin ewiga wlfrd, r det oss krt, will han det intet, s beklaga wi honom och ska til at rtta honom; Men griper han widare omkring sig, frleder andra til willfarelser, och gir sig til Bdel fwer de enfaldigas swaga tro, s binda wi honom hnderne, och med wlfrtient straff stta honom i stnd, til at intet mer skada. Sdan r wr Religions-Frihet.

#B270
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 31.
	En hrlig medlem af Swenska frbundet har stuckit mig ett mne i handen til detta Arket; Jag will betala honom med ett Sagobrott; Fast det r ngot illa medfarit: --- At Konungen s hastigt lt fwertala sig, til at gifwa dig sin Doter, min k. Hertiof. Jag hade tnkt, at du skulle wunnit henne med udd och gg; Men s underlig och olika wrkan ha wra frestllningar {offta} [ofta] i Folks sinnen. Swen den Frie skall en gng i werlden ha prfwat det samma:
	Han bodde i det Landet, som beknner sig til den Tron: At alla ddeliga fdas lika frja och lika Enewldige, och at om menniskian gifwer ngon annan menniskia hghet och makt, at rda fwer sig, s r det derfre, at densamma skall frmja hennes wlfrd. Swen hade det bermmet, at wara en nitisk Tros-beknnare. En gng gaf han sig p en lng siwg i hrfrd, at upfylla ett Religions lfte, och hade i brjan lyckelig brd, s at alt Skiepps-Folket intet brydde sig om annat, n at dricka, galnas och sofwa; Men Himmelen blef hastigt fwerdragen med mrker och storm, wgarne kmpade om hgden med Masterne, Skieppet mtte hafsdiupet i hwart annat steg, det yrande
#B271 Folket sg intet annat n hwitt skum, smakade intet annat n salt wattn, och spdde sig i sitt raglande intet annat n dden, tils Skeppet klyfde sig mot en Klippa och giorde dem alla sannspdde; Undantagandes Swen: Han drefs p ett r med mycken lifsfara in p en skarp sand, dr han bortswimmade af matthet, skalf af kild och upgafs af hunger: ter nya ddz-stt. Modet war dock lika stort, och Swen sm-log t s mnga de ddeligas missden. (Det fria Folket af rtta slaget plr ha lika sinnen i alla tilstnd, fast jag tilstr, at det slaget r rart.) I det samma kom en Karl roendes, som frgade honom, huru han mdde: Sllan wrre, sade Swen: Har du mist ngot i ditt Skieppsbrtt, sade den andra? h, swarade han, intet mer, n alt det jag ger; Men hwem r du? Och til hwilket Land r jag drefwen? Jag heter, sade den andra, Sten Lif-egen, och --- Af hwad Religion r d Folket hr, frgade Swen: Wi ha den Tron, sade den andra, at hwar och en menniskia fdes til en wiss Enewldz Herres frnijelse, och br intet mer bekymra sig om lif och godz, n blott lmna dem i hans hnder. Faselig lra, sade Swen! Hwi blef jag icke p Hafs-bottnen? Hwad skulle jag p denna stranden bland Barbarer? Tlamod, sade Sten: Wi ro intet s Barbarer heller --- stig i min Bt, jag har fdt och kldt en sdan Hilte frr en gng: Dina tros-frwanter bli ofta Skieppsbrutne mot wra rflar: Hr ligger ett skir utan fre, som heter Sielfswldet: Det slpper ingen khl obruten frbi, om intet Losarne ro dess bttre --- behfwa klder, mat, wrma och hwila: Swen sg p Sten och fann honom wrd all hgaktning och tacksamhet, flgde honom hem, blef hederligen undfgnad, och
#B272 frbant med honom en krlig wnskap. Til widare Lycka fick han Stens skina Syster til chta, och med henne strre rikedom, n han nnsin haft eller wntat. En dag sade Swen til sin wlgerningsman: Jag r dig mer skyldig fr din gunst, n jag kan betala med Guld: Jag will --- bttre n Guld: Flg mitt rd: Lt dig omdpas, afsij dig din willfarande lra, ty jag tl intet din frtappelse, och {bekn} [beknn] dig til min, som gifwer mina Landzmn lycksalighet. Min k. Swen, sade den andra, jag wet din Tro p mina fingrar, och jag will wl tro, at om alla dess beknnare woro dig lika, skulle hon --- du st oskrymtad, delsint, redelig, owldig, laglydig; Men --- Jag wil d i min Religion, s hafwa frfder giort fr mig. De ha mdt wl --- hellre tienar jag en enda fwer-Herre, n hundrade, som omijeligen alla kunna wara goda. Frblindelse, sade Swen, du har galit begrep om wr Tro; Hwar ro de mnga fwer-Herrar, som du omtalar? Sdane wet jag intet af: Wi ha allenast en fwer-Herre, at hgna wr wlfrd, och honom bra wi bewisa all wrdnad, undergifwenhet och lydnad; Men utom dess ro wi alla oss emellan p wra samman-komster lika mcktige --- ingen tskillnad, intet twng, ingen oskerhet, ingen afgudadyrkan, som du r underkastad: Wr Tro har fyra oskilgacktige Grund-pelare, utom hwilka hon intet kunde best: 1: En upriktig wrdnad fr wr fwerhets rtta Hghet. 2: Wr Lags oinskrnkte makt och rttwisans fria lif. 3: Dygd, oweldighet och delmodighet i wra sinnen, som intet swicktar, eller wnder sig efter alla afsikter, utan gir sin skyldighet i alla stnd. 4: God Handel och hushllning, som bringar ymnighet i wra hus
#B273 och bortrdier fattigdomen, alla gemena afsickters Fader. P dessa Grund-Pelare hnger wr frihet och lycksalighet, som betcker wra Hufwuden. Finner du intet sielf at en sdan lra r lskelig? Du och dina ha skinkt t en Enewldz Herre det dlaste j gen --- Edra lif och timmeliga wlfrder: En sdan skink r bde fr honom och ehr sielfwa en odrgelig brda; Ty hans answar och Ehr oskerhet ro d begge s hgt wuxne, at de intet hgre kunna komma. Skerheten --- detta med andakt, och sade: Hrlig Predikan, Swen; Men mig frlf: Innan jag beknner mig til din Tro, will jag ensam resa til ditt Land och see om de fyra {grundpelarne} [Grund-Pelare] st styfwa, och om din LycksalighetsLra --- jag m ju f see hwad rtter och Ftter den Religionen har innan --- Swen wille intet gerna p det Ntet, och torde intet wga sitt nya Lam, som i brjan borde ha Milk och wacktas frn frargelse. Dock {omsidor} [omsider] kunde han intet hindra --- och efter ngon tid kom han igen: Den Fria flg honom i famnen och sade: Nu wet jag at du r aldeles fwertygad: Du har nu sielf sedt --- tack, Swger, sade Sten; fr Flintan du infattade i Guldringen. Tnk hwad du kan prata fr en skl Spishl. --- Hade tnkt finna Folk, som woro frdige, at bli Martyrer fr sin lra, Folk af Hgdle sinnen, som intet kunde kpas, twingas eller lckas, Folk utan ensidiga afsickter, Folk --- i rikedom och skerhet, och sledes intet ndtrngde, at sllja sin och sina Barns --- som sins emellan lefde i krlek och samdrckt --- korteligen --- icke allenast nitiske trosbeknnare, utan och frsiktige och omsorgfulle ---
#B274 framtiden; Men ack --- jag --- ing --- (Jag kan intet lsa detta: Tnk hwad skada det r, at ett s wackert Sagobrott skall s illa wara handteradt! Hr r fwer en hel sida borta) det r intet p sdane fasta Ftter som Religionen str: H, sade Swen, hwarp str hon d? P en Slump, swarade Sten: En Lycka: Det r en Gudz lycka, at dina Landzmn ha en fwer-Herre, som intet annat eftertraktar, n deras wlfrd: Han r {fredelig} [fredlig], mild, rttwis, och betienar sig intet af den mackt och de tilfllen, som han kunde taga sig, at gira dem alla --- Men hade de en hreglupsk, --- lig fwer-Herre, eller fwer-Herren hade en dylik rdgifware, som sina lastbara afsickters trogna wrkstllare, du skulle se, at han icke allenast alt fr samwetslst hmnades fwer dem, som misswrdade hans rtta Hghet, utan ock --- Religionen gingo bort i rk. Farwl Bibel, farwl --- det kostade d en sdan Tiberius eller en sdan Sejanus intet mer, n listeligen betiena sig af Folkets egne sinnelag, smickra deras enskylte frdelar, stta lckbettar fr deras egennytta, kpa dem, sllja dem, fylla de skrikande tarmar, gifwa dem tienster med hemliga wilkor, hitza dem tilsammans fwer ditt och mitt, uttyda Lagen, som hin uttydde budorden, nr han borttog alla icke, taga dess krnar fr sig och lmna {skalarne} [skalerne] wackert hoplimade t --- woro ingen konst; ty myckenheten r nedrigt sinnad, sielfkrlig och wrdzls om sin Sllhet i framtiden. Dygden r intet hrans Moder, --- lyckan r deras hgsta tank-mne; --- ett wrdslshets prof --- hngde en Klcka af [en] anseenlig storlek och bsta Malm i Werlden, som skulle ringa --- upmana
#B275 dem til Religionens skyldigheter: --- du tro, at i Klckan war intet annat n en tr-klpp --- mkelig wrkstllighet! Nog skrt man af sin stora klcka, hon war och skin, hon war giord til at --- liudet p 100 Mil kunde g genom den tiockaste Tingstugu-Wgg och upwcka den som sof p Bncken; Men jag fick s litet hra af henne. War icke det synd, at en s skin --- Porten til {straff} [straf] och belning --- s at mbetz-Folket betogs all lust --- hade derfre mellan Helgedagarne giort sig en Kyrkiowg midt emellan wl och illa. --- Man dansade kring en afg --- Swger s mycket har jag frstdt, du kan tro mig om du wil, at den som skal ha din Religion br wara delsinnad och wlmende, elliest --- Friheten och Egennyttan frlikas ihop i ett Land, likasom en kostelig kldning och en Kkspige-Kropp, eller --- Swen den Frie hade nu intet mer hopp om sin wns omwndelse, nr Sten drog en diup suck, hwad fattas dig, sade han? Jo, sade Sten, Jag kan intet annat n bekinna mig til din Tro emedan jag ser, at hon r af Himmelen: Jag har sedt s mycket i ditt land, at jag nu finner det Gud srdeles hller henne wid mackt genom en god fwer-herre; ty menniskior tnka intet mycket derp --- af et s ofrmodat beslut, som war grundat p samma Skil, som Swens misstrstan, kunde den frja intet annat n frundra sig, gldias och med trar omfamna sin wn. De brto up frn den orten, flytte tillika t Swens Land, och Historien berttar oss, at de sedan med sina effterdmen stadfstade den goda Religionen i lngliga tider. Nr Adalrik hade lycktat, satte han swrdzudden i
#B276 bordet och giorde lffte, at innan Julenatten g i Brude-sng med den Fagra ---
	Nr jag hade samlat denna Sagan, kom en god trygg Gubbe med Hatten ned i gonen utanfr min {dr} [Drr], och frgade folcket, om Philosophen war hemma: Jag uplt, ock han satte sig ned wid mitt Ark: Argus, sade han, Jag har det sinnet, nr jag r p Sin, at om alla frakta fahran, s r jag rdd, men om alla ro rdde ock bekymrade, s r jag frimodig. Jag {woro} [wore] lyckelig om jag hade ett alment Sinne: D hade jag liten Sorg: (Jag talar nu intet om min egen wlfrd) Sg i din {nsta} [nste] skrifwelse, at en wiss hrlig Gubbe (Lika godt hwem det r) knapt kan sofwa ngon Natt, {frn} [frr n] alla Swenske ha ett enda ndeml, nemligen det almnna bsta. Jag frestlte honom omijeligheten af sin goda nskan, och at han torde f waka och bliga tildess den lnga och alwarsamma smnen ihoplade hans gon! men jag slapp intet frrn jag mtte skrifwa en Swensk Fredz-ock Frihets-Handbok, en Liber Symbolicus, en Formula Concordi, eller en Eed, som alla bra swrja p, och oryggeligen hlla. Friskt: Gubben och jag swria frst: Alla mina lsare uplyffte nu fingrarne och gire det samma:
	1. Wij frskre, at wi intet hgre lska n dygd och sanning, wi ro intet fdde hit til Swenska Werlden fr annat, n Gudz hra och wra Landsmns bsta. Wij skole ock wnja wr ungdom frn Barndomen til Gudzfrucktan, delmodighet, oweldughet, frnufft, skickelighet, tapperhet. Skier intet alt detta, s hotas Friheten.
	2. Wj {frskra} [frskre], at wj skole wrda, lyda och wrckstlla
#B277 Sweriges Lag och frordningar til pricka med samwete och skyndsamhet, och intet tla, at de nnsin handteras som Ziffror. Skier intet det, s hotas Friheten.
	3. Wj {frskra} [frskre], at wj skole hlla wr Konungs Hghet helig, och freda wr fwerhets frmner, som wra gnestenar. Skier intet det, s hotas Friheten.
	4. Wj {frskra} [frskre], at wj skole wyrda Rikzens Rd och Konungens Mn, s wida de ro armar och hnder i Regementz-Kroppen. Skier intet det, s hotas Friheten.
	5. Wj {frskra} [frskre], at wj skole nedtrampa den gamle Afwunden, som s lnge frdrfwat wrt Land, qwfwa oenighets fr, slita Partier, frmia ibland oss Inbrdes krlek och aldrig tro lgner, som s mycket af stor-skrikare, {parti-gngare} [Parti-gngare] och mellanlpare bland oss kringfras til redeligt folks frklening. Skier intet det, s hotas Friheten.
	6. Wj frskra, at wj med all krafft skole draga wrt Rike ur den trldom, som dess frmgnare Grannar genom sina fwerwlden i Handelen plagt. Wr Hushllning och nring i Berg och ker skole wj upodla. Wra Handtwrk och tilwrkningar skole wj ansee, som de enda medel, hwilka nu i fredztiden kunna fda och sysslestta desse mnga tilwxande Menniskior, som omijeligen alla kunna frses med tienster, utan i widrigt fall ndwndigt mste antingen af Hunger bli hwars annars strt-rfware, eller ock upoffras i ett fwentyrligt Krig. Wra jdoga Landzmn skola wj i det mlet icke allenast upmuntra och understdia med wra medel, utan ock efftersee huru medlen anwndas, p det en s god sak genom de wrdzlsas elacka wrkstllighet icke m wanryktas. De wahrors infrsel, som delgga frukten af wra
#B278 arbetares mda skola wj qwllja och hindra. Wr handel willja wj utwidga i alla Werldens delar under egna flaggor. o. s. w. P det Rikedom och ymnighet en gng m upfylla wr {mdfdda} [medfdda] hregirughet, mtta egennyttan, rickta wr almnna Cassa med goda besparingar fr alla ndfall skull, Frsee wra enskylte Mynt-Magaziner, s at de intet i frsta rispet af wrt Kra Fruentimmers hwarjehanda lystmten uttmas, Bortrdia trngslen i betieningarne, Hmma fwerloppet i sysslorne, stilla Krigen om tiensterne, afwria Hunger och fattigdom, som altid ro frdige, at sllia wr skerhet och gifwa oss i jordisk mtta Lycksalighet. Skier intet alt detta, s hotas wr Frihet.
	Men narra mig nu intet, min lsare; Lt intet Gubben och mig swrja hel allena. D bli wi s snyllne.

#B279
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 32.
	Jag war nyligen i min Boktryckares {bod} [Boklda], nr en ung Skinhet kom inskyndandes ur sin Wagn: Hon sg sig frst omkring, gaf sedan et Bref t Schneider, och hwiskade t honom ngra ord i skygden af sin Solfider, wndandes gonen ofrmrkt p mig: Hon skall ha frgat honom, om jag icke woro den bekanta Obekanta! men eij ftt ngot wisst swar. {Strax} [Straxt] gaf hon mig med hufwudet ett mildt hlsnings-Tekn, och hastade sig s brott i wagnen igen, at jag intet fick tid med en bugning at bemta hennes hflighet. Om min hga 20 Mnaders lder hade tilltit mig, s hade jag blifwit kr. Nu kan jag intet annat gira, n kundgira hennes bref, och tacka henne fr sitt frtroende:
	Upricktige Herr Argus.
	Jag lskar dygd, wett och en del hurtighet; Men min ringa wackerhet r frflgd af en hop ungkarlar, som ga ingen ting mindre. Ach jag kan fr min dd intet tla en stolt figure, ett wl cefferat hufwud, en magnifique Kldning, och frskrefne manerer til at tala, rra och upfra sig, nr hirnan lider brist p frstnd. Jag wet intet bttre at revangera mig p en sdan lskare, n at skicka hr innelyckt
#B280 en billet-doux, som jag fann i dag p min {toilette} [toillette]. Han I nnsin sedt s Sot?
	O Skinhet fin,
	som stulit har mitt hirta,
	Slck hettan min,
	och all min sorg behirta.
	At jag Ehr krlek
	ga m, frsann
	Jag elljest r
	en sld och usel man.
	Ack, nglabild,
	betnk Ehrt Samwets-gille
	Ehr Skinhets-wld
	gier nu mitt Lif til spille.
	Poesien r lik ungkarlens wett. Min k: Argus, om ett Fruentimmer, som r Jalouse om sin honneur, och intet tl slika narrars fadaiser, kan rra Ehrt sinne, s skim ut honom fr hela Swerige. frblifwer
	Er wn och tienarinna
	Lydia.
	Jag tilstr, at jag har Bref (Om jag skall tro mina Correspondenter) frn 15 och 16 hrs Flickor, hwilka i Skaldekonst liks hgt fwerg desse {rimen} [rimmen], som en Naturlig, fri och liflig fruentimmers-behagelighet fwergr en frstld, konstig och twungen. Skulle dem ock til wedermle kundgira, om jag ei hindrades af det myckna berm, deras gunst behagar gifwa mig; Men med alt detta min wackra Correspondente, tycks mig, at denna krleks-lappen frtienar uplggas med lrde anmrkningar, liks wl som ngra stycken af de gamlas wrk. Wlan: Jag will wara lrd i dag! dock
#B281 i strre korthet, n mnet frtiente. O! I store Gronovier, Farnabier, Minellier, Menagier &c. lten Edra {skuggar} [skuggor] st mig bj wid et s stort upst! jag nskar, at den frtreffelige Doct. Mathanasii anda m leda mig wid handen! at illustrera ett s hrligt Krleks-Bref med noter, och skrifwa en liber Commentarius, det r intet Barnewrk. Lt oss begynna:
	( O Skinhet fin) O r et utrop framfr en stor och wicktig utsago. T. ex: O Tider! O Seder. O hwilken olikhet ha de icke mot de gamla! O huru mnga slags Menniskior, sade Bonden om markattan. O dla Frihet, huru str til med din Jungfrudom, nr alla willa missbruka dig til sina lustar och sofwa i din famn? O hwad ynkelig hushllning, nr tienstefolket sielf tappar, Kokar, inkper, frtrer, och barnen springa fwer bord och bnckar! O I trogna samsyskon Dumhet och Hgfrd, huru goda Lungor och brst hafwen j icke, at lta hra edra underwrk, s at Tak och Wggar derfwer sucka! O hwilken diuphet af wisdom tror icke mngen stympare sig ga i de {fwerlggningar} [fwerlgningar], som han intet frstr, williandes ptwinga andra sina meningar! etc. Skinhet subst: et begrep af Deijelighet, Liflighet och Tckhet: brukas gemenligen wid fruentimmers betracktande. t. ex. Om hon allenast wiste at pryda sin Skinhet med Dygd! den menniskian wet mckta wl at wrdera sin Skinhet. Skinheten r en glas-brda, farlig til at ackta. Skinhet kan stta ett Fruentimmer p prof, en Karl p prof. Den menlsa Iris har ingen strre plga n sin Skinhet; ty hon skaffar henne et oroligt regemente af lskare. Nr rosen r plckad r Skinheten borta, o. s. w. Men jag lmnar
#B282 Skinhetens beskrifning til wra krlige ynglingar, som wl kunna skrifwa bcker derom: De ha intet annat at gira, nr de g p Caffe-Husen: Fin: adj. Fin man, Fin qwinna etc. grann, grannlaga, slug, t. ex: G intet ut i Solen min ngel, hon brnner sin fina hy. Hans fina intriguer brja nu g krffte-gngen, ty alla knna honom nu alt fr wl. S fin Advocat, som han r, s stor bedragare r han, o. s. w. Wr auctor har sledes wl funnit detta ordet, wl wetandes at Skinheten kunde bedraga honom.
	( Som stulit har mitt hirta) gifwer tilknna hwad en Skinhet fin kan gira. Ack, hwad hflig utltelse, hwad liuflig frebrelse fr icke Lydia af wr kra Poet! O Slughet fin, som stulit har i Cronans tienst, kan sijas om den, som tar mutor s fint, at ingen det mrcker. Stulit kommer af stila, hemligen {berfwa} [rfwa] enom sin egendom. t. ex: de skienhelige tiufwar ha stulit mer n de lagbundne. Hwad har d den wackra Lydia stulit? Hans Hirta. Stackars Karl! Hirtat r kllan til wrt lekamliga Lif. Hlles fr Silens Hf. Menniskians innersta Innehll: til ex: Den anseenlige Tisiphon r en hrlig karl i anseendet; Men en skilm i hirtat. Tilfrne har Hirtat warit ursprunget til orden, utsprken; Men nu intet mer: Man talar nu sllan af Hirtat. Det r ock en titul, som den ena makan gifwer den andra, t. ex: Gerna, mitt Hirta, jag will wl kpa det kosteliga stycket t dig; Men rttnu har jag ingen styfwer. Kra mitt Hirta skona min Pung. Tnk, mitt Hirta, huru swart-siuk du r; intet kan jag kra karlen p Drren. etc.
	( Slck hettan min) Slck imper: af slcka, exstinguere. t. ex: Kra dd, slck den gamla Ammons Guld-torst och
#B283 Penninge-Hunger, ty ingen annan n du (hwarken Gudz ord eller frnufft) kan girat. Min k: Son, hwem skall wl slcka Riksdags-eld, om intet Lagen skall slckan? Hetta: brnad, saktelig eld, til ex: Han knde p den lskeliga siuklingen Elisandras puls, och fann henne ha en stark Hetta. Rtmns-Hettan wrckar wltalighet. etc. Mrkeligt, at wr Auctor hade Krleks-Hetta, fast n Spisen (Hirtat) war bortstulen, Hettan min, adjectivum effter Substantivum, kommer intet s noga hos wra Poeter.
	( Ock all min sorg behirta) Sorg, bedrfwelse. t. ex: Wr unga ncka miste hastigt sin sorg. Sorgen blir intet gammal hos den bedrfwade nklingen Lysander. Uppenbar sorg och hemlig gldie hos en rik Arfwinge. Den rika Bassus har mer sorg, n den fattiga Bessus, all min sorg blir ndad, nr jag ser den siuka Enigheten bli frisk hr i Landet, och Egennyttan bras til grafwa. Behirta, frbarma sig, miskunda sig, t. ex. hwem behirtar det almnna? Herr Professoren behirtar wl min fattigdom, nr jag disputerar. K. Fahr, behirta mina wilkor, jag har intet mer n en koo. Intet kan rima sig nogare med hirta, n behirta: Det r nstan alt det samma: utwalde rim! frswinna och bortswinna, Chef-dOeuvre och man-uvre &c. s at, fastn all rtt skaldekonst frdmer slika Cacophonier, s pstr jag dock, at wr frtrffelige Auctor ey kunnat finna likstafwigare rim.
	( At jag Ehr kr-) Jag pron: Jag sielf, r det kraste ord hos den Sielf-kra: Ordet jag, lter han hra i alla discourser. Jag fattig man, sger en rik smulgrt eller en snl sil, nr hon will ha ngot. Jag har meriter, jag frstr det,
#B284
	Jag har rtt: Brukeliga ord ibland oss! Ehr pron: sammandragit af Eder vester, t. ex: Ehr Nd, Ehr wyrdighet, Ehr krlighet, etc. k: Fanfaron Ehrt skryt r swrt til at hra p Riddarhustorget. Ehrt tal min Herre, r frnufftigare, modigare och krafftigare i et lustigt glam, n i den stora fwerlggnings-Salen, nr det mst gller. Kr-, (Hr kommer en mrkelig utltelse af wr kra Poet!) han hugger ordet i tu: kr- str p ena raden, fr Rimet skull, och -lek p den andra, til at pminna oss, det krlek r sammansatt af kr Carus venereus, och Lek, ludus. Elljest ha stora Poter brukat denna stympe-friheten. t. ex: Horat: L. I. Od. II.
	--- Jove non probante, v
xorius amnis. L. II. Od. XVI. --- neque purpura
	venale, nec auro, Och wr wittra Runius: S qwicknar Lif
	Uti the dda ben
	---
	ju mer jag blifwer
	frn all smitto ren.
	Krlek, r en Sinnets upricktiga frbindelse til en ting. Ett ord, som frtiente ett helt ark: Offta en fhrlig eld. Jag will nu intet mer nmna, n at krlek aldrig kan twingas: A propos: rtt som jag sitter fwer detta ordet, fr jag et bref frn Lysimena: Hon rrer mitt och hwar och en lsares hirta til medmkan med en wlgrundad och liflig klagan, at hon (som r wl upfostrad, af hrkomst, ung, wacker, frisk, wlmende, och fr lng tid sen fattat ren krlek til en
#B285 dygdig ungkarl af nstan samma lder och wilkor, hwilken lskar henne tilbaka) Nu likwl af sina Frldrar, (dem hon i frigit wrdar intil grafwen) blir twingad at taga en gammal St---, som utwrtes liknar troll och inwrtes hyser alla furier. Hon frestller mig all billighet och likhet mellan par. Hon anropar min hielp, s mycket skrare som hennes Fahr intet p hundra mihl nr tror henne om det streket, at skrifwa mig til, o. s. w. Frldrar, Frldrar, bruken ehrt tyranni p ehr Boskap, och intet p edra barn i s grannlaga ml. Besinnen, at det enda Ja i Brudstolen r likwl gnestenen af wr timmeliga wlfrd. Detta tre-offret skaffar hwarken ehr eller hionelaget wlsignelse. Minnens at Argus har s sagt. Kasten det kraste j gen under Gudz frsyn. Krleken kan intet twingas, hwarken i detta eller andra ml. Egennyttan r ofrskimd, nr hon fwen will rda fwer cktenskaps-Afsickter.
	( -lek ga m, frsann) Lek ludus, spel: Jag har ingen lust, at se huru den leken lyktas, sger en Patriot, nr tw mcktiga partier ligga hwarannan i Hret. Swerige lekte en 20 hrs hrd lek, det m wl hwila sig nnu en tid, ga, possidere. Jag ger, tu ger etc. t. Exempel: ga godz, r en Frlsemans realitet och egenskap. ga eget frlag, r rart i Handelen. En Sprtthk ger intet strre wrde, n en grann Kldning, etc. Frsann, en rar utltelse, sannerligen, eller (som man ofta siunger) fr hwi: Jag sger fr hwi, han hade fem starka kar. Frsann, r dessutan brukat af en hrlig Skald i en Grafskrift, som intet {efftergifwer} [eftergifwer] wr kra Auctors Krleks-bref:
#B286 O dd, huru bitter du wast, som borttog med hast En frommer Man, en wacker Man, och det war han Frsann.
	( Jag elljest r) elljest, adv: Alias. t. ex: Bursia super ngot mycket, elljest r hon en artig Hushllerska. Brachus r ngot sniken och egennyttig, elliest r han en braf mbetsman. r, jag r, tu r, han r, sum, es, est, t. ex. Efter Ordsprket: Hwem r wrre n Ormen? Tigren. Hwem r wrre n Tigren? Hin onde. Hwem r wrre n han? En ond Hustru.
	( En sld och usel Man) sld, af sllja, vendere. t. ex. En sld man kan den kallas, som tagit mutor i en wiss sak. En sld Man r ock den, som lter all sin egendom regeras af sin frikostiga Fru: Nr han mst frordna sin Qwarn-rnta til hennes Spelpengar, sin sg-rnta til hennes {solfirspenningar} [solfiderspenningar], sin Trgrds-rnta til hennes Nlpenningar, sig sielf til hennes Page &c. D r han en sld Man. Men jag tror dock at wr Auctor hr menat den med en sld Man som utan Frihets-hopp r en slaf af sina byelser Usel, osll, miser. En usel Man, m den kallas, som intet slipper in i sitt hus, nr han will: Hans Hustru hade stngt, och sig omtnkt, hon wille honom icke {sija} [sia]. D war han usel, nr hans Hustru hade tnkt sig om en annan.
	( Ack, ngla-bild) ack, r ett utrop wid ngon nskan eller wiktig utltelse, liksom O. t. ex: Ack, at en sker handel en gng kunde gira Swerige rikt! Ack, huru lyckeligt r det Folk, som niuter lag och en god hushllning. nglabild, af ngel, Angelus, och bild, imago, will sya en fwerjordisk Skinhet, dock som en bild egenteligen r en dd ting, hwilken ey kan wara fin nog, at stila ett hirta dessutan icke rimar sig med wld; S dristar jag mig at lsa bld i stelle fr bild, liksom den lrde Bernegger lsit
#B287 harena i stelle fr ara hos Florum. L. III. C. XX. och bedia mina Lsare i dessa hrliga {krleks-rimen} [krleks-rimmen] lsa ngel bld fr ngla bild: Bld r klarhullad, frodig, fetbumsig och rd p {kinbenen} [kindbenen] som en ros: Beqwmt Ansickte at betaga wr kra Pot!
	( Betnk ehrt Samwets-gille) betnk, betncka, noga eftersinna, t. ex: Betnk ehr, Herr Storskrikare, innan j talen Kre gamle Nestor, betnk nu ehr ddelighet, och hngla intet lngre med werlden. Betnk, at j af Gud ren nog wlsignad i alla jordiska ml. Ungdom betnker sllan wisdom; Men nog kunde den gamla Pruria betnka, at hennes saftlsa kropp blir snart til aska. Samwets, gen: Af Samwete, Conscientia, skall efter mngas mening wara en dunst af matens {elacka} [elaka] kokning, som upstiger i Hirnan och bekymrar tankarne; Men ehuru stor wlwillja min Natur har fr s mcktigt Folk; Kan jag dock ey annat, n beknna, det jag r af en hel annan mening angende {Samwetet} [Samwet], och at det r ngot mer n en Magedunst. (Jag har yttrat mig derfwer i mitt 25 Ark, frledet hr) Samwetet r en del ting. t. ex: Gifwe Gud, at alla wra Domare hade Samwete! Lysimenas Frldrar ha intet Samwete, om de twinga henne at giffta sig mot sin willja. o. s. w. Gille, samqwm, frbund, t. ex: Jag nskar, at wi hade ett gott Handels-gille! Det betyder och lustigt lag; Derfre har wr stora Pot ganska wl gifwit det ordet Samwets-gille, som twert emot Samwets-qwal, at bedia den skina betnka det lustiga Brllopet i sitt Samwete. Elljest brukas nu gille sllan utan bland Bnder: Bond-Gille r mst Brllop, af s {orkneliga} [orknelige] slags olika seder, at jag intet alla kan beskrifwa: Det
#B288 r ock intet altid Brllop, utan annat almogens glam. Til ex: Mats sger til Pehr: Har du inte hrt d fina gillet wi giorom p wr Mrkelse-Dag, bara te  hovera fr dig  dina {sokne-boar} [Sockne-Boar],  te wisa hela den ara bygda, hwa Kaxar wi  i wr {sokn} [Sockn]? D wa gott hl wi haddom, wi knfullom i ring, wi skrekom, wi mladom Golf  bohl. Ja Pina-kokns, hocket fint gille h wa. H, swarar Pehr, kan tro, sku I nu kunna prumpera en hel {sokn} [Sockn] m {et} [ert] fyllare-gille? Ehra stakare! Hwa mene I Prsten tycker derom? Ney, Mats, tal inte om supare-gille. Du skimmer ut dig etc.
	( Ehr Skinhets-wld) wld, violentia, Nfrtt. t. Exempel nr wld gr fr rtt, r ondigt frswara sig med skil och lindriga medel. --- Men jag mste skynda:
	( Gier nu mitt lif til spille) Lif, vita. t. ex: Mngen Poltron ropar at han will wga Lif och blod, nr ingen fahra r p frde etc. Lif kallas ock midian p Menniskian. t. ex: Gud nde, oss k. Fahr, wr Doter gr intet rak i Lifwet. Kp henne ett Snr-Lif efter nya moden. Lifstycken min Fahr wet jag rtt artiga fr 6 Ducater. &c. Hwilkendera af {desse} [dessa] lifwen wr stora Auctor menar, trs jag intet dmma. Gie (gifwa) til spille: Frstra, bortstr. t. Exempel jag frucktar, at jag med mina ringa och obeqwma Noter gifwit detta hrliga Krleks-Brefwet till spillo.

#B289
THEN SWNSKA ARGUS
	N:o 33.
	Mina uprichtiga och wlmente Lsare af bgge knen, frlten mig; Jag r i dag ndsakad at gifwa Er en torr och osmakelig Argus. Huru skal en fierdedels timas arbete se ut? Det r en wanlig ursckt fwen fr de rim-slarfwor som man ett helt fierdedels r lappat tilsamman. Men i sanning, nu har jag orsak at enskylla mig, ty mitt Concept kan knapt torkas innan thet blifwer Tryckt. Undra intet at jag gir s stor swrighet wid ett arks sammanskrifwande. Min Argiska frfarenhet och kundskap ro intet tome af mnen, men min Argiska frsichtighet fordrar ngra dagar til de tankars fwerseende, som sttas p papperet. nd fr jag hra at jag behft mera af det slaget. Men mit hierta r mit wittne at mina fel fwenwl hrrra af en alt fr stark Swnsk nijt. En Postill-ryttare kan skaka en Predikan ur armbogan. Stor sak, nr folket gr ur Kyrkan, lmnas prediksorden hwalfwet. Argus lses nu af mngen med eftersinnande; Argus lses t ret och de tilkommande tider lra taga sig rt at dmma om Argus: Konsten blir nu at wlja et ltt
#B290 mne. Til olycka, hr kommer alt hwad jag wet p en gng fr gon och sinnen. Wlan, Lyckan plr flja fwerdd. Hade intet Pomponius haft mera dierfhet n frstnd, aldrig hade han blifwit ansedd fr s stor Statsman. Hade intet Lycimachus wgat sig utom eftertankans grntzor, nog hade han d sluppit at hlsas fr en tapper General. fwen s med smrre folck. Intrigius r en lagom Brnwins Adwocat i anseende til sin rtta halt; Men han r sin dumdristiga dirfhet eller dirfwa dumdristighet endast och allena frbunden drfre, at han nu hlsas fr den yppersta Sak-drifware. Barnhuset frskrcker honom intet mer, n mitt nya drhus wra myndiga frihets hieltar som intet weta hwad frihet r. Han tar saken i hwad nda han fr; Det lyckas --- Doctor Hielpls skulle wisserligen sittia i mrkret om han intet gaf sig ut fr det han intet r. Han wet intet at med besked utlta sig fwer den ringaste siukdom. Dock drfre wet han wl wgen til de frmsta sten ibland Lkare. r ngon frtwiflad kranckhet eller obotelig Patient at finna, slpp wr Medicus stad. Han hller Medicamenter i den siuka som Teriac i boskap. Hwad hnder? En sdan ofrwgen rkar p en gng. Sg sedan at han intet r en frtrffelig Galenus. Nei, jag tager et annat mne. Hwarfre blir en upricktig Christen frflgd af Christna? Det r i sanning en underlig sak. Nr man eftersinnar hwad utwrtes kinnetekn han br ga, s finner man, at han i anseende til andra menniskior, aldrig kan draga ngons illwilja til sig.
#B291 Han r rttrdig emot alla, han unnar alla godt, han gir wl emot alla, s lngt hans frmga sig strcker. Blir han hatad, s lskar han igen, sker honom ofrrtt, s hmnas han intet igen, frbryter sig ngon emot honom, s frlter han straxt. Jo, Han blir drfre frflgd at han r olik strsta delen ibland menniskior, eller han blir hatad af werlden drfre at han intet r af werlden.
	Alla inwnare i en Republique wilja anses fr goda Patrioter; nd kan den som wrkeligen r god Patriot blifwa hatad drfre at han r patriot. Huru r det mjeligit? Det frstr jag intet.
	En god Patriot yrkar p Gudsfrucktan ssom grunden til all lycksalighet; Han wil hafwa lagens myndighet och wrkstllighet i anseende och full drift: Han pstr at den Lagskipande mackten r helig: Han gir Sielfswld och Tyranni lika goda: Han frswarar Landets frihet s mycket han orkar: Han befordrar enighet och inbrdes frtroende: han arbetar p det som lnder til Landets Rikedom och tilvxt: Han ser girna at alla lofliga och nyttiga nringsmedel frkas och upmuntras: Han wet af ingen egennytta etc. Om alla wore rttsinnige lskare af Fderneslandet, s kunde ju en sdan aldrig frfljas. Men nu r hans frfljelse ett owedersjeligit bewis der af, at de flste ro Munn-Patrioter, Hgfrdens, egennyttans eller afwundens basuner och Hrholder; Se dr har du orsaken.
	Om en rttsinnig Patriot ser sig ingen ting annat kunna utrtta med alt sit brk och Hufwudbry
#B292 fr Fderneslandet, n draga sig ownner p Halsen, fr han d lof att lta alt g wind fr wg?
	Ney, min Wn, man r intet satt hit i Werlden fr sin egen skull. Om jag allenast s lnge wil wara med, som alt gr mig wl i hand, eller tina s lnge jag har tack drfre, r jag intet stor heder wrd. Men om jag stter mig sielf i sticket och lgger mig s ut fr det allmnna at min egen wlfrd wgas drfre, d gir jag mitt Fdernesland tinst. Om alla rttsinte lemmar i en Rikzkropp skulle s lta, tro mig de onde blefwo glade; Men det tog ett ynkeligit slut. Widare, den som har ftt godt frstnd, bde til at se nr Fderneslandet hotas af ngon fara, s wl som til at upfinna medel at frekomma densamma, monne han intet har answar om han med stillatigande ser p altsammans? Med ryckning p axlarne, skakning med Hufwudet eller andcktige gon, r ett Land intet hulpit. Hr mste arbetas och det med eftertryck. Jag kan intet heller wl se at en rlig Man kan frlora s mycket. Ett delt sinne arbetar intet fr Buken. Samwetet, Samwetet, r det frnmsta, och hwem kan komma dit? Ett godt wittnesbrd af frstndiga och owlduga sinnen r fwenwl en sak, som aldrig kan betagas en rlig Man. Det kan wl hnda at den stora dumma skaran berfwar honom det frtinta loford; Men
#B293 en frstndig Man ser alla sdane omdmmen nedanfr sig; Ty gemene Mans tankar ledas och styras af andra. Det r bttre at med ofrsagt och skert hierta dmmas af en hel menighet, n med gnagande och frtande Samwete uphjas och hlsas fr en Landsens Fader. Om kirleken fr Fderneslandet wrkeligen besitter ett sinne, s har han stor wrkan i girningarne. Som en del Adelsman lngt hldre bewiser sitt ckta Adelskap genom upfrande och girningar, n genom bref och insegel, s rjer en god Patriot heldre i sielfwa Wrket den mhet han hyser fr Fderneslandet, n han stter sina segel efter alla wder, p det han m behlla allas goda tycke. Han fr wl lof at strida och fckta fastn han r aldrig s fredsam. Han upwcker aldrig Krig, han sutte helldre i ro och lugn: men nr intet annat giller, mste han taga til Wapn, elljest qwfwies det goda straxt. Winne eller tappa, Han gir sit bsta, d han efterkommit sin skyldighet.
	Nr twnne redelige Mn komma i Krig med hwarandra, d r det en swr feigd at se upp. Den ena har Fderneslandets wlgng fr ndaml s wl som den andra. Men elndig och odugelig hgdragenhet, som nu br gira lycka i Wrlden, utrustar behndige skwallerpster som skola sttia misstroende ibland Folk, p det en ppen wg fr dem m beredas til deras efterlngtade ra. O elnde! Understundom kan en olikhet i ngra wissa meningar sttia
#B294 kallsinnighet emellan rligt Folk, det ger jag med, men nr de besinna sig, finna de at det wore hgsta obillighet om Fderneslandet skulle umglla sdant. Drfre fwerlgga de wnligit frst med hwarannan, sedan hra de andras utltelser drfwer. Emedlertid fr intet hat dem emellan upvxa, mindre gripa de til olofliga medel at hemligen frfllia hwarandra. Det r en granlaga sak at rtt frbinda rlighet med frsicktighet. En ricktig sak behfwer intet med slughet och konst frswaras fr owldiga sinnen, det r fuller sant; Men en god sak mste med frsicktighet drifwas til sit slut och wrkstllighet. Man skal girna se at en, som frfcktar en ren sanning, r s tilsjandes owulig wid sin sysla, i anseende drtil at han r wiss drom at han billigt winner. Dremot r den gemenligen mera omtnkt, som wil drilla ngot fram som intet r s ricktigt, hwarfre han ock ofta kan trnga igenom. En rtt Patriot mste alts wara bde rlig och fin, dock altid s lagandes at hans finhet aldrig blandas med orena konster, ssom andras frtal och beliugande, omstndigheters updicktande, eller dylika oanstndiga och gemena hielpemedel.
#B295 Til Exempel sedan de, som igenom Guds bistnd arbetade fr den Lutherska Lrans infrande i Swerige, woro i deras Samweten helt fwertygade om den Pfwiske Religionens afgudiska wilfarelser, mste de i fllie af deras plickt och skyldighet, ska at utrota en s frfrisk lra, hwarigenom mnga Silar sattes i wda och fara. Wl war det giordt, at man skref Bcker och wiste med goda och oemotsjeliga skil, at den frra Landsens Religion war wilfarande, men den nya senare grundad i Guds Ord och fljackteligen ricktig. Men intet war det nog. Nr motstndarne genom hwarjehanda stmplingar skte at hindra det goda, s mste desse  deras sida bemta alt sdant o. s. w. lika s fr man lof wid andra Rikswrdande syslor at med frsicktighet, som sades, uptcka motstndarnes arghet, alenast man intet gr s wida at redligheten p minsta stt skadas. Br man s warsamt efterstta motstndarens fretagande, s fllier af sig sielf at det aldeles intet efterltes at nedertrycka och frdrfwa dem, endast p det man mtte f sitt --- Men jag mste sluta, om Argus skal bli frdig i rttan tid.

#B296
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 34.
	Tack fr rfilen, {kre} Rt-Mnad: Jag stupade kullbytta derwid: S hmnades du fwer den frtret, jag kanskie [offta] giort dig: Men alt lnder oss til bttring: Wet du, min Lsare, hwarfre jag intet kom s beredd ut i Onsdags? (dock jag kan wl upresa mig igen, det r skam at ligga sdan, nr Rikzens Stnder st bredewid mig) Jo, jag firade Rtmnadens nda med sdan gldie, at {iag kom til at hindras och sledes missbruka ditt tlamod. Nog kunde det wara stor sak, om du aldeles miste mig} [jag bortmiste mitt rtta Ark (wet intet af hwad hndelse) och mste sledes missbruka ditt tlamod. Derigenom braktes mig kanske mngen god Lsare til kallsinnighet, och sdant m jag wl kalla en rfil af Rtmnaden.
#B297 Nog kunde det wara mijelig afsaknad, om du miste mig aldeles]; Men jag will gerna hlla hret ut och ingen bedraga. {Sm pillor och bekymmer gifwas mig wl iblandt, som skulle frtaga lust och hg hos mngen annan, och skaka min penna ur handen i denna stund; men barn skrmmas af lst krut: } [Sm skewiggar skickas mig wl ibland, som wl kunde skaka mig ur Handen en Penna, hwilken jag ey tilgripit fr annan winst, n mina Landzmns och min egen nytta och nije, de skulle wl ock frtaga lust och mod hos mngen annan; men] Gott Samwete gr igenom alt {, och et hr} [: Fyra Mnader] r ingen ewighet. {Men} Frfogom oss til ngot annat:
	Om den stora Fenelon frt Ulyssis Son i lefwandes lifwe til andra Werlden och tilbaka igen, s m ju jag ha samma frihet med min Tancka? Hon giorde fr ngra ntter sen, under min hwila, en resa til Glysis-wall, och gaf oss wid terkomsten flljande berttelse derom:
	Nr jag kommit utfr Walhalls Trappor, sade hon, och skulle fara fwer den mrkeliga Floden som tskilljer begge Lifwen, hade Charon strsta mda, at styra owsende i Frjan: De frnma Skuggarne wille gerna sitta frmst; Men frie-Mannen frstod ingen annan rang, n alt efter som de kommo in, s at Herren mtte sitta kn om kn med sin Torpare, och den hgdragne Frun med sin Ladgrdz-Piga. Ett skint Fruentimmer swettades rtt hrt wid en Btzmans bek-lukt; Men en Petit-maitre frbarmade sig fwer henne: Han hade intet mer frt med sig ur Lifwet, n sin kra Spegel, och den wille han intet gie i betalning fr fwerfarten, derfre tog han henne p ryggen, och gaf sig at simma: Madame och Monsieur kommo sledes fritt fwer: En Mutkolf hade intet
#B298 mer rddat med sig ur Lifwet, n en lapp, utan namn, p hwilken war ett lfte om 500 Ducater; (at lyfta nr den saken hade gtt fr sig) men derom war han s rdd, at han intet wille betalan fr frian, derfre war han glad fwer Petitmaitrens pfund, och giorde som Han. Efter honom stupade sig en gammal Girigbuk, som intet mer hade med sig af sina skatter, n ett Myntetekn, det han ei wille gie Charon fr skiutsen. Hela Tartaren skrek fwer desse simmande Skuggar och oerhrde tilbud: Minnur, Iggur och Rdaman dmde Petit-maitren, til at ewinnerligen simma i Floden af och til, med sin skina p ryggen, som stedze skulle hlla Speglen fr hans och sina gon. Mutkolfwen skulle ewinnerligen lefwa p sitt ffnga lfte om 500 Ducater, och Girigbuken ewinnerligen fda sig af sitt Myntetekn. Hrifrn gick jag genom alla de mrka afgrundens winklar: Neroner och Konungar, som i sin tid warit det Menniskliga Slktets gisslor, och intet annat frngt n sin hregirughet, Rdgifware, som frfrt sina Herrar til frdrfweliga beslut, Cromweller, som nedstrt sin rtta werhet, och giort Riken til rof fr sin hgfrd, Lrare, som mer haft krlek til sig sielfwa, sin hghet, rykte, wlmga, Hus etc. n krlek til Silars salighet, Domare, som dmt hgsta winsten t sig sielfwa, Lkare, dumdristige Qwacksalware, som giort sig til Tyranner fwer Menniskiors Lif, korteligen mngfaldige Silar, som med hgfrd, grymhet, egennytta, falskhet, otro tilbrakt sin tid: sg jag i allahanda mkeliga sysslor ssom ouphrlige straff. Hwad har den giort? (Sade jag t en kunskaps-anda, som flgde mig) den har frdrfwat sina Barn med wrdzlshet
#B299 och elaka efterdmen. n den d? Den har utan bttring bedrfwat sina dygdiga Frldrar. n den d? Den har warit gift, men med hrdhet, kallsinnighet och laster giort ktenskapet til sin makas jordiska Helwite. n den d? Han har spnt sitt atheistiska frnuft fwer alla Himlar, som ett stort lrdoms nt, men sluteligen ddt som ett oskiligt Creatur. S mnga slags hiskeliga skdespel giorde mig darrande och frskrckt, liksom nr en mrk och kall Winternatt berfwar den wgfarande alt hopp om tak fwer Hufwudet; Men min gldie blef desto strre, nr jag inkom i det liufliga Glysis-wall: Dr mtte mig wid frsta intrdet en Frgd i mrg och blod, kropp och sinne, med hwilken jag ingen lust hr i lifwet kan jmfra om icke den, som en menls betraktelse hmtar af den frnieliga whr-tiden. De slla menniskior tilbrakte hr sin ewighet med strre inwrtes gldie ock utwrtes roo, n jag kan beskrifwa: De delmodige Konungar, folkens fder, de delmodige Drottningar, folkens mdrar, (fwerheter lika Wr) fwerheter, som aldrig gifwit sina Riken orsaker, at willia bli Republiquer, lefde et lyckeligt lif ihop med dem, som warit deras dygdige understare. Ju nrmare jag gick til at beskda desse slla Inwnare i sina klara skyar, hwarmed de mst woro omgifne, ju mer begynte man knna mig fr en frmling? Fastn intet lidande wankade p denna orten, s tycktes mig dock, at man ansg mig med et medlidande. Jag frstod intet at detta war blott en tr til min sllhet, liksom den willian man hade, til at frga mig om ett ock annat i mitt k. Fdernesland, intet war Frwett utan krlek. Min Swaghet wiste derfre intet bttre, n at st p sin kant, ock gira mig til den endaste Gascon i hela Glysis-wall.
#B300
	En liten wacker Gubbe med enfaldiga klder, som min ledare kallade Israel Birgerson til Finstad, kom til mig ock frgade, huru det str til med lagen i Swerige: {fwermtton} [fwermttan] wl, swarade jag: Han r blifwen stor och wuxen: Barn har han mngfaldiga, et Barn fr hwar rad, frordningar, frfrgningar ock frklaringar utan nda --- Men sade han, nr jag war med, at hopskrifwa honom, war wr omsorg, at gira honom liten ock tydelig, p det wrkstlligheten mtte skie s mycket snarare --- h, sade jag, Processen gr i flygande: Ingen sak blir mer n hrgammal. I det samma sttte min ledare p mig, at hlsa p Doctor Laurentius Petri Nericius i fllje med en hop wackra ock wyrdiga Gubbar, med Biblar i hnderne: Han frgade mjg, om de Catholiske widskiepelser nnu dyrkades i Swerige: Jag swarade, at man wl d ock d kan finna ngon liten Evangelisk Pfunge! Men i frigit r msta folket s litet {widskiepeligt} [widskiepeligit], at mnga icke en gng bry sig om en Gud, Skirs-elden tror man s mycket mindre, som {mnga} [mnge] icke en gng willa weta af hwarken Himmel eller Helwite, de mnga helgons dagar firar man s mycket mindre, som mnga aldrig frga efter hwarken kyrka eller predikan p rtta helgedagar. Korteligen, de ro nu inga slafwar, utan Cavaillerer i sin Gudzdyrkan, ock man tar sig nu frihet til at tro, som man tycker (Jag erhindrade mig strax at min berttelse fallit i den ena wggropen, nr han welat wakta sig fr den andra) Gubben tackade Gud, som nu med desse nya ris prfwade ock fwade sin lilla trogna frsamling. Doctor Johannes Mathi winkade t mig frn en
#B301 wr, dr han stod, ock frgade om hans lilla wrk giorde nnu ngon skada: Jag swarade, at det hade nu intet p sig: hr komma wl skadeligare wrk ut, som man mer behfwer rdas. Jag nalkades derp et par hederlige Riddersmn: Den ena war gamla Thord Bonda, den andra Carl Ulfson til Toffta: den frra sporde mig, om icke mitt Fdernesland nu war rikt p Adel, som af egne kraffter ock delhet kunde tukta Rikzens fiender, ock rita sin frtienst med liffrga til sina barns uppmuntran, den senare, om icke alla Ridderlige ynglingar nu upfwade sig i bokwett, fria konster ock allslags frgd, ssom egenskaper af alt Adelskap, emedan werlden nu hafft tilflle, at upodla sig, sedan hans tid. Jag skulle swara; men --- Jag gaf rum fr K. Gustav, som kom gendes med sina tre Drottningar, samt Gustav Olson til Torpa ock Sten Ericson. Bland annat som den Herren frgade mig, wille han weta, om Lybeckerne ock Hansestderne drefwo icke nu med Swerige mycken Handel, ock frsedde det med allehanda behof? Ja sade jag, hr finnas handlande som ro ngde, at aldrig drifwa annan handel, n taga peppar och {jngefr} [Ingefra] etc. etc. frn Lybeck etc. ur tredie handen, allenast de bli rika i sin tid. Mnga ro likwl s hurtige at de wga sig nda til Holland, Engeland etc. p et litet {brckeligt} [brkeligt] {skiepp} [skiep], som kallas Credit, ock hmta oss alla de klder ock wahror wi behfwa. Ofrmrkt kom jag derp i en Lund, dr jag fann mnga wittra lrdoms-Lius, som wrt Upsala hafft den hran, at hysa: en af dem frgade mig huru ungdomen nu
#B302 upfostrades hos oss: {fwermtton} [fwermttan] hastigt och behndigt, sade jag: S snart man kan ett sprk mer n modermlet, (offta intet det) S r man lrd: Poiken r d mogen ock sin Egen: Frdigt mne til Rikzens tienst: Dygd ock frnuft bli sedan biwrk --- Men Puffendorf tog mig wid handen, at wisa mig Cartes ock Grotius, som p {wisst} [wist] stt woro mine landzmn, (frlt mig Herr Stockman, at jag nmner sdant Folk i Glysiswall: Kan skie det war andra) alla tre frgade mig, om Parnassen nu lyser klart, til wr rttelse: Rtt klart, sade jag; Men Phbus och de nio Systrarna willa s gerna betiena sig af tiuf-lycktor, s at ehuru klara Liusen brinna in uti Lyckterne, s har man dock sllan nytta deraf. At en Minister r en Blind-lyckta, sade en wyrdnadzwrd Gubbe med {calotte} [callotte] och litet spitz-skigg, (som kom fwer oss, och hade med sig Rosenhane, Salvius och flera) det r anstndigt, ty han br lysa sina wissa stunder, nr Wrket afgires, och dess emellan intet lta mrka hwar han r; Men en annan lrd man br hellre wara en Lampa, som frtrer sig, i det hon gagnar alla. (denna lrdom, tnkte jag, skall Argus rtta sig efter: Hr r wl ock tilflle, at frtra sig utan tack) Man frgade mig, om Europa nu hade s goda Ministrer, som wid Osnabruggiske fredztiden. Jag swarade, at {det} [thet] war mig obekant. Strax kom en behagelig Herre med upbenat hr, litet {skgg} [skegg] och korta Klder, kallandes til sig Axel: Han frgade honom om min lilla Person, och kom til mig: Mnga frgor och swar wankade hr, som jag intet kan omtala: Bland annat sade K. GUSTAV ADOLF, at mina Landzmn bra lra sig, at see fr sig ett lngt stycke
#B303 tid. Stor tskillnad p Riksndringar: Fr somliga rr man intet; Men somliga kunna afbijas i frtid. At qwda snesngen: Non putaram, det r skamligt. (Ja wl, mina Landzmn, akten Ehr fr det gemena ordet non putaram en gng i Werlden. Skirpen Ehr Syn, at see lng tid frut: Tnken p Edra Barn, s at j ur Ehrt stoft ey behfwen ropa til Ehrt frswar: Non putaramus) I denna Herrens fllje rknade jag i hast en Torstenson, Baner, Horn, Delagardie, Kagg, Ribbing, Bt, Skytte &c. som jag gerna welat hlsa p, om intet min ledare dragit mig ned i en dld, at see en liten styf Herre, som satt jemte sin Bror, med Handen under kinden: Kring honom stodo Eric Sparre, Gustav och sten Baner, Thure Bielke och Jran Posse, med hwilka han sig frlikt, sedan man ngot ownligt tagit afskied med dem p {Linkpings torg} [Linkpings-torg]: D jag en stund talat med den Herren, sade jag honom rent ut: Det war mig krt, at han war i Glysiswall, och intet nu frtiden i Swerige med det sinnet han hade dr {sidst} [sist]; Ty d torde wi f see ngon obehagelig lek. D jag wnde mig om, blef jag warse twenne krnte Hiltar, som nnu behllo sitt Mayestetiska anseende: i deras fllje igenknde jag Wittenberg, Duglas, Kurk, Rlamb, Sparre, Stenbock, Gyllenstierna, Lindschild, Oxenstierna, &c. den ena Konungen, som tyktes ha mrk Peruque, frgade mig, om icke {Swenska} [Swenske] Skatt-Cammaren nu woro rik: Men efter jag intet ftt freskrift hemman ifrn, huru jag skulle swara p en s benig frga, s swarade jag intet: Gudi lof, sade
#B304 jag, fr fred och en mild fwerhet, hade wl och lngre talat med denna delmodige Herren, om jag intet warit frweten, at see gamla Svante Sture i skuggan af ett Tr: Han sporde mig om sederne i mitt kra Fdernesland: Jag berttade honom, at de woro nu s frndrade, sedan han lefde, at knapt ngot war likt, mer n at fdas och d: Wi ha politesse i stelle fr enfaldighet, Finesse i stelle fr tro och Redelighet, Delicatesse i stelle fr styrcka o. s. w. som alt gifwer tilknna huru wi frbttrat oss. Gubben frstod mig intet, och i det samma kom Drottning GUNNILA, som frgade mig ganska mycket om wrt Fruentimmer: Ack, mina Lsarinnor, huru jag bermde msta delen af Ehr! Jag frgat intet, huru j evertuerat ehr allenast p 30 hr, huru I nu lrt gira allience mellan Werlden och Himmelen, huru i kunnen gouvernera Manknets sinnen och wlfrder, o. s. w. --- Men d jag sg den Slla Drottning ULRICA, omgifwen med en klarhet, som frblndade mina gon, qwafdes alt skryt hos mig, och jag berttade Drottning GUNNILA p gammal god Swenska, at denna dla Silen, p hwilken jag pekade, hade lmnat oss en Doter, som hela wrt Fruentimmer kunde taga til sitt skra {rtte snre? } [rttesnre]. Nr jag sedan en stund p denna ofrlikneliga Orten hade wandrat frn och til, at frnija mig, sg jag en stor Hilte komma stigandes s tappra steg, at jag makade mig ur wgen. Jag war s upmrksam p honom, at jag glmde eftersee hwilka han hade med sig: Han stadnade d han sg mig, och frga med en Mayestetisk upsyn och klar rst: Huru det nu str
#B305 til i Swerige, Kan du tro, min Lsare, at i stellet fr at swara Kung CARL, hade jag s nr twrtystnat liksom i en hpenhet, och genast gifwit mig p hemwgen; Men jag fwerwan min blyghet: Jag berttade honom om wr Frihet, om wr fred, om wr FREDERIC. Jag fgnade mig fwer den bestndiga roo, som han nu smakade, i stellet fr sin Hiltemda och myckna oro i lifwet. Derp drog jag mig med en diup bugning ur Glysiswall. Hade jag mnga i fllje med mig, nr jag for til andra Werlden, s war jag ensam, nr jag for drifrn.

#B306
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 35.
	Birn Hufwud-dunst och Jeppe Willhierne, Cousiner i Narrslkten, p swrdsidan hrstammande af de gamla {Bersrker} [Brsrker], hade nyligen (kanskie af ngon adept) ftt en stor Flaska af en Alchymistisk Essence, som skulle kunna frwandla alla Metaller i Guld: Den satte de mellan sig p Bordet i ett Caffe-Hus, dr de under ngra tappra rkar och dryckar fgnade sig af sin tilkommande Guld-lycka. Deras Flaska hade redan gifwit deras anleten en Souverainete', som s sllan lter see sig i de enfaldiga och menlsa upsyner: Hela wr Hufwudstad, hela wr styrelse (ja n mer) ansg Jeppe med samma befallande mine, som en liten {kiortel-gosse} [Kiortel-Gsse], nr han agar sin Tr-Hst. fwens Birn: Han skirskdade Rikzens nrwarande tilstnd med samma enewldiga gon, som en halffrfaren Landt-Snickare, nr han mellan hwart hflande grundhuxar, huru han bst m passa ihop sitt wrk. Jag kunde ey annat n lee, i en wr, dr jag satt, nr jag sg dem i synen: Teg dock stilla, i frucktan at intet rka ut, som en Michelsmsse-Kyckling bland de dristige Tuppar. S war deras samtal:
#B307
	Birn: Efter nu det s har hulpit oss, Bror, s sku wra Namn bli oddelige: eller huru, min kra du?
	Jeppe: Tror wist: mnne intet wr HErre har skickat oss til at lysa bland de ddelige? Du lycksaliga Flaska! Hwem kan nu st oss emot? Nr wi kunna gira alting til Guld, s kunna wi gira allting til trlande och oss undergifwit. Den satzen slr oss aldrig felt; Men hwad sku wi nu begynna?
	Birn. Kre Jeppe, wi kunna nu intet mindre tiltaga, n gira en ny smlta af hela detta Allmnna sammanhanget, p det wi ock en gng m f wara med i leken. tminstone skall man tala om oss engng med tiden: {Grafwom} [Grfwom] en Mina, Bror, med wra Guld-Spadar, och ltom den springa en wiss tid hrefter. Frstr du mig? Jag menar ---
	Jeppe. , mnne jag intet --- D skulle wi see en hop Fstningar och Folk, som nu synas s stora Hiltar, flyga i luften. --- wi skulle wl kanskie leka Himmelsprtt med wissa Bussar, om wi togom oss fre, eller gifta dem, som man gifter Grodor om Whren; Men hwad ro wi beltne med en hop olyckelige i ett torftigt Land, som knapt spisar til en torstedrick fr de afsickter wi nu bra ha, sen wi ftt denna Flaskan? Ney, wlliom oss hellre ett rikare Land, ett Canaan, dr wi med alla jordiska hrligheter kunna frnya wra byelser.
	B. Ja, lt see, hwilket sku wi ---
	J. Stor sak, wi f wl tncka p det: Nog at wi nu afgira Prliminaire Qustionen: westu, Birn, ett Konungawlde i ett Rike har aldrig sttt mig an. Wet intet om
#B308 det r regirughet eller Billighet; Men jag kan fr min dd intet tla ngon fwer mig: Knapt ngon jmte mig, nr jag will blnka. Derf ---
	B. Ja, fr Gud, s r det med mig: Jag wil hlst wara dr jag sitter hgst.
	J. Derfre, sger jag nr wi komma i et sdant Land, willia wi afsttia den Regerande: Afdanka Printzen med wr Flaska: tminstone s indraga hans Segel, at han intet seglar fram fr oss. Snart sku wi d med wra Guld-raisoner fwertyga Understarne, huru ondigt det r, at underhlla ett Hf med s mnga Tunnor Guld, hwad ffnga det r, at lna en Monarch, hwad ringa mtta en Hf-Stats belning gir i deras Magar, hwad penningar de dermed liksom kasta i sin, hwad frmn det blir fr deras Allmnna Cassa, at en sdan besparing skaffas i deras Stat, hwad hghet det blir fr hwar och en af dem, at sielfwa bli sina Konungar, hwad frihet de lefwa uti, nr ingen r den andra underdnig, hwad ---
	B. Tyst, hll, Bror, ingen nd: Jag skall ta med mig mina Latinska Bcker och --- frdenskul, jag kom intet ihog Flaskan --- Jag skal utmla fr dem, huru alla {alla} kunna bli mktige, huru det gick til i Rom med Kungelighetens afskaffande, och at de intet behfwa wara smre, n de Romare, huru alla kunna aga Konunga-makt, fast ingen Kungelig titul, huru en Wall-Gubbe kan bli Dictator, och en fherde Enewldzdomare fwer de strste Rikzangelgen heter, huru Folkhopen p torgen skall tfrgas, hwad triumph en General frtient, huru sko-lapparen d med ena nfwen
#B309 kan flicka namnet under Stats-Resolutionen och med den andra skrifwa Msterbrefwet med Rispen, huru en Rdzperson och en Stadztienare bli d lika mycket (i dag det ena, i morgon det andra) huru en Krgare kan framstiga och kasta lott om en Province, hwaraf han kan gira sig ett srskilt rike, huru denna hrliga friheten ---
	I det samma wnde jag mig p sidan och blef med en liten hpnad warse ett ansikte, som jag intet sedt frn d: Det war en rynkig Panna, skarpa gon och twr upsyn, som med tysthet och frakt hade hrt mina stora Licentiaters Lectioner: Det lyligaste war, at denna hlt dem fr mindre narrar n de woro, och mente sledes deras tahl frtiena en hrd ransakning: Han steg fram och sade: Godt Folk, Ehrt tal ramlar t en Anarchie: Gud trste det rike, dr j fn rda: Snart skullen j utsee ehrt ram, til at kasta alla de sm Libertinerne under ehra klor. Huru d? Jo: En Dictator, som giort sig til Perpetuus, kan snart fr sin hregirughet gifwa en Republique til skiflings, och nd p slutet intet ga Syllas delmodighet: Snart kan han som Csar bli qwar wid styret, och nd intet ga Octavii dygder. ro d icke alla blefne hans slafwar, fast n han aldrig s mycket smilar och lossar som de alla ro hans medbrder? Hrliga medbrder: Sen de i anseende til sin rtta fwerhet ro inbillade, at {de} [the] intet bra kufwas, s kufwas de af sin jmlike: I skulle wl weta Grepet at dela ett landz Inbyggare i skilgaktigheter med wissa twist-klenoder, wissa Privilegier, wissa Distinctions-Frgor p hwart och ett stndz klder, wissa rang-ordningar
#B310 hwarjehanda kizlighetz-Drskaper, som bland Barnen utsdde ogrs, missfrstnd, frdrfweliga tflingar, och en afwund, som aldrig slutades utan med deras undergng. Endera af ehr kunde sledes listeligen tilbinda sig en ring af slder och sammankpt patrask, som skulle skrika Ja til alt det han begrte: ter wunno den andra det samma p annat stlle, drp den tredie, sedan den fierde, o. s. w. s at en {Majestet} [Majestt], en Kung, en Drottning upwuxo i hwar wr, hwar Pls, hwar Kiortel etc. Straxt skulle de mnga fwerheter rusa hwarannan i Hret, fwermakts-rtten bli den bsta lagbalk, hwar Landzort en Tummel-Platz fr sm {Kungarnas? } [Konungarnas] Krigsrrelser, och nteligen hela Republiquen en frukost, antingen fr en tidig och matlysten Granne, eller den lyckeligaste af Understarne. Hrlig frihet! Lagom t de fattiga Hnsen, om de lta dra sig af Rfwens Predikan. Hrp gick denna Porcius p Drren, och mina Licentiater skrattade efter honom. (Jag tilstr ock sielf, at han giorde sig altfr mycken mda med en klar saks frswarande)
	Det lrer wara en mieltsiukling, en Phantast, sade Jeppe Willhierne.
	B. eller ock ett slags Favorit. --- Ja, hrer du nu, Bror, at man redan hller oss fr allrdande i det Landet. Man fruktar oss redan: Sannerligen, man har ock skil dertil. Jag undrar hwar det Riket r: Ack Himmel, nr sku wi komma dit? Jag tycker mig redan. ---
	J. Courage, wi rka wl dit. Men huru sku wi nu delat oss emellan? Hwilket will du ha? Will du taga hela Krigsmakten och
#B311 frswarswrket under dig, s will jag taga hela Hushllningen: Eller twertom: Lika mycket.
	B. Ney, lt oss uprtta oss hwar sitt Hertigdme: Inrtta wr regering, hlla {wra} [wre] hf, utdela wra tienster, frka wra skatt-Camrar etc. d sku wi resa til hwarannan med stor stt, och nr wi ---
	I. Och nr wi lta se oss ute i wra Hf-Sahlar, sku Favoriterne fra Krig med tankarne, och missunna hvarannan wra samtahl och hlsningar.
	( D kunde jag intet lngre styra min lilla Critiska anda: Jag steg dmiukeligen fram ur min wr, och frgade de Herrarne, om de icke ndgunstigt behagade taga mig Argus med sig, och ihogkomma mig i samma Riksdelning. Jag torde f ngot stort mbete eller Odal fr mig sielf --- Mitt tahl fll dem likwl s wl, at de nteligen wredo medlidande gon p min dristighet. Wj f nu see, sade Herr Wilhierne: r det myeligt, sade Herr Hufwuddunst, s sku wi gerna hilpa Ehr, min wn: lt se, at I imedlertid upfren Ehr beskiedligt, och befliten Ehr, at frtiena wra wlgrningar --- Nu r jag lyckelig, tnkte ag.)
	J. Ja, p m7in hra, Bror, d sku wj utska de skinaste Helener, som nnsin andas i ktt och blod, at bli wra regerande Fruer, med dem sku wj afla Barn, hgfrnma barn, och, tyst hll --- Min doter skulle jag wl willa gie t din Son, eller min Son t din doter. Hwad tycks du wl derom? d ---
	B. Det gr an: Alt kan d bli hopsmlt med tiden i en
#B312 Kropp: Men hwad gier du min Son i hemgifft med din doter?
	J. Eller hwad gier du min Son --- Lt see: med min gier jag --- Men wet du, Birn, sanningen at sja (Oss emellan) jag r ngot bttre n du, fast du blifwit ngot mer framdragen i werlden. Din Mor war likwl en Prstdoter, nr min var af god Adel; derfre br du gira liten tskillnad: Med min doter gier jag allenast 50000 Ducater; Men med din skal du gie 60000; Ty (Min k. Bror, utan til at frtrna dig) altid r min Doter 10000 Ducater bttre n din, p mdernet; Det kan du intet neka. Jag tar nd {myeligt} [mgligt] til.
	B. Det woro lyligt: Skall d din Doter wara 10000 Ducater bttre: mig frlf, Jeppe, nu r du skamls: det r sant, at min Mor war Prstdoter; Men med 50000 Ducaters wackrare gon n din. Dessutan --- N, jag sger intet mer: Men det sger jag, och det swr jag p, at nr din Ambassadeur kommer til mig i det Landet, med det tilbudet, och will gira en sdan tskillnad mellan min Doter och din, och jag sitter d p min regerings thron, som jag nu sitter p denna Bnken, och din Ambassadeur str der som stolen str, skall jag gripa til min spira, som jag nu griper til denna kppen, och swinga ---
	Wisp, i det samma strk Birn ofrwarandes til den {lycksaliga} [lycksalige] Flaskan med sin swingande kpp, s at hela den souveraina Essencen lg bland Glas-Bettarne p golfwet, tillika med hela hans tilkommande hrlighet. Ack, alswldige frslager, huru snpeligen j stnktes i trcken! Jag blygdes p
#B313 mina nya gynnares wgnar: Ett par hwita silkes strumpor, som i den diupa Hstetiden gifwa en sprttjunkers ben mycken heder och wyrdnad p gator och grnder, kunna aldrig bli s skamlige nr en obarmhrtig kar-krra aldeles fwerstnker dem, som mina nya Patroners anleten blefwo flate fwer deras allrdande flaskas missde: Detta dunderslaget utskrckte dem mod och mle: Man kan tnka, hwad det kostade p, at det ena gneblicket wara en Monarch, och det andra en stackare. Den vlsignade kppen hade wl s fwertygat dem bde om deras flaskors och deras frslagers ffnga, at intet lmpeligare bewis hade kunnat hmtas frn en Academia; Men dock jmrade de sig inwrtes fwer sina tankars hiskeliga fall: Frdenskull, hwad war hr nu til at gira? far wl Anarchie, farwl hertigdme, farwl giffterml ock hemgifft. De mste nu trsta sig, fast n de fr blygd skull knapt kunde see p hwarannan.
	Jag borde wl intet lagt sten p brda; Men jag tackade dem dock fr den tiden de hafft mig i sin tienst, och frskrade dem at altid minnas deras Glas-Politica: Men imedlertid, sade jag, I bren Ehr narracktigt t: Om i willen wara rfwar i fhremarken, Om i willen gira rammel i Regementzkroppen, och drigenom uphija Ehr, befsta Ehr, gira Ehr frskrckelige etc. s skun i intet lta mrka den minsta anda derom at ngon menniska, frn Edra frnmsta miner ro sprungne, och Edra bsta slag ro slagne. I skolen wara lika versen p mitt ark i dag: intet mnga sku frst Ehr: I
#B314 bren med en from, hederlig, helig, redelig och enfaldig utanskrifft beflita Ehr om, att winna allas sinnen, innan I ngot begynnen: Stort rykte, stort anhang, sen gr det altid friskt med --- dock, hwad talar jag? jag lrer Ehr skilmstycken: ney, det gr intet an --- j ren med alt detta lyckelige, at I intet frstn den konsten af grund: jag lskar mer en narraktig wderhane, n en skienhelig och illfundig rnkspelare.

#B315
THEN SWENSKA ARGUS

	N:o 36.
	Som en upmrksam Minister gerna upsnappar deras Bref, som han menar handla mot sin Herres och fderneslands bsta, s beflitar ock jag mig, at upsnappa Bref fr den mcktiga Sultaninnan Fru Drskaps Ministrer: Kan jag dermed intet mer afbrck gira dem, Min Lsare, s m dock du och jag f skratta dert? Frst har du hr en lapp frn en hemlighets-gimmare:
	Min k.Bror.
	Jag tackar Bror, som effterfrgar Mitt och min Hustrus tilstnd: Hon dricker nnu sitt decoct och begynnar lngta hrifrn. Jag giorde det samma, om Conjuncturerne det tilsade, hlst nu sen min flicka ftt caterre. Kunde Bror utspana, ssom utaf sig sielf, om Fru Erme-grd rnar sllia sin bruna Klippare, det woro mig krt. Hfwet r nu terkommit frn Carlberg, och Riksdagen fortsttes med all flit. Jag frser mig til k. Bror, at alt hwad jag sledes hr tilknna gifwit i frtroende, intet kommer widare. Affairernes myckenhet hindrar mig, at sija mer, n at jag frblifwer etc.
#B316
	P. S. k. Bror, brnn up denna lappen, at han eij m rka i farliga hnder.
	Timidulus.
	Sg mig, min Lsare om icke denna frstr at taga mtne steg i sin gng: See hr en annan, som sannerligen behfde litet af Timiduli liliga wahrsamhet.
	Min k.Cousine.
	S plgad och rusande, som jag kom frn min Cousine i mndags, flgde jag Galba til Turnus; Men til all lycka hade Frun i hans frnwaro det {frmmande} [fremmande], som intet wille ha oss til wittnen. Jag orkade sen intet g til Hfs, och kanskie rka at see det ansiktet, som jag wiste skulle komma dit. Cousine wet wl. Men avancementet skall nd lyckas midt fr hans Nsa. Cousine m tro, at wi nu anlagt wra runor, s at Stilicon innan kort skall bli slagen ur Brdet: Det skier genom Arbacis canal: Arbaces str {fwermtton} [fwermttan] wl, och intrdde i sndags under afftonsongen i wrt parti, som jag bedt syster Lisa bertta. I gr fick Larvus tilflle at tala --- Jag sger intet stort; Men innan den 1. Sep. skall min Cousine f hra fstningen wara intagen. Adicu. Calcus har tagit Cammarsorg fwer Sabinas bortresa: Han r en hrlig Karl, och jag hoppas, han gir s mycket, dr han sitter, at Publica Fides blir et Devalverat Mynt: Han har frtrodt mig at alt det som r faststllt, och alla frbund, som Cronan ingtt, skall han uprifwa, s mycket han rr, p det almnna crediten m falla, och det Enskylta
#B317 nu s lnge m wl. Men Sabina r en orm. Hlsa Cousine Amalia. Je svis etc.
	J. Gaper.
	P. S. frlt mig, Cousine, jag har intet tid at frsegla denna billeten.
	Denna ppenhirtiga token lrer ha mer lycka n konst i sin Politica: Hon lrer ock lyckas derefter. Jag nskar likwl, at alla intrigueurer woro honom lika.
	Hr kommer et par af annat slag:
	S. T.
	Det gir mig ont, k. Pittacus, at du skall wara s rasande godhirtig mot alla: innan 30 hr har du p det sttet ingen ting af all den gendom, din Sahliga Fahr lmnade dig. K. Min Gosse, flg hans Fotspr: Jag glmmer aldrig Salig Menniskian, Gud frgde silen, nr ngon fattig, frflgd, ndlidande, eller sdant pack, som altid tigger, kom och jmrade sig, eller skref honom klagobref til, s swarade han sllan, och gaf dem aldrig ngot Gudsln. Nr ngon olyckelig i handel kom skrikandes: Om nu ngon fr Gudz skull wille bist mig allenast med 1000 Dal. s kunde jag komma p ftter igen; Men elliest r jag en frlorad Menniskia, s war hans ord: kan wl wara. Nr ngon olyckelig af wdeld sade: Herre, wet han ngon s barmhertig, som unnar mina saker rum i sin bod, p ngra dar, s war hans ord: jag kan intet weta. Nr ngon nka eller wrnlst barn kom skrikandes: Jag ser mig nu ingen annan utgng, n swlta ihil, om ingen r s Christelig och antar sig min wlfrd, s war hans ord: det r mig okirt. Nr ngon olyckelig i Process, kom tiggandes: Herre, war s gunstig
#B318 och utlgg min sak fr den eller den: Jag wet at han r rttrdig, s war hans ord: Jag har intet tid. Summa: ingen sdan hade {nnsin} [nonsin] godt af honom, derfre hade salig mannen ngot i Byxscken nr han dog, och du Pittacus kan ha nytta deraf, om du intet ruinerar dig med wlgerningar: Far wl.
	P. Flinthierta.
	Extract af ett annat.
	--- Men hirtans Bror, Gud gifwe at min stackars Pappa woro lik annat Folk: Efter Gud wlsignat honom med rikedom, har han satt sig den Drskapen i Hufwudet, at willa gira alla gott: Den frsta Folien war den, at sen Farfar hade giort min liderliga Farbror arfls, och Pappa efter hans dd war gare til altsammans, s bar det sig til, at Farbror min bttrade sitt lefwerne och blef fwermtton dygdig: N, det war gott och wl; Men kan ngon tro, huru han giorde? Jo, dr gr han stad, och skrifwer Bror sin slunda til: Min k. Bror, hr innelyckt skickar jag dig wr Sahl. Fahrs testamente: Han giorde en sdan Person arfls, som du d war; Men en sdan, som du nu r, hade hwarken han sielf uteslutit frn sin egendom, om han hade lefwat, eller har jag samwete dertil. Lefwl. Derigenom bortgaf min stackars Pappa hlften af alt det han gde. Ack jemmer! Sedermera har han hllit samma trall i proportion mot alla, alt som han funnit dem wrdige. Han har de principier i Hirnan, som jag tror, Gud frlt mig, icke hin --- har hrt talas om: Intet will han klifwa hgt, sger han, och ha stora bestllningar, efter han har til at lefwa af; Men s ofrmrkt och under hand at gira Folk gott, det r hans
#B319 ambition: At sitta i sin stillhet, sger han, och d och d trsta ett bedrfwat hirta, uplyfta en ruinerad familia, rdda ett Hus, som lutar til undergng, bist en rlig Man, som lidit olycka, underhlla en god gren af Rikzens handel, upmuntra en flitig arbetare, frlsa en arm Pupill, hugswala en fattig nka, framhielpa en torftig Yngling, frgda hirte-Rtterne p en Fahr, som srjer sitt Barn, (och Gud wet alt hwad han pratar) sdant br wara en wlsignad Menniskias tidzfrdrif. Ja jag kan intet s sija huru fillig han r: gr fann jag ter ett hemligt promemoria i hans skrifbord, s lydande: NB den 29 hujus, nr terminen r ute fr den fattiga Priscilla, at betala de 50 Ducaterne, skickas hennes obligation tilbaka med tack fr god betalning, och begran, at hon will behlla Penningarne til hielp at upfostra sina Barn. D jag p tienligt stt frestller honom all sin Drskap, afspisar han mig med snack och sger: Min k. Doter, jag samlar ju? Jag lgger ju gendom p Kistbottnen fr s gott kp, at jag skims derfre? Orsaken r, at jag tar tiden i akt: Til ex: Jag kan ju ofta kpa en ndlidande Menniskias rddning fr 50 Pltar, en fattig nkas trst, 20 Ducater, en god medborgares wlfrd, 1000 Caroliner, det r ju inga pengar fr s kostbart godz? Korteligen: Jag r rttnu galen i hufwudet af hans oerhrde upfrande, och jag skulle nd intet stort sija derom, om alla firade honom derfre; Men til fwerfld af Drskap, lter han ingen weta hwad han gir, s at ingen det mrker mer n de, som niuta hans goda, och en hop osynlige Philosopher: Kanskie och den toppridaren Argus, som (jag tr swria p) skulle gilla min stackars Pappas frblindelse, om han fingo weta deraf; Ty han r altid som Kringen emot strmmen. Kunde
#B320 k. Bror bringa den enfaldiga Gubben p rtta wgen igen, 	s obligerade han etc. 	Mtta Nlsga. 	Mnga af mina Lsare lra wara s wande wid den brukeliga krleken mellan nsta och nsta, Menniskia och Menniskia, at de hlla detta Fruentimrets Fahr fr en Roman, en dikt, en drmsak, som kan begripas med tankarne och dock aldrig gifwas i Naturen; Men, min Lsare, det r fullt {alwar} [alfwar], at Mannen lefwer, (Gud gifwe bland mnga sina likar) en sdan kan med skil kallas en Swnsk Hilte: En Hilte, som intet med luftsprng, Caracter, Rang, Hghet, Wrdnad etc. will gira sig oddelig, (de Poikebytingarne ro icke heller nog styfwa i ryggen, at uplyfta honom til en rtt hra) men med en upriktig dygd roa sitt samwete.
	Hr flljer en lapp, Min Lsare frn ett ganska knbart Fruentimmer: Jag utgifwer honom som ett mnster p de Qwinno-Sinnen, som p en half dag kunna skifta 10 frgor och wara goda, onda, glada, sorgsna, kra, bittra, eller ingendera. Man mste mrka, at denna min Skrifwarinna warit ngot lat, s at emellan hwar mening hon skrifwit, har hon pustat och ltit en god stund g frbi. Sledes kan detta Brefwet bst utwisa, huru mnga Sinnen hon p den korta tiden haft. Det r til hennes Man:
	Min hirtans wn.
	Nr du war bortrest, kom den lilla Sicteren hit, och lfwade gott slut i saken. Westu, jag r nu s glad derfwer,
#B321 at jag aldrig tilfyllest kan sijat. Min Dosa har du wisserligen tagit med dig: Det r ett prof af din wrdzlshet. Gud nde mig s wisst! Iag skal altid wara olyckeligare n alla andra! Gud signe dig/ mitt hierta/ och lte dig snart komma hem: Jag lngtar nu hirteligen. Af frtreter och sorger har jag min dageliga del, s at, om ngon fingo see mitt hirta, tror jag det skulle vara hel swart: Bland annat frargas jag ofta af denna stygga Koen Lisbetta, at jag mste ta in droppar hvar tima. Wij passera rtt roligt wra dar: Aldrig wet jag af en ledsam stund, och Syster Florinda hller mig ett nijsamt Compagnie: Hon str hr och ber hlsa dig. Nr jag sitter och tnker p dig {iblandt} [ibland], at du will bli borta till Mickels-Msa, hade jag hirta til at aldeles d frn dig: Ia men, blif hwar du will, efter du intet mer lskar mig: Kom aldrig igen: Mina gon m wl bli Trekllor. Min ngel lilla/ du tar wl intet ogunstigt up/ at jag behller Lisbetta nnu ett hr? Det r likwl en beskiedelig/ snll och lydig Menniskia. S mycket du wet, jag tar hem de 3 Damask-stycken, som du sg p sidst: Jag kan intet g naken. Kom hem igen, min wn, nr du sielf finner ndigt, jag gier mig wl tilfredz, och frblifwer. etc.
	Maja Aprilwder.
	Jag frlter dock mycket hellre Madame April-wder, n de Manfolk, som ha hennes sinne: Hos en sdan r jag i dag i gunst, i morgon i ogunst, Alt efter den sidsta berttelsen man gifwit honom om mig, fast n jag imedlertid hwarken rrt mig ur flcken eller talat ett ord etc.
#B322
	Sidst r hr et bref, som lrer ha stor slkt hr wid Riksdagstiden: Jag menar de Memorialer, Beswr, Supliquer etc. etc. som mnga ingifwa blott fr fllie skull, fr tilflle skull, och bland dem kan detta intet rknas fr det smsta: klanget r lika delt, begran lika angelgen, skil och sammanhang lika goda, utslaget lika mijeligt. Den som intet beswr har, tycker det wara skam, om han intet kan uptnka ngot, at lasta p sin fullmktiges rygg. Det r skada, menar han, at intet ha afbrutit ben, nr man har s god Fltskir:
	Gud wlsinna wlborne Herr N.
	Di ara gumm i fattistugu ba mg be wlborna Herr N, at ni skull tnk p oss nr ni kommer t tal m d stora  granna folki, at wi kun f n f d hwita som di slr i hufwu p sg di sger d ska war f {hwete} [hweta],  d kan skie {wj kun} [kun wi] kok wlling f , guns dan fattiga behfwer fel han, wi kockar m bara wattne  {nr} [nr] wi int har n som gott  t sl i, s fr wi s ont i magan f dan dr wllingin. N tackar wlborne Herren d som  barmhrtug  tnker p dan fattiga.
	Ps-kreftom: N ja glmd be kra Herren sy t wra Prstsynir, at di kun lsa, s di stora  granna Folki kun f n anna te stryk p sg, s wi  ander fattiga m kun f ng m. Far i Prstgln wet fel han, hur knapt d  om medil t oss.
	Sdant lappri kommer jag ock fwer bland mina upsnappade Bref; Men nr jag gifwer dig mnga slag, min Lsare, s undra intet, at somt r bttre, somt smre. Min arbetshg r nu frtiden s twifwelaktig: Jag dmer och ser p Rikzens Stnders gon, om jag skall beflita mig eller ey.

#B323
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 37.
	Den Afwundzkranka Momulus har fr en tid sedan i ett sitt pasquill fwer en hrlig oskyldig Man (det bsta Wrk, som nnsin lrer ha flutit af dess penna) bland annan lylig dikt welat fwertyga Folk, at jag spckas med allehanda af frmmande lnte infall. Deremot har jag intet annat at swara, n kanskie. Det kan ltt tilbra: Jag hade en alt fr dryg sysla, om jag i Bckerne skulle genomlpa alla frmmande infall, och wackta mig derifrn. Men k. Herr Momule, om en Intrigueur i Romerska Hfwet nu i denna stund pfinner ett slugt illgrep fr hans helighets ron, til at stilpa en frnwarande och hilpa sin afsikt; Och j fwen nu hr hemma pfinnen samma lgn, liks wl skrufwad, (ingendera kan weta af den andra) hwilken r nu Infalletz eller Osanningens Uphofsman? Hwilkendera har spckat den andra? Jag hller Ehr ofrgripeligen fr Uphofsmn begge tw. Lmpen nu detta som I willen. Alla ro ju mst skapade p ett stt? Om wi d rka til at yttra oss p ett stt, s har icke altid
#B324 derfre den ena spckat den andra: Jag menar, den ena kan wara Auctor til sitt pfund, den andra til sitt, (fast det r ett och det samma) och begge Originaler, fastn det ena woro 1000 hr ldre n det andra. Dock i owisshet om mina infalls likhet med andras, behr jag Ehr, Herr Momule, wara s god och sija mig i hwilken Bok jag stulit detta Arket. I lren ha kunskap derom, som tror Ehr til at weta alt; Men jag erknner min swaghet. [Dock nu m jag wl hinna med at framskaffa nya infall. Jag r det Allmnna alenast femton Ark skyldig.]
	Sedan den herliga Harmonia Prstabilita kommit i Werlden, will jag wara Philosoph: Tilfrne war det alt fr swrt: Nu kan jag gira hwad Systeme jag will, och i fall han r obegripelig, beropar jag mig p Harmonia Prstabilita. Frtrffelig tilflyckt! Wlan: Anda och kropp ha ingen annan olikhet, n mer och mindre Finhet. (Fader Monas har ju yppat sig och wist dem at de ro Syskon, hans Barn begge?) Deraf gir jag mig den satzen, at som somliga tankar i Menniskian ro finare n somliga, s ro somliga lekamligare n somliga, och kunna som Kroppar handteras. Nu kan ock finnas wiss luft, som kan Concentrera en tnkande Menniskias effluvier, och gifwa tankarne utom Menniskian samma skapnad, som de hade i den tnkandes inbillning. Sledes finner jag orsaken til ett mrkeligt frsk: En wiss Cammar hr i Staden har den egenskap, utan twifwel af ngon srdeles luft eller Jordiska jmmor, at nr ngon warit derinne, ser man altid wissa Figurer qwara efter honom i luften: Det r intet annat, n de tankarne,
#B325 som han dr hade, hwilka bli synlige med den skapnad de hade i inbillningen. Ingen wet hwar den Cammaren r, mer n garen och jag.
	garen har sagt mig, at han aldrig gerna mottager visiter i detta Rummet, ty han ser ofta s fiendteliga Figurer efter dem, som han menar wara sina bsta wnner, at han blir hel Melancholisk. Ofta kan en s kallad Wn i strsta frtroende lcka ur honom sin hirtans mening: Det kan ltt skie, ty Mannen menar bikta sig fr en annan Sig Sielf; Men nr den frtrogne r borta, fr han see efter honom i luften antingen en hop snaror, som kastas sig om Hals och Ftter, eller rfgiller, eller frgiftiga lckbettar, eller spitzbofwar, som sija til hwarannan: Sgstu huru jag lurade honom: Jag tog det och det, deraf sku wi gira det och det, etc. En annan kan i frbindeligaste mtta betyga honom sin upriktighet, fasthet och bistnd; Men nr han r borta, ser han pilar och Knifwar i luften hota sig: Han ser sitt Hus frstrt, sig sielf elndig, Hustru och Barn nakne etc. ngsliga Figurer!
	Jag kom en gng in i denna Cammaren och fick see en skrckelig oreda i luften: Jag sg en Konunga-Thron brukas til Undre-Stohl, en stor Crona smltas fwer en wattnskl, och giras til mnga sm lijliga Figurer, en Spira brukas til Kafletr mellan twnne, som dermed prfwade armstyrkan, ett Swrd slipas till {fleurette} [fleuret], ett Rikzple kastas som Kgleklot, en Nyckel giras til Gilles-pipa. Jag sg Slott och Palatzer, glntzande Godz, Guld och grna Skogar; Men derjemte mnga oskyldigas undergng, fattigas slafweri och redeligas frtryck. Jag frgade hwem som sidst warit derinne, och
#B326 frnam at det warit mitt frra mne, den Sielfrdige Frihets-Hilten Jeppe Willhirne.
	Ngra dagar, som jag der warit, har jag fr ro skull upskrifwit: Den 31 Julii sg jag wr Lag med gyllene Bokstafwar, och strax med ett enda gnesikte hela Swerjge som en hrlig Trgrd, med outhuggeliga Skogar. Denna Synen war tck, men sades wara sllsam. D hade den stilla och fredeliga Patrioten Scipio warit drinne. Man skall ha sedt nstan det samma, sger garen, en gng d Wr fwerhet nyligen warit i denna Cammaren. D. 3 Aug. War den gamla Blattus drinne, som jag hllit fr en delmodig Man, hwilken nu beredde sig t Himmelen; Men efter honom sg jag bara Ducater och Riksdaler skrapas ur torftiga Pungar i hans, dyra panter mot ringa wrde; obligationer med alt fr dryga interessen inrknade i Capitalerne, Bcker med Debet och Credit blddras med hirtans lust och ngslan. Sdane tankar hysas intet af hga Sinnen, men af Uslingar och krypande Silar. D. 7 Aug. hade en anseenlig Man mycket tankfull warit dr: Efter honom tnkte jag f see upbyggeliga storwrk fr det allmnna; Men det war intet annat n ett matlastat Bord och mngfaldiga bouteiller. Samma dag war dr en wlmende Borgerlig Man, som efter allas tycke kan ha ett lyckeligt lefwerne, om han will; Men jag mrker det r honom intet nog: Ty efter honom sg jag i luften ett stolt skildemrke, som jag nnu aldrig sedt p Riddarhuset. Flljande dagarne woro mrkelige af Fruentimmers besk: En fattig Borgare-Madame lmnade wid sitt aftrde fr mina gon en skin Sammets-Kappa, och en prktig underkldning. Den wackra
#B327 Antonetta kom derp s helig och rbar, at jag hoppades efter henne f see ngot srdeles; Men jag bedrog mig; Det war intet annat n tw Petits-maitres och en skymt af den tredie. Den Synen r intet rar. Nr Cloris gick ut, lmnade hon fr mina gon en lustig bal, mngfaldigt {grannstdat} [granstdat] Folk i full menet och allehanda contradansar. Fru Garrrula (ack, jag hade s nr glmt henne) hon lmnade mig wl s lijligt: Jag sg efter henne ett tahlrr, som wnde sig t alla sidor i Cammaren: n hrde jag deraf, huru den lilla Galetta skulle gifta sig mot Naturen, n huru Heloissa war hemligen frlofwad, n huru Iris hade mottagit en otidig visite af Leander, n det och n det, s at 20 sqwaller-rykten hrdes p en Minut. Alla de frnmsta Hus wiste sig med en blick fr min syn, fwenwl mnga mrkeliga Personer, som jag kan tnka, hon rnade sig til. En wiss Fru war ock hrinne mycket hurtig och glttig: Jag undrade hwad hon tnkte p, och mente mig hr ha rkat rtta stycket. Men nr hon gick bort, war det intet annat n hennes Man, fwen s ngd som hon. Jag blef flat, och rder alla til at intet s obetnksamt dmma. Alcmna syntes mycket bekymmerls, men lmnade mig efter sin bortgng at see sina Barn, snygga, dmiuka och kcka, samt ett wlstdat hushll. Den 15 Aug. war en Martialisk yngling med galonerad hatt och tappra thfwor i denna Cammaren: Efter honom hoppades jag see alla Krigskonster i en behagelig ordning, en wl rangerad bataille, ett ofwerwinnerligt lger etc. Men det war ingendera: Det
#B328 war en qwinlighet, som jag ey kan bertta: rbart Folk frlter mig, om jag dermed tiger: Den som will wetat kan passa p, nr samma sak kommer ridandes ur hans egen Munn, med en esquadron faseliga eeder. Efter ett par andra hans likar sg jag anstndigare: Snabba exercicer, Tlt, bara marken til lgerstlle, fiendtelige troppar etc. D. 21 Aug. War en Man drinne, som jag hllit fr mycket fredelig och mhirtad; Men efter honom sg jag hela wr Ostindiske Handel, (han mtte nu wara aldrig s wl omskapad) lida ett mkeligt skieppsbrott. Efter en min wn af Borgerskapet, som jag altid kallat en god Swensk, sg jag alla vra Manufacturier ligga fr ffot, Wfstolar krossade, Tilwrkningar Maltne etc. I detta Rummet fr man see ofrmodade tankar. Efter hwar och en sg jag ngot; Men min Lsare, en ung person, som nu ndat sina Studier, war derinne en hel tima i mndags: Han har stolt mod, han will ha stor wrdnad bde p Hf och i lag, han uphfwer sin prktiga Figure och wrdiga rst fwer alt, s at jag mente efter honom f see nya hopp fr wrt Fdernesland; Men kan du tro, nr han war utgngen, sg jag ingen ting, icke en enda Figure. Han hade varit tankls, som en wlprydd Peruque-stock.
	Dock, min k. Momule, I kunnen hremot sija, at wi ro swaga Menniskior: Det r intet underligt, at en elack tanka infaller d och d. Derefter f wi intet dma Folk. Wl: I hafwen rtt, jag dmer ock ingen efter detta profwet, och n mer: Jag wil hoppas, at ingen af detta Folket hwarken nu eller hdanefter har ngon af de lastbara tankar,
#B329
	som jag af denne i Cammaren frfarit. Kan det hielpa s r jag ngd.
	Men skulle jag nu intet i hast kunna gira mig en ny Systeme. Jo, det r s lustigt, at wara Philosoph i denna tiden. Lt see: Sedan jag blifwit s stark i Monadologien, at jag ftt Anda och Kropp nstan til ett och det samma, hller jag numera intet fr underligt, hwad jag ofta frskt, neml. at hr finnes wiss Fnad, som aldeles liknar Menniskior. Ja p min hra, min Lsare, det lter sllsamt, (fnad plr elljest wara Machiner) men det r dock sant: Hr finnas wissa Diur, som ha Hufwud, gon, ron etc. som Menniskior, Brst, Armar, Lif, Lr, Ben etc. som Menniskior, n mer: Desse Creaturen kunna tala, siunga, ta, dricka, sofwa etc. som Menniskior; Men med alt detta ro nd inga Menniskior. Huru skulle jag wl uttyda sdant, utan med min ofwannmde Philosophie? Man m nu kalla mig Skrfwa eller hwad man will, det bryr jag mig intet om; Men jag har med mina egna gon ofta sedt huru ett ungt Diur af denna fnaden upstiger ur sin Sng (som r bddad liksom en Menniskio-Sng) kl. 9 eller 10 frmiddagen, dricker sin lckra Frukost, (understundom gr det dock ut p Caffe-Hus, sen det kldt p sig) och klder sig stteligen fr ett par Speglar til kl. 12, gr derp rakt p tw ben liksom en Menniskia ut p Riddarhus-Torget (tnk, at det s kan weta sin wissa tima!) Dr det str gapandes och bligandes til kl. 1. Ja om du intet will lee t mig, min Lsare, skall jag sija dig, at det ocks raisonnerar p Torget, tminstone talar det en hop liksom ord och meningar, fast utan sammanhang, (man kan
#B330 wl tnka, huru mycket kan lpa derp sen ter det sin middag, ofta i sllskap med Menniskior, som intet annat weta, n at det r en Menniskia. Deruti r det olikt menniskior, at det frossar och dricker mer n det behfwer. Kl. 3, half 4 eller 4 dricker det Caffe eller annat, och slankar omkring huru det kan, etc. i en Wagn, p visiter etc. och stadnar wid pass kl. 6 wid ett spelbord, der det upfrer sig s snabbt, at man skulle kunna swrja p, det woro en Menniskia; Men nr man ser huru artigt det dansar, s r det omyeligt fr en obekant, at tro det s mycket kan lpa p ett Creatur: Det dansar ofta bttre n en Menniskia. Det ter sin aftonmltid til kl. 11 eller 12, gr s i Sng kl. 1, och begynner sen samma lefwerne. Detta war nu s Exempel-wis; Men annan Ungboskap kan bra sig annorlunda t. Honorna lefwa mst liksom Hannarna, undantagandes at de intet g p Torg eller Caffe-Hus. Deruti ro de ock olika, at Hannarne ro mycket rddare fr sina likar af Han-knet n Honorne, som ha fwermotton stort mod emot Hannar: fwens twertom. Ingen ting behagar mig s mycket af alt detta, som at dessa Creaturen ofta kunna bli frwnde til wrkeliga Menniskior; Derp har jag sedt prof, och kan af min ofwannmde Philosophie bewisa at det r mijeligt. Wr Herre wet alla Grepen at omskapa dem. De ro s mngfaldiga, at jag nu intet kan anfra ett, emedan Couren mste rtta sig efter Patienten. Elljest finnes och ldre fnad, som ro svrare at gira til Menniskior; Ty ju tidigare ndringen begynnes, ju lttare gr hon.
#B331
	Men, min Lsare, du lrer p detta sttet wara twehgse. hwilka du skall hlla fr Menniskior eller Boskap: Du will weta tskillnaden: Jag tilstr, at det r swrt, ty man kan ltt bedraga sig: Innehllet r intet altid synligt: Man hrer ofta en af det senare slaget i en stor Folksamling tala, och ha sdane ord uti sig, at man intet p 10 mil nr skulle tro, at det r ett F. Hwad skal jag d sija? Jo, ngot nr, min Lsare, kunna wi utreda oss: Fnaden r alt fr owig til att hrska fwer sina byelser; lskog drifwer han intil skammen, hmd intil raseriet, afwund intil blodtorstigheten, wrede intil yrslan. Han gr aldrig frn gamla gnedet och wahnan, om intet hans afgudar, som han altid bligar p, g frut. Altid ler och grinar han t Menniskiorna, nr de ngon gng afskudda det Oket. Wahnan r honom en Lag, och han har icke den minsta urskillnings-gfwa eller frnuftsbruk af sig sielf, at ndra och bttra henne. Gamla grundsatzer, de m wara aldrig s oriktiga, frswarar han intil hrluggar och skillsord. Utan eftertanka utdelar han Titlar t Menniskiorne af Atheister, Wurmar, Pfwar, Pietister, Swrmare, Nygiruge, Orthodoxister, tiockhufwuden, Werldzbarn, twrwiggar, narrar, mieltsiuklingar, Wderhanar, ja de wrsta Kttare, som skola frtiena Landzflyktighet. Nr ter en ny Mode upkommer, och blir af hans afgudar brukad, s skall du see all fnaden p en gng i samma Uniforme. Strax begabbar han Menniskiorna, om de intet p gneblicket ro honom lika. Med f ord: Fnaden har intet uptndt frnuftslius: Gir han gott, s r det Ap-wrk, gir han ont,
#B332 s r det Ap-wrk. Han r sedes ltt til at bija hwart man will: P hwad sida afguden will.
	Deremot wet du, at en Menniskia dyrkar Gud af hirtat: Wl med frnuftslydna; men utan wahnans twng eller widskiepelighet. Hon lskar sitt Fderneslandz bsta mer n sitt eget. Hon lskar och wrdar deras Mayesteter, intet i {afseende} [anseende] p sin lycka; Men p deras frtienst. Hon talar intet utan eftertanka. Gir ingen ting, utan hon sielf wet, at det r rtt. Har intet nye, utan nr hon kan fgna och tiena andra Menniskior. Utan Flit och det dla arbetet kan hon intet trifwas. Hon r en Konung eller Drottning fwer sin Natur, ja, hwad tror du derom, hon kan gira alt det, som jag berttat, at fnaden gir; men nd med Frnuft, billighet och anstndighet. En sdan hller jag fr en Menniskia.

#B333
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 38.
	Jag kan lee t min wn Tristan: Offta kan Sorg och Sinnes-mhet s frwilla hans gon, at han intet annat ser, n olyckor och undergng fr sig och hela Riket, der dock intet tekn r dertil. Nu ro wi frlorade sger han, nr en dum Storskrikare hotar all Ordning, rtt och billighet. Nu r Swerige i sidsta andedrkten, sger han, nr en otrowrdig {partj-gngare} [Parti-gngare] ramlar en hop drskaper mot Konung, Lag och all Lydna. Nu str Lif och blod p sprnget, sger han, nr en anseenlig Narr drar p Wrian mot ngon af Riksens Wnner. S i Herrans Namn, Gud ware Wr Sil ndig, ro wi nu redan p Hafs-bottnen? sijer han, nr Riksskieppet ngon gng gr mer p det ena Bohlet n det andra; S at jag har strsta mda til at trsta honom. Jag tilstr at detta Fhret r af goda ullen; Men alt fr bltsinnigt. S goda Grund-Satzer, som han har i nrwarande tilstnd, s trstls r han af det minsta lappri. Kre Tristan, kunna icke Samqwms-Hiltar f roa sig med skrppsktt? Ingen hrlig Man dr deraf. Han war lylig Natten emellan frleden Tisdag och Onsdag: Jag wet intet hwarfwer han
#B334 qwillrat frut i sin smnlshet och Natt-ngslan, men sen kom rgnet och giorde honom hel rdls: Hans nijt, nskan och tanckar woro frtrffelige ock sdane som anst hwar redelig underste! Men hr p, af hwad ringa orsak de utbrusto:
	Tnk, hwilket fasligt rgn! Mn wattnens Band  lsa?
	Mn hela stersin sig fwer oss will sa?
	Dock skie som Himlen will! Wr Synd en syndaflod
	Har n en gng frtient: Hr fins ey mngen god.
	Hr fordras Tusend haf, at ondskans lga slcka,
	Och Afwunds-eldens wld, som afgrund wetat wcka
	I Swenska Hirtan up. Men Himmel, frls din Wn
	Kung FREDRICH i en Ark med sina bsta Mn!
	Lt denna Noach och wr hulda Mor ULRICA
	Med sina fromma Barn f fahran undan wika,
	Och sedan see nytt Folk p gamla Atles 
	Som fr sin Gud, sin Lag, sin Kung will gerna d!
	Hwad hnde? I lysningen stadnade rgnet, Solen gaf oss en wacker Dag, och han hade d intet fr hela sin swanesng. Ney, min hrlige Tristan, gif Ehr tilfredz, n r wr Noach p det torra, och wr fwerhets trogna Barn i skerhet. n behfwa de intet rdda sig undan syndafloden i en ark. En rgnskur gr ltt fwer, och jag tror, om hela Styx hopslemmade sig i skyar at fwerspruta dem med galla, s ro de dock s troget kldda, at de tla ngra {rgnbas} [rngnbas] --- Jag kan wl intet twinga eller ndra ngons skaplynne; Men jag skulle hlla rdeligare, om I fwaden Ehr
#B335 i mitt sinnelag: (Frlt mig at jag frelgger Ehr et s ringa Original.) Nr ngon gir mig obefogad frtret, s ler jag. Det r hlsosammare: Lyet pnar och lttar Milten, gifwer Bloden en behagelig Rrelse, skiljer Sorge-Dimmor frn Sinnet etc. Til Ex: Jag har et litet Spke til Own, som kallas Agget, gamla inwrtes Agget, som jag menar aldrig kan d i wrt Land: Det gir mig tskilliga spratt, som kanskie skulle qwlja Ehr til ddz; Men i det stellet gir jag mig en rolig afftonmda af den lilla Dieflungens uptg: Jag har giort et lst och frlorat utkast til en stor bok om Aggets bedriffter: det blir en Saga p gamla wiset, som en Heims-kringla, och et wrk, som (Om jag skryter frut) kan gifwa mig hrliga Prnumerationer. (Ack Prnumerationer! Det r nog sagt fr en {srdeles} [serdeles] Auctor i wra dagar: Det r frnmsta afsikten fr en del af wra Bokmakare, ingen nmnder och ingen glmder: Jag tiger med dem, til dess jag blir tiltalter). Dock alwar, stor sak i winst, Sagan r af flljande Capitel.
	1. {Cap} [C]. Huru det Ryktbara Agget fddes hit til werlden Anno I. e. w. sk.
	2. C. Om Aggets frldrar och Syskon. Drhos fllia faselige kopparstycken.
	3. C. Huru Agget kunde swria, {strax} [straxt] det kom ur Moderlifwet, at det frr skulle d, n nnsin tla dygden eller dess Dotter hran fr sina gon.
	4. C. Huru Agget i sin spda lder war s armstarkt, at det snderslet et krleksband, tiockt som et {kabbeltg} [kabbeltog], mellan tw Brder, bultade den ena ihil, och gaf den andra lytmrke.
#B336
	5. C. Huru Agget reste til Swerige.
	6. C. Om Swerige.
	7. C. Huru Agget war siukt p resan och effter resan af hunger i ngra mnader.
	8. C. Huru Agget lt kalla sig det Swenska Agget.
	9. C. Om det Swenska Agget, och huru det offta ridit sprr med Samwetet p de Swenska bursprak och borggrdar.
	10. C. Huru det styfwa Agget brottades med fwer-Kungarna i Upsal, och ville altid ha underkasten.
	11. C. Om fwer-Kungarna.
	12. C. Huru Agget upbrnde 12 Kungar med list.
	13. C. Huru Agget bygde en Habors-galge i hwar Landsort.
	14. C. Om Agget, och huru det dref {Ynglinga-slkten} [Ynglingarna] af landet.
	15. C. Huru Agget hitzade Hedna-Mn i skigg och lufwar p hwarannan s alwarsamt, at mnga Fyriswallar, Duna-sltter och Brwalla-heder frgades med blod.
	16. C. Huru Agget bad Gud frbanna sig, at det skulle utrota Hwita Krist, (s kallade det Werldenes Frlsare) och huru det d frswor sig.
	17. C. Huru Agget stretade emot, nr Samwetet wille dra det ur Hedendomen in i Christendomen.
	18. C. Om Christendomen, och huru det starka Swenska Agget intet blef swagare i Christendomen n i Hedendomen.
	19. C. Huru det raska Agget utmante Samwetet til enwiges kamp, och huru det hade skam deraf.
	2o. C. Om Samwetet.
#B337
	21. C. Huru det Swenska Agget kinpustade Tatlingar, knuffade Bnder, luggruskade Folkungar &c. fast n de ock woro Konungar.
	22. C. Huru Agget twttade sig i den heliga K. Erics blod.
	23. C. Om Agget ---
	24. C. Huru Agget roade sig med Sparrstra-risp, Hofwa-buller och Htuna-lekar, p det Swenske Mn mtte bita i Grset.
	25. C. Om Swenske Mn.
	26. C. Huru det frfrliga Agget bitit snder Tungan af harm mot Ivar Bl, Bo Joanson och flera rlika Herra, som styrkt lag och {Kunungslikan} [Konungslikan] rtt med spkt och fridom.
	27. C. Huru Agget altid warit s slugt, at det fllt Konungarnas trognaste Mn, innan det wgat flla Konungarna sielfwa, och huru det lade Torkel Knutsons Hufwud wid hans Ftter.
	28. C. Huru Agget ihielswlte Hertigarne Eric och Waldemar p Nykpings slott.
	29. C. Huru det hrda Agget halshgg Engelbrecht wid Gksholm och mrdade Eric Puke.
	30. C. Huru det Swenska Agget red i dust mot K. Carl Knutsson.
	31. C. Om Agget, och huru det d giorde sig Sakerstjer i sielfwa de Andeligas brst.
	32. C. Huru det Swenska Agget stod och ropade med en lur t Vitala-Kungar, at de skulle komma hit-fwer, och gira oss Hufwud-lsa och Kunga-lsa.
	33. C. Om Hufwud-Lshet och Kunga-Lshet.
#B338
	34. C. Huru Agget Ryggduntade de rlika Herra Stenar och Svante.
	35. C. Huru Agget rckte fram Swenska Halsar under Christierns Tyranniska Yxa.
	36. C. Huru det Modiga Agget hissade Erke-Bispen Trolle och Ture Jnsson p sin laglika Herra K. Gustav.
	37. C. Om Agget, och huru det spottade mot Evangelium och Gudz ord p Swenska.
	38. C. Huru Agget tumlade sin hst wid Stngabro, och frde ansenliga Mn frbittida in i ewigheten.
	39. C. Huru det Swenska Agget knt Nfwen i byxscken mot den {store} [stora] K. Gustav Adolf.
	40. C. Om Agget ---
	41. Huru Agget mumlade ondt; Men tordes inte knysta mot de oddeliga Carlar.
	42. C. Huru det fina Agget likwl rafsade godz och godelar frn den ena til den andra.
	43. C. Om Agget, och huru det ofta sen kommit de Swenska sins emellan til at piltas och knifwas: Det har welat ha Adel til prackare, Prster til Tiggare, Borgare och Bnder til slafwar, etc.
	Elljest rnar jag gira ett bihang eller tilkning, til ex.
	44. C. Huru det diupa Agget s smtt och blinkwis trugat och grinat illa t en, som heter Argus.
	45. C. Om Argus, och huru han sedt en hop af Aggets illgrep och skamligheter, nemligen.
	46. C. Huru Agget, s snart det fr see ngon redelig Underste i gott loford, will strax instila sig honom p Lifwet,
#B339 och ha hugg p honom under hans smn, fast n rummet r aldrig s wl bewarat: Koste hwad det kosta will: Frst koxar det t Fnstren, at f hissa sig drup igenom. Gr intet det an, s hissar det sig ned genom Skorstens-Pipan. r Spiellet igen, s gr det, s sotadt som det r, och tittar genom {nyckle-hlet} [Nyckle-hllet]. Dr prfwar det alla de Nycklar, som det har med sig, om ingen kan pna. Sen brukar det alla sina dyrkar; Men r Lset dyrkfritt, och intet annat rd r, skaffar det sig hielp at sl Drren snder, och fwerfalla den oskyldiga dygden med wld.
	47. C. Huru Agget ofta fr en lng Nsa. Til ex. Det hade lnge ffngt skt sak med Erlinger den Gode: Men nteligen sades, at en wiss Kring hade ett Document, som kunde gira honom olyckelig. Agget bad Kringen derom; Men fick afslag til dess hon skulle d. Agget wntade med all trngtan p den seglifwade wnnens afgng, och sluteligen fick det afhra Testamentet: Under min Sng str ett Skrin, sade Kringen, (tack k. Mor, sade Agget) i det Skrinet str en liten Ask, (tack, k. Mor) i den Asken ligger en liten pung, (tack k. Mor) i den Pungen ligger och en Pung, (tack, k. Mor) i den Pungen ligger och en Pung, (tack, k. Mor) i den Pungen ligger en Klut, (tack, k. Mor) i den Kluten ligger ock en klut, (Tack, {k. } [kra] Mor,) i den Kluten ligger en liten liten Lapp, som en gng flgde ur Erlings Taska med Nsduken, och jag uptog af Golfwet; men Gud-ns, jag kan {inte} [intet] lsa skrifft. (h tusend tack, k. Mor, lt mig see Lappen,) nr Lappen kom fram, war det ett Recept fr ltan.
	48. C. Huru Agget ofta satt sig i ny Blod, och kallat den gamla fr en fwersittare, och huru det satt sig i gammal Blod, och kallat den nya fr Canaille.
#B340
	49. C. Huru Agget ofta spelat genom Fruentimret, och narrat Karlarna til at rifwas som Kltringar.
	50. C. Huru Agget satte sig nyligen i en stortalig Buss i ett Lag, och dmde Argus til hrdt straff, fr det han understod sig tala om hgre saker, n sina Puderjunckrar, Fill-Dockor, Styf-Kiortlar &c.
	51. C. Huru Argus d woro en mkelig Argus.
	52. C. Huru ---
	N, det war Lycka, at jag kom mig ihg: s nr hade jag glmt en lngt angelgnare sak, som mig lngesen r anfrtrodd. (Ja tnck man p huru wimmerkant man r i denna Tiden. Det r heller intet at undra p.) Weten I, mina Lsare, Stackars Fru gamla hrlighet, (en Fru, som jag hgt wrdat, altsedan jag owrdigan Phbi Tienare tiltrdde denna sysslan) har bedt mig lysa fwer alt efter en Kappa, som r bortstulen ur hennes Kld-Kammar: jag har wl ensam efter Beskrifningen spanat efter henne; och fwen sedt henne; men nu kan jag intet wisst sya, hwem som har henne, ty den ena lnar henne t den andra. Det r en skin och dyrbar Kappa; men nu r hon nd s sliten, at ingen med beskied kan under henne dlja sin Blygd och nakenhet, och Hlen ro s stora, at alt syns igenom henne, derfre r det ju s godt, at bra henne tilbaka? fast Frun aldrig brukat henne, will hon dock gerna ha henne igen. Jag har wl sedt mngen hnga henne p sina Afsikter; men jag har ingenting welat sya: Det r farligt, at s angripa anseenligt Folck. Jag sg Cajus bruka henne, nr han wille strta Cnejus. Diocles hade henne fr en tid sen, d han
#B341 gick stad, at stta sin Son eller Slkting i en hederlig Tienst. Jag mins intet hwar jag sg henne i en Kyrka --- jo, det war Fader Miuk, som hade henne, nr han hll p at beweka mngfaldiga {byxsckar l byxsckiar} [Byxsckiar], til at tma sig i hans. Faunides sg jag nyligen lpa med henne, nr han wille flytta sina R-Stenar in p Grannens gor, och strax derp Bibulus, nr han skte Frbttring p sin Ln. Jag undrar p Ajax, som intet skims, at swepa sig in uti henne, nr han gr til wgs, at begra en hop Frkningar p sin Jord och Grund. Criton hade henne, nr han wille delgga en hop Stder med Landt-Handel, p det han sielf mtte bli rikare, n all Allmogen, som dock mste bra Namnet derfre; Men Tirilirius sliter henne rtt skamlst, nr han brottas med Cronans Tull. Korteligen, jag har sedt mnga slpa henne; [Det r nu Moden: Ja, jag tror om sielfwa Caprice-Diefwulen, antingen wille stielpa en Konunga Hghet eller inbryta i ett Landz Frihet, s skulle han nd under resan til begge Afsikterne krumma sig under denna Kappan.] Men den, som nu har henne, gire s wl fr Rttwisan skull, och gifwe det tilknna hos min Klckare, (Frlt mig k. Schneider,) under Insegel och Utanskrifft til mig, eller ock (om det r Hedren frnr) intet sya ett Ord t ngon Menniskia, utan s hemligen aflgga Kappan aldeles, fr dess garinna skull, som lskar henne och kallar henne Det Allmnna Bsta.

#B342
THEN SWENSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 39.
	Min {Argiska} [Argiske] frihet fgnar mitt Hirta: Wj Brder i Apollo ha en oinskrnkt pfundz-makt: Wi ha lof at resa til Himlar, afgrundar, stiernor och nya Werlder, at wid hemkomsten wisa folk sina Drskaper. Wj f iklda oss hwarihanda skapnader. Wj f gifwa lefwande och dda ting ord i munnen at tala sanningen. Elementerne ro under wrt wlde. Naturen r oss et outseligt haf til nya infall, nya inbillningar, nya {utlggningar} [utlgningar]. Med denna krafften ingr jag i mngfaldiga mnen: Argus r med i allehanda fwerlggningar. Jag rder, talar och wid handen gifwer, fr min del, bde frgripeligen och ofrgripeligen. Jag conformerar mig s lydigt med en rtt sak, som trotz den dummaste Sil conformerar sig med det hon intet frstr. Jag protesterar mot en drskap s dristigt, som trotz et Drhus-mne protesterar mot sielfwa billigheten --- Men med alt detta ro wi mkelige Spekingar: Wi fattige Phbiske Creatur kunna, liksom wra friga Landzmn, intet tala om annat n det Nrwarande: Wrt Nrwarande begrep skirskdar allenast Nrwarande
#B343 tilstnd, huru Nrwarande Narrar ska til at nedtrampa Nrwarande dygd och frnufft med sina Nrwarande Exempel och Nrwarande galenskaper. Wi kunna ei rdsl om annat, n huru Nrwarande elnde kan frekommas med Nrwarande ofrskrkte trohet och Nrwarande Kung-lydiga Frihet, s at altsammans ey blir annat n Nrwarande, Nrwarande etc. Understundom kunna wi och hoppa tilbaka i det Frbigngne, och spegla oss i wra Fders Effterdmen. Om wi allenast wnda gonen tilbaka fwer halfwa Axlen, s kunna Wi see Cathastropher och ndringar. Wi kunna rdfrga de dda, huru de lefwande sku lefwa --- Dock icke dess mindre r wrt wlde dermed inskrnkt, at wi intet kunna besee det Tillkommande: {Ack} [Ach] Tilkommande Tid, huru skall jag f see dig? om nd Rikzens Stnder, de redelige Swenske Mn, s wisst fingo skda dig, som deras redelige Hirtan willja ha dig god! Det woro intet skimt, Hgloflige Stnder, om I nu fingen see huru det Tilkommande Swerige ser ut: Om det r et Canaan eller Egypten. En ymnighet eller armod. En laglskande frihet, underdnighet fr en rtt Konunga hghet, och gemensam Enighet, eller en Aristocratie, eller en Anarchie, en Kung i hwar wr och ingen p thronen, et {allmnt} [alment] Sielfswld och nfrtt, eller och et Enewlds-Ook p wra nackar etc. Ack, jag hisnar, nr jag tncker p wra Effterkommande: Wi see wl diupheten af wr skyldighet i krafft af fierde budet, at wara mme om wra Barn, s framt wi willia hedras
#B344 som Frldrar; Men derjemte see wi diupheten af wr okunnighet i tilkommande hndelser. Tncken likwl, mina delmodige Lsare, hwilken gldie fr wra multnade Ben, nr {wra} [wre] Barnebarn en gng sija sins emellan: hr 1734 inlade det rliga folket et oddeligt berm. Den gngen styrkte Gud min Sahliga Farfar med mod. Min hustrus Morfar hade den hran at gldia Kung FREDRICH med sin trohet. Din Morfars Far och min Farfars Bror woro bland dem, som hulpo til at stta Handelen i skerhet och Tilwrkningarne i gng. O Himmel, hwad woro de icke d fr Patrioter, som s afsleto de utlndske betzlen! Huru upreste de icke Jernhandelen p ftter igen! Din Farmor wille intet ha strre lycka, n ga den wlsignade Drottning ULRICAS nd --- Tnken ock, mina lsare, hwilken grmelse p wr aska, om de en gng skola sija s: Gud frlte de kockarne, som s ha kokat fr oss. Wi skola nu umgilla deras wrdzlshet, med fattigdom, oenighet, partier, Religions-lshet etc. Det war din Morfar, Tryphon, som altid skte til at bedrfwa fwerheten och dess wnner. D wille Min Morbrors Swrfar bli rik, men den paddan slde wr wlfrd. Fahrmins Moster (Gud frbarme sig fwer henne) skulle d ta Pehr ur lofftet och skaffa sin Man den tiensten; men med sitt sqwaller och frgiftiga mellanlopp underblste hon oenigheten mellan Lepidus, Antonius &c. Min stackars Farfar --- korteligen de kunna gie oss mnga beskyllningar, dem jag nu, Gudi lof, ser Ehr s kckt kunna frebygga. Men ehuru
#B345 wisst jag r frskrad, at Edra frsiktighets gna-strlar biuda til at genomtrnga de frestende dimbor; s wet jag likwl at Menniskior ro Menniskior. Dock stor sak, en gng will jag springa fwer skrankorne och inbryta i det Tilkommande: f see huru det tar lag. I dag will jag Sp: Men, sijer du min lsare, d slr du bom Argus. Ja, hrlig hgtid, hr ro wl strre Creatur n jag, som i desse dagar sl bom i sina utrkningar. Dessutan, hwar fr skall icke Sanningen s wl kunna intrffa fr mig, som wderleken fr en hop Almanakskrifware? wlan:
	Jag spr at denna Riksdagen slutas til wr fwerhets nije, Fderneslandets nytta och hwar redelig understares hugnad, s framt konster och egennytta intet hindra sakernes grundeliga utarbetande.
	Jag spr at nsta Riksdag blir en ltt Riksdag, s framt denna uprycker ogrset med rtter.
	Jag spr at 1744 bljr Landet mycket fullare, n det nu r, af Wattubi, hgfrdige tiggare, drillande tienstskare, onyttiga brder, Summa: Trande fwerlopps-Inwnare, s framt de Studerandes antahl intet minskas. Faselig satz sijen I Herr parnassion, r icke det jag sagt? Argus r en lrdomsfiende --- Tlamod: wr wn Philarethus lskar lrdom och bokwett s hgt som I; (s framt i ey willen tro mig) Men han har samma satz (lyliga skil, man mste beropa sig p Auctoritet mot sdant Folk:) {Philarethus} [Philaretus] sger at lrdom r af tw slag: den lrdom, som gir en dygdig och frnufftig Menniska, will han aldrig hindra. Han nskar, at hwar torpare den hade. Men den som gir en literat, en Boksynt,
#B346 will han ha bunden til en mindre hop, til s mnga allenast, som i andeliga och Werldsliga tienster behfwas; Men ey mer. Derom kunna wederbrande ungdoms-upsyningsmn ha omsorg, som weta urskillia alla mnen, hwart och et til sitt Element. --- Men nu r girdet upgifwit: Hwar Lymmel will upklifwa p Pindus: liksom det tilgr i handelen, at slliare ro rttnu {flera} [flere] n kpare, s ro de rttnu {flera} [flere], som springa efter ln och lefwa deraf, n de, som skaffa Cronan, hwarmed hon skall lna sitt Folk. Det hlles nu fr gement at wara en god Borgare. Hand-konster och wrk slgder {wrkas} [wrkes] t bonddrngar, Herrar {willa} [wille] wi alla wara: alla up til hra. hwarfre? jo, wi ha gemenligen intet rtta begrepet om hran. Wi mena henne wara Rang, men hon r et godt rykte. Wi mena henne wara Caracter; men hon r dygd, wi mena henne wara Skildebref; men hon r Frgd. Wi mena henne wara glantz, prunckan och fwerfld; Men hon r et rent dageligt brd, etc. S god hller jag den Herren, som med sin nrande nring fder sig och andra med heder, som den, hwilken gr med sin trande drng bak om sig, och ngslas effter sina trande quartaler. Men jag gr frlngt frn min spdom.
	Jag spr, at 1750 r icke et spr igen af wra Manufacturier, s framt deras afsttning nu imedlertid intet upmuntras.
	Jag spr --- Men hll, sijer Monsieur Le Critique, wr Spman spr p skrufwar: ingen konst at sp med wilkor.
#B347 Lt oss hra huru du spr utan wilkor, utan s framt. --- ja, nu r jag utkommen. Jag fruktar at liuga, --- dock lt g: trffar jag, s trffar jag: Jag r intet den endaste, som nu fr tiden talar slump-wis.
	I morgon afton kl. 7 skall Curtius trda in til Herr Pompejus och sija honom nouveller: hwad han hrt dr, sedt dr, sport dr etc.
	fwermorgon skall Jonathan tala s frnufftigt, at tre Philisteer skola frifras.
	Den 22 September kl. half 11 frm: skall den granna Sibilla i et mycket stort rum, {dr} [nr] mnga ro frsamlade, krumma sig fr sin lskeliga Monsieur Scandale, och han ter i frbigendet gie henne en hirtelig wink. Samma dag kl. half 3. e. m. skall den tiocka Herr Kettel sofwa p armarne mot ett kantigt Brde, och bli rd i Pannan.
	Den 25. om middagen skall Herr Milo p en giller-mltid bli s ordkrafftig, at han skall behlla platzen mot sex andra.
	Den 29. frn kl. 7 til 12 skall Herr Pylades hlla sig innesluten i sin Cammare, under namn af en ltt opasslighet, och gira stora planer, diupa frslager, dryga utrkningar etc. at hwlfwa ngra nrwarande conjuncturer til sin frdel. Sdane dagar som den 29 Sept. rknas nu fr de beqwmligaste til intriguers uptnkande.
	Den 1. Oct. Blir Solskin i de redeliga och bergfasta Sinnen.
	Den 3. upstiger en sorgelig dimba af medellshet fr 3
#B348 mieltsiuka Petits-Maitres, hwaraf de bli {frdige} [frdiga], at hnga up sig, eller rnna pliten i Blgen.
	Den 7. skall det slaska och rgna p Poltronen Lievronskis kindben, liksom nr han sidst slogs med Qwinfolk. Bedrfligt wder! En Orcan skall samma afton mta den goda karlen Marcus Flep i Drren, nr han kommer hem til sin hustru.
	Den 12. Om {morg:} [morgonen] skier en jordbfning i intrigueuren Demetrii Hirta, och samma affton en dylik i den {gamla} [gambla] girigbuken Skarpnartungers Samwete.
	Den 13 kl. 8 f. m. stiga twenne Christna up i Templet, intet at bedia Gud fr hwarannan, utan twert emot hwarannan.
	Den 14. will Calixtus ruska alla lfwen af Cronan, det frukttrdet, som fder oss alla. Samma affton blir Frken Toscana altererad i en Dans.
	Den 18. fr Aristes lngte-bref ifrn sin Hustru, i krafft hwaraf han pskyndar Affairernes lopp.
	Den 21. tager Don Quichot sitt harnesk Prejudice, sin hilm caprice, sitt swrd Sotise, och stter sig p sin Hst betise: dermed rider han  mbetes wgnar i en stor folkhop til at frswara 11000 Jungfrur mot 11000 Riddare, dem han utmanar med hfftighet och hga rst, talar en stor ramla i wdret, rider tilbaka igen, sen man ledt t honom, och han intet annat giort fr det allmnna bsta, n at han lrt oss knna Don Quichot. (En person, som jag menar kan dela
#B349 sig i en mngfaldighet, ty han har denna tiden sdana likar, at man intet wet hwilken dera r Original eller copia).
	Den 25. blir stackars Fru Sigrid siuk derfwer, at {Balzar} [Balsar] Laquai, den Oxen, slpper en Talrik i golfwet.
	Den 1. Nov. skal Crysippus, som r en helig Man (undantagandes med Fruentimmer) bli frfrd til et bedrgeligt {parti} [Partie].
	Den 2. och hela den weckan blir et Contoir i et Collegio s {upfylte} [upfylt] med Riksdags foster, at det ena ligger {ihil} [ihl] det andra, och {hyllorna} [hyllorne] bli betckte med ewrdeliga mlingar.
	Den 10. och sedan hela hret, ja n widare, skall Heraclitus grta derfwer och sija: frn 1720 til 23. blefwo nstan s mnga saker affrdade om hret som ingifne. Frn 23 til 26 skito de inkommande til 1/4 fwer de utgende. Frn 26 til 31 steg hrliga fwerrgan til 1/3 Frn 31 til 34 har hwart hr nstan 1/2 blifwit liggande, s at om 10 hr weta wi intet hwar wi ro hemma fr papper, formaliteter, widlyftigheter, etc. Tnk, om stora capitaler wille inplugga sig med samma tilwxt i det handlande Swerige, som papper i et sdant Contoir.
	Men, sijer nu ngon hrwjd, hwart tar du wgen, Argus, med dina lappris-spdomar? du spr om smtt, och tiger med alt det stora. Intet har du nmnt, nr Riksdagen skall slutas, intet om det ena Hgmlet, intet om det andra, s at wi ro lika kloka. Tnk, hwad wiktiga frrttningar du gtt
#B350 frbi! --- Ja dertil har jag mina skil: det strsta r, at jag dem intet wetat, mindre kunnat sija frut. Hrlig Spman, sijen I; Det tror jag ock; Men i undren wl, huru jag kunnat weta s mycket {om} [som] jag {wisst} [wist]? --- Dertill kan jag intet annat swara, n at det r en frborgad gfwa, som intet allom r gifwen. En hemlighet, som frst p den stora dagen lrer bli Ehr uppenbarad. Huru d? jo, hon r s diup, at jag sielf deruti intet ser ngon grund. Den endaste rttelse jag hafft, har warit af Fru Frfarenhets Minnes-bok, som jag fwerkommit, och kan nstan swria, at hwad jag spdt, blir sant. Nog lra mina ownner biuda til, at ndra det och gira mina Spdomar til intet, fast n ngon galenskap derigenom mot deras wilja skulle undwikas; Men jag twiflar dock, at de dermed g i land. Jag fruktar snarare, at mina wnner wrkstlla ngra af de drskaper, som jag spdt, p det jag intet m bli liugare: --- hll, jag mrker at Skaldedrifft kommer fwer mig. Jag mtte wl tro, at efter jag war spman, skulle jag bli Pot.
	Nu har Fru Swerje spiut och pilar
	med fredligt mod i marken sttt.
	See hwar hon ligger nu och hwilar
	s tryggt och stt.
	G tyst gott Folk, Jag rdz hon waknar,
#B351
	Hll munnen du, som bullrat har;
	En dag i werlden hon wl saknar
	s goda dar.
	Gud lt den dagen lngsamt kra
	Och komma sent, med alt sitt larm;
	Men ack, hon fr d annat gira,
	n sofwa p Sin FREDRICHS Arm.
	Jag spr --- dock ney, jag will ey sria,
	Jag nskar at wrt Kunga-par
	M nu s gott som lefwa bria,
	At wi m ha wr Frihet qwar.
	Ty hon har sagt mig rent och kort
	At hon ei Maga har at gckas;
	Men nr de dyra Liusen slckas
	S will hon bort.
	Kan hon imedlertid med goda frfattningar fwertalas at bli qwar, s skall det wara Argi gldie. Jag har nu rensat mitt samwete, och spdt hwad mitt hirta fresagt. Skier en annan gng twrt emot, s twr jag mina hnder i wattn.
	Hwad jag i detta Arket, min lsare, talat i wdret, hoppas jag, at du frlter en Spman: det kommer i det mbetet intet s noga, at beg et fel, och ingen Remarque lrer derp giras. tminstone har jag p ngra mnader frfarit {Spmans-mbetets} [Spmans mbetets] skra oskerhet: Spdomarne fr en tid sedan woro helt annorlunda, n jag nu funnit utgngarne. Det
#B352 som d spddes bli en dank, r nu et stort Lius, och det som d i fresgnen upsteg som et Silkessegel, r nu nedfallit som en gryt-trase, s at jag wl wet, hwad lappri det r at sp. Men jag skall ngot tilgripa. Jag r en gammal utsliten betient. Du mrker wl, min lsare, at min Tunna r snart p uphllningen, gemenligen r den tom p frbigngne och nrwarande saker, som uppehller sig frmycket med de tilkommande. Dock, ho wet? Pfundz-Gudinnan r ndig. Naturen r rik. Mnga skrifgrep ro nnu obrukade: Min Argiska frihet fgnar mitt hirta.
	--- Wnta n litet min lsare, jag har ftt et bref frn en mogen Man, fast det intet egenteligen angr detta Arket, s skadar dock intet om det infres.
	Min kra Argus.
	Under thenne tiden har jag med stort nje igenomlst the utkomne arcken och i synnerhet them som ang wr ungdom, och lnda til theras warning och frbttring; men jag fruchtar at the s litet rtta sig ther efter, som jag beklageligen fdt wetta af gode wenner, som nyligen kommit ifrn Stockholm. Thet r klagan wrdt, at s skier, och at man icke thesto mindre mste slppa penningar til, i mening, at Barnen skola sig om rbarhet och wettenskaper winlgga. Dock jag skulle likwl Tro, at wr ungdom, s framt ngot wett och nogon eftertanka r hos them, icke lra tillta, at
#B353 min k. Argus skall alt jemt wara ndsakad, at them under gonen stlla theras oanstndige upfrande, utan helre sig s skicka, at min k. Argus fr orsak, at hdan efter bermma them fr the dygder, som ungdom pryda samt til andelig och lekamelig lycksalighet befordra. P thet efterwerlden icke mtte f orsak at klaga det ungdomen i Swerige just i wr tid blifwit s illa och elndigt upfdd til landetz stora otienst och Skada. Min k. Argus wet, at jag och hafwer twenne Sner i Stockholm, hwilka ro til alt godt bjelige: hafwa ock goda Studier. Then ena r icke lnge sedan blefwen Auscultant och then andre extraordinarie Cancellist. Gud gifwe them lycka och wlsignelse at lra ngot p the Stllen the ro engagerade. Men jag fruchtar s fre, at the af min k. Argus s kallade Petits maitres, hwilka effter beskrifningen, skola wara af en willfarande lra och en frdmmelig Sect, skola p ngot stt blifwa med mina Sner bekante, och them til drskaper och willosatzer frfra. Min k. Argus. I wetten hwarest the logera och bra hafwa sin dageliga upwachtning. Gren Eder p begge stllen s ofrmrkt bde hos wrdsfolcket och theras frmn underrttad om theras frehllande, och ltan mig thet sedan i frtroende wetta, p thet jag ther efter m kunna taga mine mtt til befrmjande af theras wlfrd.
	Jag skal ock bertta eder, min frtrogne Argus, at min yngste Dotter, som r nnu ogift, hafwer en hop friare. Jag
#B354 wil och wel see henne frsrgd emedan jag lefwer, men jag r i tusende bekymber fr the mnga Friarne. Alla sga sig wara ifrn Stockholm och hafwa ther tienster. The fra sig fwenwl s tmmeligen up, som Kyrkio Folket i gr sade. Jag r nd s rdd fr then elaka Secten som min k. Argus kallar petits maitres; ty thesse ung Herrar hafwa s mycket af munnen: ro kldde i Siden tygs klder bde fwer och under som jag tycker sdant Folk kunna wl wara frutan: ja the hafwa Guld-uhr i Bxsckan och diamanter p fingern, kommit hit kande uti nya granna wagnar, med drngar uti Liverie och hop remtyg p Axlarne. Thetta lyser wl i gonen  unga ofrstndige Flickor men icke s mycket fr mig, ty sdant alt skall betalas en gng, och jag mins wl, at jag utan alt sdant ondigt prl fick ja, nr jag friade til min Hustru. hon hlt til godo alfwarsamhet och beskiedelighet och ther med hafwe wi begge warit hit in tils beltne.
	Jag lrer altss betnka mig, innan thesse ung herrar skola f sitt fram, srdeles som jag funnit, at alla theras discourser g ut p bara lapprier och hafwa icke then ringaste Smak af frstnd och wittert omdme i Saker. Min k. Argus gire frthenskul s wl, och uti Edre nsta ark, rden Edre Petits maitres, at icke fara landet omkring och incommodera Folk med sine gycklerier och ffngeligheter, utan hellre blifwa qwar ther the ro, til thes the lrdt wett samt kunna
#B355 frst at begripa hwad en frstndig gifft-giller karl hfwes och anstr. Frblifwer etc.
	Roligerum den 2 Sept 1734.
	Swen Gthrikson.

#B356
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 40.
	Men skulle jag intet en gng skrika? Det menar jag, skulle gira bttre intryckning i folks sinnen: Jag kan undra p mig, som r s tyst, och likwl wet jag, at den hgst kan storma och har bsta mlfret, blir offta mst hrd och kan mst utrtta. Det r offta intet skil och frnufft, det r liudet, skramlet, bullret, som winner lydiga ron. Slpp en dumdristig, en halflrd, en ordblsa i et rum, der mnga ro frsamlade, och jemte honom en spakfrdig, frnufftig och frfaren Man, jag will see p, hwilkendera har hgsta Ordet, eller frst genomdrifwer sin willia. Jag wgar wghalsen: Kom wdz om hwad du will, min Lsare. Jag knner stuller-krafften: Den senare frambringar ey en enda mening, som icke r genomluttrad wid alla hans Instantier och Domstolar: I begrepet har hon legat s lnge, i omdmet s lnge, i samwetet s lnge, i rdet fwer bsta uttydningen s lnge, s at det ey gr s fort. (Fastn nr hon d kommer, r hon krnan af det bsta i saken) Men den frras ord rusa frbi alla sdane hinderstllen och utbraka, s r som de ro, med en tordn, som tager liudet t sig, befaller
#B357 tysthet, och ptwingar et slags myndighet. Min wn Plato m knota fr sig sielf s lnge han will, hlla den andra fr en tok, beklaga billighetens misslycka, o. s. w. Det hilper intet. Han frlorar sin Latin. Hans Principier, Philosophie, samwete etc. ro derwid ffnga. Men tacka will jag Minotaurus: Om jag nnsin blir s slug, (Frdenskull, Gud beware mig) at jag med et hastigt ofrmodat hugg will flla mig en skin krnt Eek i lyckans skog, s skall jag betiena mig af Hans lungors wderhwirflar: Han skall flla domen til min frdel, innan ngon ftt tid, at skirskda saken. Utropet har sin frtienst: Ja, i sanning, i dag mste jag skrika: Men p hwad stt? Hwilket skrikeslag kan bst likna och passa sig med en Storskrikares frnma Sinne, frnma Bragd? Lt see --- jo en Gatskrikare: jag will til det allmnnas tienst i dag taga mitt Skp p Ryggen och wara en Swensk Savoijard. Kanskie at bttre Folk n det wanliga patrasket, som skdar {Savoij-poikarnas} [Savoij-poikarnes] Spelwrk, tittar in genom mitt Glas.
	Hy, nun werden sie sehen schne rariteten, Spielwerk, (Du skall slippa, min lsare, fr wr goda bekantskap skull, at gie 2 styfwer) see nu p:
	Lustigt: Dr seen I Gamla Fru Sweriges afdankning. --- med stor prakt --- Se huru hrarne i Ceremonier frgdas i stlle fr at grta. Somliga gira wl grimacer af sorg; Men de msta dansa af gldie. Se dr bort i en wr st hennes nrmeste anhrige bedrfwade af Hirtat, som ro Wnskap, ppenhirtighet, Ordfasthet, Trohet, Laglydna, Mttelighet, dmiukhet, Nysamhet, Sparsamhet, Arbete, Tapperhet,
#B358 Sinnes-styrka, Lem-styrcka etc. Dr sen I Nya Fru Sweriges fdelse och upkomst. Hey, lustigt --- see huru hon famntages och kysses af frgad Redelighet, Wnskap p skrufwar, konstlad ppenhirtighet, Skienhelighet, gna-trohet, Twungen Laglydna, Omttelighet, Hgdragenhet, Yppighet, Lttia, dyrkipt Wlwillia, Qwinlighet, Weklighet etc. Se huru Unga Frun r i sina seder intet mer lik Gamla Frun, n de nuwarande Pfungar, Munkar, gidkalfwar och Signori i Rom ro lika Manlier, Appier, Gracher och Scipioner. I sitt skite nrer hon sina kra ungar Armod p skickelighet och Armod p capitaler. Men jag fruktar, om desse tw barnen f ngra hr til, s gira de nda p sin Moster. Gud hielpe Myladi Flitighet hit snart (jag kaller henne intet Fru, ty hon r nu intet Swensk) d fingo desse tw tiufungarne ftter ur landet, och unga Frun blefwo snart lik den Gamla.
	Nun werden sie sehen --- Huru de wrsta Siukdomar intet ro annat n lekar emot regirugheten: See allenast p den fruktsamme Porphyrius som hyser henne: Hon lgger honom p strckbnken, eller gir honom til en uthirnad tok: Den minsta misstancka r honom en pil i brstet. Han har icke en rolig stund: Om rat pickar p honom, {Ack} [ach] hmd, d har han hrt sqwaller om sig. Om ngon kastar gat p honom, {Ack} [Ach] revange; d r honom skiedd en Affront. Om han ser twenne talas wid, ack hielp, d fwerlgga de om hans undergng. Om han hrer ngra
#B359 warit i lag tilsamman, som han drmt (Dmt skulle jag sagt, ty de mycket regiruge sofwa intet stort) wara sina fiender, ack himmel, d br han taga samma och nnu fwerfldigare mtt til deras frdrf. Om et damm, en rk p en handwndning frmrkar den hghet, den hremtne afsikt, den glantz, som han rnar sig til, ack Gudar, d r han olyckelig. Olyckelig will han wara med all makt: Will ngon fwertyga honom, at han det intet r, s frbittras hans hregirughet. Den frtwiflande hregirugheten bibehller sig olyckelig tminstone i tankan, fastn han det intet r i skinn och ben --- Men arma Creatur, sijen mig, hwad r olycka? Hwad skadar det Ehr, om ey alt dansar effter Ehr pipa? Lider Ehr heder? lider Ehr fda? de strsta menniskior i werlden ha ju derigenom blifwit oddelige, at de fraktat Olyckan, fraktat lyckan. Sannerligen, Olyckan r af den Naturen, at nr man intet wet af Henne, s r hon Intet, och nr man wet af henne, s r hon litet --- Lustigt --- se dr str en af wre {hregiruga} [hregiruge] Ny-dags-hiltar, en Lyckans Trl, och sger: hwad tunner tusend --- r intet Lyckan alt hwad wi fkta fr? h, jo, min wn, men derfre hller jag Ehr fr Narrar. Ehr kra oro r stor: hregirugheten, alla plgors plga, har det laget, at hon altid lfwar mer n hon gier: See huru hon altid wisar saken p den frgylte sidan fr sina tiggande slafwar; Men fr de gande slafwarne wisar hon henne p
#B360 den skrubbiga --- hey --- deraf kommer, at ju mer i fn, ju mer willen I ha. Ju hgre i klifwen, ju hgre I willen; Och I Smfolk, sen I lupit andan ur Ehr effter en Tienst, och I ftt henne, straxt anseen I henne fr ringa och qwllien Ehr med tr til en hgre, s at jag tror, om I fingen avancera s hgt, som Ehr regirughet nskar, s skulle icke allenast ingen Pfwe eller Sultan, utan ock icke sielfwa denna Werldenes Frste {ej} wara sker om sin Scepter (s framt I icke frut {brten} [bryten] halsen af Ehr, hwilket gerna plr wara de regirugas de). Ack, at Ehr regirughet woro p goda wgen! D skulle det fgna mig, at snart see Ehr hgre n Monarcher: Men dertil hinnen I intet, utan genom en annan hregirughet: En mhet om Gudz hra, en afsijelse af Ehr egen Hghet, dmiukhet fr Gud och Menniskior, frnysamhet i alt Ehrt wsende, och sdane wilkor, wet jag, anst Ehr intet. Med den hregirugheten giren I ingen trngsel i tiensterne. (Men fr en gatskrikare, philosopherar jag nu ngot fr lnge.)
	Hj --- schne {Rariteten? } [Rariteter] --- Dr sen i Fattigdomens och Hgfrdens Brllop --- med stor magnificence; Se hwar Brud och {brudgumme} [Brudgummen] st: Doctor Lucifer wiger dem tilsammans. Se hwar alla wra Petits-maitres st som stolte Brudmn och Hofriddare --- Men paret rfilas redan frsta natten: de m boo p et litet Steri eller
#B361 Rusthll, i Sten eller tr-hus, i en gammal eller ung hirna, i ett Contoir eller Krambod, s hlla de dock sdant dyfwelshus, at icke sten lemnas p sten. Olyckeligt ktenskap! wi ha wl {flera} [flere] af det slaget, som rikta afgrunden; men seen I huru gamla Swerige tittar up genom en glugg och korsar sig.
	Wipplustigt --- Se p et torner-spel eller sprridning mellan Naturen och Uptuktelsen i den enfaldiga Gossen Perianders hirta, nr han ser den skina Cloris {halfnaken} [halfkldderC?] --- See huru Naturen {stter} [wrkerC] uptuktelsen ur sadlen med den lantzen: jag kan ju intet synda p 10 steg? K. Periander hielp din uptuktelse up igen.
	Hey --- spelwrk --- See p et Tjurfckteri i det Swenska Toledo: Dr sen i unga willtiurar stngas sins emellan med sina granna hwita Pannor om de wackraste Qwigor; Se huru de frdrfwa den fattiga ynglingen, som man kastat ibland dem --- See p Tiurmstaren, den blinda krleken, hwar han rider med sina fladdrande band.
	Nun werden sie sehen die schne Magelone: --- hey --- den skina Magelone skall resa ut kl: 5. spnn fr Wagnen. Kr {til} [till] fru Donzella: Dr r spel, hon har pengar. Dr r Cavaillerer, hon har charmer. Dr r Kramsfoglar, hon har Donor.
#B362
	Friskt --- gifwer akt --- nu kommer en mrkelig Krning: See huru den gamla Hegesippi hissa blir utzirad: Det skier til en belning fr hans tapperhet p sitt 60de hr, i det han dristat sig ihop med den 18 hra Florinda som sin Sng-Camerade. Hwilken hrlig province! Hwilket tilbud med s liten makt! Men ack hwad r det skada, at hans seger intet swarar mot hans mod? dock icke dess mindre har han i denna Conqueten blifwit krnt. hra nog; men Gubben gier sig dermed intet tilfredz: hans hissa br sin brda med oro --- Ja, om s r {K:} Hegesippe, hwad skullen I dr? kunden I icke blifwit i fred? (lika barn leka bst. Gubbar och Gummor, blifwen innom Naturens skranckor. Gossar och flickor, Narren intet de gamla med et s heligt band som ktenskapet r.)
	Hih --- han I sedt det Romerska Mynt-huset? derifrn f wi en myckenhet af klippingar och kopparmynt: p dem ro stmplar af wyrdigheter, stmplar af Magistrar. Men ack, om Metallen nd woro bttre! hwad skall man gira af sig fr desse {mnga} [mnge] klippingar? jag nskar, fr framtidens wlfrd, at {profugnar} [prof-ugnar], deglar, sior etc. mtte giras hetare, p det myckenheten af detta slta myntet mtte aftaga, wi hade nog af halfparten, allenast det woro gott.
	Lustigt --- Nu skun I f see en Belgring: See huru
#B363 en hrlig Mans wlfrd och et oskyldigt fruentimmers rykte belgras af Afwunden: Dr gir han Approcher, dr en Mina, dr en storm. See hwad eldkulor, hwad canon-skott. Nr fstningen p annat stt ey kan intagas, afskir afwunden all tilfrsel med hamnens insprrande, som kallas credit: Det r minsta konsten: Crediten r ltteligen frdrfwad. Men derigenom frdrfwas ock den bsta stad, den bsta wlfrd, det bsta capital. Blotta ryktet om Creditens undergng, fast det r diktat och ogrundat, kan bringa elnde. Det r et nidingswrk, at rra wid en s granlaga sak, som en hrlig Mans credit. Afwund, kan du ey p annat stt segra, s skimmer du ut dig.
	Nun werden sie sehen --- huru Riddaren Skyffel fr bannor af sin Fru fr det han ey ftt swar {utifrn} [ut ifrn] om sina frlorade ahnor. Se huru han mdar sig, stackars man, at kunna draga sin tt frn ngon gammal utlndsk kaxe, efter det ei gr an frn ngon inlndsk. Den Storslcktade Frun gitter rttnu intet se sdant sldder som han. Se huru hans egna barn sitta fwer honom i hennes nrwaro, och upfylla hans ron med Sagor om hiltar p deras mderne. Han trs icke sija et ord mot poiken, nr han nmner det namnet, som fr 200 hr sen anfrde mot Ranzow i Axtorna Slag, eller et annat dylikt. Men kra frnuft, lee intet t Herr Skyffel, har han d intet skil til at skaffa sig Ahnor, jo, wi wilja hielpa honom dertil ngot hwar.
#B364
	Hey --- dr seen I 86 Riksdagar i Stockholm: Besluten af den frsta och sidsta ro nnu owissa; ty af 1282 ha wi nnu intet annat n Palne Rosenstrles berttelse, som man sedermera adlat til et grund-Document, och 1734 hrs Riksdag r nnu intet {slutad} [slutenC?]; men Gud wlsigne honom, enr det skier.
	Hi, {Spelwrk} [Spelewrk] --- see p en duel: en duel i Patrioten Agesilai sinne --- mellan Egennyttan och Krleken til Fderneslandet. Egennyttan har rikedomen til secundant, och krleken har hran: lustigt: dr sen I huru krleken stter sin fiende genom armen, och twingar honom Wrjan ur handen. Men ack se, han skincker honom lifwet: det war galit: Egennyttan borde ddt. Dock stor sak, gldioms likwl, at de himmelske Kmparne denna gngen hade fwerhanden. Gud lrer wl och hielpa dem en annan gng.
	Nu skal du ha tack, min lsare, fr ditt tlamod. Det kostar bde p rst och axlar fr mig, at wara gatskrikare; en fr dig lrer sdant lappri kosta bde p gon och ron.
	Men min rliga Schneider, jag wil rtt sija Ehr hwad det r: Sku mina arck drija til Torsdagen, derfre at Edra Gesller mtta sina blodkra inbillningar, och se p executioner, om {onsdagen} [Onsdagarne], s behfwer ju intet slarfwas med {deras} [theras] tryckande? bde Namn och Datum i min sidsta {correspondents} [Corespondents] bref hafwen I uteglmt: det war Sven Gthrikson
#B365 af Roligerum den 2 Sept. 1734. Menen I at mannen skims wid sitt Namn och Grd? ney, jag tycker intet p honom, at han r af de nya wanslcktade Swenske. Dessutan p. 2. l. 32. str Pher fr Pehr. p., 4. l.10. trffer fr trffar. p. 5. l. 21. Laquaii fr Laquai. Ibid. l. 31. 1/4 fr 1/3 p. 6. l. 22. och 23. ro tw rader gjorde af en. p. 8. l. 40. str witters fr wittert. --- Dock jag mrker att jag bannar Ehr fr ganska litet. Beklageligt, at jag understundom har samma sinne, som Fru Livia och hennes Systrar och Cousiner; men det gr snart fwer: jag skal bermma Ehr fr omaket: Sannerligen, skal jag sija t Riksens {Stender} [Stnder] wid denna Riksdagen, Schneider r en braf Boktryckare. Han gir sitt mbete frswarligen, han --- n, likgodt, det har ingen fara med Ehr tienst. Nog ren I fri.
	Min tcka {correspondente} [Corespondente], som slunda begynt Ehrt bref: Har jag rtt, det r liksom I skulle twifla om Edra {correspondenters} [Corespondenters] wnskap etc. Jag ber at hon widare tcks uttyda mig sin mening.

#B366
THEN SWENSKA ARGUS
	N:o 41.
	Jag ser med frundran huru flitigt en stor del af mina Landzmn upbrukar sina pund, och tncker p den rtta hran, oddligheten och Ewigheten: Man anwnder alla den dyra lifstidens stunder p de hga saker, som anst et oddeligt Creatur, med sdan flit, at jag rttnu twrstadnar af hpenhet i min Philosophiska Predik-stol. Til et bewis hraf, min lsare, will jag wisa dig en dagebok, som jag fwerkommit, hllen af en medldrig Man, som nu r i sin wighet och frmga, at wl kunna anwnda sina oskattbara timar, hwaruti han bermligen anteknat alla sina mrkwrdigheter, mst fr hwar tima, ngra hr tilbaka: Jag meddelar {dig} [djg] allenast en wecka, ty nr du har en, s har du et par tusende, och nr du har denna enda mannens dagebok, s har du ngra tusende menniskiors, om icke af samma hndelser, dock af samma wrde. Deraf ser du, til hwad hgd det dla Creaturet menniskian i wra dagar, til det hga {himlawsendets} [himla wsendets] hra och sitt Fderneslandz bsta, upbringar sina lifsfrmner, framfr de oskiliga Diuren: Sannerligen,
#B367 om denna journalens Auctor woro ngra hr yngre, skulle jag recommendera honom til et Cancellie, eller annan del tr-Schola, som altid br upmuntra ogemena snillegfwor, och ha sig {wlartade} [wl artade], idoga, qwicka, och skickeliga personers upkomst om hiertat, at bli belnt fr sin s hrligt anlagde tid, srdeles som han ock synes wara Statsman. Herrar Sprttjunkrar och dagstilande ynglingar, det skadar ock intet Ehr, om I skirpen Edra blta gon, at see Ehr i denna speglen:
	Mndag: kl. 8. f. m. kastade jag nattrcken p mig, och stllte mig i fnstret. Hstwdret alt fr kalt; winden i norden. kl. 9. lt jag Bengt stta p The-Boe. Rkte en pipa Virginie-Tobak: Biter alt fr starkt p Tungan. NB. Jag r bedragen i den handelen. kl. 10. drack The, twttade mig och kldde p mig. Mitt ena skospnne gick snder: det war Bengt orsaken til. NB. kommer han igen hrnst, s wankar smisk. Kl. 11. tog jag mina andra Spnnen och den lilla Peruquen. NB. jag menar at mrk Peruque skulle gie mig tapprare Air. Kl. half 12. gick [jag] ut p Riddarhustorget. NB. Riksdagen ndas den 20 Octob. Kl. 12. wille Bror Snoppstiern intet ha mig in p Guillemots utan p Roussels. 2 supar. Kungens i Preussen siukdom fordrar confirmation. NB. Bror Bouteilles tanckar om Brnwins-Accisen. kl. 1 til Bords. inga Fricadeller i Soppan, sen Kokerskan blifwit kr i Berthel, r hon galen. kl. 3. skickade jag Bengt med min Revers til Monsieur Judas, om de 700 Daler. Tog mig en lur i Lnstolen. Drmde at jag t Fricadeller. Kl.4. promenerade t skieppsbron. Rtt slaskigt. Jag undrar
#B368 huru Stnderne sku komma hem. kl. 5. drack ett {1/2} [halft] stop Frontinjac p Dufwan. NB. Bror Bouteille mente at Keysaren gir fred i hr. Frn kl. 6. til 10. confererade med Bengt om Mons. Judas, som intet wil prnumerera. Jag lt biuda honom til morgon-middag. Kl. 10 i sng: kunde intet sofwa fr den gniaren Judas, intil kl. 1. d fick jag diup smn til kl. 9. f. m.
	Tisdag: kl. 9 {1/2} [och en half] steg jag up som wahnt. kl. 10.lt jag Bengt hmta mig en kanna Caffe', som war excellent. kl. 11. twttade mig, och tog p mig min nya Alonge-Peruque och min bsta kldning. Wntade Judas til kl. {1 1/2} [half 2.] men han kom intet. Det Gud lne honom. Undrar at intet jorden siuncker under sdane ogudacktige Girigbukar. kl. half 2 til Bords: Ingen appetit. Intet wl lagat. Ingen Hautgout p Saussen. kl. 4. swor, at jag skulle bli hemma hela dagen, efter Judas hade narrat mig. kl. {4 1/2} [half 5] gaf jag Kokerskan afsked. Item Bengt en rfil. kl. 6 rkte 3 pipor af den nya Cardusen. Brt snder min nya pipa, hwilket jag ei wille haft fr 1 Ducat. kl. half 9 i sng. Drmde at jad drack stop hl med Feltmarsk. Munich och Xantuc i China.
	Onsdag: kl. 8 ur sngen. kl. 9 rakade mig. NB. undrar, om jag intet hrnst skall lmna sm Moustacher. Twttade hnder och {ansikte} [ansichte], och tog mina nya hst-skor. kl. 10. 11. och til middagen, gick ut p Torget och et par Caffe-hus med Bror Bouteille. Las sidsta Avisorne: i Pohlen r nnu hwarken Kung eller understare. Gud beware Swerige wl. NB. all min lit str p General Polentz. kl. 1. til Bords:
#B369 Khl om en Onsdag mot all wanlighet, mot Jus natur & gentium. NB. jag lrer bli olyckelig fr denna Kokerskan. Ingen sutmelkskes igen. Bara 2 Bouteiller win. kl. 3 somnade i Fauteuilen. Blef upwkt af et glas, som Berthel slog snder. Barbariskt tienstefolck hr i Landet. kl. 5 consulerade Bror Bouteille om mina Moustacher. Dito om General Polentz. Moustacherne fordra widare fwerlggning; men General Polentz mste fr all ting wga en Bataille wid Warschau. kl. 8. las jag Argus. B. Bouteille wet nu helt skert hwem Auctoren r. kl. {9 1/2} [half 10.] til sngs. kl. 10 steg jag up igen, och gick til Bror Bouteille, efter jag glmt sija honom, det intet wara rdeligt, at General Polentz wgar Bataillen fr hastigt. kl. 11 gick hem och lade mig igen. Drmde at mina Moustacher woro s lnga, at Argus brukade dem som tmmar, at kra mig fram fr sig. Det skal aldrig skie.
	Torsdag: kl. half 9. steg up: twttade hnderne och intet Ansiktet. kl. 10. betalte Slacktaren. NB. jag har en half Bringa til goda. kl. 11. promenerade fwer Kungzholms-Broen ut til Langenbergs. Wdret sd-ost. kl. 1. war jag buden p victoria; God appetit. t mst af Steken effter hon hade sin Naturliga rda safft. Af Portugis Win finner jag mig bst. NB. Herr Snoppstierns Dom fwer Cardinalen Coscia. kl. 3. sade jag et bon-mot som jag glmt. kl. 5. steg ned mig i en puss. Det r ofrswarligt, at hstetiden skall wara s oren i Swerige. NB. Br skas ndring genom et memorial. kl. 6. lt torka mina Strumpor fr Spisen. kl. 7. kom B. Bouteille: Han rdde mig til Mariage. Wet en ung nka, som har 8000 Pltar, och lade {pepparrot} [Pepparot] i
#B370 Nsduken, nr hon srgde sin Man. Resol. Gerna, bara hon intet will wara oltig: Hon skal kunna gira god Ragout utan Champignon, och baka Brd s gott som Gonesse-Brd. kl. 9. gick til sngs: waknade intet den Natten: Undrar at jag intet drmde om den unga nkan, utan om Cardinalen Coscia.
	Fredag kl. 8, steg up. Lt Bengt stta p The'. NB Jag dricker hlst det Ostindiska utan milk. kl. {9 1/2} [9.] drog up de nya strumporne, och twttade mig. NB. fwen bak ronen. kl. 10. gick ut. Fick see Mademoiselle Clara i Fnstret okldd. Obeskrifwelig wacker unge. NB. jag besinnar mig om den unga nkan, s framt det intet r sant om ragout och Gonesse-Brdet. kl. 11. p Alteneck. NB. Danzig Capitulerade frst och intogs sedan. Hittils har jag tnkt, at det intogs frst och capitulerade sedan. {CartSigilat} [Cartsigilat] frordningen str p swaga ftter. En god sup Pomeranz. kl. 1. til bordz: Den bsta soppan i denna mnad; Men inga hackade gg p torsken. Altid ngon mortification. kl. 3. Lade mig lst p sngen. Drmde at Madem: Clara kom och kyste mig. kl. {4 1/2} [half 5] spatzerade t Banco-kllaren med B. Bouteille. Drack gott glas Renskt Win. NB. Det r intet s illa med Cardinalen Coscia, som jag sade fr min Bengt i gr. kl. 8. knde flen i min Buk. Kommer af detta myckna bekymret om det Allmnna Bsta, som delgger en hrlig Karl. kl. 10. i sng. Siukdomen tiltog. En elndig Natt. Jag hade blifwit desperat, om jag ey understundom tnkt p Mad. Clara och Cardin: Coscia.
	Lrdag: kl. 10. f. m. kom Fltskiren: Gaf mig et
#B371 Pulwer, som kostade 6 mark. frbd mig ta annat den dagen n gghl. ngslig dag! Olyckelig den, som rkar under s mordiska Hnder. Ingen kom til mig. kl. 2 e. m. rkte halfannan pipa virg: tobak. kl. 3. skickade jag Bengt effter B. Bouteille och en kortlek och {1/2 stop} [et halfstop] syracusa. kl. 4. kom en med abbe-peruque, och frgade mig, hwem som wille handla Liquidationer: wiste intet. Effter Bengt ey war hemma, frgade jag honom igen, om det war utslag til plenum i morgon: wiste intet. kl. 5. begynte spela med B. Bouteille. Drack allenast 4 glas Syracusa. Fltskiren kom. Frbd mig Winet, gaf mig ngot fr magen och rakade mig. NB. utan moustacher. kl. 9, i Sng. Sof roligt. Sndag: kl. 8. {waknade} [Wacknade] jag hel frisk. Bengt sade mig, at det war Sndag. Jag steg up som wahnt. Kldde mig swart fr Hofwet skull. kl. 9, gick jag i {Slottskyrkan} [Slottss-kyrkan]. Prsten hade warit frtrffelig, om han allenast hafft rst til at mssa. kl. 12 tog jag B. Bouteille med mig hem: God Oxbringa. God appetit. Cortletterne gingo s dr an, men i klen woro siskon glmde. Drack Portugis til kl {: 3 1/2} [. half 4]. kl. 4. promenerade t Skieppsbron. Rgn kom fwer oss, at wi knapt hinde in p Storkllaren. Dr fwerlade wi om Statens frkning. Item om K. Stanislai Krning. NB. Cardinalen Coscia har ingen nd. Elliest gr intet s srdeles wal i Italien.
	War icke det jag lofwade, Min lsare? du ser hr et exempel af msta delen denna tidens dla tids frdrif. Jag skulle intet s mycket undra p denna enda hrliga weckan,
#B372 (ty wi kunna ngot hwar hinna til, at wara s bermlige och idoge i wrt wsende) om icke de andra {weckorne} [wekorne] p hela 10 hren woro henne lika. Jag har ock fwerkommit en dylik Memorial-bok af et Fruentimmer, ur hwilken jag allenast 2 dar, fr kortheten skul, utdragit.
	Sndag: opasslig: frn 8 til 10 druckit 2 tassar Chocolat p Sngen och ter insomnat. kl. 11 ur Sngen. Satt up en liten Mssa t dckan. Caisa, den snan understod sig begra f g i Gardes-predikan, fick betalning. kl. 12 til {toiletten} [toilette]. NB. Gubttre mig s wisst som min nya Coifure intet r s wacker som Syster Lisas. kl. 2. orkade intet ta. kl. 3 lt gira et litet hyende och halsband t lilla Marquis. Han orkade intet heller ta, den lilla bytingen. kl. 4 for Gref Philax frbi med sitt nya Liverie. NB. hans billet i min nattlda. kl. 5. reste ut, spelade med Diana och Faustina, tappade 5 Ducater. NB. aldrig skall jag passa p bastan. Grefwe Philax berttade, at hr nu r mycket nytt p bahnen. kl. 10 til bords. NB. Bellina hade okta rbuckler och rdt hr. kl. 12 til Sngs. NB. drmde at Grefwe Philax kallade mig Alexandra.
	Mndag: frn 8 til 9 sydde skirp t dckan p sngen. Frn 9 till 10. chocolat p Syster Lisas maner. kl. half 11. till toiletten. NB. bltt klr mig bst. --- Ney min Lsare, alwarsamt, jag gier mig intet tlamod at lngre fullfllia detta lappriet. Nog at du ser, huru dagar efter dagar och hela lifstider anwndas. Jag har wid detta arket den frmnen, at om ngon det kallar lappri, s ursktar jag mig dermed, at jag ey hafft bttre originaler. Om hela
#B373 deras lefwerneslopp blir s utfrt, som desse dagarnas, hwad lrer icke Effter-Werlden om dem f fr tankar? Jag tilstr at hruti intet finnas s grofwa synder och skilmstycken; Men derfre kan wl fnaden med dem kmpa om dlaste lefwernet. Tnk, min lsare, om wra stora lastdyrkare och intrigueurer wille fllia detta sttet och trowrdigt wisa oss sina stundeliga giroml. D skulle wi f see andra weckor, andra dagar, andra timar. Imedlertid gira desse krken {fwermtton} [fwermttan] wl, at de hlla sdane minnesbcker, och jag rder alla mina lsare, at i hemlighet, hwar och en fr sig, allenast en wecka, upskrifwa sina tankar, ord och grningar. Tro mig, den weckan skulle bli dem i lng tid en nyttig wecka, och hon aflade af sig mnga sina likar. Intet r min tancka, at den som r utom tienst eller lgenhet at tiena det allmnna, eller ock utan tilflle at wisa sig i ryktbara Storwrk, just derfre frlorar sin tid. Ney et stilla och bullerlst lefwerne r fr dygden en lustgrd; Men jag will, at wra dyrbara lifsstunder skola anwndas p sunda betraktelser, nyttiga arbeten och wra pundz upodling. I hwad de min Lsare, skulle wi wl wara stadde, om wi det intet kunde, s lnge wi ga wrt sunda frnufft? wid plogen kunna wi ju ransaka Naturen och erknna skaparens nd. I hgmls-Stet frmja den hgstas willia och gira wr nsta gott? i kroppsstyrkan arbeta. I siukdomen betrakta. I alla tilstnd wisa oss hysa en gnista af det fwerjordiska wsendet. Sielfwa wr hregirughet (jag beropar mig p et krt
#B374 wittne) gifwer mig ju bifall, at wi, nr wi g ur werlden, bra lmna ngot wrkeligen bermligt effter oss?
	Ack, lrer nu {Hr} [Herr] Mellanslank {sija} [sya], hwad har icke Argus i dag skrifwit et hrligt Ark, som intet angr mig; ty den weckan war jag intet p kllaren, den dagen intet p torget, den stunden intet p Caffe-Huset: Summa, han kan intet ha {menat} [mentC?] mig --- Men, Min wn, giorde du ngot bttre i det stllet? giorde du intet det, s hll til goda: det r du.

#B375
THEN SWNSKA ARGUS,
	ANDRA DELEN,
	N:o 42.
	Mitt sidsta Ark giorde mig god lust: Jag hade betient mig til en del af et mne, som den Engelska Spectateur et par gnger brukat: (Frihet, som min upmuntring, min tienst, min tid etc. tillter och krfwer.) Mina Critici, som det wiste, och mente mig wara mohn om, at tiga dermed; sade d med en wrdsls mine: Det r en god Version, ingen konst at skrifwa wl, nr man har s fullkomligt Original. De andra ter, som det intet wiste, sade: Argus har frsummat sig i dag, se hwilka Bagateller --- Sledes behfwer jag ey mer, an lta mina olika Critici swara hwarannan.
	Skrast r det, mrcker jag, at fllia sina egna mnen, egna pfund: I dag will jag, til en brjan af min frestllning, brsta mig och lna mig et myndigt anseende, som en del af mina Landzmn bruka; Warer nu tyste, mina wnner.
	Argus, med Sanningens Nde, Sedolrare i Swerige, tilbiuder samteligen mina Lsare och Lsarinnor, hwar effter
#B376 sitt stnd och wrde, som bygga och boo i mitt k. Fdernesland, alt Norr til Torne och sder til Falsterbo, wster til Swenasund och ster til {Kymene-elf} [Kymmene-elf], min upriktiga tienst och hiertelige hlsning, med hwad mera gott och krt en god Swensk fr then gamla redeligheten skull frmr, nu och tilfrende: Kre Lsare och Lsarinnor: jag har med srdeles grmelse en rund tid frfarit och inhmtat, at i Edra gor och hagar ro mngfaldiga skadelige odiur inkomne, p hwilka jag hr nedanfre bifogat en liten frtekning, med underrttelse om hwarderas art: Odiur, som om de fingo sin fria framgng, skulle innan kort de sm nnu {qvarlmnade} [qwarlemnade] Lambehopar aldeles frderfwa, och stta detta Riket i beklageligt tilstnd; Ty de ro s mycket fahrligare, som de intet g brstgnges p, effter de wanliga rofdiurens stt, utan med grep, swrmande och hwariehanda effterdmen. Frdenskull har min krlek fr Fderneslandet ey kunnat underlta, at genom denna min pne skrifwelse upmana Eder, hwar  sin ort, til et allmnneligit Skall. (Ack nyttigt Skall!) Jag frmodar, at mina Lsare s mycket willigare wid detta Skallbud lra rra sig Man ur huse med Qwinnor och barn, som de dermed ingen tima frlora, eller behfwa g et fit, mer n de nu dageligen g. Och p det jag ingen ting, hwad i min Argiska makt str, m frsumma, har jag gifwit min Boktryckare en wink, at han hller mina 47 par Jakt-Hundar (de utkomme Arken) tilredz (ofrsiktig liknelse! twi den frtreten, dr fick min hcklare et hugg p mig) s framt ngon Skytt sig af dem skulle willa betiena. Jag skulle fr min del
#B377 gerna see, at detta Skall togo sin begynnelse samma dag, som detta mitt Bref inhndigas, och at det sedan wahrar s mnga dagar, som ndigt r. Hrmed will jag mina k. Lsare och Lsarinnor af innersta grund all wlgng tilnska. Gifwit Stockholm i min Tnke-Cammar, den 4de dag i Octob. Mnad, och mina betraktelsers 93:die Wecka, hr 1734.
	Argus den Swenske.
	Frtekning p Odiuren.
	Split-wargen hller sig gerna kring de strsta Fhrehopar: han skall weta konsten at lgga twister, (Andeliga och {werldzliga} [Werdzliga]) och trt-bettar bland den enfaldiga boskapen, som derfwer s hfftigt stngas och trnges, at hr och ull fastna wid trden och betcka marken. P ena sidan wet han brka fr Herden, fast det intet altid lyckas: Huru fhren ro olydigt fllie, stinkande bockar och yra getter, som frakta hans willia och flyga lika trollsmr fwer skogstoppar, berg och dalar, ja fwen huru gumsarna willa smyga sig at stnga honom. Och p andra sidan biuder han til at inbilla fhren, huru herden will fwer dem wara Tyran: Det r underligt, sger han, at I mina Syskon sku s lta hutla Ehr: I hafwen, Gudi lof, Frihet, mod, styrka och godt bete, s at I ey behfwen lta Swen herde handtera Ehr som gemena trlungar. --- Deraf kan p begge sidor fdas kallsinnighet. Och fastn Wargen rijes, kan dock en liten misstanka hnga hos den enfaldiga qwar. Det r intet nog: han wet tussa hiorden
#B378 sins emellan ihop fwer Saker, som ingen af de stridandes hirnar begriper. Deraf fr hon et sdant skaplynne, at hon ledsnar hwar gng en dust slutas, och om hon intet fr gnabbas, tycker hon sig illa tilbrackt den dagen. Alltid wet Splitwargen at deraf behlla den winsten fr sig, som de utmattade hade wntat. Elljest r detta Odiurets knnetekn, at lpa frn den ena til den andra med sqwaller, dikt och tadel, p det han m swrta dem begge och hitza dem hwarannan p lifwet.
	Honorne af detta slaget ro mycket mktiga p et mulbete; Men hlla sig mera wid lappri, hwarfwer de narra tw mot tw, tre mot tre etc. at kmpa. Dock kunna offta dessa lappris- och enskylta split-gnistor bli de allmnnaste wd-eldar.
	Mut-Wargen r et illpadigt diur; men synes mycket {slt l sltt} [slt] och miuk. Han har den arten, at han sprtter sand i gonen p sina frmente motstndare, (Det lr wara Guldsand; ty han faller s {tungt} [tung].) och derigenom fr han fram sina okyska anslag, offta til odugelige F-Creaturs upkomst, och hela hiordens skada.
	Skrymt-Wargen r skienheligt omplsad, och syns med sin rbara swans s tck som en ngelsk wdur: Hwem wet brka om renhet, oskyldighet, nysamhet, dmiukhet och {odelaktighet} [owldughet], om intet han? de godtrogne fllia honom effter, och wlsigna hans steg. Likwl gir detta odiuret intet steg, som icke utgr p egen frdel och deras frtryck, som antingen misstro honom, eller ga det honom anstr. Han wet
#B379 samma grep som Splitwargen, at upwcka Hemfeigder, och nr leken som ifrigast pstr, ta sitt ram: Trder hit, kre Barn, sger han, jag will dma Ehr emellan, jag will frlika Ehr: Narrar dem s med sig in i et mrkt hult, en skogswr, dr ingen kan {undstta} [undsttia] dem, och fyller sitt skrf af {beggederas} [begge deras] {fetma l fettma} [fetma]. Han nalkas sina afsikter, som jag lsit at Frater Lucas nalkades den enfaldiga Flickan: (Exempel af det ena odiuret kunna uplysa det andras art.) Lucas war en Eremite, som spkte sitt ktt i skog och mark, och at dma af hans mine, gick han nu i frmaket til himmelen. Men hrp hwilken himmel: En wlskapad flicka i nrmsta by war hans stundan. Om mrka natten gick han utan fr rummet, dr Mor och Doter lgo, och ropade dem med et {tahrr} [tahlrrC?]: Stiger up, Gudz Creatur, jag r ofwan ifrn och frkunnar Ehr himmelens willia, at du Mor skall slppa din Doter til Broder Lucas i skogen, och med den heliga Mannen skall hon afla et barn, som blir med tiden en Stor Pfwe, et hrligt wrktyg, som skall reformera hela Christenheten. Qwinnorne frskrktes: De twikade wl lnge, om rsten war ofwan eller nedan ifrn, och om budet war slkt med Gabriel eller Lucifer; Men modren fick dock en uppenbarelse, som fwen upmuntrade Dotren, och frde dem til Broder Lucas. Hwad giorde d den heliga mannen? Han nekade, han korsade sig, werlden och de ktzliga ting kunde honom intet frlusta. Andra och tredie natten giorde han lika s,
#B380 och andra och tredie dagen fick han i sin kuhla samma besk; Men lika helig war Broder Lucas: I bedragen Ehr, Barn, sade han, Himmelen kan intet ha ment mig fattig Man. Dock sluteligen lt han fwertala och bedia sig med stor Sinnes bewekelighet. --- Flickan wntade, at genom detta sitt Foster en gng bli Signora i Rom: f Hertigar til Cousiner och Cardinaler til Nipoter; Men jemmer! den fattiga Signora fick effter Broder Lucas en flicka, nr han imedlertid fick [deremotC?] hwad han nskade.
	Lnde-Loen insmilar sig fwen med hwart och et Lam i wnskap, til dess han ser sitt hemliga tilflle, at dermed leka sidsta leken.
	Frndrings-Loen har en skarp syn til Landets frdrf: Hans gons lius g derp ut, at han i dag m kullkasta det, som stod fst i gr, och i morgon det som str i dag. Det r en illslug orolighet, som mngen tror wara frsiktighet. Frndring r hans knnetekn, och han har s mnga beslut och frslag som flckar under fhreplsen. Alt til wra hiordars afsaknad; Ty han har med sin frnderlighet intet afsikt p deras bsta, utan p deras ndring, p det han i samma ndring m afslpa med sin winst. Rttsom de beta i en hage, s lckar han dem til at skrika det grset r osundt, och at hoppa in i en ker, rtt som de ftt kttar, s willa de p hans intryggande ha bsar, rttsom de stndigt f g i wall, s willa de stndigt wara klafbundne,
#B381 och rttsom de med mda ftt hus, mat, skitzel, ordning, s willa de lefwa under bar sky p lycka och himmelens nd, at hrma Creaturen fr syndafallet. Olyckelig den hiord, som fr sdane frndrings-loar r utstld. Olyckelig den, som altid flytter boo, aldrig r ngd och altid wnder sitt tilstnd up nid. Dessutan r det skam at wara s wdersinnad. Til ex. En Fru har med mig Corresponderat om sin Man, (trsten Ehr, [min] k. Man, den Correspondencen har ingen fahra) hr ro korta extracter af hennes Bref. Den 30 Maij --- Nu har min Man rifwit ned den frra Drngstugan, och upsatt en nyare. Den 28 Junii --- Nu r denna Drngstugan flytt fwer 10 steg i wster. Den 31 Julii --- I gr togs nya Drngstugan ter ned igen. Den 29 Augusti: nu begynner min Man bygga en Drngstuga af sten. Den 4 Sept. --- Nu har min Man beslutat gira Brygghus af nya Drngstugan, effter han intet {fann} [fan] henne god nog. Den 11 --- in Summa: Drngarne ligga nu i Pig-Cammaren, ty min Man har ey kunnat f deras stuga s fullkomlig som han welat. etc. K. Man, om galit skulle wara, s anstodo det bttre Ehr Fru n Ehr, at ndra en Drngstuga 6 gnger p et hr. Men jag gr frlngt frn mitt mne.
	Honorne af detta slaget ro rtt lylige; Men med deras beskrifning befattar jag mig intet, ty fast n jag skulle likt afskildra dem i dag, s igenknde dem dock ingen om ngra weckor.
#B382
	Grl-Birnen, som jag ock kallar Plitterdiuret, r skadeligare, n mngen tror; Ty antingen med sin dumhet eller bedrgeri gir han faseligen tiocka dimbor och oredor i Boskapens hirnar. Imedlertid nr en sdan Grlbirn gir sina twifwelsml, delningar och ondiga frfrgningar wid hwart enda grs, som skall afryckas, och hwartenda kllsprng, som skall smakas, bringar han Creaturen at tro, det han har tolf manna wett. De bliga och lyssna p hans uptg, s at de aldeles stadna i sin drifft. Korteligen om ngot hindrar dem, nr tiden r dem dyrast, s kan man frskra sig, at det r Grl-Birnens inkast. En enda sdan Menniska skulle synas nog wid hwar Domstol, hwart rdslag, hwart Universitet etc. til at gira de rummen {odugelige} [odugeliga].
	{Skrl-Birnen} [Skrl-Birn] r med denna i slktskap, och et stort hinderdiur; Ty nr hiorden r i sin roligaste drifft, har han s mnga lten p sig, och lockar henne dermed offta til sdant skrikande, at herden mste tillpa, grannarne lyssna och de sm lammen frskrckas. Det elndigaste r, at alla mena sig skrika tappert. Nr sorlet pstr, skulle man tro alla gr-tassar i werlden wara med dem i kamp.
	{ktenskaps-Birnen} [ktenskaps-Birn] r mycket gngse p wra gor: Som han kan frstlla sig i likhet med det bsta lam, s winner han sig altid en maka; men man kan wl tnka, at det odiuretz ktenskap r makans olycka.
	Will-geten synes wl intet fruktan wrd; men sannerligen, det r et skadeligt odiur, hon frfrer hela hiorden til
#B383 fwerfld, frossande, lystna, nyfikenhet och hgfrd, och nr hon upklifwer p de brantaste klinter, gir lufftsprng fwer de lagligaste girdzgrdar, delgger de bsta trgrdar och {khlsngar} [khlsnger], bedrager hon sielfwa de rbaraste gumsar at fllia med sig til deras och Landets frderf. Rtt som hon r hr, s r hon dr, med brkande munn och swantzen i wdret, frdig at p alla stllen mottaga och utdela hemligheter. Hon frekommer mig lik en del af det qwinliga slktet bland Menniskiorna.
	Grf-swinet nedlgger sig i lttia, och utsugar sig p en winter den fetma det inhmtat i tre somrar. Det orkar intet g sina 10 Petit-maitre-Steg effter fdan. Det kunde nteligen wara lika mycket hwad detta odugeliga diuret giorde, ja en stor lycka fr Landet, om det och dogo af hunger; Men det bedrager all den andra ung-boskapen til samma wahna. Stuten will snart, af denna frargeliga galtens exempel, intet dra plogen, utan hellre mista halmen tu hr, n bset en wecka, och fhret frdrfwar sin ull i orena lgerstllen. Sedan grfswins-arten inkommit i wra hiordar, ro de mycket bortskimde, liksom upfostring, handel och handtwrk bland oss, sedan {Sprthks-wllingen? } [Sprthks-wellingen] intagit den Swenska blodens rum i wr ungdoms och myckna mandoms {dror} [drar].
	Rfwen r nu til anseendet et s menlst krk, at jag ofta misstagit mig: mnga Creatur hlla sig til honom: han wil befordra deras lycka, skaffa dem hederstllen och tienster, lgga godt fr dem der det gller etc. Han lper emellan,
#B384 som et litet helgon, synes mhiertig och sysslesatt; men ack ehwart saken hwlfwer, snappar han sig altid et {lam} [lamb], och som han nu framgr til grds s fritt som en Fogde, s r ingen gs, ancka eller hna fri --- Men jag uprknar nu s mnga Odiur, at jag fruchtar det intet stort blir igen af Hiorden. Odiur mstadelen? det gr aldrig an. D woro mitt Skallbud ffngt och omjeligt. Dock, kanskie. Jag wet intet. Underkastar det wederbrandes godtycko. Blir hr intet Skall af, s har jag dock uprknat odiuren, och det torde ha sin nytta; ty ho wet, om icke de deraf dra ronen t sig, och ndra sin art? ja, om s r, och det skier utan skrymtan, s behfwa de intet fruckta denna Skallgngen. lskelige Konung Frederick, nu r en strre Jgare, n jag i hundrade Skall kan utropa; men uptag ey ondigt, at jag detta p egen hand upbudit, och strckt det bde til Stder och Landsbygder. Du har sielf behagat lmna mig min frihet. Detta mitt Skallbud r intet Offensift utan Defensift, intet utsedt p odiurens lif, utan p deras bttring och wrt frswar frn deras illbragder, derfre kan det mycket tyst aflpa.
	Tncken, Hgloflige Stnder, om alla desse och dylika Odiur blefwo s utrotade ur wr kra Half, i denna wr ndiga fwerhets tid, som wargarne fordom ur Britannien! Hwilket hederligit rum fingo icke det i Sagorne!
	Aber mein Lieber Schneider, af mitt sidsta Klde skuren I alt frdrygt stycke t Ehr sielf. Jag unnar Ehr gerna ngot; men I togen s mycket, at jag deraf kunde ftt en
#B385 hel Trija. Dessutan woro dessa tryckfelen: p. 2. l. 18. str {hafft} [haft], ls: {halfft} [halft]. P. 3. l. 15. Batailler ls: Bataillen. p. 4. l. 25. plenum. I morgon ls: Plenum i morgon. ibid l. 30. snart, ls: swart.

#B386
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 43.
	I Dag will jag tala om Dden: --- tala om dden nu i Hgsta rrelse-tiden, d ingen tnker p annat n Lif? Det woro tokugt. r hr nu intet angelgnare? --- Neymen; jag menar at ddztankan kan starckast binda oss til wra skyldigheter --- hll, wnta litet, k. werldztrl, et ord, jag ber. --- h, jag har s brott om, syer du --- men, kre ls allenast detta Arket, sen skall du strax slippa mig --- Ney, stor sak i slikt lappri --- Men ls bara --- ney, farwl. Kort beslut, Min Lsare: den werldztrlen skrmde jag med frsta hlsningen. Ja, det war slugt nog, och jag rder alla mina Lsare, som i lifskrleken intet see lngre fr sig n til nsan, at intet lsa mitt ark i dag, om de intet willa bli modflte. I dag blir jag mngen en ledsam Argus: Dd r en faselig stafwelse: de gamla undweko at nmnan, derfre i stelle fr, han har ddt, sade de: Vixit, han har lefwat, Hon betalte Naturen sin skuld etc. Liten trst! det war nd alt detsamma. Ney, frimodigare sku wi se honom i synen. Dermed winna
#B387 wi ingen ting, att wi intet willa hran nmnas? Hos Riddaren Tunneland trs ingen nmna dden, mindre hos hans hustru: Fru Sigrid mste taga in, nr ngon berttar om en brdd, en smittosam siukdom i {grannskapet} [granskapet] eller dylikt, som angr lifwets nda. Hon bortjagar en Betint, som understr sig ha Feber. Hon och hennes Man m rtt wl, och i det Huset klingar intet annat n Lif. Hwad hnder? Ddens klckare, en ofrskimd Stick-Fluss skuffar hus-drngen i Porten undan, och angriper Herr Tunneland i sin egen Cammare. At kra honom ut igen frsamlar sig ffngt en Lkare-tropp. Herren mste hlla hr. Medicine-Esquadronen lunckar af med bugningar och nedwnde Wapn. En Bikt-Fader kommer i stllet. Ack frfrligit gneblick fr Herr Tunneland! D mste han hra talas om dden: Grymma de, som s skillier en knnare frn alla sina nijen, smickrare och skatter! Men wyrdige Herre, sger han, lmnen mig tid, at anwnda mina Sinnes kraffter p et testamente, at jag tminstone deri m lefwa efter min dd. Lt s wara --- Men, wyrdige Fader, r hr d ingen undflyckt? skall jag --- Ja --- ack d r den tappra Riddaren frtwiflad: Han upmuntras, han frskrckes, han stretar emot, och nteligen utblser sin bfwande Anda, som han kan. Luften upfylles af Fru Sigrids skrik: Hon r otrstelig och har sig som en yrande: Inga Festins, inga Partier, intet sus och dus mer: Hwad r til at gira? Hon trstar sig smningom med lifwet, och frgter dden, liksom frr, p det qwalet m bli dess strre i sidsta stunden. Hialmter har i de skarpaste drabbningars eld mer
#B388 n en gng fraktat dden, och skrifwit wittnesbrd om Sweriges hra med sin blod; Men huru rdd r han nu fr Dden! Jag mrker, at det d war hregirughet, at wisa wrlden sitt hiltemod. Bermligt nog; Men jag kan intet frst, huru den, som trotzat Dden i et flt, ligger nu och bfwar fr honom i en Sng. Jag kan litet urskta wr ungdom af begge knen, som wid hwart fit i denna trgrden blir med sina swfwande slyor fasthllen af rosenbuskars taggar; Men gamla Philarchus gir mig bestrt: Han slr redan krokben, knekar i {haserne} [haserna], och har frridare frn dden, som redan anlnt til nrmsta Gstgifwaregrd; Men nd gier han sig god tid, hoppas at dden wntar effter Hstar, och blandar sig liks diupt i werldztrldomen som en yngling. Gamla {Camilla} [Cammilla] sitter p Grafsbrdden, och fruktar huru hon skall komma ut med sin werld til sin Ddedag: Liks arg r hon, liks ofrsonlig och liks bannande som fr femtio hr sen, understundom liks wpig och flyktig. Intet ddztekn r p henne, mer n en lekamen, frfallen som et lik. Gamla Draco hller den fr miltsiuk, som fr honom nmner dden: r det intet wiktigare, menar han, at tnka p pengar, bsta senan i sakernes lopp, strsta hedren och hgsta lyckan i denna tiden, n p Dden, som n lng tid kan upskiutas? Korteligen, ingen ting handteras bland oss s wrdzlst som ddztankan. Du och jag, min Lsare, skola d, sent eller snart, ingen ting r skrare. Om jag det wille bewisa, woro jag en torr Predikant. Bewis nog, at alla Menniskior alt ifrn Adam til oss ha ddt. Nr man nu det wet, r icke d bttre sttia sig i stnd at wnta dden med friskt
#B389 Hirta, n lefwa et skiftinge-lif, som darrande Mesar? wlan, huru skall det skie?
	Min Tanka har skt sig mnga skantzar mot ddens faselighet, at hon tminstone i en mtte wara ofrskrckt:
	Hon har ingtt i ddens owisshet: dr har hon wl ftt den lilla trsten, at dden torde nnu wara lngt borta, nnu lmna ngra hrs rderum. Men denna skantzen hade swaga murar, och ju lngre hon blef dr, ju rddare blef hon. Ddens owisshet br snarare gira oss hwart gneblick upmrksamme, n trsta oss med skerhet.
	Hon har ingtt i Alla Menniskiors Likhet: Dr har hon wl ftt den lilla trsten, at andra ha intet bttre lott n jag: Konungen multnar bredewid bonden, Rdzherren bredewid Torparen, och den Skinaste Prinsessa bredewid den plumpaste Ladgrdz-piga, s at ingen kan sija hwilkendera Benraglan r dlare n den andra, liksom de ur Moderlifwet lika framkomma; Men mkelig trst, at vi alla ro lika elndige! Jag skall lika fullt d, fast alla gira mig flje.
	Hon har ingtt i Likfrdens Tckhet: Dr har hon wl ftt den lilla trsten, at jag fr ngot berm och kanskie ngra trar p min aska: Jag blir rbart beprydd med en swepning, mitt Lik lgges i en wacker kista, och bortbres i en swart Process under klckors dn och Folkhopars tillopp. Mina nrmste g en tid swarta effter mig, och sija dem frgandom hwem de srja; Men elndig hugswalelse! Nr jag besinnar mig, gir all den Sorgestten mig mera frskrckt: Mina wnners och Anfrwanters trar ska til at n mer inbilla mig ddens faselighet. Wissa barbarer gira intet s galit, at de
#B390 upmuntra sina aflidande med alla slags frgdetekn. Dock, fastn jag intet skulle hraf frskrckas, utan trstas, hwad spisar et Likfrdz-nye mot det faseliga afskiedet frn werlden?
	Hon har ingtt i detta Lifwets Elnde: Lyckans Falskhet, ktt til arm, krleks plgor och alla sorger ha wisat sig fr hennes gon: Det allmnnas fahra i egennyttiga hnder, gnabb och risp bland {obetnksamme} [obetnksamma] landzmn, Konunga-Hghets skakande och Frihets jordbfningar, en fwer hufwudet hngande jmmer, agg och afwund mot dygdigt och wlmenande folk, oskyldigas frflljelser, nkors och omyndigas grt, siukdomars och olyckors hrdhet, ja nteligen mina egna wederwrdigheter ha wl tilbudit, at i denna skantzen lra henne ansee dden med spaka gon; men Hennes mod har nd winglat, och hon har sagt om Lifwet, som Sknska Slt-boen om sin stuga: Rkhl femton gnger, jag hller nd af mitt rkhl.
	nteligen har hon ingtt i Silens oddelighet och et bttre Lif effter detta: Dr har hon utan fruktan skdat denna s allmnt fruktade busen. Dr har hon jemte ddztankan kunnat ha hwarjehanda menlsa {Lifsnyen} [Lifs-nyen]. Srdeles har hon i detta slottets innersta befstning, en Christen Tro, wntat dden p fast fot, och welat  sin sida intet hlla honom fr en fiende, utan en wn, intet fr en lifwets berfware, utan frlngare och frbttrare. Frn dessa wallar har hon sedt Ewighetens ondeliga rymder, med tr at lyckeligen hinna dit. Jag tilstr wl, at dden i sidsta skillsmssan lrer wara bitter; Men denna fstningens fwerherre
#B391 har et s hgt wsende med sig, och sdan {Maijestet} [Mayestt] at hans nrwarelse intet annat kan, n gifwa oss tapperhet i yttersta Kampen. Jag will frga Ehr, I kcka {Swenske} [Swenska] Mn, som hafwen flgt den Stora CARL i halsbrytande fahrligheter, om icke {Hans Nrwarelse} [hans nrwarelse] inblste Ehr et mod, som fraktade dden? I woren ngde at sluta Edra dagar fr Hiltens gon och Ftter. Huru mycket mer kunna wi wara, nr wi i ddzkampen fsta wra gon p den allrastrsta? De Swenska ha sllan warit skuggrdde at taga dden i kragen: Wra Krigsbussar intil denna tiden will jag intet omtala, de ro hela werlden bekante; de frekomma mig lika den dla Romaren, som frifrades fwer sin Son, derfr at han effter tappert motstnd wikit fr fwermakten: Nr man ock frgade honom: Hwad skulle d din Son giort? Ddt, swarade han med en trugande upsyn. Men n de, som sedt dden under gonen utan afsikt p hra? Nr jag lser de Herrars modiga tahl, som i Linkping afrttades hr 1600, finner jag deras sinnen nstan i samma skick, som d de firade Sigismundi Krning. Det r sant, jag har aldrig prfwat, at p en sotesng i wrk och sweda taga afskied med s mnga timeliga nyen, derfr har jag gott wid at tala; Men jag trstar mig dock wid min wlbefste {skantz} [skanss]: Nr jag pminner mig en wiss frnm Fru, det Kongeliga Husets Anfrwant, och en bland de skinaste och rikaste Grefwinnor i Swerige, (starka hllhakar) som war en s stor hiltinna i sin ddzkamp, blir jag rrd och upmuntrad: Bland
#B392 annan delmodighet tog hon en af de Maskarne som redan framtedde sig ur hennes ktt, lade honom p handen betraktade honom, och med leende munn sade: Stackare lilla, wnta litet, rttnu fr du altsammans. Korteligen frhoppningen om ett bttre Lif r den skantzen, i hwilken wi fr ddens anfall kunna wara ofrskrckte; ty i honom tyckas wi intet at wi mista ngot. Lifs-ndan m komma nr hon will, nr wi intet frukta henne. Sledes r det en frtwiflan at nska sig dden, och ingen ting mindre n frimodighet. De rasande Sielfspillingar ro de strsta Poltroner, ty de rusa i dden med stupwnt hufwud, s til sijandes, p det de m slippa at d: De tras intet wnta.
	Men Silens oddelighet kan intet ptnckas med nye, utan et rent lefwerne och gott samwete. Dock henne will jag intet omrra: ddens wlde, som kullkastar oss utan anseende til person, och frwandlar wrt prl i frakteliga multningar, mste ndwndigt afmla oss wr ffnga med naturliga frgor: Jag kan undra p detta fktandet och fikandet fwer ingen ting: hrelystne Herr Arcton, I kunnen intet lida at Alcidas hras s hgt som I: Afwunden gir Ehr en swart ngslan. I tnken p alla medel at kullstta Ehr tflare: Til ex. Om Alcidas sijer, at wr Sol gr och wr jord str, huru giren I d? jo, d tagen i gensatzen i dag, til dess Alcidas r s billig och gillar Ehr mening i morgon. Huru giren I d? Jo, d pstn I, at jorden gr och Solen str, s at Alcidas mste mot Ehr ha ortt, ehuru han br sig t, blott at I mgen bygga Ehr hghet p hans undergng;
#B393 Men blygens I intet, nr i betrakten Ehr hregirughets tilstundande snplighet? Stackars Barbarossa, dig mkar jag, du syer: Det rifwer och swider mig in i hirtat, at jag intet denna gngen fick mitt fram; Men hwad syer du wl, nr du efftersinnar bde din trs och din persons tilkommande glmska. Med f ord: K. Pfoglar af begge knen, beskden Edra ftter, skimmens och fllen fidrarne.
	tminstone nr wi see at dden s utan krus handterar oss, och gir s slta fwerlefwor af wra figurer, bra wi beflita oss om et godt rykte efter dden, s at wi ur detta omgnget intet aldeles d, nr wi d. Wra {sanfrdige} [sanfrdiga] Personalier bli qwara effter Frruttnelsen: Sanningen dlljer sig intet, {Anecdoterne} [Annecdoterne] yppa sig och Effterwerlden fr en gng see wr hra med owldigare gon. Jag har med frundran fwerkommit oskrymtande grafstenar, och deri besedt en del af wr tidz wanliga lifstider: til ex.
	Hr ligger nu fallit Birn Skrymtares tr,
	Ja men gir det s:
	Han lefde politiskt; men dog som et F,
	S plr det mst g.
	En annan, som tmmelig groft sagt sanningen:
	Slckten ber mig loford skrifwa
	P Herr Ebbes grifte-tak:
	Gud wet hur, det d skal blifwa;
	Ty Herr Ebbe war et wrak.
#B394
	Hwem kan sdan skrsten fija?
	Ebbe lefde liksom fler.
	Hwad, hin hre, skal jag sija?
	Ebbe dog. Hwad r det mer?
	En annan:
	Hr ligger nu flater den digre Herr Boo,
	Som hitzat s mnga tilsamman at rifwas:
	Frn oro den Silen har ei kunnat trifwas;
	Gud lte dock kroppen f hwila i ro.
	En annan: Ristad af en fattig Torpare tw timar efter den
	Ddas afgng:
	Ja liggen man dr kre-Wyrdige Herr Mns:
	I bannaden mig fr tw styfwer ijns. Ett slags Folk lefwer bland oss, som jag ngot mer
	ursktar: de ro allenast med fr fllje skull, ta, dricka,
	sofwa, d, och sen de ha ddt, s ha de ddt. til ex.
	Hr hwilar Laban Winst, som handlade med salt,
	Han lefde och han dog, och dermed war det alt. En annan, som deraf mst lrer ha warit bermlig, at han ddt af Oxben
	i halsen:
	Hr ligger begrafwen Frantz-Brandtwein von Flen,
	Han lefde af ktt och dog utaf ben.
	En annan, som blott warit sin hustrus {Man} [Mann]:
	Hr hwilar Mats Katt:
	God dag, werld, god natt.
#B395
	Ja hwad skall jag sya om desse Creaturen? jag nskar allenast, at dden mer m ha skonat deras Silar, n deras rykten. Dock, jag utwidgar frmycket mitt mne.
	Den som frestller sig en sll Ewighet, kan intet annat, n wl nyttia tiden, och den det gir, kan intet annat, n wnta dden med friskt mod. At tncka p skillsmssan frn sina wnner r swrt fr en redelig wn; men han hller ju d med begge hnderne i det starkaste wnskapsbandet? Han hller sig wid rena dygden utan afsikt, och wntar sina wnner snart {effter? } [efter]. Han r kr i Fullkomligheten och ledsen wid Ffngan; Men han har liksom en Ewighet i tiden, och r derfre s lika ngd om dden, at han hwarken nskar honom eller fruktar honom.
	Sluteligen will jag infra en Betraktelse, som mig mycket behagat:
	Nr jag ser p de Frnmas Grafwar, s slcknar hwarendaste Afwunds-gnista uti mig, (de ligga dr i liten prakt) nr iag lser de Skinas grafskrifter, s frgr mig all oordentelig brnad. (Lillian r nedslagen.) Nr jag p ngon grift finner Frldrars sorg fwer deras barn, s rres jag af medlidande; men nr jag ter skdar samma frldrars grafwar, s besinnar jag huru ffngt det r, at srja den, som wi snart mste fllia efter. Nr jag ser Kungar ligga jmte dem, som dem up- eller afsatt, nr jag i Runorne finner uplyste, qwicka, hregiruga och tflande hufwuden, som sndrat werlden med sina Krig, ndringar och twister, s betraktar jag med frakt de sm trtor och oenigheter, som
#B396 bland oss knorra. Nr jag p grafhllarna lser de tskilliga tiderkningar, huru somliga afsomnat i gr och somlige fr ett halft tusend r sedan, s tnker jag p den stora dagen, nr wi alla skola blifwa samtidiga, och st hwarannan til laga answar.
	Skulle du ha slitit ont med mig i dag, Min Lsare, s wnta at jag kan bli dig behageligare en annan gng.

#B397
THEN SWENSKA ARGUS
	N:o 44.
	Ney, jag mrker at min lilla Argiska Riksdag stundar til slut: Jag har tagit ngot mycket fr mig, och jag har bara 8 Sessioner igen, derfr mste jag wrka sakerne ur hnderne som jag kan, och lta Schneider afsttia dem, som han gitter. ja, hwad skal jag gira? Jag har ingen bttre utwg: Mnga olika Deputationer, olika Correspondencer, olika mnen gira mig distrait, wimmerkant och tankfull, s at i dag, rtt som jag talar om ett, lrer jag tala om et annat, och om ingendera fullkomligen. (tnck huru lik jag r annat folck:) Men, sijer Eders Phbiske {Mayestet} [Majestt], ju nrmer du r til slut, ju bttre br du gira frn dig: Solen plr gerna wara wakrast i nedergngen --- ja, jag hade s tnkt; Men --- min wederbrande Lsare, se nu i min Person en afmlning af din. Jag mste mot min {willia} [wilja] gira mig fillig, p det du dr af m bli klokare. Spegla dig nu i den {sysslesatte} [syslesatte] Argus, Ack, du Hgtdyrkade Distraction, frnma wrdzlshet, Ndiga Eftermiddags-Gudinna, rck mig handen och lyfft mig under armen, at jag med
#B398 ltthet m gira lufftsprng ur den ena saken i den andra --- Huru skall jag f rd fr min wns Herr Erics Barn? Effter hans dd ro de nu myndige; Men myndige utan klokt upfrande: (Farlig Frihet) De slja Grdar och kpa sig tienster, de bortsknka tiensterne igen och taga sig Hustrur, de lna pengar och gira Banqueter etc. De gifwa sina Fogdar och betienter p grdarne s mnga olika och stridande befallningar, at Folket stackar rttnu intet wet hwareffter det skall rtta sig. Alla inkomster upg i ndringar: all {ckren} [krenC?] r intet wl lagd i trde och giord til ng, frn all ng och utmark uptages til {cker} [kerC?]. ter ndras det beslutet af foderbrist. De sluta Contracter, de ndra dem, de uprifwa dem igen p et hr, och frlora sin credit, s at ingen wlmende man rttnu lrer betro dem p en plt. Hand och munn af dem blir med tiden s gott som intet. {Skilgaktige} [Skiljaktige] ro de ock sins emellan: Drngen str och gapar nr han fr en befallning af Herr Fritiof, ty han wet wl at Herr Hertiof kommer en stund dereffter och befaller twertemot. Korteligen de sku wara myndige, de willa wara tlydde; men ingen betient kan med nye akta hwad de sija, eller hwad anstalter de gira, ty det blir intet dervid. Herr Erics Barn ro med sina mnga ndringar {rttnu} [rtnu] illa p kneken. Men hwad r det fr myndighet? I sanning, det gir mig ont om den goda Herr Erics minnelse, och jag menar mig wara mohn om hans barns frihet, om jag lgger in, och fr dem begr frmyndare, p det --- (Ney jag remitterar den saken:) --- Sedan det r s wida kommit, (skam at
#B399 sija) at inga dygde-principier, utan Egennyttan, Afsikten, hregirugheten bra tagas til grundsatzer i wra allmnne utrkningar, ssom {oskilgaktige} [oskiljaktige] frn de ddelige, s hller jag fre, at allmn skerhet kan s litet trifwas i et Land, dr allmn fattigdom bor, som et Capitel ur Biblen bland en swrm Petits-Maitrer: I et Land, dr Tinsterne ro de bsta Egendomarne, Lnerne de bsta inkomsterne, och bi-slumparne de bsta Rntorne, dr ser illa ut fr det allmnna: En hgfrdig Tiggare r snart frdig, at fr et Capital eller mbete slja bde Rike, Konung och Frihet. Hwad r d ndigare, n at med hnder och ftter utrota fattigdomen, genom god handel, hushllning, handtwrk etc. som kan gifwa hwar och en ymnighet, och Cronan rd fr tilrckelige lner? Hga himlar och Jordens diupa inelfwor! Jag betygar Ehr at wi behfwa pengar: Rikedom gir oss delmodiga: Allmn och enskylt frmgenhet erknner jag endast fr mktige, at gifwa folket i denna tiden icke allenast gamla Romerska och nya Britanniska, utan ock kta Swenska sinnen (tminstone til anseendet:) ja, min lsare, du undrar hrp, du wet, at en full pung r ingen Philosophie: lngt derifrn; Men tror du wl, at han frr kan frbttra ett sinne, n Argus med alla sina Moraler? Sllsamt tal: Fordom war --- (dock jag remitterar detta til wederbrande.) --- I sen mig s diupsinnig ut, min gode Marcus, jag mste frga Ehr et det wicktigaste ml, som jag i hast kan pfinna: Sedan Konung och Stnder en gng afgiort och stadfst en Sak, hwad tyckes Ehr d om
#B400 henne? Br hon d st fast? Skulle hon intet sedan tla ngon ndring fr ro skul? fr en och annan god wns nytta skull? Jag menar I giren narr af mig, sijer Marcus, hwad frstr jag mig p sdane Sprsml? Men likgott: hwad i Werlden skall st fast, om intet sdant skall st fast? Alla de, som bjbba mot Kungs-ord, borde fllias ur Landet, som jag fllier hundarna ur Kyrkan: De frargeliga hundarna, som frwilla prsten och hindra Barnen at lra predikes-ord, smiskar jag ut, och s skulle man ledsaga dem, som gira klammer och oliud under lag och ordning. Tnk, nr en Spgubbe kan detta begripa, hwad skall d icke --- (Ney, detta remitteras) --- Hwad r en Petit-maitre? Det r et twfotadt diur, skapadt som en Menniskia, upfostradt som en kn-hund, olraktigt som en Skiffting, utstofferat som en dcka, ansedt af frnufftigt Folk som en Narr, af Narrar som en hurtig Person, poltron dr det gller, tappert i lag och Caffe-hus; tankfullt utan efftertanka, intagit af sin wltalighet, s at om det trodde sig kunna tala et ord galit, skulle det strax {forlora} [frlora] sin kropps-stllning och ndra sin Natur, Swagt som en Schol-poike i wettenskaper; Men Dristigt som en Lrmstare, at rtta alla andra efter sina fria och dumdristiga seder, dem det kallar nya och Hf-smakeliga, Prlaktigt i ffnga, Trasigt i wrkeligheter, frmtet af ingen ting, frtwifladt af ingen ting, upblst af sig sielf, nr det r utom sig, Ledse wid sig sielf, nr det r innom sig, Frdigt til alla Drskaper af kitzlighet, trgt til alla witterheter af hregirughet, Obeqwmt til alt lofligt af wrdzlshet, ingen ting
#B401 lskandes mer n klder, lttia, skrppande, spelande och Frustugu-wittjande; Men krleken til knet {begynnar} [begynner] det altid p galna ndan. Korteligen, et msterstycke af frargelse, at frfra wr ungdom. Petit-maitre har likwl warit et gott ord i Frankrike redan i 16de Seculo. Sdant folk rknades fordom fr Hofwets armar; Men tnk, huru jemmerligen namnen kunna frfalla. S har det gtt med Tyran, Fahn, kna etc. Sannerligen, jag rder alla mina Landsmn, at med frgd bewara sina namn frn wanryckt. Til ex: Politicus, Magister, Advocat, Krmare etc. ro goda namn i hr; men kunna genom {wanskitzel} [wansktzel] bli skamliga innom 20. Huru Jungfru-namnet blifwit hfdat, r ltt at dma, nr det s faseligen stupat utfre i detta seculo, s at --- (Ney, jag remitterar detta ml,) --- I myndige Husdrottar, I ktenskaps hufwuden, I Mn och Mlsmn, som d I togen hgra handen i Brudstolen, fingen hra at I woren begfwade med strre frnufft och starkare Natur n qwinnona, jag will underkasta Ehr billiga dom, hwilkendera af detta paret har strre frnufft: {Bussus} [Buffus] will wara en myndig Man i sitt hus, och dertil betinar han sig af flljande medel: Han har den lskeligaste Hustru som nnsin ngon {Bussus} [Buffus] gt, men p det hennes berm ey m frmrka honom, will han i all ting wara enrdig: Hans dageliga hemsed r gnag och skaf fwer alt det hon gir: r hon godsint, heter hon wpig, r hon {alwarsam} [alfwarsam], heter hon arg, r hon enfaldig, heter hon dum, r hon qwick, heter hon fillig, r hon enslig, heter hon folckskygg, r hon sllskapslik, heter hon flycktig. Ingen ting r i lag; Han knarrar och morrar fwer alt det
#B402 han smakar, rrer, luktar, hrer och ser. Frekommer ngot i samtahl, som hon frstr bttre n han, (Det kan ltt tilbra) d afwundas hans manliga frstnd: Om ingen r tilstdes, bannar han henne som sielfklok. ro flera tilstdes, gier han henne en ofrmrkt blink eller tuggord. Mrker hon det intet, d slutar han talet som han kan, och sparar ihop. Mot alla r han gunstig, hflig, tienstaktig, (ofta til sin skada) undantagandes mot sin egen hustru: Hon fr torra, twra och afwoga Complimenter: Bry sig intet derom, det frstr hon intet, hon behagar lta nija sig, hwad kommer det henne wid? o. s. w. ro hans ktenskaps-krleks wnligaste utltelser. Philomela deremot undfaller i all ting, och r liks lydig, som om Mannen woro lydnad-wrd: Hon r from, kysk, ngd, glad, och lter ingen frst at Buffi owett hemligen frtrer hennes mod, mrg, ktt, och kanskie hennes lif i frtid. Hennes trar synas intet; men skulle gifwa hennes tckhet en ny glantz fr hwar och en annan man n Buffus: Hon darrar wid hans annalkande fit; men kan nd intet gldias wid hans bortgende. Dag och natt r hon flitig och ofrtruten i hushllets bekymmer: ensam drar hon ock hela brdan; Ty Buffus har hwarken hufwud eller tlamod dertil. Hennes krlek har en sllsam delmodighet; Ty fast Buffus  sin sida intet hller hwad han henne lfwat, s hller hon det dock heligt p sin. Til ex: jag har fwerkommit en lapp, som hon honom wid ett wisst tilflle skickat.
	Min Herre har behagat ndra sitt Sinne mot sin bedrfwade maka; men det r ffngt, om han menar at dermed ndra hennes: Jag will intet hindra hans behag; Men
#B403 jag trotzar alla fwerilningars grymhet, all lyckas raseri, all retelse, 1000 mils frnwaro, all sorg, all misstanka (ja, om jag n sgo honom i en annans Famn) at nnsin betaga mitt samwete det nijet, at wara min Herres bestndiga lskarinna och lydigste tienarinna
	Philomela.
	Rart prof af Stort Sinne! Kallsinnighet plr elljest mtas med kallsinnighet, owett med owett. Tnk om den ena wnnen woro s sinnad i desse dagar mot den andra: Nu binder Interesset, tienster och gentienster Folket tilsamman: i dag ta de ihop, dricka ihop, fwerlgga ihop, gira frbund ihop etc. Men en liten wderpust blser dem tskilde i morgon. Buffus lrer lsa detta Arket, han lr rdna, dllia sig, och frebr sin olyckeliga Philomela, at ha mig tilskrifwit; Doch hwad hielper det? ont skall ont fr --- (Men jag remitterar detta til Buffus) --- det r lyligt, at betrakta en del af wra utrkningars kullbytter: Gamla Cremes, som sitter wid en god tienst spordes dd fr en tid sen: Pamphilus war d hemkommen frn en Promenade fwer ngra utlnder, mycket friskbrstad af en hregirig lufft: elden war i hans Hirtas blnar, nr han fick hra detta fallet: Som en del stfware fiker effter en lg, s skyndade sig Pamphilus til en mktig gynnare effter denna tiensten. Men i sprnget snafwade han i {trappen} [trappan], fll halfdd ned, blef hemburen, och sen han ftt hra at gamla Cremes war frisk som en yngling, upgaf han sin anda. Skulle hr wara ngon som igenknner sin omogna och hitziga afsikts fall i detta Pamphili snafwande? Det kan wl lmpas til andra n tienstskare. Sannerligen, det har offta tilburit i hr, at
#B404 man slt huden, medan Birnen gtt i skogen. Den ena Pamphilus effter den andra har drunknat i sin afwundzfulla klokhet; Derfre rder jag --- (Ney, det remitteras til wra utrknare) --- Jag nskar at de Academiske Byggmstarne, innan de lmna frn sig de husen, som de oss upbygga, altid behagade hilpa til, att bortrdia stllningarne och utanwrket: Hr r s skrckelig mycket tyg i wgen, som skall bortplckas innan man fr se huru huset ser ut, och innan det kan bebos: dermed skola wi ha omak, och offta skimma wi wggarne, nr wi {bortrycka} [bortrycke] utanredan. Offta r det ock intet annat n stllning altsammans. Dock jag woro obeskiedelig, om jag beskylte alla wra Academiske Byggmstare: wi ha dem s kcka som trotz ngot land i Europa, och --- (remitteras til mbets Collegium) --- Det r underligt Herrar Statister, at I hllen tystheten s helig i hr: Jag fr ingen ting weta af srdeles wrde. Tacka will jag Madame Ruska: nr jag gr til henne, fr jag weta hwad Jupiter hwiskade Juno i rat i gr natt. Hwad sidsta alliancens secrete Artikel har at innebra, icke allenast emellan Swerige och Dannemark, utan emellan Socrates och Xantippa. Hwad lngstrckte nt, som upgildras af Faunus, Momus, Gradivus och Verticordia, at fnga Hfnden frn Parthenos, Cyllenius &c. Hwad stora Konstwrk Biformis hopsmider, som om ngra weckor sku rra sig p engng, at ndra hela Olympen, strta Delii Hghet, och uphija Summanus i stllet. Hwad trappor Vulcanus bygger sig, at upklifwa til et lysande mbete. Hwad den enfaldiga Sylvia gir sig fr tankar om den stolta Damon, och hwad Quercus sade i sidsta
#B405 {assemble'en} [assembleen] om {Betula} [Betulla]; Men at aldrig Pales r wrd at kyssa Pontinellas stubb; ty han r intet af folk: Det war frst hans fahr som blef Adel. etc. etc. Dock kanskie min hemlighetstunna slr mig felt, kanskie hon narrar mig. Det tr intet wara nytt, bara sqwaller --- (Men det remitteras til Madame Ruska, med tacksijelse fr nouvellerne.) --- I det Barbariska under-Plenum, som hlls af Laquejer och drngar i Riddarhus-frstugan frleden Lrdags, fick Torkel en rapp, som brackte honom med bittra trar at nska Riksdagens slut: O hwilken ffnga, sade han, at jag skall lngre g hr fr Rikzens bsta! Nr skall jag en gng slippa desse frhrdade gatorne som ha upndt mig 8 p: skor sen midsommar? Och min underliga Herre! Jag wet aldrig hwad han utrttar hr: Jag tr swria p --- (remitteras til Torkel, at ha gott tlamod) --- Mina k. Lsare och Lsarinnor huru sku wi bli liksinnige? Sinnes likhet r hlsosam, anstndig och rolig: Mnne intet detta skulle g an? Nr wi ro {fwermtton} [fwermttan] glade at wi d gimma litet gldie i barmen til dess wi bli sorgsne, at dermed temperera Sorgen. Och nr wi ro bedrfwade, at wi d glmma en hop ledsamhet til dess wi bli rtt glade at dermed temperera gldien. Heller huru? wi mste --- (Ney, remitteras til nogare efftertanka) --- See hr kommer en god wn, som lrer ha ngot at sija mig: man r intet sker om sina stunder i denna tiden --- farwl s lnge, min Lsare.

#B406
THEN SWENSKA ARGUS
	N:o 45.
	Fr jag lof att tala? --- (Ney, jo, ney, ney, jo) tyst, jag ber min gunstige Lsare, gif mig litet liud. Stackar den, som liten r, ingen hrer hwad han sijer: Man har nu mycket annat i Hufwudet n Argus --- Nr jag slt mitt Ark i Onsdags, berttade jag, at en god wn kom til mig: Jag war d i mitt Inbillnings-rum, och utan frmodan, at f s hgt besk: Det war wr Frihet: Hon syntes mig liksom litet bestrt, blek och matt, at jag blef rtt illa til modz: Kan tnka: Jag wille intet fr hela Sweriges Rike, at hon skulle m illa hos mig. Det hade sedt s illa ut: Folket kunde ftt misstankar: Hr r nu ingen s srdeles sker om rykte eller trefnad. Jag frgade huru hon mdde: Hon swarade allenast med en suck: Jag sporde n en gng: Hon sade intet annat n: Min Mor. Jag war s enfaldig, at jag undrade hwem hon mente. --- (Ney, jo, hwilka bagateller! Wi ha annat ---) tyst, fr jag lof at sija mer. Wyssss, hr r ett fhrligt stuller bland Folket --- nteligen sade hon: Min Mor Enigheten syns mig ngot opasslig, och s lnge det wahrar, har jag ingen roo; Ty om Himmelen, hennes Fahr, skulle tckas betaga mig detta beskyddet, s r jag efter all mennisklig utsikt olyckelig,
#B407 wrnls och flyktig. Det endaste jag nu trstar mig wid, r min {Frederich} [FREDERIC] och min ULRlCA. Gud frlnge deras lif; I deras tid hoppas jag intet ha ngon nd. Det r Gud, som med en s mild fwerhet och Min Mors Hlsa frswarar mig; af andra medel wet jag intet: Ingen annan Stolpe, ingen annan Pelare, ingen annan beskyddare, ehuru man nu skriker. Men wet du, Argus, en wiss Grannqwinna sger sig ha intekning p min Mors grund, s at om Enigheten ngot widkommer (det Gud hindre) blir jag af henne och hennes fllie utdrifwen, skiflad och under Ftterne trampad. Min Bror Lagen och hans Maka Wrkstlligheten f samma de. Det r s skert som jag sitter hr. Frsta Bokstafwen af denna Grannqwinnans namn r Sielfswldet, Afgrundens Dotter af frsta kullen. Efter min Mors fall mste jag ut, och Grannqwinnan wrker sig i wra boningar. --- (h, hll --- gr aldrig an --- Lif och Blod ---) sakta mina hirtans wnner, lt mig f sija. --- Strax nr denna Styggan inkommer, wnder hon up nid p all ting, ingen r hwarken Drng eller Husbonde, hushllet gr fr wind och wg, hwar och en rifwer och sliter t sig, hon swr, hon trter. hon bits, och aldrig ett Gudz ord kommer af hennes Hirta. Stortitlad will hon ock wara, och kallar sig Aristocratie, Democratie &c. Ja understundom, nr raseriet kommer fwer henne, r hon s ofrskmd, at hon nmner sig wid mitt namn, {spnnandes} [sparkandesC?] alla dem utfr Trapporne, som intet kalla henne Frihet. Men ingen r s stark,
#B408 at han ju har sin fwerman: Madame Aristocratie (som hon kallar sig {iblandt} [ibland]) har en Dotter, en styf bussa, en Spannhake som heter {Frdelsen l Frdelse} [Frdelsen] eller (om man will hedra henne, som d man kallar Kkspigan Jungfru) Anarchie. Hon har en Syster, som heter Slafweri. Nr d desse begge ta sin yrande Mor i Winge-benet, kasta henne under Bord och Bnkar, och sig sielfwa efter, d blir ett faseligt Hus; Ty Slafweriet r ett Diur, som ey lefwer utan tmmar, och i det hon kringswingar med de andra galningarne, drar hon in {effter} [efter] sig den Handen, som rycker henne: Det r Fru Enewlde, som aldrig nnu burit gott ga til mig och de mina. Hga Himlar, hwad blir d fr ett wsende! Nr Enewldet utkastar desse Bestarne, som de wl frtiena, kommer likwl mycket dyrbart at krossas, och mnga oskyldiga ting at lida. Mitt arma Folk lrer under henne sakna mig, och prfwa at de ftt Husbonde: Mat gier hon dem wl, men stryk gier hon dem ock, s at det knakar i Ryggbasten. --- (Ney, jo, ney --- min mening ---) sakt, lf mig f tala ur Skigget: Det r Frihetens ord: Den Qwinnan plr intet altid wara s Skuggrdd. --- Min Mor har lefwat i Brnne-ldren, i Hg-ldren, i Rom-ldren och i Frgd-ldren, innan jag fddes: Min Syster Skerheten, som med henne alla ldrarne genomgtt, har altid haft det wissa teknet, som bde hon och jag nu ha, at hwar gng wr Mor siuknat, swimmat eller i dwala fallit, har hon af Sielfswldet blifwit utkastad, och ter Sielfswldet
#B409 af Enewldet, som ter med min Syster frlikt sig som det kunnat. Den omskiftelsen har altid warit wiss: det har hon frskt i 3die Seculo. fwens i 5te. Hon har knt Ifwar Widfadmes Armar, ngt sig med Stenkel Jarls frmynderskap, blifwit hotad af Blot-Swens Offerknif, blifwit ut- och infrd af Ragwaldisk upresning, Swerkingars, Bnders och Folkungars widskiften, warit huswill under Danska Stormwder och Frdelsens blodrgn; men mins sig ha blifwit rddad under Wasa-Tak. --- Gumman war ngot hngsiuk wid k. Johans dd; men orkade dock begrafwa K. Carl i Strengns --- Och hade min Syster sina krusade dar under dess Stora Sone-son, etc. jag behfwer intet bertta dig 60 hrs lekar, 80 hrs Herra-bd, och 19 hrs Glam; nog at du wet wra ndringars wanliga trappsteg, neml. 1. Fri Skerhet. 2. Siuk Enighet. 3. Sielfswld. 4. Frdelse. 5. Enewlde. ter igen 1. Fri Skerhet. 2. Siuk Enighet. 3. Sielfswld. 4. Frdelse. 5. Enewlde. (Friskt, jag kunde wl brja p igen, och med den dantzen fylla ett helt Ark.) den trallen har det altid hllit, den fruktar jag --- Huru skall jag d wara glad nr jag ser det minsta siukdomstekn p min Mor? Jag wet ju hwad mig tilstundar, nr hon nedlgges? --- (h, jag will sija --- hr p --- jo, ney ---) tlamod, fr jag {lof} [lf] at tala ut: hr r en skrckelig klappjakt. --- Jag hrde Frihetens ord med wrdnad; Men mina dla Lsarinnor, jag wil frga en del af Ehrt spda slkte, om jag intet hade orsak, at twifla p hennes {rdhgas} [rddhgas] orsaker? Jag menar mig knna det tcka Knets
#B410 Sinnelag: Litet kan frskrcka, litet upmuntra: Jag tnkte, ho wet? Friheten r ett Fruentimmer, {flgakteligen} [fljakteligen] snarsinnad och frnderlig: Fru-mor Enighet har kanskie sagt ett lst ord om sin Maga, och {straxt} [strax] alarme, Blindbock, Korssprng, budkaflar til Doctorer och slkt utan nda. Den unga lr ha giort stort wsende af ett litet Munwder, och wrkeligen, jag frgade den Skina nogare om gamla hennes Ndes tilstnd: Hon hade sofwit wl om Natten, hon hade tagit sin goda Frukost, hon hade intet fahrligare smakat til middagen n ett stycke wildt, etc. Hwad fhra war d p frde? intet kunde Fru Enighet deraf bli siuk, s framt intet ont war i Kroppen frut? Frken, sade jag till Friheten, trsten Ehr, det har s gott som ingen nd. Jag tilstr wl, at Gud kan ltt nedlgga ehr Mor, och dermed gira ehr huswill; Men nu --- (hi, ney, jo --- jag menar) sakta, en liten handwndning, gott Folk, lt mig f sluta --- Wi flgdoms t at beska gamla hennes Nde; Wi funno henne allenast litet Altererad, och nr wi efterfrgade, war det af ett skott, som en ofrwgen Bngel bredewid henne lossat. Intet annat? h stor sak: Hon gladdes at see sin Doter, och p det tiden ey mtte bli henne lng, gaf jag henne Khlgrdz Sagan at lsa, som jag omtalt i mitt 28de Ark i hr, fwen den Boken huru Kringen jmkade Barnefoten. Item Sagobrottet om Swen den frie etc. etc. jo, jo, de gamla bra ha ngot tidzfrdrif. Men fr framtiden skull rdde jag Friheten, at lta wakta lufften i sin Mors rum, och dess Fnster, Drrar och Spill frn osunda jmmor, dunster och
#B411 wder: Kallsinniga drag, hgfrdiga Parfumer, som gifwa swartsiuka i alla Lemmar, snlhets-ilningar, agg-lukter och afwundzrkar, som hitza maga mot Hufwud, Lungor mot Hirta, hand mot Fot, Lr mot arm etc. Derp tilbandt jag en fodrad myssa p Gumman som jag fr roo skull kallar Regerings-Formen; Ty hon war s stor, att man nstan kunde f 5 eller 6 Hufwuden derunder. Dock jag talar kanskie s at Medici lee t mig; Men stor sak, derfre r jag hitkommen, och de ro intet de frsta, som --- (hlla,: Hr fr ingen --- wi willa ock) ja gerna, jag har nu sagt mitt: Jag will g frn detta stllet; Men hwart skall jag g? I dag will jag ha en liten frihet och slanka litet omkring:
	Kom, min lsare, lt oss see t, hwad man gir dr borta: See huru lyligt man anfktar sig: Hr p den anseenliga Bissen:
	Jag swr wid Odens Thron, at frr skall nattens Rike
	Och afgrundz mrka wrr upsluka alt wrt Kif,
	n jag erknner dig fr Like,
	mitt Lif
	Jag wgar fr mitt Namn, och du skall d --- Hr p den andra: --- hll, Hll,
	Lt andra lefwa med: Jag trotzar Berg och Trll,
	Och Skog och jord! at twinga mig att swlta,
	Upstigen n en gng, I forna Hiltar,
	Och seen hur ofrskimt --- Hr p den tredie --- Ack, grymma Himlar,
	Hwi seen I denna, och ey dundren, at han swimlar,
#B412
	Du Birn, som all min Blod uti dig sugit har!
	Af alt mitt kra Godz har jag ey mera qwar,
	n hat til dig:
	Min Hand emot din Hand: Jag skall ewrdelig
	Dig qwllia --- Jag hrer nu hwad det r: Man lr lsa fwer til en Tragdia af Oenighet: Det lter faseligt. Ja, Gud lte Tragdierne stadna p Papper och i Boll-hus, och intet i wrket. Hwart skall jag nu g? Jag r s [yhr i dag], som trotz ngon annan, och wet intet i hwad {hl} [hll] jag lper --- Se dr hlla twenne p at sls: Elnde! Den som bst skulle tyckas winna, ligger under: Ja Olle: sijer han, du stal dig p mig: hade jag intet wnt Ryggen t dig du hade intet ftt hugg p mig. Lutter intriguer! Gud nde oss, Min Lsare, man fr intet g mnga steg, frn sdant syns och sprjes. --- Men se hr kommer Herr Frlag.
	Frl. God dag Argus.
	A. God dag, farwl.
	Frlag. Ney wnta: war s god: angende Banquen.
	A. n mer?
	Frl. En tilsluten Banco r ju en Jude i et Land? bttre woro ju at frskrifwa andra Judar, ty de kunde utdrifwas nr man wille? Men en ppen Banco, dr alla bde inhemske och utlndske kunna instta, r iu en ppenhirtig och frmgen underste, som dageligen tiltager, och kan med sin stundeliga tilwxt, wid pkrfwande behof, lngt anseenligare lyffta Konung och Crona under Armarne, n
#B413 trotz ngon annan med alla slags Contributioner i werlden. Derfre will jag gerna, Argus, at Banquen blefwo wr Englndare, wr Bergslags-drifware, wra Handlandes Patron, ja fast han n hade knningar af Banquerouter, ty han igenfingo mer med den ena handen, n han {utgufwo} [utgfwo] med den andra. Wi ha den frmn, som andra lnder intet ---
	A. ja, jag skall tnka derp, farwl.
	Frl. I dag r du skrckelig {wispaktig} [hwispaktigC?].
	A. s mycket artigare i denna tiden. Med Rikzens Affairer i hufwudet, rnar jag nu hlsa p Fruentimmer:
	Min k. Placilla, hrsamma tienare, Jag kommer at fria til henne fr en af mina bekanta: ber om urskt, at jag med et sdant hrende framrusar ngot plumpt: Han r wl intet srdeles hurtig; Men prktigt kldd. r wl ingenting Studerad; Men rik, som Wattnet r diupt; r wl nnu ofrskt; Men hregirug. r wl intet s hgt lskad; Men af god slkt. Kan wl intet stort skrifwa; Men dansar wl. r wl ingen Hus-hllare; Men gifmild, och kan skinka henne mer p en dag n jag frtient i all min tid.
	Plac. Men Argus, den Friaren kan ju anwnda sin gendom p et Fruentimmer, som hgre skattar hans person, n Placilla? Adieu.
	Dr fick jag sltt beskied: Frdenskull, jag nskar, at alla Flickor hade Placillas sinne, och at de en gng lrde at anse personligt wrde mer n en Rck. etc. Jag skall remittera min bekante med sitt Kalfskinn til Tlamodz-Collegium.
	Jag mste g in til min Boktryckare: r hr ngot Bref? Ney, bara detta:
#B414
	Min Herr Argus,
	Min Son r, om jag sielf skall sijat, qwick och wlartad; Men r nu blifwen utsttt frn ett anseenligt Stipendium af en annan, hwars wlmende Fader warit i stnd, at drifwa det Wrket. Det hade warit Fadren ltt at underhlla sin nnu {ofrtienta l ofrtiente} [ofrtienta] Son utan Stipendium; Men jag kan wl utrknat; Han lr under denna tiden ha uttmt sin pung p andra afsikter, och kanskie Stockholm drar mera pengar, n denna Orten; {derfr} [Derfre] lr han hrmed ha welat stoppa de hlen. S gr det i dessa sidsta tider: Dina och mina ro kra Creatur ---
	Orkar intet lsa lngre i dag: Nog, at den wlmende Fadren, ehwem han r, kan see huru han burit sig t.
	Jag drar mig tilbaka i min Philosophiska wr med en liten betraktelse:
	Jag hrer at Rikzdags-slutet i Stockholm lrer tima {i} de samma dagarne, som det Nordiska Leyonets Lifs-slut timade jmt 16 hr frut: K. November, jag will rtt sija dig hwad det r: Du kan wnja dig, at intet sl Drren s hrt igen effter dig, nr du gr ut. Kan du intet g ntt och tyst, som dina Brder? sku wi altid fsta gonen p din utgng, nr du behagar wisa oss Ryggen? {Och? } [Ach] see huru hgbrstad han dr borta kommer hitstigandes: P min hra, ftterne slamra, som hade han Tr-skor. Men lika mycket, k. November, will du lfwa mig, at tilhilpa, medan du r
#B415 inne, hwad jag begr, s skall du f larma och g ut, som du will:
	At Lag och wrkstllighet hos oss m boo,
	Och lysa frn hgder och tinnar,
	At inbrdes krlek m grnska och groo
	I Swear och Gtar och Finnar.
	At En str fr alla, och alla fr En,
	Som Barn i en Broderlig Lottning;
	Med Eniga armar r ingen fr klen,
	At ltta sin Konung och Drottning:
	D bfwar wr Own, d gldies wr wn,
	Och {Han} [han], som oss ser frn det Hga,
	Gier Frihet sin Moder i mnga hr n,
	Och Fster p henne sitt ga.
	Men yppa wi hgfrd och snlhet och agg,
	Tar Himmelen frn henne Handen,
	D klder sig jorden i tistel och tagg,
	Och Wlmgan upgifwer Anden.

#B416
THEN SWNSKA ARGUS
	ANDRA DELEN,
	N:o 46.
	Frken Telesilla, s lyder Ehrt bref: --- Det r rart at wi Fruentimmer ro starka i skrifwande. Men som en del af oss intet har ltit sina Nlar just ta rangen, af sina {pennar? } [pennor] fast de ock kunna wara hurtiga s ber jag Argus wil wara s god til wr widare upmuntring och wisa oss rtt indela meningarna, med de teknen som kallas comma punct etc. Wi stta dem, ofta galit och ofta utesluta wi dem aldeles hwilket gir mig rtt ont p mitt Kns wgnar. --- frbl.
	Men min Frken, frlt mig, Ehrt Kn r intet ensamt hruti: Wi ha en hop bland wrt hgt uplyste mankn, som intet eftergifwer Ehr. Det r sant, detta felet r s mkta frlteligt bland Ehr och s mtteligt bland oss, at den fwerhopade Argus wl skulle fr sin del wara ngd, at lta den saken hwila til nsta Riksdag eller lngre; dock hwad r at sija mot en sdan person som Ehr? Om jag n skal taga mina f stunders gnesten, s skal jag dock biuda til at frnija en s sllsam och menls begran:
#B417
	Comma betyder et skr, et strek, som frdelar en mening i sina wissa lemmar och leder: Det teknas sledes(,) och skiljer stundom tu ord, stundom flera: t. ex. godthr(,) Norkiping: tack(,) Stockholm. Jag war rtt torstig(,) hwilket frkt sig deraf(,) at jag sedt Ehr dricka. Gud frbarme sig(,) hwad buller Heidrecher kan anstlla fr et falskt wder(,) det han kallar hra. K. fahrgubbe(,) tnk hwad wsende I kunnen gira om et par gamla skinnbrackor! Skulle intet en god Swensk heller willa terstta sin hghet(,) n se sitt Fosterland uprras af oenighet? ja ofta kunna fwer tiugo ord frbilpa innan et Comma behfwer inskiras, t. ex. Nr jag intet mer med skerhet och godt samwete fr tro en hgtansenlig menniskia p sina skrifteliga och mundteliga ord och frskringar(,) hwar i werlden r d {dess} [des] trowrdighet eller wr gamla Swenska {redelighet} [redlighet] bland de mindre anseenlige afblefwen? I synnerhet r flljande at mrka: nr det lilla ordet och et, (intet ock etiam) binder tw ord tilsamman, d behfs intet Comma, t. ex. Talpus och Lycaon och Jason och Philax lpa omkring och lysna och fkta och mda bde sig och andra med sina bewekelser och konster och dikter och skrppskott til sina skrattwrde afsikters winnande; men frnuftigt folck ler t dem. Nr ter och uteslutes, d sttes Comma i stllet. t. ex. allmn frid(,) endrkt(,) wnskap(,) samhllighet bli frstrde af enskylt hregirughet(,) afwund(,) egennytta(,) hmd etc. Men understundom nr och begynnar liksom en liten ny del af meningen, d kan det med et Comma skiljas frn det fregende. t. ex. Arbaces r
#B418 kommen til s hgt hrestlle, at han billigt borde wara ngd dermed(,) och nd wil han klifwa hgre, koxandes efter nya werlder. Hans werld syns skiligen upfyld(,) och likwl will han lgga derp en fwerfldande rga. Framfr de orden hwilken, som etc. sttes altid ett Comma, emedan de brja wissa sm lemmar i meningskroppen, och hwar gng deras sm lemmar ndas, sttes ter et Comma. t. ex. Sigge Knarrhiul(,) hwilken r nnu obeskiedeligare mot sin dygdiga maka(,) n Buffus mot Philomela(,) har intet ltit rtta sig af mitt 44de ark. Platina(,) hwilken r en prydnad i sitt kn(,) skrifwer mig til och wisar med sitt delmodiga lidande och sorgeorsaker(,) at Sigge r en af manknets skamflckar. Den maka(,) som bedrfwar sin oskyldiga maka(,) r wrre n alla makans friga fiender etc. Comma sttes ock gerna framfr orden at, huru etc. t. ex. Armand sijer mig(,) at skrymtan r hgndig i en Minister; men jag tror(,) at Armand liuger och at hon twert om r skadelig. Mn det r sant(,) at Fader Heliodorus intet wil ha biktpengar? etc. Turbulus hotade oss(,) huru han skulle hmnas(,) huru han skulle frflja oss och wra barn(,) om wi taladom honom emot; men wi ha sedt prof(,) huru en strre man n Turbulus bewarar de redelige och i samwetet ofrskrckte. Eljest kan ock sijas en hel mening, utan at bruka Comma. t. ex. I ett fritt och wlbestlt Rike br den ena understen aldrig gira den andra knfall i anseende til ngon hghet.
	Colon teknas med tw prickar sledes(:) Och brukas
#B419 wid ndan af en fregende utltelse, som krfwer ngot efterfljande. t. ex. Capriol(:) Ney det gick intet an. Capriol(:) Jo det gick stolt. n en Capriol(:) Fy det gick som det kunde, iag r matter nu. (Det exemplet kunde lmpas til en orolig medlem i ett Rike, som nu med ett uptg, nu med ett annat brjar Apspel til sin hras uphijande) Nu skun I f hra underwrk(:) Tnk hr fll sni fr ngra dar sen! Hr r ett stort Jrtekn at mrka(:) Tnk det slaskade Allhelgone-Afton! Jag will sija Ehr Krnan af hans bedriffter(:) Han t och han sof och han dog. Skalkar skryta med hederliga Namn(:) En frbittrad Munk har mig tilskrifwit under namn af Christianus Antipapista &c. S att Colon brukas liksom tekn til en Titul fr det pflljande. Widare: Desse ha lnge warit wra siukdommar(:) Hgfrd, afwund, fattigdom, egennytta, Dumhet, aperi etc. S qwder Swidiot hin gamla(:)
	See hwad arma klemmar,
	Som nu boo hr inne(:)
	Inga starka Lemmar,
	Intet stadigt sinne etc.
	Ja Colon kan brukas som frebd fr lnga meningar. t. ex. Jag wet, syer Ptolomus, huru jag will gira med mina Wnner(:) Lysander r skickelig och har stort anhang, derfr wil jag frbinda mig honom, til dess jag winner den frsta afsikten, du wet wl. Nr nu det gtt fr sig, gier jag Lysander p Bten, och sllar mig til Datis, som intet lskar Lysander. Han hielper mig wl at tuckta Lysander, om han pstr min tacksamhet. Nr d Datis brakt mig i
#B420 besittning af den andra afsikten, du wet wl, s biuder jag Datis en god dag, och gier mig om bord med Lysimachus, som d lrer mst wara undertrykt. Han lrer flyga mig af gldie i famn, hel frdig at wga Lif och Sil fr sin Lyckas terwinst. Sen han arbetat fr mig en tid, kan jag altid wnda Ryggen at honom och taga mig en annan, ja om det ock woro en af de frkastade. Korteligen, Jag har wnner, altsom de kunna tiena mig, och jag ombyter dem, alt som de ro mig nyttige. etc. Det r omyeligt, min Lsare, at uprkna alt det, som kan fllia p ett Colon.
	Semi-colon eller half-colon kallas fwen Comma cum puncto, d. . Ett strek med en prick fwer, och teknas slunda(;) Det slutar gerna Hufwuddelen af en mening, nr dla och kostbara tiden bortgr mycket i lappri och {skilgaktigheter} [skiljaktigheter], som borttager hela halfwa Weckorne(;) Ty Afwundz- hregirughets- och Oenighets-Andan har nnu ett stickblad i Nfwen, och hindrar sllskapet frn nyttigare arbete. Nr en hgt upsatt man har dumma Wnner, r han lik Enstringen, som af sin tama och wlmenande Birn blef krossad i sin smn, blott derfre at en Fluga satt i hans Panna, som Birnen med sin plumpa Ram wille dda(;) Ty med sina Tllknifs-tienster rispa de fuhla mrken i sin gynnares frgd, bortskimma saken och utskimma sig sielfwa. Eller och sttes half-colon nr man gir ngot slut af den fregende satzen, t. ex. Min Mors mildhet ware tack, sger Pelle, jag knner p mig, at min Blod r upspdd af mycken gammal; Ty han kokar s lagom, och fwens tror jag at Hialmters gamla Blod (hans Mor ware hrad) r upspdd af mycken
#B421 ny; Ty han kokar intet mer n min(;) Derfre kunna wi wl frlikas som Brder p Blodens och hrans wgnar. Den unga Dorimena har en wldig hop smickrare, som fwertyga henne, antingen hon will eller intet, om sin frtreffeliga Skinhet(;) Derfre undrar jag intet, at hon r alt fr stolt i {samqwm} [samqwem] och altfr lydig under fyra gon etc. Eller och brukas half-colon nr meningen krer om igen med ett Men, ett dock etc. t. ex. Hr komma wissa Tienste-andar, som willa inplugga oss wra giroml och intala oss saker, dem wi intet begripa, hwilket wi ock frestlla dem(;) Men nr dem tryta skil, hilpa de sig liksom Religions-Wurmarne med uppenbarelser, til at kasta wrt frnuft i en dum lydna. Nr ett Grep gr tilbaka fr Assarhaddon, har han strax ett annat i bakhll, och nr han blir utsttt ur en Drr, wet han strax wgen genom en annan, hlst som allmnna Sahlen p en tid har ftt flera drrar n tilfrne(;) Men nu har han slingrat sig s lnge och genomtrngt sig p s mnga stllen, at wakten br knna igen honom, Hus-herren ledsnar wid honom och alt Folket lee t honom. I Hufwud-Staden wistas en frmgen och wlansedd Man, som har en wrnls, men hederlig Swrmor, en ndlidande, men dygdig Syster, en ung wlartad Bror, som ock behfwer handrckning o. s. w.(;) Dock r hans hirta s flinthrt, at det icke allenast intet will hielpa dem, utan det bedrfwar dem ock wid hwariehanda tilfllen etc. Hwilket alt wisar huru half-Colon skilljer en menings frnmste lemmar.
	Punct r intet annat n en prick, som teknas sledes(.)
#B422 och sttes altid wid slutet af en Mening, t. ex. Den Man som ndgas wara hrd emot sin Hustru, nr han will ha fwerwldet i sitt Hus, frstr intet mycket at wara Man(.) Fruentimret r mst bewekligt och kan i all wnlighet byas nr man frstr at handterat(.) Nr en Hustru rtt lmpas, r hon gladare at f lyda och rda, n regera(.) Somlige af de lrde gira wl tskillnad mellan strre och mindre punct, i anledning af strre eller mindre mening; Men fr min ringa del hller jag det ofrgripeligen ondigt: En kort mening {sluter l slutar} [sluter] jag med liks stor punct (ja offta strre, om pennan plumpar) som en lng, och ehuru lng hon m wara, s skall dock altid punkt i ndan: Wr natur och wsende will s ha, t. ex. Effter all swrighet, alt arbete, all widlyfftighet, all ledsamhet, alla underliga ndringar --- br wrt arbete wara giordt arbete, och wr Rikzdag ha et gammalt, Swenskt, stadigt och tilfrliteligt slut(.)
	Frgetekn (Signum interrogationis) gires slunda(?) och wisar i ndan, at den fregende meningen r en frga, t. ex. hwar togo nu wra wnner wgen(?) blefwo de s snart osynlige af en enda dimma(?) Hwar r Swensk hrlighet(?) Hwar r Landets Rikedom(?) Skulle det intet wara nyttigt, at Hofwet och staden kldde sig i hemmagiorde klder(?) hwad frgar jag effter, antingen Land och Rike blir rikt och wlmende genom Ost-Indisk Handel, eller egna Fabriquer, eller annat, allenast at Land och Rike blir rikt och wlmende(?) Ja om meningen n r lngre, skall dock frgetekn i ndan, t. ex. Hwem kan annat n lska de tilwrkningar, som hr och dr i Stockholm och andra orter
#B423 brja sticka hufwuden i wdret, nr man besinnar, at Inlndske derigenom kunna bli s starka som utlndske, at fremmande tmmar derigenom afslitas, at arbetslner besparas i Landet, och at mnga fattige Swenske Barn deraf f sitt Brd(?) etc.
	Utrops- frundrans- eller nske-tekn gires sledes(!) Mrkandes, at det fregende r ngot srdeles, t. ex. mina gon tilslute sig den dagen, d ngon Adelsmans, ngon Prsts, ngon Borgares eller ngon Bondes wlfrwrfwade rtt i ngon enda Landzort fritt kringskires til en fingersbredd(!) Herre Gud, huru mnga skinn och {frgor l frger} [frger] Vertumnus har skifftat p desse fem Mnader(!) Tnk huru Tirilirius har fktat och arbetat, at f tilwlla sig Cronans Gyllende frmner(!) Ack hwilcken faselig hop af olyckeliga Hionalag hielper til at upfylla afgrundens winklar(!) Ack, at Hnder och Armar woro starka nog, at Arbeta frn sig til nsta Stmmodag(!) Gifwe Gud, at owldigheten intet woro alt fr spd-lemmad, at sl egennyttan fr pannan(!) etc. Elljest bruka somlige, nr en nskan sker af det allraangelgnaste slaget, at frka detta teknet wid slutet til tre, p detta sttet(!!!) t. ex:
	Gud lede Kungens ftter
	P wra hala brg,
	Rdz-lagren taga rtter,
	Och Stnders ben sin mrg,
	Ren Lra bland oss lyse,
	Och lagen winne krafft,
	t Handtwrk Handlen myse,
	Och flit gif' jorden safft(!!!)
#B424
	Men min hurtiga Frken, jag mste wl ock wisa Ehr, huru de skilliestreken brukas, som kallas Parentheser: En Parenthesis eller {mellansatz} [mellan-satz] inneslutas af tw strek
#B425 sledes(---) p det han intet m inwicklas eller frwilla det andra. t. ex,
	S lnge Fru Swerige knner brist i sin --- NB. (jag trs intet nmna mer fr utlnningar) s lnge mste hon ndwndigt hlla sig wid sngen. Nu r en ledsam tid, NB. (mnga slaskiga wderlekar) och ledsamt bde fr dem, som lngta hemma, och dem, som lngta borta. Ulysses ledsnar NB. (han r en kysk man) at se andra qwinnoskapnader, n sin kra Penelopes. Penelope har mnga inwrtes och utwrtes bekymmer NB. (hon r en kysk qwinna.) innan hennes Ulysses kommer hem och hennes hierta i sitt frra skick. Det r liligt med Argus NB. (s r det wl med flera) som intet wet, antingen han arbetar til sin hugnad eller undergng. Ett Philosophiskt sinne NB. (rar fogel p jorden) r altid lika roligt. Wi ha nu jmt 80 hr sedan en Swensk Riddersman afsomnade, NB. (Gud gifwe oss mnga dylika) p hwars gon Konungar och Furstar dmde om sina den. Almanacken fster i dag wra redeliga gon p en stor Konungs minnelse (om de i {dessa} [desse] dagarne ha tid at fsta sig s lnge) och bringar dem til at fgna sig af Wr FREDERICH. o. s. w. Sdant begrep, min dla correspondente, har Argus om comma, punct, colon, etc. Dock androm deras frihet obetagen. [Jag kan ingen min plgsed ptwinga.]

#B426
THEN SWENSKE ARGUS,
	N:o 47.
	Jag tilstr at mstadelen Mina Lsares och Lsarinnors bewgenhet r strre, n jag kan aftiena: De betyga wid desse Arcken sdant nye, at hwar gng jag kastar frn mig eller tilgriper min Penna, knner min blod en rrelse af et Jag wet intet hwad? Rolighet, Bekymmer, Mod, Blygsamhet, Hopp, Twikan, Erknsla, Ifwer, Wnskap, Nit, Wrdnad etc. {tyckas} [tyckes] ur sin frsamling i hirtat frordna et Utskott i mina dror: Alt under anfrande af en grannlaga mhet, at bibehlla det allmnnas gunst. Favoriter i hf, Favoriter hos de Skina, jag gifwer Ehr min rrelse at besinna: Ingen r mig i det mlet likare n I: I knnen bst den ilningen, som fwergr Kroppen, nr man antingen tiltrder eller lmnar de dyrbara gonen, med hwilka man har at gira --- Med alt detta gillar man mig mycket, och sanningen at sija, hwarfr kan man icke gilla mig? Det r wisst Argus har sina stora swagheter, han kan fela, han r menniskia som alla hans Lsare; Men en Menniskia (Jag ber om urskt) som ingen ting sijer med wett och willia, det han icke fr sin del i sitt samwete finner skiligt. Skulle man
#B427 d skrika mot honom derfr at han intet altid talar i lag? Lylig ifwer! Kan man icke tiga och tla? Duger det intet s r det ju lappri, och intet det frsta lappri, som blifwit tryckt. r det osanning, s r det ju ffngt snack, och intet den frsta osanning, som lupit Stad och Land omkring. Men om det duger, om det r sant, hwad heder r det d at ogillat? Alsingen: Bara skam bde nu och hos den frnufftiga effterwerlden. Dessutan hwad skada gir jag? Lckar jag ngon til intriguer, til Partier, til Sielfswld i Lra och {Laglydnad} [Laglydna], til okyskhet! o. s. w. Sannerligen, Herrar Intrigueurer, I weten sielfwa, at i haden hwar gng legat under, om I intet annat Orakel hafft n Argus. Parti-anda, du hade ledsnat fr {20} [tiugu] mnader sen, om du intet annat hafft at roa dig med n Argus. Religionsyra, du hade mist alt ditt Offer, om du ingen annan hrare hafft n Argus. Laglshet, du hade warit uphngd, om du ingen annan Domare hafft n Argus. Wurmar, I haden lngesen grlat i {hospitaler} [hospitalet], om I ingen annan Mcenas hafft n Argus. Kitzliga Qwinlighet, du hade warit wanryktad, om du ingen annan Galant hafft n Argus, o. s. w. Brckeliga Kn, som s snart r upeldadt, (Jag tager nu alla mina wederbrande Gynnarinnor undan) ingen kan neka, at ju du r den laggrannaste af mina Lsare, och strsta fahran underkastad; Men jag will lfwa dig taga Argus fritt til dig i din Cammar, i din sng --- ja men, jag swarar fr all fahra, alt efftertahl --- Kr man ut Petit-maitren och lgg Boken i stllet, jag wgar Lif mot Lif, Kropp mot Kropp: s at
#B428 hwad Argi skadelighet angr, rder jag min hklare at gifwa sig tilfredz och sofwa roligt, liksom jag p begge ronen. Om jag twertom giort ngon nytta, wet jag intet; skulle likwl tro, at den Hga Handen behagat p ngra stllen wattna mina plantor. --- Men sijer du, Min Lsare, hwad har brackt dig Argus, at gira hela detta frsprket? Skall nu Argus intet tala om annat n Argus? --- Tlamod: hwad r angelgnare i denna tiden, n at tala om sig sielf? Fr jag icke wara androm lik? Det r ju intet s brott om? wi ha nnu 6 weckor til Juhl. Dessutan hrer jag, at wisst Folk i desse dagarne talar nu mycket om Argus och fruktar --- hwad fruktar man? Ja stor sak, jag kan wl sija ut: man fruktar at Rikzens Stnder torde frklara sitt nye fwer hans arbete. --- Ack jmmer, Fru Auctoritet, det skall aldrig skie, syen I. Jag tilstr p Edra wgnar, at det woro bedrfweligt: Huru {skun} [skolenC] I nu bra Ehr t? Lt see --- Jo, sijen rent ut, Argus r en folkskimmare, en illfundig anda, som borde straffas och aldrig --- Ney det gr intet an, det skulle lta som I woren drabbad i hans Ark. Lt oss bttre fwerlgga --- sijen s: Skall et Skimtwrk, som skrifs fr roo skull, och af ingen alwarsam och frnufftig, utan af Barn och obetnksam ungdom bermmes, bli af Rikzens --- Ney fy, det skulle lta tokugt, Argus har hafft den Lyckan, at behaga Sin fwerhet (hans jordiska Beskydd) och sedan det bsta folket i landet. Wnta, huru skun I d betee Er? Jo, jag wet: Ju mer han har beflitat sig desse tu hren, och ju btre han sig upfrt, ju mer han I tilflle at afbyat: Wi ha ju sedt
#B429 prof, at man kan rfila, sra och stielpa folk med all wrdnad, all hflighet och de diupaste bugningar i werlden? t. ex. bermmen honom, intet lagom, utan fwer all mtta: Nr d ngon yrkar p hans belning, s sijen: jag tror I ren underlig, seen I intet, at et s drpeligt wrk, sdan kundskap, sdan frfarenhet, sdan {odelaktighet} [owldughet], sdan sinnrikhet, sdant mod, sdan nysamhet etc. kan antingen intet ha fallit p en enda Person, eller ock (om han ntel. r ensam) intet p en ung, och medelmttig, utan p en gammal Rik mogen, ja en hgtuplyfft man, derfr woro et sdant steg ondigt etc. P min hra, Fru Auctoritet, det grepet r det allrabsta, at i all dmiukhet och utan Ehr fahra gira den s kallade Hga Herren Argus til en stackare, och effter Rikzens Stnders bortgng utstld fr Er hmd. Uttmen nu all Ehr wltalighet i meningslst berm, {tils} [til] desse hans Beskyddare ro bortreste, sedan Kunnen I wl f honom mellan koo och Kyrkegrd. D kunna och deras lfften bli wrkstllte, som nu i sina bref hota honom, nr han blir uppenbar, med ond, ownskap, frfljelser, Olycka, Ja (skam at sija) med kulor, som fastn de upwcka hwar hrlig Philosophs tlije, likwl intet underlta at wara ohlsosamme. Med det grepet kunnen I ock betaga alla andra mod och upmuntran, at med efftertanka tala fritt och at gira s
#B430 mycket, som deras snille-gfwor kunde gira, om de litet upspndes. Ja derigenom kunnen I bst frblinda Swenska ungdomen, til at intet see och knna sina kraffter, etc. Sedan i d gtt i land dermed, och i ftt Ehr willia fram, d kunna Argus och I lee t hwarannan: Den ena som Philosoph, den andra {som} --- Sij, frlt mig, Min Lsare, ehuru jag talar, s ser jag dock, at jag uppehller dig frlnge med mitt Eget: Jag borde likwl under hela denna tiden ha lrt at terstta det Enskylta, s lnge det allmnna br skitas. Men hwarom skall jag nu skrifwa? Somlige beskylla mig, at frmycket rra de hgml, som borde wara fwer min Sphra: En sdan Junker Argus, sija de, kunde wl nija sig at tala om skrck, kringsagor, Jungfruhemligheter, poike-skrpp etc. och intet blanda sig i de allmnna frfattningar --- Nog kunde jag beswara detta; Men wr skillsmssa, min Lsare, r intet lngt borta, fem weckor ro snart ndade, och jag briar nu ledsna wid Sprr-rytteriet. Twertom, jag will gerna i detta Arket tlyda denna Critiquen, lmna fwer-Gudarne i fred, och hlsa p trappherdar och Hus-Nympher:
	Wi Phbi Hofmn ha intet ont effter namn, titlar och Caracterer af Gudar, Hiltar, Gudinnor och Nympher: Wi kunna kalla Nisse-Laquey Meleager och hans Kisslinka Atalanta. Om Cammar-pigan blifwit plgad af skaffaren, s sija wi at Nymphen Erigo blifwit lckad af Bacchus, om en Norrlnning intagit en Stockholms-m, s sija wi, at
#B431 Boreas rfwat Orythia, och om Skiepparen smugit sig in til sin Patrons Doter, s sija wi at Neptunus beskt Menalippe &c. Wra Herrar Marskalkar Horatius, Ovidius &c. ha giort s fr oss. Jag owrdigan Phbi tienare kunde wl ock nu nyttia samma rtt och i {stelle} [stlle] fr Mns Husdrng sija Half-Guden Cardo, och fr Blla huspiga sija Nymphen Ianua; Men jag wet intet huru det wetter, at jag i dag intet strre krus will gira, n sltt och rtt sija Mns och Blla.
	N wlan, Mns och Blla d: (Ja du m wl lee t mig, min Lsare, som nu frst {begynnar} [begynner] Arkets innehll: Skall nu fwen Argus ha det laget, at Prliminarier, Formaliteter och ondiga {frdansar} [Frdandsar] sku borttaga hans tid och giroml? ro hr nu intet mnga nog nd, som ha den wahnan? --- Dock tyst, gott Folk, det r derp giort: Jag will lta see huru lylig jag r, nr jag utdrager tiden med ondigheter, och p slutet ndgas ---) Desse frtreffeliga Hionen Mns och Blla, om wi sku tro Historien, hade ifrn sidsta Brites-Mssedagen, d deras gnekast frst mttes, fattat fr hwarannan ett tycke, som gtt ngot nrmare n wnskap; (Jag lmnar de frfarne Qwinno-Hiltar, som af intet annat upst intrda i stora Folksamlingar af begge Knen, n at frn Bnkar och hgder f prfwa hwad Mns-Husdrng prfwat, at besinna och namngifwa detta Tycket.) Men sedan den rdblommiga Blla fwen ltit hra sitt diupa frstnd och qwickhet, kan hwar och en Qwinno-Hilte wl tnka, at lskarens Hirta blef nnu mer uprrt. Tilfllen til hwar den gng, hon gunstigt yttrat sig fr sin Mns, har Historien frtegat, s wl som mstadelen hennes sinrika
#B432 utltelser, hwilket jag hgeligen beklagar; Ty jag fruktar, at jag i anseende dertil nu mste stadna i min berttelse, hemstlla och upskiuta henne til nogare kunskap. Dock, i kraft af min Naturliga dristighet, understr jag mig at fortsttia henne i anledning af ett enda Exempel: Nr Mns engng fr sin fagra Blla anwnde all den wltalighet, som hans mbete i Huset fordrade slunda: tter som jag har giort ehr den hran och j ha tyckt om meg, s  d harmeligt licka, {te} [t] inte ha nn Carite.r som gunss --- N, n --- Men omen jag hade ett namn, som wore Kaxen, s --- Men j {han l har} [ha] nu ett artigt Namn licka, derfre jag mins, nr jag {wa} [war] en liten Bytinge,  min Mor salig (frgde Silen) gaf meg Brnnewin, s sa hon alti: Ta Bllen, Poike, och sup sielf det hin --- D wa nu hugneligt licka fr di sm ---  s fick jag alti bak-Blla, s jag t meg s stinner, s stinner, s jag glmmer aldri d Namnet Blla. --- Med hwad mera, som den Krleksfulla Mnses bewekeliga Tunga anfrde: D satt Hus-Nymphen p ett ihligt och fyrkantigt Wrk af Tr, hwaruti hennes Klder woro {inlste} [inlste], och de Lrde komma der uti fwerens, att hon med ett litet hwasst Jrn, genombrat p ena ndan och genom trdt med en hopsnodd Ull, hll p at ersttia den skadan, som Mnses dryga mbets-Sysslor frorsakat hans Strumpor: I sdan frrttning, sger jag, war Blla begrepen, nr hon
#B433 med suckan sledes beswarade Trappherdens ord: H, min k. Mns, d  lika fanners wackert om Carite'r --- wr Herre kan wla nd --- Men jag tror du  galen, Gosse, m Namnet:  inte Mns de finaste Namn som nnsin wa? Jag wet aldrig nn strre hll-dag i Stockholm,  aldri ser jag wrt Herrskap s grant, som nr di sku p Parti-Mns dag.  den daen kommer mst hwar wecka. D gir {mig} [meg] s gott fr din skull s jag --- etc. Ack sinnrika Blla! Hrliga Etymologie! Jag will wdias, at mnga Boksynte Lrdoms-bloss i sina anmrkningar fwer de gamlas Wrk intet s lyst i wissa namns uttydningar. Mina Critici gira mig mycken heder, i det de twinga mig, at uppehlla mig wid s stora, angelgne och behagelige mnen. Hwem kan icke deraf bli upbygd? Men fortfarom widare; (Ja, syer du, min Lsare, det woro nskeligt, Argus, om du wille fortfara: Du talar i dag, du talar i ett talande, om ondigheter talar du, och nd kommer du intet lngre. Ingen ting f wi weta mer --- Men min k. Lsare, det skall ju s wara i denna tiden? Frstr du intet Periphrasis? Mngen Predikan --- Ney hr mer) ju lngre detta mrkeliga paret talades wid, ju mera upblstes deras hirtans Eldkohl: Alt hwad under den tiden frehades, lmnar jag til Nouvellisternes widare mogne utforskning:
#B434 Historien nmner derom intet, icke heller dristar jag mig, at frka berttelsen af mitt eget; Men det wet jag at ingen hemlighet war s dyrt beswuren, som de icke hwarannan uppenbarade: Jag will intet omtala de mindre ndige, eller de tidender, som Fruen hade sagt til Herren om Aftonen tilfrne, d Blla war inne och wrmde Sngen: Huru Stor-Turken skulle komma hit snart. Huru {Herrnd} [Hernd] kunde avancera, om han wille fwertala den Herren, som spisade middag dr om Mndagen. Huru Riksdagen intet liknar sig til slut. Huru Frken hade ftt en Solfihr. Huru unga-Herren skulle f en Dosa til Juhl etc. Sdant, sger jag, bryr jag mig intet om; Men sedan Mns icke allenast fann sin Nymph i behageligt och troget sinnelag, utan ock sig sielf s ppenhirtad, at han ingen af sina hemliga tankar kunde tla dld och begrafwen, understod han sig til en ting, som jag underkastar alla hemlighets-gimmare at dmma, om han war frsiktig: Nr de en gng trffa sina Sng-Camerater, lra de likwl wakta sig frn en sdan Drskap, som den elljest frsiktiga Mns begick; Ty det r intet s, at narras med Hemligheter: Snart inblses ett Munnwder; Men man har sagt mig, at {Bllorne} [Bllerne] ro otta och utan Lck. Hwad sade d den ppenbrstade Mns? Han sade: Min Gris, min Hna, du blir wla inte wre, om jag rtt s sijer som d  beskaffat, westu --- Ja, men du ska {lfwa} [lofwa]
#B435 meg te inte --- N, jag tror dig wl --- Westu, jag wa i ett kangel innan jag --- Ja, men lfwar du icke --- n wl --- Jag ltte narra mig dr jag tiente frr i hr: Dr wa en Kokerska hette Sissa,  nu s ble hon rdder i {whras} [Whrars] du wet wl --- men licka ska jag wara trogen mot {dig} [deg] --- Hwar och en Lsare lrer hrwid frmoda, at Blla blifwit frbittrad af en sdan beknnelse; Men Mnses lycka war nnu gunstig och olyckan nnu i Frstugan: Hus-Nymphen swarade p en hel annan ton, n Mns wntat: Hon sade: h, hwa  d s underligt? I d kangelet ha {wla} [wela] strre Bussar warit n du. Men tter du s rent ut syeret, s ska du lfwa {mig l meg} [mig] te inte sija enting --- Jag ska sija --- Men stu nu trogen? N swr inte s hrt, jag tror wla --- {jag} [ja] ska sya dig, at i fiohr s wa {dr} [der] en Munsir i d Huse jag wa: Han talte s stt; Men --- frlte den skilmen --- fast frdenskull, jag m wl tilstet, hr  wl strre madamer n jag, som ha --- men huru det gick, s ble jag s rdder, som --- n lik gott --- Historien berttar at Mnses Ansikte frwandlades under denna beknnelsens hrande, och sedan han ---
	See, wiste jag icke det? Nu r Arket fullt, och jag har uppehllit mig med ondiga krumsprng: Det r sant,
#B436 jag har mnga myndiga efterdmen fr mig i detta ml, s at klokt Folk intet lrer lee t mig som den endaste wrkstllaren af detta fehlet; Men derfr har jag burit mig lika illa t, och jag rder alla, som bde i hr, t hre och alla hr ha at gira med wiktigare hrender, Rttegngs-Saker, wrkstlligheter af goda ordningar o. s. w. at intet ligga, som jag i dag giort, bland Formaliteter, ondigheter och kringswep, utan gira frn sig och bringa Sakerne med frnuft, renhet och skyndsamhet til sina slut. Kan nu ngon annat sya, n at hela detta Arkets innehll kunde blifwit sagt i tre rader? Fy Argus: I:o har du talat frmycket om dig sielf. II:o har du warit widlyftig i lappri. Hwad ha s mnga dla, wittra, {kcka} [tcka], frnuftiga Lsare och Lsarinnor at gira med Mns och Blla? Kunna icke dina Critici f mumla lnge nog. III:o har du mst afbryta ditt usla mne, utan at engng kunna slutat. Ja, jag tilstr alt detta, och nu i harmen skall jag wrka slutet frn mig i en rad, det m nu bli s ofullkomligt som det will: Mns och Blla slto sin krlek med {knuffar} [knuffer], skrik och skillsord.

#B437
THEN {Swenske} [SWENSKA] ARGUS,
	N:o 48.
	Naturen har skildt {Swenska} [Swenske] Folkeslaget s wl ifrn sig som trotz ngot af {sina} [sine] foster: Gud wet, kanskie en Utlnning kunde beskylla mig, at wara drucken af frmycken krlek til mitt Fdernesland; Men jag menar mig dock wara nyckter nog, om jag tilstr det gira mig ont, nr jag hrer ngon {frmmandes} [fremmandes] frmtna tankar om mina Landzmn: Det lter iblandt, liksom en qwick hirna ndwndigt behfde utklckas i Sol-wrman liksom Apollo stackar woro s piunckig, at han fr kld skull intet dristade sig fwer Belt, och liksom wisheten woro skuggrdd fr skarphet, styrka och hrdhet. Neij, Herrar Grannar, man har sagt mig, at Minerva gr gerna med hielm och {brynia} [brynnia], at hon hwilar nstan s roligt i en {snidrifwa} [sndrifwa] som i en silkessng, och at hon r liks modig effter et wattuglas som en win-pocal. Ja, sijen I, hiltarna kan ingen betaga Swerige; dem lmna wi Ehr: Ministrer fwenwl: Wj sku ock efftergifwa at boksynt och belset Folk liks wl fins bland Ehr som oss etc. Men wisa oss
#B438 Originaler i wettenskaper och konster: Hwar r den lefwande mathematiska Inbillningen? Hwar r pfundz gfwan? Hwar r den goda och rena smaken i {allting} [all ting] som icke wi ha psatt? etc. Jag frifras fwer sdane inkast. Gifwe Gud, at en dehl af den s kallade Goda smaken, som I oss gifwit, woro frswunnen. Men {alwar} [alfwar]: Om I n woren ngot mindre bekymrade om oss i wissa saker, n I ren, skulle wj dock hilpa oss med Gud och hran. Wj ha ock Originaler i dla Konster, som lefwa nnu. (Hwad wi ock intet ha, kunna wi f.) Til Exempel Billiga Utlnning.
	I styckens snabba Eld och skarpa Salvors knall
	I grundat Fstnings-Wrk med trogen Grop och Wall,
	I stolta Bygnings-stt, at pryda Slott och Stder.
	I stora Styrke-Grep med Watten, Eld och Wder,
	I rent Orchester-Liud, Musiquens liufwa Larm,
	I Kroppens wiga skick och kraftig Fktar-Arm,
#B439
	I skina Penseldrag, som {lifsls} [lifls] Duk uplifwa,
	I wackra ---
	Ney, hwad behfwer jag rimma sanningen i folk? Man m wl tro mig nd: At frtiga wra Lrda, ha wi mnga srdeles kcka Swenska Hufwuden i wissa Wettenskaper. Ingen wil jag namngifwa fr afwund skull: Fast jag tilstr at den onmnde intet blefwo Swartsiuk, om han rtt frstodo sin Konst, ty en fullkomlig Mstare r aldrig rdd fr tflare. Hans Wrck r ingen Dumbe. Dock, hwad behfwer jag wga derp lst?
	Nog at wi weta, det de Swenske, om de rtt besinna sig, ro liks litet Hufwudlse som annat Folk. Sannerligen, mina redelige Landzmn, om I willen alla som jag, sku wi afskudda oss de namnen af utlnningars Copier, Apor och slagdieknar. {Ltom} [Ltom] oss tnka litet, omhugsa oss litet, grunda litet och mda oss litet, s skolen I finna, at wi kunna gira fwen s goda hem-alster som andra. Samma goda {tanka} [tankar] har jag om wra Manufacturister och Handtwrkare: Jag ser intet, goda Wnner, at I just behfwen pekstickor: I {ha'n} [han] hirnar, gon, Hnder etc. Liks goda som frmmande, och om man allenast hilper Ehr til god afsttning af Edra Hnders Wrk, s har jag gott hopp om Ehr skickelighet: At arbeta utan mat, gr intet an, Konsten trifs intet wl i hungren och tiggaren bryr sig litet om hedren, nr {magan} [magen] skriker; Jag behfwer mynt, sade {Gasconiska Officeraren} [Gasconen], som slde hran
#B440 fr 15 Ducater. Ney, upmuntran bren I ha: Korteligen, jag kommer til mitt frra: Naturen har skildt Swenske folkeslaget s wl ifrn sig, som trotz ngot af sina foster.
	Hurtiga, friska och wlskapade Kroppar ha wi fwen och s wl som andra: Utan att wara don Quichot kan Argus trotza alla Qwinno-Beskyddare i Werlden at framwisa ett Land, som (i allmnhet att tala) har wackrare Fruentimmer n Swerige. n wrt Mankn d? I sanning, det ena Knet passar s wl til det andra, at det r en lust. Men med alt detta, min Lsare, och efter hela frtalet, mste jag tilst, at ibland oss finnas missfdzel. Naturen har wl ingen skuld; Men ehuru det r, s finnas de. Om {wre l wra} [wre] Missfdzel har jag derfre rnat skrifwa i dag: Deras slag ro mngfaldiga; Men jag will allenast uprkna ngra, som i hast inkomma mig i minnet: O Himlar, hwar r nu en Hercules? Hr woro {syssla} [sysla] fr honom, om han en gng hade lust at rensa Jorden frn Missfdzel; Fast jag tilstr, at somliga ro mer lijlige n skadelige:
	Hr finnas dwrgar, sm knaggar, af en half Alns lngd, som kunna uprycka Eekar med Rtter, och sl med Knytnfwarne i Stenmurar, s at stora Husen nedramla. Faseliga Pysslingar! Hwardera r starkare n 12 lagliga Karlar, och nd s usel til anseende, at jag skulle tyckas kunna knytan i en Posse och skickan bde fram och tilbaka under couvert med Psten, hwart jag wille, utan srdeles omkostnad.
	Hr finnas Jttar, hga som Kyrketorn och fylliga dereffter: Nr en sdan kommer stigandes, darrar jorden och
#B441 wdret hwiner: Han kan intet resa sig ur sitt lgre eller nedlgga sig igen utan et brak, som hres hela milen. Han ter fyra tre hrs gamla stutar i mlet, och dricker et oxhufwud den bsta dryck i hwar Bgare. Nr man ser honom i Synen, kan man hpna och komma frn mlfret; Men tror du wl, min Lsare, at en af de omtalte dwrgarne, ja (hwad behfwer jag taga s mycket til) en lagom Karl kan bija, skaka, krka och twinga en sdan Rese som han will. Dr r ingen styrcka i hela Hans ofanteliga skapnad. Om han skall wara sker, ndgas han smickra Dwrgarna eller annat smfolk, plga dem och hlla dem wid godt lynne, s at jag mkas wid desse maktlse Storwirkingar.
	Hr fins Folk utan Hufwud, eller tminstone s {wanskapelige} [wanskapeligt], at Hufwudet, som r mkta litet, sitter ur Magen ned mot Naflen: De ta och dricka frskrckeligen, ty de bli aldrig mtte, och de ha grymma bettar til tnder, hwarmed de nagga och sra alt det Folk de tkomma, ty de ro mycket arge. I frigit mste de ledas af annat Folk wid Handen, ty de se intet gerna hwart de g: Den som r skalkaktig mot dem, kan lcka dem at falla i gropar s at trcken str dem fwer ronen; Men et starkt anhang af sdane r fahrligt nog.
	Hr finnas Menniskior med pne brst, s at Hirtat syns fr alla dem de rka: Det r roligt nog, at stlla sig midt fr en sdan; Ty hans Hirta m nu hysa ont eller godt, s fr man dock se mnga deruti krlande lyliga
#B442 skapnader. Han gir ingen ondt, ty bor ngot sdant i Hirtat, d ser man det strax och waktar sig {derfre} [therfre]; Men s mycket r det, en sdan duger aldrig til Minister, ty han r otienlig til stora Wrk. Qwinknet af detta slaget r mycket lyligt och mindre fahrligt n manknet: Nr jag understundom talat med sdane, har jag med lye skdat sm Brllop, sm {dansar} [dantsar], sm kampar mellan wissa junkrar i deras Hirtan, ja offta en liten ensam sprtt, som krummat sig p hwarjehanda leder.
	Hr finnas Hionalag af s olika makar, at Hustrun r s stor som det strsta Fruentimmer; men Mannen deremot s liten, at han kan ligga och sofwa i hennes toffel: Nr hon r wid gott lynne, tillter hon den lilla mannen trafwa och spatzera p sig, hwart han will, och nr hon gr ut i visiter eller samqwm, stter hon honom i sin Barm eller muff, dr hon Matar, tuktar och handterar honom som en af de smrsta Papegoijor. Nr den minsta skakning skier af ngon annan, springer han in i sin fristad, och nr ter hans beskydderska r wred, skilfwer det lilla krket som et aspelf. Nr han stundom gimt sig fr henne i ngon af Hennes fllar, mystrar hon t honom d det skall wara wl, och d kommer han framhoppandes; Men r hon ogunstig, d gier hon honom en liten knpp p nosen, nr han tittar ut. Det r alt fr lyligt, at see de sm manndiuren i sina Mstarinnors Hnder.
	Hr finnas giffta mn, som jag menar wara frtrollade:
#B443 De tla alt annat Folks gnestrlar; Men s offta de f see sina egna Hustrur, bli de frwandlade i {pinsuggor} [pinnsuggor] eller igelkottar, willgaltar, Birnar, eller dylika Odiur, s at de beklageliga Makarne g liksom p lifwet i hwart fit. Gud hielpe de stackarne til rtta igen!
	Hr fins Folk med twra ansikten, sura gon, skarpa later etc. som ro ml-lse i alt Menniskio sprk; Men morra och knorra i et oaflteligt knorrande, s at man aldrig rotigt kan tala, tnka, lsa skrifwa eller sofwa, dr sdane ro inne.
	Hr finnas Menniskior utan Tungor, som tala sinsemellan med gonen, hwilket de hlla fr sitt liufwaste och tydeligaste sprk, liksom det r det tystaste. Desse Creaturen ro i hwars annars gon ganska skina och behagelige. Jag skulle intet kalla dem missfdzel, om icke fr det underliga sprket skull.
	Hr finnas wissa skapnader, som wl i sig sielf ro ingenting mindre n missfdzel; Men i anseende dertil, at s mnga intet kunna fsta gonen p dem, utan at bli hufwudyra, kallar jag dem s. Man skall ha goda essencer tilredz, om man skall slippa yrheten, och jag rder alla wra tappra ynglingar, at intaga goda Prservativer om morgonen, s framt de wid dylikas skdande willa undwika, at bli hirnewilla om dagen.
	Hr fins Folk, som har ron och munnar fwer hela Kroppen: Et ra och en Munn, et ra och en munn, {ttt el tdt} [tdt] wid hwart annat, liksom en Arlequins kldning. I hwar
#B444 wr ro de och hra mer n andra, ty de ha flera ron, och i hwar wr utfra de det igen, mer n andra, ty de ha flera munnar. Jag menar, at desse brukas til de mnga tidningar, som dageligen kringfras.
	Hr fins Folk, som likt swampar p en Natt krer i wdret och upwxer til anseenlig hgd: i gr wiste jag intet af en sdan, och i dag ser jag honom tfla med gamla bekanta Folket om mbete och belning. Sannerligen jag blir bestrt, nr jag efftersinnar huru hastigt en sdan r tilkommen, och jag nskar at detta slaget wille med sin hastiga upwxt wara s kckt tilredz, d Swerige en gng i en smal wndning skulle behfwa 20 eller 30000 Bussar i fllt.
	Hr fins ett genomtrngande Folkeslag, som gr twrt igenom hrda Wggen: Huru de bra sig t och om de bruka ngon srdeles Metall, at gira hl fr sig, wet jag intet; Men rtt som en hrlig Man str i ett Rum, det han tror wara wl tilsprrat, och menar den andra st utan fre, s ser han honom inne hos sig. Derfre s lnge jag intet wet hwad medel de bruka, kallar jag dem missfdzel.
	Hr fins en hop skalkar, som hugga, plundra och skada Folk; Men i {gneblecket} [gneblicket] ro de osynlige, s at man efter dem famlar ffngt. Nr de ter wisa sig igen, skier det i sdan skerhet, at ingen kan tiltala dem.
	Hr fins Folk, som altid gapa och wisa frfrliga swalg; Men Kroppen r nstan intet annat n buk: Hiskelige blgar, som aldrig bli fulle: Ju mer man wrker i dem, ju mer willa
#B445 de ha. Det endaste de kunna r at siunga matwisor. Dermed lcka de andra at fylla deras Bukar.
	Hr fins Folk med Marmor-Ansikten, som ha den frmn, at de intet blygas, ty deras Ansikten ro ofranderlige.
	Hr fins ett Folkeslag, som fr sin dd intet kan tla Liuset, och trifs intet, utan i mrkret: Nr Solen eller annan klarhet slr ett sdant Smyg-Troll i gonen, faller det tilbaka och swimlar; Men i mrkret hller denna glys-gde {Katten} [Kattan] med sina likar sdant stimm, at Argus hade intet lust wara Rotta. Mot sdane har jag det Grepet, at jag tar mitt Lius i handen, der jag wet dem wistas, och strax springa de som Skogsfohlar.
	Hr finnas wissa Hirnar, som liksom Wax lta intrycka sig Bilder af den strsta frfarenhet, strsta kundskap och strsta giroml p en handwndning. Ja sanfrdigt, min Lsare, p en enda handwndning: Tag hwilken klenod du will af Rikswrdande hrender och hll fr en sdan en half tima, du skall f see, at den samma p stunden inprglas honom i Hirnan, och at han derp wet dma, mstra och laga alt efter sitt Begrep, som han hade deri fwat sig tio hr. Gud wet huru det skier s snart: Jag skulle nska mig samma frmn; Men som jag intet har den lyckan, at wara ett sdant missfdzel, utan flljer enfaldiga Naturen, s
#B446 lrer det intet g mig an. Du kan swara mig, at det lrer g {dereffter} [derefter] fr sdane; Men min kra, hwad Msterstycke will du fordra i en handwndning af den som aldrig lrt?
	Hr fins Folk, som jag m lee t: De kunna intet andas eller lefwa utan en wiss luft i en Flaska, den de altid mste hlla fr Nsan. Westu hwad den luften r? Jo, all den transpiration, effluvier och anda, som utgr af Kungeliga Personer; Kan du tro, at desse missfdslens Lungor aftwina, om de intet f fdas af en dylik Kunga-Luft? De upblsas sledes af en skrckelig regerings-tr; Men Gud beware wr fwerhet, wi behfwa intet desse Wder-Drottar och Sm-Kungar.
	Sluteligen fins hr en Person, en srdeles Anda, som jag hwarken kan hlla fr missfdzel eller lagbrdig, ty jag wet intet hwad eller hwar han r. Jag hrer mngfaldiga ropa p honom; Men de weta intet mer n jag, hwem han r. Jag r rttnu yr i Hufwudet af detta Namnet: Det heter Wederbrande. Har intet jag en tid lupit galen efter den, och frgat, i hwart hl, s wet intet jag. Mina k. Lsare, syen mig, hwar skall jag f igen den dr wederbrande? Min dag r nu frliden, Natten pkommer, och lika nr r jag, at f ngot gott af wederbrande: Det r nu en underlig wederbrande: Behr jag Satur om rttwisa. s wisar han mig til wederbrande: Jo, dr fick jag strax. Behr jag Bilanx om god Handel och Hushllning, s hnskiuter han mig til
#B447 wederbrande. Dr hade wi det. Behr jag Dictys om underrttelse i ett och annat, s hemstller han mig til wederbrande: Hrlig frklaring. Behr jag Plejon om slut i min klara sak, s skall han frst tala wid wederbrande, {skickar} [skicka] mlet til honom, och aldrig wet jag hwar han bor, eller hwar jag fr det igen. Skall d April rcka hret fwer? En godhirtad Man mtte likwl wederbrande wara, som s lnar sitt namn til alla: Jag r sker at mngen gir Drskaper och skyller p wederbrande, och mngen stympare, nr man af honom krfwer kundskap och beskied i sin angelgenhet, strax bortwisar Folk til wederbrande, utan at sielf weta hwar wederbrande fins eller huru han ser ut. Stackars wederbrande, nog fr han besk, om han elljest nnsin str til finnandes. Jag tror ock, fast jag nmnt wederbrande i denna missfdzellngden, at han r oskyldig och intet sielf rr fr denna Blind-Dansen. Wlan, d wnder jag bladet om, och tilllgger alla dem en art af Missfdzel, som ropa p wederbrande, utan til at knna wederbrande.

#B448
THEN SWENSKE ARGUS
	N:o 49.
	Fr sex weckor sedan tnkte jag p Dden, i dag wil jag tnka p Domen: Mitt lilla Argiska Lifs annalkande slut r intet det endaste, som dertil gier mig anledning: Nr jag frleden Sndag afhrde en wiss Prsts frtrffeliga frklaring fwer det hrlige Evangelium om yttersta Domen, kunde jag intet annat, n af hiertans Grund betrakta den domwldiga Konungen, hwars Domar bli stndandes, hwars rttwisa ingen kan drilla, och frn hwars Domstol ingen kan wdia. Den hga Riksdagens grundfasta Beslut, som aldrig kan ndras, inkastar mitt sinne i en laglydnad, som r mig frj och frnijelig, s wida Ewigheten har rum i mina tankar, men slafwisk och frskrckelig, s wida jag nedgrfwer mig i tiden och stofftet. Nr den rttfrdiga Lagskiparen slr et ewigt slag, s r det slagit, det rubbas intet; Derfre nr jag det wet, kan jag ju i skerhet dereffter taga mina mtt? och sannerligen jag har intet annat rd. Ffngt biuder jag til at frndra den ouplseliga Enigheten, som intet annat kan, n wara sig lik i ewighet; Den Sanningsfulla Rttwisan kan ock intet annat n fwertyga oss midt i straff-plgan om wr straff-barhet --- Nr min tanka upklifwer at beskda
#B449 dessa frtrffeligheter, och hon derifrn kastar gonen ned p tskilligt wrt upfrande, s ndgas hon hlla fr gonen, om hon intet skall swimla --- Men, min Lsare, borde wi intet mer wara omtnkte, at likna den hgsta warelsen? Jag tilstr wl, at ju mer jag anser den hga fullkomligheten, ju mer erknner jag wr swaghet: S lnge Werlden sttt, ha Riken, Regeringar, Stnder och alla Menniskior warit samma wanskelighet underkastade: Den samma fruktar jag lrer fllia dem s lnge hon str. Hwar will jag f en samling af sm ddelige, som kan likna den stora oddeligas wsende? Men likamycket, Min Lsare, wi sku nd biuda til, at likna wr Ewiga frebild, s mycket wi nnsin hinna, och ju mer wra kraffter beflita sig, ju mer bli de handrckte --- tminstone nr wi besinna den ofelaktiga Domarens outgrundeliga rttwisa, och derjemte det swaghets mrker, hwaruti wra Domar famla, borde wi afst det Domare-mbete, som wi oss s offta obilligt tilwlla, och med en lydig owldighet hemskiuta mlen frn oss under hans hga gottfinnande, som aldrig slr felt. D frgripa wi oss intet --- Hr, Min Lsare hrer du wl, at jag intet talar om werdslig Rtt och lagliga Domare i wrt Rike. Tro intet, at jag r s wettls: Jag drar intet gerna mnen wid hret, p det jag m yttra mina Moraler. Jag r glad, nr jag ser dygden st dem i wgen: Rikzens Stnders rttwisa glder mig, och Lagens wrkstllighet i wr Konungs, Rdz och Domares Hnder fgnar mig innerligen. Men wi ha wl Domare utom dem: Domare utan fullmakter, hwilkas antahl intet fr rum i min minnes Bok: Jag will gifwa dig prof p
#B450 ngra f, och sledes tilflle, at frundra dig fwer det lilla Menniskio-krkets frmtenhet, som fller Domar fwer sin jmlike, utan til at hwarken weta Lagen eller ransaka saken. Om den ddeliga rtt betnkte, at han sielf str ganska sltt hos fwerdomaren, och har intet mer n et enda Frlsemedel frn hans wrede, s skulle han aflta at dmma andra: Den alrafrommaste har orsak at sija i sin swanesng:
	Jag wrdar Store Gud, ditt sidsta domar-slag,
	Frdmlig r min Synd, rttfrdig r din Lag,
	Din krlek ndgas se min Sng i afgrund bddas,
	Och at jag af din Nd mot Rtten ei kan rddas.
	Wlan s strt mig ned: Din hra stll tilfredz:
	Jag br ha ewigt straff. Sij hr jag str tilredz.
	Men hur skal jag bli brnd i Swafwel-Eldens flod,
	Nr Sielf din Egen Sohn bestnkt mig med sin Blod?
	Detta r den endaste rddningen (Fast mer n fullkomlig) mot den Ewigas Dom, och likwl understr den ena Syndaren sig, at flla domar fwer den andra: Huru sku de wl bli uptagne wid den hga fwerrtten?
	Angantyr har med stor heder en lng tid warit gllande i de allmnna frfattningar: I et sdant tilstnd har det warit honom omyeligt, at wara allom til nijes, s wida han hafft gonen p Riksens bsta, utan anseende til Personen. Nog at hans hra af mestadelen blifwit erknd. Men hwad hnder? Angantyr lider en mrkelig motgng: Glam-Brder och Munn-wnner fwergifwa honom, som gira strsta hopen, ty de redelige och wrkelige ro f. Alla tro hans undergng wara frhanden. Saken drages fr Rriks Domstol, d
#B451 han frer ordet i en rusande Rtt: Han skirskdar henne p sitt wis, och sedan han giort ngra nycker p Axlarne och satt ansiktet i et skien af medlidande, sger han: jag wiste wl at wr Herre skulle komma igen: nu bli Salig Ambirns trar betalte, dem Angantyr utprssat. All den ortt, som den hrliga Mannen lidit af Angantyr, har Gud intet kunnat lmna ohmnad. Stackars Man, han har hafft honom p sitt samwete --- Men kra Rrik, han I ftt Bref ofwan ifrn, at det hnger s ihop? eller wisa mig Ehr fullmakt, at f afkunna denna Domen.
	Sverker siuknar i sina Rikswrdande hrenders stridaste lopp, och midt i glantzen af sin hra: Siukdomen r icke allenast sllsam, utan grym och underlig. Man misstrstar om hans Lif. Hustru och Barn bli at beklaga effter hans afgng; Ty han har ingen ting samlat, utan sina lagliga inkomster. Kortel. Det ser illa ut med Sverkers Hus. Mlet frebringas den domkloke Fru Snottra: Hon wnder sig til en qwinlig nmd med bestrt upsyn, at inhmta dess utltelse. Hon ser up t hgden, hon suckar, hon utbrister i denna Dom: Herre Gud, det som gimmes i sni, upkommer i t: Jag kunde wl tnka, at Sverker skulle en gng f omglla all den sorg han giorde min Salig Bror: Salig Fritiofs ben ha intet kunnat ruttna i roo, frn hans frflljare skulle f sin wedergllning. Jag beklagar de fattiga Barnen, som sku lida fr Fadrens skull, och jag nskar --- K. Snottra, hwart famlen I hn? Menen I kunna utleta den stora Domarens orsaker? Eller nr gaf han Ehr lof, at engng fresta derp?
	Fru Ingeborg r wrnls efter Herr Adolphs dd: s
#B452 mktig och wlmende, som hon war fr ngra hr sedan, s swag och torftig r hon nu. Hennes sak kommer fre i Fru Ermegrds Rtt: Bisittarne taga sina Domtassar i hnderne kring et Caffe-bord: mlet omrstas: en sijer at Fru Ingeborg af den rttfrdiga himmelen pdragit sig detta missde med sin hrdhet mot sitt tienstefolck. En annan, med den ownskap hon fordom giorde mellan Herr Eric och Waldemar. En annan, med sina Moucher och swfwande flycktighet. En annan, med de lskare hon hade i sin ungdom etc. Fru Ermegrd ger skiljersten och afkunnar beslutet: Jag wil ingenting utlta mig, sijer hon; Men man skall altid see, at det gr s med den, som ryggar ktenskaps-Lfte: Jag wet hwem Ingeborg bedrog, nr hon tog Sahl. Adolf. Det r lika mycket, men wr Herre --- Jag behr Ehr, goda Wnner, at j intet nmnen wr Herre i Edra Domar; Ty han lr ha helt annat begrep om Sakernen I.
	Men mFin Lsare, westu rtta arten af detta Domare-Slaget? Hgfrd, agg, afwund, hmd, egennytta etc. taga altid sina wissa Creatur bland Folket til bisittare: De uptaga alt det som hnder, Sakerne afdmmas, Protocollen nedskickas, s plutrade som de ro, til deras underjordiska Tribunaler, och ingen sdan Dom har nnu gtt fwernda i Helfwete; Ty Sultan Behemot will gerna bibehlla sina Underdomares heder p Jorden. Jag rkade nyligen en Enspnnare, som rnade sig til afgrunden med acter, hwaraf jag ryckte en del ifrn honom; Derfre will jag nu meddela dig ngra utdrag ur deras Protocoller. Jag gier dig dem i fragmenter och snderbrutne; Ty nr jag och Bytingen brottades, refwo wi Papperen snder:
#B453

	S. D. Inkom Nisse i hwar Gatu och berttade, at han sedt Lepidus och Crassus komma ut frn Cyneas i gr aftons kl. half 10. Den misstnkte Cyneas, som har den faseliga satzen, at om ntelig en ond ting i ett Hushll skall wlljas af tw, s r bttre, at en och annan af Folket ofrskylt fr bannor eller stryk, n at Fahrs och Mors ord och befallningar sku g fwernda, s ofta Folket will, och aldrig wara plitelige. Hwad mnne det betyda? I Torsdags war Cyneas med dem til Mltidz. I Mndags kte han och Lepidus ihop til --- Agget hlt fre, at desse tre ha frrdiska stmplingar --- Hgfrden: Cyneas akta intet om, at{ binda sig til det gemenaste Patrask, blott at han fr mtta sin hregirughet. Falskheten: Will intet tro, at desse sammangaddningar just ro s fahrlige, om icke --- Hmden pstod at alla the borde med rtta --- Resol. Lepidus och Crassus ha, liksom Cyneas, frdrfwelige afsikter mot det almnna bsta.
	D. --- Oct. --- tertogs och fortsattes fwerlggningen om Florindas Snrlif: Falskheten utlt sig, at fast n Meleager lossat den Skinas Snrlif, d hon hastigt siuknade och ingen nrmare war fr handen, kunde dock icke deraf slutas, at ngot sllsamt war dem emellan. Swartsiukan: Om jag n skulle upgifwit Andan p stunden, s hade jag dock aldrig ltit en Karl gira mig den tiensten; Derfre r klart at --- Agget: Det r ltt at dma af hennes ---
	Resol. Florinda och Meleager ha hulpit hwarannan mer n den gngen.
	S. D. Fredrog Frater Ignatius, huru Bias gifwit en hop Pengar t de fattiga. Huru han nu intet wille dricka s mycket som frr. Huru han pminte alla dem han talade
#B454 med, at intet swrja. Huru han nu lste owanligen mycket i Biblen. Huru han brackt sin Hustru, at gira sin Styfkiortel en twrhand smalare p bda sidor. Huru --- Resol. Bias r antingen besmittad af det nya wurmeriet, eller r han en Skrymtare.
	S. D. Inkom Menalcas med klagan, at Herr Pvel ltit panta honom fr ett Lam ---
	Resol. Snlheten regerar hwar och en Herr Pvel i hela Landet.
	S. D. e. Mid. Intrdde Cumenes och frskrade, det intet wara utan orsak: at Conon s almnt lskas; Ty han har ett hrligt sinne mot Fderneslandet. Han bermde ock Leonidas, som Conons upriktiga Wn: Huru han hela denna tiden med frstnd och kraft frt sina ord, och huru han ingen gng yrkat ngot enskylt, utan endast det allmnnas nytta --- Cumenes tog sitt aftrde --- Agget berttade at Leonidas r fattig, och sledes til Salu fr --- Afwunden: Deras wnskap r s mycket misstnktare, som Cumenes talade i den saken, som ---
	Resol. Leonidas och Cumenes ha begge ftt lfften af Conon p tienster, och ehwad tcke de bruka, s spela de dock under et tcke.
	S. D. Berttade Widskiepelsen, at en Cartesian wunnit en Process mot en Peripatheticus: samma natt hrdes en ugla p hans tak, och dagen effter dog han.
	Resol. Den Silen lrer wid detta laget wara i det mrka Riket. Sledes ro alla Cartesianer gudlst fllje.
	D --- Nov --- samlades rtten i Arbellas Sng-Cammar: nrwarande: Afwund, Dumhet, Swartsiuka --- Herr Holger, Fru Swanhwita, Spader Pamp, Madame
#B455 Ruska --- Ryktet inkom och fredrog, huru Cnejus r bde bittida och sent hos Fru Livia, fastn Herr Julius offtast intet r hemma --- Sqwallret understdde Ryktets berttelse. Dumheten och Herr Holger: Wij weta ocks mycket. Swartsiukan: Jag har sedt dem ka tilsamman i en Wagn sent om afftonen ---
	Resol. Julius r Hanrey och Livia Coquette.
	S. D. e. Mid. uplstes ett Bref frn Zephyrus til Eurus, hwari han pstr, at Mnens wlde r intet aldeles at frakta: Ebbe-Flod syns lyda honom, och Medici bra ofta ha anseende til honom i sina Courer, med mehra --- Agget: Zephyrus gir sig grn i otid. Spader Pamp: Mnen lr ofta ha wlde fwer hans Hirna. ---
	Resol. Zephyrus har ftt mutor af det Mhniska folcket, eller ock ---
	S. d. fredrog Madame Ruska et par strumpor, som woro giorde hr i Landet, hwilka ei hllit mer n 8 dar. Dumhet och Fru Swanhwita: hr kan ingen ting giras med beskied. ---
	Resol. alla inrikes Manufacturier och Manufacturister ro egennyttige och bedrgelige. Hr blir aldrig bttre.
	D. --- Nov. --- skiedde sammantrde kl. 1. i Herr Stenkils Sahl: nrwarande: Afwund, Sielfklokhet --- Herr Sigge --- Herr Bouteille frestlte, at Bilanz wunnit p en dag fwer 100 Pltar p Ostindisk Handel. --- Sielfklokheten: de ha warit lyckelige denna gngen; men det skier aldrig mer. Afwunden: fr sdanas winst mste Riket lida. Sannerligen de borde ---
	Resol. De som inrttat den Handelen, ha ingen annan afsikt haft, n at rikta enskylte pungar och stta Riket i elnde.
#B456
	S. D. e. Mid. understlte Zoilus den loflige rttens omdme, huru wida Camillus kunde anses fr annat n en Tartuf en skienhelig Hycklare, som r s wnlig och hflig mot alla Menniskior, ofta utan tskillnad, som synes beflita sig s hgeligen om Jupiters nd, som r s mhn, at altid lgga sin menlshet  daga, som aldrig will emottaga ngon skink --- han anhlt om tilstnd, at f tillgga honom Caracter af Skrymtare.
	Resol. Bewilljades.
	Min k. Lsare, nr jag nu sitter och lser dessa Protocollen, kan jag intet annat n lee, d jag tnker p mig sielf. Nr sdane Domare finnas fwer alt, hwart skall d den stackars Argus taga wgen, som har s lngt wgat sig p diupet? Jag lrer p det sttet bli dmd til Jude, Grek och Turk p en dag, och ingen Sect lrer finnas i Kttare-Listan, som icke i kraft af sdane Protocoll-Extracter will ha mig til medbroder. Men stor sak: Augustinus och Pelagius fddes p en dag: Min frswarare upreste sig samma stund, som min fiende knt Nfwen. Jag trstar mig derwid, at hr fwen, Gudi lof, finnas mnga rttwisa Domare, och de widriga bedraga sig mycket, om de tnka modfalla mig med trug, ty (utan skryt) jag r s dr temmeligen Philosoph. Desse tu hren ha wackert hrdat mig. Icke dess mindre uptager jag deras tuktan med tacksyelse, frdig at bttra mig, s ofta mitt samwete gir ett med deras ifwer.
	Nr wi nu, som sagt r, jmfra desse mnga kringflygande Domar med den alswldigas yttersta Dom, o Himlar, hwilken olikhet! Om du will som jag, min Lsare, och Lsarinna, s sku wi intet bry oss om dessa sm Underrtterne,
#B457 utan g wr jmna wg, tiga, tla och uptaga dem med nije och bttring; Ty ro de rttwisa, s ro wi orttwisa, om wi ogilla dem, och intet ndra hwad wrt samwete krfwer; men ro de intet det, s falla de ju af sig sielfwa som stoft i den stora Revisionen, hwars skarpa strlar kunna skillja sakens klarhet frn omstndigheters Dimba, och hwars omdme aldrig frmrkas af olika begrep. Ja desse Domar, om de ro falska, hlla icke en gng ut til tredie ldren: Barnebarnen weta redan at frswara oss.
	Men ingen kan stta sig p den Foten, at wara lika ngd om alla omdmen, utan han derjemte fredar sitt samwete med en ren wandel. Intet gr det an, at sija som denna min bekante:
	Jag rifwer til mig hwad jag kan
	Och fyller mina gimmer,
	Och blott jag blir en riker Man,
	Stor sak hwad man mig dmmer.
	Mitt Mynt r mig en wldig hilm,
	Och kallar Werlden mig en skilm,
	S rensar jag min Pipa.
	Jag sker Flickor i hwar wr,
	Grisetten mig bermmer,
	Och blott jag kan dem spaka f,
	Stor sak hwad man mig dmmer.
	Min Kyrka r en Jungfru-Bur,
	Och kallar Folk mig Synda-Diur,
	S stoppar jag min Pipa.
	Jag mter bottnen i mitt Krus
	Och Flaskan redligt tmmer,
#B458
	Och blott jag fr mitt goda rus,
	Stor sak hwad man mig dmmer.
	Den hirtans saften frgdar mig,
	Och kallar Folk mig liderlig,
	S rker jag min Pipa.

#B459
THEN SWNSKE ARGUS,
	N:o 50.
	En wiss Person har skrifteligen knotat p mig derfre, at jag brukat dess namn i mitt sidsta Ark: Min wn, det skadar Ehr intet. Derfre ren j lika god. t. ex. Om en otilltelig Bokskrifware kallade sig Argus och blefwo straffad, hwad kunde jag derfre? Har jag ngon frgd, s blir den aldrig hos klokt Folk frmrkad deraf, at jag har en elack namne --- Men see, jag har intet tid at uppehlla mig med sdant, om min lilla Riksdag skall wara slutad den 18. {Dec: } [Decemb.] hwilket br skie, s framt jag will wara trodd p mina ord. Det stodo illa fr en Sedolrare, at i dag ha ett beslut, i morgon ett annat. {Wispaktighet} [HwispaktighetCelD?] r ett fehl, som br undwikas af den, som skall freg andra med gott {effterdme} [efterdme].
	Ibland de angelgnaste ml, som hra under min Domstol, r ktenskapet: Om jag nd kunde s mycket utrtta med mina Moraliska Lkedomar, at ktenskapskrleken ingenstdz gingo p Kryckor, ack, jag hade d intet plstrat ffngt desse tu hren. Jag wille fr mit omak ingen strre ln begra af mina Landsmn. Eller ock k. Swerige, gif mig en annan dygds fullkomliga hlsa: Jag skall wara ngd,
#B460 blott at jag kan hugna mig af ngon utrttad wrkan. Argus har frsyn at tigga Rikzens Stnder om ngon frmn fr sin Person. De ha nog fwerlopp af andra. Den endaste belning han skulle stunda, woro den, at {de} [the] behagade frklara sitt nye fwer hans Wrk. Alt nog fr en Philosoph. Utom dess nskar han ingen hgre bendning, n sina Lsares egen frbttring, Jag hoppas det bsta. tskillige dygdiga Correspondanter ha i det mlet {gladt} [gldt] mig. Men i frigit har det msta Echo, som min rst hittils frnummit, warit berm och last utan eftertryck. Man har ledt t mig, man har swurit, man har hedrat mig, man har hotat, och dermed har det warit alt: Jag har lefwat ett hwlfwande Lif mellan nd och ond. Har jag d, mina k. Correspondenter, (som behaga bedia mig skrifwa lngre) intet haft orsak, at tnka p aftrde? Upstet at tina mitt Fdernesland och mitt eget nye ha warit mina Frmn: Nr nu de Herrarne intet mer willa g s flitigt up i mitt Hirne-Collegium hwad skall jag d skrifwa lngre? Det r sant, FREDRICHS delmodighet och ULRICAS Dygd ha warit de dyra banden, som qwarhllit Argus detta senare hret: fwenwl mnga andra Lsares och Lsarinnors frnma Sinnen. Men som min fwerhet och dess bsta Understare endast gynna mig fr den nyttan, jag borde gira i dygde-lran: s har jag ju samma skil, som frr r sagt, at taga afskied? Jag ser mot min willja, at jag intet med nog kraft kan tina dem i detta stndet. --- En del menar wl, Argus derfre ndgas sluta, at hans pfund och infllen brja nu tryta; Men jag ber
#B461 dig, Min Lsare, wara frskrad, at s lnge du kunde gie mig nya Skapnader, s lnge kunde jag altid hinna med nya stt at afmla dem. Dock hwart lper jag hn? At komma til mitt frra, will jag frestlla ett lyligt frieri, och mrkeliga ktenskaps frbehll: Blefwo de hos alla wrkstlte, sgo wi intet s mnga olyckeliga Gifterml: Det skadar intet, om jag en gng liknar den Italienske Theatren
	Johan och Johanna.
	{Joh} [J]. Nu slutas Riksdagen, nu sku wi snart skilljas t.
	{Joh:a} [J:a.] h, k. Johan ---
	{Joh} [J] .Men sij mig i troml, lskar du mig?
	{Joh:a} [J:a.] Det anstr ingen Flicka at sija frst. lskar du mig?
	J. Ack, jag lskar dig som Skrifware lska Siden-Foder.
	J:a. Jag lskar dig som Borgare-Hustrur lska Sammetskldningar.
	J. Jag lskar dig som Advocaten lskar processer.
	J:a. Jag lskar dig som Frken Jolantha lskar en bal.
	J. Jag lskar dig som wr Medicus lskar de rikas siukdomar.
	J:a. Jag lskar dig som Fru Mariana lskar l'hombre a 2. Duc. och 1.
	J. Jag lskar dig som Herr Eskels Kattskinns-Pse lskar en Offerdag.
	J:a. Jag lskar dig som Fru Biggas tunga lskar at bannas.
	J. Jag lskar dig som en Sprtt-Pedant lskar at frsmda de Lrda, och inskrnka deras anseende hos Ungdomen.
#B462
	J:a. Jag lskar dig som Madame Bottnls lskar at pluttra bort sin Mans pengar.
	J. Jag lskar dig som Magister Bokmal lskar at ingen wet s mycken Grska som han.
	J:a. Jag lskar dig som Iliana lskar at ingen wet s upstta {msser} [Mssor] som hon.
	J. Jag lskar dig som den kloka lskar at tnka frst och tala sedan.
	J:a. Jag lskar dig som Narren lskar at tala frst och tnka sedan.
	J. Jag lskar dig som en obetnksam Fahr lskar at twinga sin Son til stnd och lefwernes stt mot des willja och byelse.
	J:a. Jag lskar dig som Fru Julia lskar at lra sin Doter bli hgfrdig, dum, ohflig, grann och galante.
	J. Jag lskar dig som en god {Swensk} [Swnsk] lskar at nya lagen blir {skrifwen} [skrefwen] p ren, god och brukelig Swenska.
	J:a. Jag lskar dig som Madem: Spelwink lskar klda och yttra sig p brukelig Franska.
	J. Jag lskar dig som wr Crono-fogde lskar damspann, musfrat, {Herredagspgr} [Herredags penningar], frsleln p Pltar, uphielp p hwitt mynt, stdzel af Cronohemman, Dagswrken af de Mantalsfria, lsen fr anordnings Listor etc.
	J:a. Jag lskar dig som hans Hustru lskar fwertckt Wagn och tre Hstar i bredd.
	J. Jag lskar dig som ngre Tullbetienter lska Confiscationer.
	J:a. Jag lskar dig som Moster Bakslug lskar at bedra dem.
#B463
	J. Jag lskar dig som Petitmaitren lskar swrja, skryta, sl dank, och jaga efter brunetter.
	J. Jag lskar dig som Maitressen lskar betaga, behaga, krumma sig och grunda p Billets Doux.
	J. Jag lskar dig som en gammal smulgrt lskar samka Banco sedlar.
	J:a. Jag lskar dig som en yr Arfwinge lskar utsprida dem med alla wderhwirflar.
	J. Jag lskar dig som wr kock lskar orknade Winbouteiller.
	J:a. Jag lskar dig som wr Kokerska lskar orknade Smrmarker.
	J. Jag lskar dig som wrdzhusen i Stockholm lska en lng Riksdag.
	J:a. Jag lskar dig som de goda Hustrurna i Landzorterne lska en kort.
	J. Jag lskar dig som en regirug lskar sina Gunstlingars och Smickrares krusaktiga upwaktningar.
	J:a. Jag lskar dig som Lisetta lskar sina lskares wrkelige tienster.
	J. Jag lskar dig som Monsieur Pluto lskar split-flockar i Riksdagar.
	J:a. Jag lskar dig som Madame Proserpina lskar tadel i sllskap.
	J. Hll dr --- Wi ha intet starkare at sija --- Men widare: Huru skall wr krlek bli s lyckelig at ---
	J:a. Huru? med Prst och wittne. Tnk intet annat.
	J. Ack swra Lag, men ---
#B464
	J:a. N min sann, r du s god? fr hwem tar du mig? Jag hade intet trodt dig wara hemma dr. Frlt mig, min Herre, will du ha mig? Eller will du intet ha mig? sij rent ut.
	J. Om jag will ha dig? Utan twifwel. Jag mente intet s illa. Jag mente at giftermls-lagen skall strngt bewaras.
	J:a. Wlan: P bda sidor. Jag wet at I Herrar Manfolk tagen Hgra Handen; Men han I styrckan, s ha wi wigheten, han I begrep, s ha wi grep, han i pengar, s ha wi behageligheter. Hwad willjen I d gira? Neij, Wi ta altid wr goda halfwedel. Gir du dina {frbehll} [frbehld], s starka som du will, ja liksom du intet lskade mig, Jag will gira mina deremot:
	J. N, om s skall wara. Jag ber om urskt: Du fr intet sl fr stort p: Intet spela bort mina pengar, hr r ingen som gier mig ngot i desse dagar.
	J:a. Wacker begynnelse --- n mer.
	J. Dessutan, intet uttaga en ny Kldning hwar tredie nymne. Det skall betalas.
	J:a. friskt.
	J. Dessutan intet handla alt det gyckleri du ser hos alla Krmare --- Dessutan intet gira fr stora Mltider och surrgillen --- Dessutan intet lmna Hushllet fr wind och wg, och Tienste-Folks nd. Jag frstr det intet sielf. --- Dessutan inga springkringer och Matliugerskor --- Dessutan ingen surhet och twrhet, hwar gng jag
#B465 omakar dig med Frmmande --- Dessutan intet knot och trtor p alt det du ser och hrer i min nrwaro --- Dessutan intet fr mnga och lnga Visiter --- Dessutan intet nattwak hwarken in- eller utom Hus fwer Borgaretiman, eller den gamla Swenske Sngtiden.
	J:a. Lustigt.
	J. Dessutan intet fr ofta gira dig siuk fr roo skull. Lkaren skall nd ha sitt. Dessutan inga sielfswldiga och kostsamma Brunns-Resor om Somrarne.
	J:a. Kr p.
	J. Dessutan inga Petits-maitrer: Intet fr mnga Brder. Den oskylde Manslkten anstr mig intet --- Dessutan inga douceurer t nswisa Qwantingar --- Dessutan inga presenter af Snushanar --- Dessutan inga misstnkte favoriter. At hckenfill med dem. Sdane favoriter tl jag intet i min Panna.
	J:a. Nu m jag lee.
	J. Lagom: Wasstusen. Det r alfwar: Hr kommer et stort {Dessutan: } [Desutan]
	J:a. sij ut:
	J. Dessutan inga Collationer p Kllare utan mig, och inga picknicks resor t Ulrichsdahl, Brahelund &c. om jag icke sielf flljer med. Och nd intet at alt gr lst p mitt skinn. Sannerligen de Solriddarne, som gira sdane pelegrimsresor med Hustrurne, {utan l utom} [utom] Mnnerne, de hlsa intet altid p den heliga graf. Sllan wgar det unga Qwinskapet sig i det unga Manskapetz wld p sdane {lustplatzar} [lustplatzer] blott fr Citroner
#B466 skull --- n et Dessutan. Summan af det bsta: Dessutan, med et ord, du skal intet wara lik de Hustrur i denna Wintertiden, som gira Mnnernes namn til sina galanterie-plsar, och under dem skyla ---
	J:a. Tnk s rdder --- Men hll, min Herre, nu kommer det mig til, at sija Dessutan:
	J. Gerna; hll du mitt, jag skall hlla ditt.
	J:a Dessutan skall du intet wara misstrogen. Det war et stort Dessutan. Som jag tycker p dina gon, s blir du swartsiukare om mig, n en 60 ra Gubbe om en 16 ra Flicka.
	J. P min hra, jag r intet den endaste siuklingen hwarken i Stockholm eller Gtheborg, eller Malm eller rebro, eller bo, eller Norkiping eller Upsala eller Lund, eller i hwad Stad du will, som dras med den {inbillningsblden} [inbillnings blden] och kanskie --- Gud wet --- sm Sr och fattiga frnder skall man intet ---
	J:a. Dessutan intet wahl af de wackraste Tienstepigorne --- Jag mste wl betala dig --- Dessutan ingen frnra bekantskap med de mnga Fruentimren som ---
	J. Men wnta ---
	J:a. Behfs intet wnta. Dessutan inga foster-ungar p Armarna p mig, dem du sijer wara fattig slkt och lngwga Syster-Barn. Hnger det galit ihop, s sij mig hellre til --- Dessutan inga Diurgrdzresor, som du icke altid kan beknna fr mig --- Dessutan inga hemliga ban- queter {utan} [utom] min wettenskap ---
	J. Men ---
	J:a. Intet Men dr. War s god.
#B467
	J. Doch ---
	J:a. Intet dock heller. Dessutan inga supare-lag sent in p ntterne --- Dessutan inga fyll-brder p allehanda stllen i staden --- Dessutan ---
	J. Men mina wnner ---
	J:a. Tag dina wnner hem med dig. De riktigas antal lr intet ta up oss: Wi sku fgna dem effter rd och mne. Mer intet --- Dessutan nr du gr til dem, skall du komma glad och nykter hem igen --- Dessutan intet Owsende, intet tyranni, intet buller, intet slags ml fwer Husfolket i otid --- Dessutan intet gnag och skaf. knorr och morr fwer din Hustru --- Dessutan intet kringpiunck fwer matlagning, Linklder, klckslag etc. --- Dessutan ingen kinkighet fwer en liten hosta, litet Hufwudoos, litet magref etc. Dessutan intet skubbande p Armen eller klnad bak rat, nr jag begr en ndig Handpenning ---
	J. Wl, wl, r det nu nog?
	J:a. Lt s wara. Om du wil hlla min Lag, skall jag hlla din. Och dermed r jag din och du min.
	J. I en god stund --- Min Skina --- Men et Dessutan glmde jag: Du skall intet ligga fwer mig Natt och Dag, eller twinga mig at ska Tienster och Caracterer. Hin m ha den omsorgen i denna tiden. Jag wet ingen wrre plga hwarken fr den gifwande eller skande. Det Gud bttre detta fattiga Landet och {trste} [trsta] den man, som ---
	J:a. h, war inte rdd. Blott du will sielf wara ngd med din Lott; du skall slippa at skylla p mig. Menar du, jag har lust at see dig sorgfull, orolig, blek, utandad, utropad, utstld fr alla omdmen, blott fr et ondigt hgste skull?
#B468 Neij k. Johan, Himmelen ware tack, wi ha wrt Brd. Men et Dessutan har ock jag glmt; Det r angelgnare: At du intet frndrar ditt Sinne emot mig, utan lskar mig altid lika mycket.
	J. Men, min k. Johanna, du bedrogo dig, om du trodde mig lssinnad.
	J:a. Men, min k. Johan, jag bedrogo mig lngt mer, om jag lskade dig nr du woro sdan.
	J. Kan intet siu Mnaders lngd, ja hela Riksdagstiden ha fwertygat dig om min bestndighet?
	J:a. Jo, om intet siu timar, Ja en Minut af denna tiden kunde ha betygat mig wederspelet.
	J. Jag tilstr, hr r en frnderlig Werld: P nd, gunst och wnskap r ingen stor rkning at gira. Krleken har sina afsikter. Troheten lefwer p interesse. Min Wn kysser mig i dag, i morgon stnger han sin Drr fr mig. Jag frtinar intet mnga gynnare med mitt bsta wett och samwete. Jag winner dem med mitt slafweri under deras willja, och offta nr jag som trlaktigast swettas fr dem, kunna de fwergifwa mig af en Caprice. Hlst nr mitt wlfrtiente ansikte brjar bli dem ledsamt, och de finna sig pliktige at wara mig tacksamme. D r jag frlorad utan hielp. D sannas p mig den hedniska lran, som frst wlljer sig et Lekelam, sen smickrar och klappar det p alt stt, sen bermmer och tilbeder Wdurens Horn, hwithet och Ull, sen bekransar honom med blomster, och sidst offrar honom til Gudarna fr sin lycka. Skall jag ter bibehlla mig, s skal jag, som en Million andra. ta med alla och
#B469 hlla med ingen --- Men k. Johanna, af det sinnet skall du aldrig finna mig.
	I:a. Ack, k. Johan, wi willa dra oss ur detta frtreteliga wsendet. Wi ha wr fda nd. I frigit will jag heller spinna n tigga. Lt oss bygga wr roo i enslighet. Lt oss slippa at stta Ktt til Arm.
	J. Ack roliga stillhet! Frnijeliga stunder i et litet fritt, ordenteligt och oskyldigt Hushll! I lyckeliga Landtboar, som sitten i Edra wrr och hren intet annat buller, n det Gud och wderleken gir. Wrt galenskaps brak hinner intet til Edra ron. utan genom Sagor och owissa tidningar. Om I allenast wisten Ehr sllhet ---
	Men hll nu, gottfolk: Argus will ock tala et ord i Arket: Det r sant, En dygdig Menniskia, som lngt frn bullret i en nysam stillhet knner sig sielf, upbrukar sitt pund och nyttiar et liufligt omgnge, har et ganska stort och hgt de: Hwilkendera skall jag kalla strre Herre, anten den ansenlige Dion hr i Staden, eller min Wn Tityrus, som bor lngt hrifrn p en rolig landzbygd? Den ena har fwer tusende dyrkare. Den andra tre eller fyra wnner. Den ena r p ngra tusende Tungor. Den andra i tre eller fyra Hirtan. Den ena blir utspanad och anmrkt til minsta steg och ord. Den andra fr g och tala som han will. Den ena skall wara regelbunden til minsta plagg och tima. Den andra nyttiar en ordentelig frihet. Den ena ser sin fiende bredewid sig och ndgas firan. Den andra ser ingen, som han icke kan sija sanningen. Den ena ser mnga likar trotza sig. Den andra r hgsta Herren i sin lilla Regering. Den ena har i sin {prakt} [prackt] rewyrdning och glimmande Wagn
#B470 offta den tankan, at hela wr Werld ser honom, gifwer akt p honom, och knfaller honom, och at hans namn gir platz fr sig til wra yttersta Landzndar; Men han besinnar intet at den andra sitter bland sina fhr, i sin Trgrd, i sin Stuga etc. och icke en gng tnker p honom, intet bryr sig om honom, Ja Tityrus bugar fwen s litet fr Dion, som Dion fr Tityrus, s at jag intet kan swara p den frgan, utan s: Dion har strre mbete, Tityrus strre nije --- Men med alt detta, Min Lsare, Ett dygdigt Sinne som wet lgga tyglar p sina bijelser, tukta regirugheten, adla Sielfkrleken, dyrka wisheten o. s w. kan ha samma nije i Staden som p Landet. P begge stllen r tilfllen til alt.
	Gif Ehr tilfredz, min k. Boktryckare; fast Argus slutar, s blir hr wl ngot annat, som gier Ehr Brd: De Swenska pennarne bli wl flitigare hr effter. Dessutan, ho wet? Kanskie Hga Wederbrande torde lmna Ehr nya Lagboken at trycka: Ja, det woro wl fr Ehr, k. Schneider. Jag nskar Ehr den lyckan. D saknaden I intet Argus. Men om den Nden skier Ehr, s lt see, at I trycken wr Lag rent och tydeligt. Ett tryckfel i Lagen, skun I tro, har mer at sija, n et tryckfel i Argus. Beware oss: Det kan delgga en hel familia. THEN SWENSKA

#B471
THEN SWENSKA ARGUS,
	N:o 51.
	Argus har aldrig seglat i strre Si-swall n i desse dagar: Det br up och nid, up och nid: Jag ser de mrka Bottn-Diuren i snkningen, jag ser Stierne-gudarne i uphgningen. Aldrig har jag, sen jag brjade plya detta Hafwet, haft sdant tilflle, at skillja mina Gynnare och Wnner frn det andra slaget. Men, Gudilof, mitt lilla Skiepp r starkare och lyckeligare Seglare n jag frmodat. Jag wntar nu snart mitt lugn, och brjar see Hamnen --- Hwarmed skall jag nu i dag wara mina Lsare behagelig? Det r en stor frga: Jag wille gerna ha slutadt med det allmnnas nye. Om jag hade, som andra {grannlaga} [granlaga] Auctorer, en Mnad, ett halft hr, ja ett hr til hwart Ark, eller s lng tid, som mitt mne behfde, at bli msterligen utarbetadt, det skulle d ingen fahra ha. Men, min Lsare, jag har ett dygn eller hgst halftannat: Hwad will derp bli giort? Kan d intet ofta lyckan sl felt? Jo, jag ber derfre mina Lsare nu och i tilkommande tider, at de ock endast ta mitt Wrk p den Foten: Skrifwit liksom det i hast kommer mig fr Pennan: Om Fredagen lagt p Papperet, om Lrdagsafton
#B472 burit til min Censor, som nog har bekymmer af mig. {Sen r Processen sdan: om mndagen r --- mndag. } [Sedan begynnes om Mndagen at sttas.] Om Tisdagen blir det {satt} [Correctur]. Om Onsdagmorgon r dess Correcture {frdig} [frdigt]. Om Middagen kommer det hel {wtt l wdt} [wtt] i Drngars och Pigors Hnder, som lsa hlften i Schneiders och hlften i sina Herrars och Fruers frstugor. Derp blir det framgifwit, och r det d altfr sent fr mig, at lgga ngot til eller taga ngot frn. Sledes r ifrn dess aflelse til dess fdelse wid pass 4 1/2 dag (Sndagen orknad) ganska kort tid fr den som allas omdmen r underkastad! --- Dock jag skulle intet frga s mycket efter, at gifwa lye i dag, som nytta.
	Om jag nd nu, nr jag hller p at hoplgga mina gon, kunde gira rika Testamenten efter mig, ack, d skulle min afgng hos mngen bli krkommen. Men sannerligen, det rr jag intet med: Ingen Testament-skyddare lrer f rikta sig, ingen Advocat drilla, ingen omyndig skrika hmd, och ingen Frmyndare frsynda sig p Argi qwarltenskap. Man kan wl tnka, hwad en Philosoph kan lmna: Sm gammaldags stycken, som wr glindrande werld fraktar, och som allenast lskas af ngra f knnare. --- Dock hll, det r sant, jag r nd intet s fattig: Hit mina Betienter och upkasten Jordebckerne; Jag fr see hwad jag kan stadkomma: ---
#B473
	Jo tminstone har jag ngot, at gie min Wn Publicola och hans Barn. Annan slkt har Argus intet. --- Sledes lrer jag bli ngot alwarsam i dag. Det anstr ock bst p Afskiedz-Sngen. Hwem kan galnas i ett Testamente? Ingen utan den, som yrar. Jag will wl bruka mitt wanlige obundne tahl; Men at det nd s mycket bttre m hnga i minnet, will jag laga, at det {rimar} [rimmar] sig:
	ppet Testamente fr min Wn Publicola af en gendom,
	som aldrig kan tryta, fast n flera n han kunna ha
	gott deraf:
	War lydig mot den Lag, som du dig sielf har sticktat, --- hwartil du dig s dyrt frpliktat; --- At Kungs och Stnders ord --- m blifwa Brg uti wr lsa Jord: --- At Rttens dla Lif ey lefwa m p Nd, --- At Kungen blifwer Kung, at Rden blifwa Rd, --- At Stnder Stnder bli, och ingen klifwer --- in fwer annars Mur och sig dess rtt tilrifwer. --- War rdd om Cronans grund och allan Konungs Rtt; --- Ty elliest ofrskyldt kan mngen st sig sltt --- en gng, om alt blir efterfrgadt. --- Lt i din frihet nu ey Landet mer blir plgadt, --- n at det ju kan wl best --- en gng, om twng och Krig det skulle fwerg; --- Ty elljest skull wid pass om hundra hr hrefter --- en Enwldz-Herre kunna sija: (Fy, det {rimade} [rimmade] sig intet; --- Dock det r nd sant) S mycket har du giedt, nr du war din: S mycket kan du nu wl gie, d du r min. --- Dock intet r min satz, at ngon br sig skona, --- at skura ren frn
#B474 brist och skuld wr Crona; --- Ney, som en redlig Swensk tag Linnet af din Kropp, --- (om du ey annat har) at hilpa Riket opp. --- Gif platz fr dygd-beprydde hilmar, --- belna hrligt Folk och straffa skilmar. --- Det r i Rikzens tienst den dyraste klenod, --- och deraf fr wrt Folk upmuntran, lust och mod; --- Ty hwem lr lska frgd, nr frgd blir sttt bland sldder? --- Och hwem kan eij bli skimd, nr last blir understdder. --- Tnd Swenska Lampor up i wrt Upfostrings-hus, --- och gynna med all makt frnuftets rena Lius. --- Gud nd' det Land, dr wett frfllies, --- och del wettenskap af mrker fwerhlljes! --- War m om trogen wrd omkring den klena hiord, --- som betas af Gudz ord, --- at ulfwar m bortjagas --- och rena samwets-mtt i alla Saker tagas. --- Med nyttig Handels lopp gif wra Stder Gull, --- som trotzar utlndsk makt, och riktar Cronans Tull. --- Hilp wra Flaggor ut p hedna haf at swfwa, --- och Swerjes gagn wid Solens upgng krfwa --- Gif Swenska Armar drift i hnda-wrk och slgd, --- at wf- och Hammar slag hrs up i Gudars hgd: --- Drgenom wankar Brd fr mnga tusend Magar, --- som Swenska giften gie i dessa hwilo-dagar, --- som elljest anten skola tigga, --- bli Tiufwar eller usla ligga. --- {upodla} [Upodler] Jordens bruk, som wra Fder fdt: --- Den goda Modren gier sin frukt, som hon blir skidt: --- Ja uptnk rena mtt och steg, som intet swikta, --- i alla stnd wrt Fosterland at rikta; --- Ty rikdom har den art i denna tid och bygd, --- (som likwl sllsamt tycks) at han kan gifwa dygd: --- At ingen armodz Trl --- bortsllier Landzens Rtt och Frihet, ja sin Sil ---
#B475 fr ngon Tienst, fr ngon penning --- uti en hastig lyckans wnning --- Som mktig, del, stor br du dig noga wakta, --- at aldrig ringa Folk ifrn din hgd frakta --- med rang, med skiljefrg, med alt som afwund gier; --- Ty nr den ringa sig af dig fraktad ser, --- will han med wld up i en Riddar-Sadel, --- gier Fahnen Aln och Plog, och wil bli Adel, --- mot skillsord wil han sig i hilm och Harnesk gimma. --- Hur sdant lr ta lag med tiden, kan du dmma. --- Ney, alla tiena wi en Gud, en Kung, et Land; --- Lt hand f twtta hand: --- En Himmelsk enighet wr dla frihet fder. --- och afgrund sielf blir rdd, nr wi frliks som Brder. --- Uti ett mindre stnd war ngder med din Lott: --- Dermed gir du dig sielf och Fosterlandet gott: --- Tro eij, at hran fins dr Guld och Purpur lyser; --- Men i det namn, som dygden hyser --- Gld FREDRICH med din tro, ja kyss de dyra fiten --- utaf de liufwa Mayestten: --- betnk i hwilken {roo} [ro] och gyllne tid du bor --- nu under sdan Fahr och under sdan Mor. --- En dag, min Wn --- (jag sijer intet mer) om du alt detta mins, du skert Konsten har, --- at twenne Gudabarn ibland oss hlla qwar, --- som elljest skulle frn oss wandra: --- Wr frihet kallas en, wr wlfrd r den andra --- om du det glmmer bort, och de ifrn oss fara, --- d m du sielf fr efterwerlden
#B476 swara: --- Jag mina hnder twr uti mitt Samwets flod, --- Oskyldig will jag bli i de Gudinnors Blod --- Ty jag har sagt hwad jag har kunnat sija. --- Nr jag har orkat Korn upp din cker mya, --- s kan du sielf det hmta opp: --- det r ditt eget gagn til Sinne och til kropp --- Wi Philosophe-Sinnen, --- som tala fders sprk och ha dess frgd i minnen, --- wi skulle ey s illa m, --- om Skieppet (hindre Gud) til bottnen skulle g; --- Ty pinas n wr Kropp, str dock wrt mod i frgden, --- och sku wi d, s tncka wi p hgden. --- Men ack de mnga lif, som all sin wlfrd fsta --- wid jordisk rtt och allmnt bsta, --- de lefwa ymkeliga dar, --- nr Modren slaktar Barn och Sonen slr sin Fahr, --- nr nfwe-rttens dn i alla winklar susar, --- nr alt omkull fr tusend bdlar rusar. --- Dock dla Swenska Folk, jag tror ditt de wl: --- bed Gud och gir din plikt, s frlsar du din Sil: --- din frihet och din hlsa. --- och sij, hwad kan du mera frlsa? Sij s min wn, jag tror, at du ditt Samwet tiente, --- om du gaf stundom akt p detta Testamente. Gifwit Stockholm p mitt yttersta, d. 10 Dec. 1734.
	Argus.
#B477
	ppet Testamente fr min Wns Son af et ewrdeligt
	godz, som eij br ha fide-Commiss-Natur i hans slkt
	utan strcka sig til alla:
	Min Damon, hr nu p: --- jag ser du skall nu in i Werldens buller g: --- anstll d dina fit, som Himlen det behagar, --- begynn en lngd af mnga slla dagar: --- Upana ditt frnuft, och lr dig tncka rent; --- D skall du see, at alt dig faller ltt och gent. --- Ju mer du ditt frnuft med redighet upbrukar, --- Ju mer det sig fr Gud och ordetz hgd dmiukar: --- lr dig i smtt, at tncka rtt i stort. --- (S ha de stora bloss i gniste-mrjan giort). D tar du stedz en sak uti sin rtta nda, --- Och ingen kan din syn frwnda, --- din tancka trnger sig igenom stoft och dam --- Mng willowg frbj den jmna strten fram. --- Til gott Original kan du d lyckligt mnas, --- fast Swerjes afwundzflock eij slikt wil hra nmnas. --- War aldrig orkels, fly lttian som en pst: --- Sen hon sig in i Kropp och sinne fst, --- D duger du eij mycke: --- Ls, skrif och idka flit i hwart et delt stycke, --- som ungdom pryda kan, --- Alt snille tienar dig en gng d du blir Man. --- I nyttig wettenskap skall du dig hemma gira, --- Frutan snillebragd hwart {will} [wil] du dig nu rra? --- Hr r en annan tid, min kra Gosse, nu --- ,n d din Farfars Fahr fick Purpurn af sin Fru. --- Lt dina likar fritt bli Caffe-Hus-Drabanter. --- Frsmda Lrdoms swett, och sielfwa bli Pedanter; --- Du fr wl see en Dag, --- Hur wraket bugar sig, at winna ditt behag. ---
#B478 Nr de bd hit och dit i drskaps yrhet rnna, --- S tag du i din wr din cirkel, Bok och {pnna} [Penna]. --- F see hwem winner mst, --- och hwem som af sin Dag om Affton gldes bst. --- Lt aldrig tadelgifft utflda af din Tunga, --- Ohfwiskt skimt du br eij tala eller siunga; --- Men will du bruka skimt, s laga d och nu, --- At den, som skimtad blir, kan lee s wl som du. --- War liflig, ren och fri i tahl, i Kropp, i Drckt, --- s at ditt sllskap blir bd ung och gammal tckt, --- Lr dig ock wl din Cassa styra: --- I wra dar {r'} [r] Hushllsgrepen dyra: --- Gir genom andra eij det du kan sielf utfra, --- skiut eij til morgon up det du i dag kan gira, --- Frakta eij alt smtt, --- det gir et stort ihop, nr det sin Summa ftt. --- Gir alt i sinom tid, hll ordning i din Wandel: --- En sak hwargng, eij mer, det r en redig Handel. --- {inwickla} [Inwikla] dig ei mer i saker och beslut, --- n at du altid gr med heder ut. --- Lt ingen Frijas Munn dig lcka, --- I Evas rtegrd frbudne rosor plcka; --- ty, Damon, dr r tagg, som blir dig hwass och swr, --- du skimmer Rosen bort, och sielfwer blir du sr. --- Tag Gud til rdz om stnd och lefnadz stt, --- Rdfrga sen din Fahr, han lr dig gifwa rtt; --- Men stll din rkning eij p alla tidningswder; --- Lt Keijsarn rusta sig, Fransosen winna Stder, --- och fast hwar General dig just eij dricker til, --- du kommer wl nd s hgt som Himlen will. --- Min Damon, framfr alt skal du dig lra, --- at bli en hrlig Swensk, sij dr r all din hra: --- En Swensk, som {hellre} [heller] dr, n nijer sig den Dag, --- d han ser minsta brck i frihet, Kung och Lag, --- En
#B479 Swensk, den Lyckan eij mot Samwet r et hinder, --- den Egennyttan eij til Hand och Tunga binder. --- En sdan Swensk, Min Damon, skall du bli, --- d hlsar jag dig Stor, d kallar jag dig Fri; --- Ty drmed trycks ditt Namn s in med dygdens stempel, --- at du blir dina Barns och Barnebarns exempel. Gifwit Stockholm etc.
	ARGUS.
	ppet Testamente fr min wns Doter af ett Frlse, som
	blir henne s godt som Morgon gfwa.
	Min unga Cloris, mrk: --- Naturen har i dig lagt ned et Msterwrk; --- Ty br din ungdoms whr, enr ditt Blomster knoppas, --- en lycklig hst med Gud och hran hoppas. --- War derfr frisk til modz. war aldrig spotsk och twr, --- eij androm til beswr. --- Dock war eij alt fr blid mot alla: --- Ditt Glas r tunt, det kan i gldien falla, --- och blir det engng brckt, nr du det slr omkull, --- det stts ei sen ihop fr {tusend} [Tusen] Tunnor Gull. --- Neij, flicka, war man m om ryktet och din hra, --- I Klder, Ord och Kropp skall du eij mer begra, --- n tck enfaldighet, en del liflighet, --- Naturen utan twng oss endast nija wet. --- Tro aldrig smicker-prat, och Sprtthks-Almanacker, --- som sija, du r wacker: --- De sp dig wdret klart, och likwl blir det slask, --- Ja om en dylig pilt, til utanskrifften rask --- sig wnder til en annan, --- skall du ei swartsiuk bli, ei wrda dig at bannan; --- Ty Cloris, tnk, --- Hwad d din dygd blir ls ur en bedrflig lnk. --- Hll moden fr Tyran,
#B480 men kan du intet miukan, --- s lyd med wett ditt kn har nog den siukan, --- at lydan utan wett: --- En wis r aldrig frst, at lydan, som jag sedt, --- eij heller sidst, at stryka segel: --- Hll wr ULRICA fr din Spegel: --- eij Bttre Spegel kan wrt Qwinnokn begra. --- Frst din Hushllskonst, det r en Hufwudlra; --- Ty nr du jemte dygd och tro den konsten kan, --- du blir engng en trst och heder fr en Man: --- Hll helig kta Tro --- (dr staplade jag, jag fruktade at intet kunna tala starkt nog i den puncten.) Lt mildhet winna dig djtt Husfolk och din wrdning, --- war strng i sinom tid til {lydnad} [lydna] och til Ordning. --- D r du p en gng bd snll och skin, --- En Lykta i ditt Hus, en Stierna i ditt kn. --- Gir eij din Man til slaf, om han det eij frtjnar, --- upfostra Gud til lof dem Gud ditt Lif frlnar; --- Men lgg dig intet in i det du eij frstr: --- En Gosse annan wg til frgd n Flickan gr. --- Sidst Cloris framfr alt lt dygden bli din prydna, --- din Gud, din Man, din Fahr, din Mor bewisa lydna, --- och nr du har en ledig stund, --- ls detta Testament, det r ditt godz och grund. Gifwit Stockholm etc.
	ARGUS.
	Sledes har jag nu bestlt om mitt Hus, och bort-Testamenterat mitt fasta odal: Hwem skall jag nu Testamentera mina ls-ren? --- Lt see --- Dock, hwad sger jag, de ro snart rknade, jag har intet mer n min Penna. Hwem lrer wl willa ha den stumpen?
#B481
	Sjettedelen af mina Correspondenter (Gudi lof, den widriga hopen r eij strre: Jag r det allmnna mer frbunden, n jag kan sija) lrer nu wl effter wanligheten komma rusandes, at illa hkla min enfaldighet i desse Testamenten; Men, mina Wnner, jag har med flit welat tala rtt fram i dag. Det r min ensak. Stor sak med hwad wrdzlshet et Testamente skrifs, blott det har ngot gott at innebra. I frigit lrer ingen ha at sija fwer mina skinker. Det Gud gifwit mig til Aflinge fr jag ju --- Dock det r redan frmycken Apologie. Jag sijer nu, som frr, at jag intet bryr mig om sdane skrifwelser:
#B482
	Aristippus har begrt
	At jag will dess Bref beswara;
	Men jag will eij hrlig wara,
	Om det r en {hwittenC? } [WittenD] wrt.
	Fyrken will jag eij omstpa:
	Som han kommer, m han lpa. Men likwl mina {Hklare} [Hcklare], {han} [ha'n] I ngot emot mig, s sijen mig det innan Jag dr: Jag will hwarken ofrsont skilljas hdan, eller bli anfallen p min Rygg. Fr min del kan jag frtro Ehr, at jag ingen ting har emot Edra Personer. Edra satzer frtina icke heller mycken Ifwer. Derfr tar jag afskied Ehr wn, tminstone p min sida. Jag woro elljest otacksam mot den ogemena gunst, som mitt Fdernesland mig wisat: Nr jag besinnar at min Ndiga fwerhet, Rikzens Hgloflige Stnder och alla mina delmodige Lsare fwersedt med mnga mina fehl (Ty hwem r fri derifrn) woro jag d icke obeskiedelig, om jag intet fwersgo med Edra, och bermde Ehr, tminstone derfre, at I fritt yppat mig hwad i fren i skildarne. Jag har rttat och bttrat mig af de pminnelser, som dugat. De frige ha intet rrt mitt sinne. Men alt nog Faren wl i alla tider, mina Snubbare, --- n har du et Ark, Min k. Lsare, at wnta: Det sidsta och swraste af alla dem Argus skrifwit.

#B483
THEN SWENSKA ARGUS,
	N:o 52.
	Tnk hwad wsend! Nr jag, min k. Lsare, nu p stunden satt i begrep, at af dig taga mitt dmiuka afskied hrde jag et buller omkring mig: dr war et Krig upkommit mellan mina Ark: Frdrfweliga hregirughet! Tnk, det ena stridde med det andra om hgsta hrestllet p min bokhylla: Effter du warit s gunstig och gillat dem, s inbillade de stackarne sig, at de woro hgtanseenlige Creatur, hwart i sitt mne: 96 hrs Stat och 33 hrs Hgfrd hade frent sig at luggas med Petit maitrerne. Balzar Laquaj hade understdt sig at taga Lisa Husbonde i kragen. Jeppe Willhierne wille kasta Klubban genom Fnstret, Afwunden wille snderrifwa min Trosbeknnelse etc. Allt fr Rangen skull. I obetnksamme Wiltingar, sade jag, skolen nu I trta om ingenting {, s} [? D] undrar jag intet at drygare Folk det gir. Mnne I intet behfwen all den enighet i hafwen? I trten inbrdes och besinnen intet, at en swartmuskig tuktare, som nu sitter tyst i en Wr, kan i et anfall gira Ehr alla til stympare; tminstone i allmnna tycket. Neij, frlikens Barn, det r mitt rd. P min hra, I frstn intet stod hwad et frtroligt samhlle af alla Lemmar under et huldt
#B484 Hufwud, r starkt. ren I enige s will jag wara Ehr Kung --- Nr wi ha sedt prof, som Historien berttar, at en Menniskia s tilwandt en Katt, en Rtta, en Hund och en Ttting, at de med wnskap tit tilsamman och brukat liksom en Mennisklig hflighet, (Msterstycke, som kunnat gira stora saker p en Plsk Rjksdag) skolen d intet I komma fwerens, som ren af en Natur? --- jo, jag sijer Ehr som en befallning, frlikens ungar, elljest ---
	Men see, hr kommer Ryktet, hwad har det at frkunna? --- N, sannerligen, Argus, nu kan du med nije ihoplgga dina gon: Liks ren och fri r du nu blefwen utwrtes som inwrtes, i anseendet som i samwetet: Rtt som du sitter i din enslighet, och intet annat wet, n at dina sanningar ro frgtne i detta bullret, s kommer hela ditt Fdernesland och gifwer dig bifall: intet i lag, i Sklar, i glam etc. utan i faststlte omdmen af en lagstifftande Munn. Hwilken gldie fr en afskiedztagande Auctor! Mngen Bokskrifware, ja hwad sijer jag? Mngen hgre Person, wille gerna stryka p Foten fr mindre, fast n effter 3 hrs mda: Rikzens Hgloflige Stnder ha behagat frklara sitt nije fwer ditt arbete, innan de slto sin nu fwerstndne Sammankomst. Kan en Frisprkare mer begra? P Sanningens wgnar mnne han kan hgre nska, n sina Sanningars goda undfgnad i s frgdade Hirtan? Neij, Guld och dla Stenar ro der emot intet at rkna. Penningar spisa deremot i et rent sinne s mycket som namn, eeder och insegel spisa mot en mild fwerhet, til at hgna et Landz frihet --- hll, det war frhgt: Penningar, will jag sija, spisa deremot s mycket
#B485 som tack och goda ord spisa mot Ducater at beweka den twra Cremes, nr han sitter i sitt mbete eller som wett spisar mot bonne mine i den wackra {Sylvaniras} [Sylvarinas] Hirta. Penninge-belning har jag ock aldrig ptnkt, mindre begrt. Riket har Folk, som fr sdan belning mer wgat sig, n jag. Min Argiska syssla har intet den arten. Om hon hade kunnat indraga ngot i Rikzens Cassa, sannerligen hon hade det med strre nije giort, n at draga ngot derifrn. Dessutan hwad har jag frtint? Jag rknar alt som min skyldighet. Hwad jag desse tu hren giort, br allenast anses som en Lrespn: At beknna sanningen. Jag r {n} [nnu] i den {ldren} [lder], som med detta profwet welat {fwa} [wnia] sig, at, om Gud will. hdaneffter lttare tina sitt Fdernesland. Alt nog denna gngen. Jag r nu wand. Jag r nu uppmuntrad. Argus har intet hgre kunnat nska sig. Ja, Hgloflige Stnder, hwarmed skall jag nu betyga Ehr min {Hirteliga} [Hirtelige] tacksamhet? I wrket har jag ingen ting at gifwa: Inga skinker, inga wlplgningar, inga utwrkelser af Edra angelgenheter. Derom lren I ock liks litet bekymra Ehr, som jag har litet rd {dertil} [der til], fastn jag {kunde ha} [hade] hederligt fog, sen alt r bestlt och alla afsikter nu ro fullbordade. Hwad skall jag d gira? Min wltalighet hpnar fr et s stort mne: Dock lt hra. Ho wet? I ren glade fwer Ehr Stora Riksdags slut fr tre dar sedan: S r jag fwer min lilla stmmas anda i dag (Jag har hafft den
#B486 hran at fllja Ehr tmmeligen i hlarne) derfre lren I fwen s mildt hra min tacksijelse, som jag henne med gldie gifwer. Gud wet med hwad innerlig fgnad jag i Lrdags sg Ehr i inwrtes roo och utwrtes skerhet kunna wlsigna Ehr wlsignade Konung. Wlan: Dem ngdom r allting wl. Tw glada afskiedz-tagare --- friskt, lt g: d- den h-h- hga n- n- n- nd och yn- yn- ynnest, som m- mig r we- we- derfafa- wederfaren --- N, jag kan sija --- skall jag nu stamma? Det har aldrig hndt mig frr, fy, nu ler Folket t mig. Bloden fwerlper Mig, nr jag ser s mnga Menniskior, som alla ha gonen p mig och wnta underwrk --- ja det r {d} bst, at jag [d] talar hel sltt och rtt p lttaste och enfaldigaste sttet.
	Jag tackar Rikzens Hglofl. Ridderskap och Adel, som af sin egen dla rrelse behagat gynna mitt arbete med sitt nijes betygande. Den dyra Kroppen, hwars widtfrgdade Lemmar ha satt Werlden i frundran, Grannarne i bfwan och Fosterlandet i hra, ja som gira Sagorne talande i alla tider, har lnt ronen til mina sm Bok-Gudinnors lekande sorl, och deri fattat behag. fwertygande prof, at {han} [den Hielmprydde hopen] intet allenast roar sig af Segertekn och wapnebrak. utan af rena dygden och wettenskapers liud. Han har hrmed liknat sina Fder, och den urgamla dygden har wisat sig i den nu lefwande Ridderligheten. Detta hre-Stndets rentaligaste Tungor ha hrutinnan yttrat deras Hirtans {odelaktighet} [owldughet]; Ty hwad afsikt skulle de wl {ha} [haft] p en obekant? Ack, jag beklagar,
#B487 sedan detta skiedt, at mitt wrk intet warit 100 gnger mera wrdt, p det mnet kunnat swara {mot} [emot] et s delt Stnds utltelse. Men nu r det frsent: Jag trstar mig dock derwid, Hgloflige Ridderskap, at en s hg upmuntran lrer upwcka Hirnar, som bttre frtina ditt frtrffeliga bifall.
	Jag tackar de Hgwyrdige, Hglrde, Renhirtade och {Nitiske? } [Nitiska] Himla-Lrare, som fr mig hyst gunstiga tanckar, och derigenom wisat, at en dygdig Sedolra, fast hon p Wrldsligt stt framtrder, intet r en onyttig Piga, utan en god Tienarinna af deras Heliga syfteml.
	Jag tackar Riksens Bermwrde Borgerskap, som af sin egen bewgna drift fr mig giort det steg, som jag erknner s lnge jag lefwer. Det har wisat p mitt Wrk, ehuru enfaldigt det r, at {det} [Stndet] fwen har sin witterhets-smak i {fornufftets} [frnuftets] bruk och de inwrtes nijen. Det har wisat at dygden ger Borgare-Rtt i Riksens Stder. Stderne ha pnat sina Portar och lmnat fria Boningar fr Moralen: Alt ifrn Ystad til de fwerste Fillar kan nu en Utlnning f hra Swenska Sedolrans lycka i Argi {befordran} [beskydd]. n mer: De hafwa hrmed wisat sig gilla de Patriotiska Grundsatser, som jag drifwit i mina Ark. Men ju hgre detta upgiser min blod, ju mer dmiukar det mitt sinne i en tacksamhet, som intet kan ha gonen p mitt eget, utan p det bermliga Stndets wrde
	Jag tackar det rbara och Hederwrde Bondestndet. som hrutinnan friwilligt frent sig med de Bokfarnare Stndens behag; Oskyldiga betracktelser och frnufts-lekar ro inga ownner med Harf och Plog, Yx och Spada. De lska samqwm med jordens
#B488 menlsa Bruk och den lefwande Naturen. Ja, I redelige Dannemn, I hafwen hrmed wisat, at I gen rena begrep, upricktjge sinnen, och den gamla Swenska arten. som satt Ehr jemte wrt Fdernesland i rycktbarhet hos alla Folkeslag.
	Samtelige Hgloflige Riksens Stnder, I seen wl, at mitt tacksamhets tahl intet swarar mot den delmodighet, gunst, bewgenhet och wlwillia, som I betedt en obekant Auctor, och sledes utan anseende til ngon Person: Men waren derjemte frskrade, at s lnge detta Hufwudet tncker, denna handen rrer sig och denna frmgan tilsijer, skall det wara i affsickt p Riksens Nytta, Frihet och {nye} [Nije]. --- Nu nskar jag Edra hemresor s ltta och glada, som {resan warit ltt och glad fr detta arket til min boktryckare} [mngen samwetssiuk r glad at han slipper Ehr].
	Sledes, min k. Lsare, r nu frsta stycket af detta Arket frbi: Nu terstr, at Argus biuder sitt Fdernesland fara wl, och sger som en god enfaldig Drng, nr han gr ur tiensten; Har jag giort ngon emot, s bedes jag om frltelse. --- Men {alwarsamt} [alfwarsamt]:
	Jag tackar den Allrahgsta HErren, den Ewiga Wisdomskllan, den Allseende Styraren, som behagat tillta detta stoftet, detta Sol-grannet, uplyfta sig ngra alnar frn jorden, at stundom betrackta dess obegripeliga art. Han ser wrt Intet, nr wj willia see Hans Ondelighet. Nr wj i kundskapen om Naturens lopp, wxter, jord-mner, Berg-arter och otaliga Lekamliga sammanhang nnu intet hint en gng p halfwgen,
#B489 huru lngt sku wi wl d ha hint i kundskapen om Andarne och det Omteliga wsendet? Sannerligen intet lngt och n mindre, om wj intet gde det uppenbarade Ordet, wr salighets lykta. Men jag tackar den {Stora} [Store] Guden, som bewarat detta sandkornet, at det intet bortblsit i Hafwet. ---
	Jag tackar Hans Kongl. Maj:t, min Allerndigste Konung, allerunderdnigst, som alt ifrn brjan af mitt frisprk tckts beskydda mig under sin Kungeliga ynnest, och wisat detta wrk de nde-tekn, som brackt sielfwa Afwunden i sitt mrker, at snderbita sin tunga. Min underdnigste plickt kan deremot intet annat gira, n uplifwa den understeliga tro och krlek fr dess wlsignade Person, som aldrig aflter at yttra sig, frn i min sidsta suck --- tminstone skall FREDERICHS Namn behlla sitt rttmtiga hreminne, s lnge Argus blifwer lsen i de tilkommande tider, [ty han har sagt alla sina Landsmn sanningen].
	Jag tackar deras Excellencier, Riksens Rd, med diupaste wrdnad, Hwilkas uplyste Lius wid hwarjehanda tilfllen kastat gynnande Strlar p detta Arbete. Deras Hga mbetens dryga brdor ha intet hindrat dem, at stundom lsa desse bladen, och derigenom upmuntra en Auctor, som ingen annan hregirughet haft, n at winna Riksens mognaste Hufwudens tycke. Huru lyckeligt r icke et Rike, nr dess Hgsta Nmnd frnijer sig i dygdens frswar och lastens frtryck!
	Jag tackar Riksens Hgtbetrodde och Trogne Mn allerdmiukast, hwilka med sina klara efterdmen altid behagat gira mina Moraler myndige hos de ringare, som {offta} [ofta] intet
#B490 gt egna urskillnings-lius. Deras Wett och Frgd har genom den ynnest, som mig r wist banat wgen til strre snillens upmuntran, at pryda wrt Fdernesland.
	Jag tackar samtelige mina Lsare af Manknet i alla Stnd, i alla mbeten, Hga och lga, Lrde och olrde, Gamla och unga, i Stder och p Landet, In- och Utrikes, som behagat icke allenast tla desse tu hren, at jag lagt dem sina och mina swagheter fr gonen, utan ock wisat denna Boken sdan krlek, at --- (jag blygs at sijat) det r et tekn, at Folkeslaget har sina delheter, och r intet s twifwelaktigt om Landsens hemfrukter, som okunnighetens gynnare sig inbilla. Tnk, om man hade haft ngot wrdare at lsa, n desse Arken!
	Jag tackar Hennes Kungel. Maj:t, min Allerndigste Drottning, allerunderdnigst, som warit en Norrstierna fr mina betraktelser, nr de seglat, at upska Qwinnodygder: Ett s lefwande prof af alt det, som hgst kan pryda det tcka knet, har warit mig en lttelse i mina Moraler: jag har d intet behft fara fwer Hafwet eller blddra i Bckerne efter et klart efterdme fr wrt Fruentimmer. ULRICA har warit nog sagt. Grefwinnan i Purpurn och Borgar-Hustrun i Cattunet ha begge med wrdnad frstdt hwad det ordet betydt; Ty det r et kort begrep af Qwinno-regler. ULRICA och Dygd-del r nu alt det samma. Nr nu alla det weta, hwad gldie har d icke warit fr den ringaste af Hennes Maj:ts understare, at see frihets-Hiltinnans egna Ndiga gon och
#B491 Hnder gynna hans Ark. Sannerligen det kan intet med ord utfras, jag stadnar twrt af och --- Men k Swerige, mrk en pminnelse i detta mitt sidsta Ark: glm aldrig ULRICA ---
	Jag tackar det dla Qwinnoknet i wrt Rike, Grefwinnor, Friherrinnor, Fruar, Frknar, Jungfrur, Hustrur, med f Ord, alla Evas Dttrar, mina bewgna Lsarinnor, som mer n jag nnsin frmodat, ha behagat gynna mina Ark. Mina Alwarsamma Sedolror ha intet afskrkt de bldiga och lifliga Sinnen. De ha inbrutit i Moralen, liksom wl fwade Wettenskaps-Soldater, och de ha deruti tagit frtrdet fr mnga Boksynte Manfolk, s at jag til ett slut kan beknna (som jag under dessa tu hren frnummit) at wrt Fdernesland kan fgna sig af s frstndigt, rbart och delsint Fruentimmer, som trots ngot Land i Werlden.
	Jag tackar mina bewgne, dygdlskande och upriktige Correspondenter af begge knen, som warit mig til stort understd i mnga mnen. Min skyldighet fordrade, at nu uprkna deras namn och tacka hwar och en srskilt; Men {iag} [som jag] wet, at de blott fr namnen skull mig intet tilskrifwit, utan fr Sakerne, s syns {det} mig ock ondigt, at nmna namnen. Jag hoppas ock, at de gunstigt urskta, om jag intet hwars och ens begran hint at frnya. De lra nog mrkt, at jag haft Hnderne fulla --- dla Telemak, hwars Bref jag nu p stunden fick, war frskrad, at wra sinnen, s wida wi g dygdewgen, intet tskilljas i {tankorne? } [tanckarne], fast
#B492 jag skilljes wid dig som Argus, och du wid mig, som en dygdig Lsare eller Lsarinna. --- Detta ware sagt fr alla mina k. Correspondenter.
	Jag tackar Min Herr Censor af alt Hirta, som bland alla mina lsare af mig hafft strsta mdan, fast Gud wet, at wi nnu intet med hwarannan talat et ord i wr Lifstid. Hans {wittra} [rena] utwgar i twifwelaktiga saker, Hans mogna rd, Hans lrda pminnelser och Hans gunst mot mina tankars fria lopp br jag aldrig frgta. Hela wrt Land br tilst, at Tryck-Pressen under Hans inseende begynner nu fwer alt liksom f nytt lif, och de Swenska pennarne liksom tfla, at wisa sig fr Hans gon, hwilkendera bst r skuren.
	Jag skulle wl tacka mina gamla Auctorer, Hr. Ehrenmenvet, Hr. Hiertskott, Hr. Hiernbrott, Hr. Gyllenbalance och Hr. Patriot, om de nnsin warit til, mer n i min inbillning --- I detta Arket, min Lsare, hrer du wl at jag intet annat talar, n det som i alla anseende r sant.
	Gud fgne alla dem, som jag nu tackat har,
	Med nd til Sil och Kropp i alla deras dar!!
	Sledes har jag nu --- tyst hll, jag sg intet Ehr, min Boktryckare, I stoden s i en wr: --- n, farwl, min {hrlige} [hrliga] Schneider. I ren en braf Man. Jag kan bermma Ehr trohet, Ehr tystltighet, och Ehr ringa frwetenhet, at frnimma hwem jag warit eller huru jag hetat. Det har giort Ehr lika mycket. I hafwen tryckt derp lst.
#B493
	( See hr k. Schneider, en parenthesis til slut: Lngt ifrn at knota p ehr fr tryckfel, will jag allenast pminna om j n engng uplggen Argus, at en hel rad r uteslutad ur mitt sidsta Ark; ty pag. 4. l. 16. Skall s st: Jag mina Hnder twr uti mitt samwets flod --- oskyldig will jag bli i de Gudinnors Blod. p. 4. l. 9. str: du bor nu. Ls du bor --- nu --- p. 7 l. 16. str: den hopen. Ls: den widriga hopen &c. Dock, hr br wl mer ndras i Argi andra uplaga. jag lrer kanskie en gng hlla en strng rfst med mina Ark.
	Hwem som af mig funnit sig frtrnad, kan jag nu af det upriktigaste Hirta i Werlden frskra, at jag intet sedt dess person, utan Blott dess swaghet. Mitt sinne har (s mycket som nnsin den Menniskliga swagheten kunnat fwerwinnas) hafft en leda fr enskylt hat, Agg och afsikter. Jag har warit en fiende af Partier och sammangaddningar. Den som kallar mig partisk, br derjemte kalla {en Evangelist} [hwar och en Prst] partisk fr sin lra --- Men, at jag ju hafft mina fehl, kan jag aldrig neka: jag woro frmten, om {det} [jag sdan renhet] pstodo. Jag r intet fri frn critiquer. Sannerligen, om jag sielf [litet] mdade mig, skulle jag {kunna hopplcka} [wisa] mnga {utan-wrksfehl} [utanwrksfehl] i mina Ark. Jag will ock underkasta detta wrket deras tuktan, som finna hwad deruti br mstras.
#B494 Men jag ber dem ock derjemte, intet tillta, at deras dla {naturs-gfwor} [naturs gfwor] frmrkas af kitzliga byelser och ensidiga afsikter --- Imedlertid, min Lsare, har jag giort mitt til, efter min lilla makt. Jag nskar nu, at flera gira det samma. tminstone will jag ingen afskrcka. Oanstndigare r ingen ting fr en [ngorlunda] snillegfwad menniskia, n wara en afwundsiuk och sielfklok Hklare fwer alt det han fwerkommer. K. Moqueur-Foglar, j behagen siunga med edra egna rster: lten oss hra huru det lter. Hwad behfwen j altid begabba andra med edra hrmande lten --- detta syer jag intet fr min skull; Ty mitt skdespel r nu ndat, men fr hwar och en wlmenande Auctor, som will tiena det allmnna.
	Jag lgger nu, mitt kra Publicum, desse 104 Arken fr dina ftter, til et prof af min Ungdoms arbete. Uptag dem, som de frtina. Jag har intet mdat mig ffngt, om de lnda {dig} til [din] nytta, fr hwilken jag gerna upoffrar Hufwud, Hand, Hirta, och Lycka. Mina k. Lsare och Lsarinnor, jag tror wl (om jag skall tala som den ljliga Scarron) at min afgng intet bringar Ehr s mycket til trar, som min lifstid brakt Ehr til lije; Men p min sida betygar jag, at mitt Sinne i denna skillsmssan faller liksom i en dwala; Mitt innersta uprres och gonen wattnas, nr jag nu kastar min penna.

#B495
REGISTER, FWER THEN SWENSKE ARGUS, FR HR 1734.
No 1. ARgi Nyrs nskan til Swea-Rike.
	2. Pminnelser wid Sweriges Handel, frestlte i et sam-tahl.
	3
	4. Tanckar fwer Upfostringen.
	5
	6. Satyriske satzer ock gensatzer, at wisa Domare-fehl
	och rttegngs-missbruk.
	7. Sqwaller-Andan.
	8. Argi Trosbeknnelse til Hans misstnkares rttelse.
	9. Frnufftens wanlige Irringar i slutsatzer.
	10. Tienstefolks Drskaper, eller samtahl mellan Balzar
	och Elsa.
	11. Tankar fwer Satyriska Skrifsttet.
	12. Inrikes Partier skadeligare n uppenbart Krig med
	Grannarne.
	13. Petits-maitrerne i Stockholm afmlade.
	14. Fruentimmers-mlningar.
	15. Lgn-Logican.
	16. Betraktelser p Konungens Fdelse-Dag.
#B496
17. Samtahl mellan Tomtgubben i Frmaket och Tomtgubben i Cabinettet.
18. Krmare-Handelen beskrefwen.
19. Soldat-mnen. Frsta ungdomens tankfrihet i Himla-Lran. Musiquen. En Herres och dess Drngs olika
	inbillningsnijen. Petit-maitre-dumhet. Adelskap br hellre frwrfwas n rfwas. Swar emot en beskyllning Recepter fr Twillingsoten och flngsiukan. Stockholms-Ansikten. Flickor som twinga sina skap-lynnen.
20. Argi Rkenskap fr Rikzens Stnder.
21. Riksdags-mns Knnetekn.
22. Saga om Erik hin Gtske, angende ffngan af wr inbillade makt, hgml och angelgenheter.
23. Mellan-lpare, anhangs wrfware och tidningefrare.
24. Medici, som bikta sig fr lkare-Guden.
25. Grammaticaliskt prof, huru meningar brjas och samman-bindas med Som, Ssom, Emedan, aldenstund, ehuru-wl, S, alts, Ty etc.
26. fwentyr om Rikzens Stnders upkomst och tilstnd frn de ldsta tider.
27. Gensyelse-Andan, eller samtahl mellan en Landtjunckare och en Trapplpare. 28. Notificationer, Avertissementer, Kundgirelser etc. P Argi Boktryckares wis.
29. Anledning til at inrtta et Drhus.
30. Odugelige och Dugelige Prsters knnetekn. Jemfrelse mellan Sweriges frihet och Religions-Friheten.
31. Sagubrott angende en rtt frihets hgn mot Ene-wlde.
32. Anmrckningar fwer et Krleks-Bref p Rim.
#B497
33. Hastiga Reflexioner.
34. En resa til Glysiswall.
35. Huru Narrar bygga Slott i Lufften, eller samtahl mellan Birn Hufwuddunst och Jeppe Willhirne.
36. Bref frn en alt fr fruktsam, en alt fr gapug, Mtta Nlsga, Maja April-Wder, etc.
37. Nya Philosophiska Systemer.
38. Om Swenska Agget.
39. Spdomar. Bref angende den skadeliga Petit-maitre-Secten.
40. Argus hrmar en Sawoyard eller Gat-skrikare.
41. Utdrag ur twenne fwerkomne Dage-Bcker.
42. Upbd til Skall.
43. Betraktelser fwer Dden.
44. Halfgiorde ml Remitteras.
45. Enigheten frihetens Moder. Banquen. Flickors wahl af Fstmn. Stipendiers utdelning. Tanka fwer det d tilmnade Riksdagens slut.
46. Bewis huru Comma, punct, Colon, Semicolon, etc. brukas.
47. Critique fwer tidens utdragande med ondigheter, genom en berttelse om Mns och Blla. 
48. Missfdzel. Wederbrande.
49. Frieri och ktenskaps-frbehll. En stilla och rolig lefnad.
50. Om Johans och Johannas Giftermls fwerenskommelse.
51. Argi Testamente.
52. Argi Tacksyelser, och sidsta afskied frn sitt Fdernes-land.
#B498
	Orsaken til detta halfwa Arkets drgsml har varit den frmodan man hafft, at kunna utgifwa et fullkomligt Register fwer Argus; Men ju mer man derp arbetat, ju mer har man funnit rdeligt, at dermed upskiuta, til dess Boken en gng i beqwmare skick renare frn tryckfel och p ngre stllen frbttrad kan utkomma.
	Argi Anda krfwer af oss en snyggare Kldning fr detta Wrket, n den det bar i sina risp och widskiften. Han menar, at det behfwer twttas, kammas och putzas, innan det wl kan lta skda sig genom Register-Glas. Derwid williom wi sledes lta bero tils widare, och icke derfre banna denna Auctoren i sin dwala och p sin tysthets Mull. 
