I slutet av mars var jag på ett välbesökt (drygt 80 deltagare) forsknings-seminarium igen, i samarbete mellan Nordiska museet och RAÄ. Under en ganska intensiv eftermiddag fick vi höra representanter för forskarsamhället (Anna Dahlgren, professor i konstvetenskap på SU), kulturinstitutionerna (Sven Rentzhog, chef för avdelningen för digital interaktion på Nordiska museet) och forskningsfinansiärerna (Eva Stensköld, forskningssekreterare på Riksbankens jubileumsfond) tala om utmaningar och möjligheter.
Eva Stensköld, Anna Dahlgren och Sven Rentzhog.
En viktig sak som kom upp under dagen var att det är svårt för intresserade forskare att hitta rätt när de söker samarbetsparter inom institutionerna. Det borde vara lätt att åtgärda så att det blir lättare att hitta forskningssamordnare (eller motsvarande) på webben, och skulle också vara värdefullt med fylligare presentationer av åtminstone forskningsmeriterade medarbetare – jmfr universiteten, t ex https://www.su.se/profiles/naslu-1.184049.
En annan återkommande synpunkt var att det som framför allt behövs för att kunna skriva framgångsrika forskningsansökningar är TID. Det är också en fördel om man som kulturinstitution har insikt i forskningens villkor, eller som forskare erfarenhet av verksamheten på arkiv, bibliotek och museer. Universiteten ger stort utrymme för individen och hens fria forskning, medan minnes-institutionerna oftast styrs mer av linjeverksamhet och organisationslogik. Detta kan innebära skillnader i TEMPO, som ibland lägger hinder i vägen för samverkan. En annan viktig sak är att universiteten betonar en forskningsfråga, medan museer m fl tenderar att fokusera samlingen, samt att forskarvärlden är mer upptagen av tankekedjor och spårbarhet (läs fotnoter & referenssystem). Alla är dock intresserade av forskningssamarbeten, gemensam kunskapsuppbyggnad och samskapande (även med folk utanför universitet och minnesinstitutioner), så förutsättningarna borde vara goda.
Vad vill forskarna ha då?
Och vad bör minnesinstitutionerna för övrigt göra?
Efter presentationerna blev det gruppdiskussioner kring vilka ytterligare KONKRETA insatser som behöver göras av olika aktörer. I min grupp pratade vi bl a öppna data och matchmaking, både digitalt stödd (halvautomatiserad) och analog i form av mäklare mellan de olika världarna, men övriga elva grupper kom säkert också fram till bra saker. Samtalet fortsätter och det blir fler träffar framöver.
/Johanna Berg
Johanna Berg arbetar med Swe-Clarin på Riksarkivet. Hon har tidigare jobbat med kulturarvsinformation på bl a Digisam och Riksantikvarieämbetet och är även verksam på Världskulturmuseerna Digitalt. I Projekt Tilltal arbetar hon framför allt med omvärldsbevakning och kommunikation.